Browsing Tag

Värmdö

Trevligheter Utflykter

Till landet och Evlinge på Värmdö – En nostalgitur

27 maj, 2020

Tisdagen var en av de där vackra dagarna. Solen strålade från en klarblå himmel och dagen kändes som gjord för att några timmar lämna huvudstaden. Något direkt mål hade jag inte. Men när jag på förmiddagen steg ut på kajen hemma på Söder dök en tanke upp i huvudet och frågan var om det skulle bli mer än en tanke. Tänk om jag kanske skulle ta en tur till “landet”.

Hit ut till landet och Värmdö och Evlinge tog jag mig med buss.Hit ut till “landet,” till Evlinge, tog jag mig smidigt med buss. Bara dryga 35 minuters resa från Stockholm. Och igenkänningsfaktorn var hög redan vid busshållplatsen. (Här i korsningen av Saltarövägen och Evlingevägen (Som är flera km lång) 

Till landet

för mig, var just när tanken dök upp, Värmdö och Evlinge.  Och hit skulle jag helt klart  snabbt kunna ta mig med buss. Jodå, jag vet visserligen  att “70+ are” helst inte ska ge sig ut och åka kommunalt.  Och för vår del del har vi  heller inte direkt gjort det. Vihar promenerat mycket och har också varit flitiga användare av  pendelbåtarna .Vi har i omgångar varit till Djurgården och Nacka strand för att sedan ta hjälp av apostlahästarna för att komma tillbaka hem till Söder igen.

Men till Evlinge finns inget båtalternativ, såvida men inte för egen del har en. Och så är inte fallet. Nästa fråga var om jag skulle våga mig på att ta bussen. Det brukar vara långa “dragspelsbussar” som kör hit ut , alltså borde det vara gott om plats. Även tidpunkten borde vara gynnsam. Mitt på dagen borde resenärerna vara få. Bestämde mig för att i alla fall för att gå till busshållplatsen vid Londonviadukten( ligger på Söder i Stockholm) dryga två kilometer österut längs kajen.

Planerade att ta bussen  från Londonviadukten till Evlinge, dryga 3 mil.

Vad gällde bussen hade jag bestämt mig för att se hur det var med både platstillgång och antalet resenärer. Hade också bestämt mig för att om det blev “trångt” på bussen så  skulle  jag genast kliva av. Jag väntade vid busshållplatsen, buss 436 kom. Det var en jättelång “dragspelsbuss”, antalet resenärer få  och gott om plats. Så jag klev på.  Och jag behövde inte heller kliva av under vägs för antalet resenärer var litet. (Hade för egen del 10 lediga platser runt mig och hade öppnat fönstret)

Framme

Drygt 30 minuter senare klev jag av bussen ute på landsvägen, Saltarövägen och började gå mot Evlinge, en sträcka på dryga två km och i kända trakter. Snarare, det har varit kända trakter. Skulle det vara så nu också. Det är ändå 15 år sedan jag var här senast på ett kort besök och kanske 25 år sedan mina föräldrar sålde sitt sommarhus här ute.

Till landet och Evlinge har jag kommit. Och vägen, samma som förr tar mig ner mot vattnet. Till landet och Evlinge har jag kommit. Och jag går vägen ner mot vattnet. Samma krokiga väg som förr.

Det tar tid att gå. Inte för att det är långt att gå utan det är så mycket jag vill titta på.

Ser vid dikesrenen att liljekonvaljerna är på gång. Och om någon vecka kommer de att här blomma för fullt.

Evlinge. Och har jag nu kommit ut till landet så blir det också en vända i skogen. Har jag nu kommit ut till landet blir det även en tur upp i skogen innan jag tar mig ner på vägen igen. Visst ser det  också ut att bli gott om blåbär.

Efter ett tag når jag vattnet och Hinsaviken.Här, vid en av bryggorna, hade jag för länge sedan min lilla segelbåt.

Jodå, här ser det ut som jag minns det. Slår mig ner en stund för bråttom har jag ju inte alls.

Visst är det en speciell känsla att komma hit till landet och EVlinge igen. Visst är det en speciell känsla att komma hit ut till “landet” igen. En resa på många plan.

Och givetvis har dte hänt en hel del. Tiden har ju inte stått stilla. Jag vet att fler och fler bosatt sig här ute permanent och nu såg jag också en del både nya och tillbyggda hus. Kommunen verkar ha varit generös med bygglov. (Förr fick husen här  vara ca 50 m2. )

Ett hus som ser nybyggt ut men som smälter in i terrängen. Sjöutsikt har man.

Visst är jag nyfiken

Området här är ett sommarstugeområde från 1950-talet och då fanns det noga restriktioner om hur stora hus som fick byggas. Och man ville då från kommunens sida inte ha någon fast bebyggelse. Tomterna var stora men det fanns inget kommunalt vatten eller avlopp.

På vägen, snett emot där mina föräldrar hade sitt lilla hus,  passade jag på att försiktigt smyga upp till ett hus där mina föräldrar hade vänner som bott. Ett hus byggt på 50-talet och som i alla fall, till utseendet se ut som det gjorde förr. Förutom träverandan. som verkade ny.

Såg ingen här så jag kunde inte fråga om det möjligen är släktingar till våra vänner som nu har huset.

Jag går hundra meter till längs vägen och stannar sedan till igen. Till höger, den utsikt som jag så väl känner igen. Kanske har man här tagit bort en del träd  och glesat ur.

Tänk att jag efter så många år plötsligt fick idén att ta en vända hit ut till landet. 

