Lördag! Och dags för en ny bloggresa och bidrag till “Hoppa på tåget”. Avgångar sker varje lördag och jag är då med och tolkar de givna orden. Fri tolkning av orden gäller. Här på resan är det bloggvännerna Tove och Karin (Äventyret framtiden) som kommer att turas om att vara lokförare. Hos Karin och Tove finns också instruktioner till tågresorna. Idag är det avgång nummer 7 och ordet som medföljer på resan är post.
Under mars månad är Karin lokförare och orden som gäller för resorna denna månad var den 4/3 kamouflage, den11/3 glas, idag, den 18/3 post och nästa vecka, den 25/3, gäller ordet rör .
Post i variation.
Kanske tänker en försändelse av något slag, ett paket, ett brev eller ett vykort och numer även e-post. Men att stå på post, att vakta, eller inneha en post i meningen befattning. Eller kanske är dörrpost det som kommer upp vid tanken på ordet. En post kan också vara en summa som bokfört belopp eller annat en räknat ihop. Synonymerna är många. För egen del begränsade jag mig denna tågresa till att tänka på post som levererats på ett eller annat sätt.
Kom också i sammanhanget att tänka på ett inlägg för ett par år sedan i en annan”foto/ord utmaning”,Gems Weekly Photo Challenge och ordet var ”posta”. Roligt att nu se likheter och skillnader. Men tittade inte heller där förrän jag skrivit klart detta inlägg. (Vill du läsa så titta i länken här ovan)
Jag väljer också att inte titta in till andra deltagare för att se deras tolkningar innan jag postat mitt eget.
En upptäckt
Vi börjar i Spanien och i det som tidigare var vårt lilla hus på ”Solskensgatan” i Torrevieja. Ett hus vi lämnade, sålde, i augusti 2022 . Utanför grinden fanns en brevlåda men hit kom det ingen post, förutom reklam.
Vår lilla spanska stuga med sin brevlåda till vänster utanför grinden. Men hit kom det aldrig annan post än reklamblad.
Och vi undrade givetvis var vår ev. post tog vägen. Jag skickade t.o.m. vykort till mig själv men den kom aldrig till lådan.Märkligt var det för brevbäraren kom alla vardagar på sin moped på gatan och delade ut post till flerfamiljshusen på gatan. Vi visste om och hade många gånger passerar ett litet hus med massor av postfack. Men eftersom detta fanns några kvarter bort var det inget vi tänkte på kunde ha med oss att göra. Så fel vi hade. Efter att ha läst en artikel i en lokal skandinavisk tidning, där en norrman grunnat över utebliven post,reagerade vi .Nu började ett detektivarbete och än en gång var envisheten till god hjälp. Hela den historien finns att läsa här i ”Ett spanskt postfack”.
Ett litet hus med ca. 400 postfack. Och ett av dessa var vårt. Men vilket? Jo, vi fick veta det efter många turer. Och om det fanns post. Jodå. Massor.
Efter mycket om och men blev vi med postfack.Ja, postfacket hade funnits här i alla år.Troligen hade inte den förra ägaren till vårt hus heller vetat om detta. Men det var här allt fanns. (Tursamt hade vi också haft räkningar via e-post så inga missade betalningar)
Mycket post fanns i det lilla facket.
Vykort
Är alltid roligt att få och jag får en del varje år. Och jag blir alltid lika glad. Det här vykortet skickade barnbarnen från Grekland.
Härliga barnbarn som älskar att bada och som rör sig som fiskar i havet.
Jag har en ganska stor samling av vykort och de första jag har är från det året jag föddes. Många är vykorten som vandrat vidare men i ett album har jag samlat en del gamla vykort och brev.
Det här vykortet skickade min pappa från Storlien till mig på min 5-årsdag i mars 1954. Så roligt att få gå till brevlådan hos mormor i Norge för att hämta post och hitta detta,
Så typiskt pappa att skriva ”flickan”.
Här ett gammalt vykort, daterat den 22/3 -1940. Pappa var då 18 år. Ett kärt som pappa skrev långt norrut i Finland och till sina kamrater i norra Sverige. (Baksidan på kortet saknas tyvärr) Pappa var då skottskadad men på bättringsvägen- Långa meningar….
