Konst och hantverk har kommit att prägla veckan och det utan att jag egentligen funderat så mycket över det hela. Mer konstaterat att det blivit så. Och i en fin kombination. Igår, på förmiddagen, blev det tillsammans med ”Pomenadklubben”, ett väldigt intressant och lyckat besök hos en yxmakerska i Stockholm. Välkomna med hit.
Vad gäller olika hantverk, där också tillverkning av yxor fanns med, skulle vi sett för ett tag sedan på Sven Harrys konstmuseum. Men just den dag vi var på museet fanns inga hantverkare på plats. Så igår var jag desto gladare min när jag både fick se och veta mer om tillverkning av yxor. (Nu har de också på museet skrivit ut på hemsidan när hantverkare finns på plats)
Här, på Tomtebogatan i Birkastan i Stockholm, har yxmakerskan Julia Kalthoff sin ateljé/smedja.
En yxa
är en gammalt redskap, ett av mänsklighetens äldsta. Man vet av fynd som hittats att yxan vari i bruk redan för 2.5 miljoner år sedan. Yxor har man använt till att fälla träd, för att bygga hus, i samband med jakt, för att underhålla eldar och mycket annat.
Vill man läsa mer om processen hur yxor tillverkas så har Gränfors bruk Hälsingland tillverkat yxor sedan början av 1900-talet.(Hemsidan ger bra info) Och just Julia Kalthott som vi besökte arbetade en gång just på Gränsfors bruk, men är nu sin egen.
Här finns färdiga ”huvuden” som Julia tillverkat och som ska få skaft. Hon använder helst björk, som är ett hår träslag till skaften.
Inte bara en yxa utan fler som Julia har tillverkat. Och hon använder dem på olika sätt.
Julia Katthoff är en ung och entusiastisk yxmakerska. Ja, det heter så, fick jag lära mig. Hon är bara dryga 30 år men har ägnat många år åt sitt stora intresse som nu sedan flera år tillbaka är hennes levebröd. Många beställningar på yxor kommer till Julias webbutik både från Sverige. Vill du veta mer om detta spännande hantverk och om yxor, så har Julia gett en bra beskrivning på sin hemsida.
Jag lärde mig att det finns tre olika typer av yxor. En täljyxa, är användbar till det mesta då en ska tälja. En skogsyxa har längre skaft för att få mer kraft då den är i bruk- Användbar bl.a.för fällning av träd i mindre skala, röja buskar och kvista träd. Klyvyxan har ett stort och tungt huvud och som namnet är den en yxa som ofta är i bruk då ved ska klyvas.
Hantverket
i sig att tillverka en yxa av god kvalité är en svår konst och Julia har testat sig fram, inte minst under åren på Gränsfors bruk. Här på några bilder visar Julia hur hon med hjälp av en täljyxa just täljer förmål.
Här är det en stekspade som Julia täljer med hjälp av täljyxan när vi är på besök.
En yxa att tälja med; alltså en täljyxa som Julia tillverkat. Och några av oss som var med här köpte just en sådan.
Stor precision när Julia hanterer den skarpt slipade yxan. Och stekspaden tar form.
Nästan klar.
Stekspadar gjorda med yxa. Nästan klara
Julia har även med en yxa, en täljyxa, täljt dessa skidor. Hon har testat dem både uppför uoch utför backar och de fungerar. Det är slalompjäxor som används.
Två hästar och ev. en björn eller elefant som Julia täljt med en en yxa. Verkligen ”finlir”
Här en skål. Tänk att få till den med en yxa? Imponerande tyckte vi som var på plats.
Avslutningsvis
något helt annat.Det har varit en tung dag. I går kväll somnade vår vän Johanne; ”Ama” in. Mina och makens tankar har varit hos Johanne och givetvis hos Anders, hennes man. Minns och ler åt fina minnen och upplevelser tillsammans.Och senast sågs vi i Torrevieja, i april. Minnen och bilder vi vi tar med oss från bl.a. Lunchträff med vänner och Aktiv i Torrevieja. Dessa och många fler. Stort tack!
Och rött var Johannes älsklingsfärg.
Förstår om dagen varit tung för er, ni kände ju Ama personligen. Vi andra i bloggvärlden kände ju också henne men på ett annat sätt. Men ett stort tomrum är det. Så fint du gjort med rosor och ljus på din nya bricka. Jag har lagt en uppmaning om att på söndag i skyltsöndag inleda med ett tänt ljus för fina Ama – haka på om du vill.
Duktig tjej som med yxan kan skapa både skålar och stekspadar. Vill till att hålla tungan rätt i mun.
Önskar dig en fin kväll. Kram
Ja, tårarna har infunnit sig med ojämna mellanrum. Mest när jag lyssnade på låten med Weeping Willows.
