Browsing Tag

Arvika

Resor i Sverige Stockholm

Final – Vernissage och tillbaka till Stockholm

10 juni, 2019

Det blev final för oss igår. Till sist var det så dags för vännen Toves vernissage i Arvika. Och vi var i mål. I nästan ett år har förberedelser så smått pågått, på olika sätt. Allt kändes lyckat.  “Mission completed” – uppdraget var klart. Tavlorna /bilderna talade sitt eget uttrycksfulla språk under vernissagen. Kanske var de också spända på vad som skulle hända med dem. Säkert skulle några av dem få nya hem.  Hem skulle vi också och fram på eftermiddagen blev det dags för mig och konstnärsvännen Elaine att lämna Arvika och köra hem till Stockholm.

Final och vernissage på Galleri 39 i ArvikaFinal! Vernissage på Galleri 39 i Arvika.

En final, en vernissage

som blev väldigt lyckad och så roligt att många besökare kom.  Utställningen kommer att pågå under hela nästa vecka så många fler besökare har möjlighet att komma förbi och titta in. Och kanske fastnar man för någon tavla. För egen del har jag fler favoriter och Toves färgglada målningar gör mig glad. Tove säger själv att “bilderna är  krav och prestigelösa, färger finner färger och formen är fri. Här bland tavlorna kan det ges  eller ses fler bilder i en. Allt ligger i betraktarens ögon”.

En bra final med många besökare som kom till denna vernissage. Väldigt roligt att många besökare kom till vernissagen. En bra final! 

"Bågen" hade sin självklara plats i i denna final bland tavlor spm valdes ut. Tove framför “Bågen.” En av de 35 tavlor som kvalade in till denna  final.  Att få vara med på utställningen.

Tavlan, “Vila i rörelse” där jag gett inspiration till namnet.  (Men jag kan också vända på det “Rörelse i vila”. Lite beroende på hur jag tittar på den. )

Stockholm nästa

Med bil tar det cirka fem timmar att köra från Arvika till Stockholm. Vi kom på att vi inte ätit någon lunch så efter en timmes körning fick det helt klart bli ett kaffe och smörgåsstopp.

Fin rastplats i naturnära omgivningar. Men vi överraskades snabbt av ett rejält regnväder och fick snabbt ta oss tillbaka till bilen. 

Det kraftiga regnvädret lämnade vi ganska snabbt bakom oss och när vi nådde Stockholm vid 19-tiden var det strålande solsken.  Väl hemma slog jag mig ner på balkongen för att njuta av en väldigt vacker kväll. Tittade ner på kajen och såg att restaurang Thaiboat på vår kaj hade full beläggning. Och likadant var det på uteställena DEttvärs över kanalen.

Full beläggning på restaurang Thaiboat. Här håller sig solen kvar länge och restaurangen/baren är populär.

Mörkret sänker sig, tystnaden tar vid och jag sitter kvar länge på balkongen. Till sist är det bara fåglarna som är kvar.

 

 

Resor i Sverige Skyltar

Färgglad “Skyltsöndag” från Arvika i Värmland.

9 juni, 2019

Söndag! Och dags igen för  ”Skyltsöndag” tillsammans med  bloggvännen BP och många andra. Här är det  skyltar av olika slag som gäller och med väldigt fri tolkning. Jag har haft en omväxlande, fartfylld och rolig vecka. I tisdags kväll kom jag hem till Stockholm från den spanska sommarstugan i Torrevieja. Onsdag morgon bar det av västerut i Sverige, till Värmland och Arvika för att bistå vännen Tove med sin första konstutställning. Så från Arvika kommer idag en färgglad skyltkavalkad.

En färgglad skylt välkomnar besökare i galleriets fönster. “Låt färgerna tala” är namnet på utställningen. Och en  färgglad  skylt välkomnar besökare i galleriets fönster.

En färgglad

skyltning blir det och även om inte alla bilder är färgstarka så är det ändå färg på Arvika. På olika sätt. Vännen Tove hade igår vernissage här på  Galleri 39 och mycket färg, form, tavlor och prat om konst har det blivit under förberedelserna.

