Fredag morgon den 3/4. Kyligt, +0.5 grader och några få rester av den snö som föll under natten låg kvar på balkongen. Konstaterade att någon balkongfrukost skulle det inte bli denna morgon. Men å andra sidan ser jag vad som händer i kanalen även om jag sitter vid matbordet eller i soffan. Bra så! Och här hemma, både på kajen och på olika promenader, är det lite som att befinna sig på en teater. Man sitter eller rör sig på parkett. Har god överblick. Kulisserna och de medverkande skiftar och ibland kan förvisso rollfördelningen vara något oklar. Å andra sidan främjar ju det fantasin.
På parkett. Här såg jag årets första segelbåt i kanalen och som var på väg att ta sig in i Hammarbyslussen och vidare in i Mälaren.
På parkett
Jag har mer och mer insett att man inte alls behöver vara på en teater för att befinna sig på parkett, på en plats långt fram och följa det som händer. Och det som händer kan vara just det vi ser eller har runt om oss i vardagen. Blommor som kommer upp, vatten som rör sig, fåglar som passerar, människor på eller under gång. I princip allt som drar våra blickar till sig på ett eller annat sätt.
Promenerar gör jag alltid mycket. (Jodå maken är oftast också med.) Och än mer har det blivit i dessa tider då resandet, och för min del och många andras, sociala kontakter är kraftigt begränsade. Ibland blir det spontana promenader och andra gånger mer planerade. Och igår var det en släng av det mer spontana som satte in.
På parkett uppe på Åsöberget. Och här är det delar av Stockholm som både är kulisser och aktörer.
Stegen styrde mig till en favorit i repris. Snarare till en av många favoriter. Till Åsöberget, på Södermalm, 37 meter över havet. (I länken har jag tidigare berättat om just Åsöberget) Här uppe, bland de gamla stugorna från 17 och 1800-talet är historiens vingar påtagliga. Och i sällskap, i tankarna. har jag hela tiden Per Anders Fogelströms ”Stockholmsserie” .
Åsöberget och Kvastmakarbacken med en av flera stugor som ligger här. Även stugan befinner sig på parkett. Första parkett. Med Stockholm framför sig. Den här stugan är byggd på 1700-talet och är nu som förr bebodd.
En bit upp på Kvastmakarbacken tittar jag upp emot ”Fåfängan”. Mer info om namnet och bakgrund finns i länken.) Idag ett café och en restaurang och med perfekt vy över huvudstaden och dess inlopp.
Namnet Kvastmakargatan och Kvastmakarbacken
härrör troligen från att det hör i området en gång i tiden bodde just kvastmakare.
Gröna gården som numer är gulputsat var färdigbyggt 1855 och har sin speciella historia. Här fick nämligen några i Stockholm som var i behov av hjälp från ”Fattigvårdsnämnden bo under uppsikt av en tillsyningsman.
Hedbergs Malmgård från mitten av 1700-talet. Mitt i det gamla men ändå en del ”nyare” hus från 1950-69-talet runt om.
Malmgården byggdes av en köpman, Daniel Hedberg och den hade när den byggdes en väldigt stor trädgård. Och så småningom var det också en trädgårdsmästerr som tog över det hela. Området här uppe på Åsöberget rustades upp på 1950-talet och då minskade också trädgården. På 1980-talet byggdes huset om och renoverades men hade då varit i ursprungligt skick i nästan 200 år.
En hel del av den gamla bebyggelsen finns kvar här uppe och är bevarad mitt i den nyare. Och visst är det att bo på parkett här uppe. Man kan ställa sig i kö för att få hyra ett av husen. Men kön är lååång. (Husen här uppe som i en del andra äldre delar av Stockholm förvaltas av AB Stadsholmen som är ett dotterbolag till Svenska Bostäder.)
Jag lämnar Åsöberget och tar mig hemåt . Jag har en tid jag väldigt gärna vill passa.
Globen i bakgrunden. Och jag rör mig hemåt.
På avstånd men ändå på parkett
I dessa virustider blir ju saker och ting inte riktigt som man tänkt sig. Ja, det blev de ju inte innan dess heller. Vissa saker kunde man inte påverka då heller. Som att en mycket god vän avlider. Igår eftermiddag skulle vi varit på en minnesstund i en kyrka i en grannstad för att ta farväl. Men så blev det inte riktigt. Jodå, vi var med hemma. Och tack vare ”teknikens värld” kunde vi och många med oss vara med i kyrkan fastän vi inte var på plats just där. Det blev ett väldigt vackert avsked på alla sätt. Vackert och så sorgligt
Från kyrkan och minnesgudstjänsten. Väldigt vackert och ljust.
