Browsing Tag

Höga kusten

Resor i Sverige

Natur och kultur på vår resa längs Höga kusten

25 juli, 2019

Jag är sedan några dagar hemma igen från den fina Höga kusten resan. Här har både natur och kultur, i olika former, kantat vår resa.  Höga kusten har jag besökt flera gånger tidigare, både privat och u mitt resejobb. Och till denna vackra del av landet återkommer jag gärna.

Natur och kultur gör sig fint tillsammans. Här i Salsåker i Ångermanland och besök hos en silversmed. Natur och kultur gör sig  fint tillsammans Här i Salsåker i Ångermanland, vid Höga kusten, och besök hos en silversmed. 

Natur och kultur

går bra att förena. Och på vår resa har vi upplevt båda och i olika varianter. Här i Salsåker,  söder om Örnsköldsvik, i verkligt ångermanländsk och vacker miljö, besökte vi silversmeden och metallkonstnären Sigbritt Mann. 

I Salsåker hos silversmeden Sigbritt Mann fick vi en dos av både natur och kultur. I Salsåker hos silversmeden/metallkonstnären Sigbritt Mann fick vi både en dos natur och kultur.

Sigbritt berättade om sitt skapande och om hur hon finner inspiration från naturen, olika resor och från människor. Hon skapar både bruksföremål i silver, smycken och en del “kyrksilver.” Hennes “kyrksilver” finns i olika kyrkor runt om i Sverige men även på ett par platser i Frankrike.

Några exempel på de smycken Sigbritt Mann tillverkat. (Hon gjorde ingen direkt reklam för dem till oss men visade hur smyckena successivt växte fram)

En kulturupplevelse av annat slag blev pub och viskvällen på Nordingrå gårdsbutik.En viskväll som Höga kustenoperan stod för. (Mer att läsa om dem i länken) De har sitt “säte” i Nordingrå och har även i år haft en populär operafestival här i trakten. Deras motto är mer opera åt folket. Och opera kan vara så mycket.

Även här på viskvällen i Nordingrå gårdsbutik gick natur och kultur hand i hand. Även här på  viskvällen, i Bellman och Taubes tecken, kunde natur och kultur gå hand i hand. En fin föreställning och kväll utomhus.

Innan föreställningen stärkte vi oss med en god sommarbuffé.

Kvällen blev sen innan vi satte oss i bussen för att ta oss tillbaka de 7 milen till vårt hotell i Örnsköldsvik. Men naturen och det vackra ljuset i den fina kvällen stod för underhållningen hela hemvägen.

Vackert landskap här längs höga kusten där natur och kultut fint förenas. Vackert landskap där natur och kultur och fint förenas. För ett gammalt kulturlandskap är ju verkligen Ångermanland.

 

Brynge är  gammalt  kultur och industriområde

som ligger mellan Skuleberget och Örnsköldsvik. Här finns många av de ångermanländska rikedomarna samlade på ett och samma ställe. Nätraån flyter genom området och strömmarna från ån härifrån använde man till det mesta. Energi från ån har  tagits till vara för att bla. driva kvarnar, såg och mangel.  En stor rikedom för trakten var linet och det finaste linet i Sverige kom från  just från Ångermanland och Hälsingland.

Brynge industri och kulturområde ligger mellan Örnsköldsvik och Skuleskogens nationalpark.

Här visar vår kunnige guide Tommy en modell av den gamla vattensågen och visar hur den drog upp timret ur vattnet och sedan sågade den i bitar.

Vi får en demonstration av hur en vattensåg fungerade. Tommy har själv gjort modellen av sågen.

Natur och kultur förenas. Och här i Brynge består kulturen av gammal industrihistoria. Här inne finns den gamla sågen som anlades i mitten av 1700- talet. Och även här går  vacker natur  hand i hand med kultur. Kultur här  i form av industrihistoria.

Mer om Brynge finns att läsa på deras hemsida och även jag har i ett inlägg från ett tidigare besök berättat om kulturarvet Brynge.  De gamla industrilokalerna brukar också användas för olika konstutställningar. Så även i år. Men vår tid räckte inte till för det.

En riktigt god lunch, inspirerad av den trakt där vi är,  åt vi innan vi reste vidare.