Jag tror att det är ett stort tomrum för alla. Men alla i bloggvärlden som följt ”Ama” dessa år och även andra vänner känner en saknad, tomhet och stor sorg.
Givetvis hakar jag på så söndag med ett tänt ljus. En god idé. Mitt röda ljus är tänt nu och har ås varit hela dagen.
Besöket hos denna entusiastiska yxmakare var verkligen givande. Och vilket hantverk.
Önskar dig också en fin kväll.
Kram
Har ju sagt det förut – din Promenadklubb är helt underbar. Bara att komma på idén att besöka en yxmakerska. I min enfald så trodde jag att yxor tillverkades i fabriker och då mest av män. Där fick jag för mina fördomar. Varifrån fick jag dom – fördomarna alltså. Det kan man fråga sig. Sedan trodde jag också att det bara fanns en yxa för allt. Fel igen…
Med andra ord så har jag lärt mig nåt nytt igen och blivit av med fördomar på köpet.
Ja, jag var också nedstämd idag efter den tråkiga nyheten att Ama lämnat jordelivet. Så himla tragiskt. Hon var ju bara 60 år gammal. Har skrivit en liten text på min blogg. Du kanske gillar texten. Sedan föreslog LillaSyster det du gjorde idag, nämligen på söndag skylta med ett tänt ljus för Ama. En varm och fin idé. Hoppas många av Amas läsare hänger på.
Visst är den! Jag är så glad att jag av en slump kom med här- Så mycket roligt och intressant vi gör och upplever. I alla fall passar det mig väldigt bra.
Vad gäller fördomarna så är det ju lätt att en tänker sig att yxor tillverkas i fabrik och att det är mer ”manligt”. Men icke!
Detta med olika yxor visste inte jag heller. Men så är det.
Jag tror vi var många som var dämpade och nedstämda idag. Har ännu inte läst din blogg men är på väg dit. Klart jag gillar texten.
Läste din fina kommentar på inlägget Anders skrivit.
Ett tänt ljus för Ama på söndag; absolut. Mitt brinner här hemma även nu.
Ännu en intressant dag tillsammans med Promenadklubben. Yxmakerska som väldigt intressant så jag kan tänka mig att det blev ett givande besök. Äkta hantverk får man verkligen säga. Ärligt talat så trodde jag att alla yxor numera är fabrikstillverkade men där hade jag fel.
Det var verkligen mycket ledsamt att läsa att Ama somnat in. Även om jag aldrig har träffat henne så berörde det mig för på något vis kände man ändå varandra när man följt varandras bloggar länge. Förstår att ni har många fina minnen från er tid tillsammans i Torrevieja.
Önskar en god kväll nu!
Kram
Ja, det blev det verkligen. Vi hade ju på Sven Harrys museum hoppats på att få se lite av detta hantverk när vi var där på just Hantverksutställningen. Men då fanns inga hantverkare på plats. Så att jag nu hade turen att få veta hur en yxa tillverkas och mer om den konsten så blev jag jätteglad-
Vad gäller yxor så tillverkas en del i större skala men här på Tomtebogatan, i Birkastan, i Stockholm, finns en yxmakerska. Så roligt och givande att besöka henne.
Visst är det sorgligt att Ama lämnade livet här. Och alldeles för tidigt. Men mycket rår en inte över.
Önskar dig också en fin kväll.
Kram
Beklagar sorgen ❤️Stor kram
Så sorgligt.Och tankarna är många.
Kram
Tänk vad man kan göra med en yxa!
Ja, det är svårt att ta in att Ama inte finns bland oss längre, vilket avtryck hon har gjort i bloggvärlden, även fast jag inte träffat henne så känner man henne lite genom ”blogglandia”. Anders har skrivit så fint på hennes blogg. Vila i frid kära Ama, och visst känner man att man ska ta vara på livet en dag som denna <3
Varm Kram!
Besöket här o ateljén var så intressant. Och vilket hantverk att få till en yxa. Roligt att få veta mer om detta.
Visst är det sorgligt att Ama inte längre finns med oss här. Men i våra minnen finns hon.
Visst har Anders skrivit så fint och låten med Weeping Willows är så vacker och rörande.
Varm kram
Imponerande kvinna.Och färdighet. Mycket träning där!
Så ledsamt med din vän. Har tittat in på bloggen vid enstaka tillfällen. Trodde att det skulle bli bättre i Sverige.
Kram!
Så roligt att både se Julia jobba med yxan och sedan få veta mer om de olika yxorna och hur de tillverkas. Just att det är en ung tjej som så helhjärtat gått in för detta.
Väldigt sorgligt att Ama somnade in i går kväll. Så svårt att ta till sig.
