Browsing Tag

Medelhavet

Stockholm

Djurgården, södra delen – En vacker strandpromenad

18 september, 2020

Gårdagen. Solen strålade och trots en ganska kraftig vind var det skönt i luften. Och än mer behagligt i lä. Detta var en dag som i mitt tycke var gjord för en utflykt. Något bestämt mål hade jag inte när jag klev ut genom porten till huset. Men så kom jag på att en tur över till Kungliga Djurgården vore trevligt.  Fågelvägen är det väldigt nära. Bara snett över vattnet från södra delen av Södermalm. Och när det kommer till vatten så tar jag mig mer än gärna en båttur.

När tanken så var tänkt,  styrde jag stegen mot kajen vid Saltsjöqvarn,  för att ta penedlbåten över till Blockhusudden  på Djurgårdssidan och sedan gå längs vattnet, Stockholma inlopp, in mot stan. Det blev en rejäl promenad på 14 km, med pauser. Men jag delar upp den i två delar så att alla kan hänga med. (Del 2 kommer i  morgon)

Stockholm. Pendelbåten lägger till vid Blockhusudden på Djurgården. Pendelbåten lägger till vid Blockhusudden på Djurgården. Sluthållplats är  Ropsten på Lidingö men har innan dess ett stopp vid Nacka strand och Dalenum som också ligger på Lidingö.

Djurgården nästa!

Pendelbåten tar jag gärna. Den är som en buss fast på vattnet och mycket trevligare. Heller ingen trängsel och antalet passagerare är begränsat. Och man kan sitta utomhus.

Gott om plats även inomhus på pendelbåten.

Dagens etapp. Snarare gårdagens. Start hemma på Söder vid den lilla runda cirkeln till vänster och sedan vidare längs den prickade linjen. Ja, det blev en båttur över vattnet till Blockhusudden på Djurgården och den är är ju separat.

 

Från Blockhusudden valde jag vänstervarv, gick västerut och följde vattnet. Inte mycket till gula löv här . Och absolut ingen trängsel.

Stockholm. Djurgården. Fortfarande lummigt och grönt. Fortfarande lummigt och grönt här på Djurgården. Just där och då gjorde hösten sig påmind ibland genom den lite vassa vinden. 

Några svanar tvättade sig i höstsolen.

Jag gick vidare och här längs vattnet ligger den ena pampiga villa efter den andra. Villor omslutna av stora lummiga trädgårdar. Ja, snarare parker.

Stockholm. Djurgården. "Täcka udden" en av de lottsliknande privatvillorna som finns här längs vattnet.En av de slottsliknande, privata villorna här  på Djurgården är “Täcka udden” som är i familjen Wallenbergs ägo.(Mer om dess historia finns att läsa i länken)

“Täcka udden” är numer SE- bankens representationsvilla och en del av tomten mot stranden har man fått avstå till förmån för  för  fotgängare och cyklister .

Jag slår mig ner en stund här på bänken innan jag fortsätter längs med vattnet och blickar över  vattnet till Nackasidan och Kvarnholmen. 

Manillaområdet på Djurgården

Strax kommer jag fram till “Nedre Manilla” en byggnad jag besökt flera gånger i samband med mitt resledar/guidjobb.Villan är privat och disponeras av familjen Bonnier och här finns en fantastisk samling av svenska författarporträtt.  Författare som under sin tid gett ut böcker på Bonniers förlag. (Porträttsamlingen är inte öppen för allmänna besök eftersom villan är privat. Men man kan boka visningar i en “egen grupp”.  Byggnaden ritades av Ragnar Östberg, den arkitekt som även ritade och var ansvarig för byggandet av Stockholms stadshus.

Varför heter ett område på Djurgården i Stockholm just Manilla. Vi får ta oss tillbaka till 1700-talet och kung Gustav III:s tid.  Han överlät nämligen ett stycke mark här till ett spanskt sändebud och han kallade platsen för Manilla. Detta efter Filippinernas huvudstad och Filippinerna var på den  tiden en spansk koloni. Sändebudet började bygga ett hus här men han blev hemkallad till Spanien och området förföll. Så småningom blev det uppdelat i bl.a.  nedre Manilla mot vattnet, övre Manilla längre upp och  Manhem en liten bit bort. Manhem kom sedan att bli Manillaskolan, en internatskola för dövstumma barn ,som fanns här från 1817 till 2013 då den flyttade till Kungsholmen.

