En kämpe? Vem är det? Vem blir det och varför var några funderingar jag hade med mig igår när jag besökte jag Karlbergs slott, idag Militärhögskola. Ett besök jag gjorde tillsammans med vännen, författaren och journalisten Thomas Tynander . Thomas håller på att skriva en bok, en roman, där min pappa Allan Mann, har huvudrollen. En roll som han för egen del ständigt tonade ner. Och nu skulle vi här på plats leta efter eventuella pusselbitar, fakta och material som kanske kunde finnas kvar här på Karlberg. Men svar på frågorna i rubriken kvarstår.
Att vi hade möjlighet att få komma hit var att pappa hade en stark anknytning hit och att många av hans saker kom att bli placerade här när han avled. Pappa kom att ha Karlberg som sitt andra hem under många år, från1951 fram till mitten av 1980-talet, plus ytterligare ett tag, på övertid. Karlberg var en del av honom och fanns med honom fram till den dag han avled den 5 december 2005. Och för mig är både slottet, parken och och omgivningarna lite av ”hemma”. Eller snarare var det från åren 1959 då vi flyttade till Solna och fram till januari 2006 då jag senast var här inomhus på Karlberg i samband med pappas begravning .
Karlbergs slott, idag Militärhögskola, ligger i Solna vid Karlbergssjön och precis på gränsen till Stockholm. Parken här är öppen för allmänheten men området är ett militärt skyddsområde.
En kämpe?
”Krig är grymt och jag hade turen att komma tillbaka”. Så sant. Ord som i högsta grad är lika gällande i dag som de var mellan åren 1939-1945.” Ord som pappa yttrat i olika sammanhang. När jag växte upp var jag som tonåring tämligen ointresserad av både det Finska Vinterkriket mellan1939 – 40 och även andra världskriget 1939-45. Fanns ju andra modernare och pågående krig som Vietnamkriget att ta ställning till. Men jag kom att bli äldre och klokare och ett intresse vaknade. Pappa Allan reste till Finland som 19-åring frivillig och hade då inte ens gjort lumpen. Men en av hans tankar var ”att brinner granngårn så står man inte med händerna i byxfickan. Och det är på väg till vinterkriget, på tåget via Haparanda till Torneå och Kemi i Finland som romanen börjar.
Jag har de senaste dagarna läst en hel del manus och är tagen av det jag läst. Thomas har så pricksäkert fångat pappa som den osäkre yngling han var som 19-åring när kan kom till Finland och när kriget där var slut fortsatte han som frivillig till Norge. Thomas har gjort ett enastående arbete att kartlägga pappas, Allan Manns liv. Till saken hör att nästan alla som var med under den här tiden har avlidit och dokumentation var inte i fokus.
En kämpe kan man vara på så många olika sätt, likaså en idealist och den ena utesluter inte det andra.
Stora trappan leder upp och in i slottet. Idag avspärrad. Här i slottet har jag lekt, varit på många baler och jag hade min studentfest här 1968. Och visst kom tankarna på pappa som den kämpe han var när jag nu var här igen.Och minnen.
På plats
Vi hann sitta i solen utanför slottet en stund innan det var dags för oss att anmäla oss i vakten och visa legitimation. (Personnummer hade vi redan skickat in) Jag tänkte på följande textsnutt jag nyligen läst;”Allan Mann, från västgötska Töreboda, stred hjältemodigt för andras frihet i flera av andra världskriget blodiga strider. Vid en fråga om hur han tyckte kriget varit kom svaret efter viss eftertänksamhet. Krig är ett grovarbete – en kan inte vara för starker.”
Thomas träffade jag på för några år sedan av en slump i samband med ett boksläpp på Armémuseet, en bok av historikern och forskaren Lars Gyllenhaal ”Svenskar i strid mot Hitler”. Thomas kom att sitta vi samma bord och fika och jag berättade lite om att min pappa också stred mot Hitler. I Norge och lite runt om i Europa. (Jodå, pappa finns med i boken) Thomas blev intresserad och startade så småningom sitt bokprojekt. En hel del manus är klart och jag läser rörs och berörs.Och manuset är antaget av ett stort svenskt bokförlag. Väldigt roligt! Thomas har verkligen gjort ett fantastiskt arbete och imponerande med den otroliga ”researchen.” Journalistbakgrunden, att leta och hitta fakta, finns hela tiden med.
