Browsing Tag

Costa Blanca

Spanien

Resan längs Costa Blanca fortsätter- Nu mot Torrevieja igen

17 februari, 2020

Så kommer då sista delen av resan längs norra delen av av Costa Blanca.  Vi har sett mandelträd i blom,kört på slingriga vägar uppe i bergen, besökt små byar, varit på vinprovning och givetvis har vi ätit gott. Och hela tiden har vi haft en vackert klarblå himmel som beledsagat oss.

“Colle de Rates” 660 meter över havet. Väldigt populärt mål för cyklister från alla världens hörn. Bra träning här i backarna. Och är man sugen på att vandra i bergstrakter går det också bra.

Resan vi gjorde längs spanska Costa Blanca är markerad med blått. Resan längs Costa Blanca markerat med blått.

Resan fortsätter

och bussen trocklar sig ner i sicksack för de smala vägarna. Och förutom bilar så är det mängder av cyklister vi möter.

Resan ska snart fortsätta tillbaka ner mot kusten och Medelhavet. Resan ska snart fortsätta mot kusten och Medelhavet. Jag går fram till kanten för att få en bättre överblick.

Och slingriga vägar var det. Men har en kommit upp så ska en ju ner också.

Ner kom  vi också utan minsta problem. Längs hela vägen och bergssluttningarna ligger små vita byar fint insprängda.  Funderar ett tag på anledningen till att man valt att bygga dem just här. Men vacker utsikt är det förvisso.

På resan ner mot kusten passerar vo flera små byar som så fint klättrar uppför bergsluttningarna.  På resan mot kusten passerar vi flera små “vita byar” som så fint klättrar uppför bergsluttningarna.

Den lilla staden Altea är vårt nästa stopp. En vacker gammal stad  som har mycket att erbjuda. (Mer om Altea finns att läsa i länken. Ett inlägg jag skrev i april 2017)

Här på stranden i Altea skymtar man staden Calpe i bakgrunen. Och ute i havet ligger Calpeklippan som sträcker sig 322 meter upp i luften. Jodå, man kan klättra upp på den. (Har gjort det i yngre år)

Gamla stan i Altea är absolut värd både ett och flera besök. Och församlingskyrkan, med sitt blå och vita tak,byggdes i början av 1900-talet är ett kännetecken för staden. 

Båtar lockar oss så en promenad längs bryggorna  i Alteas hamn blev det också.

Vill man tillbringa tid på stranden finns det flera att välja på i Altea. Men här är det rejäla stenstränder som gäller. Vi valde en bänk vid strandpromenaden att vila benen på. Men visst blev det också en tur längs havet innan resan gick in på sluttampen. Tillbaka till Torrevieja.

Resan ska snart gå in på sluttampen.Tillbaka till Torrevieja. Så vi passar på att ta in det sista av Altea för denna gång. Resan ska snart gå in på sluttampen så vi tar in det sista av Altea för denna gång.

Och ett par stenar fick också följa med.

 

Spanien

Färgglatt- Skyltsöndag från spanska Costa Blanca

16 februari, 2020

Söndag! Och dags igen för en trevlig och rolig ”Skyltsöndag”som bloggvännen BP så förtjänstfullt förvaltar. Här är det ”skyltar” av olika slag som gäller och med väldigt fri tolkning. Veckans bidrag är ett färgglatt smakprov från den resa vi gjorde i början av veckan längs norra delen av spanska Costa Blanca, “den Vita kusten”.

Staden La Nucia, några mil ovanför Benidorm välkomnar med ett färgglatt smakprov. Dock inte ätbart. Staden La Nucia,  “sportstaden”en bit ovanför Benidorm, välkomnar oss med ett färgglatt smakprov. Och förutom sport, främst cykling, så finns här stor produktion av honung och mandlar.Gillar verkligen rondellen här. Klart uppiggande.

Färgglatt smakprov

När vi lämnat kusten så började färden uppåt. Och den första stad vi körde igen om var La Nucia- En liten stad känd för sin honung och mandlar.  De kallar sig själv sportstaden, står på skylten och troligen är det cykling som gäller här.

Vi kör genom la Nucia och fortsätter vår tur högre upp. Här huvudgatan.

Vi startade i Torrevieja och dagens etapp slutar i Jalon.

Från La Nucia fortsatte bussen vidare upp till den lilla staden/byn Polop de la Marina.

