Browsing Tag

Årstaskogen

Stockholm

Årstaskogen – Ett naturreservat helt nära

29 juni, 2020

Varmt och soligt har det varit i  har det varit i helgen men i lördags, fram på eftermiddagen, bestämde vi oss vi oss för att ta en sväng ut. Skugga var det helt klart som gällde och att då titta lite närmare på den södra sidan av Årstaviken (då i skugga) kändes som ett bra val. Här ligger stadsdelen Årsta och Årsta skog som sluttar brant ner mot Årstaviken. Själva namnet Årsta kommer efter den gamla Årsta gård som ligger i en dalsänka ner mot Årstaviken. Och till Årsta gård återkommer jag i ett annat inlägg. Idag är det lite av naturreservatet Årstaskogen vi tittar närmare på.  Och mer bildligt; Vi  får gå över ån, Hammarbykanalen, efter vatten. Alltså lämna södersidan för att se lite nytt. Jodå, vi har varit här förr men det är några år sedan.

Årstaskogen med Mälarens vatten. Årstaskogen.Här har man Mälarens vatten helt nära och den mer orörda skogen på andra sidan. Snett över vattnet skymtar delar av Södersjukhuset på Södermalm.

 

På väg till Årstaskogen

Vi stannade till en stund på Skansbron, den klaffbro som förbinder Södermalm med Södra Hammarbyhamnen/ Hammarby sjöstad och Årsta i Stockholm. Bron har en segelfri höjd på 12,5 meter och går över Hammarbyslussen. (Och det är den här bron vi ofta ser från våra fönster och balkong när den öppnas.) Bron är gammal och togs i bruk 1925 i samband med att Hammarbyleden, Hammarbykanalen, öppnades. En farled för sjötrafik i Stockholm mellan Saltsjön, Östersjön och Mälaren. Namnet Skansbron härrör från den skans, en befästningsanläggning, som fanns här på 1600-talet och då hette Söder Scantz. Själva Skansen försvann när Hammarbyleden byggdes.

Skansbron. PÅ väg över den och till Årstaskogen. På väg till Årstaskogen. Utsikt från Skansbron.

Hammarbykanalen är fylld av båtar som ska in i Mälaren via Hammarbyslussen. Till vänster södersidan med Norra Hammarbyhamnen där vi bor och till höger Hammarby Sjöstad/Södra Hammarbyhamnen. Området är i sig gammalt men mycket har hänt här.  

Vi har kommit över till andra sidan av Årstaviken. Bron närmast är Johanneshovsbron, öppnades 1984 och bron  lite längre bort är  Skanstullsbron som invigdes 1946. Här över gick det förr spårvagnar men när tunnelbanan kom i början av 50-talet ersatte den spårvagnarna. Och Folksamhuset på Södersidan med sina 27 våningar är ett gott landmärke.

På andra sidan slussen finns Mälaren och Årstavikens vatten.

Vi går ofta längs Årstavikens vatten men då mest längs den norra delen och  på Södersidan. Ofta blir det också en tur upp bland koloniområdena där. Mindre trängsel där  är ett klart plus.

Start och mål vid “T” och ett delmål Årstaskogens naturreservat. En sträcka på ca 6 km fram och tillbaka. 

Årstaskogen

I slutet av januari 2018 inrättades naturreservatet i Årstaskogen och Årsta Holmar.  Årstaskogen är som namnet berättar ett skogsområde och här trivs både barr och lövträd särskilt bra. Och det är gott om hällmark. ( Markyta där bergrunden går i dagen) Marken tillhörde förr Årsta gård som i sin tur har anor från järnåldern. Årstaskogen ligger helt nära storstan och här finns gott om vandringsleder på stigar och små grusvägar. Terrängen är delvis är starkt kuperad och det gör att antalet cyklister som snabbt susar förbi är få. (På Södersidan är de desto fler eftersom det där är mer plant)

Årstaskogen. En av de grusade vägarna längs MälarenÅrstaskogen med en av de grusade vägarna längs vattnet.

I skogen och på hällmarkerna finns flera gamla tallar som utgör viktiga livsmiljöer för många arter som finns här. Många olika fågelarter trivs och olika infotavlor berättar om växt och djurlivet.  Bland fåglarna trivs  tofsmes, spillkråka, större hackspett och nötväcka bra. På svampsidan lär den mer sällsynta talltickan finnas. En svamp som trivs högt upp på gamla  tallars stammar.

Och helt fantastiskt är att detta är ännu ett av många naturområden som i princip finns mitt i huvudstaden. Nåja, lite i utkanten men väldigt när.

Och vill man lämna de mer upptrampade stigarna och grusvägarna går det bra. Men man får vara beredd på viss klättring. Säkert också en och annan fästing.

Naturstränder

finns det gott om och de flesta är tämligen små och  skogsbeklädda.  Ut efter stränderna finns en naturlig vegetation och de små sandiga vikarna gör att både grodor och fiskar trivs. Och om andan skulle falla på och man skulle vilja ta sig ett dopp så går det fint att nå vattnet nästan överallt. Och vill man ha det mer välordnat finns på sina ställen badbryggor utplacerade.

 

 

Hemma igen. Och till vänster, bakom broarna har vi alltså nyligen varit.