Search results for

saltsjöarna

Spanien Torrevieja

Hemligt mål för utflykten var byn Los Montesinos

12 februari, 2020

Igår var det dags för ännu en “njutflykt”. Alltså en utflykt som är extra njutbar. Denna gång med bil. Kändes tryggt. Vi var bjudna på lunch av vännerna Marga och Birgitta och till ett hemligt mål. Och att utflykta tycker vi om och det gäller både de spontana turerna och de mer planerade. Så visst var vi lite nyfikna och funderade på vart vi var på väg.

Hemligt mål för njutflykten var grannbyn Los Montesinos och restaurang Rincon de MiguelHemligt mål för turen var grannbyn Los Montesinos och restaurang “Rincon de Miguel”

 Mot hemligt mål

och vi hade verkligen inte en aning om vart vi skulle.  Vi i sammanhanget, som inte visste, var maken Bosse, väninnan Preciosa och jag. Riktigt spännande var det men P var en aning oroad över att vi skulle till en “ranch” i trakterna. Men så blev det icke. Målet för resan var den lilla byn Los Montesinos, ca 10 km nordväst om Torrevieja och den spanska restaurangen “Rincon de Miguel” – “Miguels hörna”.

Marga, Birgitta och Bosse på väg mot restaurangen.

Jag är så förtjust i dessa charmiga spanska byrestauranger. En välkomnande känsla infinner sig genast man kommer innanför  dörrarna. Och här är det spansk mat som gäller.

Vi var på plats strax före klockan 14 och då var det gott om lediga bord. Men 30 minuter senare hade många av dem fyllts upp av  matgäster- Många tillresta. Restaurangen har mycket gott rykte i trakten.

Vilket bra val av hemligt mål! Både restaurangen och byn Los Montesinos. Vilket bra val av hemligt mål för vår lunch! Rustik och väldigt spansk inredning. Gillas!

Dagens meny presenters genom att servitrisen på spanska berättar om vilka rätter som finns att välja på. Tre förrätter, tre varmrätter och tre desserter. Allt detta, inklusive dryck, till ett pris av 10 euro.

Till vårt bord fick vi in två av dessa färgglada salladstallrikar att dela på, plus bröd och aioli.

Jag tog även bilder av de övriga rätterna men hade kameran mellan två lägen så av de bilderna blev det inget. Tyvärr. Men det var både gott och väldigt rikligt.

Efter maten vidgade

jag vyerna med en promenad i närområdet, de andra satt kvar en stund till inne på restaurangen. Jag hade tänkt få en glimt  ner mot de rosa saltsjöarna men se där gick jag bet. Ett staket in till en stor citronodling stoppade mig.

Här var det stopp men jag fick ju se både blommor och citronodlingarna. Och de såg ut att trivas bra.

Citroner i mängder fanns innanför  staketet.

Vädret var verkligen till sin fördel och efter att ha suttit inomhus och ätit lunch blev det en perfekt avslutning att ta en kopp kaffe i solen på torget i Los Montesinos.  Stort tack för en jättefin dag!

Torget i Los Montesinos. Fint att sitta här en stund och smälta maten.

 

Spanien Torrevieja

På gång till grannbyn La Mata – I sällskap av strålande sol

13 november, 2019

Blåsten vi dragits med under förra veckan har dragit vidare.  Gårdagens klarblå himmel med tillhörande +21 grader lockade oss till en behaglig långpromenad. Och i strålande sol var vi alltså på gång, på väg till grannbyn La Mata som ligge på lagom promenadavstånd från Torrevieja. Lite beroende på vilken väg man väljer så är sträckan 4-5 km.

På gång mot La Mata serr man "Laguna de la Mata" en av saltsjöarna. På gång mot La Mata, en bit på väg, blickar vi västerut mot bergen och en av saltsjöarna, Laguna de la Mata.(Det finns också en “rosa” saltsjö i närheten av Torrevieja, Laguna Rosa” men den ser man inte här.)

