Kultur Promenadklubben Stockholm

Bellman – En fortsättning från besöket i Bellmanhuset

Idag blir det fortsättning på gårdagens inlägg om nationalskalden Carl Michael Bellman. Och vi är fortfarande kvar i Bellmanhuset, det hus på Urvädersgränd på Södermalm i Stockholm, där Bellman bodde som ungkarl.Innehållet i dagens inlägg kommer till största delen från det som vår ciceron Bengt Jonshult berättade. Trots ansträngningar att skriva kort så blev det inte riktigt så. Men det går fint att scrolla, läsa rubriker och titta på bilderna.

Stockholm. Södermalm. Utvädersgränd 3. Här i vindsvåningen bodde Bellman under åren 1770-74. Här skrev han också de flesta av sina epistlar. Urvädersgränd 3 som kallas Bellmanhuset. Här i vindsvåninge flyttade Carl Michael Bellman in 1770 som ungkarl. Ohc det var också här han skrev sina flesta epistlar ( En berättelse där Bellman skerv text och musik)

Carl Michael Bellman ; barndom, uppväxt och tidigt vuxenliv

föddes i Stockholm, på norra Södermalm, år 1740. Gatan där Bellman föddes har haft olika namn men fick i början av 1900-talet namnet Bellmansgatan. (Huset, där Bellman föddes och bodde i under sim uppväxt rev man i början av 1900 -talet ).

Bellmans pappa var tjänsteman  vid kungliga slottet och Carl Michael var äldsta barnet i syskonskara som kanske var 15 barn. Föräldrarna var religiösa och det var en hel del psalmsång i hemmet. Carl Michael började i Maria kyrkskola men  skolan var inte Bellmans största intresse och definitivt inte matematik. Så i stället fick han privatundervisning i hemmet.

Men om nu inte  intresse för skolan var så stort som var intresset desto större för att skriva. Åren gick och iI tonåren begav han sig till Uppsala för att studera. Men att studera blev inte heller lyckosamt. Så CM kom tillbaka  till Stockholm och fick  hjälp till arbete vid Riksbanken. Inte heller det fungerade. Han försökte sig också på andra arbeten vid olika statliga verk, men någon ihärdig tjänsteman blev han aldrig.

Några olika porträtt av Bellman finns utanför den stora festsalen på nedre botten. Innan vi tog oss an övervåningen passerade vi några porträtt av Bellman strategiskt placerade utanför den stora festsalen. 

I början av 1760-talet fick den unge Carl Michael smak på nöjeslivets virvlar. Han blev snart en uppskattad i sällskapslivet och var en skicklig underhållare. Han blev också  anlitad för olika skrivaruppdrag. Under den här tiden tjänade  CM hyggligt med pengar. Men pengarna försvann snabbt.

Två ganska branta trappor leder upp till vindsvåningen som Bellman hyrde på Urvädersgränd 3. Två ganska branta trappor ledde upp till den vindsvåning Bellman hyrde. Men trappstegen var bra så både jag och kryckorna kom upp och även ner.

Bellman flyttar till Urvädersgränd

Året var 1770  och 30 år gammal flyttar Bellman in i ett hus på Urvädersgränd 3 på Södermalm i Stockholm. Här hyr han en vindsdublett. Stockholm har på den här tiden ca. 50 -60 000 invånare (ingen vet exakt) och 900 krogar där sprit och öl är billiga varor. Vid vårt besök här i Bellmanhuset fick vi också veta att mängden krogar i huvudstaden på den här tiden berodde på att lägenheterna saknade kök och att folk ofta åt eller hämtade mat från krogen.

Folk drack en hel del alkohol och många alldeles för mycket. Och bland dessa fanns hovurmakare Fredman, fader Mowitz och korpral Mollberg, liksom med krognymfen “glädjeflickan” Ulla Winblad.En kvinna vars historia finns i länken till vänster och som levde ett eländigt liv bortom Bellman. Dessa och många fler Stockholmskaraktärer och skildringar av Stockholm  finns med i Bellmans Epistlar. Personer han kände men som det  inte direkt finns fog för att kalla dem vänner. ansågs tillhöra vännerna,

Bellman själv predikade: drick inte mer än du tål, tänk på dina göromål!

Vindsvåningen

Här i vindsvåningen har man försökt att i samarbete med Stadsmuseet återställa miljön som den kunde tänkas se ut när Bellman bodde här.

En del av det lilla vardagsrummet i vindsvåningen. 

En kakelugn finns. Och de två kakelugnar som finns här på vinden har plockats ner från hus som rivits i Stockholm och sedan byggts upp igen. (Men här fanns från början andra kakelugnar frö att kunna hålla värmen.)

En annan del av vardagsrummet.

Sovrummet.

Här i  ungkarlssovrummet på Urvädersgränd  hänger Bellmans dödsmask och den är i enlighet med hans kroppslängd. Mätt från golv till hjässan blir det 182 centimeter. Vad är då en dödsmask? Det korta svaret är att det är en avgjutning av en persons ansikte och som gjorts genast efter döden. (En längre förklaring finns här)  Vad gäller Bellman finns flera kopior på  dödsmasken, men originalet är gjord av skulptören  konstnären m.m. Tobias Sergel. Vilken variant som hänger här i Bellmanhuset minns jag inte.

Bellman har en dödsmask, en avgjutning av hans ansikte genast efter hans död. Originalet är gjord av bildhuggaren Tobias Sergel. Men detta är en kopia och flera sådana finns. Denna dödsmask av Bellman hänger alltså på väggen så att masken är i höjd med hans längd,182 cm. Så CM var lång jämfört med många andra. 

I sovrummet finns vid taket en bård som “lättar upp”.

