Foto Resor utomlands

Cykla – Ordet att tolka i Gems Weekly Photo Challenge

Cykla är veckans ord att tolka i Sannas roliga fotoutmaning – Gems Weekly Photo Challenge.  Vad gäller utmaningen i sig går den ut på att med en eller fler bilder, kanske också med text, tolka det angivna ordet. Orden i årets tolkningar är verb och det är helt fritt fram för egna funderingar och tolkningar. Och alla som vill är välkomna att vara med. (På hemsidan, länk finns  ovan, är temaorden angivna veckovis för hela året.) Bilderna är hämtade från arkivet och från ett urval av minnesvärda cykelturer jag gjorrt under åren när vi bodde i Kina.

Yoangshou. Södra Kina. Att cykla tycker jag är ett bra sätta att ta mig fram. Mycket att se och uppleva och på nära håll. Att cykla tycker jag är ett bra sätt att ta mig fram och samtidigt uppleva och se saker på nära håll. Här är det cykling i lantlig miljö i Yangshou i södra Kina.

Att cykla

på en cykel har jag gjort sedan jag var liten. Jag började min karriär i cykelbranschen att som liten, runt fyra år, “låna” eller snarare hyra, cyklar av äldre kamrater. En trehjuling fick jag när jag var två år, men den var inte rolig så länge. En tvåhjuling lockade mycket mer. Och cykla kunde jag per automatik. Jag såg hur andra gjorde och saken var klar. Gick också utmärkt att “låna” olåsta herrcyklar som var parkerade på vår innergård i lilla Töreboda och sedan som 4-5 -åring cykla “under stången”. Även olåsta damcyklar fångade mitt intresse. Så den dagen jag fyllde sex blev jag med egen splitter ny  glänsande röd flickcykel. Visserligen nådde jag knappast ner till tramporna om jag satt på sadeln. Men vad gjorde då det. Lyckan var total.

Vet att min pappa ogillade det hela men han jobbade i Stockholm och var inte hemma så ofta så det var mamma som kämpade med mig och intresset för cyklar.

“Sockertoppsbergen” i Yangshou i södra Kina. Och namnet kommer av att de just ser ut som sockertoppar. Nej, några cykelturer här uppe bland bergen blev det inte. Men vi hade dem hela tiden i blickfånget.  

Vissa bitar var det skönt att ta med cyklarna på en flotte och sakta glida fram på floden

 Cykla i Peking

var något vi gjorde mycket Och vi kom snabbt in i hur man smidigt både kunde och borde ta sig fram. Vi gjorde  dels som lokalbefolkningen vilket var extra tryggt i rondellerna med 4-6 olika körbanor. Och det var inte alltid så att trafikljus var närvarande. En annan regel som våra kinesiska vänner lärde oss var att bara titta framåt och på vad som hände där. Sagt och gjort. Inga problem alls att cykla vare sig på gator med cykelbanor, där även mopeder körde, eller ta oss över vägkorsningar. Ytterligare en praktisk sak lärde vi  oss. Att ha cykelsadlarna så långt ner att man når ner med fötterna i backen vid stopp. t kliva av cykeln var inte ett alternativ.

Eftersom vi bodde mitt inne i centrala Peking

så var det i varje fall bitvis tämligen intensiv trafik. (Stan är Kinas fjärde är storlek med ca.  22  miljoner invånare men  invånarna är utspridda över en stor yta som sträcker sig en bra bit utanför citykärnan)

Peking. KIna. Att cykla här går förvånansvärt smidigt. Lugn takt och hänsyn gäller. Att cykla i Peking går förvånansvärt bra. Takten är ganska långsam och man tar hänsyn. Ingen här som anser att de kör cykeltävling.  

En favoritbild i repris. Att skjutsa någon, ofta fler, på pakethållaren är vanligt. Här får jag åka med på pakethållaren. (vi hade lånat ut min cykel)

Ibland kan det ju köra ihop sig. Men vi lärda oss att ha cykelsadlarna så lågt att man lätt kan nå ner med fötterna i marken om det blir stopp. Gäller ju att snabbt komma iväg igen. 

Går utmärkt att samsas.