Stockholm. Djurgården. "Nedre Manilla" eller"Villa Bonnier". Nedre Manilla på Djurgården eller som det också kallas “Villa Bonnier.”

Manhem  som blev Manillaskolan och som sedan blev skolan “Campus Manilla”. En allmaäm skola för elever från förskoleklass till gymnasiet. Skolan är populär och man kan ställa sina barn i kö från det att de fyller ett år. (Här går prinsessan Estelle så det kanske gjort att skolan blivit än mer populär-)

Mot Biskopsudden

Nere vid vattnet vid  Manilla ser jag ett monument. Och givetvis tittar jag närmare. “Frihetens Port,” ett estniskt frihetsmonument. “För att uppmärksamma de estniska människor som flydde till Sverige under andra världskriget “. Monumentet är åtta meter högt och tillverkat i grå granit. Mäktigt! Monumentet restes 1994 för att uppmärksamma att det gått 50 år sedan tiotusentals estländare flydde till Sverige för att undkomma kriget. “Frihetens Port  är menat som ett tacksamhetstecken till det svenska folket samt ett minne att vårda för kommande generationer”.

Denna text är ingraverad på monumentet.

“Denna Frihetens Port restes år 1994 av ester och estlandssvenskar som tack till Sveriges Folk.

Vi kom över havet i små farkoster undan terror och diktatur. Vi var trettio tusen som nådde fram – män, kvinnor och barn. Vi var arbetare, fiskare, bönder, lärda kvinnor och män. Vi mottogs väl, vi fick arbete och kunde bilda hem och familj i trygghet. Vi glömde aldrig länder som vi tvingades att lämna och vi arbetade för dess frihet. 

Må denna Frihetens Port bära vittnesbörd om Sveriges humanitet och tolerans gentemot människor som sökte fristad i en ond tid och om folkgrupper som fann ett nytt hem här. “

Frihetens Port är väldigt vackert i sin enkelhet. Särskilt denna soliga dag. Påminde mig också om döttrarnas farmor och farfar som  1944 kom över Östersjön från Estland till Sverige. Och friheten.

Jag är nu nästan framme vid Biskopsudden och vänder mig om och kan här skymta Nacka strand i fjärran, på andra sidan vattnet. 

Biskopsudden. Många båtar ligger kvar vid bryggorna och serveringen vid vattnet har fortfarande öppet. Jag såg/läste också  att krögaren/kocken Tommy Myllymäki  här vid Biskopsudden öppnat en krog, “Aira”. Inget direkt “slink-in ställe” utan mer en riktig gourmetkrog. (Krogar har det funnits här under många år och ägarna har milt sagt varierat.)

 

I morgon går vidare. Välkomna med. Och den rundan blir kortare. Inlägget också.

Spanien Torrevieja

Havet glittrar och solen skiner -en bra kombo

16 november, 2017

Som vanligt dras jag som en magnet till havet. Havet glittrar och skiftar i färg och solen skiner. Fascineras som alltid av havets blå färg som är en synvilla, en spegling/reflex av himlens blå färg- men inte mindre vacker för det. Det blåser en del och vågorna går höga. Noterar att en bit av stranden försvunnit så den är smalare än vanligt och vissa delar av stranden är också är helt täckta av vatten. Högvatten med andra ord. Allt känns bekant och väldigt välkomnande. Lite som hemma men ändå borta.

Havet glittrar och skiftar i färg. En synvilla men vackert är det. Ett Medelhav som skiftar i olika nyanser av blått, grått och vitt.

Den fina strandpromenaden följer vatttnet och man kan antingen slå sig ner på bänkarna och titta på folk som passerar eller titta ut över havet och ner på stranden. Kanske både och. Stranden här, Playa del Cura, har sina trogna besökare och med tanke på högvattnet, vågorna och den tidvis vassa vinden söker sig de soltörstande upp mot muren för att få lite lä.

Gott om strandgäster på Playa del Cura i mitten av november.

Havet glittrar och solen fortsätter att skina på oss

Vi går vidare och ser vännerna Ama och Anders tillsammans med andra vänner och slår oss ner. Lite tilltugg kunde smaka bra och på Anders inrådan beställde vi kyckling. Eftersom vi nu var på Luna, en “halvkinesisk” restaurang vlle jag förstås gärna ha pinnar att äta med. De andra i sällskapet vat lite tveksamma till detta men inte jag.

