Spanien Torrevieja

Blått var helt klart dagens färg – Och i olika nyanser

6 februari, 2020

Den sköna sommardag vi hade i tisdags tog vi verkligen till vara på alla sätt.  Och blått var den genomgående färgen för dagen. Det blev en heldag, som vi spenderade utomhus, och mestadels under gång. Jo då, visst blev det ett par stopp under dagen innan vi sent på eftermiddagen var hemma igen. Stegräknaren visade på 11 km  och det kändes rejält i både ben och rygg. Ett gott dagsverke var det också.

Torrevieja bjöd oss verkligen på olika nyanser av blåttDagen och Torrevieja bjöd oss hela dagen på olika  nyanser av blått

Blått

var helt klart den rådande färgen för dagen. Och tänk att att det finns så många nyanser av den. Än fler nyanser upplever man att havet har om solen skiner och anledningen till det är att det är himlens blå färg som speglar sig

En fiskare prövar sin lycka. Himmel och hav - vackert blåttEn  fiskare prövar sin lycka och får man ingen fisk är det ändå rofyllt att stå här och blicka ut över hav och himmel. Och blått är det. I alla fall denna soliga dag.

Klart vatten. Nästan så jag kände för att bada fötterna.

På vägen hem skulle vi inom och handla lite och efter det blev jag lite blå.  Dock inte av själva inköpen. Men efteråt. Vi skulle  passera Habanerasgatan och där skiljs körfälten åt av en refug i mitten. Och  utan att jag vet vad som händer befinner jag mig i magläge  mitt på refugen. (Här i stan är det gott om höga trottoarkanterna och  refuger är inte undantagna. )Refugen är klädd med konstgräs så fallet blev ganska mjukt, men en rejäl “buklandning” blev det. Ont gjorde det lite varstans. Vad som hände var att mitt högerben låste sig och inte kom med upp på refugen. Så vad som gäller nu är att ta det säkra för det osäkra och fortsättningsvis använda vänsterbenet när jag ska “klättra” upp och nerför trottoarkanter. (Eller om  andra höjdskillnader gäller)

Nästan hemma

Ja, det tog ett tag att halta hemåt. Efter fallet var det många som kom och var behjälpliga att dra upp mig. Men Bosse var med så han lyckades baxa upp mig. Vi blev även erbjudna bilskjuts hem av en dam. Vänligt! Men det skulle nog gå bra ändå. Och någon brådska hade vi inte.

På vår gata, några 100 meter bort är ett nybygge på gång. Här stannar vi ofta för att se hur det går och nu blev det bra med en vilopaus här. Vi har följt bygget ett tag och funderat  mycket på byggkranen och hur den körs.

Byggkranen på vår gata i Torrevieja. Undrar om någon kör den här uppe i det blå. Blått var det i alla fall denna dag. Byggkranen på vår gata i Torrevieja. Fundera på om någon sitter där uppe i det blå. I alla fall var det blått denna dag.  

Hemma i Stockholm har vi i ett par år följt bygget av den nya skyskrapan, Stockholm New, på andra sidan Hammarbykanalen. Där vet vi att kranförarana åkte upp med hiss för att köra den och vi såg dem både ta hissen och sedan klättra upp på en stege.

Kranförare på väg upp till sin arbetsplats vid byggandet av skyskrapan Stockholm New i Stockholm.

Vi tittade och fortsatte att fundera på om någon satt där upp. För någon hiss såg vi inte till.

Men vi skulle slutligen få svaret på  det vi funderat på.  Kranföraren stod på marken och skötte det hela.  Han berättade att han aldrig skulle våga sitta högt uppe i en byggkran.

Kranföraren med sin “låda” på magen. Här med en annan jobbare på bygget.

Visst kan det kännas märkligt att det går att manövrera en hög byggkran med denna lilla låda. 

Så här ser bygget och kranen ut från vårt håll.  Och till bloggvännen BP som gillar byggkranar så skänkte jag dig en extra tanke här. 