Spännande samtal om vad som är konst har vi haft och här har Ernst Billgrens böcker “Vad är konst 1” och “Vad är konst 2” gett oss många skratt och funderingar. Det korta svaret som i boken är “att konst är det som gör oss till människor”. Först av allt en fråga som är spännande i  detta sammanhang och flera andra.  “Vad är konst” – En bra fråga- Inga egentliga svar finns men en hel del tankar. Och Toves tavla här bakom kan sätta igång fantasin…

Skylten till Galleri 39 är inte färgglad. Men jag gillar den. Och den låter tavlorna tala sitt språk. Färgglad är kanske inte skylten till Galleri 39.  Men jag tycker om den.  Det är ju tavlorna här som ska tala och uttrycka något.

Färgglatt är det strax utanför galleriet. Här har mängder av växter planterats i ett par stora rabatter. Här har inspiration kommit från Enköping och den väldigt vackra “Drömparken”. (Om den skrev jag 2016 efter ett besök. Väl värd en omväg för ett besök.)

Jag drar mig på promenaden ner mot vattnet och Glafsfjorden. Och på vägen dit ser jag en  färgsprakande muralmålning och konstaterar glatt att trenden att pigga upp trista väggar även finns här.

 

Vädret skiftar och molnen verkar dansa fram över himlen. Ena stunden är det grått och andra har molnen skingrats och en blå himmel skymtar fram- Nere vid vattnet stannar jag till vid restaurangområdet “Olssons brygga”ett nöjesetablissemang med bl.a. olika restauranger, barer och underhållning.

Väldigt grått  –

– och lite blått skymtar fram. 

 

I Arvika är avstånden korta

och det är det lätt att ta sig runt. Och visst bidrar fina grönområden, mysiga caféer, små butiker till upplevelsen att det är en mysig stad. Ibland verkar det nästan för mig, som storstadsbo, som om tiden stannat upp. Folk som man aldrig sett hälsar och det är en vänlig stämning.

Många skyltar är placerade vid Arvika järnvägsstation/resecentrum .

Mitt på torget stannade jag till en stund och tittade på “Fågelmannen”. En staty som sedan 1971 finns i Arvika på Stora torget. Statyn är gjord av Liss Eriksson och är en man i fågelgestalt som ska symbolisera naturens krafter. Beroende på statyns “utformning” har diskussionerna stundtals gått varma.  Liss Eriksson hade förankringar i Arvika och här, liksom runt hela Sverige, finns många av hans statyer.

Fågelmannen. Skulptur av Liss Eriksson finns på torget i Arvika, framför tågstationen. 

Jag tar till sist vägen om turistbyrån innan jag tar mig tillbaka till vännerna på galleriet och tittar också in i butiken “Arvikablandning”.

Färgglad skyltning hos butiken ArvikablandningFärgglad skyltning hos butiken “Arvikablandning”.

Och är jag nu i Arvika så får även ett par tidningar vara ned i Skyltsöndag.

 

I december 2018 gjorde jag mitt första besök i Arvika, hade tidigare bara passerat, och i det sammanhanget skyltade jag också från Arvika. Ett Arvika i vinterdräkt. 

 

Fler ”söndagsskyltare” finns här!  Titta gärna in!

 

 

Resor i Sverige Trevligheter

Bilderna kommer och bilderna går – Men tavlorna består.

8 juni, 2019

Vilken dag! Början i moll och finalen i dur. Och med rejäla skrattanfall framåt kvällen. Morgonen började med att jag inte kunde logga in på min MacBookAir. Mitt gamla lösenord fungerade plötsligt inte. I går kväll var det inga problem alls. Men i morse var det stört omöjligt.  Vad som hänt vet jag inte. Det blev  i alla fall byte av lösenord och datorn kunde efter ett tag låsas upp. Det mesta var sig likt men bilderna var helt borta. (De flesta dock på “back up” på en hårddisk)

Solen sänker sig och vi njuter av den fina kvällen. Fin vy  över “Jössemarkera” i Arvika.  (Är i Jösse härad)

Bilderna

var helt bortblåsta. Kvar fanns bara ett par som låg kvar på skrivbordet. Vad hade hänt under natten? Ingen aning. Men bilderna kunde ju inte bara ha försvunnit ut i rymden. Eller? Jag hade svårt att fokusera och ville försöka förstå vad som hänt.  (Även om jag har “back up” på bilderna vill jag ändå ha en del av dem tillgängliga på datorn.)På galleriet lämnade jag Tove och Elaine och tog datorn med mig till butiken Audio&Video på Kyrkogatan. Här hoppades jag på att få hjälp att hitta dem. För helt borta från datorn borde de inte vara.

