Spanien Utflykter

Bergsbyn som klättrar på väggarna – Alcalá del Júcar

9 februari, 2018

Vi lämnade den fina staden Almansa och fortsatte drygt en timme norrut. Den lilla byn Alcalá del Júcar var målet, bergsbyn som klättrar högt upp längs kalkstensklipporna. Husen här är   ”grotthus”, inhuggna i berget och med bara fasaderna utåt. (Grotthusen får ett eget inlägg i morgon)

Bussen körde oss varsamt  upp och ner, längs de smala och slingrande vägarna precis som i en berg och dalbana. När vi var uppe på 1000 meter såg vi överraskande snö genom bussfönstren. (Vet att det kommit en del snö i inlandet och i Madrid har det varit riktigt trassligt med snön som kommit.)

Bergsbyn Alcala de Jucar ligger ca 12 mil väster om staden Valencia.Byn Alcalá del Júcar dyker upp bakom en vägkrök och klättrar uppför berget. Jodå, en borg finns även här.

En del snö fanns uppe på 1000 meters höjd. (Bild från bussen= suddig)

Smalt här för bussen att köra.

 

Alcalá del Júcar den klättrande bergsbyn

– har ca 1300 bofasta invånare och nästan alla bor i dessa ”grotthus” som syns som små prickar.(En rundtur i ett av dem bjuder jag på i morgon.)  Själva byn byn ligger på 600 meters höjd men innan vi började vandringen neråt stärkte vi oss  med lunch uppe på restaurang Mirador.  Ett perfekt val av restaurang och med en vidunderlig vy över byn och omgivningarna som fint tillbehör till lunchen.

Bergsbyn Alcalá del Júcar ligger halvvägs mellan städerna Valencia i öster och Madrid i inlandet och i regionen La Mancha. Och som sig bör så finns här i byn också en borg. Men vi tog oss an grotthusen och nöjde oss med att se borgen på avstånd. Ja, både kortare och längre. Även denna borg är gammal, från 1200-talet och byggdes av araberna/morerna. Spanien var ju förr uppdelat i många riken och här i trakten var det morerna som styrde under lång tid.

Smala vägar var det.  Här kan man tala om ”hårnålskurvor”

Dags för ”lunch with a wiew” på restaurang El Mirador – ”Utsikten”.

Bara att slita sig från vyn och gå in. Men vyn var minst lika vacker från lunchbordet.

Förrätt; blandade charkuterier och med vin från restaurangens egna vinodling.

Kycklinggryta till varmrätt. Riktigt gott! Men desserten hoppade jag över för annat fångade mitt intresse.

Detta var vad jag fångades av. Djur och natur!

En sorts bock. Vet någon namnet på den? Det fanns många, men de andra ville inte vara med på bild.

Och en struts! Lite felplacerad kanske – men den bodde här och såg ut att trivas.

Dags att börja vandringen neråt…

Fortsätttning kommer i morgon och då med besök i grotthusen.

 

Du Kanske Också Gillar

32 Kommentarer

  • Svara wiolettan 9 februari, 2018 | 11:51

    Riktigt härligt, fin njututflykt, jag njuter också.
    Vilka bilder, ojoj, det hisnar i maggropen att se dessa svindlande vägar och påminner om en resa som jag har gjort en gång.
    Du är en fantastisk guide att ha med. Ser fram emot nästa tripp. (För att inte tala om resan till Peking igen, första gången för mig).
    Jag vet inte vad det är för bock, men fina bilder av de vilda djuren.
    Ha det fortsatt bra.
    Varm kram till dig.

    • Svara Ditte 9 februari, 2018 | 16:42

      Vad trevligt att du är med mig. Och igår när jag var här uppe så ”pratade” jag med dig. Måtte ha känt din närvaropånågot sätt- Och visst är det fint att vi kan dela med oss av olika saker som vi gör. Jag uppskattar så att följa med dig i tankarna, på era resor och i vardagslivet. För det är ju i vardagen jag också oftast är. Sen kan min vardag byta land och pltas mellan varven, men vardg är det ju ändå.
      Och resan till Peking kommer i vår. Kul att du är med där också- Välkommen.
      Stor kram och många tankar till dig.

