Browsing Tag

Evlinge

Foto Resor utomlands

Nöt – Ordet att tolka i Gems Weekly Photo Challenge

23 juni, 2020

Nöt är ordet att tolka i  Sannas roliga fotoutmaning – Gems Weekly Photo Challenge. Vad gäller utmaningen i sig så går den ut på att med bild /och/eller text tolka det angivna ordet. Orden vi får att tolka är homonymer, ord som stavas och uttalas lika, men som har olika betydelser. Här är det fritt fram för egna funderingar och tolkningar och alla är välkomna att vara med.

En hår nöt att knäcka. Men kokosnöten är inte en nöt utan precis som valnöten en frukt. En hård nöt att knäcka. Men kokosnöten är ingen nöt, trots sitt namn, utan en frukt.

Vad är en nöt?

Olika förklaringar finns men nötter  kallar men ofta hårda ätbara fruktkärnor. “Den är en sammansättningav fröet och frukten, där frukten inte öppnar sig för att släppa loss fröet”.  (Wikipedia) Och en del frukter som man till vardags kallar för nötter är det inte i vetenskaplig mening; t.ex valnötter och kokosnötter. Men sedan finns det mängder av nötter som är nötter och inte frukter.

Men vare sig det nu är frukter som man kallar för nötter eller ej så måste man på olika sätt knäcka dem. Och att “knäcka en nöt”, i betydelsen att lösa ett problem, hamnar vi ju i då och då.

En nöt att knäcka – Ett problem att lösa

För ett par veckor sedan tog jag en tur ut till Evlinge på Värmdö, strax öster om Stockholm. Här ute hade mina föräldrar en sommarstuga från början av 1970-talet och fram till mitten av 1990-talet. Jag skaffade i samma veva en liten “dagseglare”, 4.75 m lång och med en sittbrunn för 3-4 personer. Och med båten kom en liten utombordsmotor.

Bild från 1972 och en av de första turerna.

Båten i sin litenhet. Här är min äldsta väninna Eva med på en tur. I dagarna är det 50 år sedan vi gick ut GIH – Gymnastik och Idrottshögskolan. Och så fort virustiderna är förbi så ska detta firas. ( I augusti 2018 firade vi att det var 50 år sedan vi började GIH. )

Men så var olyckan framme med motorn på en av de första turerna jag gjorde. Jag skulle backa ut från bryggan och för att göra det måste motorn vändas ett halvt varv. (Fanns ingen backknapp på den ) Och vad händer?  – Jo motorn som är fastsatt med en rejäl skruv liksom “äter sig upp” längs den kraftigt lutande akterspegeln och faller i sjön. Jag ser hur det bubblar. Försöker få tag på motorn men misslyckas och den sjunker snett ner i vattnet. Jaha! En  stund senare  har jag paddlat in till bryggan och försöker därifrån dyka i för att hitta den.  Ganska lönlöst för den var i gång när den föll i och det var svårt att veta exakt var den hamnade. Lommade hemåt och var bedrövad. En ny motor skulle kosta mig några tusen.Min pappa, liksom andra vi känner  gjorde också några försök att hitta motorn. Men lönlöst.

Värmdö, Evlinge. Min pappa kom på hur denna nöt skulle knäckas. Min pappa kom på en lösning till hur denna nöt skulle knäckas. (Bild från 1972)

Lösningen?

Motorn kom upp och på ett mycket okonventionellt sätt och med hjälp av flottans attackdykare med tuber. Fartyget var ute på övning med “nya dykare” och detta uppdrag, att plocka upp en motor, blev en bra träning. Ute i viken ankrade fartyget upp  och tre dykarna kom in med en stor gummibåt. På ett par dyk var motorn uppe och de  hittade den på 10 meters djup i dyn. Efter lite uppfräschning i färskvatten var den i skick som ny.

Motorn lämnade jag tillbaka till båtfirman och fick utan kostnad en ny lite starkare motor där det fanns en backknapp. Och den nya motorn sattes fast med extra kedja och sprintrar.

