Search results for

costa blanca

Spanien

Turen längs Costa Blanca fortsätter ner mot kusten.

17 november, 2018

Turen på spanska Costa Blanca, “Den vita kusten” tog oss genom den fina Jalon Valley. Här gick det  rejält uppför och nerför och utsikten var stundtals hisnande. Men neråt skulle vi och mot havet. Till den fina staden Althea. Men först ett sent lunchstopp på ett “carvery”, en restaurang som specialiserat sig på att servera ugnsstekt/grillat kött i form av en buffé och där tillbehören är viktiga.

Turen fortsätter ner mot kusten och MedelhavetTuren fortsätter på smala slingrande vägar mot havet. Men först en sen lunch. 

Turen fortsätter 

neråt dalen och vi stannar till i den lilla byn Pedreguer för att äta en sen lunch på Monroes Carvery.  Detta är en restaurangkedja som från början är brittisk och som nu finns på flera platser här längs norra Costa Blanca. Och vill man inte äta från “carverybuffén” (stekt /grillat kött med mängder av tillbehör) så finns à la carte rätter av skilda slag med tydliga brittiska inslag. Och namnet på restaurangen – Monroes Restaurant – jodå, Marilyn Monroe finns med överallt i form av mängder av bilder och annat. (Att det blev ett brittiskt stekhus tror jag helt klart beror på att 80% av resenärerna är från U.K.)

Lunchstopp på Monroes restaurant i den lilla byn Pedreguer.

En ung Marilyn Monroe fanns på väggen vid vårt bord.

En del av alla tillbehör som serverades till köttet. Många olika sallader och såser fanns också.  Även alternativ för vegetarianer.

Lunchen kändes väldigt brittisk och gott var det. 

Altea

en mysig och vacker kuststad blev det sista stoppet på turen. Namnet Altea sägs komma från grekiskans mytologi  “althaia” som betyder hälsa för alla eller bota. Även arabiskan/moriskan har ett liknande ord som betyder bota. Här finns en gammal och väl bevarad del längre upp i stan och ner mot havet har det modernare Altea växt fram. Vid förra resan hit, i april 2017 , skrev jag ett blogginlägg om Altea och dess historia som finns här. (Även Monroes restaurang fick vara med där på ett hörn)

Sandstränder finns inte inne i Altea men för en stenfantast är detta toppen. Fint att promenera här utan att få sand i skorna. 

Vackra mjuka stenar finns det gott om.  

Och vill man heller  gå på plan mark går den  fina strandpromenaden  längs havet.

Vi drog oss ner mot hamnen och båtar är det alltid roligt att titta på. Och plötsligt såg jag den. Båten med stort B.

Vad tycks? Helt i min stil. Klart snabbgående. Vingarna påminner om att den kanske även kan lyfta.

Här ute i Medelhavet reser sig den mäktiga Calpeklippan upp ur havet och alldeles bredvid ligger Calpe. Ännu en av dessa små städer längs kusten. Calpeklippan, Penon de Ifach, med sina 322 metrar reser sig mäktigt upp ur havet och hälsar.

Solen börjar dala och diset kommer in över land men Calpeklippan sträcker på sig och vinkar. 

En långa dag går mot kväll och när vi passerar Benidorm går tankarna osökt till bloggvännen BP.  Detta är en av hennes favoriter här längs kusten.

Benidorm med sin “skyline” skymtas ner till vänster.

 

Spanien

Vidgar vyerna norrut längs spanska Costa Blanca

14 november, 2018

Då och då vidgar vi vyerna och lämnar Torrevieja och den spanska sommarstugan. Någon bil disponerar vi vanligtvis inte här, mer än att vi hyr någon enstaka gång. Men det fungerar fint att även ta sig runt både kommunalt och med arrangerade turer per buss. Vi brukar använda oss av ett par brittiska företag som både erbjuder dagsturer och resor där man är borta ett par dagar eller längre. Extra trevligt tycker vi att det är att resenärerna här är väldigt blandade och oftast är det vara vi som är svenskar. Info och guidning sker på engelska. David´s Tours har en åskådlig hemsida med bra info. Och man kan även här boka sina turer. Ibland använder vi oss av Viajes Rosa Tours som också har ett bra utbud av resor, men har en hemsida som har mycket att önska vad gäller det mesta.