Färgglatt! Ett av de små torgen i den lilla byn Polop de la Marina på Costa BlancaSkrattade gott åt vägskylten här på det lilla torget. Knappat en bil får plats på de trånga gatorna. Men vägen till Benidorm går här. Och visst är torget färgglatt. 

I Polop passerade vi det lokala apoteket och noterade att det alldeles utanför också fanns ett par parkeringsplatser reserverade för apotekets kunder. Kanske inte direkt så vanligt.

 

Från Polop fortsatte bussen på slingriga vägar uppför bergsluttningarna och mandelträden med sina rosa och vita blommor  kantade vägen. Och till sist var vi då uppe på Colle de Rates, 660 meter över havet. Vilken utsikt!

Colle de Rates 660 m.ö.h- ovanför Benidorm på Costa Blanca. Färgglatt så det förslår “Colle de Rates” – Färgglatt! Och så vackert! Men jag är glad att jag inte är på cykeltur här i bergstrakterna.

Men något ätbart här hoppade vi över. Utsikten och miljön räckte gott och väl. 

En välfylld papperskorg. Man kunde ju kanske önskat sig en av modell större-

Från Colle de Rates

körde vi neråt, en annan väg än den vi körde upp.  Men vägarna var lika slingriga. Målet nu var den lilla byn Xaló och byns bodega.

Bodegan i Xaló. Färgglatt även här vad gäller skyltar som visar vägen.Färgglatt här vad gäller skyltar utanför bodegan.

Först av allt blev det vinprovning. Flera olika röda och vita viner för avsmakning. Och några roséviner. Allt producerat här i dalen. Några inköp blev det helt klart.

Olivoljor i mängder av varianter, mandlar, honung, marmelader och mycket annat som producerats här i dalen fanns till försäljning och visst blev det en del av detta som också fick plats i väskan. Vad gäller olivolja är Spanien världens största producent. Och man räknar med att 40% av all olivolja i världen kommer härifrån och mest från södra Spanien.

Några av de olika närproducerade  olivoljorna som fanns  Här apelsin, tomat och basilika.

Utanför bodegan såldes närproducerade frukter. Vad sägs om ett nät med 5 kg apelsiner för 1 euro-

 

Fler ”söndagsskyltare” finns här!  Titta gärna in! Och välkommen att vara med.

 

Spanien

Mandelträd och mandelblomning längs Costa Blanca

14 februari, 2020

I gårdagens inlägg reste vi norrut längs spanska Costa Blanca, “Den vita kusten”. Och idag tar vi oss vidare  uppåt bergen och hamnar mitt bland mandelträd och deras blomning.

Vi gör då och då en del turer för att vidga vyerna här i Spanien. Och eftersom vi inte har en egen bil  bokar vi oftast en busstur.  I Torreviejatrakten finns ett par riktigt bra lokala buss/resebolag, “Viajes Rosa Tours” och David´s Coachtrips som båda har ett stort utbud av dagsturer i “närområdet” och längre resor i Spanien.

Vi är på väg en bit upp i bergen längs spanska Costa Blanca och tittar efter de mandelträd som vi vet ska komma. Vi tar oss vidare upp i bergen längs Costa Blanca. Vackra omgivningar och smala vägar. Och snart börjar vi se mandelträd-

Mandelträd och mandelblommor

Bussen kör i  sicsack uppför backarna. Vägen är smal, kruvorna många och cyklisterna också.  Här på de branta sluttningarna ser man att det odlas i terrasser. Och det har man gjort i alla tider. Nu i februari är det mandelträden som är i blom, men det finns också gott om olika frukt och olivträd.

Mandelträd kantar här ovanför Benidorm de smala och kurviga vägarna. Mandelträd kantar här de smala och kurviga vägarna.

Februari är är ju den månaden när mandelträden här blommar som mest. Det är vädret och temperaturen som varje år bestämmer när de ska blomma med sina vackra, skira, rosa och vita blommor. Viktigt är att blomningen inte sker för tidigt för då finns risk att regn och kyla först både blommor och kart.Och sker blomningen för sent så kanske bina, som är viktiga, hittar till andra växter och träd.

