Att ta en tur till Uppsala är alltid trevligt och jag gör det gärna. Det är i sig en fin stad stad med mycket charm och med känslan av att vara en småstad. Men för mig är det barnbarnen och dotter Liv som lockar allra mest.
Grönt och vackert i Uppsala. Och ett besök här innebär alltid att gamla studentminnen också gör sig påminda.
Uppsala
är landets fjärde största kommun med ca 230 ooo invånare (skrivna här sedan tillkommer en hel del studenter) men känns ändå lite som en småstad och det är lätt att ta sig runt. Cyklisterna är många, väldigt många, och det gäller som fotgängare att se upp. Ja, inte bara att se upp utan att ha ”uggleblick.” Alltså låta huvudet röra sig runt för de vedertagna cykelreglerna har här i stan blivit mer flexibla. Kreativt i sig. Även här förekommer de eldrivna sparkcyklarna i stor utsträckning. Men här i Uppsala verkar det vara viss ordning när batteriet lagt av. Jag såg inga slängda cyklar på trottoarer utan de stod tämligen prydligt parkerade. (I Stockholm slängs de hur som helst på trottoarer, gator och torg och ställer till problem för de gående)
Här har Stockholmarna verkligen något att lära från Uppsala. Att parkera elsparkcyklarna snyggt och prydligt när batteriet lagt av.
I Uppsala finns det en hel del som lockar
men nu var det ”de mina” som jag ville träffa. En jättegod räkmacka på restaurang Magnussons, alldeles vid Fyrisån, blev en bra start på besöket .Sedan blev det en promenad längs ån och vidare till Williams förskola. Här möttes vi av en glad kille.
En glad William på sparkcykel mötte oss.
Dags för en stunds lek i ”Lokparken”(eller Bergsbrunnaparken som den egentligen heter) på vägen hem.
Karusell är roligt.Här William med mamma Liv och jag hjälper till att ge fart.
Att klättra är också roligt.
Den lilla ”Lokparken” i Uppsala inbjuder till lek och både William och vi trivs.
Jag lämnar parken och går till Vaksalaskolan för att hämta äldsta barnbarnet Max där han går i andra klass. Vanligtvis går han till och från skolan själv, har gjort det sedan klass 1, men nu ville jag så gärna gå till skolan för att möta honom.
Klassen hade jobbat med planeterna och Max ingick i gruppen som läst extra om Neptunus. Är som mormor och ”gammal lärare” glad över att barnen här i skolan lär sig att skriva för hand. ”Paddorna” har alltså inte tagit över undervisningen utan riktiga böcker finns i alla ämnen.
Max grupp hade lärt sig mer om Neptunus.
Väl hemma blev det förstås lite fotboll på gräsmattan. Max har börjat spela i ett lag i Uppsala och är riktigt duktig i att hantera bollen. Jag , för min del hade fullt upp med att få tag i den men lyckades några gånger. Tror att bloggvännen BP som har ett gediget fotbollsförflutet gärna hängt på här.
Max har fullt fokus på bollen och jag på att fotografera och försöka ta den.
Här var jag chanslös….
Å barnbarnsdag! Möta vid skolan, se vad Max fått lära om Neptunus – och att skrivs för hand är ju härligt! Så roligt se William på sparkcykeln där. Så stora de har blivit tänker jag och en tanke går till de mina och allt jag fick uppleva med dem då tiden begav sig. Härliga minnen i hjärta och hjärna.
Underbara bilder och fotboll ja, det har sina sidor det med, fint å se Max in action 🙂
Ibland blir det länge mellan varven då vi ses. Men jag tycker det är så roligt att träffa pojkarna. Och visst har de blivit stora.Ja, du minns dina barnbarn och hur snabbt åren gått. Fint med minnen att ta med sig vidare i liver.
William är haj på sin sparkcykel och det går undan där- Och Max har blivit riktigt skicklig med fotbollen så jag har svårt att få tag på den. Måste lägga mig i träning.
Stor kram!
Förstår att du lockas till många Uppsalabesök av Liv och grabbarna 🙂 Ser att du blev helt bortdribblad av Max där 😉
Ha en finfin stor-lördag!