Vi vidgar vyerna och tar en busstur norrut längs Costa BlancaPå väg norrut längs Costa Blanca- “Den vita kusten”. På många ställen längs vägen ser man både det blå Medelhavet och de karga höga bergen.

Karta över Costa Blanca,. Från Torrevieja i söder till staden Denia i norr är det kustvägen ca. 16 mil.

Vi vidgar vyerna

och bussen kör oss kustvägen från Torrevieja via Alicante och till Benidorm, en sträcka på 10 mil och där viker vi av västerut och tar oss ett par mil upp mot bergen.

Benidorm – längst söderut på kartan. Vi tar av västerut och passerar staden Nucia och kommer fram till dagens första stop, Polop.

Från Benidorm och upp mot Polop finns flera spännande rondeller. Detta är en av dem. Svår att fånga från bussen….

I trakterna här och just denna resa var vi på för dryga ett och ett halvt år sedan, då i slutet av april. Men det fick bli en repris av ett “bra koncept”. Och en annan årstid är det också. Polop ligger som i en sänka och  omges av berg  som kommer upp till höjder av 900 meter.  I Polop blev det ett stopp och vi tog en promenad runt i den lilla stan och satte oss på ett av stadens små torg för att titta på folk och ta en kopp kaffe. Mer om fina Polop finns att läsa här i ett blogginlägg från april 2017.

Framme i Polop, en liten stad som  som ligger 200 meter ö.h. och med ca. 2000 invånare.

Gamla delen av Polop.

– och den lite nyare. Även här en “söt” rondell.

 

Dags för oss att fortsätta resan. Nu mot nordost och på slingrande vägar.

Smala vägar och med många kurvor. Och varje kurva var en utmaning. Skulle vi få möte eller inte.

På flera ställen under vägs fanns grottor synliga i de omgivande bergen.

Riktiga serpentinvägar som inte direkt av eller anpassade för mig som lätt blir åksjuk. Men jag hade bokat en plats längst fram i bussen och med god utsikt framåt så det hjälpte en hel del. Och trots mitt dilemma med åksjuka så vidgar jag gärna vyerna.

Verkliga serpentinvägar. Och bussen slingrade sig fram.

Fortsättning följer…

 

Spanien Torrevieja

Sol och hav är det gott om på Costa Blanca

22 november, 2017

Sol och hav samt viss behaglig värme, dagstemperaturer på +20, gör dagarna fortsatt njutbara.  Det vackra vädret består och jag kan inte påstå att jag just nu längtar hem till Stockholm och efter november månads väder. Stockholm i sig kan jag alltid sakna och även döttrar och barnbarnen. Men å andra sidan finns Stockholm alltid kvar.

Här i Torrevieja är det olika nyanser av blått som gäller och det är njutbara dagar. Dagarna försvinner i rask takt och många timmar tillbringas utomhus och gärna på gående föttter. (Stegräknaren visade igår på  15 200 steg, ca en mil.) Även en och annan cykeltur har det  blivit under veckan vi varit här.

Sol och hav är alltid nära till hands i TorreviejaSolen fortsätter att lysa på oss och havet skiftar vackert i olika blå nyanser.

Sol och hav

Vår sommarstuga ligger i Torrevieja, i en del av östra Spanien som heter Costa Blanca, den vita kusten. Detta är en ca 20 mil låmg kuststräcka som går från Denia i norr till Pilar de Horadada i söder. Området tillhör provinsen Alicante och regionen Valencia.  Vi har i omgångar rest längs kusten och jag har tidigare skrivit om bl.a Altea, Denia, Alicanteoch Benidorm. Om Benidorm finns också mycket  härlig läsning att hos bloggvännen BP.

Costa Blanca ståtar med dryga 320 soldagar /år och en genomsnittstemperatur på +20 så det är fullt förståligt att många kustremsam är populär inte bara för spanjorer utan även för frusna nordbor och andra nationaliteter.

Costa Blanca sträcker sig från Denia i norr till Pilar da Horadada i söder.

