Browsing Tag

Costa Blanca

Spanien

Resan längs Costa Blanca fortsätter- Nu mot Torrevieja igen

17 februari, 2020

Så kommer då sista delen av resan längs norra delen av av Costa Blanca.  Vi har sett mandelträd i blom,kört på slingriga vägar uppe i bergen, besökt små byar, varit på vinprovning och givetvis har vi ätit gott. Och hela tiden har vi haft en vackert klarblå himmel som beledsagat oss.

“Colle de Rates” 660 meter över havet. Väldigt populärt mål för cyklister från alla världens hörn. Bra träning här i backarna. Och är man sugen på att vandra i bergstrakter går det också bra.

Resan vi gjorde längs spanska Costa Blanca är markerad med blått. Resan längs Costa Blanca markerat med blått.

Resan fortsätter

och bussen trocklar sig ner i sicksack för de smala vägarna. Och förutom bilar så är det mängder av cyklister vi möter.

Resan ska snart fortsätta tillbaka ner mot kusten och Medelhavet. Resan ska snart fortsätta mot kusten och Medelhavet. Jag går fram till kanten för att få en bättre överblick.

Och slingriga vägar var det. Men har en kommit upp så ska en ju ner också.

Ner kom  vi också utan minsta problem. Längs hela vägen och bergssluttningarna ligger små vita byar fint insprängda.  Funderar ett tag på anledningen till att man valt att bygga dem just här. Men vacker utsikt är det förvisso.

På resan ner mot kusten passerar vo flera små byar som så fint klättrar uppför bergsluttningarna.  På resan mot kusten passerar vi flera små “vita byar” som så fint klättrar uppför bergsluttningarna.

Den lilla staden Altea är vårt nästa stopp. En vacker gammal stad  som har mycket att erbjuda. (Mer om Altea finns att läsa i länken. Ett inlägg jag skrev i april 2017)

Här på stranden i Altea skymtar man staden Calpe i bakgrunen. Och ute i havet ligger Calpeklippan som sträcker sig 322 meter upp i luften. Jodå, man kan klättra upp på den. (Har gjort det i yngre år)

Gamla stan i Altea är absolut värd både ett och flera besök. Och församlingskyrkan, med sitt blå och vita tak,byggdes i början av 1900-talet är ett kännetecken för staden. 

Båtar lockar oss så en promenad längs bryggorna  i Alteas hamn blev det också.

Vill man tillbringa tid på stranden finns det flera att välja på i Altea. Men här är det rejäla stenstränder som gäller. Vi valde en bänk vid strandpromenaden att vila benen på. Men visst blev det också en tur längs havet innan resan gick in på sluttampen. Tillbaka till Torrevieja.

Resan ska snart gå in på sluttampen.Tillbaka till Torrevieja. Så vi passar på att ta in det sista av Altea för denna gång. Resan ska snart gå in på sluttampen så vi tar in det sista av Altea för denna gång.

Och ett par stenar fick också följa med.

 

Spanien

Färgglatt- Skyltsöndag från spanska Costa Blanca

16 februari, 2020

Söndag! Och dags igen för en trevlig och rolig ”Skyltsöndag”som bloggvännen BP så förtjänstfullt förvaltar. Här är det ”skyltar” av olika slag som gäller och med väldigt fri tolkning. Veckans bidrag är ett färgglatt smakprov från den resa vi gjorde i början av veckan längs norra delen av spanska Costa Blanca, “den Vita kusten”.

Staden La Nucia, några mil ovanför Benidorm välkomnar med ett färgglatt smakprov. Dock inte ätbart. Staden La Nucia,  “sportstaden”en bit ovanför Benidorm, välkomnar oss med ett färgglatt smakprov. Och förutom sport, främst cykling, så finns här stor produktion av honung och mandlar.Gillar verkligen rondellen här. Klart uppiggande.

Färgglatt smakprov

När vi lämnat kusten så började färden uppåt. Och den första stad vi körde igen om var La Nucia- En liten stad känd för sin honung och mandlar.  De kallar sig själv sportstaden, står på skylten och troligen är det cykling som gäller här.

