Stockholm Trevligheter

I rask takt – Men utan att alls ha bråttom

12 december, 2019

Gårdagen försvann i rask takt och jag hade fullt upp för att hinna med i svängarna. Inte alls så att det var tidsbrist, för tid har jag gott om. Utan mer för att försöka smälta in bland som skyndar fram i tillvaron och med skygglappar för ögonen. Och resultatet? Ja, det gick så där.

Nybrogatan i Stockholm onsdag eftermiddag. Och de flesta rörde sig här i rask takt. Undrar varför alla har bråttom. Nybrogatan i Stockholm onsdag eftermiddag. Och de flesta rörde sig i rask takt. En del mycket raskt. 

I rask takt

Det är lätt att öka på den egna hastigheten att röra sig när man ser andra ila förbi. Många småspringer och de som cyklar verkar tro  att de är med på något stadslopp och till varje pris snabbt måste fram. Fascinerande att se. För egen del skulle jag möta vännerna Agneta och Ninni för att äta lunch på den asiatiska restaurangen Rice på Nybrogatan.

Eftersom vi ville slippa lunchrusningen hade vi bestämt att ses 13.30. Ett bra val. Så roligt att ses igen. Och då och då ses vi i olika sammanhang och ofta för att äta lunch. Konstaterade också att vi ofta väljer asiatiska restauranger. Vi har känt varandra sedan 1980 då vi gick en adoptionskurs tillsammans och vår vänskap har fortsatt sedan dess. Vi har också alla tre barn från samma barnhem på Sri Lanka som nu hunnit bli är de 39 år.

Nästa punkt för dagen , eftermiddagen, var att ta mig till det stora shoppingcentrat Mall of Scandinavia i Solna. Smidigt med pendeltåget. Bara några minuter från Stockholm C med pendeltåget.

Pendeltåget tog mig i rask takt, på 9 minuter, från Stockholm C till Solna station. Pendeln tog mig i rask takt till Solna station. En resa på 9 minuter.

MoS (Mall of Scandinavia) är vackert upplyst och välkomnar. (Senast jag var här var i oktober)

Här träffade jag dotter Helen för att uträtta lite julklappsärenden till barnbarnen. Och det helt utan trängsel. Perfekt.

Mall of Scandinavia. Ingen trängsel alls så vi kunde i rask takt uträtta våra ärenden. Ingen trängsel. Så vi kunde i rask takt uträtta våra ärenden.

När vi nu ändå var i Solna blev det också ett besök på Solna kyrkogård. Och just igår var det exakt 17 år sedan min mamma hastigt avled på Karolinska. Även pappa avled i december men några år senare. Men i samband med mammas död blev hans Alzheimersjukdom så mycket värre. Här på kyrkogården blev det en stunds eftertanke.

 

Du Kanske Också Gillar

24 Kommentarer

  • Svara Titti/Umeå/Huay Yang. 12 december, 2019 | 12:15

    Nej bråttom gillar jag inte att ha.
    Speciellt inte nu när det är ganska så halt ute.
    Skönt att det inte var så mycket folk på Mall of Scandinavia.
    Har en känsla av att många näthandlar , dock till nackdel för fysiska butiker.
    Fint vid graven.
    Nu blir det en cykeltur eller så leder jag den!

    • Svara Ditte 12 december, 2019 | 13:12

      Jag tar det lugnt. Set ingen anledning att jaga vare sig bussar eller tunnelbana eller runt i butiker. Handlar bara resor och färgpatroner via nätet så fysiska butiker besöker jag om den är något. vill alltid känna på kvalitéer och prova. Men visst märks en stor nedgång för många fysiska butiker.
      Cykla försiktigt!

  • Svara Geddfish 12 december, 2019 | 13:15

    Vackert och tankfullt inlägg. Ja, vi minns våra kära föräldrar.
    Mina dog 1981 och 1985, så det är så längesen.
    Skönt att få gjort sina uppdrag i lagom takt men ändå hinna med det som göras skulle.
    Önskar dig en fin torsdag. Stor kram!