”Hej kamrater. Skickar en hälsning jag mår nästan bra har bara lite ont i en fot jag fick in en granatskärva genom skon som skalade av skinnet mellan tårna och lite grann huvudhår annars är allt bra jag gjorde det den 12 på em en dag före freden så den 20 va rjag ute igen och då hade ”påsksmällarna” upphört jag låg 6 dagar på sjukhus sedan var jag ute igen
Mer post – Brev och telegram
Ett brev som min farmor skrev 1940 till pappa som då som då var 18 år och befann sig i norra Finland och deltog i FInlands kamp för frihet från det ryska herraväldet.
Ett brev som skickades som fältpost till pappa som även här var i Norra Finland/Norra Sverige. Min farmor skrev brevet.
Ett annat brev som min farfar skrev till pappa och med adress Stadshotellet i Haparanda.
Men inte direkt enkelt med postgången i dessa krigstider
Stämplat den 23 februari 1940. Baksidan på kuvertet
Post kan ju också innebära ett telegram. Detta fick pappa på sin födelsedag den 5/5 1945. Han var då 24 år och visste att Norge några dagar senare, den 8 maj åter skulle bli ett fritt land. En kamp där pappa Allan var delaktig i på många sätt.
Huset med de spanska postfacken är ju nästan stiligt, om man inte visste kunde man nästan tro att det var gjort av glastegel! Beundrar brevbärarna som bara fortsatte med att proppa det fullare och fullare, men mäklaren som skötte husköpet verkar inte ha varit sin uppgift mogen. Störtloppskortet har häftigt motiv!
Visst är huset med de spanska postfacken roligt. Och välfyllt var vårt fack, men inte av någon väsentlig post.Mäklaren hade heller ingen aning om detta. Inte de som bodde före oss eller de som bodde där innan dess. Förstod att det var liknande för många grannar. Vi köpte vårt hus 2013 och hittade post från 2010. Detta med postfacken är inget som står någonstans och gäller bara de som har egna hus, Inte flerfamiljshus-
Störtloppsmotivet gillar jag också och har många fina vykort från min pappa. En del har vandrat vidar eoch en del har jag sparat.
Vilken fin och personlig tolkning av dagens ord och så fina bilder på olika försändelser.
När min pappa var på resande fot så skrev han alltid vykort till mig och även han skrev ”Flickan” före mitt namn. När det var till min kusin så stod det ”Gossen”. Ja, det var andra tider förr!
Jag minns så väl när du skrev om ert postfack och att det faktiskt löste sig till slut. Bra jobbat där!
Nu önskar jag en god kväll!
Kram
Tack! Vad roligt att din pappa också skrev ”Flickan” . Min pappa gjorde det alltid. Och gossen var ju ockås passande. Pappa hade inga gossar att skriva till men hade han haft det så hade det också säkert blivit just ”gossen”.
Vad gäller postfacket så kom det idag upp per automatik. Ett roligt minne. Men vi berättade för den som köpte huset att det fanns så det bör ju underlätta.
Önskar dig också en trevlig kväll
Kram
När jag rensade i vår hallbyrå så hittade jag brev och kort skrivna till våra barn från mina föräldrar.
Även på dessa försändelser så var det flickan och gossen som gällde. Själv skulle jag inte skriva så till våra barnbarn i dag men samtidigt så låter det ändå fint på något vis. Förr var ju titlar vanligare så kanske hade det med det att göra. Inte för att jag är titelsjuk men jag ser det i hur det var då.
Kram
Vilket fint fynd med dessa kort och brev. Och just flickan och gossen var ju vanligt förekommande.
Jag har nog inte skrivit så till våra barnbarn utan bara deras namn. Men varför inte, när jag tänker efter. Man skerv ju också förr fröken, fru och herr och andra titlar. Så flickan/gossen hängde nog med. Lite charmigt i alla fall, Titlar var ju viktigt förr på ett annat sätt än idag.
Kram! Och visst är det roligt hur det var förr och skillnaden mot nu.
Kram
Vet att du skrivit om posten i Torrevieja förut, tokigt med två brevlådor, fint att ni till sist hittade er brevlåda full med post, ditt vykort kanske fanns med där också?
