Browsing Tag

Höga kusten

Foto Resor i Sverige

Sten – Ordet att tolka i Gems Weekly Photo Challenge

17 juli, 2018

Sten – är veckans ord att tolka i Sannas roliga fotoutmaning – Gems Weekly Photo Challenge. Utmaningen i sig är att med bild /och/eller/ text – tolka ordet. Här är det fritt fram för egna funderingar och alla är välkomna att vara med. Sten är ännu ett av dessa ord i svenska språket som har många betydelser och där sammanhanget i stort får avgöra vad som avses. (Veckans bilder är från Höga kusten, sträckan mellan Härnösand och Örnsköldsvik i Ångermanland och fångade de senaste dagarna.)

Klippor och sten i olika storlekar finns i fiskeläget Bönhamn på Höga kusten. Klippor, småsten och grus vid havet i fiskeläget Bönhamn på Höga kusten.

 Olika former av sten

är berg, grus, klippor, block, gat -bygg och tegelsten, ädelsten, runsten och slipsten. Men det finns också kroppsliga stenar som njursten, gallsten och tandsten. Man ha också ett “hjärta av sten” och “en sten kan falla från hjärtat”. Så begreppet är stort.

Skönt att hitta skugga bland träden när det är +31 och luften “står stilla”. Och ett par stenar fungerar utmärkt som sittplatser.

En kreativ fågelskrämma såg jag i fiskeläget Bönhamn. Trädgård med sten eller sten med trädgård.

Klippor i fiskeläget Skeppsmalen, beläget några mil norr om Örnsköldsvik i Ångermanland.

Nordingrå kyrka.

Nordingrå kyrka, en stenkyrka, är byggd i början av 1800-talet och ligger fint med husikt över Vågfjärden. Denna kyrka ersatte den gamla som låg här och var från på 1100- talet. Den gamla kyrkan var liten, bara 7 meter i fyrkant, mörk och trång men många besökare kom trots att mässorna var på latin och ingen förstod vad som predikades. Församlingen växte och kyrkan byggdes ut men det räckte inte. Den gamla kyrka revs och den nya byggddes och en del av stenarna i den gamla kyrkan användes till den mur som nu finns runt den nya kyrkan.

 

Stenformationer som mäktigt reser sig upp ur havet ser man överallt längs kusten. Här i Ullångerfjärden på väg till Ulvön.

Skuleberget sett nerifrån.

Mäktigt att tänka sig att havet nästan gick ända upp till toppen av berget när inlandsisen drog sig tillbaka. Landhöjningen beror på att inlandsisen legat och tryckt ned jordskorpan. Här på Höga kusten var istäcket som tjockast och landhöjningen som störst. Fortfarande pågår landhöjningen med 8 mm/år.

På toppen av Skuleberget. Mäktig utsikt och väldigt vackert.

 

Titta gärna in här för att läsa och se fler av veckans ”stentolkningar”

Resor i Sverige Skyltar

Ulvön – Ett fiske och skärgårdsparadis på Höga kusten

15 juli, 2018

Söndag igen! Och dags för ännu en trevlig och rolig ”Skyltsöndag” som bloggvännen BP så förtjänstfullt förvaltar. Här är det ”skyltar” av olika slag som gäller och tolkningen är väldigt fri. I dagens skyltning är den “blå tråden” en resa med båt ut  till Ulvön “surströmmings” och fiskeön, som ligger en bit söder om Örnsköldsvik.

På väg ut till UlvönMed M/S Kusttrafik tog vi oss från Docksta, ett par mil söder om Örnsköldsvikm, ut till Ulvön  En resa på dryga timmen.

Välkomna till Ulvön

Fisket har alltid varit viktigt på Ulvön och den rika till gången på sik, lax och strömming gjorde att många “gävlefiskare” kom hit på 1500-talet. Gävlefiskaren kom från just från Gävletrakten och sökte sig sommartid norrut eftersom fisket då var mindre gynnsamt i de egna fiskevattnen. Utvön är bla. känd för att vara surströmmingens ö och är platsen där surströmming började tillverkas i större skala. Numer är den produktionen här på ön småskalig och har flyttast till andratrakter. Men det instiftades en “surströmmingsakademie” på Ulvön 1999 vars syfte är att bibehålla surströmmingskulturen och främja hur dess utveckling.

