Browsing Tag

Allan Mann

Foto Resor utomlands

Minne – Veckans ord att tolka i Gems Weekly Photo Challenge

24 april, 2018

Minne är veckans ord att fritt tolka i Sannas roliga fotoutmaning – Gems Weekly Photo Challenge .Utmaningen i sig är att med bild och/eller/ text – tolka ordet. Fritt fram för egna funderingar och alla är välkomna att vara med. När jag tänker på minne och minnen så kommer det upp en kavalkad framför mina ögon. Det finns så många minnen. Och inte blir de färre med åldern heller. Många är väldigt roliga, andra mer tankeväckande  med  mi en hel del minnen har jag från resor och upplevelser som på olika sätt påverkat mig som person. Här delar jag ett minne i form av ett brev som är just ett minne och skrivet den 10/6-2006 och senare den 10/7-2009

Ett fint minne av min pappa Allan Mann är hans idealitet. På väg mot Nordnorge. Foto Anders Holmström.

Ett minne som för alltid finns kvar

Kära pappa!

Så är den dag då kommen, då det är dags att säja farväl. Ja, du ska veta att det inte är lätt. Vi har följts åt länge. Du blev 84 år och många av de åren pappa har vi upplevt så mycket tillsammans. Dessa minnen kommer jag alltid att bära med mig.

Tänk pappa, julen 1952 och jag var 3 år. Du gav mig en bob i julklapp. Jag var så glad. Men det fanns ingen snö. Jag ville genast prova min julklapp. Vem, om inte du pappa, var beredd att på julaftons kväll ge dig ut i mörkret. Du knöt fast kälken på cykeln och trampade på allt du kunde. Jag njöt av farten och ropade fortare pappa, kan du inte köra fortare. Du trampade så svetten lackade.

I Nordnorge, utanför Narvik,  i trakter där du känt dig hemma.

Tid i Norge

Något år senare var det dags för oss att tillbringa tid på Jörstadmoen, Lillehammer, Norge.  Du arbetade där på regementet under flera somrar. Vilken fantastisk tid! Tänk alla mornar vi blev väckta av trumpetsolo. Minns du alla vänner? Jag har en färsk hälsning till dig från Harry Höjdalsnes. Han bor fortfarande kvar i Fåberg och mår br. Jag minns att jag levde livets glada dagar som barn i denna “lägermiljö” och blev ofta hemskjutsad på cykel av någon major eller överste vid lunch och middagstid. Ja,annars hade mina små korta ben aldrig hunnit hem i tid. Och punktlighet var viktigt för dig.

Pappa är “Tvåa” från höger. En bild tagen i Oslo.

Flytt till Solna – Karlberg

Ja, pappa åren gick och 1959 flyttade mamma och jag från Töreboda i Västergötland till Solna. Du hade då redan jobbat på Karlberg några år. Jag visste inte vad du arbetade med, men förstod att det var något med det militära. Jag kommer ihåg mitt första möte med Karlberg. Du tog med mig dit. För mig som kom från landet, var det ju ett riktigt slott! Överste Anders Grafström var chef och jag minns pappa, att du var lite orolig när jag fick lov av farbror Anders att “springa runt” och upptäcka de olika salarna. Du visste att jag hade mycket spring i benen och var pigg på att upptäcka nya saker. Det var mitt första möte med Karlberg och det skulle inte bli det sista.

Minns du julottorna, “farbror Hans” Åkerhielm var präst.Kaffet därefter här i Rikssalen och långdansen som avslutning, jullekar var inte din starka sida, inte min heller. Så lika vi var!Tänk vad mycket roligt vi haft just på Karlberg. Min studentfest hade vi här 1968, så stolt du var den dagen.

Tiden går

Din avskedsfest; du skulle gå i pension och blev helt oväntat kidnappad från Karlstad. Du fördes till Karlberg och det blev en show “Här har du ditt liv” i Rikssalen. Hela ditt liv kom i dagen och många inbjudna gäster från när och fjärran var där. Vilket spännande och innehållsrikt liv du levt! Vad mycket nytt jag fick veta om dig! Tack Rolf Wikström, en av pappas chefer genom åren, och många andra, för att denna fantastiska tillställning över huvud taget blev möjlig att genomföra.Karlberg var ju ditt andra hem pappa.

