Browsing Tag

Djurgården

Allmänt

Djurgårdsstaden – Gammal stadskärna i Stockholm

3 oktober, 2020

En bit in på fredagens förmiddag  strålande solen från en vackert blå himmel och jag bestämde jag mig för ännu en tur ut till Kungliga Djurgården. Men nu till lite andra trakter än de jag varit de senaste veckorna. Det blir en rejäl promenad på södra Djurgården och från dörr till dörr hade jag avverkat 12 km. Men vi tar det i fristående etapper så det här på bloggen inte blir för mycket på en gång. Och även ett par båtturer ingår i “varvet”. Och vi börjar i Djurgårdsstaden.

Djurgårdsfärjan tar mig från Slussen/Skeppsbron över till Djurgården och Allmänna Gränd/Gröna Lund. 

 

Djurgårdsstaden

Jag promenerar hemifrån, tvärs över Södermalm, från södra delen till den norra. Skyndar mig så gott det går förbi oredan vid Slussens ombyggnation och tar mig helskinnad  ner till kajen vid Gamla stan/Skeppsbron. Några minuter att vänta innan Djurgårdsfärjan dyker upp.

Dagens runda är ca 4 km. Start på södra Södermalm och målet är Djurgårdsstaden. Dagens runda i bloggen blev ca. 4 km. Trålgränd till kajen vid Slussen/Skeppsbron. Djurgårdsfärjan till Allmänna gränd och sedan några hundra meter att gå till Djurgårdsstaden.

Djurgårdsstaden ligger några hundratal meter öster om Gröna Lund och  består till största delen av gamla trähus från 1700 och 1800-talen.  Förr kallade man området frö “Båtmansstaden,” ett passande namn eftersom Djurgårdsvarvet låg nära. I mitten av 1600-talet blev nuvarande Djurgårdsstaden avskilt från Kungliga Djurgården genom drottning Kristinas försorg . Hon donerade den här delen av Djurgården för att inrätta ett sjukhus och bostäder för sjömän. Strandområdet strax söder om Djurgårdsstaden var tidigt. Här låg också en kyrkogård som var begravningsplats, för sjöfolk.

Den första bebyggelsen bestod av 14 små trähus som fungerade som sjukstugor för just båtsmän. (Båtsmän var militärer inom flottan) I mitten av 1700-talet kom gatunätet till  och en stadsplan gjordes.  Idag räknas området som ett av  Stockholms mest sammanhållna bebyggelser från den här tiden. Mer finns att läsa via länken här.

Värt att påpeka är att det är detta som är Djurgårdsstaden och här sker ingen nybyggnation. Det gör det däremot i Norra Djurgårdsstaden som inte alls ligger här.

Vi gläntar på en dörr och ser oss omkring.

Stoockholm. Djurgårdsstaden. En av många vackra dörrar. En av många vackra dörrar i Djurgårdsstaden.

En närmare titt i Djurgårdsstaden.

Vi startar på Långa gatan och tar det i lugn takt. Detta är den längsta gatan i kvarteret är ca. 150 meter lång. Mycket finns att se och jag försöker också få en titt in på gårdarna. Ofta är det knepigt för träportarna som leder dit är stängda. Husen är renoverade men i samband med den renoveringshysteri som rådde på 1970-talet var man inte direkt varsam med att bevara och restaurera det gamla.

Stockholm. Djurgårdsstaden. Långa Gatan är kvarterets längsta och med många välbevarde hus. Husen längs Långa Gatan i Djurgårdsstaden är väl bevarade och har många detaljer.

Stockholm. Djurgårdsstaden och "Dödgrävarens hus" på Långa gatan nr 10 BDjurgårdsstaden och “Dödgrävarens hus” på Långa gatan nr 10 B.