Om vi hittade något? Jodå, en hel del. Men jag har valt att bara publicera en bild. Några av pappas knivar och två sablar.(Sablarna har han fått och de har inte använts annat än till uniform vid särskilt högtidliga tillfällen)
Pappa/ Allan Mann var verkligen en kämpe. Och att kämpa för alla människors rätt till fred och frihet var så viktigt för honom. Han sa också att det var viktigt att inte bara reagera utan också att agera. Nog så viktigt och aktuellt just nu.
En liten guidad tur
som vi fick vi av regementsförvaltaren F.S. avslutade vårt besök på Karlberg. Mycket nostalgi för min del.Stort tack för att vi fick komma-
Karlbergs slottskapell. Här vigdes jag och döttrarnas pappa 1979 och här döptes våra döttrar i maj 1981.Och otaliga julottor har vi besökt här. En ”lättsam” julotta på 30 minuter och sedan ”fika” och dans kring granen inne i slottets lokaler.
Karlbergs slottskapell. Enkelt och stilfullt. Här var det tänkt att pappas begravning skulle ägt rum.Dock blev antalet personer som ville närvara många så Solna kyrka fick ersätta.Men den fina och lättsamma minnesstunden hölls i rikssalen här på Karlberg .
En liten del av slottsparken västerut.
Miljön runt Karlberg är riktigt fin och en intressant historia finns. många tar sig också en joggingtur här eller tränar på det fina utegym som finns i norra delen av parken.Ett besök här rekommenderas.
Dagens uppdrag är klart och vi lämnar Karlberg och går mot St: Eriksplan. Många tankar och frågor rikare. Och det finns ytterligare en del att klura på. Det var inte yttre faror som blev dödsstöten utan det var Alzheimer som inte gick att bekämpa.
Åh, så fint att läsa lite om din pappa, boken ser jag (och inte minst min man ) fram emot! Din pappa var inte bara en kämpe, han var en hjälte!!!! Vilka fantastiska minnen från Karlbergs slott.
Tack för att du tog oss med dit!
Ha en fin kväll!
Stor Kram!
Boken blir så bra och jag har nu haft förmånen att få ha läst en del manus. Det blev en intressant förmiddag på Karlberg och med en del nostalgi för min del. Men det var fina minnen som dök upp.
Kul att du hängde med.
Önskar dig också en fin kväll.
Stor kram
Intressant inlägg med innehåll som man kan säga ”ligger i tiden”.
Spännande när boken är klar.
Måste ligga mycket arbete bakom.
Ha en trevlig helg.
Boken är verkligen dagsaktuell. Men det visste vi ju inte 2018. Jag läser manus och är verkligen tagen och det är så bra.
Otroligt mycket jobb och efterforskning både i Sverige, Finland, Norge, Frankrike och Storbritannien och andra länder ligger till grunden.
Önskar dig också en fin helg.
Vilken intressant förmiddag det blev för din del! Jag förstår mer än väl att det var en resa i minnenas arkiv för dig. Så fint att det kommer att bli en bok om din pappa som verkligen var en kämpe och hjälte och så roligt att du delade med dig. Den boken ser jag fram emot att läsa!
Önskar en god fredagskväll!
Kram
Verkligen! Och det blev en resa på olika sätt. Och en bok blir det. Efterforskningarna har tagit och tar enorm tid för det mesta finns ju inte.
Boken blir bra. Jag har läst lite manus och väldigt tagen. Och tanken på att pappa var 18 år när han reste till Finland och fyllde 25 just när freden kom är mäktig. Så ung och med så mycket i bagaget. Hade gärna hört hans tankar nu med Putin i Ukraina.Hade han varit ung hade han varit på plats. Agera var hans motto.
Önskar dig en trevlig kväll.
Kram
Så fin miljö och så spännande med en bok. Lite synd att ingen kom på idén och skrev /intervjuade honom innan han blev sjuk. Men mycket viktigt att det som hände bevaras i text. Känner igen det där med att inte vara så intresserad i unga år och när man vill veta så kan det vara för sent. Bra att du har tillgång till manus, det är ju du som känner din pappa bäst. Önskar dig en fin helg =) Nu ska jag gå och äta sushi och ta ett glas vin.