 

På gång

var vi mot La Mata och och nästan i början av promenaden tycket jag mig se två välkända personer som klev ur en bil- Och visst var det Leffe och Ingrid. Så roligt att ses igen, även om det bara var som hastigast just nu.

Så roligt att ses igen! Nästan sju månader sedan vi sågs senast.

Att gå till La Mata innebär att det är en hel del uppför. Märks än mer påtagligt om man cyklar. Och så är det både dit och hem. Går inte att undvika backarna. Men man kan pausa ibland och titta både på hus, växter och andra som är ute och rör på sig. Varianterna på flerfamiljshus, villor, rad och parhus är stora. Och de flesta hus är vita, i alla fall om man lämnar centrum av Torrevieja. Många flerfamiljshus utanför citykärnan är i den mindre skalan och och ofta ett par tre våningar och oftast då utan hiss.

Många välvårdade flerfamiljshus med vackra trädgårdar kantar vägen där vi går.

Gott om grönska finns och palmerna kantar vägen och erbjuder skugga om så önskas.

Här har vi kommit fram till Vattenkvarnsparken. Mängder av pinjeträd breder ut sig och ger behaglig skugga. Extra skönt heta sommardagar. Men pinjeträden har också sina invånare, pinjelarverna/processionslarverna som speciellt i februari-mars kan ställa till det rejält för hundar. (Här har jag fått uppmaning om att det vore bra med en varning för de läskiga larverna.) Även människor kan reagera på dem. Men inte katter) Mer om dem i länken ovan. Ofta när vi går till La Mata passerar vi även “Aromparken” som särskild på våren har många vackra växter.

 På gång genom Vattenkvarnsparken och stannar till en stund. På gång genom Vattenkvarnsparken –

-och många fällor för processionslarverna  är uppsatta i träden. Fällorna ska hindra dem för att ta sig ner på marken.

När Vattenkvarnsparken

tar slut är det sanddynor och havet som kommer i blickfånget. Dagen till ära med extra sanddynor. Här längs stranden i La Mata ska det alltså gångvägen längs havet förstärkas och byggas om. Ett projekt som kommer att ta sin tid. Vissa sträckor av strandpromenaden är avstängda  så man får för ett tag klara sig utan havsutsikt och ta bakgatorna ett par kvarter.

Förstärkning av gångvägen in mot La Mata är på gång. Men det kommer att ta sin tid. Förstärkning av gångvägen är också på gång.

Men sedan går det att fortsätta längs havet och det gör vi gärna.

Verkligen ett strand och havsnära läge på dessa villor.

Gott om plats  denna 12 november på den kilometerlånga stranden. Och på stranden här i La  Mata blir det just aldrig trängsel. Inte ens i högsäsong.

Vi varit på gång ett bra tag  så att landa på en  “första – parkett – restaurang”  med  obruten havsutsikt lockade. Och det gjorde god mat och dryck också. Vi skulle ju gå hem också…

På gång att äta lunch i La Mata och i sällskap av obruten havsutsiktPå gång att äta lunch. Och utsikten ingår.

Torrevieja

Vad händer? Lite av varje – Och det känns väldigt lagom

25 april, 2019

Vad händer här i Torrevieja? Lite av varje. Det beror ju på vad man själv har lust att göra. Möjligheter till det mesta finns och det är nog bara man själv som står för eventuella  begränsningar.

Den blå himlen har återvänt från sin påskledighet och det har också för oss inneburit en hel del utevistelser och långpromenader. Häromdagen besökte vi vänner i Torrevieja och som bor alldeles vid de “rosa saltsjöarna”. I övrigt har vi ägnat oss åt promenader längs havet där trevliga”pitstop” med tillhörande tapas  förgyllt tillvaron. Och för mig har det blivit en del inläsningsjobb inför sommarens många resor.