En del mandelträd växer mer fritt och andra är inhängnade. En del mandelträd är inhägnade och andra växer mer fritt

Vad gäller mandelträd

så blir de ofta 4-5 meter höga och har vita eller rosa blommor. Man säger att de vita blommorna ger lite mer bitter smak åt mandlarna än de rosa. De rosa ska vara lite sötare. Provsmakade och kanske kunde jag känna viss skillnad. Eller också var det för att jag visst vilka som varit vita.

Mandelträden har som många av de andra “frukterna” här i Spanien sitt ursprung i Mellanöstern. Och de kom till Spanien med morerna från Nordafrika.

Knepigt att få till riktigt bra bilder på träden genom bussens fönster. Och här på de smala, slingriga vägarna går det inte riktigt att stanna för att gå ut och titta.

Själva mandelfrukten har en hård ytterhinna och ett segt, oätligt, skal. Det är alltså själva fröet inuti skalet som är det ätbara- mandeln. Mandeln kallas ofta för en nöt men är inte det botaniskt sett.  Men enligt EU:s regler är det en nöt. Mandeln tillhör samma familj som körsbär, plommon, persikor och aprikos och är en stenfrukt.

Mandeln

anses som “nyttig” eftersom den innehåller  mycket mättade proteiner och en hel del fibrer. Dessutom finns E-vitamin som är bra för immunförsvaret och magnesium som är bra för hjärta och blodtryck.

An mandel görs också bl.a mandelmjölk, mandelmjöl och av kärnorna kan det bli marsipan.

Till salu! En odling med mandelträd. I alla fall ett vackert läge här på Costa Blanca. Till salu! Kanske skulle vi slå till här på en odling av mandelträd. Men nej….

Och visst finns det mandlar i olika varianter att köpa. Närodlade dessutom.

Kanske lite salta mandlar? Jo, det blev köp av.

Och resan fortsatte än högre upp i bergen.

Spanien

Costa Blanca – En resa norrut längs den spanska vita kusten

13 februari, 2020

Välkomna med på en resa norrut längs Costa Blanca, Spaniens “Vita Kust”. Vi startar i Torrevieja, passerar Alicante och Benidorm. Det första stoppet för dagen blir i den lilla vackra bergsbyn Polop de la Marina.

Vi har tidigare gjort den här turen flera gånger och under olika årstider. Alltid lika spännande att se hur växtligheten varierar med de olika säsongerna. Anledningen till att vi gör om turen  nu var att vi gärna ville se mandeltränden  i blomning. Och det fick vi.  En blomning som som  pågår från ca. mitten  av januari och  under  nästan hela februari månad.

Vi är på väg norrut längs Costa Blanca. Här strax innan BenidormVi är på väg norrut längs Costa Blanca. Och kuperat är det. Här strax utanför Benidorm.

Vi startar i Torrevieja, kör norrut  förbi  Alicante och Benidorm och stannar till i den lilla byn Polop de la Marina för att sedan på slingriga vägar fortsätta upp i bergen till Coll de Rates

 

Norrut längs Costa Blanca

Från bussen, lite suddigt, ser jag Benidorms “skyline” och sänder förstås en extra tanke till bloggvännen BP.

Lite av Benidorm från bussen

Vi passerar Benidorm en av de större och mer populära städerna längs Costa BlancaVi passerar i utkanten av Benidorm, en av de populära städerna längs Costa Blanca.

Strax efter Benidorm viker vi av från kusten och kör upp mot bergsområdet. Och här passerar vi flera läckra rondeller.

Vad sägs om en rondell med inbyggd “dimma”. Den här ligger på vägen till den stora temaparken “Terra Mitica”

I Polop de la Marina, en liten stad/ by med 4000 invånare, går vi en promenad och tar oss upp till den gamla delen. Högst upp på kullen ligger Sankt Peters kyrka som är från 1700-talet.

Polop de la Marina är en av alla byar längs Costa BlancaPolop de la Marina – en av många bergsbyar som finns längs Costa Blanca.

En och annan bil finns också i stan.

Vi tittade även denna gång in i det hus, idag ett museum kombinerat med turistkontoret, och som tillhört den spanske författaren Gabriel Miró. Mer om honom och om Polp har jag berättat om här. 

En bra kombination turistbyrån och museet.  (Tidigare Gabriel Mirós hem)

Vackra miljöer i den gamla delen av Polop.