Spanien karta och på denna, där “mindre städer” inte är utsatta blir Costa Blancas sträckning i norr ungefär mellan Valencia och Alicante och söderut till kusten utanför staden Murcia.

Träff

I Torrevieja liksom i de andra orterna längs Costa Blanca är det aldrig långt till havet. Jag går dagligen  långa promenader längs havet och gårdagen var inget undantag. Jag mötte väninnan Ami för en pirpromenad och bara att gå den fram och tillbaka är en sträcka på 2700 meter. Piren, “Dique de Levante” är gåvänlig med trätrall och är omgärdad av metallräcken. Tanken är att man ska få en känsla av att befinna sig på ett fartyg. Och omgiven av hav är man. Under själva piren finns en cykelbana om en cykeltur känns aktuell. Piren var förfallen i många år med gjordes i ordning och nyinvigdes åe 2000.  Skulle det vara aktuellt med en vätskepaus finns i mitten av piren en trappa ner och där finns några mindre barer/restauranger.

Sol och hav möts på piren i TorreviejaBehaglig pirpromenad  och sol och hav möts. 

Fiskare finns på plats. Vi stannar till och förundras över det klara vattnets olika skiftningar.

En bit ut på piren möter vi den evigt väntande fiskarhustrun.

För oss blev det inget stopp ute på piren utan vi fortsatte längs strandpromenaden för att så småningom dra oss upp i stan. här hade vi bestämt lunchträff med andra vänner.

Gott om människor på strandpromenaden och även på stranden.

Och det fanns de som badade. Väl kyligt för mig med +18 i havet.

Dags för både lite mat och dryck. Njutbart i solen. Här träffar Ami och jag de goda vännerna Preciosa, Jeanette och Peter (Peter tar bilden) Och vi blir sittandes länge bland god mat, dryck och skratt.

Jättetrevligt att ses! Här jag, Ami och Jeanette.

 

Stockholm Torrevieja

Mellanlandning i Stockholm- Arvika och Värmland väntar

5 juni, 2019

Gårdagens resa från Alicante till Stockholm, Arlanda, gick smidigt och i flygande fläng. Nästan på rekordtid –  3 timmar och 40 minuter. God medvind hjälpte till. Och att här hemma välkomnas av en varm och skön sommarkväll var extra trevligt. I  Stockholm blir det en  kort mellanlandning för redan nu på morgonen bär det av till Arvika för nya äventyr och upplevelser.

Kort mellanlandning i Stockholm. Kort mellanlandning hemma i Stockholm. God morgon onsdag!

Hammarbykanalen alldeles utanför oss låg spegelblank tidigt i morse. Och speglade sig i kanalen gjorde även husen i Hammarby sjöstad. 

En kort mellanlandning

blir det i Stockholm. Och redan idag ger jag mig av mot Arvika för att bistå vännen Tove inför hennes kommande vernissage på lördag. Ja, jag ska inte ha hand om vare sig hängning av tavlor eller liknande utan mer som moraliskt stöd och allt i allo- Jag har  varit med en gång tidigare när Tove haft vernissage, då i Skellefteå, så lite erfarenhet har jag.

Gårdagens resa hem till Stockholm var både bekväm och snabb och bjöd oss också på klart väder.  Roligt att blicka ner och se vad som fanns under oss.

Strax efter start. God sikt in mot hela fina Costa Blanca med sina små och stora städer och långa sandstränder.

Benidorm passeras. Nej, ingen mellanlandning här idag. Benidorm passeras. Sände givetvis en tanke till bloggvännen BP som så väl kan den staden. Nej, ingen mellanlandning här.

Fortfarande klart flygväder. Och kan genom rutan se att lite snö finns kvar i de franska Alperna.

Snart dags för landning på Stockholm, Arlanda. Här är den vackra grönskan i olika nyanser är påtaglig.

Mellanlandning. På sätt och vis. Flygbussen till stan gick också snabbt och i kvällningen var trafiken vänligt sinnad. Inga köer eller onödiga stopp. Resan in till Cityterminalen gick på 40 minuter och sedan var det bara tunnelbanan hem till Söder

Mellanlandning på Cityterminalen.Mellanlandning på Cityterminalen. Solen, på väg ner, hann jag fånga när jag klev av bussen vid Cityterminalen. Vackert!