Dödgrävarens hus är lågt, bara 1.50 i höjd. Huset har sin historia och bakgrund. Fram till 1809  låg här en kyrkogård där de som avled och var anställda inom flottan blev begravda. Kyrkogården var då  stor  och sträckte sig ca 500 meter västerut till den äldre entrén vid Gröna lund. Ett exempel på de som blev begravda här är de 144 sjömän som ombord på sitt fartyg, som då låg utanför Gotland,  blev förgiftade av skämd mat och dog.

Idag är det bara dödgrävarens lilla hus från 1770 som påminner om den gamla kyrkogården. Inne på gården här finns ännu ett litet hus som ursprungligen var en likbod.  Och för att hålla den sval  murade man väggarna i tjock gråsten.

Breda gatan

eller Breda gränd som den här lilla gatan kallades i början av 1800 talet är inte direkt bred. Men i jämförelse med de andra gatorna i Djurgårdsstaden så kan det finnas fog för namnet.

Stockholm. Djurgårdsstaden. Breda gatan. Breda gatan i Djurgårdsstaden må ha fått sitt namn av att den var bred i jämförelse med andra. 

 

I slutet av Breda gatan ligger Skampålens torg. Jag log åt kontrasterna med en scooter och elsparkcyklar parkerade. Och så också när jag tänkte på den historiska delen. Namnet kommer av att det förr här fanns en skampåle i form av en båtsmansfigur. De som av olika skäl blev dömda att stå vid pålen blev fastsatta i en halskedja. Det lilla torget hör och gatan i sig har bevarat mycket av karaktären från den tid då Djurgårdsstaden var varvsarbetarnas och båtsmännens hem.

Den lilla röda stugan på bilden byggdes 1749 och disponeras idag av Djurgårdens hembygdsförening.

Längs Breda gatan finns många hus med vackra detaljer och inne på gårdarna finns oftast flera mindre hus som man inte ser.

 

I dessa kvarter bor idag ca 200 personer och byggnaderna förvaltas av AB Stadsholmen som har till uppgift att i Stockholm förvalta dessa gamla kulturhistoriska miljöer. Liknande miljöer finns  också bl.a på Åsöberget  i  Vita Bergen och uppe på Stigberget på Södermalm.

Jag lämnar Djurgårdsstaden och passerar utkanten och ser  då några flerfamiljshus som kommit till på 1910-20 talet och även de är väl bevarade.

Stockholm. Jag lämnar Djurgårdsstaden och fortsätter vandringen österut på Djurgården. Jag lämnar Djurgårdsstaden för denna gång  och fortsätter vägen österut längs vattnet.

Och vandringen här ute på Djurgården fortsätter på måndag. Välkomna med då också.

Stockholm Trevligheter

Rörelse på olika sätt – En utställning inspirerad av vind och luft

26 september, 2020

Gårdagens Stockholmspromenad tog oss från City/Nybroplan och österut, längs Djurgårdsbrunnsvikens vatten och målet var  Folke Bernadottes bro. Ansvarig för skulpturprojektet är  Prinsessan Estelles kulturstiftelse och detta är också den första som arrangeras.  Alice Aycock är konstnären och detta är hennes första separatutställning i Skandinavien. Sedan i juni har sex skulpturer funnits både på “Museiesidan,” (Djurgårdsbrunnsvikens norra sida) och på den södra, nära Rosendals slott och Rosendals Trädgård.  När jag förra veckan gick en promenad på Djurgården besökte jag  Rosendals Trädgård och såg där en av skulpturerna i utställningen och ville också se de övriga. Och så blev det. En utställning med rörelse i centrum

Stockholm. Kungliga Djurgården. Folke Bernadottes bra. Och det är slulpturer det gäller. Av Alice Aycock. De är fyllda av rörelse och det är jag också. Har promenerat  fram till Folke Bernadottes bro som leder över till Kungliga Djurgården och själv också varit i rörelse. Dags för paus. På andra sidan skymtar en av skulpturerna.  Men jag har tre stycken att titta närmare på här, nära det norra brofästet.