Varmrökt lax med romsås,  västerbottenpaj och mjukt tunnbröd. Här är det också dukat med manglad linneduk, gammalt porslin och även små linnehanddukar som servetter.

I Örnsköldsvik finns Hans Hedbergmuseet

i en del av den stora byggnaden “Arken” .  En byggnad som bl.a. innehåller kontor, konferensmöjligheter och en del av Örnsköldsviks kommunförvaltning.  Här har också konstnären Hans Hedberg fått ett eget museum på ett av våningsplanen. Hans Hedberg är en världsberömd konstnär men har kanske inte nått fullt ut i Sverige. Keramik och hans speciella glasyr har gjort honom världsberömd. Vi fick en trevlig, guidad, tur här av Helen Östman- Rosdahl, ordförande i Hedbergssällskapet.

Här “Cristalliastion”  tillverkad av Hans Hedberg 1965.  Är även tillverkad med annan färg på glasyren. 

 

Detta är det sista inlägget från Höga kusten resan för denna gång. Och visst hoppas jag på en ny resa 2020

Resor i Sverige

Skuleberget och Skuleskogen – Höjdpunkter på Höga kusten

24 juli, 2019

Världsarvet Höga kusten sträcker sig mellan städerna  Härnösandoch Örnsköldsvik i Ångermanland och  har i sig mängder av olika höjdpunkter. Men både Skuleberget (293 m) och Skuleskogen  på olika sätt kommit att bli ett landmärke för området. Namnet Höga kusten är passande därför att för  9500 år sedan gick havsytan 260 meter upp på Skuleberget. Detta är den högsta markeringen i Sverige av havsstranden efter det att inlandsisen smält bort.  Och står man här uppe på berget och blickar ut över nejden är det en svindlande tanke att vattnet nått ändå hit upp.

Toppen på Skuleberget ligger 293 meter över havsytan och nästan ändå hit upp nådde alltså havet innan landhöjningen

Skuleberget och Skuleskogen

ligger nära varandra och man kan enkelt kombinera ett besök. I sommar går det dock inte att ta linbanan upp till toppen för den är under renovering. Men upp kommer man genom att vandra en del av Höga kustenleden , 2.5 km, upp till toppen. Man kan förstås också klättra upp. Vi i vår grupp avstod båda varianterna och tog vår buss med oss till entré väst för att ta in känslan av hur det var när detta område stod under vatten.

Karta som visar vägen från Örnsköldsvik till Skuleberget och Skuleskogen. Olika entréer finns. Kartan visar vägen från Örnsköldsvik, vår “hemmabas” och till Skuleberget och Skuleskogen. Till Skuleskogens nationalpark finns olika entréer.

Vi startade vårt besök i “Naturum” och här har man Skuleberget ovanför sig och som närmsta granne ligger också Skuleskogen. (Mer info  både om området och landhöjningen m.m. i länken ovan) Ett naturum  är “ett centra för besökare till ett speciellt naturområde som ska förklara, beskriva och ge förståelse för områdets värden.” Här finns olika utställningar och även kostnadsfri guidning. Entrén hit , liksom till hela området, är kostnadsfri.

Naturum ger ökad förståelse för hur både Skuleberget och Skuleskogen bildats. Naturum – Här finns mängder av  fakta i bild och ord om både Skuleberget och Skuleskogen. Landhöjningen fortsätter med ca 8 mm/år. Låter inte så mycket men kommer med tiden att få stora konsekvenser. 

Några valde att klättra uppför det branta Skuleberget. Och är man intresserad finns “Via Ferrata”, ett företag som både har kurser och hyr ut utrustning.


Vi skulle vare sig klättra upp eller ta oss upp till fots på Skuleberget. Men vi ville ändå se utsikten och uppleva hur det kunde ha varit när vattnet en gång i tiden gick så högt upp. Smidigt att ha buss med sig och den tog oss  till  Skuleskogens  entré väst.(Det finns olika entréer beroende på var man vill vandra eller vad man vill besöka) Skuleskogen, blev Sveriges 19:e nationalpark och erbjuder många vandringsleder av olika längd och svårighetsgrad.

