Browsing Tag

Kungliga Djurgården

Stockholm

Brittsommar – Sommarvärme på hösten – Och en rolig slump

8 oktober, 2020

Sommarvärme på hösten? Ja, då brukar man kalla det för brittsommar och ibland också för indiansommar. Och visst har vi haft många vackra och varma dagar både i slutet av september och början av oktober. Med begreppet brittsommar menar  man från början dagarna kring brittmäss, den heliga Birgittas dag, som infaller den 7 oktober. (Birgitta och Britta har då namnsdag.) Just runt detta datum har det enligt gammal folktro varit fint och varmt väder.

En ljuvlig dag på Djurgården som kändes som brittsommar trots att det var några dagar frö tidigt.En ljuvlig dag på Djurgården som kändes som brittsommar trots att det var ett par dagar innan Birgittadagen.

Brittsommar eller indiansommar

Båda betecknar egentligen samma sak. Alltså när det under hösten är en period med varmt och torrt väder. Och det har i varje fall vi i Stockholm kunnat glädjas åt. Visserligen med en och annan regnig dag.  Just ordet indiansommar är lånat från engelskans “Indian summer” som i USA och Kanada innebär milt och soligt väder  på sena hösten eller den tidiga vintern.

Många vackra och sköna dagar har det varit och jag har till största delen tillbringat dem utomhus och på gående fot. En del turer med olika pendebåtar har också ingått så då det har då båtpromenader.

En av de senaste promenaderna på Djurgården, en heldag, där jag gick dryga en mil,  kom att innehålla en noggrann titt på Djurgårdsstaden, besök på John Bauerutställningen på Waldemarsudde och en fin tur i den vackra parken på Waldemarsudde. Och trots att datumet var lite innan den 7 oktober så var känslan av en skön brittsommardag påtaglig.

Start och mål på Södermalm, vid den röda pluppen. Den prickade linjen är promenad och den heldragna blå linjen är båttturer.

Från Waldemarsudde till Blockhusudden

går jag längs med vattnet. Men trots att detta är Stockholms inlopp var det endast få båtar jag ser.  Jag lämnar Waldemarsudde  och parken och solen strålar sent på eftermiddagen på mig från en klarblå himmel.  På vänster sida strax ser jag den röda oljekvarnen, en väderkvarn. Och just den här kvarnen var ett kärt motiv för “målarpinsen,” prins Eugen och finns med som motiv på flera av hans tavlor. Kvarnen kom till i slutet av 1700-talet och användes för att framställa linolja. Idag finns inte vingarna kvar men i övrigt är den intakt. Mer om kvarnen finns att läsa här.  

Stockholm. Kyngliga Djurgården. Oljekvarnen vid Waldemarsudde. Och visst var det brittsommar i luften.Oljekvarnen vid Waldemarsudde. Strålande väder och termometern visade på eftermiddagen +19 så visst kändes det som brittsommar även om det enligt almanackan inte var helt rätt dag. Men några  dagar före och efter räknas också hit.  

Några få seglare ser jag. Men trångt är det inte i inloppet till Stockholm.

 Tvärs över vattnet, i Nacka kommun, ligger Danvikshemmet, ett äldreboende. Byggnaden är ståtlig och uppfördes i början av 1900-talet-  Och många är  turisterna som trott att detta är Stockholms slott.

Stockholm . Kungliga Djurgården. På väg mot Blockhusudden. Och visst kom känslan av sommar. I varje fall brittsommar. Absolut njutbart att promenera längs med vattnet och se träd som fortfarande är gröna och  även de som tagit på sig sin höstdräkt. Och visst infann sig sommarkänslan. Lite modifierad. Men brittsommar. Absolut.  

Snart framme vid Blockhusudden där jag ska ta SL-båten/pendelbåten över till  Nackasidan och kajen vid Saltsjökvarn (Vår närmsta båthållplats med SL- båten.) Båtarna går var 20:nde minut så väntan blir kort. Klockan har hunnit bli 17 och det är fortfarande +18 grader. Båten kommer och jag slår mig ner utomhus på övre däck och njuter av den sköna båtturen

Stockholm. Kungliga Djurgården. Kanske är detta den sista dagen på årets brittsommar. Sitter på båten och vinkar till Djurgården som jag just lämnat.  Och många fina upplevelser har jag  med mig hem.Kanske är detta den sista dagen på årets brittsommar.