Mysigt i solen och väldigt trevligt. (Ama närmast i ena randiga tröjan och jag mitt emot i den andra randiga tröjan)

Pinnarna kom och jag använde dem. I alla fall delvis.

Solen står inte lika längre så högt på himlen men det hindrar inte havet från att glittra. Vi stannar till en bra stund innan vi drar oss hemåt och visst känns det lite svalt i skuggan trots att termometrarna visar på +18. Men vinden kyler förtsås.  Solen har dragit sig  än längre mot väster och jag försöker fånga strålarna som studsar in mot land. Ännu ett par timmar kvar till solnedgång.

På vägen hem ser vi husse med hund som njuter av solen vid ett olivträd. “Sådan herre sådan hund”

 

Foto Stockholm Torrevieja

Bad, sommar och sol…

27 juni, 2017

Sommar, sol och bad. Jodå, sommar är det förvisso enligt almanackan, men den gör ju lite som den själv tycker. Varierar en hel del.  Solen gör likadant. Visar sig när den har lust. Och tänk, just idag i Stockholm har den stor lust. Blå himmel och små lätta sommarmoln.

Bad?  Jodå villiga badande finns alltid.  Och vem minns inte barndomens simskolor utomhus i regn och rusk med vattentemperaturer på +16. Men både bad och simning blev det. Oftast glädjefyllt dessutom. Minns att jag lärde mig simma när jag var fem år efter att ha tittat på hur andra gjorde och när det ett år senare var dags för kompisarna att börja i simskola ville jag också gå. Tror mest jag suktade efter att med vänner ensam cykla iväg till den lilla insjön och med med matsäck för att få bada. Simskolan blev liksom en ursäkt för att jag skulle få cykla dit med de äldre kamraterna. Så mycket simskola blev det inte, men väl märkestagning och det gick ju lika bra det. För det var ju bada jag ville. Badkrukefasonerna fanns inte alls då utan har anslutit i vuxen ålder.

Bad är veckans ord att fritt tolka i bild och ord hos Sanna  i “Gemsweeklyphotochallenge” .  Och bad blir det!

Bad vid Tanto, på Söder i Stockholm, en varm söndag i maj. 

Källsdopp vid Tanto en vacker kväll i juni med en nedåtgående sol som  sällskap.

En andhona som tar några simtag –

– ett svanpar

-och en vattensnok som var intresserad av mig.

Ett snabbt dopp blev det.

Mycket kan man se och uppleva under ett bad. Snarare dopp, för med en vattentemperatur i Stockholms ytterskärgård på +15 så kan jag nog inte kalla det för bad. Men badet kom sig av att jag blev utmanad. Vadslagning! Och förlora ville jag inte. I övrigt är jag numer en badkruka och vill helst att dte ska vara +24 grader innan det blir fråga om ett bad. Ja, dopp också.

Barnbarnet Max, här sex år, är som en fisk i vattnet. (Månne han ha det efter sin mormor….)Medelhavet och Torrevieja inbjuder i alla falll till bad.

Lillebror William, tre år, vill också gärna vara som en fisk/delfin i vattnet.

Njutbart!

 

 

 

 

Resor i Sverige Resor utomlands

Det svänger snabbt

21 juni, 2017

Igår lämnade jag Torrevieja med flygbussen mitt på dagen för att en timme senare befinna mig på Alicantes flygplats och resa hem till Stockholm. Och jag kan inte annat än tycka det var skönt at mötas av en temperatur på +17 grader när jag landade strax efter klockan 19.  Spanien, som flera andra länder har haft ett par väldigt varma veckor och på en del ställen har det varit temperaturer på upp till +40 grader.  Inte njutbart i min smak. Inte alls. Men vädret kan man ju inte påverka var man än är.

Jag lämnade vacker bougainvillea utanför kvartersrestarrangen på vår Solskensgata och mängder av andra vackra färgglada växter. 

Min egenhändigt tillverkade limoncello silades innan jag åkte och befinner sig nu i det spanska kylskåpet upptappade på ett par flaskor. Givetvis skulle den avsmakas. Riktigt god och inte alls söt utan mer frisk men härlig citronsmak.

