Veckan har generöst bjudit på en hel del trevligheter av skilda slag. Och vädret har ju också bjudit på en del fint väder med uppiggande sol. I veckan blev det, förutom de lite mer planerade inslagen också en väldigt trevlig spontan träff på stan. Snarare flera. Och när det kommer till spontana träffar är jag rask i vändningarna och med kort startsträcka. Den korta startsträckan är också möjlig rent praktisk eftersom jag här på Söder har nära till det mesta i Stockholm. (Inklusive närområdet) Jag har promenadavstånd till mycket och pendeltåg, tunnelbana och bussar fungerar oftast utmärkt.
Soluppgång hemma på Södermalm i veckan.
Förra året i december
när mycket i landet var nedstängt, även i Stockholm förstås, funderade jag en del på vad som gjorde mig glad och vad jag tyckte var trevligt att göra. De tankarna finns fortfarande kvar och jag försöker att varje dag göra något som jag blir glad av. Jag försöker också varje dag, att på något sätt, göra någon annan glad. Det behövs ju så lite. Ett leende räcker ofta till.
En spontan träff
blev det i veckan och även andra mer planerade träffar. Det har varit en riktigt bra vecka på så sätt att jag gjort mycket av det jag tycker om att göra; träffat vänner, promenerat, sett och njutit av ett upplyst Stockholm. Även solen och en blekblå har under några dagar varit min följeslagare.
Jag hade bestämt träff med Eva, min äldsta väninna för att äta lunch.Vi träffades i september 1968 då vi tillsammans med 75 kvinnliga och 75 manliga studenter började på G.I.H. – Gymnastik och idrottshögskolan i Stockholm. Eva var matematikern och jag var humanisten. Två kontraster men sedan dess har vi följts åt på olika sätt. Först genom utbildningen på GIH och senare under resor av olika slag.
Kommer alltid minnas resan genom i Europa i en gammas SAAB96 (?) med rattväxel och punkteringar både i Köpenhamn och i St. Gotthardstunneln i Schweiz.
Eva kom på weekendresa till Peking och hann med både en cykeltur i Pekings innerstad och bland hutonger, se soluppgången på kinesiska muren och en hel del annat. Och i somras firade vår vänskap 53 år.
En spontan träff blev det i veckan med väninnan Eva. Och vi började med en god vietnamesisk lunch på en favorit i repris; ”Hanoi Corner” som ligger alldeles vid Norra Bantorget i Stockholm.
En lunchmeny finns och med olika rätter till ett pris av ca 100 kr. (Vegetariska alternativ finns också.) Kaffe/te och kaka ingår.
Inte alls oväntat så beställde jag en räkrätt med cashewnötter.Så god och om jag nu inte visste att jag befann mig i Stockholm så kunde jag blunda och förflytta mig Vietnam.
Eva beställde den typiska vietnamesiska rätten ”poh”; nudelsoppa med mungbönor, salladslök, gul lök, koriander och chili. Och ett val av kyckling, biff eller tofu.
Mer spontant
blev det. Ett besök på Goethe Institutet som ligger i Stockholm på Bryggargatan 12a, (Nära korsningen Vasagatan och Kungsgatan) Här hade jag aldrig varit. Granne ligger det spanska Instituto Cervantes. Det är tyska, respektive spanska staten, som driver de olika instituten och syftet är att sprida kunskap om de olika språken, länderna och den kultur som finns.
Goetheinstitutet. Även det blev en spontan träff.
Här på Goethe Institutet arbetar Evas son och vi hade turen att han kunde visa oss runt lite grann. Här i biblioteket finns mycket information om Tyskland, mängder av litteratur .Och man lägger verkligen stor vikt vid syftet att främja det tyska språket i utlandet och gynna det internationella kultursamarbetet, liksom att sprida kunskap om det sociala och politiska livet i Tyskland. (Mer finns att läsa i länken ovanför bilden)
En del av det stora biblioteket på Goethe Institutet.