Ulvön har idag ett 40-tal bofasta och sommartid ökar antalet invånare för många har sommarhus här, andra kommer över dagen och många stannar längre  för att bo på hotellet, Ulvö hotell eller hyra en privatstuga. Och Ulvön är en populär hamn för fritidsbåtar- fullt förståligt. (Mer om Ulvön i sig kommer i ett separat inlägg under nästa vecka)

Matställen finns det många av och det är fisk som dominerar menyerna.

Bra skyltat är det och lätta att hitta.En lite större gata finns.  (Här jag funderade över varför det heter “Ulvö Lakeside Resort”. )

Det vackra kapellet på Ulvön är Norrlands äldsta träbyggnadUlvö kapell är Norrlands äldsta bevarade träbyggnad och byggdes av gävlefiskarna 1622.

Huvudgatan på Ulvön.

Biltrafik ersätts här på ön av cyklar eller flakmoppar. (Ett par bilar för olika transporter finns.)

Och så var det surströmmingen. Ulvön anses vara surströmmingens förlovade ö. För egen del har jag testat surströmming två gånger i livet. Hitintills. Första och sista. Men kanske gör jag ett nytt försök-

Ulvön och surströmming hänger ihop.

 

Att titta in i det lilla museet tar en genast tillbaka flera hundra år. Och att tittar man in här finns en miljö och olika hus  som visar hur gävlefiskarna levde när de var här på ön sommartid.

Surströmming även på museet.

Men mycket annan fisk är den sura strömmingen finns. Jag blev extra förtjust i den varmrökta torsken som var en av alla de 30 olika fiskrätter som vi serverades till lunch på Ulvö hotell.

Ulvön är en popular hamn fär fritidsbåtar. Fritidsbåtarna längs bryggorna var många och i olika storlekar och varianter

 

 

Fler ”söndagsskyltare” finns här!  Titta gärna in!

 

 

Resor i Sverige

Snart på väg igen- Nu till Höga kusten

13 juli, 2018

Sommaren pågår som bäst och för mig är det nu på morgonen snart dags för en ny jobbrelaterad resa som går till  Höga kusten. Och för nästa ett år sedan, så när som på ett par dagar, gjorde jag en liknande jobbresa hit. Gårdagen, liksom övriga dagar i denna vecka , har jag ägnat en hel del åt “studier”. Det är en del faktatexter att repetera och en del nytt att läsa in. Resorna skiljer sig åt och en del “gammalt” byts ut mot nya besök. Och att vidga både vyer och kunskaper är bara roligt.

Gårdagens studieutsikt när det var skugga på balkongen och här passerade många olika båtar-

En tysk segelbåt väntar på att få slussa in i Mälaren

Och så även denna “goding”. En riktig skönhet. 

Snart på väg till Höga Kusten

Dagen övrgick i kväll och jag satt kvar på balkongen med mina papper och nu var det något färre båtar som stal min uppmärksamhet.

Däremot hamnade jag tillsammans med solens spegling på Globen och i fönstren på kontorsbyggnaden på andra sidan kanalen.

 

En luftballong seglade alldeles ovanför vårt hus och budskapet tittade jag extra på. Varför vänta med det man verkligen vill göra-

Snart på väg mot Höga Kusten

 

Nu på morgonen startar vi från Cityterminalen i Stockholm och kommer i kväll till Örnsköldsvik där vi ska ha vårt boende. Praktiskt att stanna på samma hotell och ha det som utgångspunkt för våra turer längs Höga kusten. År 2000 blev Höga kusten utnämnt som världsarv av UNESCO. Ett världsarv bedöms vara av stor betydelse för hela mänskligheten. Vill du läsa mer om vad ett världsarv är så finns info. här och vilka de svenska världsarven är. Höga kustenområdet har uppstått genom landhöjningen och landskapet är format av istiden och fortfarande höjer sig området här med ca.  8 mm/år.