En helt annan nöt – Kokosnöten

Nöten som är en frukt växer i den ofta 20-30 meter höga kokospalmen och mest runt ekvatorn. Kokospalmen brukar få mellan 10-20 frukter som ofta sitter samlade i grupper i palmens topp och som  mognar under hela året.  Själva namnet kan komma från det portugisiska ordet coco, namnet på en apa. Och nötens ena ände kan helt klart påminna om ett aphuvud. Men kokos kan också komma från det latinska ordet “coccum” som betyder kärna. Eller kanske från det grekiska ordet “kokkos” för bär eller frukt. (Info från Wikipedia)

Vårt thailändska paradis, Chackapong. I skuggan under kokospalmerna och med hatt. 

Lugnt och stilla.

Thailand. Chackpong.Fint att bli erbjuden en helt nyplockad nöt.Fint att bli erbjuden en alldeles nyplockad nöt.

Pool och hav går i ett.  Och kokospalmerna är ständigt närvarande och ger lite skugga.  Men man får se upp eventuellt fallande  nötter.

 

Titta gärna in här för att se fler tolkningar av veckans tolkningar. Så varierande och roliga att ta del av.

Trevligheter Utflykter

Till landet och Evlinge på Värmdö – En nostalgitur

27 maj, 2020

Tisdagen var en av de där vackra dagarna. Solen strålade från en klarblå himmel och dagen kändes som gjord för att några timmar lämna huvudstaden. Något direkt mål hade jag inte. Men när jag på förmiddagen steg ut på kajen hemma på Söder dök en tanke upp i huvudet och frågan var om det skulle bli mer än en tanke. Tänk om jag kanske skulle ta en tur till “landet”.

Hit ut till landet och Värmdö och Evlinge tog jag mig med buss.Hit ut till “landet,” till Evlinge, tog jag mig smidigt med buss. Bara dryga 35 minuters resa från Stockholm. Och igenkänningsfaktorn var hög redan vid busshållplatsen. (Här i korsningen av Saltarövägen och Evlingevägen (Som är flera km lång) 

Till landet

för mig, var just när tanken dök upp, Värmdö och Evlinge.  Och hit skulle jag helt klart  snabbt kunna ta mig med buss. Jodå, jag vet visserligen  att “70+ are” helst inte ska ge sig ut och åka kommunalt.  Och för vår del del har vi  heller inte direkt gjort det. Vihar promenerat mycket och har också varit flitiga användare av  pendelbåtarna .Vi har i omgångar varit till Djurgården och Nacka strand för att sedan ta hjälp av apostlahästarna för att komma tillbaka hem till Söder igen.

Men till Evlinge finns inget båtalternativ, såvida men inte för egen del har en. Och så är inte fallet. Nästa fråga var om jag skulle våga mig på att ta bussen. Det brukar vara långa “dragspelsbussar” som kör hit ut , alltså borde det vara gott om plats. Även tidpunkten borde vara gynnsam. Mitt på dagen borde resenärerna vara få. Bestämde mig för att i alla fall för att gå till busshållplatsen vid Londonviadukten( ligger på Söder i Stockholm) dryga två kilometer österut längs kajen.

Planerade att ta bussen  från Londonviadukten till Evlinge, dryga 3 mil.

Vad gällde bussen hade jag bestämt mig för att se hur det var med både platstillgång och antalet resenärer. Hade också bestämt mig för att om det blev “trångt” på bussen så  skulle  jag genast kliva av. Jag väntade vid busshållplatsen, buss 436 kom. Det var en jättelång “dragspelsbuss”, antalet resenärer få  och gott om plats. Så jag klev på.  Och jag behövde inte heller kliva av under vägs för antalet resenärer var litet. (Hade för egen del 10 lediga platser runt mig och hade öppnat fönstret)

Framme

Drygt 30 minuter senare klev jag av bussen ute på landsvägen, Saltarövägen och började gå mot Evlinge, en sträcka på dryga två km och i kända trakter. Snarare, det har varit kända trakter. Skulle det vara så nu också. Det är ändå 15 år sedan jag var här senast på ett kort besök och kanske 25 år sedan mina föräldrar sålde sitt sommarhus här ute.