Entré väst

ligger i nationalparkens nordvästra hörn och cirka 300 meter över havet. Här är det “gåvänligt” och en bred träramp leder ett par hundra meter in i skogen  till ett trädäck med bänkar- Här är skogen trolsk och det är fridfullt. Info.tavlor om Höga kusten finns och förslag på olika vandringsleder. En grusad gångväg (plan) leder vidare mot utsiktsplatsen vid Nylandsrutens sydöstra brant.

En fin gångväg leder genom skogen fram till utsiktsplatsen.

Utsiktsplatsen här uppe på berget Nylandsruten bjuder denna dag  på strålande utsikt.

Nylandsruten är ett s.k. “kalottberg” och där bergets allra översta del aldrig varit under havsytan efter det att isen smält bort från Höga kusten.

Och visst är det så att känslan finns av att himmel, berg och hav går ihop . Samma känsla hade jag förra året uppe på Skuleberget.

En hel del av “skogens guld” som höll på att mogna såg vi också.

 Gott om hjortron var det  runt Skuleberget och Skuleskogen. Men ännu inte riktigt mogna. 

 

Foto Resor i Sverige

Blomma – Ordet att tolka i Gems Weekly Photo Challenge

23 juli, 2019

Blomma är veckans ord att tolka i  Sannas roliga fotoutmaning – Gems Weekly Photo Challenge. Vad gäller utmaningen i sig så gäller det att med bild och/eller text tolka det angivna ordet. Här är det fritt fram för egna funderingar och tolkningar och alla är välkomna att vara med. Veckans bidrag är hämtade från fiskelägen som jag nyligen besökt under min nyligen avslutade resa längs Höga kusten.

 Ulvön hittade jag dessa vackra rosor. Här fanns många hus där rosorna verkligen trivdes.

Blomma/blommor

av många skilda slag har jag sett under resan längs Höga kusten. Här finns ängar som är fyllda av olika sorters blommor och som man i början och slutet av sommaren  slår för hand med hjälp av en lie.

En av alla blomsterängar jag såg på Ulvön.

Även det lilla fiskeläget Skeppsmaln bjöd, förutom på surströmming, också på vacker blomsterprakt. (Jodå, jag testade en miniklämma”med lite surströmming på.

Jag tror att denna blomma är en schersminJag tror att denna  växt är en schersmin. Eller? Fanns i en trädgård på Skeppsmaln.

Att denna blomma är en pion vet jag. Att denna blomma är en pion är jag i alla fall säker på.

Tänk att det kan blomma så vackert när det knappast finns jord. Men kanske är det luften här ute som är hemlighetenTänk att det kan blomma så vackert där det knappast finns någon jord. Men kanske är det luften som också bidrar. 

Bönhamn är ett annat fiskeläge vi besökte. Även här var det Gävlefiskarna som byggde de första husen. Det berättas att Bönhamn fått sitt namn av att fiskarna förr kom in hit för att “böna” – täta sina båtar, men idag finns inga yrkesfiskare kvar här men namnet vittnar om den tid som var. Att strosa runt här och slå sig ner på någon brygga är en lisa för själen och det känns som om tiden stannar för ett ögonblick. Och hela tiden omges man av en natur och miljö som är svår att se sig mätt på. Absolut njutbart!

Fiskeläget Bönhamn.

Kunde inte låta bli att ta med denna blomstersäng. Såg just nu inte till någon blomma men visst är det en rolig idé.

Ingen blomma var synlig. Men det är ju en riktig blomstersäng. Ingen blomma synlig men det är i alla fall en riktig blomstersäng. Och jordgubbar var på gång. 

Uppe på ett litet berg låg detta gulliga hus med strålande utsikt över nejden. Och även detta hus var omgivet av vackra blomster.

 

Titta gärna in här för att se fler av veckans blommande tolkningar

Foto Resor i Sverige

Sten – Ordet att tolka i Gems Weekly Photo Challenge

17 juli, 2018

Sten – är veckans ord att tolka i Sannas roliga fotoutmaning – Gems Weekly Photo Challenge. Utmaningen i sig är att med bild /och/eller/ text – tolka ordet. Här är det fritt fram för egna funderingar och alla är välkomna att vara med. Sten är ännu ett av dessa ord i svenska språket som har många betydelser och där sammanhanget i stort får avgöra vad som avses. (Veckans bilder är från Höga kusten, sträckan mellan Härnösand och Örnsköldsvik i Ångermanland och fångade de senaste dagarna.)