  • Svara Biggeros 9 februari, 2018 | 11:52

    Ja, tackar och bugar för denna resa på serpentinvägarna upp i bergen.
    Härligt med dessa snötäckta ytorna och natur från höjden. Jag kan tänka mig att ni hade en vy att blicka från lunchbordet=)
    Även ett fantastiskt djurliv även om strutsen inte platsade uppe i bergen. Trevlig helg!!
    Kram

    • Svara Ditte 9 februari, 2018 | 16:39

      Det blev en väldigt trevlig tur upp i bergen och dessa byar har så mycket att berätta. Och snö had ejag nog inte väntat mig att se här. Men det fanns där uppe på 1000 meters höjd. Inte så konstigt i sig förstås.
      Lunchutsikten från vårt fönsterbord var magnifik och den blå himlen gjorde sitt till.
      Nej, strutes passade inte riktigt in men den såg ut att trivas.
      Önskar dig också en fin helg.
      Kram!

  • Svara Znogge 9 februari, 2018 | 15:18

    Om man bortser från del alldeles gräsliga vägen dit så verkar det vara en intressant och spännande by att besöka. Maten såg inte dum ut den heller men själv hade jag också hoppat efterrätter. Oavsett djur eller ej ska kanske tilläggas 😉

    Kram och fortsatt trevlig fredag!

    • Svara Ditte 9 februari, 2018 | 16:36

      Slingrigt var det mellan varven, men det gick bra och även för mig som så ltt blir åksjuk. Men jag satt längst fram i bussen och den ”gungade inte”. En toppenbra chaufför dessutom. Byn var verkligen väldigt sevärd och bjöd på mycket spännande och intressant. Och utsikten var magnifik.
      Önskar dig en vilsam fredag.
      Kram!

  • Svara BP 9 februari, 2018 | 16:55

    Vilken underbar njutflykt och vilka toppen bilder:-) Tror den lilla bocken är en bergsget-bebis. Men en sak undrar jag: du som blir åksjuk vid bussresor – hur klarade du dessa hårnålskurvor? Att köra upp är ju inga problem antar jag, men att köra ner på de små vägarna. Är impad att du klarade dig utan spypåse (förhoppningsvis alltså).

    • Svara Ditte 9 februari, 2018 | 19:21

      Tack! DEt var en toppen urflkt på alla sätt- Spypåse var med.Jag hade önskat en plats längst fram i bussen och fick det. Underlättar. Och dessa chaufförer från resebolagen är vana vid vägarna och kör väldigt bra. Alltså med största försiktighet.
      Ner åkte vi inte utan vi gick och passerade grotthusen. (Men tuggummin, special – hade jag i munnen under resan.)

      Aha, en bergsget. Ja det kan det ha varit. DE fanns här i olika storlekar utanför fönstret.

  • Svara Ama de casa 9 februari, 2018 | 17:49

    En himla mysig by även det där 🙂 Men dom där vägarna som ser ut som tarmvred i GPS-en är inte roliga att åka på… Skönt att du klarade det trots din benägenhet för åksjuka i buss.

    Ha en finfin kväll!

    • Svara Ditte 9 februari, 2018 | 19:16

      Busschauffören var en van förare och hittade helt av sig själv. Men väldigt skickligt att manövrera bussen här för det fanns inga mötesplatser. Byn var verkligen fin och grotthusen också. Och utsikten uppifrån över byn magnifik
      Jag hade önskat en plats längst fram i bussen och det fick jag. (Dock inte guidestolen…) Och med hjälpmedel i form av tuggummi gick det bra. Och det var inga rondeller eller trafikljus där snabba inbromsningar gällde. Chaufförerna här på ”Rosa bussarna” brukar vara extra bra.
      Önskar er också en fin kväll.

      PS Har lyssnat på mellond bidrag idag och fastnade för Jonas Gardell…)

  • Svara Geddfish 9 februari, 2018 | 20:52

    Vilken härligt svindlande resa! Verkligen njutflykt. Jag har inte alls ont av svängarna, så jag hade gärna varit med. Väntar nu på att få följa med till Peking! Tänk om jag kunde ha följt med på riktigt!! Du är ju en fantastisk guide.
    Ha det såå gott så länge! Kram!

    • Svara Ditte 9 februari, 2018 | 22:16

      Det blev en jättefin resa och alltid roligt att se och oppleva mer av en trakt och ett land- Jag blir ju så lätt åksjuk, men med bra chaufför som körde varsamt, plats längs fram i bussen där jag såg vägen och med recepttuggummi så klarade jag mig bra. Och nedför dessa branta sluttningar gick vi och det genom byn.
      Välkommen att följa med till Peking. Och den stan kan jag ganska bra så guidningen ska nog fungera.
      Ha det gott du också .
      Kram!