Den väg vi kör från Stockholm till Örnsköldsvik. Och flera stopp blir det under resans gång för längs vägen finns mycket intressant att se. Ja, förutom det vackra landskapet förstås.  En lång dag blir det och som är fylld med trevligheter. Välkomna att följa med på resan. ( Nytt blogginlägg kommer varje dag)

 

 

Resor i Sverige Skyltar

En “pärla” med skyltar

30 juli, 2017

Möten av skilda slag är något jag verkligen uppskattar och likaså att besöka platser där jag har varit (både en och flera gånger – känns lite som att komma hem fast en är borta) och  även att komma till för  mig nya trakter. För snart ett par veckor sedan hade jag förmånen att göra en jobbresa tur och retur Stockholm – Höga kusten, ett område jag besökt flera gånger och gärna återkommer till, men förvisso är det så att man inte har möjlighet att upptäcka allt på en kortare tur. Många fina avstickare finns att göra under en resa och en del gjorde vi och de blev alla väldigt lyckade. (Mer att läsa om Höga Kustenresan finns i bloggarkivet från den 14-17/7-2017)

Reser man med en grupp gäster så är det inte “bara” att slinka in på lunch/kaffe/ställen utan dessa måste bokas i god tid innan, särskilt de mest populära,  vilket också är en klar fördel eftersom allt är förberett med mat och dryck och köer m.m. undviks. (Har noterat att dessa pärlor till lunchställen som odta ligger en liten bit från de stora vägarna lockar många gäster och bilister tar gärna en liten omväg för att få bra mat i trevlig miljö. Och givetvis gör det företag jag arbetar för likadant. )

En pärla, bland många, under resan var Timrå Gårdsbutik, ett par mil norr om Sundsvall och härifrån har jag hittat veckans skyltar.  Det är söndag, skyltsöndag, som bloggvännen BP så förtjänstfullt förvaltar och här hittas övriga skyltare.

 

En fin röd träbyggnad ute på landet  i vackra omgivningar skulle visa sig innehålla en hel del godsaker.

Välkommen med in.

Om man nu tycker om kaffe så kunde detta stämma in men det var först lunch och sedan kaffe.

Som lunchgäst behövde jag inte tänka på några köksregler annat än att stänga av mobilen eller ha den på ljudlöst.

Vi serverades nygjord varmrökt lax med färskpotatisstomp, (grovt potatismos) inlagd gurka och romsås. Verkligen gott!

Förutom den trevliga restaurangen, kombinerad med café finns en butik där det var lätt att hitta något som kunde följa med hem och även komma till användning.   Gott om skyltar var det och en del favoriter fann jag.

Stämmer bra! “Livet är som att cykla – för att behålla balansen måste man fortsätta att röra på sig. “

Kunde inte låta denna godbit till skylt förbli ofotograferad….

 

 

 

Resor i Sverige

Levande kulturarv

25 juli, 2017

Är man vid vid Höga Kusten så är man hela tiden nära den svenska industrihistorien. Den är påtaglig nästan överallt. Älvarna finns kvar, skogarna och sjöarna också och mycket som berättar om den tid som varit. I Brynge cirka tre mil sydost om Örnsköldsvik, vid Nätraåns strömmar, är en del av den ångermanländska rikedomen samlad på samma plats. Här har energi ur vattnet tagits tillvara för att driva kvarnar, såg, mangel, tegelstamp, (en stamp är en sorts kross)-  färgeri, vadmalsstamp och en kraftstation och mycket av detta finns kvar att se. Vi fick en fin guidad tur i området av Tommy som gav oss svar på flera frågor om hur det varit här under traktens industriella glansdagar.