Hemma på Söder igen. Allt  känns som vanligt och jag mellanlandar en stund på balkongen i den ljumna sena kvällen. Njuter av den sköna sommarkvällen. Tänker att i morgon är en annan dag.

Och idag är det ju den där andra dagen. Värmland och Arvika väntar.

Jag mellanlandar en stund på balkongen i den ljumna kvällen.

 

 

Torrevieja

Fina och soliga dagar som lockar till utevistelse

12 april, 2019

Det fina vädret håller i sig och jag håller också gärna i det. Även här på spanska Costa Blanca (karta och mer info i länken) har vissa dagar i april varit lite luriga och omväxlande vädermässigt. Men skiner solen och blåsten håller sig i “shack” är det fina dagar som lockar till utevistelse. Och att fylla på D-vitaminförrådet känns trevligt. Kostnadsfritt är det också.

Alla fina och soliga dagar här på Costa Blanca är gynnsam för växtligheten. Vad gäller blommor och grönska så finns den här hela året tack vare alla fina dagar. Vacker bougainvillea på en av granntomterna.

Fina och soliga dagar

har vi en hel del av här i Torrevieja och så året om. Något vi verkligen uppskattar. Och mycket utevistelse blir det under hela året.  (Men just de heta sommarmånaderna är vi hellre hemma Norden.)

Gårdagen bjöd på en hel del blandade godsaker och det vackra vädret höll oss sällskap hela dagen. Vårens tapasrunda kom in på sin andra vecka och som vanligt är vi med och testar. Fiskrestaurangen “El Pescador” med adress Calle Torrevejensis ausentes, 5 (en liten restaurangtät gränd) serverade denna vecka bläckfiskringar på en puré av tomat och konfiterad potatis. (Att något är konfiterat innebär oftast att det är kokt i ankfett.)  Den andra tapasrätten var en liten kronärtskocka med fyllning av räkor.

Fina uppläggningar av veckans tapas på restaurang El Pescador. Och goda var tapasen. Bläckfisksvarianten till vänster och kronärtskockan till höger. Fina uppläggningar var det också.

Och här i vimlet på restaurangen satt Ama och Anders. Jodå, jag slog mig ner jag också.

De valde  båda tapasvarianterna och delade. Och visst är det väldigt praktiskt att kunna smaka båda.

För egen del var jag i valet och kvalet men fastnade efter kort betänketid för kronärtskockan. Vackert och gott. Bladen också.

Maken som varit på annat uppdrag anslöt och vi bestämde oss för att vandra vidare längs havet. Restaurangerna längs havet hade många besökare och fint att slå sig ner och bara titta på havet och andra som passerar.

Mysigt att slå sig ner på en strandrestuarang i det fina vädret. Mysigt att slå sig ner på en strandnära restaurang i det fina vädret.

Även bänkarna längs havet lockar till en stunds vila dessa fina dagarAtt vila sig en stund på en bänk vid havet är också skönt.

Absolut njutbart –

Lite längre bort

vid Paya del Cura, en av flera stränder inne i stan, hade en delfin strandat. Av de naturvårdare som var på plats fick jag veta att den hittats en bra bit ut i havet och troligen var skadad och att en haj gett sig på den. Delfiner finns det en hel del längs kusten och då och då när vi tagit båten ut till ön Tabarca, enda ön i närheten, så har vi sett en del delfiner i närheten av båten.

Delfinens skador syns till vänster i bild.

Sorgligt med den strandade delfinen.

Vi vände så småningom och gick tillbaka längs havet och med tanke på den ökade molnigheten så drog vi oss hemåt. Och när vi var hemma visade stegmätaren på 13 000 steg, vilket blir dryga 8 km.

Det börjar mulna på…

 

Helt utanför detta inlägg vill jag gärna tipsa om en spännande reseblogg , Gertie Worldwide. En personlig reseblogg med fantastiska bilder. Gertie är just hemkommen från en intressant resa till Georgien och berättade igår om en mer än spännande “roadtrip” till Armenien. Mycket intressant läsning erbjuds i bloggen och bilderna är  långt utöver det vanliga.

