Browsing Tag

visit sweden

Resor i Sverige

Triss i V

14 augusti, 2017

Växbo kvarn, Växbo lin och Våsbo fäbodar är en fin Hälsinglandstrio i vackra och grönskande omgivningar och där de “blå bergen”, liksom glittrande sjöar och älvar ger en fin inramning.

Växbo kvarn, ligger i ett område som kallas Trolldalen och ligger ett par mil öster om Bollnäs. Trolldalen ligger längs Sveriges längsta rullstensås, den 500 km långa Uppsalaåsen som passerar Växbo. Genom den mäktiga grusåsen har vattnet gjort en skärning och i samband med det bildades Trolldalen och de branta sluttningarna som finns här. I dalgångens botten slingrar sig Växboån som under århundraden gett kraft till olika vattendrivna verk.  Kvarnen byggdes 1866 av tre hemmansägare i byn och var en s.k.  tullkvarn som innebar att mjölnaren tullade av de inlämnade spannmålen som ersättning för malningen. Kvarnen drevs med ett vattenhjul fram till början av 1900-talet då en turbin installerades och då höjdes samtidigt dammen och kvarnen var i drift fram till början av  1950-talet. I mitten av 1980- talet började området att rustas upp av entusiasten Rolf Åkerlund och har sedan blivit tillgängligt för allmänheten i form av dels ett fint friluftsområde och btggnader och lokaler upplåtes och där lokala konstnärer och hantverkare kan arbeta och ställa ut. Mer info om Växbo kvarn och krog finns här. 

Växbo lin har bevarat miljörna från linets glansdagar i Hälsingland. Varje gård hade förr sin egen lintillverkning och sin egen linbod där linet förvarades i anslutning till beredningen. Här på Växbo lin väver och syr man på fabriken men linet kommer idag inte från Sverige utan importeras till största delen från Belgien. Och det är maskiner som idag utför vävningen.

Här används skyttelvävstolar och i dessa slås en skyttel med inslagsgarn fram och tillbaka i sin skyttelbana. Där tråden vänder bildas en stadkant- precis sim vid vävning för hand. Och det anses som att en vävd stadkant innebär god kvalité.

I butiken finns mängder av vackert linne som också är till försäljning.

Våsbo fäbodar ligger en mil nordväst om Edsbyn i Hälsingland, mot gränsen till Dalarna och hit till fäbodarna i trakten har bönderna från byarna nere i dalen varje försommar tagit sina djur för bete och så i flera hundra år. Här finns fyra fäbovallar och till varje vall hör flera olika byggnader – vallstuga, olika bodar, stall, härbren, fähus, logar och lador. Fäbodarna var kvinnornas arbetsplats under somrarna där de följde djuren ut på bete och djuren måste skyddas från rovdjuren och sedan följas hem för att mjölkas på kvällen. Förr mjölkade korna och getterna som mest under sommaren och kunde under vintern helt sina. För att ta vara på den färska mjölken gjorde kvinnorna ost, smör och messmör.  Männen kom hit upp från byn då och då för att laga gärdesgårdar, hugga ved, slog hö och hämtade hem ost och smör.

Våsbo fäbodar är ett kulturreservat, ett område som avsätts för att bevara värdefulla kulturmiljöer för framtiden.

En av Våsbos fäbovallar.

Vår duktiga guide som lotsade oss genom fäbodsområdet och berättade och visade på många speciella växter som trivs här.

Fortfarande tillverkas och lagas gärsgårdarna på gammalt vis. 

 

 

 

Resor i Sverige

“Land vid smalt vattendrag” – Hälsingland

11 augusti, 2017

Mötet med Hälsingland kändes väldigt trevligt och förutom de vackra “blå bergen” möttes vi också av ett stycke spännande historia.  –  Hit kom de första människorna för 9000 år sedan och levde då på jakt och fiske och långt senare kom sädesodling och hållande av tamboskap att ta över försörjningen. Just de olika naturtyperna med skogar, forsande älvar, berg , dalar och odlingsbar mark har bidragit till lönsamma inkomstkällor sedan lång tid tillbaka. Och skogen kom att bliden allra mest lönsamma inkomstgrenen. men skogen kom ved till uppvärmning, , gräs och löv till foder till djuren, myrmalm till järn, virke till att byggnader och näver till hustaken. Att sedan “hälsingarna” rådde sig själva och styrde sina byar, gårdar och lantbruk och heller hade adel som la beslag på landskapet och ägorna påverkade välståndet här i stor grad.