Timret som hämtades från skogen skulle förädlas och det flottades på vattendragen till sågverken där det sågades upp till brädor och plank både för försäljning och för husbehov. Sågverket i Brynge är traktens första finbladiga såg och anlades 1764 och sista gången den användes var 1923 innan kraftverket som finns inom området öppnades.

I Sverige var vatten länge den viktigaste kraftkällan för sågverken som ofta  kallades ofta “sågkvarnar” och i Sverige togs det första finbladiga vattensågverket i bruk i Kramfors, Ångermanland, några mil från Brynge redan 1744 och sedan blev de fler och fler.  (Den första vattensågen i landet, en kronosåg, anlades i Kalmar i början av 15o0 talet och på begärna av kung Gustav Vasa. Syftet med den var att förse statsmakten med virke. ) Under 1800- talet kom ångsågarna att dominera i Sverige och senare i modern tid har elen gjort sitt intåg.

Tommy förklarar hur vattensågen fungerar.

Förutom timmer så var linet viktigt och har gett trakten stor rikedom.  Det var under 1700- talet som det hela tog fart och linproduktionen ökade eftersom statsmakten då satsade extra på detta, men redan tidigare hade linnelärft av hög kvalité tillverkats både i Ångermanland och Hälsingland. En man från Skottland verkade som agent för svenska staten och lyckades, främst genom att påverka prästfruarna, få igång en ökad linodlings och beredningsverksamhet och allt sköttes på plats av bönderna själva. Man odlade, beredde, spann, vävde och sålde. Och mycket såldes söderut och på så sätt kunde bönderna genom överskottet satsa på den egna verksamheten.

Lin som blommar och ovanför en linloge där det finns en utställning om hur linneproduktionen gick till.

Stor betydelse för linets spridning söderut i landet hade “Sörkörare” – handelsresande bönder i bygden som på vintern, när isarna lagt sig, med häst och släde gav sig iväg till Mälardalen,  främst Stockholm, för att göra affärer. Sörkörarna sålde här skinn, hudar, träskedar, linnelärft av mycket god kvalité, smör, fågel och renkött. Och med sig på färden tillbaka hade de ofta spannmål, silver och exotiska varor som siden och kryddor. Denna sörkörarresa kunde ta ett par månader och det var många gånger fest som gällde under resorna. Många lyckades mycket väl i sina affärer och andra misslyckades och blev ruinerade.

Linet sås i april-maj och blommar efter ca två månader och ska sedan skördas tre veckor efetr det att blomning skett. Hela växten med roten dras uppför hand och linet är då fortfarande grönt men bladen närmast marken har gulnat. Linet samlas i buntar och hängs upp för att torka.

Torkat lin.

När linet torkat förvaras det på torr plats i väntan på “rötning” men först måste frökapslarna tas bort.Rötningen tar minst tre veckor och processen gör att fibern lätt kan skiljas från stjälkens veddelar och när dett är gjort sker ny torkning-.där vinden hjälper till. Linet ska sedan förvaras torrt tills det ska beredas och det sker i sin tur i tre olika moment; bråka, skäkta och häckla. När dessa moment är klara kan linet spinnas till lingarn. Ett otroligt arbete att få fram dessa linnevävar.

Lin som spinns.

Den första lärftmangeln i Ångermanland byggdes just här i Brynge i mitten av 1700- talet och drogs av hästar, i mitten av 1800-talet flyttades den närmare vattnet så att den blev vattendriven och det var den fram till krafttverksbygget i början av 1900- talet. De fina linnevävarna skulle sträckas, manglas och rullas upp och det var stora vävar som kunde vara upp till nästan 60 meter i längd. Den timrade kistan, med upp till två ton sten i, fördes fram och tillbaka över mangelbordet och lärften var upprullad på “kavlar” som lag mellan stenkistan och bordet.

Den gamla lärftmangeln som drevs av hästar på 1700- talet finns bevarad. 

För att hålla reda på vilken by som stod i tur att få sin lärft manglad konstruerades ett bokningssystem med hjälp av hål i en bräda. Praktiskt!

 

Känner man sig färdig med kulturen så finns ett mysigt kafé och en trevlig restaurang, Kafé Alberts Hus och även här finns  den gamla idustrimiljön bevarad.

 

Resor i Sverige Skyltar

” Så långt man kan minnas”

23 juli, 2017

I “mannaminne” – så långt tillbaka i tiden man kan minnas eller på år och dag är definitionen på mannaminne, men det finns även en plats, ett museum i Häggvik, i Kramfors kommun, Ångermanland/Höga Kusten, som heter Mannaminne. ( Har skrivit om det museet här.)

Söndag är det,  tillika “skyltsöndag,” som bloggvännen BP så förtjänstfullt förvaltar och där ni kan se fler skyltare och skyltar. Mitt bidrag denna vecka är hämtat från Höga Kusten som jag nyligen besökt och just från  “Mannaminne”.

Vackra och varierande vyer är det längs hela Höga Kusten och utsikten från Mannaminne är inget undantag.  

Konstnären Anders Åberg som anlade Mannaminne 1980 ställer också ut runt om i landet.  Här på Mannaminne finns ett frmtiotal olika byggnader av skilda slag, både de som är byggda på plats och hittransporterade, gamla och mer moderna. 

Att få bra vägvisning kan vara en fördel men också svårt att välja vilken väg en ska följa.

Byggnaderna/föremålen är skiftande och jag blir extra nyfiken när jag ser ett landat/strandat “drakenplan”.

Planet är bara ett skal men jag ser en skylt och blir nyfiken.

Hur ska  skylten tolkas? Lite tvetydig. – 

-Lättare med denna. En oxe är en oxe och det även med kunesisk skrift. Och dessutom är jag född i oxens år.

Apropå tydligheter/otydligheter. Vad är det som gäller? Bra när en får tänka själv och ta det som passar.

 

Resor i Sverige

Ett skepp kom lastat

21 juli, 2017

Skeppsmalen eller Skeppsmaln är ett fiskeläge som ligger på en udde ca två mil öster om Örnsköldsvik.  Här är lugnt och vackert. Här, liksom på många andra platser längs Höga  Kusten har Gävlefiskarna hållt till under månaderna maj till september. Fiskarna kom inte bara från Gävletrakten utan från andra delar av Gästrikland, från Stockholm, Norrtälje, Västerås, Enköping m.fl. städer.  Och anledningen till att fiskarna sökte sig hit var just den stora tillgången på fisk och att kung Gustav Vasa gett dessa fiskare ensamrätten att fiska här mot att de betalade rejält med skatt för sin fångst.  “Gävlefiskarna” kom hit med sina familjer och i bohaget ingick också den tidens fattigmanskor, alltså getter. I fiskelägena längs Ångermanlands kust fanns ett hamnlag som skulle upprätthålla ordningen och varje fiskare var underställd hamnlaget. Och som chef för hamnlaget utsågs en hamnfogde. Fisket var reglerat och uppstod tvister fanns en hamnrätt för att lösa dem.

Tillgången på strömming var stor och i dessa trakter har strömming fångats sedan stenåldern. Strömmingen skulle på hösten fraktas hem för att säljas och att salta in den var inte möjligt i någon större utsträckning för dels var saltet dyrt och dels var det en brisvara så det blev att syra den – och surströmmingen var uppfunnen- På 1500-1600-talet fanns var Skeppsmaln en surströmmingsinläggningsort och det fanns sju fabriker. Så flera skepp kom fullastade hem med surströmming i alla varianter och fiskarna kunde göra sig bra förtjänster.

Hamnen i Skeppsmaln med sjöbodarna nere vid vattnet och bostadshusen ligger en bit upp.

Här är det alltså till största delen strömmingfiske som bedrivits. Strömming lever i vatten med lägre salthalt och sill finns där salthalten är större. I ett kungligt påbud från 1500-taletfastställdes en strömming/sillgräns för ostkusten, en gräns som gick mellan Kalmar och den polska kusten.

Skeppsmalen fick sitt kapell 1799 och hade dessförinnan delat kapell med Skagshamn, en mil bort. Gudstjänster började hållas men oftast kunde inte prästen komma hit utan gudstjänsterna leddes av någon som prosten i närbelägna Skagshamn utsett. Kapellet hade  vintertid en roll som materialförråd där fiskarna hängde upp sina nät i taket och där deras fiskeredsakp förvarades under hösten och vintern.

Skeppsmalns kapell.

Här i taket hängdes näten på tork och bankarna kunde fällas ihop så att fiskeutrustning fick plats.

 

Skeppsmaln var från böejan en ö men landhöjningen har gjort att det nu är landförbindelse. PLatsen har alltid varit viktig som lotsstation. I slutet av 1700-talet var det ofta fiskare som kände farvatnen som arbetade extra somr lotsar och hjälpte båtarna som skulle till olika sågverk  att ta sig fram. Ofta fanns det inga fartyg som skulle tillbaka utan lotsarna fick gå och på så sätt finns dessa lotsstigar bevarade. Dessa är idag vackra vandringsleder längs havet.

Lotsstigen från Skepsmalen till Skagshamn, en mil bort, går här.

Här bakom kyrkan finns en gård, Högbergsgården, som anlades av fiskarsläkten Högberg från Gävle på 1700-talet. Släkten kom att gå från fiskare till att bli grosshandlare och skeppsredare och la grunden till Rederi AB Svea i Stockholm  i slutet på 1800- talet.

Här i Skeppsmaln finns också världens enda surströmminngmuseum, Fiskevistet  och förutom surströmming i olika former (i burkar) kan man se båtar, fiskeredkap och annat som hörde till livet här ute. ) Skeppsmalen har idag ca sju stycken helårsbosatta men släkter har kvar hus och sjöbodar som de tidigare fiskarna använt.

 

Resor i Sverige

Omväxlande

20 juli, 2017

Höga Kusten, kuststräckan i Ångermanland, från Härnösand i söder  upp till Örnsköldsvik i norr,är ett unikt världsarv, ett av de femton världsarv som finns i Sverige.   Ett världsarv är ett kultur eller naturminne som anses vara angeläget för hela mänskligheten. Det kan vara en plats, ort, miljö eller objekt som på ett unikt sätt vittnar om jordens och människornas historia- Världsarven utses av UNESCO, FNs organ för utbildning, vetenskap och kultur och det är respektive land som lämnar in förslag hit för att komma med på listan. En bedömning görs av Världsarvskommittéen och om förslaget uppfyller uppsatta kriterier hamnar det på listan. Och på listan fanns över tusen världsarv i juli 2017 och fler tillkommer för varje år.

Under vår resa längs Höga Kusten har vi upplevt ett fantastiskt vackert och omväxlande landskap där höga berg, låga klippstränder, dalar, gröna skogar, blomstrande ängar, älvar och hav  ständigt varit närvarande. För oss blev det en avstickare till Rotsidans naturreservat, de vidsträckta hällarnas reservat, en fyra kilometer lång kuststräcka där man kan vandra längs de röda granitklipporna från Barsta kapell och till Rotsidans naturreservat, båda  närheten av Nordingrå. Vill man inte vandra så går det bra att nå Rotsidan med bil. En skogsväg tar en ner till en rondell  och där finns en stor parkering.

En skogsrondell, den första jag sett men  t.o.m. vår stora turistbuss kunde ta sig runt.

En några hundratal meter lång och vacker skogsväg  tog oss ner till havet och den vidsträckta klippstranden. 

Den röda färgen på klipporna av Höga Kustengranit har försvunnit i motljuset men utsikten är njutbar.

 

Här längs Höga Kusten, vid Skuleberget, finns världens högsta kustlinje på nästan 300 meter, alltså den nivå dit havet nådde som högst under eller efter den senste istiden.  Isen var som mest tre km tjock och marken trycktes ner 800 meter och när isen smälte bort började marken att långsamt höja sig. Landhöjningen pågår fortfarande och man räknar med att den är ca 8 m.m/år.

Från Bottenhavet och Rotsidan tog vi oss vidare med vår buss till Skuleskogens nationalpark och här finns svaren att få se på hur inlandsisen, landhöjningen och havsvågor fromat landskapet. Det soliga vädret hade nu för vår del bytts ut mot ösregn, men visst ville de flesat i gruppen ändå ta sig upp med linbana till toppen av Skuleberget som är 293 m högt.

På väg upp mot Skulebergets topp-Toppen var en gång den yttersta kobben i urtidshavets Höga kusten. 

I Skuleskogen och kring Skuleberget finns många varierande, vandringsleder och för den klättringsintresserade finns stora möjligheter. Vintertid går det bra skida på längden och utför .

Tydliga spår av landhöjningen finns överallt och för den växtintresserade erbjuds en frodig och varierad växtlighet. Ångermanland är känt som ett landskap där många sydliga växter når sin norrgräns och på nordsluttningarna och i raviner hittas fjällväxter.  Lodjuren och mårdar trivs här i skogarna liksom olika många fåglar och däribland olika hackspettar.

Alldeles vid Skulebergets naturreservat, någon mil från nationalparken ligger Naturum,– ett aktivt och levande museum, där man vill inspirera bsökar att ta del av landhöjningens fantastiska geologiska och kulturella historia och områdets vackra natur. Utställningar och bildspel tar oss med på en resa bakåt i tiden.  Väl värt ett besök.

En något disig vy från Skuleberget och här med Nokkfjärden nedanför. Avståndet dit är ca. två km.

Mer dis – men trakten är vacker i alla fall.

Men efter regn kommer sol.  Vacker utsikt vid Nordingrå kyrka och vår resa fortsätter. 

Resor i Sverige Resor utomlands

Från strand till strand

19 juli, 2017

Stränder! Tänk att jag dras till dem. Till stränder och till hav. Tiden är förbi då jag kan tillbringa tid på en strand, min hy har fått nog av sol genom åren, så nu är det i huvudsak skugga som gäller och det mycket beroende på alla stränder jag prövat och tillbringat tid på. Man kan inte få saker och ting ogjorda men kunskapen är större idag vad gäller solens skadliga strålar och tiden man bör utsätta sig för dem. Att vi behöver ljus och sol för att må bra är en helt annan sak och det gäller att inte bränns sig. (Jag är nog väldigt “bränd” för idealet var ju att bli så brun som möjligt, vilket inte är så enkelt om man har ljus hy, ljust hår och är blågögd. Man får kämpa länge och visst blev jag både brun och bränd och med solskador som kommit på senare år. )

Några strandhugg bjuder jag gärna på och har fina upplevelser med mig i packningen. Strand är veckans ord att fritt tolka i Sannas fotutmaning och där finns också många andra stränder att se.

Rotsidans naturreservat, “de vidsträckta hällarnas reservat”, besrår av en kuststräcka som är fyra km lång och med vackert slipade diabashällar, inramad av vindpinade kusttallar och dvärgvuxna granar. En vandringsled längs kusten leder hit från fiskeläget Barsta. (Rotsidans naturreservat ligger ca 5 mil söder om Örnsköldsvik.)

Överfyllda stränder där man får trängas har jag helst avstått ifrån men att strosa längs kilometerlånga stränder med fötterna i vattnet har varit en njutning.

Vår oas i Thailand, Chackapong beach, dit vi återvänt många gånger. En by, på fastlandet ca 20 mil sydost om Bangkok Ingen trängsel alls. (Bilden togs innan jag visst att solens strålar inte längre var min vän.)

Fiskare på Chackapong som vittjar sina nät.

Och att se solen gå ner på denna strand varje kväll vid 18- tiden är ett skådespel.

Fler favoritstränder finns det och detta är på ön Boracay, Filippinerna. Ingen trängsel, där vi valt att bo, skugga att tillgå och ett hav som bjuder på olika vackra blå nyanser.