Här är maken och jag ensamma på den rejält breda cykelbanan som leder förbi Himmelska fridens torg till vänster och  till höger ligger den Förbjudna staden. 

Skymningen faller även i Peking och här passerar vi per cykel vi en av “hutongerna,” gamla bostadsområden. Många är rivna  för att ge plats åt större och högre hus men många är också kvar och har moderniserats. (Mer om dessa i länken ovan)

 

Sen kan man ju ge sig ut och cykla på andra sätt genom att “prata strunt” och visst gör jag det också ibland.

Titta gärna in här för att se fler av veckans tolkningar.

32 tankar kring “Cykla – Ordet att tolka i Gems Weekly Photo Challenge”

  1. En lika snygg tolkning som vanligt med passande och varierade bilder! Inte ute och cyklar där inte 😉

    Kram och god tisdag!

    1. Tackar! Nej, här var jag ute och cyklade i mer praktisk bemärkelse.
      Önskar dig en skön tisdag.
      Kram

        1. Tackar! Och att cykla lärde jag mig genom att titta. Tror jag lärde mig att åka skidor och skridskor på liknande sätt. Även simma.

  2. Trevligt cykelinlägg.
    Min första cykel var också röd.
    Kommer ihåg att pappa tränade mig på området där universitetet nu ligger.
    Tacksam jag i dagsläget kan cykla igen efter ett uppehåll!
    Blir snart en tur upp till Stora Coop.
    Fortsatt fin tisdag.

    1. Tack! Och cyklar gör vi gärna och hyr även scooter, inte minst när vi är i Thailand. Där har det känts väl varmt att cykla. Och lite väl länga avstånd. För min del tittade jag på hur andra gjorde när de cyklade och sedan kunde jag.
      Förstår att du är glad över att cykla igen efter din skada. Men bäst att vara försiktig.
      Vi brukar även cykla här i Torrevieja men just nu känns det alltför varmt. Bättre tid här för cykling är slutet av september och från til slutet av maj.
      Önskar dig också en fin tisdag.

  3. Hej Ditte!
    Vi var 12 år när vi fick varsin cykel. Mor hade tagit på avbetalning. 10 kr/mån tror jag. Tyvärr blev vi retade för märket var inte “modernt”, dvs Crescent eller Monark.
    Kommer inte i håg märket. Började på A tror jag. Jag tejpade över namnet…
    Skämdes 🙂 Jaja, roligt att ha cykel i alla fall – äntligen 🙂
    Fina cykelbilder du lagt in!!
    Kram P ♥♥

    1. Men nu fick cyklar och jag förstår att det var en stor utgift för er mamma. Så hemskt att ni blev retade för att märket inte var modernt.
      Jag vet att mamma också sparade till min cykel för pappa ville inte att jag skulle köra ihjäl mig. Mamma tyckte att då var det ju lika bra att jag gjorde det på en egen cykel och inte en jag hade lånat och som var alldeles för stor.
      Vi cyklar ju här i Torrevieja också men nu har det varit väl varmt för det.
      Kram och många tankar.
      Bosse hälsar också med kram

  4. Peking och cyklar hör ihop i min värld! Jag har ingen annanstans sett så många hederliga “trampcyklar” trafikera gatorna men jag är medveten om att det är andra tider nu. Bilar överallt.
    Fint med alla cykelbilder från Peking! Rena nostalgin för mig!
    Ha det gott!

    1. Vad roligt att du kan känna igen dig här i Peking. Bilar finns det gott om i Peking numer men också fortfarande väldigt gott om trampcyklar utan växlar och en del elmoppar. Å andra sidan är cykelbanorna breda och många. Upplevde också alltid att bilisterna var varsamma med cyklisterna.
      Kul att jag kunde bjuda dig på lite nostalgi.
      Ha det gott du också.

  5. Cykel är toppen. Fast jag skulle inte våga ge mig ut i storstaden.En solig dag som denna idag skulle en långsam cykeltur passa riktigt bra Kram!