Klippor och sten i olika storlekar finns i fiskeläget Bönhamn på Höga kusten. Klippor, småsten och grus vid havet i fiskeläget Bönhamn på Höga kusten.

 Olika former av sten

är berg, grus, klippor, block, gat -bygg och tegelsten, ädelsten, runsten och slipsten. Men det finns också kroppsliga stenar som njursten, gallsten och tandsten. Man ha också ett “hjärta av sten” och “en sten kan falla från hjärtat”. Så begreppet är stort.

Skönt att hitta skugga bland träden när det är +31 och luften “står stilla”. Och ett par stenar fungerar utmärkt som sittplatser.

En kreativ fågelskrämma såg jag i fiskeläget Bönhamn. Trädgård med sten eller sten med trädgård.

Klippor i fiskeläget Skeppsmalen, beläget några mil norr om Örnsköldsvik i Ångermanland.

Nordingrå kyrka.

Nordingrå kyrka, en stenkyrka, är byggd i början av 1800-talet och ligger fint med husikt över Vågfjärden. Denna kyrka ersatte den gamla som låg här och var från på 1100- talet. Den gamla kyrkan var liten, bara 7 meter i fyrkant, mörk och trång men många besökare kom trots att mässorna var på latin och ingen förstod vad som predikades. Församlingen växte och kyrkan byggdes ut men det räckte inte. Den gamla kyrka revs och den nya byggddes och en del av stenarna i den gamla kyrkan användes till den mur som nu finns runt den nya kyrkan.

 

Stenformationer som mäktigt reser sig upp ur havet ser man överallt längs kusten. Här i Ullångerfjärden på väg till Ulvön.

Skuleberget sett nerifrån.

Mäktigt att tänka sig att havet nästan gick ända upp till toppen av berget när inlandsisen drog sig tillbaka. Landhöjningen beror på att inlandsisen legat och tryckt ned jordskorpan. Här på Höga kusten var istäcket som tjockast och landhöjningen som störst. Fortfarande pågår landhöjningen med 8 mm/år.

På toppen av Skuleberget. Mäktig utsikt och väldigt vackert.

 

Titta gärna in här för att läsa och se fler av veckans ”stentolkningar”

Resor i Sverige Skyltar

Ulvön – Ett fiske och skärgårdsparadis på Höga kusten

15 juli, 2018

Söndag igen! Och dags för ännu en trevlig och rolig ”Skyltsöndag” som bloggvännen BP så förtjänstfullt förvaltar. Här är det ”skyltar” av olika slag som gäller och tolkningen är väldigt fri. I dagens skyltning är den “blå tråden” en resa med båt ut  till Ulvön “surströmmings” och fiskeön, som ligger en bit söder om Örnsköldsvik.

På väg ut till UlvönMed M/S Kusttrafik tog vi oss från Docksta, ett par mil söder om Örnsköldsvikm, ut till Ulvön  En resa på dryga timmen.

Välkomna till Ulvön

Fisket har alltid varit viktigt på Ulvön och den rika till gången på sik, lax och strömming gjorde att många “gävlefiskare” kom hit på 1500-talet. Gävlefiskaren kom från just från Gävletrakten och sökte sig sommartid norrut eftersom fisket då var mindre gynnsamt i de egna fiskevattnen. Utvön är bla. känd för att vara surströmmingens ö och är platsen där surströmming började tillverkas i större skala. Numer är den produktionen här på ön småskalig och har flyttast till andratrakter. Men det instiftades en “surströmmingsakademie” på Ulvön 1999 vars syfte är att bibehålla surströmmingskulturen och främja hur dess utveckling.

Ulvön har idag ett 40-tal bofasta och sommartid ökar antalet invånare för många har sommarhus här, andra kommer över dagen och många stannar längre  för att bo på hotellet, Ulvö hotell eller hyra en privatstuga. Och Ulvön är en populär hamn för fritidsbåtar- fullt förståligt. (Mer om Ulvön i sig kommer i ett separat inlägg under nästa vecka)

Matställen finns det många av och det är fisk som dominerar menyerna.