Rörelse på olika sätt

är det jag mest kommer att tänka på när jag se Alice Aycocks skulpturer. Utställningen här ingår i en serie som heter “Turbulence”  och där konstnären vill skildra och åskådliggöra vind, luftens rörelser och energi. Jag hade ett flyktigt minne av konstnärens namn men inte så mycket mer. Info har jag hämtat från prinsessan Estelles kulturstiftelses hemsida och mycket mer finns att läsa via länken om både stiftelsen, Alice Aycock och utställningen .

I morgon är det sista dagen för utställningen som lockat mängder av besökare. Och i dessa vackra omgivningar är det fullt förståeligt. Kultur och natur passar bra ihop här.

Jag börjar alltså bakifrån och rör mig från nummer 6 till nummer 1.  Vad gäller den svenska översättningen av skulpturernas namn så är den “på ett ungefär”. Många tolkningar finns.

Nr. 6 “Spin- the – Spin” –  “Snurra- snurra” är en bit över två meter åt alla håll och tillverkad i pulverlackad aluminium. Dessa påminde mig om en leksakssnurra jag hade som liten och som snurrande tills den tappade farten och välte-

“Spin – the Spin”

Nr.5 Twister Grande (Tall)  På amerikansk engelska betyder “twister” orkan/tromb. Och med tanke på att väderfenomen inspirerat Alice Aycock  så ser jag den här tromben som virvlar upp.  Skulpturen är nästan 4 meter hög och omkretsen som mest uppemot 3 meter och gjord av pulverlackerad aluminium och stål.

Stockholm. Folke Bernadottes bro. Utställninga v Alice Aycock. "Twister Grande"- en stor tromb i rörelse.En tromb som satts i rörelse och rör sig  uppåt som en spiral.

Nr. 4 “Devil Whirls” “djävulens virvlar” . Denna virvlande skulptur är riktigt stor och i meter är den  5.9 x 6.9 x 5.60. Även denna är tillverkad av pulverlackad aluminium.

 

Mer rörelse på Djurgårdssidan

Innan jag går över bron slår jag  mig ner vid vattnet en stund och funderar över se skulpturer jag sett. Undrade just hur jag tänkt om jag inte sett namnen på dem. Men att det var rörelse i dem hade jag helt klart uppfattat.

Stockholm. Djurgårdsbrunnsviken. Även svanarna var i rörelse. Även svanarna i Djurgårdsbrunnsviken var i rörelse. Kanske inspirerade av utställningen.

Mitt på bron och jag stannar upp en stund. Fortfarande är det väldigt grönt men visst skymtar även lite höstfärger.

På andra sidan bron, på Djurgårdssidan, alldeles vid brofästet,  ser jag nästa skulptur.

Just här vid bron passerade jag i maj  på en helt annan promenad- Visst är det fantastiskt så många fina promenader man kan göra i Stockholm. Och en runda på Djurgården går att variera en hel del.

 

Nr. 3 “Hoop – La” – eller kanske “hoppla.” (Hoop kan betyda  tunnband och kanske menas sådana man använder i rytmisk gymnastik och som ser ut som “rockringar”. ) Men kanske kan det vara ring, båge eller band.  Mycket ligger i betraktarens ögon.

Djurgården. Alice Aycock. Skulpturen "Hoop- La". En pågående rörelse som är oändlig var vad kah kom att tänka på.Jag funderade  här vid skulpturen på flera band i rörelse som på olika sätt bildar både ringar och bågar.En pågående rörelse som inte upphör. Tillverkad av pulverlackerad aluminium och stål. Stor är även denna 5.8 m x 7.3 m x 5.2 m. 

 

Nr. 2 “Untitled Cyclone” – Namnlös Cyklon är utförd i borstad aluminium och med en diameter på dryga 3 meter och höjden är ungefär densamma. När jag först såg den tyckte jag det var olika cymbaler som spelade och samverkade . Men efter ett tag dök virvlande vindar upp framför ögonen.

Kungliga Djurgården. Skulptur av Alice Aycock. "Untitled Cyklone". Och visst är det virvlar i rörelse-Cymbaler som spelar eller virvlande vindar i rörelse. Tanken är fri.