 

För oss är det efter ett par timmar dags att köra vidare. Och då har vi i lugnt tempo tittat på byn och vilat upp oss med ett pitstop. Nu bär det än mer uppåt. Förutom att det är slingrande smala, vägar så ska också bilar, bussar och cyklister dela på vägbanan. Men det verkar fungera bra.  Kanske väl trångt ibland och bussen får köra efter cyklisterna i några av uppförsbackarna,

Vi fortsätter uppåt längs de branta vägarna här i bergstrakterna på Costa BlancaVi fortsätter och bussen tar oss högre och högre upp längs vägarna i bergstrakterna här på Costa Blanca.

 

I morgon fortsätter resan.

Spanien

Ögonblick, stil och detaljer från besöket på Tabarca

11 oktober, 2018

Besöket vi nyligen gjorde på Tabarca, den lilla ön på spanska Costa Blanca,  bjöd på oss förutom vacker miljö, fin båtresa, god mat och dryck också på stil och detaljstudier där kameran fick jobba på för att fånga olika ögonblick. Jag tränar fortfarande på att hinna med manuella inställningar men ibland så får det gå på automatik. Särskilt om jag ska hinna fånga motiven innan de försvinner eller kommer ur bildfånget.

Gott om måsar är det på Tabarca. Och denna satt still ett ögonblick. Mås med personlig stil och med bra spaningsläge. 

Att  fånga ögonblick

detaljer och vad som händer där jag är och med kameran som hjälp är  på sätt och vis som att göra anteckningar.  Och anteckningarna sparas eller slängs allt efter tycke och smak.  Just att använda kameran som anteckningshäfte var något jag började fundera över efter det att jag för några år sedan för första gången besökte Lars Lerins permanenta konsthall i Karlstad, Sandgrund.  Han använder hela tiden kameran som en anteckningsbok för att fånga ljus, färger och miljöer. Nu är det ju inte så att jag har förmågan att kunna måla eller uttrycka mig direkt konstnärligt på något sätt. Men att fotografera för att dokumentera, minnas en händelse, ett ögonblick eller för att det är roligt i sig,  gör jag gärna. Ibland blir bilden som jag tänkt mig. Ibland inte. Överraskningsmoment finns med och kan göra det hela än roligare och/ eller bättre.

Ett ögonblick i en av gränderna på Tabarca som måste fångasHär försöker jag fånga detaljer och maken gör likadant. (Det är han som tagit bilden. )

Stil och detaljer med humor

Ugglan är tänkt som “måsskrämma” men inte låter sig måsen skrämmas av den. 

Några vill vara med på bild och några inte. Olika stilar har de.  (Kan detta månne vara skarvar? Någon som vet?)

En katt med stil. Bekvämt vill den ha det.

Olika stilar.

“Masters of the sea”. Grundkurs i snorkling pågår. Eller har snarare just startat.

Ett direkt ögonblick. En stilstudie.Redo för strandlivet. Var och en på sitt sätt. En stilstudie och ett ögonblick.

Inte alls dumt att vila sig i form

 

 

Spanien Torrevieja

Sol och hav är det gott om på Costa Blanca

22 november, 2017

Sol och hav samt viss behaglig värme, dagstemperaturer på +20, gör dagarna fortsatt njutbara.  Det vackra vädret består och jag kan inte påstå att jag just nu längtar hem till Stockholm och efter november månads väder. Stockholm i sig kan jag alltid sakna och även döttrar och barnbarnen. Men å andra sidan finns Stockholm alltid kvar.

Här i Torrevieja är det olika nyanser av blått som gäller och det är njutbara dagar. Dagarna försvinner i rask takt och många timmar tillbringas utomhus och gärna på gående föttter. (Stegräknaren visade igår på  15 200 steg, ca en mil.) Även en och annan cykeltur har det  blivit under veckan vi varit här.

Sol och hav är alltid nära till hands i TorreviejaSolen fortsätter att lysa på oss och havet skiftar vackert i olika blå nyanser.

Sol och hav

Vår sommarstuga ligger i Torrevieja, i en del av östra Spanien som heter Costa Blanca, den vita kusten. Detta är en ca 20 mil låmg kuststräcka som går från Denia i norr till Pilar de Horadada i söder. Området tillhör provinsen Alicante och regionen Valencia.  Vi har i omgångar rest längs kusten och jag har tidigare skrivit om bl.a Altea, Denia, Alicanteoch Benidorm. Om Benidorm finns också mycket  härlig läsning att hos bloggvännen BP.