På väg till butiken Audio&Video i Arvika och hoppas få hjälp att hitta de försvunna bilderna. Storgatan i Arvika. Och jag  är jag på väg till butiken “Audio&Video” på Kyrkogatan, en parallellgata. Satte mitt hopp att där få hjälp att hitta de försvunna bilderna.

Här träffade jag på fantastiskt trevlig och hjälpsam personal som genast tog sig an en stressad äldre dam med panik i blick. Många lösenord behövdes och jag lyckades få fram några. Och även några av bilderna. Ett fåtal. Tog datorn och gick tillbaka till galleriet. Under vägs kom på att jag hade ytterligare en hjälplina i Stockholm.  Efter det telefonsamtalet och lite rådgivning lyckades jag återfinna alla album och mappar. En suck av lättnad. Stor lättnad. Men hur det hela kom sig vet jag fortfarande inte.

 

På galleriet

fanns i alla fall tavlorna kvar. Och de hängde där de skulle. Lite ändring fick det bli med belysningen och Elaine ordnar till “spottarna” .Tove godkänner.

Bilderna ska ha rätt belysningElaine ordnar med belysningen för tavlorna/bilderna så att det blir så bra som möjligt.

"Sopttarna" är riktade så att bilderna /tavlorna får rätt belysning“Spottarna” är riktade så att bilderna/tavlorna får rätt belysning

“Vila i rörelse eller “Rörelsen vilar sig”. (När det gäller namnet på tavlan har Tove haft mig i åtanke. Jag vilar oftast genom att just vara i rörelse. ) Grundfärgerna är vilsamma och strukturen/formationerna är i rörelse.

“Vila i rörelse”

En paus

tog vi fram på eftermiddagen och jag promenerade ner till Glafsfjorden, en sjö  i Arvikas och Säffles kommuner och ingår i Göta älvs huvudavrinningsområde. Sjön är 26 meter djup och ligger ca 45 meter över havet  vilket tar den till till plats nummer 25 bland Sveriges största sjöar. Glafsfjorden får i Säffle förbindelse med sjön Vänern. Trots namnet är det ingen fjord, men det har varit det. För länge sedan. Runt 7500 år f. Kr. var Glafsfjorden just en fjord i Ancylussjön, ett forntida innanhav och därav sitt långsträckta utseende.

Vackert vid Glafsfjorden. Och alldeles stilla.

Jag satt en stund på bryggan och såg hur de spännande molnen seglade förbi.

Arvika är en liten stad med ca 15 000 invånare inom hela kommunen och i stadskärnan betydligt färre. Man tar sig lätt runt i stan och det finns en hel del att titta på. Under mitt besök i stan i december 2018 besökte vi bl.a. Rackstadmuseet  där en svensk konstnärskoloni fanns i slutet av 1800-talet. Och även en del andra trevligheter hann vi med.

Låga hus med vackra blommor finns det gott om.

 Runt om i Arvika  finns många statyer/skulpturer som är gjorda av konstnären Liss Eriksson vars pappa, Christian Eriksson, hade rötter i Arvikatrakten och ingick i Rackstadsgruppen/Rackengruppen 

“Mette 111” gjord av Liss Eriksson finns framför Konsthallen i Arvika.

Under tiden jag var på promenad hade Tove fått besök av en journalist från tidningen Värmlands folkblad  för en intervju och en artikel  kommer så småningom. Jätteroligt.

Allt klart och vi hoppas att vernissagen blir och resten av utställningsveckan ska bli lyckad.

Tove och  journalisten från Värmlands Folkblad samtalar om några av tavlorna.

 

Resor i Sverige Trevligheter

Inspirerande, fantasieggande och färgglatt

7 juni, 2019

Urvalet av tavlor inför vännen Toves vernissage i Arvika tog sin tid. Tove hade på egen hand gjort ett urval och utifrån dessa fick ett 50 -tal följa med till Galleri 39. Att hemma se helheten är knepigt men väl på galleriet fick konstnärsvännen Elaine fria händer att  sköta “hängningen” av dem. Och resultatet blev både inspirerande, fantasieggande och färgglatt. Precis som tavlorna.

Många tavlor skulle med till galleriet.

