Söndag! Och dags igen för ”Skyltsöndag” tillsammans med bloggvännen BP och många andra. Här är det skyltar av olika slag som gäller och med väldigt fri tolkning. Jag har haft en omväxlande, fartfylld och rolig vecka. I tisdags kväll kom jag hem till Stockholm från den spanska sommarstugan i Torrevieja. Onsdag morgon bar det av västerut i Sverige, till Värmland och Arvika för att bistå vännen Tove med sin första konstutställning. Så från Arvika kommer idag en färgglad skyltkavalkad.
”Låt färgerna tala” är namnet på utställningen. Och en färgglad skylt välkomnar besökare i galleriets fönster.
En färgglad
skyltning blir det och även om inte alla bilder är färgstarka så är det ändå färg på Arvika. På olika sätt. Vännen Tove hade igår vernissage här på Galleri 39 och mycket färg, form, tavlor och prat om konst har det blivit under förberedelserna.
Spännande samtal om vad som är konst har vi haft och här har Ernst Billgrens böcker ”Vad är konst 1” och ”Vad är konst 2” gett oss många skratt och funderingar. Det korta svaret som i boken är ”att konst är det som gör oss till människor”. Först av allt en fråga som är spännande i detta sammanhang och flera andra. ”Vad är konst” – En bra fråga- Inga egentliga svar finns men en hel del tankar. Och Toves tavla här bakom kan sätta igång fantasin…
Färgglad är kanske inte skylten till Galleri 39. Men jag tycker om den. Det är ju tavlorna här som ska tala och uttrycka något.
Färgglatt är det strax utanför galleriet. Här har mängder av växter planterats i ett par stora rabatter. Här har inspiration kommit från Enköping och den väldigt vackra ”Drömparken”. (Om den skrev jag 2016 efter ett besök. Väl värd en omväg för ett besök.)
Jag drar mig på promenaden ner mot vattnet och Glafsfjorden. Och på vägen dit ser jag en färgsprakande muralmålning och konstaterar glatt att trenden att pigga upp trista väggar även finns här.
Vädret skiftar och molnen verkar dansa fram över himlen. Ena stunden är det grått och andra har molnen skingrats och en blå himmel skymtar fram- Nere vid vattnet stannar jag till vid restaurangområdet ”Olssons brygga”ett nöjesetablissemang med bl.a. olika restauranger, barer och underhållning.
Väldigt grått –
– och lite blått skymtar fram.
I Arvika är avstånden korta
och det är det lätt att ta sig runt. Och visst bidrar fina grönområden, mysiga caféer, små butiker till upplevelsen att det är en mysig stad. Ibland verkar det nästan för mig, som storstadsbo, som om tiden stannat upp. Folk som man aldrig sett hälsar och det är en vänlig stämning.
Många skyltar är placerade vid Arvika järnvägsstation/resecentrum .
Mitt på torget stannade jag till en stund och tittade på ”Fågelmannen”. En staty som sedan 1971 finns i Arvika på Stora torget. Statyn är gjord av Liss Eriksson och är en man i fågelgestalt som ska symbolisera naturens krafter. Beroende på statyns ”utformning” har diskussionerna stundtals gått varma. Liss Eriksson hade förankringar i Arvika och här, liksom runt hela Sverige, finns många av hans statyer.
Fågelmannen. Skulptur av Liss Eriksson finns på torget i Arvika, framför tågstationen.
Jag tar till sist vägen om turistbyrån innan jag tar mig tillbaka till vännerna på galleriet och tittar också in i butiken ”Arvikablandning”.
Färgglad skyltning hos butiken ”Arvikablandning”.
Och är jag nu i Arvika så får även ett par tidningar vara ned i Skyltsöndag.
I december 2018 gjorde jag mitt första besök i Arvika, hade tidigare bara passerat, och i det sammanhanget skyltade jag också från Arvika. Ett Arvika i vinterdräkt.
Fler ”söndagsskyltare” finns här! Titta gärna in!
Så fint inlägg. Jag gillar fågelmannen, litet frihet över honom där han ligger! 🙂
Ser att politiska läget inte är harmoni i Arvika 🙂
Tack! Jag gillar också ”Fågelmannen” och runt om i Arvika finns många statyer av både Liss Eriksson och andra konstnärer.