(Från ett blogginlägg den 19/2-2020)
Jag har gått många steg under veckan –
har nästan tappat räkningen. Och jag har funderat en hel del. Tänkt tillbaka och skrattat för mig själv åt alla härliga och roliga minnen. (Vännen G, maken J och deras son har funnits med oss som fina vänner i dryga 40 år. Det som förde oss samman var Sri Lanka och året var 1981. Gemensam nämnare var våra barn som föddes där.
Jag har strosat längs havet, stannat upp, suttit på en bänk tänkt och återkommit i tankarna till glada minnen. Tänk så roligt vi hade tillsammans i Peking april 2009. Min väntan innan planet kom”, “Olika oaser i Peking” Övernattning på det lilla värdshuset “Gula blomman” vid foten av kinesiska muren och “Picknick med skiftande innehåll. Och så väldigt mycket mer; fjällresor, vattenfestivaler, födelsedagar, utflykter och att vara i vardagen. För det är ju den vi har mest av.
Jag tänker på att livet pågår här och nu. Vad är viktigt? Vad vill jag? Kan jag ens sätta ord på mina tankar. Gör några försök men så lyckade blir de inte. Saknaden tar över. Det är så obeskrivligt tomt.
En varm KRAM till dig! Läser om dina ord om din vän och familj. Ett liv ni delat.
Så vacker minnesgudstjänst och att kunna vara med på håll.
Det är jobbigt, så sorgligt att mista någon som betyder så mycket.
Sätta ord, det är svårt.
Tomheten är enorm. Du skriver så fint om dina känslor och livet ni delat.
En Stor KRAM från mig Primrose ,-)
Tack! Och tack för omtanken. Ja, det är en svår förlust även om vi visste att det inte fanns någon utväg. Väldigt fint att vara med på ceremonin via direktlänk från kyrkan. Kändes som om vi var där. Ja, att sätta ord är svårt men prästen gav här i sitt tal en så fin bild av vår vän och med värme och humor.
Varm kram
Livet pågår i både födslar och dödslar, så är det bara, oavsett. Det är ite om jag dör, utan när jag dör, som gäller. Här var det vackert för ögat att vara med i minnesgudstjänsten.
Det är alldeles för kallt för att jag ska lockas av uteväder nu (4 grader) men jag ser fram emot måndag och tisdag. Då ska det bli stor sol och 14-15 grader.
I nästa vecka skulle det varit full rusch med körerna. Både onsdagkväll, söndag och måndag i olika kyrkor och på onsdag skulle jag sjungit en solovers, så kul. Nu är allt främmande människor på TV. Bara att hålla sig frisk som gäller 😀 gott nog.
Stor kram!
Visst är det så att livet pågår här och nu. Väldigt fint att vara med på länken direkt från kyrkan. Kändes som om vi var på plats. Allt var verkligen vackert alltifrån blommor till val av musik och prästens avskedstal. Ett tal, där vi alla som kände vår vän, så väl kunde se henne framför oss. Och med ett varmt och smittande leende. Verkligen en ljust och så positiv minnesgudstjänst.
Vi var ute en bra sväng i går och så även idag. Någon värme är det inte men vi kollar vindriktningen så att det blir hyfsad lä.
Ja, det är många saker du går miste om i dessa tider. Kan känna igen det men utan att det handlar om just sång. Men mycket annat. Och även så resor både långa och korta. Men det är just nu en mer ”världslig” sak. Å andra sidan försöker vi leva så vanligt vi kan och där är i alla fall all utevistelse väldigt positivt.
Stor kram
Så fint att du/ni kunde vara med på det sättet ni var när vännen G:s minnesstund hölls. Så nära ni ändå kom fastän avståndet var långt. Det är underbart med dagens teknik sådana här stunder.
Och att befinna sig på första parkett som ni alltid gör är också något alldeles extra att vara glad över.
Livet rör sig, livet är hela tiden på scenen.
Tack igen Ditte för ett fint inlägg!
Ha det gott ni båda!
Tanken var ju att vi alla skulle varit på plats men så blev det inte. Å andra sidan var vi med på ett så fint sätt via länk direkt från kyrkan så det kändes just som om vi var där. Så tacksam för det. Och vi satt här på parkett vid datorn under minnesstunden.