Bra skyltat är det och lätta att hitta.En lite större gata finns.  (Här jag funderade över varför det heter “Ulvö Lakeside Resort”. )

Det vackra kapellet på Ulvön är Norrlands äldsta träbyggnadUlvö kapell är Norrlands äldsta bevarade träbyggnad och byggdes av gävlefiskarna 1622.

Huvudgatan på Ulvön.

Biltrafik ersätts här på ön av cyklar eller flakmoppar. (Ett par bilar för olika transporter finns.)

Och så var det surströmmingen. Ulvön anses vara surströmmingens förlovade ö. För egen del har jag testat surströmming två gånger i livet. Hitintills. Första och sista. Men kanske gör jag ett nytt försök-

Ulvön och surströmming hänger ihop.

 

Att titta in i det lilla museet tar en genast tillbaka flera hundra år. Och att tittar man in här finns en miljö och olika hus  som visar hur gävlefiskarna levde när de var här på ön sommartid.

Surströmming även på museet.

Men mycket annan fisk är den sura strömmingen finns. Jag blev extra förtjust i den varmrökta torsken som var en av alla de 30 olika fiskrätter som vi serverades till lunch på Ulvö hotell.

Ulvön är en popular hamn fär fritidsbåtar. Fritidsbåtarna längs bryggorna var många och i olika storlekar och varianter

 

 

Fler ”söndagsskyltare” finns här!  Titta gärna in!

 

 

Resor i Sverige

Snart på väg igen- Nu till Höga kusten

13 juli, 2018

Sommaren pågår som bäst och för mig är det nu på morgonen snart dags för en ny jobbrelaterad resa som går till  Höga kusten. Och för nästa ett år sedan, så när som på ett par dagar, gjorde jag en liknande jobbresa hit. Gårdagen, liksom övriga dagar i denna vecka , har jag ägnat en hel del åt “studier”. Det är en del faktatexter att repetera och en del nytt att läsa in. Resorna skiljer sig åt och en del “gammalt” byts ut mot nya besök. Och att vidga både vyer och kunskaper är bara roligt.

Gårdagens studieutsikt när det var skugga på balkongen och här passerade många olika båtar-

En tysk segelbåt väntar på att få slussa in i Mälaren

Och så även denna “goding”. En riktig skönhet. 

Snart på väg till Höga Kusten

Dagen övrgick i kväll och jag satt kvar på balkongen med mina papper och nu var det något färre båtar som stal min uppmärksamhet.

Däremot hamnade jag tillsammans med solens spegling på Globen och i fönstren på kontorsbyggnaden på andra sidan kanalen.

 

En luftballong seglade alldeles ovanför vårt hus och budskapet tittade jag extra på. Varför vänta med det man verkligen vill göra-

Snart på väg mot Höga Kusten

 

Nu på morgonen startar vi från Cityterminalen i Stockholm och kommer i kväll till Örnsköldsvik där vi ska ha vårt boende. Praktiskt att stanna på samma hotell och ha det som utgångspunkt för våra turer längs Höga kusten. År 2000 blev Höga kusten utnämnt som världsarv av UNESCO. Ett världsarv bedöms vara av stor betydelse för hela mänskligheten. Vill du läsa mer om vad ett världsarv är så finns info. här och vilka de svenska världsarven är. Höga kustenområdet har uppstått genom landhöjningen och landskapet är format av istiden och fortfarande höjer sig området här med ca.  8 mm/år.

Den väg vi kör från Stockholm till Örnsköldsvik. Och flera stopp blir det under resans gång för längs vägen finns mycket intressant att se. Ja, förutom det vackra landskapet förstås.  En lång dag blir det och som är fylld med trevligheter. Välkomna att följa med på resan. ( Nytt blogginlägg kommer varje dag)

 

 

Resor i Sverige Skyltar

En “pärla” med skyltar

30 juli, 2017

Möten av skilda slag är något jag verkligen uppskattar och likaså att besöka platser där jag har varit (både en och flera gånger – känns lite som att komma hem fast en är borta) och  även att komma till för  mig nya trakter. För snart ett par veckor sedan hade jag förmånen att göra en jobbresa tur och retur Stockholm – Höga kusten, ett område jag besökt flera gånger och gärna återkommer till, men förvisso är det så att man inte har möjlighet att upptäcka allt på en kortare tur. Många fina avstickare finns att göra under en resa och en del gjorde vi och de blev alla väldigt lyckade. (Mer att läsa om Höga Kustenresan finns i bloggarkivet från den 14-17/7-2017)