    1. Jag tar fortfarande gärna lugna cykelturer och att cykla i Peking var också ganska lugnt. Jag Upplever det som mycket stressigare i Stockholm där alla har bråttom det hade man inte i Peking.
      Vi var på väg ut idag på en cykeltur här i Torreviejas omgivningar men solen hade kommit förhögt för att det skulle bli bra. Till det + 30 i skuggan.
      Hade gärna tagit en skön cykeltur i dina vackra omgivningar.
      Kram och trevlig kväll.

  6. Kul läsning om cykla! Och visst kan man ut och cykla på många sätt. Jag har gjort som du, suttit under stången på en säck. Jag var fem år då jag fick min första cykel, en blå Gripen. “Gripen är gjord av skiten. Monark är gjord av papper och bark. Crescent är gjort av cement”. Så sa vi och retade varandra.
    Jag har cyklat i hela mitt liv, så gjorde min ena morbror också och han cyklade från Sala till Vårgårda, tältade en natt under vägs. Och min äldste son cyklar tränar och tävlar.

    Önskar dig en fin tisdag och tack för tipset på nya boken, den är redan påbörjad.
    Stor kram!

    1. Cyklar har jag haft många och jag minns särskilt denna örsta röda splitter nya Monarkcykeln-
      Cyklar gör jag fortfarande och har inga problem med att cykla vare sig i lantliga miljöer eller i storstan. Ayy ta sig fram i Peking på cykel är minnesvärt och det var så roligt. Ingen stress eller jäkt. Helt annat i Stockholm. I Thailand kör vi sccooter för det blir för varmt att cykla.
      Kul att du nappade på boktipset. Den är ju baserad på en verklig händelse.
      Stor kram och trevlig kväll

  7. Ett riktigt mysigt inlägg. Vi var i din hemstad förra veckan och det var med livet som insats man mötte alla elsparkcyklar. Fullständigt galna och ingen hade hjälm varken på cyklar eller elgrejorna. Finns det inga butiker i Stockholm som säljer cykelhjälmar?
    Ditt inlägg däremot är behagligt och inbjudande!
    Kramar

    1. Tack, jag tar det varsamt på cykel och det var jag än är. Och även i storstaden Peking var det stor hänsyn när man cyklade och ingen hets.
      Så synd att vi inte var hemma. Hade varit så roligt att ses. Jag anade lite att ni skulle ge er av till havs.
      Ja, dessa elsparkcyklar är hemska. Rättare sagtmånga av de som handhar dem. Visst är det märkligt att man måsta ha hjälm för cykel tills man är 15 år men inte på elsparkcykel. Likaså ska man ha hjälm på moppe men inte på elsparkcykel. Jodå, det finns massorav butiker som säljer hjälmar med det vill ju till att folk köper dem.
      Kramar!

    1. Jadå! Kul att du också cyklat “under stången” på en stor cykel. Tror det hörde till när vi var små. Jag var också absolut vigare då-
      Kram

  8. Du är en fena på att göra “stories” av fototeman. Så roligt att du minns hur och när du började cykla och att du visade kineserna absoluta favorit fortskaffningsmedel. Att ha upplevt det sitter ju kvar i minnet, och skoj att du la upp de fina bilderna:-)

    1. Tack! Jag är ju i vanliga fall inte så kreativ så att fundera över ord och bild tycker jag är roligt. Jaså, detta med att jag såg hur andra gjorde när de cyklade tog jag till mig. Vet att det i princip var likadant med simning och skidåkning. Att cykla o Peking gjorde ju också att vi på ett bra sätt smälte in i gatubilden- Där var det i lugn takt och hänsynsfullt. Något jag inte direkt upplever i “lilla” Stockholm- Fina minnen har vi med oss hem från Kina och cykling där.

  9. Jag var 10 år och fick en blå Apollo! Rena himmelriket.
    Cyklade till skolan, senare på tältsemester i Dalarna.
    Transport till jobbet fr Traneberg till Karlavägen i Sthlm.
    Veckoslutet vid Dalaföreningen på Lidingö.
    Då fick man grundkondition – inga växlar el. dyl.
    Vågade mej inte på cykel i Indonesia! 🙂

    1. Vilken lycka med din första cykel. Ett fint minne du har med dig- Tänk så mycket man cyklade förr. Minns att jag var på tältsemester på Gotland med cykel.
      Och vilken rejäl motion och kondition du fick genom att cykla från Traneberg till Karlavägen.
      Förstår verkligen att du inte vågade dig på att cykla i Indonesien. Inte vi heller och inte i Saigon heller.