Vi kör genom la Nucia och fortsätter vår tur högre upp. Här huvudgatan.

Vi startade i Torrevieja och dagens etapp slutar i Jalon.

Från La Nucia fortsatte bussen vidare upp till den lilla staden/byn Polop de la Marina.

Färgglatt! Ett av de små torgen i den lilla byn Polop de la Marina på Costa BlancaSkrattade gott åt vägskylten här på det lilla torget. Knappat en bil får plats på de trånga gatorna. Men vägen till Benidorm går här. Och visst är torget färgglatt. 

I Polop passerade vi det lokala apoteket och noterade att det alldeles utanför också fanns ett par parkeringsplatser reserverade för apotekets kunder. Kanske inte direkt så vanligt.

 

Från Polop fortsatte bussen på slingriga vägar uppför bergsluttningarna och mandelträden med sina rosa och vita blommor  kantade vägen. Och till sist var vi då uppe på Colle de Rates, 660 meter över havet. Vilken utsikt!

Colle de Rates 660 m.ö.h- ovanför Benidorm på Costa Blanca. Färgglatt så det förslår “Colle de Rates” – Färgglatt! Och så vackert! Men jag är glad att jag inte är på cykeltur här i bergstrakterna.

Men något ätbart här hoppade vi över. Utsikten och miljön räckte gott och väl. 

En välfylld papperskorg. Man kunde ju kanske önskat sig en av modell större-

Från Colle de Rates

körde vi neråt, en annan väg än den vi körde upp.  Men vägarna var lika slingriga. Målet nu var den lilla byn Xaló och byns bodega.

Bodegan i Xaló. Färgglatt även här vad gäller skyltar som visar vägen.Färgglatt här vad gäller skyltar utanför bodegan.

Först av allt blev det vinprovning. Flera olika röda och vita viner för avsmakning. Och några roséviner. Allt producerat här i dalen. Några inköp blev det helt klart.

Olivoljor i mängder av varianter, mandlar, honung, marmelader och mycket annat som producerats här i dalen fanns till försäljning och visst blev det en del av detta som också fick plats i väskan. Vad gäller olivolja är Spanien världens största producent. Och man räknar med att 40% av all olivolja i världen kommer härifrån och mest från södra Spanien.

Några av de olika närproducerade  olivoljorna som fanns  Här apelsin, tomat och basilika.

Utanför bodegan såldes närproducerade frukter. Vad sägs om ett nät med 5 kg apelsiner för 1 euro-

 

Fler ”söndagsskyltare” finns här!  Titta gärna in! Och välkommen att vara med.

 

Spanien

Mandelträd och mandelblomning längs Costa Blanca

14 februari, 2020

I gårdagens inlägg reste vi norrut längs spanska Costa Blanca, “Den vita kusten”. Och idag tar vi oss vidare  uppåt bergen och hamnar mitt bland mandelträd och deras blomning.

Vi gör då och då en del turer för att vidga vyerna här i Spanien. Och eftersom vi inte har en egen bil  bokar vi oftast en busstur.  I Torreviejatrakten finns ett par riktigt bra lokala buss/resebolag, “Viajes Rosa Tours” och David´s Coachtrips som båda har ett stort utbud av dagsturer i “närområdet” och längre resor i Spanien.

Vi är på väg en bit upp i bergen längs spanska Costa Blanca och tittar efter de mandelträd som vi vet ska komma. Vi tar oss vidare upp i bergen längs Costa Blanca. Vackra omgivningar och smala vägar. Och snart börjar vi se mandelträd-

Mandelträd och mandelblommor

Bussen kör i  sicsack uppför backarna. Vägen är smal, kruvorna många och cyklisterna också.  Här på de branta sluttningarna ser man att det odlas i terrasser. Och det har man gjort i alla tider. Nu i februari är det mandelträden som är i blom, men det finns också gott om olika frukt och olivträd.