Jag lämnar Djurgårdsbrunnsviken

och går upp till Rosendals Trädgård för att avsluta där jag började förra veckan.

Nr 1 Alien Twister – En främmande tornado möter mig mitt i den vackra grönskan. Och visst känns skulpturen lite främmande här i grönskan innanför en vacker häck och omgiven av blommor. Jag tycker att den i mångt och mycket påminner om skulptur nr. 5 – Twister Grande (Stor tornado) men är dryga metern mindre i allt.

Stockholm. Rosendals Trädgård. Cirkeln med skulpturer i rörelse av Alice Aycock är sluten.Cirkeln är sluten här vid Rosendal och jag sätter mig i rörelse hemåt. Men först lite självplock av blommor.  Sista dagen för den här säsongen.

Blombuketten som fick följa med hem.  Även denna hamnade i den gamla tekannan.

Karta över dagens runda i bloggen. Från Folke Bernadottes bro till Rosendals Trädgård, Allmänna gränd och därifrån båt hem till Barnängsbryggan på Söder. Och sedan en 15 minuters promenad hem längs kajen. 

Stockholm

Djurgårdsbrunnsviken – Mycket att se längs den norra sidan

25 september, 2020

Förra veckan gick jag en rejäl runda  ute på  Djurgården och passerade då Rosendals Trädgård. Och här såg jag en av sex  skulpturer i Alice Aycocks utställning. Skulpturer som sedan i juni finns utplacerade inom ett begränsat område vid Djurgårdsbrunnsviken, både på Östermalmssidan och på Djurgårdssidan.  Men idag håller jag mig på Östermalmssidan och Gärdet, Ladugårdsgärde.

Gårdagen bjöd på strålande väder och jag  började min tur på Östermalm, en av Stockholms stadsdelar. Och i mer nobla trakter. På Nobelgatan i Diplomatstaden. Därifrån promenerade jag vidare längs vattnet till Folke Bernadottes bro för att där i området där se fler av skulpturerna.

Och under vägs  hamnade jag i tankarna bakåt i tiden när Östermalm och Ladugårdsgärde såväl som Södermalm var rena rama slumområdena.  För Östermalms del ändrades det i slutet av 1800-talet och för Södermalm bestod det en bra bit in på 1900-talet. För min del var det flera år sedan jag gick här så jag tog god tid på mig. Så över bron och till Djurgården går vi i morgon.

Stockholm. Diplomatstaden. Nobelgatan. Här ligger de pampiga villorna på rad och med fin utsikt över Djurgårdsbrunnsviken. Nobelgatan i Diplomatstaden. Här ligger de pampiga villorna med sina välansade trädgårdar på rad och men utsikt över Djurgårdsbrunnsviken.

Dagens runda. Etapp 1/2. Nästa kommer i morgon. Start vid Nybroviken och “mål” vid Folke Bernadottes bro, en promenad på ca. 3 km. (För min del lite längre eftersom jag startade hemma och promenerade till Barnängsbryggan, ca. 1 1/2 km.

Längs Djurgårdsbrunnsviken med början i Diplomatstaden

Jag tog en rask promenad hemifrån till Barnängsbryggan och tog sedan färjan Emelie in till Nybroplan.Bekvämt, trevligt och praktiskt. Och sedan promenerade jag längs Strandvägen och vattnet ut till Diplomatstaden. På vägen passerade jag den fina Nobelparken. Ett namn som kom till för att man här i närheten planerade att bygga ett Nobelinstitut till Minne av Alfred Nobel. (Han hade i närheten av parken haft kruttillverkning) Bygget blev inte av men parken har kvar namnet. Och sedan länge träter man i Stockholm om var detta ska ligga. Arbetsnamnet är dessutom nu “Nobel Center”.