  • Svara FREEDOMtravel 9 februari, 2018 | 22:44

    Waow vilka snirkliga vägar! Vi har hamnat på såna ibland också, och med husbil får man ta det lite lugnt då … Strutsen var oväntad!

    • Svara Ditte 9 februari, 2018 | 23:13

      Kan förstå det! För det gick ju inte att mötas på vägen här. Men å andra sidan var ju sikten god.
      Strutsen var klart oväntad men den såg ut att trivas och området här påminner en del om de områden i Australien där den finns så det kändes helt ok att se den. Men vi blev överraskade.
      Hela byn här och omgivningarna hade mycket att erbjuda och grotthusen där folk bor var läckra. Och stora.

  • Svara Marja 9 februari, 2018 | 23:02

    Hjälp vilka hårnålskurvor… har åkt på såna vägar på Kreta och i Alperna. Duktigt att du klarade av dem utan att bli åksjuk. Men utsikten är fantastisk och så spännande att få gå ner i egen takt. Den lilla bergsgeten kände jag igen…har sett dem på Kreta och de är så skickliga på att balansera på bergsväggarna.
    Ser fram emot nästa inlägg.
    Kram!

    • Svara Ditte 9 februari, 2018 | 23:10

      Jag satt längst fram i bussen och såg vägen och chauffören körde verkligen mjukt så det fungerade bra. Inga rondeller eller trafikljus med tvära inbromsningar.
      Aha, var det en bergsget. Trodde nästan det.Och balansera kunde den.
      Hela byn var verkligen vacker och så även utsikten från restaurangen ber i dalen. Jättefint att varndra neråt och besöka ett par grotthus. De var verkligen stora.
      Nästa inlägg kommer i morgon.
      kram!

  • Svara Anki 10 februari, 2018 | 07:21

    Spännande resa på slingrande vägar! Såå intressant att få följa med – du är så duktig på att berätta om era upplevelser och samtidigt servera oss läckra bilder! Blev nyfiken på geten … hittade en som heter spansk bergsget eller Iberisk stenbock …
    Ser fram emot nästa inlägg med grotthusen!
    Kram

    • Svara Ditte 10 februari, 2018 | 10:04

      Det blev på alla sätt en lyckad resa men mycket att se och fina upplevelser både vad gällde natur och annat. Låter som om det var en spansk bergsget. Eller kanske iberisk stebbock. Klättra och balansera kunde den.
      Dessa bussutflykter är väldigt bra för det är alltid gott om tid, bra utflyktsmål och man får se platser man kansk einte annnars skule ta sig till. Och när ingen av oss kör kan man ägna sig åt att se allt runt om.
      Grotthusen kommer!
      kram!

  • Svara Fia 10 februari, 2018 | 08:39

    Vilka härliga vyer och oj vilka hårnålskurvor! Jag är också mäkta imponerad av dessa otroliga busschaufförer!
    Jag har mött en struts på en safari i Sydafrika. Magnifika fåglar!!!
    Nu ser hag fram emot grottbesöket!

    • Svara Ditte 10 februari, 2018 | 10:00

      Mycket fint fanns att se här och roligt att utöka kunskaperna både geografiskt, historiskt och upplevelsemässigt. Jag tycker dessa turer är bra för det är alltid bekväma bussar (inte så sviktiga), bra innehåll i dem och chaufförer som kan sitt jobb och kör stadigt. Jag blir ju så lätt åksjuk. (Fick sitta längst fram i bussen så jag såg bra rakt fram)

      Jag blev förvånad när strutsen dök upp. Han var något oväntad. Har sett strutsar i Australien och stora är de.
      Grottbesöket kommer.

  • Svara Eva 10 februari, 2018 | 09:46

    Va roligt och spännande, att sitta framme som du gjorde när man kör i dom där slingorna hade jag nog varit nervös vägen påminner mig om när vi åker från Santorinis flygplats ner i hamnen hua där är man rädd jag blundar ha ha ha härlig tur o mysigt med god mat på vägen njutbart 🙂 kram å ser fram emot del 2 trevlig lördag kram

    • Svara Ditte 10 februari, 2018 | 09:51

      Ja, Santorinis slingrande vägar mins jag väl. Har varit där många gånger. En väldigt vacker ö!