En rolig slump

I slutet av september var jag också här på Djurgården och gick då längs Djurgårdsbrunnsviken.

Och häromdagen fanns en kommentar på min blogg som jag blev väldigt glad för. (Bilden som är med här under hade personen sett och skrev följande.) Och visst är det viktigt att vi tar hand om våra vatten. Titta gärna på filmen som finns med i länken.

“Tack för en trevlig och informativ guidning utmed Djurgårdsbrunnsviken!
Noterar att du på bilden med vilande flanörer på parkbänkarna nedanför Sjöhistoriska museet även fått med en liten glimt av vår båt som nu precis avslutat behandlingen av Djurgårdsbrunnsvikens vatten. Under två veckor har vi på uppdrag av Stockholm stad behandlat viken mot övergödning. Mer information finns i ett inslag på SVTs regionala nyheter (https://www.svt.se/nyheter/lokalt/stockholm/fosfor-ska-rena-djurgardsbrunnskanalen) samt en lunchföreläsning 9/9 på Sjöhistoriska museet, tillgänglig via museets Facebook-sida @Sjohistoriska
Vi på Vattenresurs AB hoppas att alla framöver även får möjlighet att njuta Djurgårdsbrunnsvikens numera renare vatten!”

 

Stockholm

Waldemarsudde på Djurgården – En promenad i den vackra parken

7 oktober, 2020

För några dagar sedan tillbringade jag en heldag i strålande solsken ute på södra Djurgården. Och hit  ut kom jag med Djurgårdsfärjan från Skeppsbron/Gamla stan.  Och sedan blev det en rejäl promenad med en hel del stopp.  Först av allt stannade jag till ett bra tag i  Djurgårdsstaden  innan jag fortsatte längs vattnet bort till Prins Eugens Waldemarsudde. Och här fanns dagens egentliga mål, utställningen Trollbunden med konstnären John Bauer i fokus. (Mer om utställningen i länken)Men efter att ha sett, den i mitt tycke fascinerande utställningen så tog jag mig an parken

Stockholm. Kungliga Djurgården. Waldemarsudde. Perken här omfattar 70 000 m2 och är på tre sidor omgiven av vatten.Parken på Waldemarsudde omfattar 70 000 m2 och är på tre sidor omgiven av vatten. (En vik av Östersjön, tillika inloppet till Stockholm.)

Min runda, hemifrån och till Waldemarsudde. (Den röda punkten) Prickade sträckan är promenad och den heldragna linjen Djurgårdsfärjan. En promenadsträcka på 5 km)

Prins Eugens Waldemarsudde

är det korrekta namnet och förutom konst så var prinsen intresserad av växter och i ett brev till en god  vän skrev han; “Näst efter konsten tror jag blomster är min största glädje:”.  Och vem var då prins Eugen. Mer  ingående information om honom och historien bakom Waldemarsudde finns på hemsidan.

Prins Eugen ( 1865-1947) var den yngste sonen till kung Oscar II och drottning Sophia. Han har kallats för “målarprinsen” och visade redan i unga år intresse för konsten. Och detta var ett intresse som kom att bli till ett livslångt engagemang för kosten.Han målade själv och han samlade på konst. En hel del av hans egna tavlor  och den konst han samlat på finns att se  i museiedelen av Waldemarsudde. I början av 1900-talet förvärvade prinsen besittningsrätten, alltså möjligheten att nyttja, Waldemarsudde och då främst som sommarnöje. Men så småningom lät han uppföra en permanent bostad här ute och 1906 flyttade prins Eugen in här. Arkitekt till Waldemarsudde var Ferdinand Boberg som bl.a i Stockholm ritat Rosenbad, (säte för Sveriges regering), NK, Lo-Borgen och en hel del annat och så även byggnader runt om i landet.