Får allt plats i bilen? Ja, om en person promenerar till galleriet så fungerar det. Jag blev frivillig till detta. 

En inspirerande

dag kom det att bli. Och på olika sätt. Jag följde med fascination Elaines jobb med att placera ut tavlorna. Hon jobbade snabbt och effektivt med Tove som hantlangare. För egen del är jag ansvarig för “marktjänsten” och förtäringen och kommer även att vara det i morgon när det är vernissage.Har erfarenheter av detta från juni 2017 då Tove hade sin första utställning i Skellefteå. Även då ansvarade Elaine för hängningen av tavlorna och jag  kom även då med glada tillrop vad gällde tavlor, urval och hängning. Då var även vår vän Annukka från Umeå med. Och henne saknar vi dag.

Inspirerande och färgglatt.Inspirerande och färgglatt.

Hur gör vi här då? Vilka tavlor ska hänga tillsammans och på vilka väggar? Tove och Elaine funderar. 

Visst ser det här bra ut?

Denna gång har de flesta tavlor inga namn utan det är det fritt fram för egen tolkning. För ibland är det så att namn på en tavla kan begränsa fantasin.

Fler inspirerande tavlor.Fler inspirerande tavlor.

 

Glada tillrop och “marktjänst” är nog i sammanhanget min styrka. Och i sammanhanget försökte jag fundera ut en inspirerande och färgglad middag till de mer hårt arbetande konstnärerna. Menyn blev lax i ugn med citron. Till den serverades, efter önskemål, ett gott glas rött eller vitt vin. En färgglad sallad, kokt delikatesspotatis och två kalla såser kompletterade det hela.

God och färgglad middag.

Inspirerande och roliga samtalsämnen saknades inte. Inspirerande och roliga samtalsämnen saknades inte vare sig under middagen eller resten av kvällen.

 

Resor i Sverige Trevligheter

Arvika – Nu ses vi igen! Med färg och form i fokus

6 juni, 2019

Det är jättetrevligt att komma tillbaka till Arvika- Ett Arvika som nu är klädd i vacker och färgglad sommardräkt. I december 2018 stannade jag för första gången till här. Då för att besöka min vän Tove som flyttat hit från Norrland. I och för sig har jag passerat här många gånger, med både tåg och bil, på väg till Norge. Men något riktigt stopp hade det inte blivit. Arvika var vacker då  i sin vinterdräkt och att nu komma hit när den grönskande sommarklädseln är på var om möjligt än vackrare. Syftet med besöket denna gång är dels för att vara behjälplig inför Toves vernissage på lördag och dels för att det är roligt att ses. Och att se mer av Arvika gör jag gärna.

Utställningen här i Arvika har fått namnet "Låt färgen tala". Ett väldigt passande namn. Toves utställning på Galleri 39 i Arvika, (ligger i samma hus som biblioteket) har fått namnet “LÅT FÄRGEN TALA”. Ett väldigt passande namn.

Arvika

ligger ca. 5 mil från norska gränsen gick från Stockholm via Västerås och Örebro och vidare västerut mot Karlskoga och Karlstad i Värmland

Kafferast och bensträckare strax norr om Örebro, vid Björnfallet. 

Vi ser tydligt att landskapet blir mer kuperat ju närmare Arvika och norska gränsen vi kommer. Vi ser tydligt att landskapet ändrar sig ju närmare Arvika och norska gränsen vi kommer.

Framme! Och skönt att njuta en stund på Toves balkong innan det är dags att börja fundera över valet av tavlor inför lördagens vernissage.

Njutbar utsikt över omgivningarna i Arvika från balkongen. Njutbar utsikt över från Toves balkong över omgivningarna runt Arvika.

Och även balkongen fylld av  konst, färg och form. Den intilliggande hängbjörken gör sitt till för att passa in.

Dags att börja välja tavlor. En utmaning i sig för det är gott om dem.

En del tavlor finns dagen till ära i vardagsrummet där det är lättare att överblicka dem-

Även i ateljén finns det gott om tavlor.

Vår väninna, Elaine, också konstnär – väljer och vrakar. Hon kan det här med tavlor, färg och form och har haft flera utställningar både i Sverige och Norge.

Svårt att välja.

Jag kommer med glada tillrop och tar på mig det mer jordnära. Middag och dryck. Även här är färgerna viktiga…

Potatisgratäng, lammkotletter och en färgglad sallad. Och ett glas rött vin till matlagaren. Jodå, till de andra också.