Du Kanske Också Gillar

38 Kommentarer

  • Svara Ruth i Virginia 6 februari, 2020 | 13:25

    Hoppas du inte fick blåmärken på magen, Ditte! 🙂
    Det känns ganska genant att ramla när andra människor tittar på.
    Tur iaf att det inte blev varken brott eller vrickning. Det hade du nog
    av en gång tidigare, om jag minns rätt.

    Härligt blått både himmel och hav!

    • Svara Ditte 6 februari, 2020 | 17:09

      Nej, inga blåmärken på magen men på armar och ben. Jag förstod först inte vad som hänt och varför jag låg som en “padda” där mitt på refugen.Flera vänliga människor kom till undsättning och någon erbjöd mig bilskjuts hem. Så vänligt, men vi gick i långsam takt. Bosse var med och kunde hjälpa mig upp och hem. Jodå, jag stukade foten här en midsommar för några år sedan och ledband blev också skadade. Och då missbedömde jag avståndet. Puh!
      Men roligare är den blå himlen och det blå Mdelhavet.

  • Svara Christine - 29° 6 februari, 2020 | 13:55

    Så blott, så fint! Och imponerande att man kan styra en så stor maskin/kran med en så liten “låda på magen”. 🙂

    • Svara Ditte 6 februari, 2020 | 17:11

      Vi har det nu blått och fint. Men jag kan sakna den trakt där ni nu är. Mycket!
      Jätteroligt att nu få veta att denna kran styrs från marken och på vilket sätt. NU behöver jag inte grunna mer på det.
      Önskar er fortsatt fina dagar.

  • Svara "LillaSyster" 6 februari, 2020 | 16:36

    Aj aj aj stackars dig. Hoppas att du mår bra igen. Trevligt att höra att det ff. finns okända medmänniskor som erbjuder sin hjälp. Coolt att styra kranen från marken. Ha en bra kväll!

    • Svara Ditte 6 februari, 2020 | 16:56

      Ont har jag lite här och var men det kunde gått betydligt värre. Här var det flera hjälpsamma människor som kom fram och gav en hjälpande hand. Så rart!
      Det var roligt att få veta hur kranen här fungerar eftersom de vi sett hemma har manövrerats från en styrhytt högst upp och en kranförare som suttit där.
      Önskar dig också en fin kväll.

      • Svara Gittan 6 februari, 2020 | 20:17

        Aj då tur att det inte gick värre men det räcker ju till ändå. Fort går det och man vet inte hur det går till. Stor kram.

        • Svara Ditte 6 februari, 2020 | 21:33

          Absolut! Jag är bara lite blå här och var och lite öm. Men i fortsättningen får jag ta det vänstar benet först.
          Kram

  • Svara Titti/Umeå/Huay Yang. 6 februari, 2020 | 16:47

    Vilken tur du klarade dig från fallet med “blotta förskräckelsen” och kanske lite blåslagen.
    Hjälp vad fort en olycka kan vara framme.
    Svärfar ramlade vid Högdalens Centrum i måndags.
    Ligger på sjukhus, dock inga brutna armar eller ben.
    Här i norr har vi haft vackert blå himmel idag.

    • Svara Ditte 6 februari, 2020 | 16:53

      Jag hade riktig tur här och bra att det fanns konstgräs på refugen. Men lite blåslagen är jag allt.
      Oj,så illa för din svärfar!Men skönt att inget är brutet. Bra att de kollar upp honom.
      Har förstått att ni också fått en hel del snö och kan tänka mig att snön nu med den blå himlen är extra fin.
      Önskar dig en fin vecka.