 

 

Skyltar Spanien

Skyltande resa – Välkomna att följa med

18 november, 2018

Söndag! Dags igen för den trevliga och roliga ”Skyltsöndagen” som bloggvännen BP så förtjänstfullt förvaltar. Här är det ”skyltar” av olika slag som gäller och tolkningen är väldigt fri. Välkomna med på en skyltande resa i omgivningarna runt spanska Costa Blanca, “den vita kusten”.

Stopp i den lilla staden Polop. Rejäl buss och en skicklig chaufför lotsade oss varsamt uppför bergen och ner i dalarna. 

 

Skyltande resa med fina upplevelser

Vårt första stopp blev Polop, en liten stad några mil från Benidorm, med ca 4000 invånare. Staden  hör till provinsen Alicante  och ligger i regionen Valencia. Runt torget i Polop finns skyltar med många av regionens städer och deras vapen. Och mängder av vattenkranar. Jag räknade till 87 stycken. Enligt en gammal sägen ska vattnet här ha en gynnsam verkan på kvinnors fruktsamhet. Om det även gällde män förtäljer inte historien.

 

Bussen klättrar uppför och vi omges av höga berg och djupa dalar.  Och även här uppe finns det gott om restauranger. Utsikten ingår liksom.

Kanske en matbit? Nej, vi hade en bit kvar till en sen lunch.

När vi kommit till högsta punkten här, Coll de Rates, 625 meter över havet möttes jag av dels en vacker  vy över dalar och omgivande berg och av skylten “CANGURO de PERROS”. Man skulle kunna tänka sig att det var en sorts kennel med känguruhundar om man ordagrant tolkar det som står. Men icke! Bättre upp. Detta är ett hundpensionat och man sålde också olika hundattiraljer. Funderade just över att det kändes långt att ta sig hit upp med sin hund men luften och miljön är verkligen fin.

 

Ett av flera vägskäl.

Skyltande resa blev det på flera sätt. Här i trakterna av Jalon Valley på Costa BlancaTydligt skyltat.

Dags för vinprovning i byn Jalon eller Xaló som den heter på valenciska. (Ett av Spaniens fem officiella språk)

Utsidan på bodegan och här fanns även andra skyltar som visade vägen till olika saker i byn.

Lite info om hur det går till. Det fanns många sorters vin att prova på “egen hand.” Man gick här runt med sitt glas och testade det man önskade. Ingen ransonering.  Och de mer exklusiva varianterna fick provas efter förfrågan eftersom de var tappade på glasflaskor.

 

En ny specialvariant av moscatelvin.  Moscatel är en druva med hög sockerhalt och används här till söta viner som anses passa bra till områdets desserter. I stora delar av världen kallas druvan för Muscat och är ett samlingsnamnför en hel druvfamilj som troligen har sitt ursprung i Mellanöstern.

Snygga flaskor till detta moscatelvin.

Lunch blev det också, en riktigt god sådan och vi fortsatte sedan ner mot kusten och staden Altea.  (Mer info om Altea finns i länken.) Många båtar fanns att titta på både på land och de som låg i vattnet. Men denna röda specialvariant fångade mig. Dock inte helt inom min nuvarande budget.

Båten, “Mediterranean jet nautica känns spännande och jag skulle gärna ta en tur med den. Undrar om man hinner se något. För snabbt går den.

Denna skyltande resa går mot sitt slut men först skulle några tunnlar passeras innan vi  var tillbaka i Torrevieja igen fram på kvällen.

 

Fler ”söndagsskyltare”  finns här!  Titta gärna in!

 

 

Spanien

Ögonblick, stil och detaljer från besöket på Tabarca

11 oktober, 2018

Besöket vi nyligen gjorde på Tabarca, den lilla ön på spanska Costa Blanca,  bjöd på oss förutom vacker miljö, fin båtresa, god mat och dryck också på stil och detaljstudier där kameran fick jobba på för att fånga olika ögonblick. Jag tränar fortfarande på att hinna med manuella inställningar men ibland så får det gå på automatik. Särskilt om jag ska hinna fånga motiven innan de försvinner eller kommer ur bildfånget.

Gott om måsar är det på Tabarca. Och denna satt still ett ögonblick. Mås med personlig stil och med bra spaningsläge. 

