Torrevieja

Utsvävningar i mycket liten skala

8 februari, 2020

Efter fallet, snarare magplasket, häromdagen så har kroppen inte helt återhämtat sig. Men igår var det fredag och som vanligt träff med “fredagsgänget”. Och inte ville jag missa den. Men insåg  samtidigt att dagen för min del i övrigt inte skulle bjuda på några större utsvävningar. De längre promenaderna får klara sig utan mig ytterligare ett par dagar.

Gårdagens utsvävningar

blev i det mindre formatet och där träffen med “fredagsgänget” var en av höjdpunkterna.  Vi hade bestämt träff vid “vita kyrkan” (nya kyrkan) där det ligger flera restauranger runt torget. Men vi har en favorit, “El Faro” där vi gärna slår oss ner. Bra priser och godag tapas som ingår  i drycken. (1.50 euro) Kan rekommenderas även för lunch och middag. Här blev vi sittandes ett par timmar innan vi skildes åt.

En av gårdagens utsvävningar var träffen med "fredagsgänget". En av gårdagens utsvävningar var träffen med “fredagsgänget” Bosse, Patrik, Ami, Carita, Micke och Dan.

Trots att min kropp inte riktigt var i form ville jag ta en promenad längs havet . Och med tanke på att det finns gott om sittplatser var det ju en mycket rimlig tanke.

Gårdagens utsvävningar blev ganska modesta. Men att slå sig ner och blick aut över Medelhavet piggade upp. Gårdagens utsvävningar blev ganska modesta. Men att slå sig ner vid havet och blicka ut piggar alltid upp.

Och det är kort mellan sittplatserna så vi gick vidare en bit till innan vi drog oss hemåt. Jag är inte alls bekväm med att kroppen inte riktigt följer med så att jag kan röra mig fritt.

 

Efter någon kilometer

drog vi oss hemåt.Och jag fick tänka på att komma ihåg att använda det vänstra benet när jag skulle uppför trottoarkanterna. Ibland finns det i samband med övergångsställen också en “lucka” i trottoaren där det är helt platt. En tanke som är god. För skulle man ha/använda rollator eller rullstol skulle man ju annars vara hänvisad till att vara kvar på gatan. Man kan ju liksom inte “hoppa upp” på trottoaren med sina hjälpmedel.  Att kanterna är så höga beror delvis på att när det regnar  är det så dålig avrinning längs gatorna så att vattnet då inte ska ta sig upp på trottoarerna.

Hem kom jag med ett par pauser under vägs och resten av fredagens utsvävningar fick ske hemma på terrassen.

Svårt att på bild visa hur hög trottoarkanten är.

Så här kan en “lucka” se ut där man lättare kan ta sig upp på trottoaren.

Idag är det en ny dag och jag ska testa om kroppen fungerar bättre om jag tar mig en cykeltur. Väl värt att testa. “Vila i rörelse”?

 

Du Kanske Också Gillar

32 Kommentarer

  • Svara Ann-Kristin 8 februari, 2020 | 13:14

    Hola!
    Nu har jag läst ifatt lite. Vilken tur att du inte gjorde dig mer illa vid fallet. Höga trottoarer och refuger
    är inte att leka med.
    Skönt att du kunde vara med och dricka fredagsvin med goda vänner.
    Hoppas att ditt ben blir bra snart. Cykeln kan ju vara till hjälp under tiden.
    Många kramar till er båda/A-K

    • Svara Ditte 8 februari, 2020 | 15:35

      Hola!
      Visst hade jag tur i fallet. Lite stel är jag fortfarande men idag har vi tagit en cykeltur och det fungerade bra. Gårdagens fredagsträff var alldeles lagom och som komplementen kortare promenad längs havet.Att sedan sitta på terrassen och läsa var behagligt det också.
      Saknar dig här.
      Kramar från oss

  • Svara Znogge 8 februari, 2020 | 13:22

    Det lät som en lagom utsvävning att träffa fredagsgänget och låta det stanna vid en lite kortare promenad. Bättre att kroppen återhämtar sig helt än att det blir ett bakslag.

    Kram och ha en utsvävningsfri lördag!

    • Svara Ditte 8 februari, 2020 | 15:31

      Just så! Det blev alldeles lagom med utsvävningar denna fredag. Och trevliga sådana. Att sitta på terrassen och läsa är inte så tokigt det heller.
      Några fler utsvävningar har det blivit idag och då per cykel.
      Kram och trevlig lördag

      • Svara Znogge 8 februari, 2020 | 17:32

        Att cykla är ett bra sätt att ta sig fram på!