Kram
Fantastiskt med denna yxkvinnan, jag är imponerad av vad hon gör, ett verkligen riktigt hantverk!
Denna dagen har varit väldigt konstig. Det bränner under ögonlocken. Så fint du gjort för Ama. Jag tände ett ljus ikväll också. Ama har verkligen gjort avtryck. Sov gott.
Varm kram, Gerd
Ett väldigt givande, intressant och roligt besök. Och denna unga Julia är verkligen så entusiastisk inför sitt skapande och hantverk.
Ja, en annorlunda dag på många sätt. Och många tankar har hamnat hos Ama, Anders, Torrevieja och vännerna där.
Här har ett rött ljus brunnit sedan i går kväll. Lite symboliskt.
Sov gott!
Varm kram
Tänk att den här Promenadklubben slutar inte att förvåna, bara att komma på idéer till en upplevelse varje vecka. Så duktig hon var, yxmakerskan (ett yrke jag inte trodde fanns).
Så ledsamt att höra att Ama gått bort. Trots att jag aldrig träffat henne kommer det att bli tomt i bloggvärlden och hennes kommentarer och inlägg var ibland bara så bra. Det var ett så fint inlägg på hennes blogg och Weeping Willows Let Go är bara så vacker….
Visst är det en fantastisk klubb! Är så glad att jag av en slump genom en guidning som jag ledde blev ”invald”. Aktiviteterna är många och kanske har det nu de sista gångerna inte blivit så mycket promenerande. Men jag kan ju gå dit och hem.
Verkligt roligt att Julia som verkligen entusiastiskt berättade om yxor och sitt jobb. Roligt också att se henne tälja med en yxa.
Visst blir det tomt efter Ama, både som vän och bloggvän. Men fina minnen finns kvar.
Jag tycker också att Anders inlägg på Amas blogg är så fint och låten med Weeping Willlows; ”Let Go” är så fin.
Det var så oerhört sorgligt att läsa det sista inlägget på Amas blogg, det högg till när jag såg sent igår. Och tänkt på henne och undrat. Så tungt för den som är kvar, allt. Var verkligen fint att Anders skrev och jag tyckte om texten i Weeping Willows sång och fint att han tog med den. Gillar den gruppen.
Tänkte på också så sorgligt att tiden blev så kort i Sverige. De kämpade och ordnade med så mycket och Ama berättade med tillförsikt.
Fin och god idé med ljuständning.
Och tittar på din utflykt, så intressant och vilken skicklighet som krävs med den tillverkningen. Och viktigt redskap.
Ta hand om er och ha det så gott.
Visst är det sorgligt! Och ofattbart, Vi träffades i april. Visserligen var Ama då inte helt i form men humorn fanns med då också och kvickheten i kommentarerna när vi pratade.
Nu har Ama fått ro men de är givetvis väldigt tungt för Anders. Texten i Weeping Willows bit är så vackar och tänkvärd. Ett mäktigt farväl.
Besöket hos Julia som är yxmakare var både roligt och intressant. Ett fantastiskt hantverk som hon entusiastiskt berättade om. Vi såg henne ju också arbetat med täljyxan.
Önskar dig också en fin helg och var rädd om dig.
Så fint inlägg om yxhantverket. Helt otroligt vad det finns många kreativa människor och samtidigt synd att så många hantverkstekniker håller på att dö ut.
Ledsamt och sorgligt med din van Ama. Jag ska tända ett ljus för henne, följde ju också hennes blogg lite till och från men den senaste tiden har jag inte varit så aktiv på nätet så det här kommer som en chock. Tänker särskilt på hennes man Anders.
Allt gott till dig!
Kram Christina
Tack! Det var verkligen ett väldigt givande och intressant besök här hos Julia. Hon var så entusiastisk och vilket hantverk det är att skapa en yxa.
Ruljansen går fint och många beställningar kommer in. Så roligt.
Extra sorgligt när livet tar slut så allt för tidigt. Vi är många som saknar Ama.
Ha det bra du också.
Kram
Det var ett intressant inlägg om yxmakerskan, jag gillar hantverk, som du vet.
Ja, det var en sorgens dag i går. Jag fattar det fortfarande inte att Ama inte finns längre.
Torrevieja blir aldrig mer vad det varit och bloggvärlden har förlorat en av de bästa.
Jag hänger såklart på uppmaningen att tända ett ljus för Ama på söndag.
Tänkte faktiskt på dig och Karlsson här bland yxorna. En entusiastisk yxmakerska.
Visst var det en sorgens dag och vi förstr inte heller att Ama inte finns.
Nej, tillvaron och bloggvärlden blir inte densamma
Så fint Leffe att du hänger på med ett tänt ljus på söndag på bloggen. Kanske är det något även för FB: Har ju inte den för egen del.
Vi hörs av!