Dina barnbarn, Liv och Helen, döptes här i slottskapellet 1981, av farbror Hans, som du lärde känna under Finska Vinterkriget redan 1939. Du var 18 år då du for dit för att bli kusk. Men hästarna hade dött i kylan så du fick andra, mer fältmässiga uppgifter mitt i skottlinjen.( Hovpredikant Hans Åkerhielm var också slottspastor på Karlberg)

Tänk pappa vad fort tiden går, flickorna har nu just fyllt 25år ( de är nu 28) och den dagen hann du inte uppleva. Men ni hann uppleva mycket annat tillsammans.
Det känns inte så länge sen du sprang med flickorna på axlarna uppför backen på Evlinge när de var små, eller när du i Waxholm beställde de största glassarna som gick att få. Gärna med jordgubbssmak, för det gillade du själv och du hjälpte gärna till om det blev något kvar av glassarna.

Gemensamma intressen och fina minnen

Idrott pappa hade vi som ett stort, gemensamt intresse. Jag minns hur glad du var den dag då jag fick beskedet att jag kommit in på GIH.( Gymnastik och Idrottshögskolan) Du var nog gladare än vad jag själv var! Och pappa, jag har haft både glädje och nytta av den utbildningen.


Kommer du ihåg alla politiska diskussioner vi haft? Jag tyckte ibland att du levde i det förgångna. Du var så fast i alla dina minnen från krigen, tragiska upplevelser i samband med landstigningen i Normandie.  Kunde du inte se att världen förändrades? Nej, jag tror nog inte att du kunde det. Och nu så här efteråt, vill jag medge, att det har den nog inte. Det krigas även idag och det kvarstår många orättvisor. Du var en sann idealist pappa, du kämpade för det du trodde på; en bättre värld utan förtryck. Det har jag förstått långt senare.

Några resor

Vi har gjort flera resor tillsammans och alltid har det varit roligt och lättsamt att resa med dig. Du hade liksom inga krav på något. Allt var bra! Språk, förutom svenska och norska, var inte din starka sida. Men du gjorde dig ändå alltid förstådd överallt. Du kom på något sätt i samspråk med alla och envar, nyfiken och intresserad av människor som du var. Du hade vänner i alla världsdelar.

Frankrike och Normandie, ja, du var där också.  Dagen D den 6/6 -1944. Och jag kom hit många år senare och fick i fredatid uppleva denna miljö-

Normandie och mina tankar går tillbaka i tiden. Hit till stränderna och vad som hände

“Pegasus Bridge” . Detta hus var det första hus som befriades av de allierade och pappa, du var med här också-

Sedan länge är huset ett café, men historiens vingar breder fortfarande ut sig

Ett minne från en resa finns så tydligt kvar hos mig, från Korsika. Jag förstod som 13 – åring aldrig varför alla ställde sig upp i matsalen på hotellet när du kom in. Långt senare berättade du för mig att det kanske kunde bero på det lilla röda band du hade på kavajen. (Den franska Hederslegionen) Men du glömde berätta varför du fått den… Så typiskt!  Svaret fick jag  långt senare.

Hederslegionen är överst till höger.

En kämpe

Ja pappa, du har haft ett innehållsrikt liv och ALLTID kämpat för det du trott på och det du tyckte var rätt. Jag tror nog jag ärvt en del av det. Du gjorde aldrig något för egen vinning! Din sjukdom var svår. Vi visste att du inte kunde bli frisk. Men du kämpade så hårt. Och det hade du gjort mången gång förr. Du behöll din humor och var så glad över att få besök på ditt äldreboende. Du gladdes över alla kort och brev som kom från vänner runt hela jorden. Du krävde ingenting och var alltid så ödmjuk.

Men även för en kämpe som dig pappa, tog livet slut och din kamp var över. Det var tungt att se dig den sista tiden ska du veta. Din alzheimersjukdom var svår, främst för dig själv att vara så hjälplös och ingen hjälp fanns att få. för dig.
Hela tiden intill ditt sista andetag fanns godheten kvar i dina ljusblå ögon.

Pappa, du var och är  Beundrad, Respekterad och Saknad

Tack för att du var min pappa och våra döttrars morfar. Jag älskar dig och du kommer alltid att följa med mig i mina tankar och i mitt minne.

Kram Benedikte

 

Här finns veckans övriga bidrag och det är verkligen roligt att se alla olika tolkningar av ett och samma ord. Titta gärna in!

Allmänt Trevligheter

Fortfarande aktuellt

15 september, 2017

I gårdagens inlägg om “händer”, mitt bidrag till Gemsweeklyphotochallenge, skrev jag bl.a om hur jag höll min pappas händer och han mina innan han avled. Det är många år sedan men ögonblicket är fortfarande  starkt och väldigt minnesvärt.