Fler tankar om vilka tavlor som ska få vara med. Tove och Elaine funderar och diskuterar.  Jag tittar och begrundar. Lämnar en och annan liten synpunkt.

Solen är på väg ner även i Arvika. Solen är på väg ner även i Arvika och vi tar en sen kvällspromenad.

 

Resor i Sverige Skyltar

Arvikas bidrag till dagens skyltning. Håll till godo!

16 december, 2018

Söndag igen! Och dags igen för den trevliga och roliga ”Skyltsöndagen” som bloggvännen BP så förtjänstfullt förvaltar. Här är det ”skyltar” av olika slag som gäller och tolkningen är väldigt fri. Veckans skyltning blir också värmländska Arvikas bidrag och är hämtade från mitt besök där i veckan. Håll till godo”

Vacker solnedgång i i sjön Glafsfjorden. Här Arvika hamn.

Arvikas skyltbidrag

blir variaret, precis som staden i sig.

Arvikas järnvägsstationTåget som jag kom med till Arvika fortsatte mot Norge – Kongsvinger och  slutmålet Oslo.

Arvika har jag passerat många gånger med både tåg och bil men det har då inte blivit något stopp här. Nu var det alltså dags för ett besök här hos min vän Tove som flyttade hit från Skellefteå i somras.

Tove målar och mängden tavlor är stor och varierad.

Kanske skulle jag fylla denna lediga reklamplats med någon av Toves tavlor. Bara en tanke.

Arvika ligger alldeles vid sjön Glafsfjorden och hösten år 2000 orsakade den kraftiga översvämningar i Arvika och orsaken var ett kraftigt och ihållande regn. Evakueringar blev nödvändiga och översvämningarna orsakade skador för tusentals husägare och staden i stort. Barriärer hade byggts upp men vattnet steg över dem.

Glafsfjorden nådde den 30/11- 2000 den osannolika nivån av +48.3 meter – Alltså 3 meter över normal vattennivå.

Under besöket i Arvika

tog vi en titt på det fina Rackstadmuseet där grunden för konstnärskolonin Rackstadmålarna lades. (Skrev ett inlägg om detta här.)

Arvikas konstnärskoloni, Rackstgruppen finns omskrivna i flera böcker. Olika böcker finns som berättar mer om denna konstnärskoloni. Roligt att få vetamer om ett stycke svensk kulturhistoria.

Många steg hann vi gå och även om Arvika i sig är en liten stad så är den vidsträckt.

En bit av Kyrkogatan, en av Arvikas affärsgator. Här ligger också några av stans hotell-

Vi passerade det stora luftiga biblioteket där lilte Muminjul visades.

 

Glafsfjorden och kontakten med vatten är hela tiden nära. Och att mata fålarna som lever här undanbedes. Kommunen lägger ut mat åt sjöfåglarna och det finns också en del här där det ständigt är öppet vatten. (Det finns en sorts fontän ) Anledningen till skylten är att många av gammal vana matar sjöfåglarna  med bröd . DEtta i sin tur innebär att de äter sig mätta på brödet och då inte får i sig alla näringsämnen. Lätt hänt att fåglarna växer för snabbt och att deras vingar inte hinner med och att andra missbildningar uppstår.  (Om fåglarna får”fågelfrön” som har mer näring så är det annorlunda- )

 

Mörkret kom snabbt och på vägen till Arvika station passerade vi Arvikas fint upplysta musikskola

 

Dags för hemresa och en promenad till stationen. Nu tar resan till Stockholm ca fyra timmar med ett direkttåg och hela sträckan till Oslo, dryga sex timmar. Detta kan jämföras med de dryga tio timmar resan tog 1905.

Arvikas stationshus invigdes 1867 då järnvägssträckan här till Oslo också var klar.Arvika stationshus byggdes 1867, samma år som bandelen Arvika – Charlottenberg togs i bruk

Tiden i Arvika gick fort men jag kommer tillbaka i sommar. För visst vill jag även se staden och trakten i sommarskrud.

 

Fler ”söndagsskyltare”  finns här!  Titta gärna in!