  • Svara BP 6 februari, 2020 | 16:55

    “50 shades of blue” skulle jag kalla ditt inlägg. Helt fantastiska bilder, där den mäktiga byggkranen såklart tar priset. WOW! Så gulligt av dig att tänka på mig och länka, tusen tack:-)
    Har sett liknande kranar, men inte en så hög/lång som din (i Benidorm) som styrs med en fjärrkontroll. Vilken precision, ja teknikens under… Jättekul att killarna ställde upp på bild, de ser glada och stolta ut över sitt jobb. Skrattade gott över deras arbetsklädsel och cigaretten. Tänk dig det på en svensk arbetsplats, otänkbart.
    Osis med din vurpa, men jag är otroligt glad att du inte vrickade foten eller bröt någon annan vital kroppsdel. Tänkte på din olycka för två år sedan om jag minns rätt nere vid stranden och trappan. Hoppas du inte är alltför blåslagen och att du även kunde ta en promenad idag.
    För att förhindra ytterligare “magplask” så kan du kanske skaffa dig gångstavar eller helt enkelt använda Bosse som stöd, hålla i hand eller under armen. Kram tjejen:-)

    • Svara Ditte 6 februari, 2020 | 19:28

      Har tänkt på dig varje gång vi passerat byggkranen. Och vi har grunnat på hur den styrs. Har inte sett någon på plats tidigare. Men nu fick vi ju veta. Jag berättade för kranförarna om den höga byggkran vi hade hemma, vid bygget av Stockholm New, och visade bilder när kranföraren åkte upp i hissen och sen klättrade på stegen upp till hytten. Han såg förskräckt ut och sa att det hade han aldrig vågat
      Tänkte också på precisionen så jag bad inte om att få testa. Kul att få veta. Stockholm New är ju på 26 våningar och här tror jag de hamnar på åtta.
      Jag blev onekligen lite blå i samband med vurpan och är öm både här och där. Men bra gick det ju. Bara så irriterande att mitt högerben vägrade att samarbeta.Tänkte också på den spanska midsommarafton för några år sedan då jag missbedömde avståndet och stukade foten rejält. Klumpigt! Och så ont det gjorde.
      Har nu varit ute och gått och tränat på att använda vänster ben när jag ska upp och ner från höga trottoarkanter. Stavar avstår jag, skulle trsssla in mig i dem. Men till skidåkningen i slutet av månaden i Vemdalen ska de få hänga med mig.
      Bosse är en bra stöttepelare.
      Kram!

  • Svara Anki 6 februari, 2020 | 19:06

    Ajajaj … hoppas du inte fick några men av buklandningen!
    Härliga bilder – och så häftigt att de kan styra byggkranen från marken!
    ha en fin kväll!
    Kram

    • Svara Ditte 6 februari, 2020 | 19:18

      Lite blå är jag här och var och lite öm. Men “landningen” gick ju ändå hyfsat.
      Vi har verkligen funderat om kranen här styrts uppifrån som kranarna hemma i Stockholm, på andra sidan kanalen. Det bygget har vi ju följt.Mne här stod kranföraren nere. Å andra sidan är ju inte huset heller på 26 våningar. Tror det slutar på åtta.
      Önskar dig också en fin kväll. Kram

  • Svara Primrose 6 februari, 2020 | 19:42

    Vilken tur det inte blev värre, vilken överraskning att ligga platt fall.
    Så äntligen blev blått min färg ,-) har alltid haft andra älsklings färger ,men blått i olika nyanser ger ett lugn och det är vackert, min pappa valde ofta blått i kläder ,-)
    Underbart klart vatten!
    Jag kikar bakåt, Vakbilden är fin, ger trygghet.
    Ha det jättefint KRAM från mig Primrose ,-)

    • Svara Ditte 6 februari, 2020 | 21:37

      Jag är lite blå och öm men i det stora ingen fara. Jag blev själv förvånad över att mitt högra ben inte bar. Har inte hänt tidigare. Blått är också min favoritfärg. Tycker om blått och i olika nyanser. Har mycket blå kläder och har alltid haft.
      Vattnet är klart nu och fint med de olika nyanserna även där.
      Och vakbilden på min pappa gillar jag. Där hade man varit trygg. Han ingav ett stort mått av det.
      Ha det fint du också.
      Kram

