Search results for

just här just nu

Foto Stockholm

Just här & nu

7 augusti, 2017

Södermalm möter med halvsol denna måndag förmiddag och jag slår mig ner på den efter gårdagen regndoftande balkongen med en extra kopp kaffe. Även blomorna har en frisk regndoft och de ser pigga ut. Kommer inte att behöva extra vatten idag.  Förmiddagen har gjort entré och jag är här, här på balkongen både till kropp och själ. Många gånger är jag fysiskt på en plats men tankarna kan då ha skenat iväg mot nya mål och möten. Men nu är jag alltså bara här.  Här och nu är veckans ord i hos Sanna i Gemsweeklyword ord som fritt kan tolkas i ord och bild och här finns också andra tolkare med.

Jag sitter i min stol och blicken går österut. Hammarbykanalen, en del av Östersjön, ligger nedanför och de vanliga husbåtarna, de som alltid finns här, ligger på sina platser. Husbåtarna som har tillstånd att ligga här här måste alla kunna flyttas och detta är för att de vartannat år måste på genomgång för besiktining så att de uppfyller de säkerhetskrav som gäller. (Brandsäkerheten är extra viktig.) Husbåtarna här har kommunalt vatten, el och avlopp och betalar en månadsavgift för att få ligga här och tillstånd krävs. Här finns även några säsongsplatser men även då måste tillstånd sökas och båtarna uppfylla säkerhetskraven. På andra sidan kanalen syns en liten del av  Södra Hammarbyhamnen, Hammarby sjöstad, som också räknas till Södermalm trots att det inte ligger på “malmen”.

Globen är alltid mäktig att se och nu såg jag att något rörde sig här, något som klättrade. 

Jodå, här är det ett par personer som håller på med något arbete, väl fastspända i linor.

Högt är det förvisso, drygt 85 meter över markytan  och totalhöjden är 130 meter över havet. Globen är i huvudsak byggd av betong, stål, aluminium, plåt och glas. Globen tog tre år att bygga och invigdes i februari 1989. Globen är en stor inomhusarena och som vid konserter kan ta emot drygt 16 000 personer (en del ståplatser) och vid ishockey ryms ca 14 000 . Globen är en “multiarena” och kan snabbt anpassas till olika evenemang allt efter behov. Är man sugen att se Stockholm från ovan så går det en s.k. skylift upp till toppen och en vacker dag så har man här en fin vy över Stockholm.

Jag blickar till höger, och ser  mer av kanalen, liksom Hammarbyslussen som nu är den enda väg för alla båtar, stora som små,  att ta sig in i Mälaren. (Om de inte först vill ta sig söderut till Södertälje förstås) Tidigare kunde de mindre fritidsbåtarna utan mast ta sig ut och in i Mälaren via Karl Johanslussen (vid Slussen) i Stockholm, men där byggs det om så den slussen är stängd och kommer så att vara i många år till.

Hammarbyslussen, invigdes 1930,  med Skansbron underst, en klaffbro som öppnas för segelbåtar. Övre bron är Skanstullsbron. Ibland är det många båtar som vill slussa och då får några vänta. Köbildning gäller, men nyttotrafik som t.ex. sightseeingbåtar har företräde.

Ny slussning, ny broöppning. Skillnaden i vattendjup mellan Mälaren, som ligger högre, och Östersjön är ca 70 cm och beror på om det är hög eller lågvatten.

Jag har suttit ute en timme och solen har kommit högre så de automatiska solgardinerna på kontorsbyggnaden vid slussen har fällts ner- och det är dags för nästa broöppning.  Här kan man sitta länge och alltid är det något som händer.

Här vid Hammarbyslussen ligger också en av Sjöräddningens stationer men just nu är alla båtar ädr inne så läget verkar vara lugnt till sjöss-

Innan dagens bestyr tar vid vrider jag huvudet not norr, bort från vattnen och ser att måsmamman med ungar på taket till huset mitt emot rör sig.  Ungarna växer med rekordfart och skriker en hel de så jag hoppas de snart är flygfärdiga. Jag zoomar in och lyckas få med dem. (I övrigt är det uppsatt spikar på våra hustak för att måsarna inte ska boa här, men här har de hittat en spikfri zoon. )

 

Resor i Sverige

En sevärdhet – Härkeberga kyrka och kaplansgården

18 juli, 2019

Vi lämnade i lördags Hjälmare kanal efter den fina kanalturen  och tog det norra varvet runt Mälaren tillbaka mot Stockholm. Vi passerade Västerås och hade vårt nästa stopp i den lilla byn Härkeberga, en mil nordost om Enköping i västra Uppland. Här väntade en sevärdhet på oss. Ett besök med guidning i den gamla Härkeberga kyrka stod på programmet liksom en visning av den den gamla kaplansgården.

Härkeberga, nordost om Enköping kyrka är en sevärdhetHärkeberga kyrka, med stora delar från 1300-talet är en sevärdhet. Och de gamla takmålningar gjorda av av Albertus Pictor på 1400-talet är verkligen speciella.