Boken kommer att bli väldigt bra. Men han ville för egen del inte berätta något- Många har försökt att få honom att berätta men icke. Bara de som var med kunde förstå och det var ett sammansvetsat gäng av norrmän, finländare, britter och fransmän-. Hans mardrömmar var stundtals hemska.
Var man än läser hittar man att han aldrig pratade om sig själv eller det han upplevt. Och så var det .Jag vet. Så Thomas Tynander har gjort en fantastisk ”research” för att få tag på fakta.
Nej, jag var ju helt ointresserad som ung. Kan ångra det och har verkligen gjort det många gånger. Men han hade inte berättat det han upplevt- Det behöll han inom sig.
Låter väldigt gott både med sushi och vin.
Trevlig kväll.
En sådan otroligt unik far du hade. Och ett så intressant inlägg att läsa.
Funderar på det där med att kämpa för sitt land, i dessa dagar. Som jag tidigare skrivit; jag är ju den som gett upp utan strid. Hellre ha livet kvar än sitt land, även om det skulle innebära en begränsad frihet. Så i mina ögon är de som frivilligt går in i strid lite oansvariga gentemot dem som häller dem kära…..
Ser fram emot att läsa romanen. Kommer att var den första ( inbillar jag mig iaf) som lånar den inbundna boken på Tranemo bibliotek.
Tack för ett toppeninlägg! Stor kram!
Han var nog unik och skulle vara det än idag. En sann idealist som under flera år var beredd att kämpa med livet som insats för människors och länders frihet. Han fortsatte med det hela livet.
Pappa berättade inte om det han upplevt, inte direkt för någon. Och på frågor i olika intervjuer styrde han alltid frågorna på annat sätt. Han svarade undvikande. Ingen som aldrig varit där skulle kunna förstå.Men han hade sina ”vänner” och de visste vad de upplevt och uthärdat tillsammans. Jag vet en del men Thomas Tynander so skriver boken har gjort fantastisk research och fått god hjälp.
Jag förstår ditt sätt att tänka men jag är delvis uppvuxen i Norge som lyckades besegra Tyskland och det var ju inte direkt p.g.a. den hjälp de fick från Sverige som land. Men många frivilliga gjorde en gigantisk skillnad. Pappa var ju inte gift eller hade egen familj när han var som mest aktiv. Han var 18 när han reste till Finland och 25 år när freden kom i Oslo.
Tanken på det till viss del skulle vara oansvarligt att gå in i en strid för ett lands eller människors frihet är jag inte alls fostrad i. Utan mer tvärt om. Men det är ju så mycket som präglar oss så viktigt tycker jag är att man gör det som känns rätt och viktigt. Och som pappa ofta sa; ”Brinner granngårn står man inte med händerna i byxfickan” . Att sedan ”granngårn” var Finland och Norge var som han såg på det hela.
Ska berätta när boken kommer- Blir troligen i vår-
Stor kram och tack för fin feedback.
Tyckte att sammanfattningen av ditt pappas liv i länken var enastående. Att din pappa var en hjälte har jag ju förstått, men att han var en hjälte i flera länder visste jag inte. Det skulle ju vara fantastiskt om hans liv skulle bli en film eller en tv-serie. Men just nu ser jag faktiskt fram emot att hålla boken i mina händer.
Det kan inte vara så himla lätt att hitta personer från den tiden som fortfarande är vid liv idag. Så jag önskar författaren lycka till!
Tack! Jag lovar att du ska få ett ex. av boken av mig. Och jag skulle nog också helt klart placera in boken bland spänningsböcker. Men med direkt verklighetsbakgrund. Har läst en del manus och är tagen. Och då bortser jag från att denne yngling kom att bli min pappa.
Möjligt ar att det kan bli en tv- serie. Dialogen finns.
Författaren gör ett enastående arbete med all research och på den har tiden var det inte fokus på dokumentation
Boken blir bra och det bokförlaget som tagit den till sig är ett av landets största- Så roligt.
Jag ser fram emot boken! Jag har intresserat mig mycket för din pappa som kämpe, som hjälte, som allt som han var. Och jag fick äran att besöka de historiska platserna i Normandie och Waterlo. Då fick jag berättat av dig för mig om din pappa.
En resa jag aldrig glömmer.
Ja, hjältar och kämpar, det finns det många av. Vi ser nu i kriget av idag.
Önskar dig en fin kväll.
Stor kram, Gerd
Jag också! Och boken blir väldigt bra.