  10. Härlig tolkning av temat “cykla” . Minns när jag lärde mej cykla på sommarlovet året jag skulle fylla 8. Hade fått en begagnad lite för stor tvåhjuling och cyklade på grusvägarna utanför Falun i närheten av Bjursås där vi fått låna en sommarstuga. Lyckan när man väl lärt sig cykla var härligt!
    Underbara bilder från Kina!
    Ha det gott!
    Kram

    1. Tack! Ja, både i Peking och på den kinesiska landsbygden blev det en hel del cykling. Så roligt. Och det bästa med att cykla i Peking att ingen hade bråttom och att alla visade hänsyn. Kul att du minns din första cykel och hur du lärde dig cykla . Visst var det lycka-
      Ha det gott du också.
      Kram

  11. Älskar dina bilder från Kina, det stora och mäktiga….men är Beijing bara fjärde största stad? Nu tror jag att jag måste googla! Stad ett och tre i listan har jag aldrig ens hört talas om, nu tror jag att jag rodnar gamla människan….du ser vilken nytta av detta inlägg, Paula har inte lärt sig namnen på de fyra, men lärt sig att Shanghai o Peking inte är störst.
    Du var en tuff tjej redan som liten, inte konstigt du valde ett yrke som krävde mycket fysik. Själv kämpade jag ett tag med att försöka lära mig, fick förstås en på tok för stor cykel för mamma hade inte råd att byta min cykel utan den skulle funka länge…På travbanan i Lovisa tränade jag när inte hästarna var på plats!
    Dom där bergstopparna såg nästan utomjordiska ut, hade platsat på någon avlägsen planet!
    Kram

    1. Vad jag mindes så är Beijing den fjärde största staden i Kina och jag har besökt de andra också. Dock inte cyklat i dem. Men man kan ju inte ha allt i huvudet. Tur att man kan använda Mr Google ibland. I alla fall blir mitt huvud lätt fyllt.
      Jag var nog ganska tuff som liten och vet att mamma hade fullt sjå med att hålla ordning på mig. Pappa jobbade i Stockholm från det att jag var tre år så det var mamma som hade hand om mig- Utom tiden från april-september då vi alla bodde i Lillehammer i Norge och pappa jobbade där.
      Så fint att du fick en cykel och jag tror det var vanligt på vår tid att cyklarna var lite stora. Min var också det. Och så driftigt av dig att träna att cykla på travbanan i Lovisa när hästarna inte var där-
      Sockertoppsbergen här är så fina och vi bodde på en gård vid foten av några av dem omgiven av risfält- En upplevelse.
      Kram

  12. Här var du verkligen inte ute och cyklade trots att det var just det du gjorde 😀 Underbara bilder och minnen 🙂

    Ha en fin liten lördag!

    1. Tack! Fina minnen är det verkligen. Visst var jag ute och cyklade. Men ändå inte. Så sant.
      Önskar er också en fin onsdag.

    1. Här tog vi med oss cyklarna på flottarna och det var ett bra alternativ. Ja, cykelkö var nytt men nu har vi upplevt det också. I Peking, denna gigantiska stad, är det lugnt att cykla om man jämför med hur det är i Stockholm-

  13. Ja med en cykel kommer man långt. Ett väldigt behändigt redskap, det visar ditt härliga inlägg tydligt.
    Jag cyklade alltid hemma i Uppsala, lätt och smidigt att ta sig fram och fortsatte så på olika platser tills jag sent omsider flyttade långt ut på söderslätt och var tvungen att fixa körkort.

    1. Visst gör man!Jag cyklar även i Stockholm men alla har så bråttom. Annat var det i mångmiljonstaden Peking där ingen egentligen hade bråttom. Och just i Uppsala vet jag att det cyklas väldans mycket. Där är det mer cyklister än bilar man får se upp med. Ett körkort underlättar ju absolut om avstånden blir väl långa.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *