Browsing Tag

Fjällgatan

Stockholm

Fler höjder på Södermalm i Stockholm

14 oktober, 2020

Att Södermalm är en “höjdare” tror jag ingen som läst min blogg missat. Och det på fera olika sätt. Jag skrev en del om det i förra veckans inlägg “På höjden” och idag blir det fler höjder längre österut på ön.(För Södermalm är en ö.) Välkomna med på dagens höjdarrunda.

Stockholm.Fler höjder från Söder blir det idag. Idag blir det fler höjder på Söder.  Första stoppet blir uppe på Fjällgatan. Härifrån, som på flera andra platser på Söder är utsikten över stan strålande. Och särskilt en vacker dag. Här Stockholms inlopp. Vikinglinjens kryssningstartyg Cinderella är på väg mot kaj.

Dagens runda. Start och mål vid den röda pluppen. Och stopp blir det på Fjällgatan och sedan strax västerut i Cornelisparken, vid Mäster Mikaels gata och vid Katarina Kyrka.

Fler höjder

Idag håller vi oss på bergen på nordöstra Södermalm och första stoppet blir på Fjällgatan. Under mer “vanliga tider” brukar turistströmmarna hit vara stora och  de stora turistbussarna får knappast inte plats på den trånga gatan.  Fjällgatan ligger uppe på Stigberget, nästan 28 meter över Saltsjön. Här uppe fanns under 1500 och 1600-talet Stockholms avrättningsplats  och på den tiden hette det Galgebaergith. Men på 1600-talet bestämde man att flytta Galgbacken till trakten söder om Söder. Alltså en bit utanför stan där den låg mer ostört.

Vy från Fjällgatan. Till vänster in mot City till och tvärs över vattnet ligger Skeppsholmen som under 300 år var “flottans ö”.

Här ser vi över till Kastellholmen som också tillhört flottan. Ligger strax öster om Skeppsholmen. Och  till höger i bild skymtar Djurgården med en del av sin museer.

Cinderella närmar sig och ska vända här innan hon lägger sig vid kaj.

Stockholm. Södermalm. Fler höjder skymtas. Här Katarinaberget.Fler höjder. Utsikt västerut. En liten del av Katarinaberget skymtar. Här sprängs det för att bygga den jättestora bussterminalen. I bakgrunden byggarbetsplatsen vid Slussen och även den nya “guldbron” skymtar. Till höger ser man en del av Gamla stan.

Vi lämnar Stigberget, korsar Renstiernas gata,och tar tar trapporna upp på nästa berg. Katarinaberget. Katarinaberget är en förkastningsbrant, berget har alltså p.g.a. rörelse rört sig. Berget är som högst, 47 m.ö.h.  uppe vid Mosebacke och Fiskaregatan.

Här stannar vi till i Cornelisparken. En park som kom till år 2000 och som  är tillägnad visskrivaren och trubaduren Cornelis Wreeswijk

Cornelisstatyn är gjord av Bitte Jonasson Åkerlund och kom på plats 2007. 

 Mäster Mikaels gata

Från Cornelisparken kliver vi ut på Mäster Mikaels gata. En liten gata med väl bevarade och restaurerade gamla trähus. Och vem var då  Jo, han var Stockholms mästerman, alltså bödel.  Han hette Mikael Reisuer och kom från Norrköping där han sysslade med lite av varje. Och mellan åren 1635 och 1650 innehade han alltså tjänsten som bödel. Han bodde här på gatan och den blev  så småningom  uppkallad efter honom. Och med tanke på att galgbacken låg på Stigberget så hade ha nära till jobbet.

Men slutet av januari 1650 kom en olycksdag för mäster Mikael. Han fick besök av en man, Paul Andersson, som han kände flyktigt och tidigare gömt hemma hos sig. Andersson var förvisad från Stockholm p.g.a brottslig verksamhet. Herrarna drack en hel del brännvin och det bar sig inte bättre än att det blev bråk. Mäster Mikael hämtade ett svärd och av någon anledning blev Andersson spetsad på klingan. Mot sitt nekande blev mäster Mikael dömd till att bli halshuggen. Och det blev han av den nye bödeln i Stockholm.

Stockholm. Mäster Mikaels gata. Katarinaberget. Här på Söder finns fler höjder med gammal bebyggelse. Här på Södermalm finns fler höjder med gammal bebyggelse som Stockholm stad köpt in. (På del här delen av Söder finns både Åsöberget och Vita Bergen)

I samband med branden i Katarina kyrka 1723 blev samtliga hus längs gatan förstörda. (Gatan ligger i anslutning till kyrkan) Och trots att man efter branden förbjöd byggandet av trähus så skedde så ändå och många hus var på nytt på plats 1729. De flesta husen här förvärvades av staden kring sekelskiftet 1900 och under perioden 1979-1981 blev husen restaurerade och ombyggda.

Husen längs med mäster Mikaels gata är byggda både i trä och sten. Trähusen har ofta en annan färg på “knutarna” och detta för att mer likna stenhus.

Katarina kyrka

ligger ligger där Mäster Mikaels gata börjar och  är en församlingskyrka som stod klar 1695. Namnet har kyrka fått efter Karl X mamma, Katarina.
Här uppe på Katarinaberget brändes offren från Stockholms blodbad och det har ansetts ligga en förbannelse över platsen.
Kyrka har brunnit två gånger, 1723 och  även så sent som 1990. Efter den senaste branden restaurerades kyrkan och även en ny orgel anskaffades. Nyinvigning av kyrka skedde 1995.

Här i början av  Mäster Mikaels gränd  ligger Katarina kyrka och en stor, vacker, kyrkogård omger kyrkan. (En minneslund  finns också på kyrkogården)

 

Stockholm

Fjällgatan och Sista styvern – En promenad tvärs över Södermalm

18 mars, 2020

Måndagens strålande vårväder med vackert blå himmel blev igår utbytt mot olika nyanser av grått. Men visst blev det en långpromenad, dock i lite mer gråmelerade toner. Och jag valde att styra stegen tvärs över Södermalm, från söder till norr. Till Fjällgatan och Sista styverns trappor.

Götgatan på Södermalm. Jag är på väg till Fjällgatan på norra delen av Söder. Globen skymtar i bakgrunden. Jag går längs Götgatan på Söder, på väg till norra delen av Södermalm och Fjällgatan. Och i bakgrunden skymtar Globen.

 

Fjällgatan

Start och mål för promenaden tvärs över Södermalm och till Fjällgatan är den röda “pluppen”. Jag går Östgötagatan norrut  och en bit på  Götgatan. Viker in på Åsögatan och passerar Nytorget. Här finns många restauranger men de har inte direkt många besökare. Mer besökta är de olika “take away” ställena. Jag fortsätter Nytorgsgatan norrut, korsar Folkungagatan och tar i snabba steg Erstatrapporna (vid Ersta sjukhus) den sista biten upp. Och här står jag då på Per Anders Fogelströms Terrass och blickar ut över huvudstaden.

Fjällgatan och Per Anders Fogelströms Terrass. Fjällgatan och Per Anders Fogelströms Terrass.  Huvudstaden ligger framför mina fötter. Mäktigt även i det grå vädret. 

Området här uppe på Söders höjder har en stark förankring till författaren Per Anders Fogelström och på olika sätt. Böckerna i hans “Stockholmsserie”- “Stadsserie” utspelar sig till stor del både här och på andra delar av Söder. Jag återvänder ofta till Fogelströms kvarter  på Söder och känner då alltid  att historiens vingslag är med. Och för ett par år sedan gick jag en stadsvandring, “en mobilvandring”, anordnad av Stadsmuseet, som gick i Fogelströms fotspår. Mer om den och området runt Fjällgatan finns att läsa via länken.

 

Visst bjuder Fjällgatan på fin utsikt även i grått väder. Visst bjuder Fjällgatan på fin utsikt även i grått väder.

Från Fjällgatan ser man  Fotografiska museet till vänster på kajen. Längre bort i bild skymtar till vänster också stadshuset. Tyska kyrkan med sitt höga torn syns vida omkring i Gamla stan och även tornet på Storkyrkan. Hötorgsskarporna i City skymtar också bakom byggkranarna.

Rakt nedanför mig ligger Kastellholmen och en bit bakom ligger Djurgården.

Kastellholmen

Kastellet här var tänkt som en del av Stockholms försvar och här har både på 1600 och 1700 talet funnits en försvarsanläggning. Men den från 1746 sprängdes i luften 1845 efter ett misslyckat experiment med ammunition i den ammunitionsfabrik som låg här. Ett nytt kastell blev byggt och med tanken att det också skulle ha en försvarsfunktion. Riktigt så blev det inte utan här blev det bostäder för underofficerare. Men 1939, när andra världskriget bröt ut blev kastellet en del av Stockholms fasta luftförsvar. Och sedan 1970- talet är lokalerna ombyggda till kontors och konferenslokaler.

Flottan lämnade både Kastell och Skeppsholmen 1990 och då halade också örlogsflaggan. För gott trodde man. Men protesterna från allmänheten blev så stora att flaggan efter några veckor åter var på plats. Nu kommer någon värnpliktig från Livgardesdragonernas kasern i Stockholm varje dag för att hissa och hala flaggan.

Åter till Fjällgatan

Husen längs Fjällgatan är till största delen  byggda på 1700-talet och de flesta av trä. Från början var de rödmålade men kom i slutet av 1700-talet bli målade i andra färger. Och detta gjorde man för att efterlikna de mer färgglada stenhus som fanns i andra delar av Stockholm. Här upp på Fjällgatan nummer 30 bodde också Per Anders Fogelström från 1964- 1998.

All bebyggelse här längs gatan och en hel del andta både på Södermalm och i andra delar av Stockholm utgör ett s.k. “reservatsområde”. Detta innebär att de har “synnerligen kulturhistoriska  värden”. Dessa byggnader förvaltas alla av AB Stadsholmen och man kan som vanlig privatperson få bli hyresgäst. Dock är kön hit väldigt lång.

Fjällgatans äldsta namn var Galgbergsgatan och detta  var i början och mitten av 1600-talet stadens utkant. Hit upp till “galgen” på Galgberget har många vandrat sitt livs sista steg.  Men när stadens bebyggelse även nådde detta område flyttade man Galgbacken en bit ut från stan, till Hammarbyhöjden

DEeflesta hus längs Fjällgatan är byggda på 1700-talet och är av trä. De flesta hus längs Fjällgatan är byggda på 1700-talet och är byggda av trä. 

 

Sista Styverns Trappor

når jag efter att ha gått en liten bit västerut. Och vad var då Sista styvern? Jo, en av de många krogar som låg här i Stadsgårdsområdet. Från området där fartygen låg förtöjda vid kajen i Stadsgården ledde  broar, stenkajer och trappor upp hit till Fjällgatan och till denna lilla välbesökta krog. Hit kom sillpackare, kolbärare, sjömän och andra. Och stamkunderna kunde t.o.m. få kredit.

Jag lämnar Fjällgatan och tar de gamla trätrapporna upp.  Någon krog finns inte kvar men väl all historia.  

 

Stockholm

Mobilvandring i Stockholm

3 juli, 2017

I en av Södertidningarna, Södermalmsnytt,  hittade jag häromdagen förslag till en littterär mobilvandring där  författaren, journalisten, Stockholmsskildraren, miljöaktivist, opinionsbildaren och fredsaktivisten Per Anders Fogelström är huvudpersonen. Promenaden tar en runt på östra Söder och man får veta mer om Fogelström, hans sätt att se på Stockholm och vad som drev honom i sitt arbete.

I samarbete med Stadsmuseet kan man under sommaren ladda ner en gratisapp, “Tempus Fugit”  och där finns en karta, introduktion och ljudberättelser om Fogelström. Vandringen består av 15 kapitel som är kopplade till 15  platser på Södermalm som var viktiga för Fogelström.  (För att kunna lyssna måste man vara på plats och följa vandringen.) Så idag har jag gjort en givande  vandring i Fogelströms fotspår och hoppas ni vill följa med.

Stadsgårdskajen

Vandringen strtade vid Katarinavägen i Stockholm, alldeles ovanför Fotografiska museet och Stadsgården där Finlandsfärjorna och en del kryssningsfartyg lägger till. Här ser man inloppet till Stockholm och denna sjöväg skulle Per Anders Fogelström komma att ta många gånger och han sågs ofta stå här senare i livet och blicka österut.

Per Anders Fogelström föddes i Stockholm 1917 men kom sedan att bo i Helsingfors, Petrograd i Ryssland, tillbaka i Stockholm och sedan vidare till Viborg i Finland – innan det på nytt blev Sverige, så att byta land blev en vana.  Fogelströms pappa arbetade för ASEA men hade förskingrat pengar för dem under flera år och flydde till Tyskland där han han fick jobb som säljare. Familjen var skuldsatt och Per Anders mamma valde skilsmässa och att flytta hem 1922 till Stockholm med de båda barnen och det trots osäker ekonomi.  Pappan försvann ur familjens liv och flyttade vidare till Amerika med en ny kvinna.

 

Monumentet restes här 1977 och är gjort av Liss Eriksson.

Nästa stopp i vandringen blev högre upp på Katarinavägen vid minnesmärket La Mano, “Handen” till minne av de svenskar som kämpade för demokratin  och dog i det spanska inbördeskriget, 1936-1939 och av de ca 500 svenskar som var med dog nästan 200 personer. Fogelström menade att “en enda människa kan göra skillnad genom att använda sin röst” och detta var något han själv gjorde i många sammanhang.

“Fjällgatan är väl idag den här stadens vackraste gata. En gammeldags smal gata som drar fram längs bergskantenmed kullerstenar närmast husmurarna och med lyktor som sträcker sig ut från husen”. (Fogelström)

Början av Fjällgatan.

Längs Fjällgatan finns de gamla miljöerna bevarade från 1700-talet med hus som är timrade och panelade och har långsidan mot gatan . I förlängneingen av huset finns ofta ett plank med port in till gården och på gården fanns ytterligare hus, dass, bodar, stall och ibland även i bagarstuga. I mitten av 1700-talet började Falu rödfärg komma och den grå trästaden blev röd. Mot slutet av 1700- talet målades också trähusens fasade i ljus oljefärg för att efterlikna de finare stenhus som fanns i andra delar av stan än Södermalm.

Sista Styverns trappa.

En brant trätrappa leder från Fjällgatan upp till Stigberget och fick 1967 det nuvarande namnet. Tidigare hette trappan Mikaels trappgränd efter Stockholms bödel Mikael Reissuer. Trappan bytte namn för namnberedningen i Stockholm tyckte att denne Mikael med både gata, trapp och kvarter uppkallat efter sig  fått tillräckligt med uppmärksamhet.  En annan anledning var också att man ville återta namnet Sista Styverns trappor som i början av 1800- talet ledde ner från just Fjällgatan till Stadsgården där båtarna låg och till krogen med samma namn, Sista Styvern. Det var här sjömännen tog ett sista glas innan de tog sig hemåt och det var lätt att även här spendera sina sista styvrar, pengar.  (Även i Göteborg, i Majorna finns Sista Styvern)

I slutet av Fjällgatan ligger Per Anders Fogelströms Terrass med härlig utsikt (om vädret är fint) över både  Stockholm och dess inlopp-

Vy från Fogelströmsterrassen in mot Gamla stan, City och Skeppsholmen – till höger. (Det var där alla båtar till Gotland runt låg )

Fjällgatan 30, huset där Per Anders Fogelström bodde från 1964 och fram till sin död 1998, ett gammalt hus som byggdes i mitten av 1700-talet av tröjvävaren Anders Berg och som är väl bevarat.

Som en av våra mest kända  Stockholmsskildrare har Per Anders Fogelström kanske  blivit mest känd för Stadsserien, romanerna om Henning och Lotten och deras släkt som beskriver livet i Stockholm mellan åren 1860 och 1968.  Stockholm och främst Södermalm skildras  från mitten av 1700- talet och hundra år framåt i Fogelströms “Barnserie” , där barnens situation belyses.  I “Vävarnas barn” beskrivs barna arbetsförhållande och liv på Barnängens klädesfabrik 1749-1779 . “Krigens barn” utspelar sig mellan 1788 och 1814 och skildrar genom stockholmarnas ögon de år då Sverige deltog i olika krig och hur barnen hade det. “Vita Bergens barn” är en fortsättning på på Krigens barn och utspelar sig mellan 1821 och 1860 och skildrar fattiga människors liv i en tid av politisk oro. Här möter man som läsare de människor som förekommit i de övriga böckerna och om deras efterkommande.

Fortsättning följer.

Stockholm

Kontraster

1 juli, 2017

Här har det idag varit kontrasternas dag och inom vitt skilda områden. Häromdagen slutade vårt trådlösa nätverk att fungera och  “dosan” – “routern” som gett oss bra uppkoppling  hade tröttnat.  Det finns en väldigt snabb fiberuppkoppling i huset men det hjlpte inte min dator när routern tröttnat. Ny router är installerad och wifin är i toppklass, men dock  inte uppladdningshastigheten på min bloggs bilder. Men den piggnar nog också på sig vad det lider. I detta fall är min envishet en tillgång.

Blåsten från igår har gett med sig och för mig blev det en skön promenad i Södermalms äldre omgivningar, uppe på Åsöberget och Kvastmakarbacken. Södermalms ursprungliga namn är Åsön , och kommer av ordet as som är fornnordiska och betyder ås. Åsön syftar på den Stockholmsås som sträckte sig tvärs över nuvarande Södermalm.

Kvastmakartrappan med sina 137 trappsteg leder upp till Kvastmakarbacken.

Namnet Kvastmakarbacken kommer från att dte troligen bott just kvastmakare i husen just här. När man går här är det lätt att i ankarna hamna hos Per Anders Fogelström och hans Stockholmsböcker; “Mina drömmars stad”, “Barn av sin stad” och “Minns du den stad”, “I en förvandlad stad” och “Stad i världen”. Husen uppe på Åsöberget är numer den  största sammanslagna trähusbebyggelse som finns kvar i Stockholm från 1700-talet-

De röda 1700-tals husen uppe på Kvastmakarbacken är från 1700- talet och ingen genomgripande renovering elleer modernisering ha skett och inte förrän i mitten av 1900- talet började viss modernisering. Husen bebos även numer och räknas som kulturhus och  förvaltas av Stadsholmen. (Ett fastighetsföretag som ska rusta upp och förvalta hus med antikvariska värden i Stockholm)

De höga plåtskorstenarna på husen är typiska för 1700- talet.

I bortre delen av bilden skymtar ett gult hus, men det heter “Gröna gården” och kanske var det grönt förr. Huset kom till i sambande med att kung Oscar den I piggnade på sig efter en längre tids sjukdom. Tillfrisknandet firades med att  en stor insamling  gjordes och syftet var att med  hjälp av pengarnas  bygga ett hus som innehöll ” sunda och tjenliga bostäder åt den arbetande klassen”. Huset stod klat 1855 och här fanns 16 lägenheter med ett run och kök. Till varje lägenhet hörde en källare, två uthus, vedbod och dass. Och för att tillse att ordningen uppräthölls  bodde en tillsyningsman överst i huset. Maten lagades över öppen eld och så skedde fram till början av 1900-talet-  Som mest bodde här 70 personer varav 35 barn så trångt var det.  Huset köptes in av Stockholm stad 1931 för man hade då tänt sig att en del av Ringvägen på Söder skulle passera här. Så blev det inte och huset moderniserades på 1970- talet och antalet lägenheter minskades.

Alldeles i närheten ligger Hedbergs Malmgård, ett hus som byggdes av handelsman Daniel Hedberg. En malmgård var en större byggnad, som ett fritidshus och låg utanför själva stan. En stor trädgård med fruktträd  ingick ofta och även lusthus och stall. Runt om i Stockholm finns många malmgårdar och de flesta är från 1700-talet.

Själva ordet malm kommer från att mala -mald sten, krossad sten, som skapades vid inlandsisens avsmältning, ofta i form av åsar.  (Även Malmö och i betydelsen sandhög.)

Hedbergs Malmgård renoverades på 1980- talet och hade då haft kvar sitt ursprungliga skick i drygt 200 år. Ny renovering tycks ha påbörjats.

Efter en kort promenad är man åter tillbaka i Storstaden och det är fint att blicka ut över stockholm även en grå lördag eftermiddag.

Utsikt över Stockholm från Fjällgatan.

Sakta drar jag mig hemåt med Fogelströms böcker i tankarna och möter ett helt annat Stockholm. Ett Stockholm som jag också tycker om. Och kontrasterna som ständigt är närvarande gör Stockholm till både min och många andras stad.

Skånegatan. Fullt på uteserveringarna.

Hemma på Söder! En del av den bilfria  Södermannagatan med sina många caféer och mysiga butiker.