Till landet och Evlinge har jag kommit. Och vägen, samma som förr tar mig ner mot vattnet. Till landet och Evlinge har jag kommit. Och jag går vägen ner mot vattnet. Samma krokiga väg som förr.

Det tar tid att gå. Inte för att det är långt att gå utan det är så mycket jag vill titta på.

Ser vid dikesrenen att liljekonvaljerna är på gång. Och om någon vecka kommer de att här blomma för fullt.

Evlinge. Och har jag nu kommit ut till landet så blir det också en vända i skogen. Har jag nu kommit ut till landet blir det även en tur upp i skogen innan jag tar mig ner på vägen igen. Visst ser det  också ut att bli gott om blåbär.

Efter ett tag når jag vattnet och Hinsaviken.Här, vid en av bryggorna, hade jag för länge sedan min lilla segelbåt.

Jodå, här ser det ut som jag minns det. Slår mig ner en stund för bråttom har jag ju inte alls.

Visst är det en speciell känsla att komma hit till landet och EVlinge igen. Visst är det en speciell känsla att komma hit ut till “landet” igen. En resa på många plan.

Och givetvis har dte hänt en hel del. Tiden har ju inte stått stilla. Jag vet att fler och fler bosatt sig här ute permanent och nu såg jag också en del både nya och tillbyggda hus. Kommunen verkar ha varit generös med bygglov. (Förr fick husen här  vara ca 50 m2. )

Ett hus som ser nybyggt ut men som smälter in i terrängen. Sjöutsikt har man.

Visst är jag nyfiken

Området här är ett sommarstugeområde från 1950-talet och då fanns det noga restriktioner om hur stora hus som fick byggas. Och man ville då från kommunens sida inte ha någon fast bebyggelse. Tomterna var stora men det fanns inget kommunalt vatten eller avlopp.

På vägen, snett emot där mina föräldrar hade sitt lilla hus,  passade jag på att försiktigt smyga upp till ett hus där mina föräldrar hade vänner som bott. Ett hus byggt på 50-talet och som i alla fall, till utseendet se ut som det gjorde förr. Förutom träverandan. som verkade ny.

Såg ingen här så jag kunde inte fråga om det möjligen är släktingar till våra vänner som nu har huset.

Jag går hundra meter till längs vägen och stannar sedan till igen. Till höger, den utsikt som jag så väl känner igen. Kanske har man här tagit bort en del träd  och glesat ur.

Tänk att jag efter så många år plötsligt fick idén att ta en vända hit ut till landet. 

 Jag är tillbaka till landet

Här uppe ligger “vårt  gamla hus”. Nja, inte helt. Ursprunget är detsamma men detta ser ut att vara ordentligt tillbyggt på den högra sidan. Även en lusthus har kommit till. Och längst ner mot vägen, där det fanns mängder av rosor, har en rejäl häck av barrväxter planterats. Så det var svårt att blicka in och se både huset och tomten. Men jag kunde ju se att tomten inte längre var fylld av blommor, som den var när mina föräldrar hade huset. Nu har den mer förvandlats till en skogstomt. Säkert praktiskt. Försökte få en skymt av ev. gullvivor och liljekonvaljer som min pappa planterat in. Kanske finns de, men svåra att upptäcka på långt avstånd.

Många fina minnen finns härifrån. Både för min del och döttrarnas.  

Här syns tillbyggnaderna bättre.Och även ett trädäck som uteplats har byggts till. Önskar någon varit hemma så att jag kanske kunnat fått se mer av huset.

Jag går vidare en bit vidare  längs vattnet innan det är dags att gå tillbaka till busshållplatsen. Mycket känner jag  igen och mycket  är nytt. Men visst ska jag senare i sommar ta mig ytterligare en vända hit ut. Och vad gäller bussen och resan tillbaka till stan gick den galant med gott om plats.  “Dragspelsbuss” och sammanlagt mellan 10 och 20 resenärer