  • Svara Susan 6 februari, 2020 | 20:18

    Hola! Blått är en favoritfärg – men inte om den uppenbarar sig som blåmärken på goda vänner! 😘 Tur i oturen! Själv har jag alltid några blåmärken ”på gång”. Har en dålig avståndsbedömning pga lite sämre syn på ett öga så jag går alltid in i saker, rundar hörn för tight och snubblar på mattkanter. – eller spiller, tappar och välter ut…. 😉

    Agnes och jag har tjejkväll på Åsöberget. Jörgen är på årliga kryssningen tillsammans med sin barndomskompis från norr. Arrangeras av biltidningen wheels. Första året som Jörgen var med var han den enda som hade kavaj – alla andra hade skinnjackor och skinnvästar. Folk trodde att han tillhörde servispersonalen och försökte beställa öl av honom! 😂

    Hälsa Mr B! Kram! 😍😻

    • Svara Ditte 6 februari, 2020 | 21:47

      Jag gillar också blått men heller inte i form av blå märken som dyker upp. Och visst hade jag tur i oturen att falla just här där det finns konstgräs i mitten. Bara att inse att det högra benet inte riktigt bär i alla lägen. Känns fint att vi nu är två med blåmärken-
      Vad trevligt med tjejkväll. Undrar om Jörgen även i år har kavaj. Kanske har han bytt till skinnställ för att inte tas som servitör.
      Saknar er här.
      Mr B hälsar.
      Kram!

  • Svara Karin Eklund 6 februari, 2020 | 21:18

    Det blev verkligen en blå dag och du hjälpte till med blåmärken. Hjärtat far alltid lite exta högt upp när sådant händer. Mitt i allt så skadar man sig allvarligt. Så skönt att det gick så bra som det gjorde.
    Teknikens under undrar man lätt på. Har förstått att BP är förtjust i byggkranar. Häftigt.
    Uffes mormor jobbade på Åbo Varv ( för längesedan) med att måla byggkranarna på varvet. Där hängde hon sa´ Uffe.
    Var rädd om dig och hoppas sveda och ömhet snart är ett minne blott

    • Svara Ditte 6 februari, 2020 | 21:43

      Här var det blått “all over” så att säga. Är lite ledbruten idag förutom det blå- Men det kunde ha slutat betydligt värre. Idag har jag tränat på att ta det vänstra benet först.
      VI passerar ju denna byggkran här varje dag och har undrat om någon sitter där uppe och kör den. Så var det hemma med kranarna tvärs över kanalen. Dock var ju de mycket högre- Nu vet jag att kranskötaren här står på marken och kör. Spännande med Uffes mormor som jobbade på Åbo varv med att måla kranarna. Hon fick nog inte vara höjdrädd
      Jag tar det försiktigt nu och med det vänstra benet först…
      Önskar er fortsatt fina dagar och hoppas allt är bra.

  • Svara KajsaLisa 6 februari, 2020 | 21:30

    Har haft blåa himlar i Stockholm idag, däremot gillade jag inte temperaturen, plus en, men man är väl lite bortskämd just nu.

    • Svara Ditte 6 februari, 2020 | 21:32

      Skönt med blå himmel i fina Stockholm. Och värmen kommer nog tillbaka.

  • Svara Geddfish 6 februari, 2020 | 21:47

    Det blev en blå dag här också!
    Ja, att bli blåslagen av en refug är då ingen hit, usch, stackars dig! Det går ju så himla fort också.
    Jag har mina vurpor i färskt minne och försöker vara förutseende. Men nyss höll jag på att krocka med en lyktstolpe då jag gick. Där hjälper inga stavar. Det är mitt synfält.
    Sköt om dig nu och stor kram!