Och på parkett av ett eller annat slag är vi ju ofta här hemma. Det rör sig.Och vi har olika roller i det. Ibland är vi statister och det är behagligt det också.
Ha det så gott ni kan. Och ta hand om er. Tack Karin för fina ord.
Ser så himla mysigt ut! Trist att du inte kunde delta på begravningen.. Men fint att du genom tekniken kunde delta på håll! 🙂
Här ser vi mycket från vår parkettplats och det är aldrig trist.
Visst var det trist att vi inte kunde vara på plats i kyrkan på minnesgudstjänsten men vi kände hemma att vi var med på ett väldigt fint sätt via länken. Tänk, vilken glädje tekniken kan vara.
Önskar dig en trevlig helg.
Jag förstår att promenaderna är än mer viktiga när man har sorg att bearbeta. Så fint att ni ändå kunde närvara minnesstunden även om det inte var på det vanliga sättet.
Sköt om er!
Jag är verkligen så glad för att vi här kan gå ut och våra dagliga promenader blir ofta runt en mil. Bra både för knopp och kropp att komma ut och örra sig. Men igår kändes det extra skönt att under gång och bearbeta en stor saknad efter en fantastisk vän jag haft i 40 år.
Nu kunde vi av virusanledningar inte personligen vara på plats i vid minnesgudstjänsten men när den direktsändes så kände vi ändå att vi var me doch på plats. Och allt var så vackert och finstämt.
Var försiktiga ni också.
Så tråkigt att ni inte kunde vara med personligen men man kan delta vid ett avsked på många sätt. Tekniken möjliggör onekligen mycket och i tider som dessa blev det ett bra alternativ.
Ni bor verkligen perfekt och på första parkett. Den lägenhet som vi har tecknat oss för där ser man också havet från matbordet men hur det blir vet vi inte för allt är så osäkert nu. Som vanligt bjuder du på härliga bilder från huvudstaden!
Kram och god kväll!
Visst var det trist att inte kunna vara på plats men att vara med på detta sätt via en direktlänk här hemma blev ett gott alternativ. Och det kändes verkligen som om vi var med i kyrkan.
Vi tycker också att vi bor bra men havet i den ”rätta meningen” är det ju inte. Hos er är det ju mer på ”riktigt” med havet. Men vi är väldigt nöjda ändå med att bo här. Ni bor ju så bra där ni bor och har nära till havet. Och vad gäller ”er” lägenhet så antar jag att tiden får utvisa vad som kommer att hända.
Kram!
Testar att kommentera!
Vilka vackert rosa blommor på minnesgudstjänsten.
Fint ni kunde vara med hemifrån.
Tänk vad mycket som hänt inom tekniken.
Idag har jag med makens hjälp gjort påskfint i köket.
Gulrutiga gardiner och lite annat.
Nu kom kommentaren fram. Tyvärr har jag tidigare hittat ett par i papperskorgen men nu tittar jag ädr också.
Det var väldigt fint att kunna vara med på avskedet och minnesgudstjänsten i kyrkan via en direktlänk när vi nu inte i coronatider kunde vara på plats. Så vackra blommor och urna. Och även musikvalet var så fin.t-
Vad roligt att du är lite bättre och med hjälp av maken fått påskfint i köket.
Önskar dig fortsatt god bättring.
Hola! Ja, vad vet man om morgondagen? Ingenting… Vår granne tillika Agnes kattvakt och hennes namne avled hastigt onsdags i förmodad Corona – obduktionen får visa. Hade andra sjukdomar också. I morgon skulle hon ha fyllt 67. Tog med hennes man på en lång lunchpromenad i torsdags eftersom jag jobbade hemma. Han behövde prata av sig och var fortfarande i chock. Döden är man aldrig beredd på även om man är sjuk.
Ser att du har vandrat i våra kvarter. Blir något annat när man ser det på bild – vi bor verkligen fantastiskt fint! Man blir liksom hemmablind. Kanske kan vi ta en gemensam promenad snart men nån trevlig vätskepaus utomhus? Både jag och Jörgen är friska!
En STOR kram till er! Att säga farväl till en god vän som man känt i många år är så sorgligt!
Så trist med er granne. Beklagar verkligen. Ja, livet känns nu ganska skört.Nej, om morgondagen vet man inget alls. Fint att du kunde ta med maken ut och finnas just där just då.
Ja, det blev en tur hit upp. Ofta känner vi ju hur vinden blåser och tar oss en runda i ”rätt vindriktning”. Hit upp till Åsöberger blir det ofta promenader. Och ni bor ju väldigt fint här uppe.