Parken på Waldemarsudde

är även den som en konstutställning med ett 20-tal skulpturer och statyer och alla är inköpta av prins Eugen. Han har också oftast tänkt ut var i parken de ska placeras. Och att blommor, förutom konst, är ett stort intresse framgår tydligt. Och det trots att vi är i början av oktober.Utsikten är vacker och kommer helt och fullt till sin rätt denna soliga oktoberdag. I parken, på tre sidor omgiven av vatten, finns klippor, ängar, gott om lövträd och så alla vackra blomster. Flera terrasser finns också anlagda på byggnadens södra sida ner mot vattnet.

Några hundra meter från själva byggnaden Waldemarsudde finns denna skulptur,"Paret" skapad av konstnären Liss ErikssonDetta konstverk, “Paret” skapad av  konstnär Liss Eriksson finns ett par hundra meter  från själva Waldemarsudde. Liss Eriksson stiftade jag för ett par år sedan närmare “bekantskap med i Arvika och på Rackstadsmuseet.

Den södra sidan av byggnaden påminner mer om en villa och byggnadens norra sida är mer slottsliknande. 

Här står “Den unge Carl von Linné” och blickar ut mot den östra delen av parken med alla sina växter. (Carl Eldh är konstnären)

På en av terrasserna där man ser över vattnet till Nacka finns konstfulla planteringar och i mitten en fontän.

Stockholm. Djurgrården. Waldemarsudde. En av många skulpturer. Här Triton i form av en fontän. På den översta terrassen på Waldemarsudde finns bland blomster och grönska en vack en fontän, Triton, gjord av Carl Milles.Triton var i grekisk mytologi som till havsguden Poseidon och havsgudinnan Amfitrite. Triton var hälften fisk och hälften människa. 

En närmare titt på Triton. (I bakgrunden skymtar Gröna Lund)

Mer att se

Stockholm . Djurgården. Södra delen av slottet Waldemarsudde. Vackra odlingar både i rabatter och mer fritt. Här står jag på den nedre terrassen och blickar upp mot en del av själva byggnaden, slottet,  Waldemarsudde. Vad gäller växterna finns de  både i rabatter och växer mer fritt. 

Kunde inte låta bli. En Dahlia. Och det fanns många som fortfarande blommade.

Kvinnohuvud. Konstnär Christian Eriksson.  (Pappa till konstnären Liss Eriksson och Också han med tydliga förankringar i Arvika, Värmland.

Denna skulptur, “Djurgården,” finns på den nedre terrassen och konstnären är Theodor Lundberg. (Han är “pappa” till många verk både i Stockholm och runt om i Sverige)

Innan jag lämnar Waldemarsudde för denna gång slår jag mig ner i “Rundtemplet” och blickar hem mot Söders höjder. Rundtemplet lär ha ritats av prins Eugen och kom på plats 1904 och går i samma stil som slottet. (Men det är mycket möjligt att inluencer till templet kom från arkitekten Ferdinad Bobergsom ritade slottet.)  Templet är åttkantigt och står längst ut på en stenterrass.

 

Kultur Stockholm

John Bauer-Tomtar, troll och natur – Trollbunden på Waldemarsudde

5 oktober, 2020

Konstnären John Bauer har alltid fascinerat mig från det jag var liten. Och nästan varje kväll såg jag fram emot att få höra en saga, gärna  från boken/böckerna “Bland tomtar och troll” . Böcker som J. Bauer illustrerat från 1907, då den först kom ut och i tio år framåt.  (J.B avled 1918 så senare tog andra konstnärer vid.)

Jag har i flera veckor velat se utställningen Trollbunden – John Bauer och den magiska naturen som pågår på Waldemarsudde fram till den 24/1. Och i fredags kom jag äntligen dit.

Stockholm. Djurgårdsstaden. Jag lämnade den och fortsatte österut mot Waldemarsudde och John Bauer utställningen- "Trollbunden".Jag lämnade Djurgårdsstaden, ett delmål för  fredagens promenad och fortsatte österut längs vattnet , på  Kungliga Djurgården, mot prins Eugens Waldemarsudde.  Och här utställningen “Trollbunden” med John Bauer och hans målningar i fokus.

Vackert att gå längs med vattnet och målet, Waldemarsudde, skymtar längst bort till vänster i bild. På andra sidan ser vi över till Nacka. Stockholms grannkommun österut.