    • Svara Ditte 6 februari, 2020 | 22:12

      Vad fint att det var blått hos dig också. Här blev jag också blå i olika nyanser men klarade mig ändå bra. Är lite ledbruten idag. Får nu ta vänster ben först när jag ska kliva upp eller ner på/från höga kanter. Jag minns ju den vurpa du gjorde i Marocko och att du nu är extra varsam. Och med ditt synfält förstår jag att du måste vara extra uppmärksam och försiktig.
      Stor kram!

  • Svara Mia 6 februari, 2020 | 22:17

    Hur i hela fridens namn klarar han att manövrera kranen från marken??? Han kan ju inte se hur det ser ut där uppe!! Jaja, huvudsaken att han kan 🙂
    Mindre roligt att läsa om ditt fall! Hoppas det känns bättre nu, det kan minsann göra ordentligt ont 🙁 Det andra blå gillar jag bättre, så vackert <3 Ha det fint, Ditte och var rädd om dig!

    • Svara Ditte 6 februari, 2020 | 22:34

      Vi har också grunnat över detta varje gång vi passerat och trodde att kranen manövrerades uppifrån. Men icke! Och hur han har koll det vet vi inte alls. Men det verkar fungera. (Vi har ju länge följt den nya skyskrapan som byggts hemma i Stockholm och där sitter kranföraren uppe i kranen. Dock är den byggnaden och kranen mycket högre.)
      Jag är ganska blå idag och öm i kroppen. Har tränat på att nu använda mitt vänsterben först när jag ska upp och ner från höga trottoarkanter. Men det känns begränsande. Har aldrig haft problem med mitt högra ben så här tidigare.
      Jag gillar också det andra blå bättre. Mycket bättre. Tack för omtanken.

  • Svara Susjos 6 februari, 2020 | 23:04

    Tur det fanns konstgräs just där du föll! Hoppas du bara blev lindrigt skadad. Trevligt dock att folk är vänliga och hjälper till om det behövs. Krya på dig nu och vila lite!
    Blått är annars en vacker färg!
    Varm Kram!

    • Svara Ditte 6 februari, 2020 | 23:11

      Jag hade tur i oturen. Nu var det i alla fall ett mjukt underlag. Men lite blå och öm är jag. Har ju inte haft problem med mitt högra ben tidigare så det var helt oväntat.Får nu satsa mer på det vänstra Och visst var det fint av de som såg mig falla att komma till hjälp-
      Och visst är blått en fin färg. Men den gör sig nog bättre på annat än på mig.
      Kram och tack för omtanken.

  • Svara Biggeros 7 februari, 2020 | 08:54

    Många nyanser i blått och klart vatten=) Det blev en rejäl promenad och dessvärre ett felkliv med tråkiga efterbörder. Hoppas att du inte får blålila nyanser på din kropp. Så illa det kan gå med ett felsteg. Ta hand om dig nu Ditte <3
    Otroligt med en låda på magen kan styra kranen.
    Ps. Om du har eller försöker att skriva på mitt inlägg " Livong in a box " så har det varit problem att kommentera på Blogg.se
    Kram och ha en bra fredag=)

    • Svara Ditte 7 februari, 2020 | 12:13

      Jag hade tur i fallet, men det var oväntat att höger ben inte bar. Några blåmärken är det men de går ju bort. Tränar nu på att använda det vänstra benet. Vi har funderat på om kranen manövrerats uppifrån eller ej. Och nu fick vi svaret. Från marken och med hjälp av en “låda”. Hemma när vi följt bygget, dock med mycket högre kran, har den manövrerats av en person där uppe som tar hissen upp och sedan klättrarsista biten på en stege.
      Jag har kommenterat hos dig men vet att fler på blogg.se haft svårt att se kommentarerna som lämnats.
      Önskar dig också en bra fredag.
      Kram
      Verkar inte fungera att kommentera idag heller. Har testat flera gånger.

