Browsing Tag

Örnnästet

Resor utomlands

Hitlers “Örnnäste” – En historisk utsiktspunkt

11 september, 2019

I måndags besökte vi Hitlers “Örnnäste” eller som det heter på tyska Kehlsteinhaus. Huset ligger högt på en klippa ovanför byn Bercthtsgaden. Klippan som huset /byggnaden ligger på heter heter Adlerhorst och betyder just örnnäste på tyska. Men bergsområdet i sig Obersalzberg. Mycket är skrivet om detta och för den som vill ha en kort och bra sammanfattning och  bakgrundsinformation om Kehlsteinhaus så finns det här i länken 

Jag har tagit mig en bar bit vidare från Hitlers Örnnäste och kommit upp till hela 2600 meter över havet. Jag har från Hitlers Örnnäste tagit mig en bra bit uppför  berget och är en bra bit ovanför molnen. Här är jag uppe på 2 200 meter.

Till Hitlers Örnnäste

kommer man med specialbussar som utgår från en stor parkering i Obersalzburg. Och det är även här man köper sin biljett till en kostnad av  16 euro tur och retur. (Olika familjebiljetter samt barnbiljetter finns också )Man får en angiven tid för uppresan och talar om när när man köper biljetten hur länge man vill stanna och får den tiden instämplad på biljetten.Viktigt att passa den tiden.

Specialbyggda bussar kör den 7 km långa, branat och slingriga vägen upp till Hitlers Örnnäste. Specialbyggda bussar kör den 7 km långa, branta och slingriga vägen upp till Hitlers Örnnäste.

Kurvigt och smalt. 

Vi är högt upp och lite snö kan skymtas på några bergstoppar.

Bussarna stannar vid “entrén” och det är även där man kliver på vid återresan. Här finns några kiosker med kaffe, te och öl samt en del vykort , böcker och andra souvenirer. Och där bussen stannar går det en dryga 100 meter lång tunnel in i berget och när den tar slut finns en stor hiss som tar besökarna upp de sista 124 metrarna till själva byggnaden. Hissen är i original och från  1938 när Kehlsteinhaus var färdigställt- Det tog 13 månader under  under åren 1937 – 1938 att färdigställa huset och mängder av arbetare var sysselsatta  med bygget i stort sett dygnet runt.

Tunneln genom berget som leder fram till hissen. Ovanför tunneln står det att den är byggd 1938

 Efter tunneln ligger “väntrummet” för besökare som är cirkelformat.  Här är både  äggarna och taket är klädda i natursten som är uthuggen för hand. Det var här besökare fick vänta på tillträde till hissen och för att få komma upp och in i byggnaden.  Alla besök hit  till Kehlsteinhaus var väl regisserade och tillrättalagda. Och byggnaden i sig omnämndes som “das Teehaus,” tehuset. (Skulle man inte vilja åka hissen upp så finns det en brant gångstig som leder upp)

Från det cirkelformade väntrummet tog vi hissen upp till Hitlers Örnnäste. Från väntrummet tog vi den mässingsklädda hissen med gröna lädervägga upp till Hitlers Örnnäste –

Så är jag då här upp i Hitlers Örnnäste

och kliver ut på trädäcket utanför själva byggnaden på 1800 meter över havet. Det är grått, det blåser och det regnar. Lite snö och is  finns också.

En titt ut över landskapet. Det är grått och kallt, nollgradigt. 

Jag beger mig vidare uppför berget. Jag funderar. Funderar på historien, på detta gigantiska hus och allt som hänt. Och hur allt kunnat hända. Hamnade i tankarna tillbaka till det besök jag för ett par år sedan gjorde i Auschwitzoch plötsligt känns det ännu kallare här uppe.

Hitler hade ett sommarhus längre ner i byn Berghofoch där bodde han mellan varven. Och huset i Berghof kom att bli Nazitysklands andra regeringshögkvarter, vid sidan om Berlin.  Idag återstår bara en bergvägg här. Allt annat sprängdes, bombades efter andra världskrigets slut.

Huset här uppe som kom att kallas för  Örnnästet fick Hitler i present av Martin Borrman och det tyska nazipartiet när han fyllde 50 år. (Borrman var en politiskt inflytelserik vän och kom periodvis att ha stor makt i Hitlers Tyskland) Hitler kom kom för egen del bara att vara här uppe ett fåtal gånger och trivdes bättre i Berghof. Däremot tillbringade Hitlers  “dam” Eva Braun mycket tid här med sina vänner.

Lite snö har stannat kvar och det vita lyser upp.

Jag fortsätter 

på en stig som leder vidare uppför berget Jag funderar över namnet Örnnästet. Hade ett minne av att det kallades så av en fransk diplomat redan före kriget. Men det var först efter andra världskriget som amerikanarna  kom att benämna det hela som Örnnästet. Tyskarna för sin del kallade allt här uppe för das D -Haus/ där bokstaven D skulle vara början i “Diplomathuset.”

Här i bygggnaden fanns alltså Hitlers Örnnäste. Och med enorma bunkrar under jord. Här låg alltså Hitlers Örnnäste. Både ovan jord och med enorma underjordiska gångar och bunkrar.  Allt är borta, bombat, sedan länge. I huset  finns idag en stor restaurang. 

Att det står 1834 här på skylten till Hitlers Örnnäste, Kehlsteinhaus, beror på att det ligger på denna höjd.

Jag passerar ett kors av trä med en stor edelweiss  i mitten och årtalet 1951 inristat.  Korset är ett minnesmärke, dock lite oklart över vad.

Det fortsätter att regna och jag stretar på uppför. Stigen har övergått  till klippor och stenblock som är hala. Men upp ska jag. Så högt upp som det går. Är jag nu ändå här så vill jag hela vägen upp. Jag är ju inte direkt ensam men leden av människor tunnas ut ju högre upp jag kommer.

På ca 2200 meter. Nu kommer jag inte högre upp här i det område som en gång tillhörde Hitlers Örnnäste.

Tänker än en gång tillbaka  på alla hemskheter som hände och hur detta var möjligt. Tänker här extra på min pappa, (död sedan 2002,) som under andra världskriget, tillsammans med många andra, kämpade för människors och länders rätt till sin frihet.Lika aktuellt idag som det alltid varit. 

 

På svt play finns en sevärd film om Örnnästet och mer om allt det historiska. Filmen ligger kvar till den 5/10-2019