“Trollbunden” John Bauer och den magiska naturen

John Bauer (1882- 1918) är troligen den konstnär som man i Sverige mest förknippar med skildringar av mörka skogar, troll och andra naturväsen. I utställningen här på Waldemarsudde finns dryga 60 konstverk av J.B. med och de samverkar fint med de andra konstnärerna, både svenska och nordiska, som också är representerade i utställningen. Detta är konstnärer som också i början av 1900-talet fördjupade sig i nordisk folktro och deras väsen.Svenska konstnärer som också intresserade sig för folktro och väsen under den här tiden var bl.a  Jenny Nyström, Elsa Beskow och Ernst Josephsson. Men även Carl Larsson, Bruno Liljefors, prins Eugen och Oskar Bergman hörde hit. Om John Bauer och hans liv finns mycket att läsa. 

Delar av den byggnad på Waldemarsudde som inrymmer utställningslokalerna och restaurangen.

Butiken är placerad bredvid entrén till museet. Och bara att titta och bläddra i böckerna här är givande. 

Prins Eugens Waldemarsudde. Pågående utställning är bl.a. Trollbunden- John Bauer och den magiska naturenBoken “Trollbunden”, John Bauer och den magiska naturen, köpte jag och kommer att ha stor glädje av den.

Boken berättar utförligt om utställningen men också om fantasi och sagor, väsen i folktro och innehåller förstås också mycket om J.B.  Mängder av spännande illustrationer finns och jag fängslades genast av mystiken och detaljerna i bilderna.

“John Bauer – Sagornas djup och speglande yta”

heter ett kapitel i boken där Margareta Rossholm Lagerlöf berättar om natur och myt. Båda blev inspiration både för konstnärer och deras publik vid sekelskiftet 1900. En längtan och ett sökande fanns efter det man kunde känna igen. Det som hade funnits en gång i världen. Kanske fanns detta gamla och ursprungliga kvar på något sätt. I sagor för barn på den här tiden kunde segern över stora och ibland oförklarliga krafter upprepas. Och i sagorna hamnade man oftast på den goda sidan. Men inte alltid. Vanliga teman i sagorna var prinsessor, troll, näcken och naturen. Inte minst också mystiken.

Självporträtt av John Bauer och hans hustru Ester Ellqvist Bauer. Finns i vanliga fall på Nationalmuseum men nu utlånade till utställningen på Waldemarsudde. Till vänster ett självporträtt gjort 1910 av Ester Ellqvist Bauer och till höger ett självporträtt av John Bauer målat 1908. Båda finns i vanliga fall på Nationalmuseum. Nu utlånade till Waldemarsudde.

Ett smakprov, urval, av målningar som jag såg

Några av tavlorna är fotograferade på utställningen på Waldemarsudde och andra har jag fotograferat av från boken jag köpte.  “Kan tänka mig att igenkänningsfaktorn kan vara hög. Och förutom J.B. så finns i mitt urval också Jenny Nyström, Elsa Beskow och Carl Larsson med.

John Bauer 1912 Bild från boken. " Vad vill du här i min skog? Ropade hon, då Nisse kom gående. John Bauer 1912 “Vad vill du här i min skog? Ropade hon då Nisse kom gående.”

Waldemarsudde. John Bauer 1913. "En sådan eländig bleknos"John Bauer 1913. “En sådan eländig liten bleknos” . (Waldemarsudde)

Waldemarsudde. John Bauer 1907. "Trollen i Domberget väntar främmande"John Bauer 1907. “Trollen i Domberget väntar främmande. (Waldemarsudde)

Bilder från boken. Till vänster “Lasse den late” av Jenny Nyström 1925. Till höger “Tummeliten” av Elsa Beskow 1897.

Från boken. Den här målningen;”Rödluvan och vargen i skogen” är målad av Carl Larsson 1881.

Från Waldemarsudde. “Näcken” målad av Carl Larsson 1887.