Ordet Hälsingland kommer från ordet “hals”, inte en kroppsdel,  utan i betydelsen smalt vattendrag (Helsingör, Helsingborg) och “inge” som betyder invånare, de som bebor land vid smalt vattendrag-

Stockholm- Uppsala- kaffestopp utanför Gävle – på Gävlebro- vidare mot Söderhamn där vi svängde västerut. Landskpet skiftade hela tiden karaktär och den vackra grönskan var påtaglig. liksom bergen som reste sig upp framför oss.

Lunch och rejäl paus blev det på Växbo kvarn, 14 km från Bollnäs. Området har legat i “träda” sedan 1950- talet men 1985 började en upprustning av området och idag är det fint friluftsområde som är tillgängligt för allmänheten. Här finns en väldigt bra restaurang, Växbo krog, där vi åt en jättegod lunch i härlig miljö och med de vackra omgivningarna dom fina kulisser.

En del av själva kvarnen. 

Kvarnen var en s.k. tullkvarn där mjölnaren “tullade på” de inlämnade spannmålen som ersättning för malningen. Inom kvarnens område finns också olika hantverksmiljöer, både tillverkning och till försäljning. Alldeles i närhetem ligger Växbo lin. Lin har förr odlats i Hälsingland och här var man känd för sin linberedning. Och just den vattenkraft som fanns tillgänglig var viktig för linframställningen. Vi stannade vid fabriken och fick en guidad tur och kunde se hur den moderna lintillverkningen går till.  Numer är det maskiner som sköter det hela men med det mänskliga ögat som övervakar. ( Mer om Växbo lin kommer i senare inlägg. Tiden för att blogga under resans gång är begränsad)

Moderna vävstolar.

I Bollnäs väntade vackra omgivningar, hotell och middag på oss och i den fina kvällen var det lätt att njuta av all

Utsikten över sjön Varpen från mitt hotellfönster och denna vy ackompagnerade vår middag. 

En stilla kvällspromend längs sjön lockade.

Dagens resväg från Stockholm till Bollnäs.

 

Resor i Sverige

Levande kulturarv

25 juli, 2017

Är man vid vid Höga Kusten så är man hela tiden nära den svenska industrihistorien. Den är påtaglig nästan överallt. Älvarna finns kvar, skogarna och sjöarna också och mycket som berättar om den tid som varit. I Brynge cirka tre mil sydost om Örnsköldsvik, vid Nätraåns strömmar, är en del av den ångermanländska rikedomen samlad på samma plats. Här har energi ur vattnet tagits tillvara för att driva kvarnar, såg, mangel, tegelstamp, (en stamp är en sorts kross)-  färgeri, vadmalsstamp och en kraftstation och mycket av detta finns kvar att se. Vi fick en fin guidad tur i området av Tommy som gav oss svar på flera frågor om hur det varit här under traktens industriella glansdagar.

Timret som hämtades från skogen skulle förädlas och det flottades på vattendragen till sågverken där det sågades upp till brädor och plank både för försäljning och för husbehov. Sågverket i Brynge är traktens första finbladiga såg och anlades 1764 och sista gången den användes var 1923 innan kraftverket som finns inom området öppnades.

I Sverige var vatten länge den viktigaste kraftkällan för sågverken som ofta  kallades ofta “sågkvarnar” och i Sverige togs det första finbladiga vattensågverket i bruk i Kramfors, Ångermanland, några mil från Brynge redan 1744 och sedan blev de fler och fler.  (Den första vattensågen i landet, en kronosåg, anlades i Kalmar i början av 15o0 talet och på begärna av kung Gustav Vasa. Syftet med den var att förse statsmakten med virke. ) Under 1800- talet kom ångsågarna att dominera i Sverige och senare i modern tid har elen gjort sitt intåg.