      Det är alltid roligt att se sig omkring och väldigt smidigt att ta en busstur och ofta få se mer än vad man sjökv skulle kommit på.
      Jättegod mat och gott vin serverades vi också.
      Kram och trevlig lördag.

  • Svara Ann-Kristin 10 februari, 2018 | 09:49

    Oj, vilka hårnålskurvor! Så skönt att du inte blev åksjuk.
    Vilken fin bergsby och vacker utsikt. Det ska bli spännande att få se grotthusen på nära håll i morgon.
    Kram/A-K

    • Svara Ditte 10 februari, 2018 | 11:51

      Här var det hårnålskurvor av rang. Men busschauffören lotsade oss varsamt genom dem. Och jag blev inte åksjuk på hela resan. En bra chaufför, en buss som inte ”gungar”, plats längs fram, inga rondeller eller ojämn körning bidrog till att jag klarade mig bra. Och flera stopp.
      Alcalá del Júcar är en jättefin by och så mycigt och intressant att se grotthusen och strosa längs de småla gränderna.
      Kram!

  • Svara Mia 10 februari, 2018 | 09:58

    Grotthusen ser jag fram emot att få läsa om!

    Vilken fin utflykt det här måste ha varit. Vägen påminner mig om en del vägar i Norge, inget kul att få möte i kurvorna med liten personbil, skulle aldrig få för mig att köra buss. Åka buss, går ju an om man känner att man kan lita på chauffören! Mycket vackra bilder! Tack för att du delar med dig!

    • Svara Ditte 10 februari, 2018 | 11:42

      Tack! Idag är det dags för ”grotthusen”. Verkligen spännande hus. Utflykten var både rolig, vacker och intressant och vi såg och upplevde mycket på denna dag.
      Vi har flera gånger rest med denna turordnare och de har alltid bra bussar och väldigt bra chaufförer. Annars skule jag inte kunna åka med. Blir så lätt åksjuk och framför allt om en chauffför kör ryckigt.
      Roligt att du följer med.

  • Svara Preciosa 10 februari, 2018 | 10:01

    Hej Ditte!
    Vilka trevliga bilder att få se!! Och vad modigt av dig att åka fast det var
    med buss och dessa kurvor!! Är det inte en getabock på bilden? Cabrón på spanska? Och hemskt skällsord
    på en ”riktig skitstövel”…Jag kan inget om djur men i alla fall…
    Kram P ♥♥

    • Svara Ditte 10 februari, 2018 | 11:39

      Hej P!
      Utflykten var väldigt lyckad och med en chaufför som körde lugnt och med plats längst frm i bussen gick det bra. Trots kurvor, men chauffören smög genom dem. En bergsget har jag fått förslag på och det verkar ju troligt. Sen kommer de i olika varianter. Då vet jag att jag inte ska använda ”cabron” mer än i vissa fall….
      Kram!

  • Svara Marina 10 februari, 2018 | 10:24

    Vilket häftigt ställe! De där vägarna måste jag dock erkänna att jag tycker är lite läskiga. Och att dessutom köra buss på dem är verkligen beundransvärt.

    • Svara Ditte 10 februari, 2018 | 11:36

      Byn var verkligen häftig, intressant och spännande. En uplevelse att ha varit här. Vägarna var slingriga men busschauffören körde så lungt och säkert att det inte kändes så läskigt. Jag blir ju lätt åksjuk men genom att sitta långst ram i bussen och med en chaufför som inte körde ryckigt så gick det bra. (Hade recepttuggummi som hjälp dessutom. )

  • Svara Annette 10 februari, 2018 | 13:10

    Så roligt att se dina fina bilder och läsa om spännande utflykter. Ser fram emot inlägget om grotthusen! Min bror hade sett en artikel nyligen om grotthus i Spanien som man kunde köpa. Helt moderna inomhus, små och med låga priser. Jag frågade om ljusinsläpp, som det väl blir litet sämre med. Ha en fin dag!

    • Svara Ditte 10 februari, 2018 | 13:25

      Vad roligt att du tyckte om inlägget. (Grotthusen publicerade jag just. ) Visst är det roligt och givande att se sig omkring, både här och hemma i Sverige.
      Jodå, det finns grotthus till salu (lämnade en länk i inlägget) men just dagsljuset är knepigt. I övrigt helt moderna. Och det finns ekologiska varianter av dem.
      Önskar dig också en trevlig lördag-

    Kommentera