Just nu pågår också en fotoutställning här på Goethe Institutet med bilder av fotografen Lothar Wolleh. Han gestaltar konstnären Joseph Beuys som räknas som Tysklands mest inflytelserika efterkrigskonstnärer inom sitt område. Han var en ”aktionkonst”(använder ofta kroppen som medel) och var skulptör, tecknare och konstteoretiker. För egen del var båda tämligen okända för mig men namnen kände jag till .
En av många bilder som var utställda.
Eva och jag gick vidare och skildes så småningom här vid Stockholms ström.
Eva och jag skiljs åt för denna gång.
Vid restaurang Operakällaren blev det en ytterligare en spontan träff- Några julbockar med släde var på väg.
Och jag kom hem i lagom tid för att se solen sänka sig i väster.
Klockan 16.03 såg det ut så här hemma när jag blickade västerut mot Hammarbyslussen, Skansbron (den nedre bron) och Skanstullsbron som är den övre.
En halv timme senare, 16.33.
Så roligt att du och väninnan Eva fortfarande träffas och att er vänskap håller i sig. Förstår att blev en både trevlig och intressant dag. Maten så dessutom alldeles delikat ut.
Vilket fint sällskap utanför operakällaren. Juldekorationer helt i min smak!
Kram och ha en fortsatt fin fredag!
Visst är det! Eva bor i Solna så avstånden oss emellan är inte så stora. En trevlig dag blev det och maten var så god. Kändes nästa som om vi var i Vietnam.
Och visst är julbockarna fina. Lite tungt såg det ut här med kälken utan snö.
Kram och trevlig helg.
53 år av vänskap – det är svårslaget! Fantastiskt! Goetheinstitutet har jag visserligen hört talas om, men hade ingen aning att det finns i Stockholm. Alltid lär man sig nåt nytt genom Blogglandia.
Ni åt båda två mina vietnamesiska favoriträtter, antingen scampi eller soppan. Den värmer ju så gott nu när det är minusgrader;-)
Gillar bockarna utanför Café Opera. De är betydligt roligare än de ”konstgjorda” som fanns på Plattan förut.
Goetheinstitutet visst jag fanns men inte var. Hade heller aldrig varit här. Men nu blev det av med ett besök. Riktigt intressant.
Har förstått att vi har liknande smak vad gäller den asiatiska maten. Är man i city är Hanoi Corner ett bra förslag. Enkelt, gott och trevligt.
Blev förvånad när julbockarna stod här vid Operakällaren. Men de lyste upp utan att snön var på plats.
Trevligt med spontanträffar.
Gamla bekantskaper håller genom åren.
Min äldsta väninna träffades jag vid 7 års ålder.
Ett tag sedan!
Ha en fin första adventshelg.
Verkligen! Och lika roligt att ses när det än sker.
Vad roligt att ha en väninna som du haft sedan du var 7 år och att ni fortfarande ses.
De vänner jag hade som barn har jag dock ingen kontakt med idag.
Önskar dig också en trevlig adventshelg.
Vilken vänskap, så lång! Och bestående! En härlig träff med mycket innehåll.
En mysig fredagskväll går mot sitt slut. Men jag har njutit. Alldeles själv.
Stor kram!
En verkligt fin och genuin vänskap är det. Och vi har så trevligt när vi ses.
Ja, fredagen går mot sitt slut. Och fint att du haft en bra dag och kväll. Även här har dagen och kvällen varit bra. Fortsättning på det verkar följa. Och visst kan man ha det bra på egen hand. Instämmer helt.
Stor kram
Det är fantastiskt med gamla vänner. Förra fredagen åt jag lunch på Blå Porten med två gamla vänner. Vi träffades när vi läste etnologi tillsammans 1984. Känns så roligt att vi fortfarande ses.
Visst är det!Härligt med denna kontakt. Och vad trevligt att ses och äta lunch på Blå Porten.
Trevligt med spontanmöten. Besöket på Goetheinstitutet ser också inbjudande ut…kanske något att skriva upp på sin ”nästa gång jag besöker Stockholm-lista” . Soluppgångar kan vara magiska och den du fångat ser fantastisk ut…
Må gott och ha en fin helg!
Kram Christina
Visst är det roligt att ses spontant. Och en väldigt trevlig dag blev det. Ett besök på Goethe Institutet rekommenderas och här finns mycket Det spanska ”Cervante Institutet” ligger vägg i vägg.