Är glad att vi kunde vara med via direktlänk på minnesgudstjänsten, när vi nu inte kunde vara personligen på plats i kyrkan. Men det kändes som om vi var där- En väldigt vacker stund var det på alla sätt- Minnesvärd och ljus men också så sorglig.
Kram
Tänk så bra det är med ”ny” teknik! Till och med kyrkan hänger med. Så fint att ni fick vara med på begravningen på distans. Kan tänka mig att det kommer bli mera vanligt även i framtiden, och det ger ju helt nya möjligheter för bland annat funktionshindrade och äldre som kanske inte kan/vill resa långt för att delta i begravningar, bröllop, dop med mera.
Att du bor på första parkett på Söder stämmer verkligen. Egentligen skulle du inte ens behöva gå ut. Du har ju Hammarbykanalen bara ett stenkast bort (bokstavligen). Och där händer det ju alltid nåt och det under hela året.
Som vanligt suveräna bilder! Å Fåfängan har man ju besökt ett antal gånger. Minns ett Julbord vi hade där som var väldigt bra. Mindre bra var att ”hasa” ned från berget för att komma till busshållplatsen. Det var nämligen väldigt isigt där, och ingen hade Icebugs med sig direkt.
Tack! Visst kan den nya tekniken ha många fördelar. Och eftersom vi nu i dessa coronatider inte personligen kunde vara med vid minnesgudstjänsten så var det väldigt fint att vara det via direktlänken. Och det kändes precis som om vi var på plats. Ett väldigt vackert avsked av en kär vän blev det.
Ja, vi bor verkligen på första parkett och ofta är det väldigt mycket att titta på om man vill. Men sitter jag på balkongen och läser då är det just det jag gör. Om inte en hög kran kommer på besök förstås. Och hela året händer det saker och än mer från april till oktober.
Jag har i regn tagit mig ner från Fåfängan och kan bara tänka mig hur det var för dig att hasa ner på isigt underlag. Skönt att det gick vägen.
Så fint få vara med fast på avstånd, närheten finns ju inuti; beklagar sorgen, 40 år är många år i vänskap, många minnen blir det att ta fram till tröst, så är saknaden där ändå!
När någon god vän dör så känns det, ju äldre vi blir ju fler blir det och vi blir varse också vår egen är med i bilden.
Får oss att tänka det och dra upp en riktning hur vi vill leva, eller fortsätta om vi redan i huvudsak taget ut den. Det vill ändå komma förändring i det vi lever när händelser inträffar.
På parkettplats som oftast.
Stor kram och tankar.
Det var verkligen så fint att kunna få vara med här i kyrkan via en direktlänk från minnesgudstjänsten. Så vackert och stämningsfullt. Och detta att ta farväl är viktigt på olika sätt- Vi kommer ju alla att dö och frågan är när och hur.
Visst är det viktigt, att så gott det går och man kan, fundera på vad som är viktigt i livet. Och ta vara på det. Kan ge utmaningar i sig.
Stor kram bästa söstra mi och många tankar.
Så sorgligt, och ändå, vilket fint avsked. Förstår att du var tagen av stunden. Beklagar sorgen, vi som blivit pensionärer får vänja oss vid att döden är närvarande i våra liv, ibland ofta, ibland mera sällan, men nu i dessa tider påminns vi ju varje dag om vår dödlighet Jag tar inget för givet…med nya familjemedlemmar på gång så önskar jag förstås att man får vara med, men inget är givet…
Ni behöver sannerligen ingen morgonteve! Nu tittar jag aldrig på teve så dags men har förstått att väldigt många gör det. För mig blir det för hurtfriskt, för högljutt så jag läser hellre nyheterna i tystnad på datorn…
Läste Agnes Wolds frågestund nyss, hon menade på att vi som är äldre kanske i bästa fall slipper vår isolering om ett halvår! Ojoj, ja vem vet. Visst kan det bli så illa. Men nu tar vi väl en dag i taget och njuter av det som livet ändå ger, varje dag. Kramen
Det blev ett väldigt vackert avsked i denna minnesgudstjänst. Och så fint, nu när vi inte kunde vara på plats, att ändå vara med via direktlänk från kyrkan. Vi blir ju inte direkt yngre och sedan är det ju mer en fråga om när vi lämnar och hur. Och visst hoppas och önskar vi att få hänga med ett tag till. Så roligt för dig med en ny familjemedlem. Förstår att du gläder dig.