Reser man med en grupp gäster så är det inte “bara” att slinka in på lunch/kaffe/ställen utan dessa måste bokas i god tid innan, särskilt de mest populära,  vilket också är en klar fördel eftersom allt är förberett med mat och dryck och köer m.m. undviks. (Har noterat att dessa pärlor till lunchställen som odta ligger en liten bit från de stora vägarna lockar många gäster och bilister tar gärna en liten omväg för att få bra mat i trevlig miljö. Och givetvis gör det företag jag arbetar för likadant. )

En pärla, bland många, under resan var Timrå Gårdsbutik, ett par mil norr om Sundsvall och härifrån har jag hittat veckans skyltar.  Det är söndag, skyltsöndag, som bloggvännen BP så förtjänstfullt förvaltar och här hittas övriga skyltare.

 

En fin röd träbyggnad ute på landet  i vackra omgivningar skulle visa sig innehålla en hel del godsaker.

Välkommen med in.

Om man nu tycker om kaffe så kunde detta stämma in men det var först lunch och sedan kaffe.

Som lunchgäst behövde jag inte tänka på några köksregler annat än att stänga av mobilen eller ha den på ljudlöst.

Vi serverades nygjord varmrökt lax med färskpotatisstomp, (grovt potatismos) inlagd gurka och romsås. Verkligen gott!

Förutom den trevliga restaurangen, kombinerad med café finns en butik där det var lätt att hitta något som kunde följa med hem och även komma till användning.   Gott om skyltar var det och en del favoriter fann jag.

Stämmer bra! “Livet är som att cykla – för att behålla balansen måste man fortsätta att röra på sig. “

Kunde inte låta denna godbit till skylt förbli ofotograferad….

 

 

 

Resor i Sverige

Levande kulturarv

25 juli, 2017

Är man vid vid Höga Kusten så är man hela tiden nära den svenska industrihistorien. Den är påtaglig nästan överallt. Älvarna finns kvar, skogarna och sjöarna också och mycket som berättar om den tid som varit. I Brynge cirka tre mil sydost om Örnsköldsvik, vid Nätraåns strömmar, är en del av den ångermanländska rikedomen samlad på samma plats. Här har energi ur vattnet tagits tillvara för att driva kvarnar, såg, mangel, tegelstamp, (en stamp är en sorts kross)-  färgeri, vadmalsstamp och en kraftstation och mycket av detta finns kvar att se. Vi fick en fin guidad tur i området av Tommy som gav oss svar på flera frågor om hur det varit här under traktens industriella glansdagar.

Timret som hämtades från skogen skulle förädlas och det flottades på vattendragen till sågverken där det sågades upp till brädor och plank både för försäljning och för husbehov. Sågverket i Brynge är traktens första finbladiga såg och anlades 1764 och sista gången den användes var 1923 innan kraftverket som finns inom området öppnades.

I Sverige var vatten länge den viktigaste kraftkällan för sågverken som ofta  kallades ofta “sågkvarnar” och i Sverige togs det första finbladiga vattensågverket i bruk i Kramfors, Ångermanland, några mil från Brynge redan 1744 och sedan blev de fler och fler.  (Den första vattensågen i landet, en kronosåg, anlades i Kalmar i början av 15o0 talet och på begärna av kung Gustav Vasa. Syftet med den var att förse statsmakten med virke. ) Under 1800- talet kom ångsågarna att dominera i Sverige och senare i modern tid har elen gjort sitt intåg.

Tommy förklarar hur vattensågen fungerar.

Förutom timmer så var linet viktigt och har gett trakten stor rikedom.  Det var under 1700- talet som det hela tog fart och linproduktionen ökade eftersom statsmakten då satsade extra på detta, men redan tidigare hade linnelärft av hög kvalité tillverkats både i Ångermanland och Hälsingland. En man från Skottland verkade som agent för svenska staten och lyckades, främst genom att påverka prästfruarna, få igång en ökad linodlings och beredningsverksamhet och allt sköttes på plats av bönderna själva. Man odlade, beredde, spann, vävde och sålde. Och mycket såldes söderut och på så sätt kunde bönderna genom överskottet satsa på den egna verksamheten.