    • Svara Ditte 12 december, 2019 | 14:03

      Jag tar det lugnt och ser ingen anledning till att skynda på. Mycket kan ju ske i rask takt ändå.
      Det blev en fin stund vid graven trots det trista vädret.
      Stor kram och trevlig torsdag.

  • Svara Jossus Travelpics 12 december, 2019 | 13:28

    Jag brukar gå i rask takt, inte p.g.a stress utan att det är en vana. Men så här års blir det att sakta ner på tempot när halkan kommer, till skillnad från många andra som går som om det inte fanns någon is.
    Vad fint det var vid graven.

    • Svara Ditte 12 december, 2019 | 14:06

      Jag kan också gå i rask akt men gör det inte så ofta på stan. Saktar ner när jag ser många rusa fram. Men visst kan det också vara en vana . Nu ser jag många här med “skygglappar på” som rusar och jagar tåg och bussar. Förstår inte varför för de går ju hela tiden. Skillnad vore om de inte gjorde det.
      Det blev en fin stund vid graven och så trots det dåliga vädret.
      Önskar dig en fin torsdag

  • Svara znogge 12 december, 2019 | 14:35

    Jag har en tendens till att gå ganska fort men det är mer en vana och inte av stress. Men visst är det så att många av oss påverkas av omgivningens tempo.
    Vilken bra dag det blev på alla vis och mycket hann du med. Fint att avsluta med en stunds eftertanke på kyrkogården. Jag kan tänka mig att din pappas sjukdom blev sämre när din mamma dog. Livskamraten fungerar som ett stöd och en stor trygghet.

    Kram och ha en fin onsdag!

    • Svara Ditte 12 december, 2019 | 16:04

      Jodå, jag känner igen det. Men i stan drar jag ner på tempot. Här i huvudstan tycker jag att alla springer och med skygglappar på. Varför springa till tunnelbanan och meja ner andra när det kommer ett nytt tåg om någon minut.
      En bra dag blev det och fint att ta vägen förbi kyrkogården på hemvägen.
      Ja, pappa blev så mycket sämre eftetr detta men levde några år till. Snarare existerade.
      Kram och trevlig torsdag.

  • Svara Klara Ovidia 12 december, 2019 | 16:16

    Ja, det har sina sidor det här med stress kontra ostress, lugnt eller bråttom, rask eller orask och var och en får finna sitt.
    En fin dag med fina stunder, dotterträff och en tur hos dina som vilar gott tillsammans nu <3
    Stor kram

    • Svara Ditte 12 december, 2019 | 16:51

      Visst är det så. Och jag skyndar långsamt. En fin dag blev det på alla sätt.
      Stor kram

  • Svara Ami 12 december, 2019 | 19:13

    En fin dag fick du. Först med goda väninnor och sen med dottern. Besöket på kyrkogården kan också vara fint även om det ofta är lite vemodigt och smärtsamt.
    Stor kram

    • Svara Ditte 12 december, 2019 | 22:10

      Visst blev det en bra dag och den försvann i rask takt. Men inte direkt för att jag skyndade på utan det var så trevligt. Besöket på kyrkogården blev fint men visst är det lite vemodigt. Men jag tänker alltid ddär på så många roliga upplevelser jag och döttrarna haft med mina föräldrar. Tacksam över det.
      Stor kram

  • Svara Susjos 12 december, 2019 | 21:31

    Så bra att du fick ett trevligt besök på MoS, vår nära granne och favoritshoppingställe ( har det ju blivit, där finns ju nästan allt!) Kände igen många av bilderna därifrån.
    Trevligt med en stund hos dina kära på kyrkogården också, en bra dag förstår jag!
    Kram!

    • Svara Ditte 12 december, 2019 | 22:14

      Besöket på MoS blev väldigt lyckat och det var få som var där. Personalen i butikerna hade hur mycket tid som helst och kunderna lyste med sin frånvaro. Hoppas att det kommer att bära sig framöver. Förstår att du kände igen dig. Så skönt att ordna inköpen i lugn takt.
      Och fint att avsluta dagen ute på “stan” med ett besök på kyrkogården. Mamma dog natten till den 11 december 2002 och vi had edå sett nObelfesten tillsammans. Fint att minnas den stunden.
      Kram

  • Svara Kersti 12 december, 2019 | 21:51

    Vilken härlig dag du haft. Jag går fort men tycker inte om att stressa. Har en liten silversnigel runt halsen som påminner mig om att ta det lugnt.