        Kram och god kväll!

        • Svara Ditte 8 februari, 2020 | 17:45

          Visst är det! Och man kan både se och uppleva en hel del. Vilket jag gjorde.
          Kram och trevlig kväll

  • Svara Geddfish 8 februari, 2020 | 16:20

    Kroppen har fullt sjå att läka så där har du en automatiskt del av din motion. Ja, dessa höga trottoarkanter! Men det behövs inte så högt för att trilla om oturen är där. Det var inte högt när jag ramlade pladask på gågatan i Lidköping, bara ett hål och en förskjutning i en platta.
    Cykling är skonsamt, tycker jag. Men då gäller det att starta och gå av med “rätt ben” så har det varit för mig tidigare.
    Kram och trevlig lördag!

    • Svara Ditte 8 februari, 2020 | 16:41

      Idag är det bättre och vi har gjort en lång, fin cykeltur. Rejält backigt är det stundtals men då leder vi cyklarna upp och susar ner. Idag blev det en del cykling i milt sagt “oländig terräng”. Men vi kom fram.
      Ja, visst behövs det lite för att man ska ligga där pladask. Jag lärde mig i Kina att alltid ha sadeln så lågt ner att jag når ner med båda fötterna i marken när jag stannar vid trafikljus, vägkorsningar och annat och det fungerar perfekt.Extra bra i livlig stadstrafik. Kanske något för dig att testa.
      Önskar dig en fin lördag.
      Stor kram

  • Svara "LillaSyster" 8 februari, 2020 | 16:52

    Det är bra att röra på sig, att sitta still brukar det inte bli bättre utav. Men allt ska ju vara i lagom mängd =) Hoppas att du haft en fin cykeltur. Trevligt ni har det på träffarna och tapas mmmmm m!

    • Svara Ditte 8 februari, 2020 | 17:41

      Visst är det så och jag rör mig ju gärna och mycket. Men “fallet” satte sig lite här och var i kroppen så gårdagens utsvävningar blev av modell mindre. Men väldigt trevliga. Cykelturen idag blev bra men kom att innehålla vissa, milt sagt “spänningsförhöjande” moment. Mer o det kommer på måndag.
      Önskar dig en fin kväll.

  • Svara Karin Eklund 8 februari, 2020 | 17:29

    Så fint att läsa att det sakta men säkert går framåt. Cykling är skonsamt.
    Var fortsättningsvis rädd om dig , skynda långsamt!

    • Svara Ditte 8 februari, 2020 | 17:48

      Tack, ja det går framåt. Lite mindre ont idag, lördag. Cykelturen var händelserik med en hel del både att se och uppleva. Vi var i naturområdet vid La Mata Lagunen och det är nog det närmaste skog vi kommer här.
      Jag ska även i morgon skynda långsamt.
      Ha det fint ni också.

  • Svara Emma, Sol som sol? 8 februari, 2020 | 17:31

    Det höga kanterna svär man över, för de är farligt höga och inte roliga att parkera intill heller. Ibland är de så höga att man inte kan öppna dörren! Men sedan kommer skyfallen och man förstår …

    Att sitta vid havet och bara titta är härlig terapi, där kan man bli sittandes en stund!

    • Svara Ditte 8 februari, 2020 | 17:50

      Just så är det! Jag vet ju att lanterna är höga. Men det har ju aldrig hänt mig tidigare att jag inte fått mitt högra ben att lyda. Men det blev ändå trevliga utsvävningar i den mindre skalan. Och med tapas och vinträff med vänner och närheten till havet så räcker det en bra bit. Terrasshäng med en god bok är också trevligt.