Att  fånga ögonblick

detaljer och vad som händer där jag är och med kameran som hjälp är  på sätt och vis som att göra anteckningar.  Och anteckningarna sparas eller slängs allt efter tycke och smak.  Just att använda kameran som anteckningshäfte var något jag började fundera över efter det att jag för några år sedan för första gången besökte Lars Lerins permanenta konsthall i Karlstad, Sandgrund.  Han använder hela tiden kameran som en anteckningsbok för att fånga ljus, färger och miljöer. Nu är det ju inte så att jag har förmågan att kunna måla eller uttrycka mig direkt konstnärligt på något sätt. Men att fotografera för att dokumentera, minnas en händelse, ett ögonblick eller för att det är roligt i sig,  gör jag gärna. Ibland blir bilden som jag tänkt mig. Ibland inte. Överraskningsmoment finns med och kan göra det hela än roligare och/ eller bättre.

Ett ögonblick i en av gränderna på Tabarca som måste fångasHär försöker jag fånga detaljer och maken gör likadant. (Det är han som tagit bilden. )

Stil och detaljer med humor

Ugglan är tänkt som “måsskrämma” men inte låter sig måsen skrämmas av den. 

Några vill vara med på bild och några inte. Olika stilar har de.  (Kan detta månne vara skarvar? Någon som vet?)

En katt med stil. Bekvämt vill den ha det.

Olika stilar.

“Masters of the sea”. Grundkurs i snorkling pågår. Eller har snarare just startat.

Ett direkt ögonblick. En stilstudie.Redo för strandlivet. Var och en på sitt sätt. En stilstudie och ett ögonblick.

Inte alls dumt att vila sig i form

 

 

Skyltar Spanien

Somriga skyltar från en spansk ö – Tabarca

7 oktober, 2018

Söndag! Dags igen för den trevliga och roliga ”Skyltsöndagen” som bloggvännen BP så förtjänstfullt förvaltar. ”Skyltar” av olika slag gäller och tolkningen är väldigt fri. Veckans skyltar är gårdagsfärska, tämligen och somriga och har knappast ännu hunnit torka. Följ med till Tabarca- den enda bebodda ön längs Costa Blanca och i Valencia regionen.

I väntan på båtens avgång från Santa Pola.

Somriga skyltar

– gårdagsfärska och hämtade från Tabarca, den enda lilla bebodda ön här längs kusten “Costa Blanca” – “den vita kusten”. Mer om själva ön och dess historia kommer i morgondagens inlägg så detta blir ett skyltande smakprov därifrån. Med blått som återkommande färg.

Till Tabarca kan man ta sig med båt från flera städer längs kusten bl.a. Torrevieja, Alicante, Benidorm och Santa Pola (ligger några mil norr om Torrevieja och strax  söder om Santa Pola.)  Vi har varit på Tabarca många gånger och vanligtvis tar vi båten direkt från Torrevieja, en tur på ca 60 minuter norrut längs kusten. (Då är det bara en tur per dag så det blir många timmar på ön) I går förnyade vi oss och tog oss ut till ön från den fina staden Santa Pola, en sjöresa på 30 minuter.

På väg ut från Santa Pola och i bakgrunden på bilden skymtar siluetten av Tabarca.

 

Tabarca är märkt med rött på kartan. Och här syns det nästan inte att det är en ö.

Tabarca är Spaniens minsta ö med bosatt befolkning, idag ett 60 tal . Men ön är populär som utflyktsmål och turistströmmen hit under högsäsongen (juli/augusti) gör att det då blir riktigt trångt. Gårdagens tur hit var verkligen trevlig och lyckad. Precis som den brukar vara och med lagom temperatur, +25. Och jag njuter mer än gärna av dessa somriga dagar som här pågår i oktober.

Tabarca är fint att besöka i oktober då det fortfarande är somriga dagar här i Spanien.Den lilla hamnen på Tabarca välkomnar. Det går också bra och snabbare att ta en taxibåt hit ut.  Men vi hade ingen brådska.

Tabarca är ett marinreservat så det så bäst att titta på skylten vad som gäller.

Jag tror jag förstod och det var tämligen få förbud. 