Kul med alla dessa gamla brev och vykort. Vet att jag fått brev från min farmor där jag blev titulerad ”Skolflickan”, undrar om jag har de breven kvar nånstans? Fint inlägg om temat post!
Ha en fin kväll!
Kram
Tack! Ja, vårt postfack i Torrrevieja kom upp per automatik. Kan än idag le att det hela. Och ett av mina vykort fanns med här i facket. Alltid något.Jag tycker det är roligt med sparade vykort och brev . Är ju en tid vi inte får tillbaka.
Önskar dig en ok jobbnatt.
Kram
Härligt postad inlägg med fina brev och vykortsminnen att ha sparade.
God lördagskväll!
Ord tycker jag är intressanta och att det är roligt att fundera vidare och se var tankarna hamnar. Är så glad för de brev och vykort jag valt att spara-
Vi har det välordnat med posten här då den hamnar på Juntan. Vi hämtar den nån gång i veckan och kan på det viset alltid vara säkra på att det inte blir blött i en brevlåda eller att det inte får plats om vi skulle resa bort. Även paket hamnar på Juntan så vi behöver inte passa in leveranstider (om det inte är stora grejer från IKEA vill säga). Mycket minnen du har med sparade vykort och telegram.
Efter att ha levt utomlands en del år så är det roligt att både jämföra och se hur detta med posten fungerar på olika platser. Ja, mycket annat också I Peking var det på ett sätt, i Thailand på ett annat. USA hade sitt sätt, Spanien sitt. Och det mesta ger sig.Mycket kan en skratta åt och erfarenheter att ta med sig.
Det gamla som jag har vad gäller vykort, brev och telegram är ett stycke historia som jag inte vill vara utan. Och nya vykort och hälsningar som kommer i brevlådan skänker mig också glädje.
Snyggt tolkat och kul att du har korten kvar. Jag sparar vykort på insidan av garderobsdörrar – trevligt att mötas av fina bilder då man öppnar.
Tack! Ja, post i variation. Jag har sparat en del kort och även en del gamla brev. Och dessa ger mig viss glädje. INte minst dessa gamla som jag fått från pappa. Likså betyder breven här mycket. Ett stycke historia i sig.
Kul idé med korten på insidan av en garderob, Något för mig.
Ett fint postligt inlägg, tack för det och länkarna Ditte!
Telegram är ju också post, så klart 🙂
Din far och jag har nästan samma födelsedag, dock inte årtal förstås. Jag den 4 maj, han den 5 maj. Vårungar…
Så fint namn du har, Benedikte!
Det är nästan det som är roligaste posten nu för tiden när barnbarnen sänder vykort eller brev åt en. Och då gör jag förstås detsamma för de tycker ju likadant. ”Jag har fått post ropas det i Sverige när mormor har sänt kort, har jag fått till mig.
Jag minns inlägget om posten i Torrevieja.
Ja, man ska förstå sig på också. 🙂 Bra att du inte ger dig, eller gav dig !
Kram
Tack! Och just att fundera kring ord och bild tycker jag är väldigt roligt. Även var en hamnar i tankarna- Så olika, när jag läser inläggen om ordet post.
Visst är det extra roligt med post från barnbarnen och de som står en nära.
Vad gäller vårt postfack i Torrevieja så kommer jag att ha det minnet med mig. Och jag kan skratta åt det. När vi nu sålde informerade vi om att det fanns och lämnade med en nyckel-
Kram
Gissa att jag minns inläggen om er brevlåda och det ”egna” huset med postlådor några kvarter bort i Torrevieja. Fråga min spanska granne om det fanns liknande ”posthus” i Benidorm, men det fanns det inte. Här har man postfack i entrén med lägenhetsnummer, inga namn. Å reklam kommer inte innanför entrédörren i flerfamiljshuset utan stoppas i en ”korg” utanför entrédörren. En lösning som har diskuterats i åratal även här – postlådor nere i entrén. Men än så länge får vi vår post ”på hallgolvet”.
Så spännande det måste ha varit för dig att hitta/se alla dessa brev, vykort och telegram som hade med din pappa att göra. Vet inte, men det var charmigare förr, även om postgången under krigstid såklart inte funkade så bra. Gillade ”Flickan Benedikte Mann”. Har många gånger funderat över varför du inte heter Mann i efternamn…
Stort tack för ett fint inlägg:-)
Ja, detta med vår postfack har etsat sig fast. Och det var bara vi i ”egna” hus som hade postfacken. Bodde en i flerfamiljshus kom posten till huset. Men att det var så visste vi ju inte. Och många med oss. Här hemma får vi posten genom inkast i dörren och det tackar vi för.