  • Svara BP 8 februari, 2020 | 18:11

    Nu har jag äntligen fått en förklaring för dessa höga trottoarkanter på Costa Blanca – visst ja, översvämningar på grund av regn och dålig avrinning. Att jag inte tänkte på det. Har nämligen ofta tänkt på rullstols- och rullatorbundna och hur dom lyckas ta sig över den visserligen mindre “guppen”, men ändå. Här hemma är det ju helt platt.
    Tycker att terrasshäng med en bok är en perfekt vila för kroppen, medan knoppen sätts “i arbete”.
    Ska bli kul att läsa om er cykeltur. Smart förresten att ställa in sadelns höjd så att man alltid kan nå marken med fötterna. De har jag heller aldrig tänkt på, men åt andra sidan cyklar jag inte heller;-)

    • Svara Ditte 8 februari, 2020 | 20:20

      Här på kusten är det ju inte direkt lätt att ta sig runt med rullstol, kryckor eller rullator. Eller att ha med sig en barnvagn eller att ha svårt för att gå. Men när det regnat ett bra tag och gatorna svämmar över så är det bra med de höga kanterna. Men det är då det- Stor skillnad mot hemma. Och stor skillnad vad gäller avrinning också
      Och det var helt ok med en bok på terrassen. Inser ju mina begränsningar. Ibland!
      Cykelturen blev lyckad dock med en oväntad händelse (Kommer på måndag) och kroppen klagade inte heller.
      Detta med att ha sadeln lågt lärde vi oss i trafiken i Peking. Så bra att inte behöva hoppa av cykeln vid varje stopp utan bara ställa ner fötterna.

  • Svara Micke 8 februari, 2020 | 18:30

    Fint att du kan ta dig ut iallafall och med lite vin så känns det väl bättre, det brukar det göra för mig 😉
    Bra att läkningen går framåt…ta hand om dig.

    • Svara Ditte 8 februari, 2020 | 20:15

      Tack för omtanken! Jag är ju inte direkt stillasittande men inser när kroppen inte riktigt förmår det vill. Men det var trevligt att det blev ett par smärre utsvävningar. Och träff med fredagsgänget piggar alltid upp.
      Ha det fint du också.

  • Svara Primrose 8 februari, 2020 | 19:20

    Men ojdå slog du dig så mycket! Olyckligt, hoppas på snar bättring, lika bra att ta det lugnare. fredagsträffen verkar mysig.
    Kul verkar ni ha det tillsammans.
    Trottoarkanten ser hög ut! Så när det finns är luckan förstås bra!
    Du måste ha slagit dig rejält, ledsen att jag inte förstod det förrän nu!
    Stresshjärnan gör sig påmind!
    Hoppas det gick bättre att cykla. Ha det så fint du bara kan ha det!
    STOR KRAM Primrose ,-)

    • Svara Ditte 8 februari, 2020 | 19:56

      Det onda kom mer efteråt men det är inga större skador. Mest öm i kroppen och blåmärken. Men bra att ta det lite lugnt.
      Vi har det jättetrevligt på våra fredagsträffar och de piggar upp.
      Idag gick det fint att cykla och jag har sadeln lågt (Lärde mig det under åren i Kina så att man kan nå ner med båda fötterna när man sitter där)
      Tack för din fina omtanke.
      Stor kram

  • Svara Ama de casa 8 februari, 2020 | 19:27

    Tyvärr är det ju ofta bilar parkerade framför dom där “nedfarterna” på trottoarerna. Respektlöst tycker jag! Att komma fram med rullatorer, rullstolar eller barnvagnar är inte helt lätt i den här stan.
    Skönt att du i alla fall är rörlig nog att ta dig ut en sväng ändå. Hoppas att det nu blir bara bättre och bättre!
    Kram

    • Svara Ditte 8 februari, 2020 | 19:52

      Visserligen gillar jag kreativa parkeringar men inte när det begränsar andras framkomst. Absolut inte. Jag är bättre men det är lite knepigt att gå så idag satsar vi på cykel. Jag har ju min sadel så långt ner att jag ledigt kan sätta fötterna i marken och det hjälper en del.
      Cykelturen var trevlig och jag blev en upplevelse rikare. (Kommer på måndag…)
      Tack för omtanken.
      Antar att du laddar för “mellon”.
      Kram och trevlig kväll

  • Svara Veiken 9 februari, 2020 | 08:15

    Aj då! Jag har läst ikapp och ett magplask av det slag som du gjorde är inte alls roligt! Gott i alla fall att du inte bröt något! Muskelont kan göra nog så ont! Hoppas att dina mjukdelar snart har läkts! Jag är också en typisk snubblare. Sköt om dig så är du snart på G, på riktigt!
    Kram

    • Svara Ditte 9 februari, 2020 | 10:50

      Tack, för omtanken! Ja, det gör ont att slå sig. Och ett rejält magplask blev det och ont fick jag. Men inget brutet som skönt var. Musklerna är dock lite tilltufsade men blir allt bättre.
      Igår testade vi att cykla och det gick bra. Vill ju gärna ut en sväng varje dag. Saknar den “thailändska scootern”.
      Kram och trevlig söndag.