Härkeberga kyrka är en sevärdhet

särskilt om man har vägarna förbi Enköpingshållet. Kyrkan hör till Uppsala stift och är till stora delar från 1300-talet.  Och vad som gör kyrka så speciell är alla de  kalkmålningar som finns i taket och är gjorda av Albertus Pictor.  (Via länken finns många målningar och med förklaringar) Alla  målningarna är hämtade från bibliska figurer, väsen ut folktron och exotiska djur.

Men vem var då Albertus Pictor. Han var troligen föd i Tyskland runt 1440 och avled i Stockholm 1550. Han var verksam runt Mälardalen och i inte mindre än i 37 kyrkor här finns han representerad.

Även i sakristian finns Albertus Pictors målningar. 

Här är Jona som blev slukad av en fisk. (Eller var det en val?)

De gamla målningarna i Härkrberga kyrka från 1300-talet är en sevärdhet. Spännande och väldigt detaljrika målningar är verkligen en sevärdhet i kyrkan.

Vackra omgivningar.

Härkeberga kaplansgård är också en sevärdhet

och ligger några hundra meter från kyrkan. Området består av 17 olika byggnader, de äldsta från 1600-talet och framåt, och ägs sedan 1929  av Nordiska  Museet.Byggnaderna här  är av trä och grupperade runt en mangårdsbyggnad. De äldsta byggnaderna är från 1600-talet. En “kaplan” var kyrkoherdens närmaste medhjälpare och idag är namnet kaplan utbytt mot “komminister”.

Här finns  bostadshus, stall, ladugård,bodar, lider, loge och drängstuga. Allt nu inbäddat i vacker grönska.

I bostadshuset tog kaplanen emot sina besökare och hade där ett kontor. En präst på landet var också jordbrukare så årstidernas växlingar styrde arbetet en hel del. Boningshuset är uppdelat i olika avdelningar och har ett stort rum i mitten, en sal.Själva huset är tillbyggt i olika omgångar och interiören går i olika stilar beroende på när de kommit till.

Kaplansgården i Härkeberga, här bostadshuset, är en sevärdhet i sig. Boningshuset och de andra byggnaderna på gården är en sevärdhet i sig.  Här i huset är  många möbler och bruksföremål är bevarade.

I ett av rummen finns flera gamla bruksföremål att titta på. Här en gammal smörbytta.

Många av dessa gamla gårdar hade ett vårdträd planterat mitt på gården. Så också här på kaplansgården i Härkeberga. Ett vårdträd var i svensk gammal folktro det stora lyckobringande trädet på släktens gård. Och förutom att bringa lycka var det tänkt att trädets stora lövkrona skulle hindra gnistor att sprida sig vidare till gårdens andra byggnader som hade vasstak. Att skada eller hugga ner trädet var att dra olycka över gården.

Denna lön planterades här på Härkeberga kaplansgård i mitten av 1800-talet.

Lönnen är verkligen stor med ett omfångsrikt lövverk. Och bakom den ser man tydligt de vassbeklädda taken.

Just nu

hinner jag nästan inte avsluta en resa förrän nästa är på gång. Och nu på morgonen bär det av norrut i Sverige. Höga kusten väntar.

Vi startar i Stockholm och tar oss upp till vackra Örnsköldsvik dit vi kommer sent i kväll. Och trevliga stopp blir det under vägs- Välkomna med till Höga kusten.

Resor i Sverige Skyltar

Furuviksparken har sin plats i Skyltsöndag.

14 juli, 2019

God morgon!  Och dags igen för  ”Skyltsöndag” tillsammans med  bloggvännen BP och många andra. Här är det skyltar av olika slag som gäller och med väldigt fri tolkning.  Dagens skyltar/bilder är hämtade  från gårdagens resa till Furuviksparken. En heldagstur jag gjorde tillsammans med barnbarnen och döttrarna.

För egen del väntar idag en ny jobbresa, en heldagstur där vi reser Mälaren runt.  En av dagens höjdpunkter blir en båtresa,  på Hjälmare kanal och med slussningar inkluderade. Strålande sol i Stockholm och jag hoppas den följer med oss under dagen.

Furuviksparken välkomnar med blommor. Furuviksparken välkomnar med blommor.

 

Furuviksparken

– cirka en mil öster om Gävle är en trevlig bekantskap. En park med mycket natur, djur, upplevelser, tivoli och en hel del annat.  Här har jag varit i unga år och här  var vi när  döttrarna var små. Senaste besöket här, tillsammans med döttrar roch barnbarn, var 2015. Så nu var det dags igen.  Och vilken lyckad dag det blev. På alla sätt. Och besöket här i Furuviksparken ska få ett alldeles eget inlägg i kommande vecka. Men idag är det alltså skyltar från parken som gäller.

Lite gamla skyltar. Kanske kommer ni ihåg några av dem. Jag gör det i varje fall.

Furuviksparken bjuder på mycket av det mesta och även vad gäller slyltar. Furuviksparken bjuder på mycket av det mesta och även tydliga skyltar.