Det vackra blå Medelhavet och min vita bänk väntar på mig tills jag kommer tillbaka och det gör jag när det blir svalare.

Eftersom vi reser till och från den spanska sommar/vinterstugan tämligen ofta är det en klar fördel om resorna är smidiga. Plats bokar jag i förväg på resor på mer än två timmar och vid kortare resor inom Europa så sitter jag helst vid fönstret. Visserligen kan det kännsa lite instängt men en bokad plats vid en nödutgång ger mer utrymme och frihet så en sådan tar jag gärna- alternativt väljer jag en plats längst fram i planet där det också finns extra utrymme. (Visserligen får man vid nödutgångar inte ha några tillhörigheter hos sig under start och landning och det klarar jag mig utan.)

Strax efter “take off” och vi flyger norrut längs den spanska kusten. God sikt är det.

Drygt tre timmar senare. Snart i  Stockholm och här över Södermanland.

Motorvägen, E4-an syns tydligt och här en bit norr ocm Stockholm. Strax  landninga på Arlanda-

Imorgon ska jag ut på en ny resa över midsommar, en jobbrelaterad sådan, och  som går till trakterna kring norra Vättern. Välkomna att följa med.

 

 

 

 

 

Skyltar Spanien Torrevieja

Semesterkänsla

18 juni, 2017

Kvällarna här är helt ljuvliga och det är då orken finns att ge sig ut på promenad och gärna kombinera den med en sen middag  när solen dalat och senare slå sig ner  på någon av restaurangerna/barerna vid den långa fina  strandpromenaden för att insupa atmosfären. Ett stort nöje är bara att sitta och se vad som händer runt om. Och kvällen blir lätt sen. Folklivet är är underhållning i sig och strida strömmar av människor, från de yngsta till de äldsta, passerar eller sitter på någon av de alla bänkar som finns. En del tar sig ett kvällsdopp i solnedgångeen.  Många barer/restauranger finns längs strandpromenaden och platserna fylls upp snabbt tropiska kvällar.  Men med envishet och uthållighet går det att få en plats på en av favoritserberingarna. Ansolut semesterkänsal

Valet för restauranger för våra middagar varierar men oftast är inte den bästa maten att få längs med restaurangerna med ett strandnära läge. Men visst finns det undantag. Och sedan beror det ju på vad man vill äta och eget tycke och smak. För vår del undviker vi de mer “skandinaviska restarurangerna” och trivs bättre bland de mer spanska eller internationella. Här utgör den norska restaurangen “Mundo Pequeño, på CallerMarcelina 44 ett undantag, och hit kommer alla nationaliteter och äter, tyvärr dock inte många spanjorer. Maten är suverän och här finns det alltid mycket att välja på och med vackra uppläggningar och serviceinriktad personal. (Restaurangen har ingen egen hemsida men finns rekommenderad på Tripadvisor. )

Idag är det söndag, skyltsöndag  som bloggvännen BP förvaltar och mina skyltar denna vecka går  i lite semestermood. Håll tillgodo!

Varmt var det igår kväll när vi gick på vår kvällsvandring.

En liten lunch/picknickväska tog vi inte med men jag såg som gjort det. 

Tydlig info om att vare sig parasoller eller solstolar får komma ner på stränderna mellan 02 på natten och 08 på morgonen. Vet att några blev bötfällda förra året då man bokat plats i “första linjen” mot havet och sedan inte var på plats. Undrar om det är kö ner till stranden vid sju för att sedan springa ner med sina saker. Skulle vilja se hur det ser ut.

Vackert kvällsljus och vi valde att slå oss ner på “Keeper´s” efter en god middag för att bekvämt i en soffa titta på både hav och ljuset. 

Sofforna och stolarna närmast strandpromenaden är reserverade för de som önskar något att dricka. Matgäster hänvisas till  matborden lite längre in. (Dock utomhus och fortfarande med god spanutsikt.) Här på Keeper satt vi länge. Ofta träffar man på vänner eller bekanta här som passerar. Så även igår. Extra roligt  var också att några av mina bloggläsare kom fram och hälsade.

Samling vid och på bänkarna. Efter någon timme fann härs inte en ledig plats att uppbringa.

Solen försvinner ner i väster och statyn “Hombre del Mar” – mannen från havet, får lite svalka i kvällningen när han tittar ut över havet.