Vad händer? Lite av varje. Häromdagen blev det ett besök hos vänner uppe vid Saltsjöarna. Vad händer?  Ja, det blev”njutflykt” till vänner som bor vid saltsjöarna. Dagen var lite mulen så det är anledningen till att den rosa färgen på saltsjön inte framträder lika tydligt som när det är strålande sol.

Vad händer? Lite av varje.

Besöket hos vännerna Anna Carin och Krister häromdagen blev väldigt lyckat. Vi började med en busstur dit med tillhörande sightseeing.   Många bussar i Torrevieja är ringlinjer så man får oftast lite vidgade vyer på köpet. Vi skulle äta lunch tillsammans på den kinesiska restaurangen Asiatico, som ligger i området där de bor, Banos de Europa. En kinesisk restaurang som verkligen har riktigt bra kinesisk mat. Vi har varit här tidigare och ätit och detta är en restaurang att återkomma till.En trerätters riklig meny med många olika för, varm och efterrätter att välja på kostar med dryck ca 9 euro/person.

Vad händer? Att äta tillsammans är trevligt och en god kinesik lunch passar och smakar bra. Bosse, Krister och Anna Carin

Herrarna beställde soppa till förrätt och vi damer slog till på bröd med räkor. (Kanske inte direkt så kinesiskt. Men gott) Varmrätterna varierade vi lite. Krister valde anka i apelsinsås, Bosse tog kycklingrätten – “gongbao ji ding”, en favorit hos oss. Och det just är såse, “palatsväktarsåsen” som är viktig. Anna Carin och jag valde både räkor i “palatsväktarsåsen” som kom till bordet   på en het järnplatta.

Väldigt fräscht och jättegott. Om jag blundat och smakat hade jag lätt kunnat tänka mig till en liten restaurang i Peking som serverade denna rätt.

 

En fin promenad

längs saltsjön blev det efter maten. Och det är alltid lika fascinerande att se både sjöarna, växtligheten här och den rosa färgen. Förr var det många som kom hit för att bada eftersom vattnet ansågs ha kurerande effekt på kroppen. Men sedan en tid tillbaka är det helt förbjudet att bada här och med höga böter som följd om man gör det. Anledningen är delvis att detta är ett industriområde där salt utvinns, men turerna om det är/har varit tillåtet att bada har varit många. Men nu finns det alltså ett beslut om badförbud.

Vad händer här med badningen? Jo, det är sedan en tid förbjudet att bada i den rosa saltsjönAll badning är förbjuden. Detta är en nationalpark

Och sjöarna är både rosa och innehåller mycket salt.  Den rosa färgen kommer från en sorts snäcka som lever i sjöarna och den kan bara överleva om vattnets salthalt övergår en vis procent. Saltet man utvinner här går på export till olika delar av världen och blir så småningom mest till vägsalt. Så att Torrevieja på norska också kallas för “saltbyen” är fullt förståeligt för saltet är viktigt  för området. På olika sätt. Mer om den rosa färgen och om saltet finns att läsa här. 

Längst bort i bild skymtar en del av salthögarna som senare ska på export runt om i världen.

Jättetrevligt att ses och tack för en fin dag.  Och hem blev det en stärkande promenad på nästan 4 km.

Spanien Utflykter

Kuststaden Santa Pola – En fiskeby som blommat upp

10 oktober, 2018

Vi lämnade den fina ön Tabarca i lördags eftermiddag och tog båten tillbaka till den fina kuststaden  Santa Pola där vi startade på morgonen.  Även detta en fin båtresa 30 minuter. Santa Pola är en ganska liten stad i den spanska provinsen Alicante och har ca. 34 000 bofasta invånare. En siffra som lätt dubbleras under högsäsongen. Här, precis som i många andra spanska orter längs kusten, har många spanjorerna själva sina sommarbostäder.

Dags att lämna ön Tabarca efter några fina timmar här ute.

Klart vatten runt hela ön.

Strax utanför Tabarcas lilla hamn ligger olika båtar som kommit från städer längs kusten.