 Jag är tillbaka till landet

Här uppe ligger “vårt  gamla hus”. Nja, inte helt. Ursprunget är detsamma men detta ser ut att vara ordentligt tillbyggt på den högra sidan. Även en lusthus har kommit till. Och längst ner mot vägen, där det fanns mängder av rosor, har en rejäl häck av barrväxter planterats. Så det var svårt att blicka in och se både huset och tomten. Men jag kunde ju se att tomten inte längre var fylld av blommor, som den var när mina föräldrar hade huset. Nu har den mer förvandlats till en skogstomt. Säkert praktiskt. Försökte få en skymt av ev. gullvivor och liljekonvaljer som min pappa planterat in. Kanske finns de, men svåra att upptäcka på långt avstånd.

Många fina minnen finns härifrån. Både för min del och döttrarnas.  

Här syns tillbyggnaderna bättre.Och även ett trädäck som uteplats har byggts till. Önskar någon varit hemma så att jag kanske kunnat fått se mer av huset.

Jag går vidare en bit vidare  längs vattnet innan det är dags att gå tillbaka till busshållplatsen. Mycket känner jag  igen och mycket  är nytt. Men visst ska jag senare i sommar ta mig ytterligare en vända hit ut. Och vad gäller bussen och resan tillbaka till stan gick den galant med gott om plats.  “Dragspelsbuss” och sammanlagt mellan 10 och 20 resenärer

 

Stockholm Utflykter

Tänka om

4 mars, 2017

En gråmulen och kylig lördag är det och med stundtals lätt snöfall. En dag då man behöver piggas upp lite extra  och det kan njutflykt bidra med. Tanken var en njutflykt med olika ingredienser där innerskärgårdsmiljö och promenad längs havet friskt skulle blandas med det estetiska (inomhus) och även en god brunch i vacker miljö var tänkt. Dotter Helen hämtade upp mig och färden gick österut mot Värmdö kommun och Artipelag som ligger 20 km från Stockholm.

Artipelag är en miljö/ ett museum –  där konstutställningar, kulturella aktiviteter, arkitektur, musik, svensk design och god mat lever sida vid sida och ligger vackert vid Baggensfjärden med den vackra innerskärgårdsmiljön helt inpå. Artipelag är  en privat, svensk konsthall som ägs av Björn och Lillemor Jacobsson och som öppnade sina dörrar 2012.  (Ägarna är desamma som till det svenska företaget Baby Björn AB)

Vad betyder då “artipelag”. Pelag är en fri vattenmassa i en stor sjö eller havsområde och livet i den.  Ars/artis är latin och betyder konst/konstens. Ordet artipelag kan sedan sättas samman till ungefär konstens fria rörelse i närheten av vatten.  Och då blir även namnet Artipelag mer förståligt. (Arkipelag betyder övärld, skärgård, örikt hav)

Fram till den 12/3 pågår en utställning mde och av kläddesignern Lars Wallin där processen från idé, skiss och till färdig couture kan följas. Här finns över 200 plagg utställda och däribland många scenplagg som förekommit i melodifestivaler, operor och teatreföreställningar. Förutom scenkläder och kläder finns också porslin och smycken med i utställningen. Utställningen visades första gången 2011 ute på Prins Eugens Waldemarsudde och har sedan dess turneart runt om i Sverige och är nu tillbaka i Stockholm och visas på Artipelag till den 12/3.

Vi blev lite oroade när vi kom fram och såg att det var ont om parkeringsplatser och även såg mängder av turistbussar lämna av sina resenärer. Men med ett positivt sinne stretade vi upp till entrén. Där drog vi efter andan, suckade, tittade på biljettkön och kön för att komma in och se utställningen, men vi gav upp. Kanske en brunch kunde pigga upp. Jo, det hade det säkert gjort om det inte varit långa köer även till restaurangerna och om det funnits lediga bord.

Kön för att komma in och se utställningen gick i flera cirklar inne i entréhallen. Absolut inget för oss.

Vi bestämde oss raskt för att lämna Artipelag och ta oss till Sickla och äta lunch på Urban Deli, en av våra absoluta favoritrestauranger. (Den i Sickla och den vid Nytorget på Södermalm tycker vi om. Urban Deli på Sveavägen ratar vi förtfarande efter ett par vändor dit då vi fått snorkigt bemötande av personalen.)

Klättringen nerför branten för att komma till havet blev bra träning för mina lårmuskler men när vi var nere blev det en vacker promenad längs havet innan vi åter var tillbaka vid bilen.

Artipelag ligger fint insmugen i naturen och utsikten här över Baggensfjärden är vacker. Så även i gråväder.

Här ute ligger isen kvar och det finns även en del snö men inne i stan är det nu snöfritt.

Urban Deli i Sickla, Nacka, blev nästa stopp. Mycket folk även här men platser fick vi. Och maten är verkligen bra. Restaurangen är inrymd i en tidigare industrilokal och man har designmässigt lyckats behålla lite av  fabrikskänslan som främst märks i taket och i övrigt en mer modern stil- Urban Deli har också en läcker delikatessdisk där det är trevligt att botanisera och det är lätt hänt att något får följa med hem.

Läcker lampa. Tyvärr väl stor för att få plats över matbordet hemma hos oss.

Valet av mat blev enkelt för mig för deras fisk och skaldjursgryta är en klar favorit. Försvinnande god!

Härlig fisk och skaldjursgryta. Läcker att se på och väldigt god att äta.

 

Dagen blev inte riktigt som vi tänkt oss men den blev väldigt bra ändå. Och en njutflykt blev det.