Troll, älvor, skog och näcken

John Bauer har verkligen påverkat nutidens föreställningsvärld kring just naturväsen. I varje fall jag förknippar honom med en sagoskog som oftast är mystisk fylld av olika väsen.  Man låter sig fångas av äventyr bland  stigar,  mossbeklädda  stenaroch trädens  grova stammar och rötter.  Och jag blev verkligen trollbunden av utställningen. Har någon vägarna förbi eller kanske är i närheten gör gärna ett besök på Waldemarsudde. Gott om plats är det i utställningslokalerna och förutom utställningarna är miljön och parken med alla sina skulpturer värd ett besök i sig.

 

Mer om och från den vackra parken och utemiljön på Waldemarsudde kommer på onsdag.

Skyltar Stockholm

Veckans höjdpunkter med hjälp av skyltar – “Skyltsöndag”

4 oktober, 2020

Söndag! Och det innebär att det är dags för “Skyltsöndag” som bloggvännen BP så förtjänstfullt förvaltar. Här är det skyltar av olika slag som gäller och med väldigt fri tolkning. Även denna vecka har bjudit på fina och omväxlande dagar både  vad gäller väder och upplevelser. Trevliga möten, långa promenader och en del kultur  har avlöst varandra.  Så vi sätter fart. Välkomna till ett axplock av veckans höjdpunkter.

En av veckans första höjdpunkter var att se alla färgglada paraplyer på Drottninggatan; "The Unbrella Project" i samarbete med klädeskedjan Indiska. En av veckans första höjdpunkter var att på Drottninggatan i Stockholm titta upp och se “The Umbrella Project”  ett samarbete med butikskedjan Indiska. Färgglada paraplyer som piggar upp  en annars  tämligen grå gata. Även en del annat färgglatt  såg jag denna dag.

Veckans höjdpunkter

har varit många, trevliga och omväxlande. En av dem var mötet på stan med dotter Liv och barnbarnet William och vi passade sedan på att fika på konditori Vetekatten. (William var i Stockholm på ett fotouppdrag) Vetekatten är ett anrikt konditori på Kungsgatan, nästan nere vid Vasagatan och jag vet att mitt första besök här var 1959. Under gymnasietiden, när jag gick i skolan i närheten, blev det besök just på Vetekatten ett par gånger i veckan. Allt efter vad som fanns i plånboken. Minns att mamma ibland skickade med en femkrona och hade jag turen gjorde pappa detsamma, ovetandes om mammas peng.  Så då kunde det bli två besök  här per vecka. Och snålade jag kunde det bli tre.

Stockholm. Konditori Vetekatten. Ett besök här var absolut en av veckans höjdpunkterEn annan av veckans höjdpunkter.  Besöket på Vetekatten. Ett stort konditori men flera olika rum. Olika ingångar  finns också.

Två gamla skyltar inne på Vetekatten.

Vi valde att sitta på innergården. Skönt att sitta utomhus och lika bra att ta till vara de soliga dagar som nu finns. Kanske är de  nu lätt räknade.  Här var det nästan fullt. Och när jag tittade mig omkring stannade mina ögon  på ett av grannborden. Här satt två amerikanska tjejer och den ena åt sin kanelbulle med kniv och gaffel.  Ja, varför inte? (Hon skar med kniven, la ner den pch stoppade gaffeln i munnen)

Ingen egentlig skylt. Men det var första gången jag såg en kanelbulle ätas med gaffel och kniv. Så visst får detta bli en skylt. På sitt sätt.

Trist att denna och liknande skyltar är nödvändiga. Men så är det.

Fler höjdpunkter

Och nu från Djurgården. Vi börjar med ett besök i den fina Djurgårdsstaden som jag igår  berättade om  och där det blev en kortare rundtur.

Stockholm. Djurgårdsstaden. Långa och breda höjdpunkter. På sitt sätt. Långa och breda höjdpunkter. På sitt sätt. Breda Gatan var bred om man jämförde med de andra gränderna här i de gamla 17-1800 tals kvarteren. Likaså Långa Gatan som var områdets längsta gata med sina 150 meter. Här i korsningen låg Djurgårdsbageriet. Observera kringlan. 