Alltid fint att ses! Men vad gäller mina fotbollsfärdigheter är de inte i Max klass. Måste träna.
Önskar er också en fin lördag.
Så roligt att träffa barnbarnen! Och jag tycker också det är jätteviktigt att man lär sig skriva för hand!
Stor kram och trevlig lördag!
Det var så roligt att ses för det var så länge sedan.
Ja, att kunna forma siffror och bokstäver för hand är viktigt. Blir lite knepigt annars med en namnteckning. Och jag tycker att man inte ska behöva ha en ”padda” till hans för att skriva ett meddelande.
Önskar er också en fin lördag.
Stor kram!
Vilken härlig dag och så mysigt att få möta nära och kära. Dina fina barnbarn börjar verkligen bli stora nu!
Det glädjer mig att höra att skolan fortfarande satsar på ordentliga böcker. Vår kommun har en övertro till iPads som bara fungerar som den i skolan icke tillåtna mobilen och ingen forskning visar att digitaliseringen gynnar kunskapsutvecklingen. Mina treor som jag fick i matte detta år kan knappt forma siffrorna rätt vilket gör mig snudd på matt! Men det är ett politiskt beslut och här har M egen politisk majoritet vilket gör debatten obefintlig…
Kram och ha en härlig lördag!
En jättetrevlig dag! Max skola är en äldre skola i Uppsala och är väldigt bra i många avseenden. Böcker finns och barnen lär sig forma både bokstäver och siffror och mycket tid läggs på just baskunskaperna och ”hantverket”. Här tror jag knappast det finns i-pads och om de finns används de sparsamt. Vad gäller forskning så har jag inte heller läst/sett att digitaliseringen gynnar kunskapsutvecklingen. Och att kunna skriva för hand tycker jag är viktigt.
Trist med ett politiskt beslut som inte tillför något till barnen
Kram och trevlig lördag.
Självklart måste det vara dina nära och kära som drar mest även om Uppsala är en fin stad! Vilken lycka att vara bättre än mormor!
Kram
Absolut! När och kära kombinerat med en fin stad blir än bättre.
Kram!
Ett härligt inlägg! Ja, Uppsala är ju en riktig cykelstad och har så alltid varit. Bra med disciplin där. Ett helt annat tänk än här i nollåttaland.
Tänkte på dina tappra försök att få låna bollen av Max. Lika bra att du inte lyckades, för du hade troligen hamnat på sjukhus. Minns när jag i femtioårsåldern glidtacklade min då 10-åriga gudson. Så himla korkat gjort av mig såklart. Killen flög ganska långt kan jag säga, men jag tog bollen. Som tur var skadade han sig inte, vilket jag gjorde. Behöver jag säga att han aldrig ville spela boll mot mig något mer. Svågern som är fotbollstokig han med hade heller ingen förståelse för min aktion. Å min man skämdes som bara den över sin dåvarande sambo…
Tackar! Max är riktigt duktig med bollen och ville att jag skulle vara med och spela. Vid ett par tillfällen fick jag tag på bollen, men jag måste nog medge att det var för att mina ben var längre. Och jag rör mig med försiktighet, men jag måste ju hänga med som mormor.
Max har börjat träna fotboll i Uppsala och tycker det är jättekul och på måndag börjar också William på 5 år med fotbollen. Ja, mycket lek men så ska det ju vara i början.
Läser det du skriver om din glidtackling och ler lite. Men tursamt att ingen skada skedde. Ja, alltså fysiskt.
Nu var det bara Max och jag som var ute så ingen såg mina taffliga försök.
Såklart måste du gilla att åka till Uppsala emellanåt – barnbarnen drar ju lite extra förstås! Härligt att kuna följa dem genom livet och få träffa dem så ofta det är möjligt.
Har inte varit i Uppsala på väldigt många år – senast på 90-talet någon gång tror jag … kanske dags för et återbesök 🙂
Önskar dig en fin fortsättning på lördagskvällen!
Kram
PS Min bloggvän Christina är just hemkommen från en resa i Kina – om du vill så kan du kika in här: https://christinafotograferar.wordpress.com/ DS
Visst är det så. Barnbarnen och även deras mamma lockar. Ja, Uppsala också.