Fin snorkling är det här i vattnen. Har testat flera gånger.

Växter och fiskar som är speciella för ön.

Lika bra att lära sig lite dialektala ord innan vi fortsatte upp i byn.

 

Fina och tydliga gatuskyltar visar vägen.

Tabarca är bilfri men det finns andra sätt att ta sig fram Eller snarare att forsla bagaget om man nu vill bo över och har packning med sig.

Mer blått

Jodå, fordonet har en blå insida.

Mer blått var det här.

Dags för en paus och här valde vi en restaurang med utsikt åt alla håll. Namnet är passande – “Mar Azul” – “Det blå havet.

De grå stolarna till höger passade oss. Och de var dessutom lediga.

Svårt att få med allt på bild. Men visst ser palmen lite ensam ut? 

Tittade vi åt andra hållet fanns ytterligare en ensampalm. 

Fler ”söndagsskyltare”  finns här!  Titta gärna in!

 

Spanien Torrevieja

Tiden finns – Men ibland har den bråttom

21 september, 2018

Sommaren pågår för fullt i Torrevieja och med dagstemperaturer upp emot +30. Men efter en vecka har jag nu rätat in mig i ledet och fallit in i ett lite lugnare tempo. Och någon brådska har jag inte. Tiden finns. Även om jag tycker att den har väl bråttom ibland. Hit till den “spanska sommarstugan” (där vi inte är på sommaren) kommer vi när bl.a. önskan om extra hav, sol, “lagom” värme, omväxling och miljöombyte sätter in,

Grönskar gör det här hela året om. Och växterna verkar anpassade för det varma och torra klimatet.

Torrevieja, här märkt med rött, ligger på Costa Blanca, “den vita kusten”, på Spaniens östra sida. 

Tiden

har jag för länge sedan slutat att jaga. Dygnet har 24 timmar och sen är det upp till en själv att fördela dem och använda dem. Läste ganska nyligen om,för tredje gången, den gamla boken av Bodil Jönsson, “Tio tankar om tid”. Fortfarande tänkvärd och läsvärd tycker jag. “Vi jagar tid i vår kultur. Och det vi egentligen menar är att vi låter klockan jaga oss. Vi försöker spara tid”. Och vad en sen ska spara tiden till vet jag inte så jag försöker använda den. För den lär inte ge någon ränta,

Tiden finns för många och långa promenader i Torrevieja med onejd.I Torrevieja, precis som hemma, blir det många och ganska långa promenader. Gärna längs vattnet. Tiden finns.

 I morgon är det fem år sedan slumpen, jo i princip var det så, tog oss hit till Costa Blanca och Torrevieja. I Spanien har vi varit många gånger och på olika ställen. Jag var här, på Mallorca, redan 1960 och därefter blev det många resor både dit, till olika Kanarieöar och olika platser på fastlandet. Men just Torrevieja hade vi ingen “relation till.” Hade bara kört förbi på väg någon annanstans. En bra slump blev det.

Ofta blir det bilder

från strandpromenaderna och vägarna längs havet, där tycker jag det är allra vackrast att promenera.  Stan i sig, stadskärnan, kan jag inte påstå direkt är vacker, inte i mitt tycke, men den har charm och är en levande stad året om. Här bor och arbetar spanjorer och många andra nationaliteter året om. Sommartid ökar antalet besökare för Torrevieja är sedan lång tid tillbaka väldigt populärt bland spanjorerna själva som har hus/lägenheter här. Ibland får jag frågan om vad man gör i Torrevieja och här finns rikt utbud av  mycket både vad gäller kultur, musik, sport, bad,utflyktsmål, caféer och restauranger. (Mindre och större  restauranger med mat från världens alla hörn) Är man shoppingintresserad  finns La Zenia Boulevard, ett gigantiskt shoppingcentra, en mil norr om stan och “Habaneras shoppingcenter” i stan. Dessutom mängder av mindre butiker av allehanda slag. Och visst grönskar det även mitt inne i stan.

En palm som fått sällskap av en murgröna på stammen.

Gatan, “Caballero de Rodas” mitt i stan med många butiker, caféer och restauranger.