Djurgårdsbageriet är absolut svårt att missa. Bageriet uppfördes 1852 och har som alla hus här blivit renoverat. Men huset i sig har anor från 1700 -talet och är till och ombyggt. (Senaste renoveringen skedde 2011. ) Hela huset är sedan flera år tillbaka en privatbostad. Men redan på 1700-talet hade en sockerbagare sin verksamhet här.  Vet att en lägenhet här i huset, Långa Gatan 12 såldes. Och vill man se hur den ser ut så titta här. 

 

Jag lämnar Djurgårdsstaden

går österut och passerade en rejäl villa, “Franska Värdshuset” som byggdes i början av 1800-talet  på uppdrag av den franske restaurangmannen Jean Babtist Le Marie. Han inrättade ett värdshus här som från början hette “De Maries Wärdshus” och senare fick namnet “Franska Wärdshuset.”-  Stället blev snabbt populärt och kungligheter, konstnärer och författare tillhörde kundkretsen.

Franska Wärdshuset.

Så till sist närma mig målet för promenaden. Prins Eugens Waldemarsudde. Hit kan man gå vare sig det är en utställning man är intresserad av, för att äta lunch eller strosa runt i den vackra parken. En park som med alla sina skulpturer och statyer är en utställning i sig. För mig  var orsaken till besöket  både utställningen “Trollbunden” – John Bauer och den magiska naturen  och en promenad i den vackra parken. (Men konstnären Lena  Cronqvists utställning hoppade jag över. (Tycker  att det räckte bra ändå. )

Mot Waldemarsudde.

Man var noga med avstånd överallt och personal påminde de som var i behov av påminnelser.

Handsprit fanns att tillgå på många platser i utställningslokalerna och man hade gjort flaskorna lite höstfina.

Stockholm. Kungliga Djurgården. Waldemarsudde. Utställningen "Trollbunden - John Bauer och den magiska naturen" kvalar absolut in på listan över veckans höjdpunkterBesöket i fredags på Waldemarsudde blev  överlag väldigt lyckat och kvalar lätt in bland veckans absoluta höjdpunkter.

I morgondagens inlägg  återkommer jag med mer från Waldemarsudde.

 

Fler ”söndagsskyltare” finns här!  Titta gärna in!

Skyltar Stockholm

Hänt i veckan i skyltversion – Skyltsöndag

27 september, 2020

Söndag! Och det innebär att det är dags för “Skyltsöndag” som bloggvännen BP så förtjänstfullt förvaltar. Här är det skyltar av olika slag som gäller och med väldigt fri tolkning. Även denna vecka har bjudit på fina och omväxlande dagar, gott om trevligheter och en del förflyttningar.Så vi sätter fart. Välkomna till hänt i veckan.

Västerås. Hänt i veckan, skyltvariationen, börjar utanför The Steam hotell där denna läckra Lamborghini är parkerad. Hänt i veckan börjar i Västerås. En läckert röd  Lamborghini stod parkerad utanför “The Steam Hotell”. Hade gärna tackat ja till en tur. I bakgrunden en skylt från PEAB “Vi byggde Sveriges nya nationalarena. Men vi är lika stolta över att utveckla Kokpunkten i Västerås.“(Det nya äventyrsbadet)

Skyltversionen av hänt i veckan

Vi stannar kvar i Västerås och på The Steam Hotell där jag var i onsdags tillsammans med bokklubbsvänner.

En påminnelse om att hålla avstånd fanns vid entrén.

Och lite längre fram, mot receptionen, möttes både vi och andra av skylten Calle som också hade ett budskap-

I veckan blev det också ett besök på IKEA. Jodå, det fanns gott om påminnelser om avstånd även där. Men det var inte de skyltarna jag fastnade för. Utan andra.

IKEA. Stockholm. Kungens kurva. Nu har det alltså hänt även på IKEA. Köttbullar utan kött. Hur går det ihop?Nu har det alltså hänt. Köttbullar utan kött även på IKEA.  Hur kan det då vara köttbullar? Har även sett tv-kockar som talat om detta. Men jag får inte ekvationen att gå ihop.

IKEA har lanserat sin nya serie “Vintersaga”. Här glögg, men den fanni form av annat också.  Ja, men det är ju fortfarande sensommar eller möjligen tidig höst. Jodå, det fanns även julrelaterade saker. Jag behövde en säng för at hämta mig..