Nej, här varierar det politiska läget. Men det finns något för de flesta. Bra så.
Arvika är verkligen en vit fläck på kartan för mig! Ligger lite off för vår del.
Så trevligt att vara med och arrangera Klara Ovidias vernissage. Gillar hennes färger.
Ha det så trevligt och hälsa så gott!
Kramar
Arvika var till i december 2018 en vit fläck för mig också. Visserligen har jag passerat här många gånger med tåg och bil för att åka till Norge, men inga stopp har det då blivit. Vet ju att min pappa häckade en hel del här i gränstrakterna mot Norge under andra världskriget och har berättat om det. Och för er del ligger det ju ”off”.
Nu hade jag ett uppdrag och kom hit för andra gången. Trevligt har vi haft och det blev en lyckad vernissage med många besökare. Och visst är det färgglada tavlor.
Är nu åter i huvudstaden och laddar om för Uddevalla och Bohuslän dit det blir jobbresa på tisdag. Jodå, Marstrand blir det också.
Kram!
Vilken snygg skyltning du bjuder på från ditt besök i Arvika. Härliga bilder var och en på sitt sätt.
Kram och ha en fin pingstdag!
Tackar! Ja, det blev en blandad och färgglad kompott idag från Arvika. Ett trevligt och roligt besök i en fin liten stad.
Kram och trevlig fortsatt pingstdag.
Det roliga med det här inlägget är att man får intrycket att Arvika är betydligt större än vad staden är. Men sedan visar du ju raka motsatsen med skyltarna till bland annat Skive. Sådan ”avståndsmätning” har jag aldrig sett, jättekul och annorlunda.
Muralmålningen är verkligen färgglad, sådant gillas skarpt! Olssons Brygga är en kreativ skylt som man ju inte kan missa.
Ja, och Toves tavlor är ju hur fina som helst. Det är just sådana färgglada verk jag skulle välja om jag hade vita eller gråa väggar hemma.
Tusen tack för en toppen skyltning från fina Arvika. Stort tack för länken också:-)
Vad gäller Arvika så är själva centrum litet och väldigt nåbart till fots. Men kommunen är betydligt mer vidsträckt.
Här vid resecentrum/järnvägsstationen hade man samlat ihop diverse skyltar och de flesta ville vara med på bild dessutom.
Jag njöt av min promenad här och det är så roligt att de flesta hälsar. Man gör så här. Och givetvis hälsade jag tillbaka. Man har likspm tid med det.
Toves tavlor är verkligen färgglada och piggar upp och det gör faktiskt Arvika också. Tavlorna, Tove och Arvika passar bra ihop..
Jag är imponerad av att en liten stad har lagt så mycket påkonst. Antar att det inte
finns någon industri där. Också undrar jag, om staden har acepterat några invandrare?
Liksom BP gillar jag också muralmålningen.
Väntar nu på foton från underbara Bohuslän. 🙂
Arvika har ett stort kulturutbud och man har satsat mycket på konst och utsmyckningar på allmänna platser. Det fina Rackstadmuseet finns också här–Vad gäller invandrare så finns det en hel del i Arvika och som jag förstått de integrerats i stan.
En hel del arbetstillfällen finns bl.a. hos Volvo, Arvika gjuteri och företag som tillverkar luftvärmepumpar och klimatsystem. I övrigt inom skola, sjukvård och barnomsorg. Så det är en levande liten stad.
Foton från Bohuslän kommer från och med onsdag nästa vecka och några dagar framåt. Min resa dig börjar på tisdag. Ser fram emot den.
Så färgglada fina skyltar du har hittat! Arvika ser så pittoreskt och trevligt ut!
HA det gott!
Det är gott om både färg och konst i Arvika. Och fint med en promenad var det också-
Ha det fint du också.
När Fågelmannen kom till torget i Arvika döptes han av folket till Luthman. För så hette kommunalfullmäktiges ordförande, och statyn var inte riktigt i allas smak – den var för ”modern” … Marja i Myroms muralmålning är jag dock inteså förtjust i. Nästa lördag har jag skyltsöndag i Arvika, i dag är min söndagsskylt är så liten att jag nästan missade den.