Den handlar mycket om att ta ställning och det var aktuellt då och är lika aktuellt idag. Och det i många avseenden.
Stor kram och hoppas du blir allt bättre.
Godkväll! Förstår att du är tagen. Vilken pappa du hade! ❤️
Liksom många andra skriver här ser jag (och Jörgen) fram emot att få läsa boken. Extra kul är att Thomas är en gammal klasskompis till mig – vilket vi ju upptäckte av en tillfällighet en kväll på Lokes! 😊
Dags att ses snart? Kram ❤️
Gokväll! Det blev ett lyckat besök och kanske kunde ytterligare några pusselbitar läggas till det hela-. Thomas har verkligen gjort ett enastående jobb.
Boken kommer att bli så bra. Läser ju manus för fullt och roligt att detta ”stora bokförlag” tagit boken till sig.
Vi pratade just i går om att du och Thomas är gamla klasskamrater. Minns så väl när vi upptäckte detta på Lokes. Världen är bra liten ibland.-
Absolut dags att ses snart.
Vi hörs-
Kram
Det är så fantastiskt att denne författaren valt att fokusera på att skildra din pappas liv i romanform. Jag väljer ofta att läsa just sådana böcker, de som handlar om människor som levat och på olika sätt satt avtryck i historien.
Och vilken spännande tur ni fick här på Karlbergs slott!
Kram och trevlig helg
Visst är det! Och en slump just att Thomas och jag kom att sitta vid samma bord här på Armémuseet. Thomas har skrivit några böcker men är till ”vardags” journalist på SVT och jobbar där.
Boken är planerad till nästa vår och du ska få ett exemplar. Jag är tagen av det jag läst.Så fint tecknade miljö och personskildringar.
Besöket på Karlberg blev lyckad och några pusselbitar kunde föras till pusslet. Thomas har gjort en otrolig research och besökt många av platserna. Boken blir en roman men byggd på fakta.
Önskar dig också en fin helg.
Kram
Vad fint att du fick besöka Karlberg och vilken hjälte din pappa var!
Slottet har jag sett (på håll, såklart) men det vackra slottskapellet har jag aldrig lagt märke till.
Ha en fin lördag!
Väldigt givande med ett besök här igen. Och några pusselbitar fick vi. Nu var syftet helt annat med helt annat men detta var förr mina Hemmatrakter. Slottskapellet ser man inte direkt från parken utan smälter fint in i miljön.
Önskar dig också en fin lördag från ett soligt Stockholm och hoppas sandregnet upphört.
Karlbergs slott har jag passerat många gånger, men aldrig vetat så mycket om vad som försiggår där inne. Tack för det intressanta inlägget i dag.
Jag förstår att du är stolt över vad din pappa uträttat och detta med all rätt!
Karlbergs slott ser man ju ofta men nu är det ju skydsklassat så att besöka det inomhus är lite bökigt. Men vi hade ett ärende och letade pusselbitar och några fick vi.
Boken är tänkt att ges ut nästa vår och Thomas Tynander som skriver den gör det så bra. Han har gjort en otrolig research och fångat pappas personlighet så bra. Läser manus och rörs och berörs. Så mycket som jag inte visste. Inte ens frågat om. Å andra sidan hade nog de svar jag fått inte direkt varit uttömmande. Pappa Allan var en kämpe och kampen för människors och länders frihet genomsyrade ju det han gjorde.
Ha det gott!
Vilken pappa du har haft, så ung och modig. Den boken kommer jag absolut vilja läsa när den kommer. Var tvungen att titta i min blogg, september 2017 åkte vi runt i Finland. Vi kom upp till orten Suomussalmi och vinterkrigsmuseumet, där även Raatevägen= dödens väg går in till Ryssland. Tittar på mina foton och minns med obehag den känslan, när vi gick omkring i skyttegravarna utmed den vägen.
Karlbergs slott är fint och ligger vackert utmed kanalen. Där har jag varit på Kadettbal, augusti 1975, och gått försiktigt uppför trappan, livrädd att snubbla i långklänningen medans Kadetterna stod och ”susade”.
Ha det fint.
Ja, pappa var en sann idealist och gjorde mycket nytta för många. Maken och jag åkte för ett antal år sedan upp genom hela Finland och till de trakter där pappa var och sedan över till Haparanda och ner genom Sverige.