Stora grönområden och hela tiden närheten till de djur som finns i parken gör besöket än trevligare. Här är vi på väg att se lemurer som får mat. Och t-shirten i rött vitt och blått ger en tydlig vink om nationalitet.

Mängden besökare i Furuviksparken med utländskt ursprung var stort. Men många var mer diskreta än denne man. Mängden besökare i Furuviksparken med ursprung i andra länder var stor. Men alla skyltade inte lika mycket.

I Furuviksparken har man byggt ett par stora insektshotell. Och man har lockat hotellgäster till sig genom att bygga olika rum på hotellet. Rum som kan fyllas med bl.a.  bamburör, träpinnar, kottar och kanske tegelstenar. Insekterna söker även skydd mot kyla så det är bra om “hotellet” har ett ljust läge och är placerat 1 -1 1/2  meter ovan marken och har vatten i närheten. Eftersom vi människor har förändrat insekternas naturliga miljö behöver de nu hjälp på traven för att kunna sprida pollen. Blommor och insekter är beroende av varandra.

I Furuviksparken har man låtit bygga ett par stora insektshotell I Furuviksparken har man låtit bygga  ett par stora insektshotell. Och invånarna trivs.

 

Äventyrsön

fanns även när vi var här 2015, men då besökte vi den inte. Här på Gråberget i Furuvik är det kustartelleriet som haft ett batteri (En samling kanoner som samverkar mot främmande styrkor.) “Batteriet” utgick ut krigsorganisationen 1984 och lämnades över till Furuviksparken 1993. Och man kan nu gå ner här i kulvertarna och se hur det såg ut. Och visst gjorde vi det.

Barnbarnet Max, 9 år, inspekterar radarstationen här upp. Och förklarar för mig.  

 

Ett annat äventyr var att pojkarnas moster vann på ett “godishjul”. Mycket godis blev det och lyckliga gossar. Och att utflykta med dessa juniorer är alltid roligt, var sig det är till land eller sjöss. Eller en kombination. (Som t. ex. när vi i Stockholm åkte på sightseeingtur med en amfibiebuss. )

Max är stolt bärare av sin “moster Helens” vinst på godishjulet.

Och William bär på sockervadd. Lycka! Men smaken var nog inte den bästa. En hel del hamnade i en papperskorg. Foto Liv Viberg, Williams mamma)

Fler ”söndagsskyltare” finns här!  Titta gärna in!

 

Resor utomlands Spanien

Mojácar – En liten spansk by med stor charm

17 april, 2019

Det var en strålande morgon. Och även om jag var lite sen ut på terrassen såg jag solens morgontrötta strålar hitta upp mot mot berget och den lilla vita staden/byn, Mojácar.  Hit hade vi tänkt oss  idag. Välkomna med!

Här uppe på berget ligger den vackra byn Mojácar. Utsikt från vår terrass upp mot berget och den lilla staden/byn Mojácar.

Mojácar

har också smeknamnet Mojácar Pueblo, byn. Själva byn ligger 152 m över havet och en bit upp på berget Sierra de Cabrera i provinsen Almeria och distriktet Andalusien.   Även en nyare och modernare variant finns,  Mojácar Playa, eller som man ibland säger Mojácar Marina. Här har läget längs Medelhavet gjort att den tidigare fiskebyn nu blivit en välbesökt och omtyckt turistort.

Vi ville förstås gärna ta oss upp och titta på gamla Mojácar. I sig inga problem att gå de fem kilometrarna uppför. Men vägen är smal och rejält trafikerad så valet föll på den kommunala bussen. Bussen är en ringlinje så det blir dessutom en trevlig sightseeingtur till det facila priset av 1.20 euro, enkel resa. (Bljett köps på bussen)

Den kommunala budden tog oss upp till Mojácar på 10 minuter. På väg upp till Mojácar med bussen. perfekt att den hade hållplats vid vårt hotell. 

Framme och har just klivit av bussen.

Mojácar ligger 158 m över havet. Inte sp högt, men utsikten är magnifik. Särskilt en dag med god sikt. Vacker vy utöver landskapet.

I byn

har människor av skilda slag bott i ca 4000 år;  greker, cartagener, fenicier, romare och morer. De nordafrikanska morerna etablerade sig i Spanien under 700-talet och har satt sin prägel på många byggnader, storartade som mindre. Och morerna kom att bli kvar ändå till slutet av 1400-talet och Mojácar var ett av deras fästen. En jordbävning förstörde stora delar av byn på 1700-talet men så småningom ökade befolkningen igen. En glansperiod var under 1800-talet när det fanns omkring 10 000 invånare. Olika anledningar, där bl.a. sjukdom och svår torka här i ökenlandskapet gjorde att befolkningen minskade drastiskt under 1900-talet. Man räknade med att det 1960 endast bodde 1000 personer i trakten.

En typisk liten gränd i Mojácar.En typisk liten gata i Mojácar Pueblo. De fanns gott om dem.

