I början av veckan var vi på Hallwylska museet i Stockholm. Ett museum som ligger centralt i Stockholm och där det är lätt att slinka in när man passerar. Dessutom fri entré till själva ”privatbostaden”/palatset. (Att besöka separatutställningarna brukar kosta en mindre summa) Ett hem, ett väldigt modernt sådant, som familjen von Hallwyl lät bygga vid sekelskiftet 1800-1900. Ofta pågår dessutom här olika separatutställningar och nu var det en av dessa vi ville se; ”Bögar. Mötesplatser i en förbjuden tid . Så den tog vi oss an. Utställningen är producerad av Hallwylska museet i samarbetet med bl.a. Jonas Gardell och Jon Voss, förlagschef för tidningen QX.
Mer om museet, familjen från Hallwyl och nuvarande separatutställning finns på museets hemsida.
Ibland var det så att hotell och hotellreceptioner kunde vara mötesplatser. (Någon som vet namnet på konstnären? Jag minns inte. Kan det vara Dardel eller GAN ?(Gösta Adrian Nilsson) Kanske Eugen Jansson?
Utställningen Bögar – Mötesplatser i förbjuden tid
pågår i fem separata rum i Hallwylska museet. En del av introduktionen till utställningen var denna. ”Här berättas en historia som är på väg bort. Få är de nu levande som minns , eller träffat någon då den tid då kärlek mellan personer av samma kön var olaglig i Sverige. Ett förbud i lagen försvårade möten och förhindrade ett öppet liv tillsammans. Men känslor väcktes och bestod trots det. Hur kunde man mötas? Hur hittade man varandra i denna förbudens tid? ”
Här handlade det om klasskillnader, olika villkor, och nya möjligheter i ett växande Stockholm. Men utställningen och berättelsen sträcker sig långt utanför Sveriges gränser. ”Till och om en tid då man inte klev ut ur garderoben, utan i i ett hemligt sammanhang.
I en fin film berättar Jonas Gardell om hur man rent historiskt sett på detta med homosexualitet. Var det månne en medfödd sjukdom? Ja, då var det knepigt att lagföra den som ett brott.Jonas Gardell talar en hel del i filmen om vikten just av ord.
Jonas Gardell berättar om hur homosexuella bit för bit erövrat sin plats i samhället. Dessa stora förändringar i samhället skulle inte skett utan de som tog de första smällarna och kämpade för sin rätt att älska den man ville. Och det oavsett kön.
Vikten av ett ord.
I den tidiga kampen för homosexuellas rätt var den stora frågan att avkriminalisera samkönat sex. Kyrkans värderingar präglade i stora stycken lagstiftningen vid den här tiden. Homosexuella handlingar sågs av kyrkan som synd och mot naturens ordning. Och det var också straffbart enligt lag. Tanken om en särskild läggning fanns inte. Om en läggning är medfödd så är inte handlingen som medföljer ett aktivt val. Så hur skulle lagen nu kunna se ut. Ett straff kunde inte förändra något som var medfött.
Affischen som visar vägen på Hallwyllska till utställningen; ”Bögar. Mötesplatser i en förbjuden tid.
Speciella mötesplatser fanns i Stockholm
och även i andra städer, både i Sverige och utomlands. Och förutsättningarna för var möten skulle kunna ske berodde på både social och ekonomisk status. Här hade överklassen det enklare och kunde med hjälp av pengar ta in på olika sanatorier, resa till mer ”öppna städer” som Paris och Berlin. Hade man känningar i konstnärskretsar underlättade det också olika möten. (Rolf de Maré , barnbarn till Wilhelmina von Hallwyl, Hallwylska palatsets grundare, kunde leva som öppet homosexuell både i Sverige och utomlands. Han hade de ekonomiska möjligheterna)
För de som bodde trångt och saknade privata rum hemma var offentliga toaletter (pissoarer), parker, badhus och olika cafémiljöer mötesplatser. Och genom dessa mötesplatser växte en ny subkultur fram både i Stockholm och andra städer.Så även ute i Europa.
Några olika mötesplatser för homosexuella.
Hos polisen i Stockholm fanns en karta med olika tänkbara mötesplatser utsatta. Det fanns en särskild avdelning som skulle bekämpa sedlighetsbrott. Brott som kunde skada ”folkets moral”. I listan på sedlighetsbrott ingick förutom att öppet vara homosexuell också fylleri, koppleri, prostitution, olovligt spel och dobbel.
Sedlighetspolisen gjorde också ibland olika ”razzior” i vissa områden där de extra patrullerade. Tanken med detta var att ”störa verksamheten”.
En karta över Stockholm och där tänkbara mötesplatser är uppmärkta.
Några av mötesplatserna för homosexuella i Stockholm var; hotell Rydberg, Restaurang Berns, Vasabron (sista försöket) och Centralbadet.
I utställningen skildras
också hur med manliga homosexualiteten i denna förbjudna tid tog sig uttryck i inom konst och kulturlivet. Observera att i denna utställning är inte kvinnorna med. Och de var inte färre. (Mycket att säga och berätta finns även om det).