Soluppgångarna är ganska snabba av sig men jag hade tur som hann fånga den.
Önskar dig också en fin helg.
Kram
Vilken fantastisk soluppgång!
Härligt med spontanitet och så roligt att er vänskap har hållit i sig så länge 🙂
Julbockarna är verkligen jättefina, många läckra julinslag finns det i Sveriges vackra huvudstad nu.
Ha en fin dag!
Soluppgången har oftast bråttom så jag är glad att jag hann fånga den.
Visst är det trevligt med spontanitet och tiden finns ju oftast. En gammal vänskap är det och hållbar.
Jag strosar gärna runt i Stockholm nu och man har verkligen gjort så fint med all belysning. Och det är också tämligen tomtefritt, vilket jag uppskattar.
Önskar dig också en trevlig lördag.
På tal om gamla vänner. Jag har fortfarande kontakt med en klasskompis
från Handelsgymnasiet i Norrköping, 1945-47. Vi träffades alltid, när jag
var hemma i Sverige, och vi pratade på telefon. Numera är det e-mail som gäller.
Birgit kom från Skellefteå och jag från Ludvika. Vet inte varför, men vi
sas klickade direkt. Vänner, som fint vin, blir bättre med åren.
Och att vi båda hängt med – vi fyller 94 nästa år!
Vad roligt att få veta om er fina vänskap. Fantastiskt! Visst är det fint med denna genuina och gamla vänskap. Tänk att ni varit vänner i 75 år. Där har vi några år kvar. Och en väldigt bra liknelse om och vin och vänner.
Önskar dig en fin helg.
Härligt med spo tanträff med en så gammal väninna o alla trevligheter…så juligt o fina bilder …hoppas du har bättre väder än vi har kram
Alltid så roligt att ses. Och en god lunch och en trevlig dag blev det ju också.
Har haft ok väder i veckan så det har blivit mycket utevistelse på stan. Så vackert nu med alla ljus.
Kram och trevlig lördag.
Härligt med sådana möten, gammal vänskap rostar ju som bekant aldrig, underbart Ditte.
Vietnamesisk mat är ju riktigt gott, har en bekantskap därifrån och vi äter alltid gott tillsammans.
Ha nu en fortsatt fin dag Ditte.
Visst är det! En lyckad dag på alla sätt och med en så god lunch.
Önskar dig också en trevlig helg.
Ha det så bra du kan.
Det ser ut som en alldeles förträfflig dag! Såå trevligt möte med din fina vän – härligt att ni behållit kontakten genom åren!
Maten ser väldigt god ut – och solnedgången var fantastisk!
Önskar dig en fin lördag!
Kram
Det blev en väldigt lyckad och omväxlande dag på alla sätt och jag är så glad över vår vänskap. Vi tycker båda om asiatisk mat så det blev bra att starta med en god lunch här.
Önskar dig också en fin lördag.
Kram
Oh så glad jag blir över att ni har en så lång vänskap tillsammans och den fortsätter, ni bor i samma stad och kan träffas! Där på vietnamesiska krogen hade jag mer än gärna stoppat i mig både ditt och väninnans val. Oh så gott det såg ut! Bockarna Bruse var så fina, minns de oerhört stora fina bockar som alltid pryder Säfsenanläggningen vid jul.
Så bra tänkt av dig att varje dag hitta ljuspunkt och ge något som glädjer nån annan. Jag märker att min energi minskar och jag väljer allt oftare att stanna hemma men jag trivs med det och försöker också alltid göra något för någon medmänniska. Det räcker ju med så lite. Tack för vackra himlar, det är lite skillnad när man skådar den från ovan!
Adventkramen
En verkligt fin, genuin och gammal vänskap. Du hade nog gillat både maten och vårt sällskap.
Här var bockarna ganska timida och hade nog ett slit med släden utan snö. Men nu var de här.
Jag trivs också bra hemma men har ju nära till ”mycket av det mesta” och kombinerar gärna båda. Detta, att i det enkla, göra något för en annan tror jag kan göra stor skillnad. Så jag försöker. Vet ju att du verkligen gör det.
Stor kram