Tommy förklarar hur vattensågen fungerar.

Förutom timmer så var linet viktigt och har gett trakten stor rikedom.  Det var under 1700- talet som det hela tog fart och linproduktionen ökade eftersom statsmakten då satsade extra på detta, men redan tidigare hade linnelärft av hög kvalité tillverkats både i Ångermanland och Hälsingland. En man från Skottland verkade som agent för svenska staten och lyckades, främst genom att påverka prästfruarna, få igång en ökad linodlings och beredningsverksamhet och allt sköttes på plats av bönderna själva. Man odlade, beredde, spann, vävde och sålde. Och mycket såldes söderut och på så sätt kunde bönderna genom överskottet satsa på den egna verksamheten.

Lin som blommar och ovanför en linloge där det finns en utställning om hur linneproduktionen gick till.

Stor betydelse för linets spridning söderut i landet hade “Sörkörare” – handelsresande bönder i bygden som på vintern, när isarna lagt sig, med häst och släde gav sig iväg till Mälardalen,  främst Stockholm, för att göra affärer. Sörkörarna sålde här skinn, hudar, träskedar, linnelärft av mycket god kvalité, smör, fågel och renkött. Och med sig på färden tillbaka hade de ofta spannmål, silver och exotiska varor som siden och kryddor. Denna sörkörarresa kunde ta ett par månader och det var många gånger fest som gällde under resorna. Många lyckades mycket väl i sina affärer och andra misslyckades och blev ruinerade.

Linet sås i april-maj och blommar efter ca två månader och ska sedan skördas tre veckor efetr det att blomning skett. Hela växten med roten dras uppför hand och linet är då fortfarande grönt men bladen närmast marken har gulnat. Linet samlas i buntar och hängs upp för att torka.

Torkat lin.

När linet torkat förvaras det på torr plats i väntan på “rötning” men först måste frökapslarna tas bort.Rötningen tar minst tre veckor och processen gör att fibern lätt kan skiljas från stjälkens veddelar och när dett är gjort sker ny torkning-.där vinden hjälper till. Linet ska sedan förvaras torrt tills det ska beredas och det sker i sin tur i tre olika moment; bråka, skäkta och häckla. När dessa moment är klara kan linet spinnas till lingarn. Ett otroligt arbete att få fram dessa linnevävar.

Lin som spinns.

Den första lärftmangeln i Ångermanland byggdes just här i Brynge i mitten av 1700- talet och drogs av hästar, i mitten av 1800-talet flyttades den närmare vattnet så att den blev vattendriven och det var den fram till krafttverksbygget i början av 1900- talet. De fina linnevävarna skulle sträckas, manglas och rullas upp och det var stora vävar som kunde vara upp till nästan 60 meter i längd. Den timrade kistan, med upp till två ton sten i, fördes fram och tillbaka över mangelbordet och lärften var upprullad på “kavlar” som lag mellan stenkistan och bordet.

Den gamla lärftmangeln som drevs av hästar på 1700- talet finns bevarad. 

För att hålla reda på vilken by som stod i tur att få sin lärft manglad konstruerades ett bokningssystem med hjälp av hål i en bräda. Praktiskt!

 

Känner man sig färdig med kulturen så finns ett mysigt kafé och en trevlig restaurang, Kafé Alberts Hus och även här finns  den gamla idustrimiljön bevarad.

 

Stockholm

Tips

24 juli, 2017

Stockholm är alltid vackert och en fin sommardag är vår huvudstad än mer till sin fördel. Vatten har jag precis där jag bor, liksom båtar av skilda slag men att förena en mysig promenad längs kajen till ett trevligt “vattenhål” gör vi gärna. Ett av våra favoritställen i stan här är  “Boule & Berså”  som ligger under Danviksbro och där möter Hammarbykanale inloppet till Stockholm.  Att spela ett parti boule och kanske kombinera det med något gott att äta och dricka är ett bra tips en vacker sommardag, eller bara sitta och titta och låta tankarna fladdra. Här är närheten till vatten är påtaglig liksom utsikten samt alltid roligt att se båtarnas infart i Hammarbykanalen och in till Stockholm.