Här nedan är en bild av Karl Gerhard. En av de ”stora” artisterna under första halvan av 1900-talet.
Tavlan här ”Den döende dandyn” målad av konstnären Nils Dardel (1888-1943). Tavlan ingår i samlingarna på Moderna museet. Målningen föreställer en döende mansperson med fyra sörjande män runt sig. (Dardel var gift och hade barn men hans intresse för män var påtagligt)
”Den döende dandyn” målad av Nils Dardel
Konstnären GAN; Gösta Adrian NIlsson (1884-1965) var öppet homosexuell och hade vetskap om vilka platser i Stockholms om var viktiga för homosexuella mäns kontaktskapande under 1920-talet. Tavlan här under kan läsas som en berättelse. ”Konstnären träffar en flottist i Kungsträdgården, Karl XII:s torg och de går tillsammans till Berns salonger. Senare vandrar de hem till GAN:s ateljébostad på Kungsholmen. På Kungsholmsgatan 2 A, 5 tr.
Målningen ”Stockholm/ miniatyr II av GAN ger en bild av stadslivet här där både utomhus och inomhusmiljöer skildras.Och där olika mötesplatser förekommer.
Utställningen pågår till den 31 mars och är du i Stockholm så se den gärna. Vi tyckte att den var riktigt bra,; åskådlig och mycket informativ. Vi gladdes också över att mycket hänt i samhället tack vare dessa pionjärer, som på olika sätt lade grunden till den syn vi har idag. Att alla ska få älska den man vill. Oavsett kön. Fint att kombinera den här utställningen med besöket i övrigt på Hallwylska palatser
En mycket intressant och viktig utställning tänker jag. Även om vi har kommit betydligt längre tack och lov i dagens samhälle så är det ingen självklarhet att homosexualitet accepteras av alla. Det blev väldigt tydligt när en av mina kvinnliga kollegor visade sig vara gift med en annan kvinna. Andra kollegor som normalt var rättänkande och hade normala värderingar visade sig vara rejält fördomsfulla vilket förvånade mig mycket. Jag förstår inte hur man kan ha synpunkter på hur andra människor lever och vilken partner man väljer. Att få älska den man vill oavsett kön är en självklarhet i min värld men tyvärr finns en del fördomar kvar. Religionen har definitivt inte underlättat och jag tycker det är både skrattretande och naivt när muslimska ledare på fullt allvar hävdar att det inte finns några homosexuella i deras länder. Men som sagt, det är mycket glädjande att vi ändå har kommit så långt som vi gjort.
Kram och god kväll!
Det var det verkligen! Och jag tycker man gjort det hela bra med att belysa det hela från olika vinklar. Viktigt! Utställningen har blivit förlängd i olika omgångar och många har besökt den.
Visst finns fördomar kvar men tror mycket det handlar om rädsla och säkerhet. Och religionen har varit och är fortfarande på många håll ett stort gissel och det oavsett inriktning.
Till dessa män ska vi ju tänka oss alla kvinnor det gäller men de var inte i fokus just i denna utställning.
Önskar dig en fin kväll.
kram
Ja, det är tur att det har hänt en del tack vare som du skriver många pionjärer, vill verkligen se den utställningen. Karl Gerhard och Jazzgossen känner man ju till, kan tänka mej att texten var lite ekivokt på den tiden.
Hoppas du har en fin lördag!
Kram från en fortfarande lyckorusig farmor!!
Utställningen var så bra och många har sett den. Väldigt viktig och informativ också. Skönt att vi kommit längre nu men mycket är kvar.Är så tacksam för de ”pionjärer” som kämpat och fått många att engagera sig.
Förstår att du är i ett lyckorus och är så glad för er allas del.
Kram bästa farmor.
Började också undra varför inte kvinnor finns med på den utställningen. Det kanske blir en separat utställning. Idag är homosexualitet ju en del av vårt samliv, MEN även 2022 finns det fortfarande vissa ”nischer”, där killar absolut inte skulle tänka sig att komma ut ur garderoben. Fotboll och ishockey är två exempel. Glenn Hyséns son Anton som spelar fotboll var ju först ut med att vara öppet gay i fotbollsvärlden. Men det måste väl finnas fler gay killar… Inom damfotbollen är det ju precis tvärtom. Där är ju majoriteten gay. Lite konstigt faktiskt. Nästan så jag blir sugen att starta ett ”forskningsprojekt” om dessa skillnader mellan könen…
Å tänk att det fortfarande är straffbart i vissa länder att vara homosexuell, och det 2022… Men tack och lov att det har blivit såååååå mycket bättre än för säg bara 20-30 år sedan.
Jag gjorde det också- Men den hade nog då blivit alltför omfattande. Kan tänka mig att en sådan kommer.
Just i Hallwylska fanns ju en anknytning, Wilhelmina Hallwyls barnbarn var just homosexuell.
Visst finns mycket kvar att göra inom detta och på många ställen. Jonas Gardell berättade om det också . Tänkte också som du på just skillnaden idag mellan män och kvinnor här- Inte minst inom sporten.
Visst har mycket här blivit bättre och många har ju kämpat hårt för detta.