  • Svara Ama de casa 7 februari, 2020 | 09:33

    Vilken tur att det ändå inte gick värre! Det är verkligen otäckt och överraskande när gatan/marken bara överfaller en sådär abrupt. Har hänt mig med, trottoarerna och gatorna är verkligen inte att leka med här, det gäller att se var man går! När man då har annat att titta på som är högre upp, ja då kan det gå illa. Anders brukar styra mig runt både hundpruttar och håligheter. Den här gången var det dock ditt ben som inte ville vara med, och det kan man faktiskt inte göra nånting åt… Hoppas du inte är alltför öm och mör idag!
    Kram
    PS: Jag tror att alla i vår bloggsfär tänker på BP när vi ser byggkranar 😉 Glada killar som styrde den där bautakranen 😀

    • Svara Ditte 7 februari, 2020 | 12:06

      Visst var det! Och lite “ömhet” kan jag klara. Men jag gillar inte att det högra benet inte riktigt bär. Ovant dessutom. Här såg jag kanten men det hjälpte föga när benet inte ville lyfta sig. Har nu tränat på att ta vänster först.
      Vi har undrat om det suttit någon uppe här i kranen men inte fått ihop det. Men nu vet vi att den styrs från backen. Hemma, tvårs över kanalen, satt kranföraren uppe i kranen. Å andra sidan var de kranarna också mycket högre och kunde inte manövreras från backen.
      Trevlig fredag

  • Svara Emma, Sol som sol? 7 februari, 2020 | 15:44

    Jag märker att jag missat detta inlägget! Blogger beter sig lite konstigt ibland när den ska presentera nya inlägg från dem i min lista.

    Oj, vilken buklandning! Tur det var konstgräs och inte bara betong, det hade ju kunnat gå riktigt illa. Du slog inte i huvudet?

    Intressant med lyftkranen. Jag har ju sett några gånger när de lastar av från lastbilar hemma både här och i Sverige, jätteintressant!

    • Svara Ditte 7 februari, 2020 | 17:37

      Ja, man kan inte alltid se allt! Jag hade ju verkligen tur att det var en refug och med konstgräs. Fallet blev ju mjukare. Jag landade direkt på magen så huvudet klarade sig. Men jag är öm i kroppen och har lite blåmärken.
      Vi har stannat varje gång vi passerat lyftkranen här men inte vetat om någon kranförare suttit där uppe och manövrerat den. Men nu vet vi att den styrs nerifrån marken och även hur. Huset är “bara” åtta våningar så det går bra. Hemma i Stockholm när vi följt kranarna och bygget av den 26 våningar höga “skrapan” på andra sidan Hammarbykanalen har kranförarna suttit högst upp i kranen och kommit dit per hiss och sedan klättrat på en stege. TYvärr missade vi att se när dessa höga kranar togs ner för vi var i Spanien. Hade gärna velat se det.

  • Svara Annie - Stora Små Äventyr 7 februari, 2020 | 19:33

    Härligt med blått hav och blå himmel 😀

    • Svara Ditte 7 februari, 2020 | 20:34

      Visst är det! En fin kombination.

  • Svara Christina Karlsson 8 februari, 2020 | 05:51

    Blått är en av mina favoritfärger. Vilsam och svalkande färg.
    Jag skulle inte heller vilja sitta i den där lyftkranen efter att ha sett den lilla manövreringslådan….
    Hoppas att du återhämtar dig snabbt efter fallet!

    Må gott!
    Ha en fin helg!
    Kramar Christina

    • Svara Ditte 8 februari, 2020 | 10:38

      Blått tycker jag om i alla nyanser! Roligt att du också gör det. Lyftkranen passerar vi varje dag och nu fick vi ju veta hur den manövreras. Hemma när vi följt skyskrapsbygget på andra sidan kanalen sitter kranföraren högst upp i kranan. Och så måste det vara med de riktigt höga kranarna. (Vad jag förstått..)
      Tack, jag är lite bättre idag men fortfarande öm. Tar det försiktigt.
      Kram och trevlig helg.

    Kommentera