Lin som blommar och ovanför en linloge där det finns en utställning om hur linneproduktionen gick till.

Stor betydelse för linets spridning söderut i landet hade “Sörkörare” – handelsresande bönder i bygden som på vintern, när isarna lagt sig, med häst och släde gav sig iväg till Mälardalen,  främst Stockholm, för att göra affärer. Sörkörarna sålde här skinn, hudar, träskedar, linnelärft av mycket god kvalité, smör, fågel och renkött. Och med sig på färden tillbaka hade de ofta spannmål, silver och exotiska varor som siden och kryddor. Denna sörkörarresa kunde ta ett par månader och det var många gånger fest som gällde under resorna. Många lyckades mycket väl i sina affärer och andra misslyckades och blev ruinerade.

Linet sås i april-maj och blommar efter ca två månader och ska sedan skördas tre veckor efetr det att blomning skett. Hela växten med roten dras uppför hand och linet är då fortfarande grönt men bladen närmast marken har gulnat. Linet samlas i buntar och hängs upp för att torka.

Torkat lin.

När linet torkat förvaras det på torr plats i väntan på “rötning” men först måste frökapslarna tas bort.Rötningen tar minst tre veckor och processen gör att fibern lätt kan skiljas från stjälkens veddelar och när dett är gjort sker ny torkning-.där vinden hjälper till. Linet ska sedan förvaras torrt tills det ska beredas och det sker i sin tur i tre olika moment; bråka, skäkta och häckla. När dessa moment är klara kan linet spinnas till lingarn. Ett otroligt arbete att få fram dessa linnevävar.

Lin som spinns.

Den första lärftmangeln i Ångermanland byggdes just här i Brynge i mitten av 1700- talet och drogs av hästar, i mitten av 1800-talet flyttades den närmare vattnet så att den blev vattendriven och det var den fram till krafttverksbygget i början av 1900- talet. De fina linnevävarna skulle sträckas, manglas och rullas upp och det var stora vävar som kunde vara upp till nästan 60 meter i längd. Den timrade kistan, med upp till två ton sten i, fördes fram och tillbaka över mangelbordet och lärften var upprullad på “kavlar” som lag mellan stenkistan och bordet.

Den gamla lärftmangeln som drevs av hästar på 1700- talet finns bevarad. 

För att hålla reda på vilken by som stod i tur att få sin lärft manglad konstruerades ett bokningssystem med hjälp av hål i en bräda. Praktiskt!

 

Känner man sig färdig med kulturen så finns ett mysigt kafé och en trevlig restaurang, Kafé Alberts Hus och även här finns  den gamla idustrimiljön bevarad.

 

Resor i Sverige Skyltar

” Så långt man kan minnas”

23 juli, 2017

I “mannaminne” – så långt tillbaka i tiden man kan minnas eller på år och dag är definitionen på mannaminne, men det finns även en plats, ett museum i Häggvik, i Kramfors kommun, Ångermanland/Höga Kusten, som heter Mannaminne. ( Har skrivit om det museet här.)

Söndag är det,  tillika “skyltsöndag,” som bloggvännen BP så förtjänstfullt förvaltar och där ni kan se fler skyltare och skyltar. Mitt bidrag denna vecka är hämtat från Höga Kusten som jag nyligen besökt och just från  “Mannaminne”.

Vackra och varierande vyer är det längs hela Höga Kusten och utsikten från Mannaminne är inget undantag.  

Konstnären Anders Åberg som anlade Mannaminne 1980 ställer också ut runt om i landet.  Här på Mannaminne finns ett frmtiotal olika byggnader av skilda slag, både de som är byggda på plats och hittransporterade, gamla och mer moderna. 

Att få bra vägvisning kan vara en fördel men också svårt att välja vilken väg en ska följa.

Byggnaderna/föremålen är skiftande och jag blir extra nyfiken när jag ser ett landat/strandat “drakenplan”.

Planet är bara ett skal men jag ser en skylt och blir nyfiken.