Mandelträd kantar här ovanför Benidorm de smala och kurviga vägarna. Mandelträd kantar här de smala och kurviga vägarna.

Februari är är ju den månaden när mandelträden här blommar som mest. Det är vädret och temperaturen som varje år bestämmer när de ska blomma med sina vackra, skira, rosa och vita blommor. Viktigt är att blomningen inte sker för tidigt för då finns risk att regn och kyla först både blommor och kart.Och sker blomningen för sent så kanske bina, som är viktiga, hittar till andra växter och träd.

En del mandelträd växer mer fritt och andra är inhängnade. En del mandelträd är inhägnade och andra växer mer fritt

Vad gäller mandelträd

så blir de ofta 4-5 meter höga och har vita eller rosa blommor. Man säger att de vita blommorna ger lite mer bitter smak åt mandlarna än de rosa. De rosa ska vara lite sötare. Provsmakade och kanske kunde jag känna viss skillnad. Eller också var det för att jag visst vilka som varit vita.

Mandelträden har som många av de andra “frukterna” här i Spanien sitt ursprung i Mellanöstern. Och de kom till Spanien med morerna från Nordafrika.

Knepigt att få till riktigt bra bilder på träden genom bussens fönster. Och här på de smala, slingriga vägarna går det inte riktigt att stanna för att gå ut och titta.

Själva mandelfrukten har en hård ytterhinna och ett segt, oätligt, skal. Det är alltså själva fröet inuti skalet som är det ätbara- mandeln. Mandeln kallas ofta för en nöt men är inte det botaniskt sett.  Men enligt EU:s regler är det en nöt. Mandeln tillhör samma familj som körsbär, plommon, persikor och aprikos och är en stenfrukt.

Mandeln

anses som “nyttig” eftersom den innehåller  mycket mättade proteiner och en hel del fibrer. Dessutom finns E-vitamin som är bra för immunförsvaret och magnesium som är bra för hjärta och blodtryck.

An mandel görs också bl.a mandelmjölk, mandelmjöl och av kärnorna kan det bli marsipan.

Till salu! En odling med mandelträd. I alla fall ett vackert läge här på Costa Blanca. Till salu! Kanske skulle vi slå till här på en odling av mandelträd. Men nej….

Och visst finns det mandlar i olika varianter att köpa. Närodlade dessutom.

Kanske lite salta mandlar? Jo, det blev köp av.

Och resan fortsatte än högre upp i bergen.

Spanien

Costa Blanca – En resa norrut längs den spanska vita kusten

13 februari, 2020

Välkomna med på en resa norrut längs Costa Blanca, Spaniens “Vita Kust”. Vi startar i Torrevieja, passerar Alicante och Benidorm. Det första stoppet för dagen blir i den lilla vackra bergsbyn Polop de la Marina.

Vi har tidigare gjort den här turen flera gånger och under olika årstider. Alltid lika spännande att se hur växtligheten varierar med de olika säsongerna. Anledningen till att vi gör om turen  nu var att vi gärna ville se mandeltränden  i blomning. Och det fick vi.  En blomning som som  pågår från ca. mitten  av januari och  under  nästan hela februari månad.

Vi är på väg norrut längs Costa Blanca. Här strax innan BenidormVi är på väg norrut längs Costa Blanca. Och kuperat är det. Här strax utanför Benidorm.

Vi startar i Torrevieja, kör norrut  förbi  Alicante och Benidorm och stannar till i den lilla byn Polop de la Marina för att sedan på slingriga vägar fortsätta upp i bergen till Coll de Rates

 

Norrut längs Costa Blanca

Från bussen, lite suddigt, ser jag Benidorms “skyline” och sänder förstås en extra tanke till bloggvännen BP.

Lite av Benidorm från bussen

Vi passerar Benidorm en av de större och mer populära städerna längs Costa BlancaVi passerar i utkanten av Benidorm, en av de populära städerna längs Costa Blanca.