På Östermalm, alldeles vid Nobelparken börjar Diplomatstaden med rader av tjusiga villor. Här ligger på rad 12 stycken palatsliknande villor som uppfördes mellan åren 1910 och 1920 . I orådet ligger också många ambassader och beskickningsbyggnader. Roligt var det att se kvarterens namn; “Ambassadören” och “Diplomaten”. Från början var det förmögna privatpersoner som bodde här men de är inte så många numer.

Skulpturen "Den vilande Diana" finns i Diplomatstaden på en udde visd Djurgårdsbrunnskanalen. Jaktens gudinna; “Den vilande Diana” och en hjort finns på en udde längs Djurgårdsbrunnsviken. Den kom på plats här 1964 men är en bronskopia av skulptören Jean Goujon som var verksam i mitten av 1500-talet. Nuvarande skulptör är okänd. 

Jag fortsätter längs vattnet och blickar in mot Diplomatstan. Kyrktornet  som skymtar i bakgrunden tillhör den Engelska kyrkan. och kommer fram till Källhagens värdshus.

 

Framme vid Källhagens värdshus ser jag “Oceanbus” komma och köra ner i vattnet. Detta är alltså en buss som blir till en båt och kör sightseeingturer i Stockholm. Jag har åka med “Oceanbus” ett par gånger och det var riktigt roligt.

Stockholm. Oceanbus kör ner och upp ur vattnet i Djurgårdsbrunnsviken vid Källhagens värdshus. “Oceanbus” kör ner och upp ur Djurgårdsbrunnsviken vid Källhagens värdshus. Kul att se från landsidan. Förra gången satt jag i.

Vidare längs Djurgårdsbrunnsviken

Här ute på Gärdet – Ladugårdsgärde, en del av stadsdelen Östermalm, finns också “Museieparken”. Alltså fler av Stockholms olika museer är samlade; Tekniska museet, Polismuseet, Etnografiska, Riksidrottsmuseet och Sjöhistoriska.

Stockholm. Gärdet. På andra sidan Djurgårdsbrunnsviken skymtar Kungliga Djurgården På andra sidan Djurgårdsbrunnsviken ligger Kungliga Djurgården.

Några har slagit sig ner vid vattnet i det vackra vädret.

 

Sjöhistoriska museet. Bara byggnaden i sig är värd ett besök. Ritad av arkitekt Ragnar Östberg som även var ansvarig för byggandet av Stockholms Stadshus. Här finns så mycket att se och är man intresserad av båtar, båtmodeller och allt annat som kan ha med hav och sjö att göra så finns här mycket av det mesta. Men inget museibesök för mig denna dag.

 

Längs promenadvägen vid vattnet finns mycket att titta på. Och vid detta minnesmärke över svenskar som omkommit i FN – tjänst blev det ytterligare ett stopp. Minnesmärket, av patinerad brons, är skapat av skulptören Liss Eriksson.Här vid minnesmärket hålls årligen en ceremoni på FN- dagen den 24 oktober.

Stockholm. Djurgårdsbrunnsviken. Minnesmärket "I Fredens Tjänst".Minnesmärket finns alldeles nere vid Djurgårdsbrunnsviken, nära Sjöhistoriska museet.

Jag närmar mig Folke Bernadottes bro och ska så småningom gå över. Men först ska jag hitta tre av de vita spiralskulpturerna som ska finnas här.

Folke Bernadottes bro

Strax före bron över till Djurgården finns en byst av Folke Bernadotte.  Via länken finns mer berättat om honom och hur han under ett FN-uppdrag 1948  som medlare, den förste i FM:s korta historia,  i konflikten mellan Palestina och Israel . På väg i Jerusalem i bil, för att att lämna förslag till en lösning på konflikten, blev han ihjälskjuten med flera skott i bröstet. Ingen har någonsin blivit dömd för mordet. Misstankar fanns att det var medlemmar i den judiska underjordiska “Sternligan” som låg bakom. Men inget kunde bevisas. 1968, när preskriptionstiden för mordet gått ut , trädde medlemmar från “Sternligan” fram och erkände brottet.