Men det skedde en förändring.  Politikerna bestämde sig då för att skänka bort gamla ruckel till hus och även mark för att locka mer människor att bosätta sig här. Ett villkor var att marken skulle bebyggas och rucklen rustas upp. Projektet föll väl ut och invånarantalet ökade igen. Många konstnärer valde att bosätta sig i trakten och i byn och 2013 fanns Mojácar med på en lista över Spaniens vackraste byar. Och visst finns det här i Spanien, precis som runt om i världen, många vackra byar. Här har vi besökt några bl.a Alcala del Jucar, en grottby, ca 15 mil nordväst om Torrevieja och Frigiliana som ligger en bit ovanför Nerja på Solkusten.

Följ med på en liten byvandring.

Även Mojácar har kreativa dragningar av elkablar. Även här finns det kreativa dragningar av elkablar.

Ibland blir det lite trångt. Men med god vilja fungerar det.

Gott om blommor på husfasaderna.

Skulle man vilja övernatta i byn finns flera möjligheter. Här ett av flera mindre boenden. Ja, det fanns inga stora…

Många trappor och svindlande gränder. Här är vi på väg upp till byns högsta punkt.

Mirador del Castillo är byns hösta punkt. Kanske har det förr varit en borg, men senast en restaurang. Nu stängd.

Utsikt över trakten och ner mot Medelhavet- Tyvärr var det just här inte helt klart. Men vackert var det ändå.

 

Mer från Mojacar kommer i morgon.

 

Stockholm Trevligheter

Utekväll – En helt vanlig tisdag i januari

16 januari, 2019

Stockholm bjöd oss på sol och lite “bitigt” vinterväder denna helt vanliga tisdag. En långpromenad blev det och i övrigt varvades dagen med ett verkligt spännande samarbetsprojekt. Men tisdag var det och ibland är det också förknippat med utekväll.  Och idag var det just en sådan tisdag. “Lokestisdag”. Alltså middag med vänner på kvartersrestaurangen Lokes bar här på Södermalm i Stockholm.

Utekväll på kvartersrestaurangen Lokes bar på Bondegatan på Söder i Stockholm. Utekväll med vänner på Lokes Bar på Södermalm. 

En trevlig utekväll

med middag blev det på Lokes Bar tillsammans med vännerna Susan och Jörgen. De brukar “checka in” här på tisdagar och ibland är vi medföljande. Alltid lika trevligt och gott. Perfekt också med gångavstånd. Senast vi sågs var i Spanien i samband med nyår och “njutflykter” och sedan dess har det hunnit gå ett par veckor. Så att ses här en tisdagskväll var jättetrevligt.

En lugn tisdagskväll. I alla fall när vi kom och restaurangen fylldes på efter hand.

Stambordet för stamgästerna. Jo, Susan och Jörgen här till dem och maken och jag är “stamgästsvänner.”

God och vällagad mat till rimliga priser uppskattas och så även att ett stort glas vin kostar 54 kr. (I Stockholm ligger det ofta på mellan 80 och 120 kr) Att maten lagas efter att den beställts och att det finns möjligheter att välja till och från vad gäller tillbehören uppskattas också. Och till Lokes Bar är även hundar välkomna. (Men de måste ligga vid  ägarens bord och “uppföra sig”.) En väldigt trevlig kväll blev det. Precis som det brukar bli när vi ses. Att sedan sakta gå hemåt  i kvällningen är inte heller så dumt.

Nytorget. Och i bakgrunden syns Sofia kyrka uppe i Vita bergen.

Och hemma på kajen var allt som vanligt och även joggarna kämpade på i kyliga kvällen.

Och jag kunde inte motstå att gå ut på balkongen och titta mig runt. Fint med alla ljus som speglar sig i vattnet. På andra sidan ligger Södra Hammarbyhamnen (Hammarby sjöstad som inte fysiskt räknas till Södermalm)

Kajen där “vårt hus” står och i bakgrunden Hammarbyslussen, Skansbron och Skanstullsbron.

Vy  österut.

Torrevieja

Här och Nu – Ögonblicksbilder från veckan som varit

23 november, 2018

Jag har samlat ihop veckan i bilder. Här och nu situationer har fångats och från olika vinklar.  Veckan har vädermässigt serverat en mix av regn, sol, blåst och moln. Och som vanligt har trevligheterna avlöst varandra. God mat och dryck i variation, träff med vänner, promenader längs havet, lite jobb, trevliga böcker, korsord och spanskstudier -har lätt fyllt veckan och även gett utrymme för att inte heller göra något. (Men jag måste tillstå att just det är en utmaning för mig.  Att inte göra något.)

Här på Playa del Cura i Torrevieja hade söndagens stora regnmängder spolat bort stranden,Det intensiva skyfallet i söndags kväll och natt och som fortsatte under måndagen spolade bort stora dela av Playa del Cura, en av stränderna inne i stan. 

Här och nu som jag såg det

De stora mängder regnvatten som samlades på gatorna forsade med stor kraft ner mot flera stränder i stan och fört sanden med sig ut i Medelhavet.

Inte mycket sand kvar på stranden efter söndagsnattens intensiva regn. Men kommunen är rask med att fylla på ny.

Ingen trängsel alls på Palya del Cura. 