Tack Anki för tipset om din bloggvän som varit i Kina. Ska genast titta in. Och det förra tipset om familjen som flyttat dit har jag också tittat in hos. Extra roligt var att hon också hittat min gamla blogg; akker.blogg.se som jag började skriva på när vi bodde i Peking. Roligt sammanträffande.
Tankar till dig.
kram!
Vilka underbara barnbarnsbilder och vad stora de blivit! Ja, barn växer och gott är väl det. Jättefina barnbarn, en stolthet för mormorshjärtat.
Härligt, så länge man får ta bild på dem 😀
Trevlig lördag och stor kram!
Pojkarna är jättefina och så goa. Och visst har de växt både på längden och till sättet. William är fem och max är nio år.Tiden går.
Och än så länge vill de vara med på bild och i bloggen.
Önskar dig också en trevlig kväll.
Stor kram
Men så klart det är barnen som drar mest och så fina bilder, ja du dom där elcyklarna står oxå överallt här i Malmö stad, lite trist att se det så. Låter som en toppen dag för dig …ha en fin kväll kram
Visst är det så. Både de stora och de små. Vad gäller elcyklarna så tyckte jag det var ordning på dem i Uppsala. Här i Stockholm ligger de kors och tvärs på trottoarerna. Förstår att det är likadant i Malmö. Men trist är det.
Vi hade en jättemysig dag i Uppsala och idag har jag träffat en bloggvän här i Stockholm och vi har haft en heldag och promenerat 13 km. Jodå det blev lunch och kaffe också.
Kram och trevlig kväll.
Härligt besök, Uppsala är en vit fläck på min karta, liksom så många andra städer. jag hade visserligen en kompis där på 70-80.-talet som vi besökte rätt ofta, men hon bodde ute i en av förorterna så in till stan kom vi liksom aldrig. Någon annan anknytning har jag inte till Uppsala. Kram och trevlig söndag
Det var länge sedan jag träffade ”de mina” så besöket blev och kändes bra. Och Uppsala är en fin stad . Och ”de mina” bor inne i stan så det är lätt att ta sig en runda på stan också. Jag var en hel del i Uppsala under studietiden och har fina och roliga minnen härifrån.
Önskar dig också en fin söndag.
Kram!
Vilken trevlig dag du har haft i Uppsala! Såklart måste de bästa vara att få träffa sina barnbarn! Grönt och fint är det också! Kul att du fick sparka lite boll med äldsta barnbarnet. Kram och fortsatt trevlig helg!
Det var ett tag sedan jag träffade den ”mina” så det blev ett extra fint möte. Uppsala är ju också en mysig stad och särskilt när det är grönt och uppehållsväder.
Mina fotbollstalanger är ju små men kul var det och max är jätteduktig med bollen.
Önskar dig också en fin helg.
Kram!
Så härligt att ”följa med dig” till Uppsala på detta besök. Så fint att du har barn och barnbarn i denna underbara stad. Visst är det verkligen som en småstad på många sätt fast det är Sveriges fjärde största stad. Skulle passa mig perfekt!
Mysigt att få ta del av barnbarnens vardag och intressen. Så fina de är! Bra att de inte bara använder surfplattor; jag instämmer (också som gammal lärare) 😉 i att det är så viktigt med riktiga böcker och att skriva/rita för hand.
Härliga bilder också!
Stor kram
Uppsala känns ju som en småstad,trots att den inte är det. Men å andra sidan är centrumdelen ganska begränsad under det att ytterområdena växer. Vaksalaskolan där Max går är en skola med ”anor” , en f-9 skola och där man fortfarande värdesätter elevernas hantverk när det både gäller att skriva bokstäver och siffror . Ja, i mycket annat också. Man använder ”riktiga” böcker och det ger så mycket mer än att stirra på en padda. Att dator och padda är ett bra komplement är en annan sak.
Kram och jag önskar dig en fin söndag.
Hej Ditte!
Ja det var ett tag sen vi såg några bilder på dina ”små” som har blivit så stora! Så söta och fina!
Kram P ♥♥
Åren går och det gör de snabbt.Vill till att hänga med i svängarna. Och visst är det nu många år sedan ni sågs första gången.
Fina är de och så goa.
Kram!