Browsing Tag

bergsby

Spanien Utflykter

Bergsbyn som klättrar på väggarna – Alcalá del Júcar

9 februari, 2018

Vi lämnade den fina staden Almansa och fortsatte drygt en timme norrut. Den lilla byn Alcalá del Júcar var målet, bergsbyn som klättrar högt upp längs kalkstensklipporna. Husen här är   ”grotthus”, inhuggna i berget och med bara fasaderna utåt. (Grotthusen får ett eget inlägg i morgon)

Bussen körde oss varsamt  upp och ner, längs de smala och slingrande vägarna precis som i en berg och dalbana. När vi var uppe på 1000 meter såg vi överraskande snö genom bussfönstren. (Vet att det kommit en del snö i inlandet och i Madrid har det varit riktigt trassligt med snön som kommit.)

Bergsbyn Alcala de Jucar ligger ca 12 mil väster om staden Valencia.Byn Alcalá del Júcar dyker upp bakom en vägkrök och klättrar uppför berget. Jodå, en borg finns även här.

En del snö fanns uppe på 1000 meters höjd. (Bild från bussen= suddig)

Smalt här för bussen att köra.

 

Alcalá del Júcar den klättrande bergsbyn

– har ca 1300 bofasta invånare och nästan alla bor i dessa ”grotthus” som syns som små prickar.(En rundtur i ett av dem bjuder jag på i morgon.)  Själva byn byn ligger på 600 meters höjd men innan vi började vandringen neråt stärkte vi oss  med lunch uppe på restaurang Mirador.  Ett perfekt val av restaurang och med en vidunderlig vy över byn och omgivningarna som fint tillbehör till lunchen.

Bergsbyn Alcalá del Júcar ligger halvvägs mellan städerna Valencia i öster och Madrid i inlandet och i regionen La Mancha. Och som sig bör så finns här i byn också en borg. Men vi tog oss an grotthusen och nöjde oss med att se borgen på avstånd. Ja, både kortare och längre. Även denna borg är gammal, från 1200-talet och byggdes av araberna/morerna. Spanien var ju förr uppdelat i många riken och här i trakten var det morerna som styrde under lång tid.

Smala vägar var det.  Här kan man tala om ”hårnålskurvor”

Dags för ”lunch with a wiew” på restaurang El Mirador – ”Utsikten”.

Bara att slita sig från vyn och gå in. Men vyn var minst lika vacker från lunchbordet.

Förrätt; blandade charkuterier och med vin från restaurangens egna vinodling.

Kycklinggryta till varmrätt. Riktigt gott! Men desserten hoppade jag över för annat fångade mitt intresse.

Detta var vad jag fångades av. Djur och natur!

En sorts bock. Vet någon namnet på den? Det fanns många, men de andra ville inte vara med på bild.

Och en struts! Lite felplacerad kanske – men den bodde här och såg ut att trivas.

Dags att börja vandringen neråt…

Fortsätttning kommer i morgon och då med besök i grotthusen.