    • Svara Ditte 12 december, 2019 | 22:15

      Det blev en väldigt trevlig dag som försvann i rask takt. Jag kan också gå fort men är jag i stan tar jag det väldigt lugnt. Vill hinna se mig omkring. Perfekt med din silversnigel som påminnelse.
      Kram

  • Svara BP 12 december, 2019 | 22:27

    Visst ät det ganska roligt, när man går på stan, eller stå på perrongen att iaktta cyklister och andra fotgängare som stressar ihjäl sig. Cyklister, speciellt under våren och sommaren är faktiskt livsfarliga. Vill minnas att jag aldrig stressade ens är jag jobbade, för det hjälpte ju inte ändå. Däremot har jag svårt för att “drälla”, alltså att gå långsamt, och det trots ryggeländet. Jag måste gå i rask takt. Ja alla har vi nog vår egen “gårytm” antar jag.
    MoS är ju fantastiskt utsmyckad, otroligt läckert. Men precis som i Täby Centrum som ju har samma ägare som MoS är det lugnt på eftermiddagar, trots att vi närmar oss julen. Många butiker har det alldeles för lugnt skulle jag säga.
    En fin stund vid dina föräldrars grav – en bra avslutning av en “effektiv” dag:-)

    • Svara Ditte 12 december, 2019 | 23:12

      Absolut! Jag går också ganska snabbt, min rygg mår också bättre då, men dock inte med “skygglappar” och jag mejar inte direkt ner andra jag möter.
      MoS är verkligen fint, liksom Täby C, men dit är det lite längre. Undrar dock hur länge butikerna ska klara sig. Förstod att MoS nu är uppköpt av ett amerikanskt investmentbolag. (Kan ha fel här… )
      Och att stanna till en stund vid graven med lite eftertanke och ett leende på läpparna kändes bra. Min mamma avled just natten till den 11 /12 och vi såg innan Nobelfesten tillsammans.Hon hade mycket humor in i det sista andetaget.

  • Svara Anette 13 december, 2019 | 06:28

    Så fint att du tillbringade sista kvällen med din mor trots att hon gick bort hastigt.
    Ett bra minne.

    • Svara Ditte 13 december, 2019 | 09:20

      Jag är så glad för att det blev så och vi var “på” Nobelfesten – på tv.

  • Svara Ama de casa 13 december, 2019 | 09:32

    Jag känner igen det där med att man stressar på stegen fast man inte har bråttom. Värsta stället tycker jag är tunneln mellan T-banan och pendeltågen på Centralen. Där “rycks man med” utan att vilja det själv och oftast har man inte ett dugg bråttom egentligen.
    Vilken härlig dag det blev och så fint det är där vid din mammas och pappas grav.

    Ha en fin Lucia!

    • Svara Ditte 13 december, 2019 | 11:14

      Ja, den här sträckan på T- centralen är bedrövlig. Idag går inte längre pendeltågen här utan de går fyra trappor ner närmare t-banan. Men å andra sidan har de vanliga tågpendlarna från grannstäderna ökat så trångt är det ändå. Alla springer. En bra dag blev det som försvann i sak takt utan aja jag själv rasade på.
      Önskar er också en fin Lucia.

  • Svara Bosse Lidén 13 december, 2019 | 10:47

    Fina foton som alltid. En stämningsfull avrundning och tid för eftertanke. Förståeligt att din pappa blev sämre. Jag gillade att läsa om att ni tre mammor har fortsatt att träffas. Den gemenskapen är guld värd.
    Önskar dig en fin lucia.
    Kram Bosse

    • Svara Ditte 13 december, 2019 | 11:17

      Tackar! Och en fin dag blev det och med olika innehåll. 2002 var ett år som var knepigt på många sätt. Och pappas Alzheimer blev ju bara sämre efter detta. Mycket sämre. Det är så roligt att vi tre mammor fortfarande träffas och en riktigt fin vänskap är det.
      Önskar er också en fin Lucia.
      Kram från ett mulet Stockholm

    Kommentera