När mina föräldrar avled var det en del att ta hand om och en hel del intressant so nu kommer med i boken om pappa. Originalen har ju jag. Men detta hur en 18- åring beskriver saker och ting är ju ett stycke historia.
Jag har kvar namnet Akker efter det att jag gifte mig med den man som blev döttrarnas pappa. Men kanske är det dags nu att ta tillbaka mitt flicknamn.Tack för påminnelsen om detta och fin kommentar.
Kul postinlägg.
Numera är det inte lika mycket post som skickas.
Har också ett vykort, ja flera, som min pappa skickade till mig som litet barn.
Liksom brev mina föräldrar skrev när de träffats.
Här i Thailand har vi postfack i entréplanet.
Tack!Nej, verkligen inte. Men jag tycker det är roligt att få olika försändelser och jag skickar en del själv också- Och jag är glad för jag sparat en del vykort jag fick när jag vara liten och inte minst nu dessa gamla brev och kort jag har från pappa.
I Spanien har de flesta som bor i flerfamiljshus också postfack i entrén men inte de som bor i egna hus. Inte ens om en hade brevlåda utanför grinden. Postfacken i posthuset var det som gällde.
Ha det fortsatt fint.
Men så fin samling av brev och vykort du du tagit emot. Jag som är uppväxt med posten tillsammans med mor och far vet vilket ansvar var och en hade. Farsan hade ansvaret för att det var rätt datum varje dag på stämplarna. Jag vill minnas att det var det sista han gjorde varje kväll. En stämpel fel kunde vara katastrof, det var mycket som betydde rätt datum. Jag vet (detta är preskriberat nu) att han ändrade datum ibland för viktiga uppgifter. Detta skulle han fått sparken om det uppdagades. Jag småler åt Postens vykort du fått, vi använder det själv. Dom är mycket fina och bra kvalité dessutom och är snabba. Intressant posthistoria om erat postfack. Posten har berört många människor i både ur och skur. Ta bara som ditt fina brev från din far. Det var inte bara att ringa förr. Helt underbar vykort från din far och störtloppet, så härligt att du har det kvar. Jag fick ett vykorts album av min mor som liten… men jag fick ju aldrig några vykort. Jag kommer nu att tänka på hur mycket brev som försändelser som kom fel, som blev kvar i postsäckar. Dom fick den där stämpeln du visar upp. Ett mycket varmt och personligt inlägg om post du förmedlar. Tänk viken stor betydelse posten har betytt genom åren.
Så fint att läsa din post historia igår. Berörde mig mycket. Vilket ansvar din pappa hade.
(Även min mamma jobbade på posten en gång och lite fick jag då veta.)
Visst är Postens vykort bra och även jag använder dem. Historien om vårt spanska postfack skrattar vi idag åt. Och när vi sålde var vi nog med att tala om dels att det fanns och var.
Dessa brev och försändelser från pappa där uppe i kylan i Finland berättar ju mycket. Och breven mina farföräldrar skickade hemifrån till pappa i norr som gick en krokig väg de också. Kan tänka mig att många brev också blev kvar i postsäckar runt om i landet. Aha, var det därför denna stämpel kom till. Så, fint att du berättar. Nu vet jag och har funderat på detta-
Visst har posten varit viktig genom åren och roligt att få veta mer. Har läst en del också om den gamla postrodden från Grisslehamn i Sverige till Eckerö på ÅLand. DEn pågick ju under en lång tid. I dag gör man det mer som ett minne av gamla dagar.
Tack för fin kommentar.
Kan man säga att du stannat på din post …?
Många fina och minnesvärda hälsningar!
Ja, då! Så kan det absolut vara. Och en del gammal post jag sparat berättar ju en del av det som var och som är just ett stycke historia.
Härlig blandning av post, extra kul var det att se det roliga vykortet och telegrammet.
Tack! Ja, lite sparade gamla saker har ju ofta sin historia att berätta.