Här ligger båten som går till Torrevieja och väntar.  Och vill man åka direkt dit tar resan en timme.

Den fina kuststaden Santa Pola

ligger strategiskt till med närheten till flygplatsen i Alicante. Staden är ganska liten men har en hel del att erbjuda besökare och kanske främst under tiden maj till september. Men även i jultider  och påsk blir det ett uppsving.  Här lever man på fisket och även på att utvinna salt och det finns saltsjöar, “salinas”. (Även i Torrevieja, som också kallas “saltbyn” på norska  -“saltstaden” på svenska, utvinns en hel del salt.  Det är främst vägsalt det är frågan om. Men från början var detta en fiskeby och fisket är fortfarande betydelsefullt. Alltid roligt att var i hamnen när fiskebåtarna kommer in på eftermiddagarna och kanske då också vara med på den stora fiskeauktionen.  Det är också här som restaurangerna gör sina inköp- Fisk och skaldjur som ska tillagas till kvällen.

Kuststaden Santa Pola är ungefär där det röda märket finns och markeringen i sig gäller ön Tabarca.

Vi närmar oss den mysiga kuststaden Santa Pola. Vi närmar oss  Santa Pola med båten från Tabarca.

Saltsjöarna, havet och den ljumma havsluften bidrar till ett behagligt klimat och så i princip hela året.  Och är man intresserad av fåglar  så finns det vid saltsjöarna här, precis som i  Torrevieja, mängder  av rosa flamingon att studera. Men trots saltet och fisket är det idag turismen som spelar den viktigaste rollen.

Restauranger och stränder

finns det gott om och en fin, lång strandpromenad sträcker eig flera km längs havet norr ut. Vi började med en sen lunch på en liten spansk restaurang vi passerade, La Nova Siena.  En dagens meny med tre rätter plus sallad, bröd, tre rätter och dryck (öl, vatten läsk, vin)  för 10 euro. Gott, fräscht och vällagat. Jag testade den spanska kalla soppan “gazpacho”, husets skaldjurspaella och äppelkaka och blev inte besviken.

 

Dagens meny.

En promenad längs havet lockade och spåren av fiskebåtarna var påtagliga.

 

I Santa Pola finns sex huvudstränders som tillsammans är 12 km och dessutom en del mindre. PÅ stränderna finns livräddningstorn (vet inte om de är bemannade i lågsäsong) Röda korsanläggningar duschar och toaletter. Stränderna städas varje natt och det tillsammans med det rena vattnet här har gett dem utmärkelsen “Blå flagg”.

Längs med stränderna och på dem finns restauranger och barer och solsängar och parasoller finns att hyra. Vill man vara mer aktiv finns volleybollnät uppsatta och pedalbåtar, vindsurfingbrädor och kajaker att hyra

Kuststaden Santa Polas breda stränder är inbjudandeGott om plats är det på dessa breda, fina stränder.

Santa Pola i sig är ett trevligt utflyktsmål och som man lätt når med lokalbussar från städerna i närheten och går fint att kombinera med en tur ut till den fina ön Tabarca.

 

 

Spanien Torrevieja

Lucialunch i solen med vänner och tillbehör.

14 december, 2017

Luciadagen bjöd på strålande sol men stundtals en lite kylig vind. Dock visade termometern +15 så kallt var det ju inte. Inte mörkt heller. Vi noterad särskilt vinden eftersom vi cyklade upp till de rosa Saltsjöarna som ligger några kilometer väster om själva centrum av Torrevieja. Smidigt med cykel, men en får se upp i rondellerna. Å andra sidan cyklade vi under åren vi bodde i Peking och vi cyklar i Stockholm, så att ta sig runt här känns ganska lugnt. Lucialunch hos vännerna Anna Carin och Krister väntade  Och att  sitta utomhus i  behaglig värme med vänner blev det där “lilla extra” föutom den riktigt goda lunchen.