En cykel kan användas till mer än att cykla på. Förutom färgen på cykeln tycker jag den var välplacerad. (Hör till bar Tango)

Lite hav och strandpromenad fick komma med. Mysigt att slå sig ner här för bråttom har jag inte. Men ibland har ju tiden det och det är dags att stoppa den för ett tag.

 

 

Resor utomlands

Byter Stockholm mot Spanien och Torrevieja

14 september, 2018

Igår var det dags. För ett tag byter jag nu Stockholm och Södermalm mot den spanska sommarstugan i Torrevieja. Alltför tidig uppstigning men tyvärr kan inte jag bestämma flygets avgångstider. Men den praktiska tjänsten, biltransporten, “Door to Gate” tog mig bekvämt till Arlanda på 50 minuter. (“Door to Gate “ är en sorts delad storbilstaxi i Flygbussarnas regi.) Tyvärr kommer den att läggas ner nu i september för att den inte bär sig. Trist!

Arlanda torsdag morgon klockan 05.45.

Byter Stockholm mot Spanien

Jag vill helst inte lämna Sverige eller Skandinavien sommartid och hade i sig kunnat stannat kvar hemma ett tag till. Men jag har kort startsträcka och bestämde mig ganska spontant att ta en tur. Maken är på plats i den spanska sommarstugan sedan ett par veckor, men jag tyckte att det då var alltför varmt att åka. Och det blev fina sensommardagar hemma i Stockholm och med fina “njutflykter”.

Avresa redan klockan 07 och när jag kom till Arlanda 05.30 var det full aktivitet och många resenärer på väg. Inheckad var jag och hade i biljetten tillgång både till snabbspår genom säkerhetskonrolllen och till loungen. Så för min del var det lugnt.

Arlanda torsdag morgon klockan 05.30. Många resenärer i farten.

Började här med frukost i SAS loungen. Skönt att sitta ner i lugn och ro en stund innan avgång.

Dagens första frukost intas väldigt tidigt. Modell mindre men smakade bra. Och lugnt var det. 

På väg med SAS. Byter för ett tag Stockholm mot Spanien .Strax efter start. På väg och västerut mot Oslo. Trevligt att se lita av Norge också när jag ändå är på resande fot.

Ombord serveras en god frukost. Den andra för dagen. Resan går snabbt och 45 minuter efter start landar vi i Oslo. För min del byter jag plan här innan jag fortsätter mot Alicante. Och trots en kort mellanlandning så passerade jag loungen för lite påfyllning, frukt och ett glas bubbel

Här i närheten av Oslo. God sikt gör att jag trots lite repiga fönster i planet får till en bra bild.

Resan från Oslo

till Alicante tar lite drygt tre timmar och även här serveras jag frukost, den tredje för dagen och med “tillbehör”.  Eftersom jag var tämligen mätt tog jag med mig det mesta som “nödproviant”.  Passade också på att lyssna på några nedladdade “Sommarprogram” som jag missat ; Sara Danius, Rennie Mirro och Jack Wreeswijk. Bra alla tre men på olika sätt.

Vi passerar Pyreneernas snöklädda toppar och fortsätter längs kusten. Medelhavet skimrar i olika blå nyanser. Jag sitter och väntar på att få se oss flyga in över Costa Blanca ,“Den vita kusten” och titta ner på skyskrporna i Benidorm och Calpeklippan i havet. Men inget av detta ser jag. I stället breder ett mer ökenliknande landskap ut sig. Vi flyger alltså inåt landet. Märkligt för Alicante, där vi ska landa, ligger vid havet.

Ett mer ökenartat landskap breder ut sig och jag undrar om vi kommer att landa i Alicante. Känner inte alls igen mig.

Men efter en stund återgår vyn till den mer vanliga och jag ser Calpeklippan i fjärran när jag tittar till vänster. Och några minuter senare landar vi i Alicante.

Ordningen återställd. Jag ser Calpeklippan och Medelhavet.

Vi landar i Alicante 12.35 och jag siktar på att hinna med 13-bussen till Torrevieja. Om jag hann? Jodå. Tanten är rask och vet exakt den snabbaste vägen.

Hade 10 minuter till godo vid busshållplatsen innan Torreviejabussen/flygbussen kom. Och 48 minuter senare var jag i Torrevieja.