Den kinesiska maten har stor variation och Kinas “olika kök”, alltså den mat som är karakteristisk för en viss del av landet varierar. Idag räknar men med tio olika “kök” och då är Peking och Shanghai inberäknade här. Jag har i ett par inlägg skrivit om just matkultur i Kina och vad man i huvudsak äter. Mycket är likt det vi äter men tillagningarna skiljer sig åt en hel del. Att gå igenom Kinas olika “kök” i ett blogginlägg låter sig nästan inte göras, men en kort introduktion blir det.
Här är det pekinganka som tillreds.
Kinas olika kök
Förutom Peking och Shanghai räknar man alltså till åtta övriga kök, alla med sina specialiteter. Shandong i norra Kina, Guandong/Kanton i sydöst, Sichuanköket, Hunan i centrala Kina, Huaiyang i närheten av Shanghai i öster och till detta kommer de mongoliska och muslimska köken. (Jodå, det finns några till…) Och så “hotpot” förstås. Här kommer en kort introduktion till några av köken.
Ugn/öppen eld där pekinganka kan tillredas enligt gammal sätt.
Pekinganka
Rätten är över 300 år gammaloch kommer ursprungligen från Nanjing, den gamla huvudstaden som ligger en bit söderut i Kina. (Nan betyder söder och jing huvudstad) Ankorna bör komma från Pekingområdet och vara ca 60 dagar gamla och köttet anses då som mörast. Förberedelserna, allt ifrån uppfödning till grillning är viktigt och är en omständig procedur. Innan gästerna får ta del av ankan så grillas den över öppen eld i 30 -40 minuter och blir då alldeles gyllenbrun. (Den tidigare penslingen med soya bidrar) Inom fem minuter ska sedan ankan trancheras i tunna skivor direkt vid bordet av en kock för att alla smaker bäst ska framträda.
Själva ankan äts äts genom att doppa köttbitarna i en god sås och lägga det tillsammans med finskuren purjolök och lite andra tillbehör i en sorts ljummen pannkaka som viks ihop och äts. Såsen är gjord av jästa soyabönor och kallas ofta plommonsås på engelska, men plommonen är frånvarande. Många kineser avslutar ankmåltiden med en soppa gjord på inkråmet. Just ankans knapriga skinn anses vara extra gott och smakrikt.
En anka äts sällan ensam utan ingår som en del av en middag och man beräknar att en anka räcker till mellan 6 och 8 personer. Jag har ätit Pekinganka vid flera tillfällen, men i mitt tycke blir den väl mäktig. Men att testa hör till.
Peking och det nordkinesiska köket
Mat som är typisk för Peking och norra Kina är mjölmat av olika slag; nudlar, dumplings, potatisrätter, soppor och pannkakor. Och just i norra Kina odlas en hel del vete men inte ris. Det är ganska tung mat som värmen för här är det vintertid tämligen kyligt. Mycket lök, vitlök, kål och nötter ingår också. Soya används mycket för att krydda maten men sällan separat.
Dumplings tillverkas och säljs på många ställen runt om. Vetemjöl, salt och vatten ingår. Ungefär som en pastadeg. Testa gärna. Recpet som jag provat finns här tillsammans med lite andra kinesiska recept som jag provlagat.
Potatis strimlad, i form av “höstack”, aubergine med paprika och olika grönsaker med kyckling. Mat från Peking.
Sichuanköket – kanske det bästa av Kinas kök
Sichuan i söder är Kinas största provins och enligt många kommer den bästa och mest varierade maten härifrån. Här är det strak kryddning som gäller med ingefära, vitlök, rödpeppar, kryddnejlikor och provinsens egen peppar, “blompeppar” . Kyckling, fläsk och insjöfisk äts mycket tillsammansn med grönsaker. Många gånger serveras nudlar och bönor i stället för ris. Härifrån kommer också den omtyckta rätten “gongbao ji ding” – palatsväktarens kyckling – med nötter, chili och grönsaker i en god så. Här är det just såsen som är viktigast.
Överst till vänster “gong bao” och underst en gryta med aubergine, paprika och bönor.
Barnbarnet Max, här 10 månader, provsmakar kyckling “gong bao” och ris.
Hunanprovinsen
ligger i södra Kina och vad som kännetecknar maten här är just att den är rejält stark. Man brukar säga att ju starkare maten är ju bättre. Här kan den chilikryddade kycklingen bestå av ett berg av rödpeppar och med några kycklingbitar väl dolda.