Hur ska  skylten tolkas? Lite tvetydig. – 

-Lättare med denna. En oxe är en oxe och det även med kunesisk skrift. Och dessutom är jag född i oxens år.

Apropå tydligheter/otydligheter. Vad är det som gäller? Bra när en får tänka själv och ta det som passar.

 

Resor i Sverige

Ett skepp kom lastat

21 juli, 2017

Skeppsmalen eller Skeppsmaln är ett fiskeläge som ligger på en udde ca två mil öster om Örnsköldsvik.  Här är lugnt och vackert. Här, liksom på många andra platser längs Höga  Kusten har Gävlefiskarna hållt till under månaderna maj till september. Fiskarna kom inte bara från Gävletrakten utan från andra delar av Gästrikland, från Stockholm, Norrtälje, Västerås, Enköping m.fl. städer.  Och anledningen till att fiskarna sökte sig hit var just den stora tillgången på fisk och att kung Gustav Vasa gett dessa fiskare ensamrätten att fiska här mot att de betalade rejält med skatt för sin fångst.  “Gävlefiskarna” kom hit med sina familjer och i bohaget ingick också den tidens fattigmanskor, alltså getter. I fiskelägena längs Ångermanlands kust fanns ett hamnlag som skulle upprätthålla ordningen och varje fiskare var underställd hamnlaget. Och som chef för hamnlaget utsågs en hamnfogde. Fisket var reglerat och uppstod tvister fanns en hamnrätt för att lösa dem.

Tillgången på strömming var stor och i dessa trakter har strömming fångats sedan stenåldern. Strömmingen skulle på hösten fraktas hem för att säljas och att salta in den var inte möjligt i någon större utsträckning för dels var saltet dyrt och dels var det en brisvara så det blev att syra den – och surströmmingen var uppfunnen- På 1500-1600-talet fanns var Skeppsmaln en surströmmingsinläggningsort och det fanns sju fabriker. Så flera skepp kom fullastade hem med surströmming i alla varianter och fiskarna kunde göra sig bra förtjänster.

Hamnen i Skeppsmaln med sjöbodarna nere vid vattnet och bostadshusen ligger en bit upp.

Här är det alltså till största delen strömmingfiske som bedrivits. Strömming lever i vatten med lägre salthalt och sill finns där salthalten är större. I ett kungligt påbud från 1500-taletfastställdes en strömming/sillgräns för ostkusten, en gräns som gick mellan Kalmar och den polska kusten.

Skeppsmalen fick sitt kapell 1799 och hade dessförinnan delat kapell med Skagshamn, en mil bort. Gudstjänster började hållas men oftast kunde inte prästen komma hit utan gudstjänsterna leddes av någon som prosten i närbelägna Skagshamn utsett. Kapellet hade  vintertid en roll som materialförråd där fiskarna hängde upp sina nät i taket och där deras fiskeredsakp förvarades under hösten och vintern.

Skeppsmalns kapell.

Här i taket hängdes näten på tork och bankarna kunde fällas ihop så att fiskeutrustning fick plats.

 

Skeppsmaln var från böejan en ö men landhöjningen har gjort att det nu är landförbindelse. PLatsen har alltid varit viktig som lotsstation. I slutet av 1700-talet var det ofta fiskare som kände farvatnen som arbetade extra somr lotsar och hjälpte båtarna som skulle till olika sågverk  att ta sig fram. Ofta fanns det inga fartyg som skulle tillbaka utan lotsarna fick gå och på så sätt finns dessa lotsstigar bevarade. Dessa är idag vackra vandringsleder längs havet.

Lotsstigen från Skepsmalen till Skagshamn, en mil bort, går här.

Här bakom kyrkan finns en gård, Högbergsgården, som anlades av fiskarsläkten Högberg från Gävle på 1700-talet. Släkten kom att gå från fiskare till att bli grosshandlare och skeppsredare och la grunden till Rederi AB Svea i Stockholm  i slutet på 1800- talet.

Här i Skeppsmaln finns också världens enda surströmminngmuseum, Fiskevistet  och förutom surströmming i olika former (i burkar) kan man se båtar, fiskeredkap och annat som hörde till livet här ute. ) Skeppsmalen har idag ca sju stycken helårsbosatta men släkter har kvar hus och sjöbodar som de tidigare fiskarna använt.