Vi går hemifrån, följer kajen och stannar till en stund på Danvikstullsbroarna och kisar i motljuset mot Globen och Hammarby sjöstad innan vi fortsätter över bron, ner mot Boule &Berså-

Vi hittar en plats i skuggan med bra “span” och mest intresserade är vi av båttrafiken- 

– men även av att studera boulespelarnas olika stilar. Snart dags att själv testa.

Danviksbro, som bron officiellt heter. 

Hammarby sjö hade  förr här sitt utlopp i en bäck och det gick en träbro över. Kanalen sprängdes fram i början av 1920-talet och då byggdes den första av de två nuvarande broar som ersatte den viadukt som byggts i slutet av 1800- talet då Saltsjöbanan kom till. Det är numer två klaffbroar med en meters avstånd från varandra  som går över Danvikskanalen och den sista blev färdigbyggd 1956.

Broöppning av “Danviksbron” sker ofta nu under högsäsongen och tankarna går ofrivilligt till filmen SOS, en segelsällskapsresa, från slutet av 1980- talet. Det var här som frun i familjen fick hänga i masten för att båten skulle ta sig under för att inte behöva invänta broöppning. Ingen god idé rent praktiskt, men en minnesvärd scen. Mycket att titta på är det denna eftermiddag och det är mysigt att sitta på första parkett med vattenkontakt och ha scenen alldeles intill.

Gröna Lunds attraktioner syns tvärs över vattnet.

Vikinglinjens kryssningsfartyg, Cinderella, som kommer  från Mariehamn/Åland är på väg in till Stockholm.

Strax efteråt kommer Birka Paradise även det ett kryssningsfartyg som i huvudsak går mellan Stockhholm och Mariehamn på Åland. (Sommartid görs också en del andra turer bl.a. till Gotland/Bornholm och längs kusten upp till Luleå.)

Strax bakom Boule&Beså ligger Saltsjökvarn, idag Elite hotell och härifrån kan man ta sig vidare ut i skärgården eller bara en uppfriskande  båttur med  “Sjövägen” till Nacka strand, Blockhusudden på Djurgården, över till Lidingö eller in till Nybroviken i Stockholm. Och här gäller SLs kort.

 

 

 

 

Resor i Sverige Skyltar

” Så långt man kan minnas”

23 juli, 2017

I “mannaminne” – så långt tillbaka i tiden man kan minnas eller på år och dag är definitionen på mannaminne, men det finns även en plats, ett museum i Häggvik, i Kramfors kommun, Ångermanland/Höga Kusten, som heter Mannaminne. ( Har skrivit om det museet här.)

Söndag är det,  tillika “skyltsöndag,” som bloggvännen BP så förtjänstfullt förvaltar och där ni kan se fler skyltare och skyltar. Mitt bidrag denna vecka är hämtat från Höga Kusten som jag nyligen besökt och just från  “Mannaminne”.

Vackra och varierande vyer är det längs hela Höga Kusten och utsikten från Mannaminne är inget undantag.  

Konstnären Anders Åberg som anlade Mannaminne 1980 ställer också ut runt om i landet.  Här på Mannaminne finns ett frmtiotal olika byggnader av skilda slag, både de som är byggda på plats och hittransporterade, gamla och mer moderna. 

Att få bra vägvisning kan vara en fördel men också svårt att välja vilken väg en ska följa.

Byggnaderna/föremålen är skiftande och jag blir extra nyfiken när jag ser ett landat/strandat “drakenplan”.

Planet är bara ett skal men jag ser en skylt och blir nyfiken.

Hur ska  skylten tolkas? Lite tvetydig. – 

-Lättare med denna. En oxe är en oxe och det även med kunesisk skrift. Och dessutom är jag född i oxens år.

Apropå tydligheter/otydligheter. Vad är det som gäller? Bra när en får tänka själv och ta det som passar.