Lucialunch i vacker miljö vid Saltsjöarna i Torrevieja. Vackert vid Saltsjöarna och de är faktiskt rosa.

Den rosa lagunen

Saltsjöarna här är verkligen speciella och så även hur de fått sin rosa färg, rosa parasiter har jobbat hårt. Och jag har berättat om det här, om någon vill läsa mer Torrevieja kallas ju också på norska för “saltbyen” och det hänger samman med saltproduktionen och även här finns saltsjöarna med på ett par hörn. Har inte särskilt ofta hört att svenskarna säger “saltstaden”. Men att saltet alltid varit viktigt för Torrevieja stämmer ju helt.

Nästan framme och maken tar en blick ut över saltsjön

Lucialunch

Vädermässigt är det inte en tanke på att det är Lucia, trettton dagar kvar til jul. Solen bländar nästan och ljuset faller så fint ner på bordet. Lite julbordskänsla blir det med rökt lax, kokt postatis och olika sorters sill. Det smakar så gott.  Kaffe med glögg och choklad blev en god avslutning på lunchen. Och här blev vi sittande i timmar. Jättetrevligt! Stort tack!

Bosse och Anna Carin kom med på bild denna gång. Så skönt att sitta ute och njuta av det fina vädret.

Adventsfika hos Anna Carin och Krister för ett par år sedan så det är nog lite av en tradition att ses så här före jul. (Förra året var vi i Thailand nästan hela december månad. )

 

Torrevieja Trevligheter

Visst är det trevligt?

21 september, 2017

Dagarna, dygnen, i sommarstugan i Torrevieja  försvinner precis lika fort som dagarna hemma i Stockholm. En får ligga i för att hinna med. Och vad är det då jag vill hinna med. Jo, trevligheter av skilda slag och det gäller nog var jag än är.  Sedan är det förstås mer en definitionsfråga vad som är trevligt. Där  är jag mycket flexibel-

Visst är det trevligt?

Var det t.ex  häromkvällen när vi ett stort gäng gick till den spanska restaurangen La Naviera för att äta middag tillsammans. Att sedan maten som vi beställde inte var så spansk denna gång kan inte hjälpas. Men gott och väldigt trevligt var det. Vi var många och det tog lite tid att få vår mat, å andra sidan var den helt nylagad. Å andra sidan hade vi gott om tid. Vi valde alla från à la cartemenyn men det finns även en flerrätters kvällsmeny för 14 euro. Mycket prisvärt. Liknande finns även till lunch och då billigare.

Trevligt att träffa vännerHela gänget samlat för middag. Och med här på “damsidan” är Christel, Carita, Ami och Ama  med respektive och så jag då som här fotograferar. Jodå, maken B är med och  i röd tröja.

Cykeltur

Trevligt blev det idag också. Och då blev det en cykeltur. Visserligen var det hetaste laget för fysiska aktiviteter, men med solskärm, vattenflaska och ett glatt humör susade vi iväg. Dessutom hade vi ett mål, ett “gardencenter” ca 8 km nordväst om stan. Jag är på jakt efter något att sätta upp på vår mur mot gatan. (Alltså på insidan) Här fanna tidigare en vackra passionsblomman, men tyvärr fick vi ta ner den i juni eftersom den krävde alltmer vatten. Och är man inte på plats är det ju svårt med en planta som helst vill ha vatten ett par gånger per dag. (Men det kommer små nya skott så utrotad är den inte.)

Att ta sig ut till cykelvägen innebär att passera ett antall rondeller och med livlig trafik, men med tanke på vår vana att cykla både i Peking och Stockholm så var det inga problem. Bara att tydligt visa med armen hur man tänkt svänga. Men visst blev det lugnare när cykelvägen nåddes.

Lummig cykelväg där den gamla järnvägen gått. Nu är det mest vass som växer här.

Trevligt med en cykeltur och att passera den rosa saltsjönSaltsjöarna passerades. Dags för vätskestopp.

