Browsing Tag

cykeltur

Torrevieja Trevligheter

Visst är det trevligt?

21 september, 2017

Dagarna, dygnen, i sommarstugan i Torrevieja  försvinner precis lika fort som dagarna hemma i Stockholm. En får ligga i för att hinna med. Och vad är det då jag vill hinna med. Jo, trevligheter av skilda slag och det gäller nog var jag än är.  Sedan är det förstås mer en definitionsfråga vad som är trevligt. Där  är jag mycket flexibel-

Visst är det trevligt?

Var det t.ex  häromkvällen när vi ett stort gäng gick till den spanska restaurangen La Naviera för att äta middag tillsammans. Att sedan maten som vi beställde inte var så spansk denna gång kan inte hjälpas. Men gott och väldigt trevligt var det. Vi var många och det tog lite tid att få vår mat, å andra sidan var den helt nylagad. Å andra sidan hade vi gott om tid. Vi valde alla från à la cartemenyn men det finns även en flerrätters kvällsmeny för 14 euro. Mycket prisvärt. Liknande finns även till lunch och då billigare.

Trevligt att träffa vännerHela gänget samlat för middag. Och med här på “damsidan” är Christel, Carita, Ami och Ama  med respektive och så jag då som här fotograferar. Jodå, maken B är med och  i röd tröja.

Cykeltur

Trevligt blev det idag också. Och då blev det en cykeltur. Visserligen var det hetaste laget för fysiska aktiviteter, men med solskärm, vattenflaska och ett glatt humör susade vi iväg. Dessutom hade vi ett mål, ett “gardencenter” ca 8 km nordväst om stan. Jag är på jakt efter något att sätta upp på vår mur mot gatan. (Alltså på insidan) Här fanna tidigare en vackra passionsblomman, men tyvärr fick vi ta ner den i juni eftersom den krävde alltmer vatten. Och är man inte på plats är det ju svårt med en planta som helst vill ha vatten ett par gånger per dag. (Men det kommer små nya skott så utrotad är den inte.)

Att ta sig ut till cykelvägen innebär att passera ett antall rondeller och med livlig trafik, men med tanke på vår vana att cykla både i Peking och Stockholm så var det inga problem. Bara att tydligt visa med armen hur man tänkt svänga. Men visst blev det lugnare när cykelvägen nåddes.

Lummig cykelväg där den gamla järnvägen gått. Nu är det mest vass som växer här.

Trevligt med en cykeltur och att passera den rosa saltsjönSaltsjöarna passerades. Dags för vätskestopp.

Framme och dags att börja leta efter något lämpligt att hänga på muren. Mycket att välja på var det. Men inget som passade oss.

 

Gott om krukor, men nu var det inte det vi skulle ha.

Jodå, blommor fanns det också. I mängder. Det var ju ett “gardencenter”.

Funderade till sist på ett par kaktusar att sätta på muren. Många att välja bland. Men jag kunde inte bestämma  oss, så vi avvaktar.

En trevlig cykeltur blev det men det var skönt att komma hem och ställa sig i duschen. Termometern visade då +31.

Lite  välbehövlig paus och svalka under olivträden på hemvägen piggade upp. 

 

Kina Resor utomlands

För syns skull

27 februari, 2017

När jag häromdagen var på väg från Uppsala med tåget så måtte mina glasögon ha tagit tillfällete i akt och försvinna. För egen del var jag övertygad om att de var nerlagda i ryggsäcken efter det att jag läst tidningen på tåget för då satt de på näsan, men att efter ha tömt hela ryggan på en bänk på Stockholms central så fick jag ge mig. Men inte genast.  Insåg att jag hade tio minuter på mig att gå tillbaka till tåget och genomsöka området runt min plats för att försöka finna dem. Jag kröp på golvet, tittade under flera stolar och lyckades få andra passagerare att engagera sig i letandet, men glasögonen fanns inte. Letandet var förgäves.

Jag behöver glasögonen när jag läser och skriver och har använt dem i mitt lärarjobb under många år.  Utomhus ser jag bra, nåja hyfsat, och använder vanligtvis inte glasögon men vid mycket annat.  Skarpt läge med andra ord.   Men en gnista hopp tändes.  Jag visste att jag under våra år i Peking hade köpt många par glasögon av olika slag så mina tankar hamnade dels i Peking och dels hemma i gömmorna för kanske fanns det glasögon där som väntade på att användas.