Vad gäller morgonteve är vi ganska selektiva. Tittar ibland men har svårt för 4:an med så mycket reklamavbrott. Tycker de stör. Radion och P1 är ofta. Men läser nu när vi är hemma också Dagens Nyheter i pappersformat. Gillar att bläddra i tidningen och det tar tid att gå igenom och läsa.
Agnes Wold tycker jag är väldigt bra och har länge gillat henne. Känns som om hon har båda fötterna på jorden.
Vi har det ju ändå bra här som kan gå ut vilket de inte kan i t.ex. Frankrike, Spanien och Italien. Hörde också där att våld i hemmen ökat i stor utsträckning. Och sedan efter detta kommer ju alla hjärt och kärlsjukdomar som ett brev på posten.För att inte tala om ökning av psykisk ohälsa.
Nu är det ”Blott en dag ett ögonblick i sänder” som gäller. Och att göra det bästa av den tillvaro vi har.
Kram och tankar.
Beklagar sorgen, men vad bra att ni kunde vara med på distans och få ett fint avsked.
Jättevackra bilder från första parkett igen! Gillar det där lilla röda huset som ligger mitt bland femtiotalskåkarna – olika tidsepoker möts 🙂
Ha en riktigt bra söndag!
Att mista någon och här en nära vän blir tomt. På många sätt. Och så fint med tekniken som möjliggjorde för oss att vara med om minnesgudstjänsten hemma via direktlänk från kyrkan.
Här är det enkelt att inta olika parkettplatser och i dessa tider blir de än fler än vanligt. (Då växlar vi ju med Torrevieja)
Tänkte också på det lilla röda huset här som är väl bevarat bland de mer moderna. Finns en del liknande här. Och roligt att det är så.
Önskar er också en bra söndag.
God morgon Ditte!
Så fint du skrivit om er vänskap i 40 år. Förstår att saknaden är stor. Otroligt med tekniken idag så att ni kunde vara med på avskedet ändå.
Vilken mysig och rogivande promenad innan. Säger som Susan jag promenerar gärna med vid tillfälle.
Många kramar till Dig och Bosse/A-K
God morgon!
Tack! Ja, det var en väldigt fin vänskap och saknaden är stor och på olika sätt. Nu när vi inte kunde vara på plats så kände vi ändå att vi var det med hjälp av tekniken och direktlänken från den vackra minnesgudstjänsten-
Visst kommer det en tid efter detta också och då ses vi här för en fin promenad
Kramar från oss till dig. Hälsa Ö.
Trevlig söndag.
Alltid så ledsamt att ta farväl av en kär vän – och tråkigt att inte kunna göra det som man brukar, men ändå ett fint att att kunna göra det via länk. Sorgen finns där … men också tacksamheten att man fått uppleva mycket tillsammans .
En trevlig promenad i ett område som lockar mig mycket! när det här eländet är över ska jag försöka ta mig i kragen och bege mig till huvudstaden – det finns ju både bussar och tåg 🙂
Många tankar och kramar till dig Ditte!
Verkligen! Och så fint att vi kunde vara med på direktlänk från kyrkan och minnesgudstjänsten när vi inte personligen kunde vara på plats. Visst finns sorg och saknad men också alla fina och roliga minnen. De har jag kvar. Tacksam för det.
Hoppas du kan ta dig en tur till huvudstaden när så blir möjligt och våren och försommaren här i huvudstaden brukar vara så fin. Välkommen.
Tack för omtanken!
Kramar och tankar till dig också.
Åsöberget där tilltalar ju mig känslomässigt och historiemässigt…så härligt att se och minnas hur det var förr för så längesedan.
Det är jobbigt när bekantskaper försvinner, men minnena har man ju kvar.
Fint att åtminstone kunna finnas med digitalt för avsked även om det inte är samma sak.
Tillönskar dig en fin Söndag.
Här uppe på Åsöberget är det en hel del historia som döljer sig. Och Fogelströms böcker handlar ju mycket om människorna här uppe och hur de hade det. Ett hårt liv var det på alla sätt. Och husen finns kvar än idag, men moderniserade.
Att säga farväl vid en minnesgudstjänst är så definitivt. Men ändå så viktigt att få göra ett avslut. Här via länken kändes det som om vi var hem i kyrkan. Så stämningsfullt och vackert. Och alla fina och roliga minnen har jag ju kvar.
Önskar dig också en så bra söndag som det går.
Ditte <3 så sorgligt med din vän och man kan verkligen känna din sorg och saknad i orden du skrivit….