Costa Blanca ståtar med dryga 320 soldagar /år och en genomsnittstemperatur på +20 så det är fullt förståligt att många kustremsam är populär inte bara för spanjorer utan även för frusna nordbor och andra nationaliteter.

Costa Blanca sträcker sig från Denia i norr till Pilar da Horadada i söder.

Spanien karta och på denna, där “mindre städer” inte är utsatta blir Costa Blancas sträckning i norr ungefär mellan Valencia och Alicante och söderut till kusten utanför staden Murcia.

Träff

I Torrevieja liksom i de andra orterna längs Costa Blanca är det aldrig långt till havet. Jag går dagligen  långa promenader längs havet och gårdagen var inget undantag. Jag mötte väninnan Ami för en pirpromenad och bara att gå den fram och tillbaka är en sträcka på 2700 meter. Piren, “Dique de Levante” är gåvänlig med trätrall och är omgärdad av metallräcken. Tanken är att man ska få en känsla av att befinna sig på ett fartyg. Och omgiven av hav är man. Under själva piren finns en cykelbana om en cykeltur känns aktuell. Piren var förfallen i många år med gjordes i ordning och nyinvigdes åe 2000.  Skulle det vara aktuellt med en vätskepaus finns i mitten av piren en trappa ner och där finns några mindre barer/restauranger.

Sol och hav möts på piren i TorreviejaBehaglig pirpromenad  och sol och hav möts. 

Fiskare finns på plats. Vi stannar till och förundras över det klara vattnets olika skiftningar.

En bit ut på piren möter vi den evigt väntande fiskarhustrun.

För oss blev det inget stopp ute på piren utan vi fortsatte längs strandpromenaden för att så småningom dra oss upp i stan. här hade vi bestämt lunchträff med andra vänner.

Gott om människor på strandpromenaden och även på stranden.

Och det fanns de som badade. Väl kyligt för mig med +18 i havet.

Dags för både lite mat och dryck. Njutbart i solen. Här träffar Ami och jag de goda vännerna Preciosa, Jeanette och Peter (Peter tar bilden) Och vi blir sittandes länge bland god mat, dryck och skratt.

Jättetrevligt att ses! Här jag, Ami och Jeanette.

 

Spanien Torrevieja

På plats i Torrevieja

16 september, 2017

Det är trevligt att vara på plats i Torrevieja igen, i den spanska sommar/vinterstugan. Sommaren pågår  fortfarande och dagarna har varit tämligen varma med temperaturer i veckan på upp till +33.  Det känns hemtamt att vara här igen.  Det är ju några månader sen senast.  Mycket är ju som “vanligt” som det ofta är när man kommer tillbaka till något.  Och den igenkänningsfaktorn tycker jag om.  Men nya saker att upptäcka och utforska finns och nya möten av skilda slag väntar.

Sommaren hemma gick alltför fort och vi tilllbringade den i stort sett hemma i Sverige. En resa till Helsingfors och ett par vändor till Åland blev det också.    Även om vädret varierat och inte låtit sig påverkas av våra önskningar, tyvärr,  så har det känts bra. Jag  jobbat en del som guide/reseledare och har då haft det fina vädret med mig. Bra tajming där. Likaså har det fina vädret följt med mig även på privata resor men visst känns det som om sommaren kom av sig redan i juni.

PÅ plats i Torrevieja. Promenad på strandpromenaden-Trots min påkomna förkylning fick det bli en promenad längs havet. Hit dras jag som en magnet.

Att vara på plats i Torrevieja innebär också att träffa vänner.  Fredagar är marknadsdagar och under de månader det inte är så hett brukar det bli en runda där och sedan lite “fredagsdryck” där vi sammanfattar lita av varje som hör livet till. Gårdagens marknadsbesök lämnades därhän, men det gjorde inte vårt möte.

Ami, jag, Carita och Christel i “sammanfattningstagen” på El Rastrillo.  Dryck och en tapa för 1,50  euro är helt överkomligt. (Tapas ingår med drycken och kommer per automatik)

Dessa småfiskar, boquerones, (ansjovis)  kom in som tapas. Inte mina mina favoriter. Men vad gör det? Trevligt hade vi.

Jag fortsatte trevligheterna med att slå mig ner på en bänk och blicka ut över havet. Och här blev jag sittandes länge.Precis som jag brukar göra.