Resor i Sverige

Svensk konstnärskoloni i Arvika – Rackstadmuseet

14 december, 2018

I Arvika finns en hel del att se och uppleva och att detta är en konst, hatverks och kulturtrakt märks tydligt och på flera sätt  sätt. Ett par kilometer från själva  centrum finns Rackstadmuseet som visar svensk konst och konsthantverk med utgångspunkt från en samling konstnärer i Rackstadkolonin/Rackstadgruppen/Rackengruppen. Kärt barn har många namn.

Jag hade tidigare hört talas om både museet och flera av konstnärerna men fick  nu tillfälle att komma hit på besök. Musik och teaterkvällar ordnas här året runt  liksom guidade visningar och föreläsningar. Och under den varma årstiden utgör parken en fin mötesplats.

Rackstadmuseet - Just här bildades en svensk konstnärskoloni

 

Rackstadmuseet och en svensk konstnärskoloni

Rackengruppen, Rackstadgruppen eller Rackstadkolonin –  En svensk konstnärs/konsthantverksgrupp med anknytning till sjön Racken norr om Arvika i Värmland. Här i gruppen kom många kända kontnärer att ingå.  Själva byggnaden, där museet finns, “Haget” är från 1800-talet och var skulptören och bildhuggaren Christian Erikssons födelsegård. Och alldeles i närheten, i den vackra parken, lät han bygga sin kombinerade bostad och ateljé, Oppstuhage, numer en del av Rackstadmuseet. Men arbete väntade för  Stockholm för Christian Eriksson i sTockholm så Oppstuhage hyrdes ut.  Huset blev konstnärsparet Gustav och Maja Fjæstads bostad. Och detta kom att bli stommen till Sveriges främsta konstnärskoloni, Rackstadkolonin. Besök gärna Museets hemsida om du vill läsa och veta mer både om museet och Rackstadkolonin.

 

Christian Erikssons många statyer finns att se runt om i landet och här finns mer att läsa om honom och hans  verk.

Uppgången till museet med en staty av Gustaf Fjæstad.

Byggnaden, som kommit att bli ett museum, har varsamt renoverats och invigdes  av kung Karl XVI Gustav i juni 1993. I ena flygeln visas den permanenta utställningen med svensk konst från från förra sekelskiftet och tidigt 1900-tal av konstnärerna i Rackstadskolonin.

Gustaf Fjæstad 1868- 1948

och är mest känd för sina målningar av vinter och snölandskap. Men han har även bistått Carl Larsson i arbetet med målningen i trapphallen till Nationalmuseum i Stockholm och även varit medhjälpare till Bruno Liljefors arbete med målningen på biologiska museet i Stockholm. Gustaf kom till Oppstuhage tillsammans med sin hustru Maja  och med sig i bagaget hade de en oviss framtid som konstnärer. Båda var mångsidiga konstnärer och utöver målandet ägnade sig Gustaf åt keramik och försökte sig även på att bygga båtar och fioler. Smide och möbelsnickeri var annat som Gustaf också ägnade sig åt med lyckat resultat. En av hans möbelgrupper finns idag på Thielska galleriet i Stockholm.

Målning av Gustaf Fjæstad

Flicka vid vattnet av Gustaf Fjæstad

Maja Fjæstad 1873-1961

började redan som 11 – åring på konstskola i Landskrona. Senare genomgick hon en gedigen textilutbildning och vidareutbildade sig också inom måleriet. Hon flyttade i slutet av 1800-talet hit  till Oppstuhage med sin make.  Trots stor familj och många vänner som besökte hemmet höll hon fast vid sitt konstnärsskap. Trä och linoleumsnitt med växtmotiv och blev något av hennes signum men också en hel del arbeten i textil-

Kuddöverdrag gjort av Maja Fjæstad

“Faster”, en skulptur gjord i brons finns utanför entrén till Rackestadmuseet. Den är  gjord av skulptören Liss Eriksson.  (Liss Eriksson är son Christian Eriksson, som föddes just här på gården.

På  nedre planet

finns skulpturer, möbler och konsthantverk från trakten som också kommit till från slutet av 1800-talet och en bit in på 1900-talet.  Och flera av dessa föremål byts ut under året. Här finns också ett bibliotek med många intressanta konstböcker som man är välkommen att slå sig ner och bläddra i.

Flicka med spegel också gjord av Liss Eriksson.

Keramik av Hilma Persson Hjelm 1877.1953. Lika aktuell idag som den var förr.