Mycket regn kom det under ett dygn och det känns betryggande att denna tjur i alla fall har stövlar på frambenen.

“Se på dina skor! Andra gör det” . En gång i världen reklam för Bostons skokräm. Och dessa skor såg jag från vårt “pitstop”.

Här vill det till att ha klackarna i rutorna. Vill till att hålla klackarna i “rutorna”.

Man kan se mycket under ett “pitstop” och bl.a denna bil som skulle in i garaget mellan restaurangens solar och bord. Och visst flyttade vi på oss för att damen skulle kunna köra in bilen.

Att parkera i ett garage som ligger inom restaurangens område är knepigt. Men här lyckades damen fint. Trångt att köra in bilen i detta garage.

På samma restaurang finns flera laddningsstationer mellan borden. Och visst går det bra att lämna sin telefon för laddning för tat återkomma senare. Jodå.  Telefonen låg kvar.

Nytt med laddningsstationer mellan borden.

Lunch, en sen sådan, tillsammans med vännerna Per Ove och Birgitta på en av favoritrestaurangerna, Tasca Nueva Bahia. En rejäl trerättersmeny med dryck för 11 euro och med flera val av både för, varm och efterrätter. Rekommenderas.

Här en sen lunch med vänner på restaurang Tasca Nueva Bahia i Torrevieja. Väldigt gott och trevligt. Tack för en fin eftermiddag.

Ja, det är inte bara vi som gladeligt äter god mat. Såg på en uteservering denna som också satte sig till bords.

Perfekt lunch för en duva. Men servitören var snabbt på plats så det blev ingen längre sittning

En längre sittning blev det för dessa damer som intagit parkettplatsen på en av bänkarna vid havet.

Torrevieja

Tapasrundan -“Ruta de la Tapa” har startat i Torrevieja

16 november, 2018

Igår startade den XVI “Ruta de la tapa” – “tapasrundan” i Torrevieja. Dessa tapasrundor finns på flera ställen i Spanien och kan vara av olika karaktär. I Torrevieja förekommer dessa rundor flera gånger per år och med lite olika inriktningar.  Men nu är höstens runda i gång. Från torsdagen den 15/11 till söndagen den 18/11  är första delen. Och från den 22/11 till den 25/11 är det del två av rundan som pågår. Tapas serveras mitt på dagen mellan 12 och 16.30  och kvällstid mellan 19 och 23. Detta är också en tävling om vilken restaurang som serverar den bästa tapasen. I en kategori röstar gästerna på dels de vanliga och  dels på de tapas som ska vara av gourmetvariant. Och i  en annan kategori är det en mer professionell jury som bedömer de olika varianterna.

Tapasrundan, november 2018 har startat i Toerrevieja.Den XVI omgången av tapasrundan har startat. Och mer info finns här om både restauranger och vilka tapas som serveras.

Tapa/tapas

Tapas i olika varianter testar vi dagligen när vi är här och det oavsett om det är speciella “tapasrundor” eller inte. Väldigt ofta kommer det med en liten “tapa” när man på en bar beställer  en dryck. Den ingår och serveras ofta med lite bröd.  En bit potatisomelett, sardiner, bläckfisk, oliver eller en bit korv är vanligt. Själv uttrycket tapa/tapas har de flesta hört, och det är samlingsnamnet för flera olika smårätter och kommer från det spanska ordet “tapar” som betyder täcka över, sätta på ett lock. Förr var det vanligt med flugor och olika insekter inne på barerna och för att förhindra att dessa drunknade i dryckerna täcktes glasen med ett lite fat. Här på fatet kunde det ligga en bit bröd med olivolja, oliver, eller en bit skinka. Men detta var också ett bra sätt att låta gästerna få något i magen mellan dryckesbeställningarna.

Vanligt är att man beställer in flera sorters tapas och delar på. En “media” är en halv portion och en “racion” en hel portion. Och de olika soeterna av tapas som baren har brukar visas i disken så man kan titta och peka. Prisläget på dessa separata tapas (som man beställer extra) kan variera mellan 75 cent och 1,50. Ibland lite mer. (Ofta kostar här en dryck med “husets” tapa – alltså man väljer inte själv, ca, 1,50. Ibland lite mer och ibland lite mindre.)

Vi startade gårdagens runda på Tapas Bar Catalina, Plaza Castelar, 1. (Nära vattenfallen.)

Tapasrundan

nu i höst har 43 restauranger/barer som är med i “leken” varav en del ligger lite utanför själva stadskärnan. Å andra sidan är det också skönt med lite promenader mellan de olika varianterna av tapas. En vanlig tapa med dryck kostar under tapasdagarna 2 euro och 2,50 för en “gourmet tapa”.  Vad som räknas som räknas till vad står i häftet, men vi tog det som såg godast ut. Vi testade tillsammans med vännerna Anna Carin och Krister fyra olika restauranger och eftersom vi valde lite olika fick vi smaka på fler.

“Catalina” testade vi köttgryta med grönsaker och en krokett  fylld med potatis och mozarella Här hade nog osten försvunnit.Vi var inte direkt imponerade här. Ganska smaklöst. Men köttet var mört.