Kantonesiska köket
Här är maten “lätt” och många kineser som numer bor utomlands kommer härifrån och har tagit med sig sin kokkonst vidare i världen. Grönsaker, krispig mat där grillat, wokat, stekt och småkokt är karakteristiskt. En av de mer kända maträtterna härifrån är “dim sum” små degknyten med olika fyllningar. Ordet “dim” betyder att nudda vid hjärtat. Dim sunm är också en typ av dumplings och med väldigt tunn deg. (Av vatten , mjöl och salt) Odfta serveras knytena i bambukorgarmed gallerbotten. Korgarna ställs på varandraoch placeras över en kittel med kokande vatten. Ångan stiger upp genom gallren och genom korgarna och knytena tillagas på så sätt.
Dim sum , dumplings m.m. Kärt barn har många namn.
Mongoliskt och muslimskt
Muslimska restauranger serverar ofta mat från västra Kina och här används förstås inte fläskkött. Grillspett med lamm förekommer ofta och de steks på glödande kol. Och vill man inte ha lamm går det bar att få kyckling eller nötkött i stället. Fån det mongoliska köket kommer “hot pot” som är speciellt och värt att nämnas extra. Hot pot är som ett slags fondue på buljongbas. Man snabbkokar själv olika matvaror vid bordet i en gryta och över öppen eld. Numer finns också gasoleldade grytor och det innebär klart mindre os. Men även grytor som eldas med rödsprit förekommer. Till måltiden beställer man in olika fat med lövtunnt skivat kött, fisk, skaldjur och några tallrikar med kål, svamp, bönor, nudlar oc annat som man kan tänkas vilja ha för att stoppa i grytan. Man har här ett par pinnar som man dopppar i grytan och sedan äter man med andra pinnar. Till detta serveras många olika såser. Och för de som orkar kan man dricka den mustiga buljongen/soppan när man avslutat måltiden
En typ av hot pot restaurang i Peking
Och en annan…
En hålet-i -väggen restaurang som vi ofta besökt. Så god mat och billigt. En middag för två med flera rätter och öl till ett pris av 48 kr .
Här finns det dukar på borden och en tv så man kan se arbetet som pågår i köket. Flera rätter och öl kostar här dryga 70 kr för två-
Detta är sista delen, del 3/3, där jag i korthet (nåja- det blev tämligen långa inlägg) skrivit om Kinas mat, matkultur och några av de “kök” som landet har. Så nu är det dags att prova på egen hand. Och någon direkt “kinamat” finns ju inte. Begreppet är vidare än så-
Goda aptitretare serverades på Åsas balkong i Västerås. 
En jättegod lunch med kall, marinerad fläskfilé, sallad, en sorts mandelpotatis och fräsch sås. Skratten och samtalsämnena var många. 
Några av de böcker som presenterades. 
Avslappnat bokprat på balkonen efter maten.
Här det gifta paret Kate (Cecilia Backentorn) och Deeley (Peter Bark som också regissserat)
Kate och Anna har delat rum under sin studietid i London. (Foto 
Foto – Hirschproduktion.
Vad händer med minnet? Vad har hänt? Vad önskade vi skulle hända? Vad önskade vi var ogjort? (Foto Hirschproduktion)
Hur väl känner Anna sin väninnas make? Hra de träffats tidigare? (Foto Hirschproduktion)
Finns avståndet dem emellan? (Foto Hirschproduktion)
En del av kvällens böcker.
En läcker skagentårta till förrätt inledde kvällens bokklubb. 
Vackert dukat bord ger verklig feststämning. Extra uppiggande en grå och dimmig måndag.
Älgfärsbiffar med trattkantarellsås serverades tillsammans med morötter, sockerärter, pressgrurka och lingon och “smakade mycket”. Och samtalsämnen saknades då inte. Inte skratten heller. 
En varierad boktrave med lite av varje.
( Trots bokens innehåll tycker jag att färgerna på bilden är hyfsat pigga. Bloggvännen 
Röda hjärtan och rött är kärlekens färg. Tavlan målades efter bröstcancern.
“Synligt DNA” – “Visible DNA” till vänster och “Osynligt DNA”- “Invisible DNA till höger. Regina Lund i mitten.
En sol som finns även om den inte alltid är synlig och inger alltid hopp.
En påfågel. En målning som är omgjord efter att en känd skådespelare köpt den men inte hämtat eller betalt den.
En svan som söker efter sin förlorade och älskade hälft.
Vackert vid