Folke Bernadottes bro leder över Djurgårdsbrunnsviken. Den invigdes 2019 och på hans dödsdag den 17 septemberFolke Bernadottes bro leder över Djurgårdsbrunnsviken och invigdes  av kungaparet den 17 september 2019.  Samma datum som hans dödsdag.

 

Stockholm

Rosendals Trädgård – Jag går vidare på Djurgården

19 september, 2020

Gårdagens promenad ute på Kungliga Djurgården gick längs vattnet från Blockhusudden, via “Täcka Udden” och till Biskopsudden. Och idag går jag/vi vidare och lämnar vattnet längs Stockholms inlopp och går ett par kilometer mot nordväst, till Rosendals trädgård.  Jag väljer att ta stigen vid skogsbrynet för tanken fanns att jag kanske skulle hitta någon svamp.

Vid strandkanten ute på Biskopsudden stod det några statyer  i naturlig storlek. Och efter mycket sökande har jag kanske klurat ut vilka de är.  De ser ut som de fyra konstarterna; måleri, arkitektur, skulptur och grafik och liknande skulpturer  fanns på  Konstakademiens tak. Är det någon som vet om jag är på rätt spår?

Här är nästa delsträcka av promenaden inprickad. Från Biskopsudden till Rosendals Trädgård och sedan följde jag vattnet en bit innan jag vek av. Och från Allmänna gränd/Gröna Lund färjan tillbaka till Barnängsbryggan på Söder.

Till Rosendals Trädgård

återkommer jag  flera gånger per år och det är ett trevligt delmål om man är ute på Djurgården och promenerar. Eller varför inte ett utflyktsmål i sig. I sommar har jag inte varit här men däremot i våras och då två gånger. Det blev en vända hit i april och då tog vi Djurgårdsfärjan från Slussen och hem promenerade vi från Djurgården in till City.  Även i maj var vi förbi men då var det inte Rosendals Trädgård som var i fokus utan andra delar. (Om du vill läsa finns de här: Till Djurgården från Södermalm – En fin båtpromenad och i inlägget Från Djurgården till Söder – Promenad och sjöresa.

Nu var det alltså dags igen för Rosendal. Jag valde att från Biskopsudden ta stigen längs med skogsbrynet och gjorde då och då små avvikelser in i skogen. För visst hade jag satt på mig svampögonen. Men tyvärr, kunskaperna vad gäller svampar är kraftigt begränsade trots att flera bloggvänner visar bilder och benämner svamparna med dess rätta namn.

Stockholm. Djurgården. På väg till Rosendals Trädgård från Biskopsudden. På väg till Rosendals Trädgård tar  jag då och då en avstickare in bland träden för att titta efter svamp. Men icke.

Stockholm. Kunliga Djurgården. Jag närmar mig Rosendals Trädgård. Tittar efter svamp. Men ingen svamplycka. Närmar mig Rosendals Trädgård men här är det i mitt tycke ingen svampmark. Men jag tog en titt. Förgäves. 

Skrinlägger planerna på svamp

och siktar i stället in mig  på toalett, blommor och något att stärka mig med. Just nu är utbudet på trädgårdscafeet begränsat men det som finns smakar bra. Jag tycker dock att priserna är väl rejält tilltagna. Men å andra sidan betalar man ju för “miljön” också. Och vill man “bara” ha en kopp kaffe med tilltugg”  finns det att köpa  i gårdsbutiken.

Perfekt plats i lä att slå sig ner. Alldeles utanför växthusen. Och fin utsikt över vackra blommor. Har av bloggvännen “Mitt skogsliden”fått se många vackra dahlior och vet att det finns mängder av olika sorter. Så jag tog mig en närmare titt. 

Stockholm. Djurgården. Rosendals Trädgård. Här fanns mängder av dahlior i olika varianter. Dahliorna trivs fint här på  Rosendals Trädgård och jag nöjde mig med att konstatera att det var just dahlior. Annat är överkurs för mig. Men om någon vet vilka varianter jag har med så berätta gärna. 

Även småfåglarna ser ut att trivas fint bland överblivna matrester.