Vilket hantverk! Mäkta imponerad. Beklagar er förlust! Jag har läst Amas blogg till och från i många år, men inte träffat dem.
Jätteroligt med hantverk och att få komma hit till Julias aleljé/smedja var en upplevelse. Hon berättade så entusiastiskt om yxor och just tillverkningen av dem. Och vilket handlag Julia hade med yxan.
Så sorgligt och overkligt att Ama nu inte längre är med oss här men minnen har vi som består.
(Vi bodde nära varandra i Torrevieja och har träffats en hel del under årens lopp och i olika sammanhang.)
En bra yxa borde ju finnas i varje hem egentligen, har två stycken här hemma för ev framtida behov.
Högg ju ved yrkesmässigt under några månader 2010-11 nån gång, ett slitsamt arbete förstod jag då men man lärde sig knepen så småningom.
Saknar Ama verkligen, hoppas Anders har stöd nu.
Ha en fin kväll Ditte.
Visst! Vi har också två men måste tillstå att jag använt dem mycket sporadiskt. Maken är däremot skicklig med yxa.
Kan tänka mig att du kan detta men svårt är det.
Visst saknar vi Ama och sänder många tankar till Anders.
Önskar dig också en fin kväll.
Så sorgligt med Ama, jag trodde hon skulle klara sig … tungt för familjen. Och naturligtvis för alla som kände henne personligen. Men det är helt klart: vi förlorar släkt, vänner och bekanta i ökad takt ju äldre vi blir …
Yxmakerska – vilken fin titel, hon måste skaffa visitkort!!!
Visst är det sorgligt med Ama. Och så tungt för Anders. Men nu lider hon inte mer och det är en lättnad. Det fanns ju inte mycket som hade kunnat hjälpa henne på slutet.
Besöket hos Julia, yxmakerskan, var så intressant och givande. Tror hon har visitkort.
Har följt Amas blogg till och från.
Så trevligt och underhållande hon skrev.
Förstår din och makens sorg men också fina minnen.
Vackert med rosor, ljus och bricka i Amas färg-
Visst gjorde hon. Och hon var också en vän till oss.
Och med rött vill vi minnas Ama.
Många tankar är hos dig just nu. Beklagar din vänförlust och tackar samtidigt för ett mycket intressant besök hos yxmakerskan. Vilket hantverk och samtidigt ett konstnärligt stycke, njutbart!
Kram och styrka skickar jag till dig!
Tack, finaste Gertie.
Besöket hos yxmakerskan var så intressant, roligt och givande. Vilket hantverk! Och väldigt roligt att se henne tälja med den.
Kram och många tankar till dig.
En sorgesam dag med Amas bortgång … har ju följt henne på bloggen i många år, men har ju aldrig träffat henne. Känns ändå i hjärtat … och även jag har haft ett ljus tänt …
Så trevligt att få ta del av den unga yxmakerskans arbete … säkert inte så vanligt yrke bland kvinnor.
Utanför Norrköping finna Hults Bruk där man också tillverkar yxor … https://hultsbruk1697.se/our-products/ Jag var där och tittade på Östgötadagarna förra året och det var också intressant.
Önskar dig en bra dag!
Kram
Ja, visst blev det en sorgens dag och många tankar har gått till Anders. Och vi är ju många som följt Ama genom bloggen i många år. Vi sågs ju också en del i Torrevieja och har fina minnen med oss att bevara.
Tack, vad bra att du påminde om Hults bruk. Namnet kände jag till men hade tappaat bort det och mindes inte att de tillverkade yxor. Ska nu förkovra mig. Tack för länken. Och vad roligt att du var där förra året.
Önskar dig också en fin lördag.
Kram
Vilket spännande besök, min beundran för hantverkare är mycket stor! Att vara kvinna och yxmakare är nog ingen vanlig kombination. Och vilka föremål hon kunde få till med en yxa! Just nu associerar jag yxor med två saker, dels deltagarna i Robinson vars högsta önskan varit att vinna en yxa i en tävling, för utan yxa bygger man inget läger osv. Det andra jag tänker på är timbersport, den som bl.a Ferry Svan, Gundes son, är så duktig i och som börjat få större uppmärksamhet.
Promenadklubben har stor variation på sina aktiviteter, jag är imponerad!
Kram
Jätteroligt att komma hit och både få höra och se mer av hantverket
Vi var på Sven Harrys konstmuseum och skulle titta på hantverk men just den dagen fanns inga på plats. Nu fick vi ju se Julia hantera yxan och det gjorde hon ju verkligen bra.
Yxan är ju ett av de äldsta redskapen på har och är fortfarande väldigt attraktiv.
Promenadklubben bjuder verkligen på många intressanta och roliga upplevelser. Och väldigt trevligt är det.
Kram