PS Jag kunde ha svurit på att Fågelmannen sattes upp tidigare, redan på 60-talet – gjorde den verkligen inte det????
Enligt Wikipedia, Arvika kommun och och Turistbyrån i Arvika kom den på plats här 1971. Men om det inte stämmer så ska jag givetvis ändra… Dubbelkollade nu.
Jag förstod att det varit en massa diskussioner om ”Fågelmannen” och läste om dem. Men nu är han ju där han är.
Jag tycker att trista väggar mår bra av färg, det piggar upp. Men jag har ju sett bättre muralmålningar än denna. Absolut. Men en grå vägg hade varit tristare. Kul att se dina skyltar nästa vecka från Arvika.
Vilka härliga skyltar du bjuder på i dag! Som vanligt. 😁
Tack! Och mycket färg blev det från en fin stad.
hoppas allt gått bra med utställningen så långt, namnet var ju bara perfekt! Tove låter sannerligen färgerna tala! Sen blev jag väldans sugen på en räkkryssning, när jag bodde i Stockholm blev det en del spontanturer när andan föll på, här finns ju inte den möjligheten, då får man leta i frysen…
Arvika är helt okänd som stad för mig, kanske är den i samma storleksordning som Ludvika…men du har gjort en ordentlig sightseeing, allt annat hade förvånat! Kram
Vernissagen blev verkligt lyckad och tavlorna sprakar av färg. Roligt att så många besökare kom och fler dyker förstås upp nu i veckan. Vad gäller storleksordningen på Arvika kan den nog jämföras med Ludvika. Och det mindre formatet gör ju att det är promenadavstånd. Lätt att ta sig runt. Arvika var ju tämligen okänd för mig också innan. Har passerat många gånger på väg till Norge men inte direkt stannat till. Men nu har det blivit två besök på ett halvår och fler lär det bli. En fin stad med en hel del ”smått och gott”.
Nu var det fokus på Toves utställning, men några smärre stadspromenader blev det.
Kram!
Vilken resa till Arvika, jag ante att du skulle dit när du nämnde i ett inlägg något före. Värmland är något vist. Men en fantastisk bildskörd du visar upp med Arvika i skyltar. Olssons brygga tar priset 👌 Vilket kontstvörk tillsammans med en ypperlig ide på skylt.
Tack! Ja, Arvika är en fin stad och detta var mitt andra besök här. Förr har jag bara passerat på väg till Norge. Men nu finns det ju all anledning att stanna här. Eller som det blivit, hälsa på Tove.
Resan blev så lyckad och vi har haft så fina dagar tillsammans. Extra roligt var att vernissagedagen kom med strålande sol och många besökare.
Arvika hade mycket att dela med sig av i skyltväg och jag smakade gärna. Olssons bryggas skylt gillar jag också.
Och så trevligt att Tove ”Sprallgöken” Arvika passar ihop, jag ser det på din komentar. Jag läser aldrig före vad andra skriver utan utgår från eget tycke först.
Det tycker jag du gör helt rätt i. Jag gör oftast likadant.
Igenkännandefaktorn är stor här och så känslan att här bor jag nu åter igen efter 18 år någon annanstans . Inte så mycket av hemlängtan, men denna gång av mer praktiska skäl och då faller trivselfaktorn och rotsättningen av sig själv 🙂
En fin liten stad att bo i, för vackert är det och jössehäringen är en både lustig, glad och lite till – och så kulturen och konsten då förstås.
Tack för denna vandring i hemmaskyltarnas rike:-)
Har också läst inläggen från dagarna du var här med mig o Elaine lite mer, tack för din insats <3
Förstår att igenkänningsfaktorn är hög. Och du har ju bott här förr. Bott och gått och känner väl till Arvika. Nu har jag också fått ta del av denna fina stad och det har varit ett sant nöje.
Och färgglada skyltar stod att finna lite varstans.
Stort tack själv och önskar dig nu fortsatt fina dagar på Galleri 39.
Kram!