På plats i Torrevieja, på en bänk alldeles vid havet. Gott om lediga bänkar att slå sig ner på för att samla ihop tankarna. Behövligt ibland.

 

 

 

 

 

Spanien Torrevieja

Den som väntar får se…

15 april, 2017

Även igår, långfredag, gick jag ut för att se en påskprocession tillsammans med vänner. Även denna kväll blev det lång väntan innan innan den kom. Men så till sist  dök hornblåsaren upp, mannen som leder processionen.  Längs hela huvudgatan, Ramon Gallud, där processionen skulle gå,  fanns stolar utplacerade och dessa kunde hyras för fem euro. Men till vilket ändåmål hyresintäkterna skulle gå förblev oklart. Några av oss hyrde stolar men jag valde att stå för trästolarna var inte av det bekvämaste slaget.

Långfredagens procession är tillägnad Kristus korsfästelse och begravning och  det var 14 brödraskap som skulle ingå. Jag såg inte processionen till slutet, men åtta “troner” -“pasos” hann passera innan  Preciosa och jag gick hemåt och då hade vi varit på plats i tre timmar.

En ljummen kväll var det och vi satt ute länge på altanen och vid midnatt visade temometern +20. Behagligt!

Början på processionen.

Påsken här  i Spanien innebär vare sig påskägg, påskris med fjädrar eller målade ägg utan traditionerna är helt annorlunda. Dessa processioner har sin bakgrund i medeltiden och botgöringen och ska visa på händelseran från Jesus intåg i Jerusalem och sedan hans väg till korset. Det lär finnas fjorton “stationer” från dödsdomen till begravningen och detta är som avbildat på ikoner eller skulpturer  och bärs runt i processionerna. Vissa ikoner/skulpturer är med i flera processioner.

Många barn är med i processionerna och dessa delar ut godis både till barn och vuxna och det ska symbolisera boten, att gottgöra. Flera åskådare, både äldre och “juniorer”, hade plastpåsar med sig som de sträckte fram och samlade sitt godis i. Barnen här har godiset i väskor innanför sina caper.

Traditionen med brödraskap uppstod i Spanien i slutet av 1400-talet efter 800 års muslimskt styre och brödraskapen spelar än idag en viktig roll.

Detta blir mitt sista inlägg från påskprocessionerna men idag, påskafton,  firas Jesus seger över dödenoch det sker med en trumprocession som pågår i flera timmar och som avslutas vid “kyrktorget” som man rundar tre gånger. I morgon söndag, startar två processioner på morgonen, och då för att fira Jesu uppståndelse.

Nazarenos, män och kvinnor i “struthattar” fanns även med i långfredagens procession. Dessa symbolisrera de som angav Jesus och som därför vill dölja sina ansikten vill dölja sina ansikten

Tusentals människor är ute om kvällarna och ser processionerna.

Olika orkestrar deltar i processionerna.

 

Lite soldis har vi denna påskafton och just nu behagliga +25 grader. En promenad väntar och sedan lunch tillsammans med vänner. Och visst blir det en bra dag idag också. Önskar er läsare också en bra dag och till er som har det kallt och mulet så delar jag gärna med mig av både sol och värme.

 

 

 

Skyltar Spanien Torrevieja

Palmer och söndag

9 april, 2017

Semana Santa, “Den heliga veckan”, påskveckan, är här och den inleds med palmsöndagen. Påskveckan har en lång och stark tradition i Spanien och bland årets alla veckor är denna den viktigaste för de kristna. En vecka då Kristus lidande, död och uppståndelse är i fokus. Och påsken firas just för att minnas Jesu lidande och död. (Så religiös är jag inte men ser detta med påsken som en del av vår historia. Här i Spanien finns vare sig påskris, fjädrar eller ägg  till påsk utan det är en religiös högtid.

Just idag är min skyltsöndag som bästa BP förvaltar utbytt mot palmsöndagen men den får i sig vara veckans skyltning och på sitt sätt.

Palmer finns det gott om och så även palmblad.