Köttgryta och “krokett. Mitt betyg blev 2/5 för maten. Vinet 4/5

Vi gick några kvarter bort mot strandpromenaden och slog oss ner på “El Piscolabis” med adress C/Ramon y Cajal, 1. Här valde Anna Carin “merluza” – kummel och vi andra kyckling med grönsaker inbakade i filodeg. Till det en sås med sting.

Anna Carin, Bosse och Krister och här är det minivinglas som gäller.

Små vinglas var det och snålt med vin. Men maten klättrade upp ett pinnhål för min del Betyg 3/5.

Tapas med färg var det här. “Krispig kyckling”. 

Nästa stopp blev på “Paseon” – Strandpromenaden och restaurang La Cantina Cubana. Här testade vi  gratinerade champinjonhattar som var fyllda med ost och skinka. Detta på inrådan av Ama och Anders som just testade dessa. Mitt betyg här blev nog 3.5/5 på både vin och tapa.

Riktigt gott!  Och fin uppläggning. 

Sista besöket för tapasrundan

denna torsdag blev en favorit i repris, Casa Juani, Calle Heraclio 29. Hit går vi gärna då och då både för tapas och lunch och tycker det alltid är ett säkert kort. Det var det nu också. Här serverades antingen en thailändsk soppa med kyckling, grönsaker, nudlar och kokosmjölk eller ett litet bröd med tonfisk och grönsaker.

Fin presentation av Casa Juanis tapas .Och väldigt gott. Betyg 4/5 både på dryck och mat. Väldigt fin service också.

Inga tapas

blev det häromdagen när vännerna Leffe och Ingrid var på besök. Här körde jag riktigt svenskt med köttfärslimpa med gräddsås, ugnsstekt potatis, smörkokta morötter, lingonsylt och inlagd gurka.  Och till dessert  blev det äppelpaj med vaniljsås. När vi är här i Torrevieja och går ut och äter blir det mest på spanska/internationella eller kinesiska restauranger. Undviker helst de som serverar “svensk mat” för den kan jag ju själv laga här. Om andan faller på.  Sen kan man ju fundera vidare på vad “svensk mat” är. Men det är en annan historia…

 

Spanien Torrevieja

Tiden finns – Men ibland har den bråttom

21 september, 2018

Sommaren pågår för fullt i Torrevieja och med dagstemperaturer upp emot +30. Men efter en vecka har jag nu rätat in mig i ledet och fallit in i ett lite lugnare tempo. Och någon brådska har jag inte. Tiden finns. Även om jag tycker att den har väl bråttom ibland. Hit till den “spanska sommarstugan” (där vi inte är på sommaren) kommer vi när bl.a. önskan om extra hav, sol, “lagom” värme, omväxling och miljöombyte sätter in,

Grönskar gör det här hela året om. Och växterna verkar anpassade för det varma och torra klimatet.

Torrevieja, här märkt med rött, ligger på Costa Blanca, “den vita kusten”, på Spaniens östra sida. 

Tiden

har jag för länge sedan slutat att jaga. Dygnet har 24 timmar och sen är det upp till en själv att fördela dem och använda dem. Läste ganska nyligen om,för tredje gången, den gamla boken av Bodil Jönsson, “Tio tankar om tid”. Fortfarande tänkvärd och läsvärd tycker jag. “Vi jagar tid i vår kultur. Och det vi egentligen menar är att vi låter klockan jaga oss. Vi försöker spara tid”. Och vad en sen ska spara tiden till vet jag inte så jag försöker använda den. För den lär inte ge någon ränta,

Tiden finns för många och långa promenader i Torrevieja med onejd.I Torrevieja, precis som hemma, blir det många och ganska långa promenader. Gärna längs vattnet. Tiden finns.

 I morgon är det fem år sedan slumpen, jo i princip var det så, tog oss hit till Costa Blanca och Torrevieja. I Spanien har vi varit många gånger och på olika ställen. Jag var här, på Mallorca, redan 1960 och därefter blev det många resor både dit, till olika Kanarieöar och olika platser på fastlandet. Men just Torrevieja hade vi ingen “relation till.” Hade bara kört förbi på väg någon annanstans. En bra slump blev det.

Ofta blir det bilder

från strandpromenaderna och vägarna längs havet, där tycker jag det är allra vackrast att promenera.  Stan i sig, stadskärnan, kan jag inte påstå direkt är vacker, inte i mitt tycke, men den har charm och är en levande stad året om. Här bor och arbetar spanjorer och många andra nationaliteter året om. Sommartid ökar antalet besökare för Torrevieja är sedan lång tid tillbaka väldigt populärt bland spanjorerna själva som har hus/lägenheter här. Ibland får jag frågan om vad man gör i Torrevieja och här finns rikt utbud av  mycket både vad gäller kultur, musik, sport, bad,utflyktsmål, caféer och restauranger. (Mindre och större  restauranger med mat från världens alla hörn) Är man shoppingintresserad  finns La Zenia Boulevard, ett gigantiskt shoppingcentra, en mil norr om stan och “Habaneras shoppingcenter” i stan. Dessutom mängder av mindre butiker av allehanda slag. Och visst grönskar det även mitt inne i stan.