Brasilien, en svalkande dryck i skuggan under tiden vi såg vi små sköldpaddor kläckas och komma ut ur sina skal.

Normandie, Frankrike. Här på stranden i Aromanche där min pappa  som  ung 23 åring var med under invasionen den 6/6 1944.  Han överlevde, vilket många inte gjorde. Minnena härifrån och de scener han såg utspela sig här följde honom resten av livet. 

 

 

Resor i Sverige

Fiskelägen finns det många

18 juli, 2017

Fiskelägen längs Höga Kusten  finns det många av och på vår resa längs stannar vi till i Norrfällsviken och i Bönhamn  som båda har alla sin charm men är olika.

Fisket längs Norrlandskustenhar varit viktigt i århundranden och med Gävlefiskarna byggdes fiskelägen upp och som nu lockar många besökare.  I mitten av 1700-talet var Gävle norrlands största stad  och där halva befolkningen var fiskare och dessa bedrev ett omfattande fiske längs den norrländska kusten, särskilt det som idag kallas höga kusten, eftersom tillgången på fisk här var så mycket bättre än i havet utanför Gävle. Själva grunden för Gävlefiskarna lades i mitten av 1500- talet då kung Gustav Vasagav Gävle fiskerskap ensamrätt till allt fiske längs Norrlandskusten mot att de betalade högre tull. Gävlefiskarna reste i början av somrarna ut till fiskelägena och slog här tillfälligt ner sina bopålar . De hade med sig sina familjer och byggde upp små “kokhus” där det fanns en eldstad och plats att sova. Fisken som fiskades konserverades i form av salt strömming, surströmming, krampsill (soltorkad strömming) och när dte blev höst fraktades fisken hem till Gävle där den såldes.

Norrfällsviken i yttersta havsbandet är ett av dessa gamla fiskelägen. (Ligger ungefär mellan Härnösand och Örnsköldsvik)  Här kan man uppleva genuin fiskemiljö men Norrfällsviken har också satsat mycket på turism och här finns en rejäl camping, campingstugor, hotellrum, en 18-håls  golfbana, ett par restauranger, en fritidsbåtshamn och badmöjligheter som blandas med fina naturupplevelser.

Utsikt från restaurang Fiskarfänget.

I Norrfällsviken som i de andra fiskelägena ligger röda sjöbodar längs vattnet och de små bostadshusen, kokhusen, strax ovanför.

Fiskemuseet i Norrfällsviken gav en fin inblick i hur gävlefiskarnas tillvaro kunde te sig.  Ett stycke historia att ta med sig vidare.

Nästa fiskeläge vi besöker är Bönhamn, ett par mil söderut.  Även här var det Gävlefiskarna som byggde de första husen. Här känns det mer genuint och vill man övernatta finns det privata rum och stugor att hyra och kommer man med egen båt är gästhamnen rankad som en av de bästa i landet. Det berättas att Bönhamn  fått sitt namn av att fiskarna förr kom in hit för att “böna” – täta sina båtar, men idag finns inga yrkesfiskare kvar här men namnet vittnar om den tid som var.  Att strosa runt här och slå sig ner på någon brygga är en lisa för själen och det känns som om tiden stannar för ett ögonblick.  Och hela tiden omges man av en natur och miljö som är svår att se sig mätt på. Absolut njutbart!

Sjöbodarna ligger längs vattnet och bostadshusen högre upp. (Jag såg att den del sjöbodar också var till uthyrning och här skulle jag helt klart kunna stanna ett tag.)

Just bilden här ovan är lite speciell för jag fick en kommentar här på bloggen av Åsa och det visar sig att hom och maken är med på fotot, det abdra från vänster. De sitter på bryggan vid båthuset och när jag förstorade bilden såg jag också detta. Ännu ett sammanträffande är att de också har ett boende i Torrevieja så ibland är världen liten.

Bönhamn. Och här finns ställningarna kvar där fiskarna en gång trokade sina nät.

Och dessa vackra blomsterängar som finns överallt…