En artikel

Av en slump eller? Idag ringde min mobil och en man med namnet Lennart Westberg  presenterade sig. Namnet kändes välbekant, men vi kom på att vi inte setts.  hade inte setts. Snabbt mindes jag var jag sett namnet och mindes att han tillsammans med författaren och militärhistorikern Lars Gyllenhaal  skrivit flera böcker och om bl.a. “Svenskar i krig 1914-1945”. Jag visste också att min pappa, Allan Mann, finns med i ett eget kapitel i just den boken. Lennart berättade att han i juni i år publicerat en artikel i tidskriften Militär Historia om  “Allan Mann, hjälten från Töreboda.”  En artikel om en del av min pappas förehavanden under andra världskriget. Det blir en del därför att pappa sällan själv berättade vad som hänt och var han var. Artikeln har snabbt fått spridning i Sverige, övriga nordiska länder, på Facebook och på andra  internetsidor. (Lennart Westberg har copywright på artikeln och jag har tillstånd att länka till den.Eftersom artikeln finns på internet vet jag inte om tillståndet behövs, men jag har det)

Fortfarande aktuellt.

Pappa avled för elva år sedan och hans historia, det han upplevt, känns fortfarande aktuellt.  Mer aktuellt än vad jag nog förstått. Han var en sann idealist som var beredd att ge sitt liv för ett lands frihet och fred och som kämpade för rättvisa på alla plan. Och han tvekade aldrig. Det gjorde han heller aldrig i det långa liv där han var min pappa.

 Fortfarande aktuellt Allan Mann hjälten från TörebodaAllan Mann, som den pappa jag vill minnas honom. Foto Anders Holmström. (Nu i privat ägo hos mig.)

Och med tanke på pappas öden och äventyr så från det han var 18 år och till 25 så föreföll nog Töreboda väl trångt, i varje fall ett större perspektiv. Tänk att denna “gudsförgätna håla” som mamma tyckte att Töreboda var hade sin egen hjälte. Vad gäller pappa var han alltid sig själv och det i alla sammanhang.  Och hjälterollen ville han alls inte ha.  Däremot ville han alltid stå upp för sina ideal.

(Töreboda är en köping i Västergötland, mellan Stockholm och Göteborg, där Göra kanal korsar västra stambanan. Enda platsen i Sverige där detta sker.)

 

 

 

Resor i Sverige Resor utomlands

En ordresa

24 januari, 2017

Ord som ord. Ett ord kan ha olika betydelser och jag tar gärna de tillfällen jag kan för att även resa i  och bland dem.   Stå är veckans ord i Sannas  fotoutmaning –“gemsweekleyphotochallenge”   och jag har gjort min tolkning i ord och bild.

Stå kvar- stå upp- stå still – stå på – stå sig (bevara) -stå ut- stå bakom- stå skrivet- gå i stå (köra fast) m.m. m.m. Ett litet och kort ord med många betydelser och som ger  associationer åt olika håll.

Stå sig, att vara bevarad, är verkligen kinesiska muren, “den långa väggen” som håller än. Muren började byggas på 300-talet f. Kr  och har sedan byggts på och till fram till första delen av 1600-talet.  Muren, är med nya mätningar, drygt 8852 km lång och är ett ständigt pågående restaureringsprojekt. 

Här är jag på en ännu icke restaurerad del av muren, uppe på 1200 m höjd. Brant är det och stenarna är inte att lita på.

Står still -gör statyn “Hombre del Mar” i Torrevieja.  Den har stått vid havet, vid strandpromenadens början sedan 1975 och är en hyllning till mannen i och på havet.

 Stå bakom kameran gör jag ofta och gärna och jag står även bakom och stöttar där jag kan även i andra sammanhang.

Barnbarnet Max står på utför i backarna i Vemdalen.

Stå på kan man göra utför i backarna – och stå på sig för något man tror på.

 

Att stå kvar kan kräva både envishet, styrka och uthållighet.

(Här tränar jag  i ungdomsdagarna närstrid/självförsvar med min pappa. Och senare i livet, när han hade fått alzheimers bar jag honom, lyfte honom- men då på ett annat sätt. )

Stå upp för det man tror på och här bl.a. står det skrivet. Ser också nu att detta klipp från Expressen inte går att läsa om man tittar på en mobil.

Artikel från  Expressen, den 22/2-2016, skriven av Arne Lapidus.