De flesta bärbuskarna var tomma men däremot fanns det en del druvor på vinrankorna.

Från Rosendals trädgård och hem till Söder

Jag är på väg hemåt och dessa “kändisar” är på väg mot Rosendals Trädgård. (Gott om dem här idag)

Stockholm. Djurgården. Från Rosendals Trädgård följde jag Djurgårdsbrunnsviken en bit in mot stan. Från Rosendals trädgård gick jag mot Djurgårdsbrunnsviken och följde den en bit innan jag vek av för att ta mig till Allmänna gränd och ta färjan Emelie hem till Södermalm och  Barnängsbryggan.

Är man här på den västra delen av Djurgården passar det bra att ta färjan hem till Söder. Den avgår från Nybroplan med stopp vid Allmänna Gränd, den korta gatstump  som  går förbi Gröna Lund. Förr hette gatan Allmänna gatan och orsaken till det namnet var att gränden att den var öppen för allmänheten. Så var inte fallet med alla gator,  Gatan ledde fram till en port och där fick man förr betala entré för att komma in på Djurgården.

Här kommer min färja och största delen av promenaden är slut. Från Barnängsbrygggan och hem är det bar en promenad på  1 km. (Dagens etapp blev dryga 6 km och med gårdagens blir det ca. 14 km totalt. )

(PS! Inlägget blev betydligt kortare än gårdagens…)

Stockholm

Från Djurgården till Söder – Promenad och sjöresa

25 maj, 2020

I lördagens inlägg tog vi “Sjövägen,” pendelbåten, från Saltsjökvarn  över till Blockhusudden på Kungliga Djurgården. Och därifrån promenerade vi till Isbladskärret där vi tog en paus. Så det är därifrån vi idag tar oss vidare genom grönskande omgivningar och in till Stockholm.

Från Djurgården och Isbladskärret, in mot City, tog vi först den 390 m långa KärleksstigenFrån Djurgården och Isbladskärret, in mot City, började vi med att gå  den 390 meter långa  “Kärleksstigen” . 

Från Djurgården

och Isbladskärret är det dryga 6 km att promenera in till City och mer än halva vägen kan man gå längs och på mindre grusvägar eller stigar. Och nästan hela tiden med närheten till Djurgårdsbrunnskanalen.

Start för promenaden är  vid Isbladskärret i öster och sedan följde vi den prickade blå linjen in till Nybrohamnen i väster.

Kärleksstigen, eller som den mer officiellt heter, Kronprinsessan Victorias och Prins Daniels Kärleksstig var en bröllopsgåva till brudparet och invigdes 2012. Och stigen välkomna alla att ta del av den fina natur som finns här runt Isbladskärret.  (Gåvan kom från Världsnaturfonden och med ekonomisk hjälp av Kungliga Djurgårdens förvaltning.)

Väldigt vacker och varierad natur och den skira grönska gör helt klart sitt till. Och fortfarande är vitsipporna har i full blom.Vi såg också liljekonvaljens blad vara på väg. Men den är fridlyst här i Stockholms län och får vara skådebröd.

När Kärleksstigen upphörde gick vi kors och tvärs på lite andra stigar och kom ut vid Djurgårdsbrunnskanalen, gick över Djurgårdsbrunnsbron  och passerade Djurgårdsbrunns värdshus.  (Vi hade tänkt en lunch här, men den tanken hade många. Inga lediga bord så vi gick vidare.) 