Stockholm IKEA. Mer som hänt? Jo, deras vintertankar är i full gång. Serien "Vintersaga" har lanserats. Och det är väl ingen vinter än. Mer som hänt. Och inta bara på IKEA: Vintern och en del tankar på jul är redan här. Puh!

Nej, jag tar mig snarast från det vinroga till skön sensommarkänsla ute på Djurgården i Stockholm. Längs Djurgårdsbrunnsviken, på den norra sidan. Den sida som också kallas Museieparken.

“Allt hänger ihop”. Ja, det gör det nog på sitt sätt. Men jag har svårt att förlika mig med julattiraljer före mitten av november. Nu njuter jag av sköna och vackra dagar. Och med mycket grönska. 

Här ute finns  “Museieparken” flera museer är samlade och likaså finns en hel del olika minnesmärken/minnesmonumet att titta på.   Och skulle magen vilja ha påfyllning eller strupe  törstig finns en hel del att välja på. För min del var det skulpturutställningen, Turbulence, av Alice Aycock som lockade och givetvis de fina promenadvägarna. Att vädret var strålande gjorde förstås sitt till.

Norges tack

Det var länge sedan jag var här vid minnesstenen. Har i olika sammanhang många gånger varit här tillsammans med min pappa som var synnerligen engagerad i Norges sak och verkligen aktivt kämpade  i Norge, Sverige, Frankrike, Skottland och England för Norges frihet under den tyska ockupationen. (Även för Finlands självständighet stred han som 18-åring)

Denna minnessten överlämnade den norske kungen Olav V till den svenska kungen Carl XVI Gustav 1983. Stenen är Norges tack till Sverige för utrustning och utbildning av 14 700 norska polissoldater på svenska mark under andra världskriget. Om du vill läsa mer om detta och så finns det i den här länken. (Även i detta var min pappa väldigt engagerad och det fram till att han drabbades av Alzheimer 2001 och därefter, fram till sin död 2005 fanns allt han upplevt  under andra världskriget kvar i hemska mardrömmar)

 

Mer som hänt

I torsdags, när jag  var på väg att ta färjan hem från Djurgården till Söder. slog jag till på en glass. Aldrig förr hade jag sett en AIK-glass. Men visst ville jag testa. Har ju en av barnbarnspojkarna som håller på just AIK. Jag tog 1/2 kula av denna och smaken var riktigt god. Jag gillar ju lakrits. I övrigt blev det en fräsch hallon variant.

Djurgården. Kennys Gelato. Nu har det hänt! Jag har testat en AIK-glass. Nu har det hänt! Jag har för första gången testat en AIK-glass.

Här är Max i svarta och gula fotbollskläder.  Men han spelar inte för AIK. Denna svart-gula dräkt tillhör Vaksala i Uppsala och som så ofta är kläderna sponsrade. 

Och med glassen i handen gick jag ner till bryggan för att invänta min båt. Såg här på nytt turist- båt-bussen “Oceanbus” passera. En kul sightseeingtur i Stockholm med en buss som blir båt och sedan buss igen. Har åkt med den ett par gånger. Spanade också in segelfartyget “Childhood”. Ett kappseglingsfartyg med “vind i seglen för barns rättigheter”.

“Oceanbus” skymtar till vänster. En sightseeingbuss som blir båt och sedan buss igen. Testa gärna. En tur är riktigt trevlig.   Även Söders höjder är till vänster i bild. Rakt fram ligger Kastellholmen. Dock ingen militär verksamhet här sedan 1970-talet. 

Här i Stockholmsområdet har vi nu lite av “indiansommar” eller brittsommar. Alltså höst med varma och soliga dagar. Och visst är dessa bilder på yngsta barnbarnet William helt ljuvliga. Och så roligt att en sjuåring väljer kläder med färg. (Eller vad säger du BP. Dina favoritfärger.)

Avslutar hänt i veckan med en levande fin och äfrgsprakande skylt. Yngsta barnbarnet Wiliam i höstfärger. Avslutar hänt i veckan med en levande skylt. Bara att glädjas. Bilden har dotter Liv tagit.

 

Fler ”söndagsskyltare” finns här!  Titta gärna in!