En palm som fått sällskap av en murgröna på stammen.

Gatan, “Caballero de Rodas” mitt i stan med många butiker, caféer och restauranger.

En cykel kan användas till mer än att cykla på. Förutom färgen på cykeln tycker jag den var välplacerad. (Hör till bar Tango)

Lite hav och strandpromenad fick komma med. Mysigt att slå sig ner här för bråttom har jag inte. Men ibland har ju tiden det och det är dags att stoppa den för ett tag.

 

 

Resor i Sverige

Harstena i Gryts norra skärgård – En ö väl värd ett besök

15 augusti, 2018

Harstena, en ö i Gryts norra skärgård i Östergötland var målet för lördagens jobbrelaterade resa. Men som så mycket annat är ofta vägen till målet en resa i sig. Så även här. Fina stopp blev det längs vägen och trots torkan var grönskan påtaglig på många ställen.  Vi körde genom ett vackert Södermanland fortfarande iklädd sommardräkt och kom in i Östergötland som också hade sin sommarklädsel på sig, något modifierad p.g.a. torkan. Och här vid Säter väntade den första färjan på oss. En tur på sju minuter över Bråviken till Skenäs på Vikbolandet

Röda näckrosor på HarstenaDe vackra röda näckrosorna på Harstena.

Mot Harstena – Vägen dit är en resa i sig

Vårt vägval till Harstena (B på kartan) gick genom Södermanland, in i Östergötland, färja över Bråviken till halvön Vikbolandet och vidare mot Stegeborgsgården för lunch och sedan nästa färja över till  Stegeborg för att fortsätta söderut mot St: Anna och Tyrislöt (1 på kartan) där båten Lindskär hämtade oss för resan vidare ut till Harstena.

Resvägen från Stockholm och Harstena är märkt med ett “B”

På väg mot Vikbolandet. Bussen på väg med färjan över Bråviken från Säter till Skenäs, en tur på ca. sju minuter.

Vikbolandet, landet mellan vikarna, är en halvö som skjuter ut i Östersjön och avgränsas av Bråviken i norr och Slätbaken(också en djup vik) i söder. Vi fortsatte tvärs över Vikbolandet till vårt lunchstopp på Stegeborgsgården  alldeles vid Slätbaken och Vikbolandets södra strand. Fin utsikt över Slätbaken och Stegeborg .Här finns också en stor camping, vandrarhem, gäststugor, restaurang, café, badplatser och olika vandringsleder. Men vår grupp nöjde sig med en riktigt god lunch i den mysiga miljön och en promenad i omgivningarna innan vi tog färjan vidare över till Stegeborg.

Stegeborgs slottsruin vid Slätbaken i Östergötland.Här ska färjan ta oss över Slätbaken till Stegeborg. En “linfärja” som tar tre minuter. 

Ruinen Stegeborg passerade vi när vi körde söderut i Östergötland för att komma till Tyrislöt och där ta båten till Harstena. Slottsuinen Stegeborg 

Slottsruinen Stegeborg ligger på en holme i Slätbakens sydöstra del och spärrades förr av det smala inloppet till Söderköping. Söder om Stegeborg ligger St. Annas skärgård och är den mellersta av Östergötlands skärgårdar, Arkösund är den norra och Gryts skärgård den södra delen. Stegeborgs slottsruin är från 1200-talet men fick sin storhetstid på 1500-talet och under Gustav Vasa. Gustav Vasa tog över många borgar runt om i  Sverige och de fanns lite varstans.  Och Gustav Vasa var mån om att skydda sig från anfall både utifrån och angreppa från sina motståndare i Sverige. Stegeborg har en spännande historia och mer finns att läsa här. 

Harstena

väntade på oss och sista biten dit tog vi oss med båten Lindskär, en uppfriskande sjöresa på 45 minuter genom en del av St. Annas södra skärgård och till norra delen av Gryts skärgård.

Båten Lindskär tog oss från Tyrislöt på fastlandet ut till Harstena i Gryts norra skärgård. Båten Lindskär tog oss ut till Harstena. En frisk sjöresa blev det i en vacker skärgård.

På väg till Harstena. Inget regn men solen hade semesterstängt just denna eftetrmiddag

Framme på Harstena. Här ute, i denna fina skärgårdsmiljö, har det bott människor sedan 1500-talet. Säljakt och fiske har varit det de bofasta livnärde sig av. Skinnet och köttet var viktigt.  Späcket från sälarna användes här, som på alla de platser längs de svenska kusterna, där säl fångades till att koka tran. Och denna användes bl.a. till lampolja, vagnssmörolja och tvål.  Tranen som kokades luktade illa och trankokeriet placerades långt från byn. Här på Harstena finns trankokeriet kvar, men lukten var inte längre förnimbar. Förr i världen “klubbades” sälen ihjäl för man var rädd om pälsen men sälarna skjöts också ihjäl eller jagades med hjälp av kajak och harpun.Säljakten var viktig fram till 1940-talet då efterfrågan på sälprodukter minskade och priserna sjönk. På 1960 och 70-talen höll sälarna på att utrotas av miljögifter men numer har beståndet ökat och en sälkoloni om 50-60 sälar finns utanför Harstena.

Här ute

är bebyggelsen väl bevarad och de flesta hus är av trä och röda med vita knutar. Många hus finns kvar från 1700-talet men flera är också byggda i mer modern tid. Men redan på 1500-talet bodde människor här.  (Några stugor för uthyrning byggdes förra året  i närheten av bageriet) Antalet helårsbofasta på Harstena är idag ett fåtal men många bor här ute sommartid. En hel del besökare kommer också hit per egen båt och lägger till i den fina gästhamnen på ön.

Och de röda näckrosorna i sin sötvattentäkt.

Vacker skärgårdsnatur.

Dags att ta farväl av Harstena för denna gång och ta oss tillbaka till fiskeläget Tyrislöt.

Förslag och alternativ på hur man kan ta sig till Harstena finns här.

Stockholm Trevligheter

Genuin smak av kinesisk mat i Stockholm.

28 juni, 2018

Asiatisk mat är jag väldigt förtjust i och lagar det en hel del hemma. Favoritköken är Kina, (och här finns många olika kök) Vietnam och Thailand. Och vad gäller dessa “kök” har jag en del rätter som jag får till riktigt bra och med  genuin smak. Alltså att maten smakar som om jag åt den på plats. Men råvaror och miljöer är inte desamma i Stockholm direkt…

Mest erfarenhet har jag av Kinesisk mat och en del kinesiska rätter har jag lärt mig att laga riktigt bra . Här har   Sofia, min kinesiska vän och lärare verkligen bidragit.  Några egentliga recept finns oftast inte utan man lär sig av föräldrar och släktingar och smakar sig fram. För egen del har jag har antecknat, frågat och provlagat och kan numer vara nöjd med några rätter som jag får till riktigt bra. Men övning ger färdighet även här.

 

Genuin smak av kinesiska dumplings är så gott. Vår första rätt på avsmakningsmenyn var olika dumplings.  Så goda och smakade mer.

En mer genuin smak

av Kina och kinesisk mat fick vi för ett tag sedan när vi besökte  den kinesiska restaurangen Waipo på Drottninggatan i Stockholm. Jag är ganska kräsen när det kommer till att äta kinesisk restaurangmat i Sverige/Stockholm och det finns restauranger som lyckas bättre. I mitt tycke är Waipo en av dem . (Det finns fler…) Waipo betyder mormor på mandarin/ ny kinesika  och tanken är att det ska kännas som att äta hemma hos mormor. Där tycker jag det misstämmer lite. Restaurang Waipo är inrymd i  en väldigt modern lokal men åandra sidan kanske mormor är modern. Vad gäller maten så är mormor här modern i många avseenden men har också kvar en hel del av det gamla. En bra mix. Jag testade att blunda och smaka på några rätter och befann mig då via smaklökarna på några små “hålet-i-väggen-ställen” i Peking. Och smaken var genuin. Som jag minns den. Alla rätterna presenterades också av personalen efter hand de kommer till bordet.

Jag har ätit här på  Waipo vid flera tillfällen, både till lunch (finns prisvärd och bra lunchmeny) och middag och tillsammans med kinesiska vänner och tycker man om den mer genuina kinesiska maten så är ett besök här både gott och trevligt.

Vi åt en avsmakningsmeny

som bestod av åtta rätter plus dessert för 368 kronor. Mycket prisvärt och vill man testa den så måste det vara två personer i ett sällskap som gör beställningen (De flesta rätter  finns även att beställla som à la carte och då kan man givetvis ta in ett mindre antal som man precis som på kinavis delar.)

Sedan  en inbakad stor räka i friterad sötpotatis med wasabikräm. Hade gärna ätit fler…

Rätt nummer tre-  anklever med syrad rödlök, granatäpple och krispig sötpotatis bytte jag ut mot  räkor men med liknande tillbehör.

Som nummer fyra i ordningen kom det in friterade små revbensspjäll som marinerats i sojaolja , vitlök och chili.

En mustig soppa soppa i svampbuljong med tryffelfyllda “wontonknyten”, små knyten av tunn pastadeg

Vänner som funnits med mig i snart 40 år. Sven, Agneta, Ninni och Lasse. Så trevligt att ses.

Slutet började närma sig och påbordet ställdes det in,  kryddig flankstek i järnpanna med glasnudlar och färska banbuskott, wokade bönor och bakade kycklinglårfiléer.

Valfri dessert från menyn avslutade middagen och mitt val blev “bing qi ling” – glass serverad med friterad banan, frukt och mandel. Inte direkt så kinesiskt men väldigt gott. Ville man äta något mer typiskt kinesikt så finns friterade risbolllar fyllda med glass eller en kombination av frukt och glass gjord på röda bönor och grönt te.