Mer att se och upptäcka på vägen från Djurgården

Landhöjningen gjorde att Kungliga Djurgården på 1700-talet upphörde att vara en ö. Detta gjorde i sin tur att det  blev knepigt att få in varor till Stockholm. Man kunde med båt ta andra vägen, farleden, vägen förbi Blockhusudden och Stor Sjötullen. Men där var man tvungen att betala en tullavgift. Så för att förenkla för de mindre båtarna från skärgården som skulle leverera varor till Stockholm tillkom Djurgårdsbrunnskanalen. Och kanalen kom till  på inrådan av kung Karl XIV  Johan.  Kanalen, dryga 1 km lång, tog 10 år att bygga och invigningen skedde 1834.  Bygget blev dyrt och  för att delvis finansiera det hela tog man  ut en “roddavgift” för de båtar som passerade men avgiften försvann i slutet av 1800-talet-

Från Djurgården mot City går vi längs med Djurgårdsbrunnskanalen, vidare mot Djurgårdsbrunnsviken och korsar över Folke Bernadottes bro. Från Djurgården mot City går vi  längs Djurgårdsbrunnskanalens norra sida och kommer till Djurgårdsbrunnsviken vid Folke Bernadottes bro.  Kaknästornet i bakgrunden. (Sedan ett par år stängt för besökare)

Folke Bernadottes bro är tämligen ny och kungaparet invigde den i september 2019 och den är 98 meter lång. Bron är utsedd, läste jag, till en av de tio finalister i tävlingen Årets Stockholmsbyggnad. Juryn skrev i sin motivering ” Ett nytt inslag men samtidigten natrlig del av Djurgårdens landskap. Och det är Stockholmarna som ska rösta. Sista dagen för röstning var igår, den 24/5.  Övriga finalister finns här  i länken. 

Just här, vid den nya bron, fanns det förr en flottbro, en bro  som bars upp av flottar. Den bron lät kung Karl den XIV Johan bygga i början av 1800-talet för att sammanbinda de olika delarna av Djurgården.

Tydlig skyltning. Både från Djurgården och till olika platser här ute. Tydlig skyltning. Både från Djurgården och till olika platser att besöka-

Vi går vidare

längs vattnet mot stan och har passerat vägen upp till Rosendals trädgård. Men idag blir det inget besök här. Ett trevligt stopp är det alltid och så alla årstider. Och vill man handla växter eller ta en paus under sin promenad är detta ett trevligt stopp.

Här längs Djurgårdsbrunnsviken. På andra sidan skymtar Norra Djurgården med “Diplomatstaden” där många ambassader finns.

Vi är nu framme vid restaurang villa Godthem och dags för lite lunch. Vi har tur att hitta ett ledigt bord i trädgården och slår oss genast ner. Men inte är vi ensamma om att vara här heller.Men gott om plats mellan bord och gäster är det. (Kanske svårt att se det på bilden.)

Paus på restaurang Villa Godthem. Vi har här tagit oss från Djurgården, den östra sidan över till den västra. Paus på restaurang Villa Godthem. Vi har här tagit oss från Djurgården, den östra sidan tvärs över till den västra. 

Så lämnar vi Djurgården för den här gången och går längs Strandvägens vatten mot Nybroplan för att där ta båten hem till Söder.

Utsikt från Djurgårdsbron in mot Nybroviken och Strandvägen.

Många är på väg ut mot Djurgården i det vackra vårvädret.

Vi har två möjligheter att ta oss hem till Söder med båt.

En kostar lite extra (ej SL-kort) och det är Ressels rederi som kör Nybroviken, Allmänna gränd/Gröna Lund, Barnängsbryggan och Hammarby sjöstad . Går ganska ofta under helgerna men i Coronatider glest på vardagarna. Den varianten tar vi ibland.

Men nu blev det “pendelbåten” – Sjövägen och den tar oss till Saltsjökvarn , hållplatsen där vi steg på båten till blockhusudden. Här är det SL- kort som gäller. Och lite längre, ca 1.5 km, att gå hem än från Barnängsbryggan.

På väg  med båten mot Saltsjökvarn.  Och Södermalm ligger rakt fram. Lit etill höger i bild skymtar förutom en segelbåt också en gigantiska kranen Lodbrok.

Vi närmar oss Saltsjökvarn, den röda tegelbyggnaden. Och här är vår hållplats.

Och visst blir det ytterligare ett stopp vid Boule och Berså innan vi går hem. Väl hemma är 13 km avverkade. En trevlig och riktigt god heldag på alla sätt.