Framme och dags att börja leta efter något lämpligt att hänga på muren. Mycket att välja på var det. Men inget som passade oss.

 

Gott om krukor, men nu var det inte det vi skulle ha.

Jodå, blommor fanns det också. I mängder. Det var ju ett “gardencenter”.

Funderade till sist på ett par kaktusar att sätta på muren. Många att välja bland. Men jag kunde inte bestämma  oss, så vi avvaktar.

En trevlig cykeltur blev det men det var skönt att komma hem och ställa sig i duschen. Termometern visade då +31.

Lite  välbehövlig paus och svalka under olivträden på hemvägen piggade upp. 

 

Spanien Torrevieja

Ute och cyklar

8 februari, 2017

En vacker blå dag med skön försommarvärme, behagliga +23 grader ,var som gjord för en cykeltur.  Vi trampade iväg upp mot området runt den “rosa lagunen”, rosa saltsjön, där vi bestämt träff med vännerna Anna Carin och Krister för lunch och promenad.  Viss motvind var det men det ger än mer gratismotion och förhoppningsvis skulle det bli medvind vid hemtrampandet.

Visserligen inte vind i seglen, men i håret, och det går nästan lika bra.

Rosa saltsjön, Laguna Rosa, (Laguna de Torrevieja) ser verkligen rosa ut.  Den rosa färgen kommer från en encellig alg, dunaliella och som har pigment från den rosa microbakterien halophiles. När solen skiner över vattnetbryts solstrålarna i vattnetoch den rosa färgen kommer fram. Algen trivs bara i vatten med hög salthalt och den rosa sjön/lagunen har en salthalt på mellan 15 och 18%  så här trivs den. Runt den Rosa saltsjön finns ett rikt fågelliv med drygt 250 arter och särskilt den rosa flamingon trivs och finns i mängder.

Torrevieja har ett bra microklimat som är påverkat av närheten till de båda saltsjöarna och man räknar här med omkring 320 soldagar /år. Till saltsjön kommer många också för att bada och den höga salthalten anses var särskilt bra för kroppens leder.  Att ta med badskor (botten är stenig) och flaskor med sötvatten att sjölja bort saltet med rekommenderas. För egen del har jag bara badat fötterna här och om de är piggare vet jag inte.

Lunch blev det, men inte på den tänkta restaurangen eftersom den bara har kvällsöppet nu i lågsäsong. Men vi var inte alls sena med att i stället välja den kinesiska grannrestaurang, Asiatico på Calle Cerezo, i området Torreta. Många “riktiga” kinesiska rätter finns på menyn och det går att välja antingen á la carte eller en trerätters meny med inkluderad dryck. För oss blev valet en meny och här smakade maten verkligen som om vi vore i Kina. Så gott och rejält kryddad. (Och ville man ha mindre kryddat gick det bra för rätterna var märkta med 1-3 chilifrukter för att visa på styrkan) Här märktes det tydligt att kocken hade kinesiskt ursprung. Gillades av oss!

Trerättersmenyn med dryck för 9 euro smakade utmärkt och det var priset också-

Vi beställde olika rätter; tunt skivad anka, nudlar, wontonknyten,  kyckling i stark sås, “gongbao jī ding”, räkor i stark sås, “xiā shāngxīn qiáng” och ris med grönsaker. Här var wontonknytena friterade och fyllda med grönsaker och färs men de kan också serveras ångkokta ungefär som dumplings och degen är densamma vatten och mjöl som kavlas mycket tunt. (Man kan också köpa färdiga wontonark)

                                                             Friterade wontonknyten och rykande het kyckling “gong baao” serverad  på  het järnplatta.

Läckra räkor på “sizzling ironplate”, ska provas nästa gång. 

En skön promenad  längs saltsjön och kaffe på maten hemma på terrassen hos Anna Carin och Krister blev det innan vi trampade hemåt igen i den sena eftermiddage. Nu i medvind. Ännu en av dessa fina och trevliga dagar. Stort tack!