  • Svara Anki 9 februari, 2020 | 08:33

    Skönt att du ändå kan ta dig ut och röra på dig … bra att du tar det lite lugnt några dagar, även om det är tråkigt att inte vara lika rörlig som vanligt. Hoppas nu du snabbt blir bättre och kan göra dina långa, dagliga promenader.
    Kram

    • Svara Ditte 9 februari, 2020 | 10:47

      Jadå, kroppen blir bättre dag för dag och det är skönt. Igår blev det en fin cykeltur i “naturen” och den gick bra.
      Men snart ska jag nog också kunna promenera igen.
      Kram och tack för omtanken.

  • Svara Leffe 9 februari, 2020 | 08:47

    Alltid tråkigt när inte kroppen riktigt hänger med på det som hjärnan vill. Jag har börjat använda gåstavar på mina promenader, de ger den balansen jag behöver när inte benen hänger med.
    Krya på dej!

    • Svara Ditte 9 februari, 2020 | 10:45

      Gåstavar verkar klokt! Och bra stöd ger dem. Får fundera på det. Och är det just längre promenader är det prefekt. Kan tänka mig att jag här inne i stan skulle glömma dem lite här och var. Men kansk ekan jag ha med någon som påminner.
      Tack, jag är bättre och testade cykeln igår.
      Trevlig söndag!

  • Svara Tove Olberg 9 februari, 2020 | 11:57

    Hej Ditte!
    Tittar in och får med mig en hel del från bakomvarande texter!
    Trivas i vardagen; Vardagen är där jag är – har ett stort spektra och är otroligt spännande, för att så vara så vanlig så den bara går sin väg, jag märkte bara vanligheten. Så blir allt en dag bara helt ovanligt och jag ser med andra ögon – men det är jag som ser. Mitt inre är nog det allra viktigaste, det jag är med det jag blivit hitintills i livet. Dansen på rosor kan enligt mig personligen bara dansas även på rosens törnen! En människa bland alla andra. En del av kuggarna som får livets hjul att rulla.
    Här om dagen då jag öppnade lådan med anteckningar och papper, så dök din pappa Allan upp. Vill minnas att det var en del av våra första kontakter på blogg! Frid över minnena med din mamma och din pappa.
    Vak har jag suttit många gånger under yrkesåren. Jag vakade inte ut vare sig min pappa eller mamma, farmor eller mormor. Men jag var närvarande då min farfar dog i hemmet, men jag var då bara 7 år. Vilket kom mig att få införlivad att döden är där ständigt och att det är det enda vi vet säkert i våra liv.
    Men tänk att du ramlade omkull, glad det inte blev värre, men visst märks det när en slår sig pladask. Höga kanter är ett gissel!
    Ni njuter fredagar tillsammans med vännerna och några dagar är blå! Favvofärgen lyser!
    Härliga texter och härliga bilder, må gottkram söstra och hälsa B!
    Hos mig är allt bara bra, hemmet är på plats nästan intakt nu några små detaljer kvar och jag är däri med hela mig, så gött så! Apropå vardagen 🙂

    • Svara Ditte 9 februari, 2020 | 13:34

      Stort tack Tove för din fina och tänkvärda kommentar. Jag dagarna kommer och de går och vi fyller dem ibland till bredden och andra dagar fyller de sig själva- Och det är ju mest i vardagen vi är.
      Fallet gjorde ont och blåmärken fick jag men det kunde ju blivit värre.Jag är ju inte van vid att benen inte lyder. Har nu tränat på att ta vänster ben först. Igår testade vi att cykla och det gick i sig fint. Och mitt onda blir bättre för var dag. Skönt så.
      Vad roligt att du trivs i ditt nya residens och jag ser verkligen fram emot att ta mig en tur och hälsa på.
      B hälsar till dig från solen på terrassen.
      Många kramar och tankar till dig.

  • Svara Mia 9 februari, 2020 | 12:20

    Bra att du tar det lite lugnt, kanske cykla funkar bättre?? Fortsätt du att krya på dig, Ditte <3

    • Svara Ditte 9 februari, 2020 | 13:28

      Tack! Ja, att cykla gick mycket bättre. Helt klart. Och jag har inte heller så ont.
      Vilar mig dock i form idag.

    Kommentera