Just denna dag, palmsöndagen, tar barn och vuxna ofta med kvistar och palmblad till mässa och får dessa välsignade av prästen och dessa tas ofta sedan med hem och ett krucifix sätts i dem. Kvistarna får torka fram till nästa års askonsdag och tas då till kyrkan fär att bränns. Askonsdagen har fått sitt namn av den katolska sedvänjan att att strö välsignad aska över sig eller göra ett kors i pannan just vid inledningen av fastan som askonsdagen är, detta för att “göra bot! under fastans första dag- ( Askonsdagen infaller 46 dagar före påskdagen)

I Torrevieja som på de flesta andra platser i Spanien är det nu i påskveckan olika processioner varje dag och ibland två gånger per dag och de avslutas på påskdagen . Idag var vi med om “palmprocessionen” på förmiddagen och i kväll är det “Las Mantillas”, små handdukar, som tillägnas Virgen de la Esperanza- Hoppets jungfru.

Många gåner startar processionerna vid nya kyrkan, “vita kyrkan” och slutar vid den “stora kyrkan” (gamla kyrkan)

Människor i alla åldrar  gick med i processionen och trotttoarerna kantades också av många.

Jesus kommer ridandes på en åsna och denna “tron” bärs av många starka varelser. (Fötterna i sina vita skor skymtar under det svarta täcket.

En orketser spelar och det blir genast lättare för alla i processionen att hålla takten.

Palmblad och olivkvistar bärs med av alla.

Målet, gamla kyrkan, och här har mängder av människor samlats för att just fira palmsöndagen. Och friandet av starten på påskveckan fortsatte nere vid strandpromenaden som fylldes av glada och lediga människor.

 

 

 

Spanien Torrevieja

Casino

5 april, 2017

Solen fortsätter att skina på oss och efter att ha ansat lite växter som frodats fint blev det vår vana trogen en långpromenad. Promenader blir det för oss vare sig vi är hemma i Stockholm eller ute och reser och även här i den spanska “sommar/vinterstugan hör de liksom till. Och efter att ha avverkat piren och en del till infinner sig ofta tapaslängtan. Idag inget undantag. Vi har en handfull favoritställen, strategiskt utplacerade i stan och idag tog vi en repris av gårdagens tapasställe, Calabrio. Dock ingen spontan samling av vänner här vid “pumpen” idag. Men som vanligt var det många gäster-

På Calbrio kostar dryck lite drygt en euro och då ingår en tapa som väljs av ägarna. Idag fick vi ett perfekt stekt ägg med en bit bröd.

Lagom stärkta av denna lilla lunch fortsatte vi promenaden till Casinot i Torrevieja och här ville vi se en fotoutställning med bilder tagna den 18/1-2017, den dagen då det snöade här. Snö har  inte kommit här  sedan 1927, alltså på 90 år. Bilderna från den snöiga dagen har lämnats in av allmänheten och sedan har de sammanställts till utställningen.

Casinot i Torrevieja är den plats, byggnad, som bäst kan sammanfatta det sociala livet som varit här sedan sekelskifter 1800-1900 talet. Torrevieja har i princip ingen gammal stadskärna eftersom den jordbävning som ägde rum 1829 förstärde i stort sett allt och så även längs stora delar av Costa Blanca.  (Kusten här)

Entrén till Casinot.

Ordet casino kommer från latin och betyder liten byggnad för njutning och nöje och på italienska betyder ordet litet hus. Första tanken på en social samlingsplats här i stan kom 1867 och då byggdes ett hus nära stranden som kallades för Numanica efter en amiral i den spanska flottan. Byggnaden som finns nu invigdes 1896 och kom att heta “Sociedad Cultural Casino de Torrevieja” , en markering att detta skulle vara ett slags kulturhus. Byggnaden blev så vacker att den kallades för “Pequeña Corte” lilla hovet. I början av 1900-talet inköptes fastigheterna bredvid och byggnaden fick sitt nuvarande utseende, där den moriska stilen är påtaglig.

Inbördeskriget i Spanien kom och Casinot användes för militära ändamål och men kunde efetr upprustning igen tas i bruk 1944.

Casinot är  fotfarande populärt och välbesökt med café, restaurang, bar och bibliotek. Utställningar  av olika slag, musikaftnar och allehanda kulturevenemang förekommer också. Och att ta en titt in här är att som at komma till en annan värld.

Här är det moriska rummet där det går fint att slå sig ner med en kopp kaffe eller något annat.

Vackra salonger och vackert utsirade innertak.

Cirka ett par hundra foton fanns att beskåda fråm snödagen.

Så här såg det under ett dygn på Playa de La Mata, några kilometer norr om stan. Och i stan försvann snön på några minuter.

Betydligt mindre snö fanns det hemma hos oss, men enen fick lite vitt på sig.