Men så fint att kunna följa minnesgudstjänsten genom tekniken, teknik när den är som bäst
Jag är som vanligt oerhört glad över att få följa dig på dina promenader och just idag blev jag extra glad. Jag börjar undra om jag levt på 17-1800-talet för känslan när jag ser de där husen gjorde mig så varm i hjärtat. Jag skulle vilja gå in hos nån, ta en kopp kaffe och sitta och filosofera över livet….
Nu hoppas jag att du får en fin, solig söndag och att du mår gott <3
Tack för din omtanke. Ja, livet är verkligen skört och det blir vid sådana här tillfällen extra påtagligt. Tänkt var att vi skulle vara på plats vid minnesgudstjänsten men så blev det nu inte. Men genom teknikens under kunde vi ändå vara på plats och det kändes också som om vi var det. Det blev ett så vackert och stämningsfullt avsked och väldigt sorgligt.
Att gå är ju för mig att rensa knopp och kropp och hit upp till Åsöberget går jag ofta. Och med mig har jag personerna i Fogelströms böcker och det hårda liv de levde här uppe. Kommer du vid tillfälle till Stockholm så ska jag gärna ta dig med hit.Kanske får vi ta eget kaffe med oss men det finns bänkar att slå sig ner på så vi kan filosofera där.
Önskar dig också en fin söndag.
Var rädd om dig.
Vilken underbar utsikt du har! Det lilla huset ser så mysigt ut så nära de höga nyare husen. Så skönt att inte allt gammalt bara skrotas. Det känns bra att man kan följa med i olika händelser via nätet. Alltid trist att mista en kär vän. Kram
Tack! Vi tycker vi bor väldigt bra här och det finns många fina promenadområden i närheten. Just här på Söder finns fler av dessa gamla områden bevarade och det sätter verkligen sin prägel.Här uppe på Åsöberget går jag ofta och alltid med Fogelströms huvudpersoner från Stockholmsserien i tankarna.En svår och hård tillvaro och där kvinnorna var starka och hade det så slitsamt.
Visst är det trist att miste an kär vän och jag är glad att vi via tekniken kunde vara på plats, men hemma, dör att få ta avsked.
Önskar dig en fin söndag.
kram
Fina, kloka ord du skriver på slutet. En ”duktig” präst är en viktig ingrediens i det sorgliga. Tekniken har sina fördelar. I detta fallet kan det bli nästan lika bra som att vara på plats. I vissa sekvenser bättre.
Första bilden uppe på Åsöberget blev min favorit denna gången.
Att ha en sådan utsikt från olika platser i hemmet är guld värt.
Söndagskram
Det var en väldigt sorglig dag och det var ett svårt farväl att ta. Vi hade alla planerat att vara på plats men nu var det ju inte möjligt så genom tekniken kunde vi ändå vara med hemifrån. Och det kändes nästan som om vi var på plats i kyrkan. Vackert, så sorgligt men också så finstämt. Allt från blommor, val av musik och prästens ord. ( Musikvalet förutom psalmerna var ”I will always love you” och ”Did I tell you that I love you.” Mycket kärlek och värme i de valen. Och jag grät floder)
Till Åsöberget och stugorna här styr jag ofta stegen och har alltid Fogelström och hans huvudpersoner från Stockholmsserien med mig.
Önskar er en fin söndag och ska snart titta in hos dig och se vad jag får se och uppleva idag.
Kram
Där vid Kvastmakarbacken var jag i höstas på en spelning, tror att den var just i trädgården och stugan med parkett. Så mysigt. Älskar Söders gamla stugor och historian. Håller verkligen med om att man får mycket ”Mina drömmars stad”-vibbar, så fint! 🙂 Samtidigt var det väl inte lika fint och romantiserat då som det är nu.
Fint att ni kunde vara med på minnesstunden på distans, tur att tekniken finns ändå.
Ta hand om er! kram
Nej, livet i Fogelströms ”Stadsserie” var tung. Något jag alltid tänker på här uppe. Tänk att släpa allt hit upp, trångboddheten. sjukdomar, fattigdom och mycket annat. Men jag fascineras så över de starka kvinnorna i Fogelströms alla böcker. För det var de verkligen. Nej, någon direkt romantik i boendet var det ju inte alls tal om. Kul att du känner igen dig här. Detta område är en av flera favoriter här på Söder.
Jag är så tacksam över att vi kunde vara med på minnesgudstjänsten via direktlänk och det kändes som om vi var på plats. Finstämt, vackert och så sorgligt.
Var rädd om dig också.
Kram