Tyvärr tycker jag det är illa att präster inom svenska kyrkan kan vägra att viga ett samkönat par. Då är de på fel ställe. Var är toleransen då?
Utställningen var så bra och inte minst det historiska prespektivet.
Jag som ibland brukar säga att det var bättre förr……
Men det är verkligen inte sant i detta sammanhanget.
Önskar dig en fin lördagskväll.
Nej, i detta sammanhang var det verkligen inte bättre förr. Men skönt att det i alla fall gått framåt.
Tack! Haft en trevlig restaurangkväll men vänner. Och med god mat och dryck.
Önskar dig en fin fortsatt kväll.
Tack för intressant inlägg i viktigt ämne.
I många länder är det ju fortfarande som det var här förr i tiden.
Ämnet är viktigt och utställningen var verkligen bra. Och visst är det så i många länder som det förr var här. Och religionen är en stor bov i det hela. Trist.
Intressant läsning. Homosexualitet har ju alltid funnits i alla tider, men har uppfattats/setts på olika vis. Idag är det mer tillåtet både bland män och kvinnor. Sen har vi ju dem som är varken eller.
Vi ska värna om människan. Kärleken finns på alla plan. Jag har kärlek, fastän jag inte lever ihop med någon.
Varm kram!
Utställningen var så bra på alla sätt och från många olika håll. Den har varit och är välbesökt och det förstår jag för detta är ju fortfarande väldigt aktuellt.
Och de som var pionjärer och gick först här i kampen för rätten att älska den man vill hade mycket ätt kämpa emot. Så även här i Sverige.
Kärleken är viktig och rätten att få älska den man vill borde vara självklar. Men så är dte ju inte. Inte heller i Sverige även om man kommit en bit på väg. Fortfarande kan präster få vägra att viga ett par av samma kön men hoppas och önskar att det snart är slut med det. Då är man som präst, i mitt tycke, helt fel ute. Tack och lov är de inte så många.
Varm kram
Vilken bra utställning! Otroligt otäck att när man föll för samma kön inte blev accepterad , och fick smyga sig till träffar. Nu har det förändrats tack och lov, för vilken betydelse har det ”vem” man älskar. det viktiga är väl ändå att kunna känna och ge kärlek!
Jonas och Mark är så otroligt gulliga ihop, ett riktigt härligt par.
Nu går det åt rätt håll!
Ha det fortsatt jättefint KRAM Primrose ,-)
Utställningen var riktigt bra och informativ. Och visst är det bra att utvecklingen mot större acceptans i alla fall gått framåt en hel del. Visst är det viktigaste att känna och ge kärlek. Både Jonas och Mark har ju varit pionjärer i mer modern tid och kämpat hårt just för en acceptans och förståelse. För mig är det helt självklart att man måste få älska den man vill och helt oavsett kön-
Visst är det bra att det går åt rätt håll-
Varm kram och tack för att du var med.
Verkligen en intressant utställning och tänk att förbud/kriminellt ligger såpass nära i tiden ändå i ett land som Sverige. Sen finns ju många fördomar kvar fortfarande, tyvärr…
Ha en fin söndag!
Utställningen var väldigt bra och informativ. Inte minst det historiska. Och glädjande nog har vi kommit en bra bit på väg men visst finns många fördomar kvar.
Önskar dig också en fin söndag.
Såg du Allt för Sverige igår kväll? Det var ju väldigt religionsbetonat avsnitt, En av deltagarna hade en mor som var homosexuell och de tillhörde mormonkyrkan vill jag minnas. Ganska nyligen (20 år sen?) bestämdes att barn till homosexuella inte fick döpas!!! Hallå, vad har barnen gjort??? Nä, bevare mig väl, jag tycker kyrkan är inpyrd, gammaldags och unken på alltför många vis. Har sett boken du visar här, men inte läst den.
Ja det finns mycket att såga i ämnet, men det får ju inte plats just här
Kramen
Nej, vi hade besök men det går nog att se på ”play”.
Intressant! Tack för tipset.
Och religion har ju i detta sammanhang varit till mer skada än nytta.
Jadå, mycket kan sägas och skrivas. Absolut. En bra utställning var det verkligen så glad att vi såg den.
Kram
Så intressant att följa med på.
Det som frapperar mig är att det var förbjudet så länge att vara homosexuell, men som du säjer kyrkan hade läge makt, längre än vad de flesta kanske tror och så är det fortfarande i många europeiska länder.
Den sociala statusen bestämde mycket och gör fortfarande.
Har lyssnar på en pod någonstans om Karl Gerhards liv där hans adoptera dotter Fatima, en gång gift med Gösta Ekman, pratar om sina två pappor.
Skulle gärna vilja se denna utställning!
Mycket intressant läsning!
Tack! Väldigt roligt att du var med. Tror att du också tyckt om att vara på plats här och sett utställningen. Den var verkligen bra och belyste homosexualiteten från ett historiskt perspektiv och fram till ganska modern tid. Och kyrkans roll liksom all religions del var ju tung och öfrdömande-
Utställningen pågår till sista mars. Och hinner du inte se den finns bra info också på museets hemsida.