Under drygt ett år bodde jag som 10-åring på Karlberg men har i övrigt vistas här mycket. Gifte mig här i kapellet första gången 1979 och döttrarna är döpta här-Här på slottet hade jag också min studentfest 1968. Minnesvärt. Roligt att du också varit här på bal. Ja, några har jag också varit på mellan 1967 och 1974, både sommar och vinterbaler.Fina minnen.Kan tänka mig att du också har det. Har ett par klänningar kvar. Tveksamt om se passar.
Pappa var ju nästan som en inventarie på Karlberg.
Ha det fint.
Verkligen intressant läsning om din pappa – och om boken som är på gång. Förstår att det väcker många minnen att läsa manus och att besöka Karlbergs slott.
En bok i romanform, där din pappa har huvudrollen låter spännande – jag antar att du berättar när den är klar.
Kram
Även fast pappa avled 2005 och mycket av det boken rör sig kring är från åren 1939-45 är mycket aktuellt än idag. Inte minst som världsläget ser ut.
Vi fick en del pusselbitar på Karlberg och för mig var det roligt att komma hit igen. Jarlberg var en del av vår familjs liv under många år.
Jodå, jag berättar när boken är klar.
Önskar dig en skön söndag.
Kram
Vår bakgrund får oss att tänka så olika. Men vi vill förstås det bästa.
Tänker mer och mer på alla unga ryssar och ukrainare som blivit utkommenderade i krig och som aldrig kommer hem. En del väljer striden av egen vilja. Men det är ju ett sådant slöseri med inga människors liv
Och att galningen/galningarna ger order om att ge sig på och döda civilbefolkningen… det är inte riktigt klokt!
Tack för ett utförligt svar! Kram
Visst är det så! Och att tänka olika är viktigt.
Just att vilja det bästa var min pappa helt inriktad på; ”krig är grymt men jag hade turen att komma tillbaka”. Han valde ju detta att kämpa för det han trodde på och lyckades rädda många, många, människors liv.
Putin och Hitler har ju många likheter. Tyvärr.
Kram
Intressant! Min pappa var inkallad hösten 1939, fyllde då 22 år. När de ryska bombplanen kom över Sandhamn i Helsingfors var han där och åkte av tryckvågen nerför flera trappavsatser och vaknade till sig på nedersta våningen, undrade var han var och varför. I fortsättningskriget var han mer eller mindre i främsta linjen hela tiden, på Karelska näset, och hörde till den trupp som bildade ”Finlands lås” där. Han rörde inte ett vapen efter att han kommit hem. Då hade han tjänat fosterlandet i fem år men fick inga större fysiska skador. Men han slog sönder otaliga sänglampor under sina mardrömmar som förföljde honom hela livet. Han avled redan 1992. Han berättade inte heller mycket, och vi som var unga på 1960- och 70-talen var uppfostrade att inte fråga. – Skulle gärna vilja läsa boken!
Kanske våra fäder sågs vid fronten. Krig är grymt och de som kom tillbaka hade tur.
Fint att höra att din pappa inte fick några fysiska skador. Men mycket av det han upplevt, liksom det var för pappa, satte sig på det ”inre”. Genom hela livet hade pappa kvar vänner han träffat i Finland och de finska vännerna var de sista som hann besöka honom på äldreboendet. Så fint. DE kom resande från Helsingfors.
Boken som nu håller på att skrivas börjar just med en liknande scen där drömmar plågar pappa. Händelserna från Finland är så bra beskrivna att när jag läste manus var jag liksom närvarande.
Boken kommer nästa vår och jag ska gärna skicka dig ett exemplar i gåva.
Så spännande det här måste vara för dig!
Din pappa verkar ha varit en sann idealist, en riktig hjälte !
Det här måste ju vara hur spännande som helst. den boken vill jag köpa när den kommer ut, jag har ju läst när du skrivit om din pappa förut!
Din pappa var med om mycket. Han måste varit väldigt modig.
Så vackert Karlbergs Slott är, vilka minnen för dig!
Ha det fint KRAM Primrose ,-)
Det är spännande och han var verklige en kämpe och sann idealist. Jag ska berätta när boken kommer ut men någon gång under nästa vår blir det.
Karlberg är väldigt vackert och jag har ju också en del av min barn och ungdom här-
Fina minnen-
Ha det fint du också .
Kram