Tänkte genast tillbaka på Pekingtiden och ett av glasögoninköpen som  hann bli många på fyra år.

Peking är en perfekt stad att cykla i och inte en backe finns.  Att endast titta  framåt är viktigt.

 Eftermiddagens rusningstrafik har börjat. Mina och makens glasögon ska hämtas. Att ta en taxi till södra Peking där glasögonmarknaden är belägen är inget alternativ denna tid på dygnet. Cykeln är perfekt. Det blåser en kall vind då vi susar i väg. Luften håller i alla fall sina 10 plusgrader.

De första kilometrarna rullar på med bra fart. Ett och annat trafikljus stör rytmen.  Trafiken ökar ju längre söderut vi kommer.  Tack vare ett par “flaggstyrmän”  lyckas vi ta ta oss över en fyrfilig väg. Dessa”flaggstyrmän”,  ja det kan vara kvinnor också, står vid rusningstid vid många gatukorsningar och styr trafiken. Dessa ger oss cyklister en viss chans att komma över dessa enormt trafikerade vägar. I övrigt är Peking bilarnas stad trots mängden cyklar och cyklister.
Vi passerar en tunnelbanestation och här kryllar det av människor på cykelbanan. Ja, inte bara människor – bilar, mopeder, elmoppar som ljudlöst smyger fram, cykelkärror med och utan last, samt bussar ska samsas.  Vill till att ha tungan rätt i mun för att manövrera sig fram och  tycker själv att jag blivit riktigt duktig på att ta mig fram. Det vill bara till att se sig för och ge sig ut mot mitten av gatan om man ska passera över. (Gäller inte de mest trafikerade vägarna för där gäller annan strategi)

Intressant upplevelse är känna sig jagad av bussar på cykelbanorna. De måste nämligen köra in där för att kunna plocka upp passagerare vid hållplatserna. Då vill det till att vara snabb. Idag slog jag nog rekord. Det fanns fyra bussar framför mig och mängden människor på cykelbanan som skulle av och på var ansenlig. Jag växlar, styr ut till vänster och trampar in på körbanan. Jag  trampar på som en tävlingscyklist och lyckas på något sätt passera alla bussarna innan de lämnat hållplatsen. (Maken försvann bakom buss nummer två och fick cykla i kapp.
Efter en 45 minuters lång cykeltur var vi framme vid glasögonmarknaden. Glasögonen provades och justerades för att sitta perfekt. Mina nya glasögon med jättefina bågar och proggressiva glas kostade mig endast 700 kr. Mycket facilt!

Mycket trafik gör att man som cyklist får hålla tungan rätt i munnen när man cyklar. Särskilt när det är mörkt.

Cykelturen hemåt var lika intressant som ditvägen och det hade dessutom hunnit bli mörkt.  Här får man inte ha lysen på cyklarna och varför vet jag inte.  En fundering är att det då kan tolkas som om man vore bil. Detta gör att i alla fall jag har svårt att se andra cyklister och följaktligen har de nog lika svårt att se mig. Kanske har de tränat upp sitt mörkerseende, vad vet jag.  Äventyrligt är det. Men reflexer ska skaffas att sätta på kläderna.
Jag förundrades som vanligt över hur bra det faktiskt går att ta sig fram cykel här per cykel och sänder ett extra tack till de välsignade “flaggviftarna” i sina blå uniformer och självlysande orange västar ofta mång hjälper till att trygga passagerna i de större korsningarna för en entusiastisk cyklist.

Och vad fanns i mina gömmor hemma. Jo, fem par glasögon, varav tre par som jag ser bra med; ett par progressiva och två andra läs och skrivglasögon så jag klarar mig utan nyinskaffning. Bra så!

De par som jag kan använda är de röda överst till vänster, de brunaktiga högst upp till höger och de lila näst längst ner till höger.

Såg att även min vän Veiken  idag hade ett blogginlägg om glasögon men det gör ju inget att vi är fler som gärna vill se bra.