Strax efter Benidorm viker vi av från kusten och kör upp mot bergsområdet. Och här passerar vi flera läckra rondeller.

Vad sägs om en rondell med inbyggd “dimma”. Den här ligger på vägen till den stora temaparken “Terra Mitica”

I Polop de la Marina, en liten stad/ by med 4000 invånare, går vi en promenad och tar oss upp till den gamla delen. Högst upp på kullen ligger Sankt Peters kyrka som är från 1700-talet.

Polop de la Marina är en av alla byar längs Costa BlancaPolop de la Marina – en av många bergsbyar som finns längs Costa Blanca.

En och annan bil finns också i stan.

Vi tittade även denna gång in i det hus, idag ett museum kombinerat med turistkontoret, och som tillhört den spanske författaren Gabriel Miró. Mer om honom och om Polp har jag berättat om här. 

En bra kombination turistbyrån och museet.  (Tidigare Gabriel Mirós hem)

Vackra miljöer i den gamla delen av Polop.

 

För oss är det efter ett par timmar dags att köra vidare. Och då har vi i lugnt tempo tittat på byn och vilat upp oss med ett pitstop. Nu bär det än mer uppåt. Förutom att det är slingrande smala, vägar så ska också bilar, bussar och cyklister dela på vägbanan. Men det verkar fungera bra.  Kanske väl trångt ibland och bussen får köra efter cyklisterna i några av uppförsbackarna,

Vi fortsätter uppåt längs de branta vägarna här i bergstrakterna på Costa BlancaVi fortsätter och bussen tar oss högre och högre upp längs vägarna i bergstrakterna här på Costa Blanca.

 

I morgon fortsätter resan.

Spanien

Ögonblick, stil och detaljer från besöket på Tabarca

11 oktober, 2018

Besöket vi nyligen gjorde på Tabarca, den lilla ön på spanska Costa Blanca,  bjöd på oss förutom vacker miljö, fin båtresa, god mat och dryck också på stil och detaljstudier där kameran fick jobba på för att fånga olika ögonblick. Jag tränar fortfarande på att hinna med manuella inställningar men ibland så får det gå på automatik. Särskilt om jag ska hinna fånga motiven innan de försvinner eller kommer ur bildfånget.

Gott om måsar är det på Tabarca. Och denna satt still ett ögonblick. Mås med personlig stil och med bra spaningsläge. 

Att  fånga ögonblick

detaljer och vad som händer där jag är och med kameran som hjälp är  på sätt och vis som att göra anteckningar.  Och anteckningarna sparas eller slängs allt efter tycke och smak.  Just att använda kameran som anteckningshäfte var något jag började fundera över efter det att jag för några år sedan för första gången besökte Lars Lerins permanenta konsthall i Karlstad, Sandgrund.  Han använder hela tiden kameran som en anteckningsbok för att fånga ljus, färger och miljöer. Nu är det ju inte så att jag har förmågan att kunna måla eller uttrycka mig direkt konstnärligt på något sätt. Men att fotografera för att dokumentera, minnas en händelse, ett ögonblick eller för att det är roligt i sig,  gör jag gärna. Ibland blir bilden som jag tänkt mig. Ibland inte. Överraskningsmoment finns med och kan göra det hela än roligare och/ eller bättre.

Ett ögonblick i en av gränderna på Tabarca som måste fångasHär försöker jag fånga detaljer och maken gör likadant. (Det är han som tagit bilden. )

Stil och detaljer med humor

Ugglan är tänkt som “måsskrämma” men inte låter sig måsen skrämmas av den. 

Några vill vara med på bild och några inte. Olika stilar har de.  (Kan detta månne vara skarvar? Någon som vet?)

En katt med stil. Bekvämt vill den ha det.

Olika stilar.

“Masters of the sea”. Grundkurs i snorkling pågår. Eller har snarare just startat.

Ett direkt ögonblick. En stilstudie.Redo för strandlivet. Var och en på sitt sätt. En stilstudie och ett ögonblick.

Inte alls dumt att vila sig i form