Äktenskap och usel ekonomi

Några år efter det att Bellman lämnat vindsrummen vid Urvädersgränd blev han rejält förälskad i den vackra Lovisa Grönlund som var 15 år yngre än CM .  Hon är då 22 år och CM 37 år. Lovisa kom då från en familj som blivit fattig och som förlorat hus och hem genom en brand. Och den dålig ekonomin kommer Lovisa att ha med sig  hela livet.

Föräldrarna är inte förtjusta i underhållaren med de burleska visorna, men kan inte stoppa äktenskapet. Lovisa flyttar in i ungkarlslyan på Lästmakargatan i Stockholm. Makarna håller ihop men deras tid tillsammans kantas av problem med ekonomin.

När Gustav III mördades 1792 gick också solen i moln på Bellmans himmel. Han hade stått i den döde kungens gunst och hamnade nu i onåd. Fordringsägare dök upp och krävde att återfå sina pengar. Den skuldsatte Bellman hamnade på gäldstugan i högvaktsflygeln vid kungliga slottet. Några vänner löste ut honom på sommaren 1794. Han var då i ett dåligt skick och hämtade sig aldrig. Carl Michael Bellman dog i lungsot 11 februari 1795.

När Carl Michael dör 1795 är familjen, Lovisa och sönerna, barskrapade. Men hon får ett långt liv och kommer att överleva sin man med ett halvt sekel. Lovisa var  90 år när hon dog. Om sin make har hon yttrat:”Salig människan var inte rolig hemma.”

Dags för oss att stänga dörren till vindsvåningen och ta med oss ett stycke Bellman vidare ut på stan. Och de är också dags för lunch. En sen sådan, på restaurang “The Hills” på Götgatan.

En sen och väldigt god lunch med Prpmenadklubben blev en bra avslutning. Kolja, ägg, rödbetor, kokt potatis, bönor och en riktigt god aioli. Ett gott, torrt, Rieslingvin smakade bra till. Det blev även dessert; chokladkaka med körsbär och grädde.

 

34 svar på ”Bellman – En fortsättning från besöket i Bellmanhuset”

    1. Visst är det! Och inte minst att komma ut och träffa vänner och få både lite kultur och historia på köpet.
      Önskar dig också en fin helg.

  1. Tack för ett intressant inlägg. Kul att få veta mer om Bellman och se hans bostad. Dödsmask tycker jag
    är ett lite märkligt fenomen men det är som det är. Bra att du klarade trappan trots kryckorna för den såg ganska så brant ut.
    Vilken god mat ni sedan avslutade med. Ännu ett väldigt trevligt arrangemang.

    Kram och god fredag!

    1. Väldigt trevligt att komma hit och på olika sätt. Bellman visste jag en del om men nu fylldes det på . Och hans visor/epistlar finns ju kvar och tolkas flitigt än idag. Ja, dödsmasker var från medeltiden och framåt vanliga i Europa och blev så också här
      En sen lunch blev det,vid 14.45 så aptiten var då god.
      Var så glad att allt fungerade fint för mig även denna gång och det ger mycket energi att kunna vara med.
      Önskar dig en fin kväll.
      Kram

  2. Så bra du sammanfattar allt. Verkligen ett innehållsrikt människoliv och så mycket han gjorde också även om livet var upp och ned ofta. Och jag tänkte på med när jag läste om honom att ibland blev det tvärtemot, det han hyllade i sånger och texter en tid blev sen satirer om samma personers liv.

    Tragiskt ändå att han satt häktad sjuk och for illa och dog strax efter. Läste att Lovisa fick avsatt en liten årssumma på 50 kronor efter en adelsdams död och det gjorde att hon fick ett skapligt liv och dessutom hade hon något arbete också.

    Och sen tar informationen slut. Det sägs att det dyker upp nån Bellman då och då från annat land här men man vet inte säkert. Tycker det borde kunna utredas idag. Men inget mer än så beskrivs

    Visste inte att det finns Café Fru Bellman på Bellmansgatan. Där kanske du varit. Tänkte med att namnet borde vara skyddat men kanske inte efter så lång tid. Ett café Bellman finns i Köpenhamn också.

    Tack för jättebra lektion om hans liv. Fick mig att forska men kom inte längre än så här. Om sönerna inte hade egna barn så tog väl intresset slut där med Adolfs änka.

    1. Tack! Det ar svårt att få ihop det hela och inlägget blev väl långt. Men så fick det bli. Och inlägget hade kunnat bli mycket längre…
      Hans hustru Lovisa hade en svår tillvaro men kanske blev den bättre när hon blev ensam.
      Café Fru Bellman har jag besökt och det ligger på Bellmansgatan på södra sidan om Hornsgata, Att ett café Bellman finns i Köpenhamn visst jag inte.
      En hel del finns att läsa om Bellman men viktigt också att fundera på Lovisas liv.
      Jätteroligt att du blev intresserad och började leta fakta. Jag ska också göra det.

  3. Intressant och väldigt fina bilder! Det är en insida som är en baksida både för nationalskalden och livet kring. Ulla Winblads öde inte minst – fler med hennes.
    Dödsmasken på väggen är helläcker!
    Go kväll

    1. Visst finns det många baksidor. Och sorgligt blev ju inte hennes öde bättre när hon senare gifte sig och flyttade till Norrköping och bildade familj- Ett liv i misär även där. Sorgligt.
      Både runt om i Europa och även Sverige var ju dessa dödsmasker vanliga.
      Trevlig kväll

  4. Tack för all information om Bellman! Många intressanta fakta.
    Vilken god lunch. Vi som äter mycket fisk köper gärna kolja om det finns i fiskdisken, riktigt god fisk!

    1. Tyvärr döljer sig ju ofta olika trista öden bakom mycket annat. Men ett stycke historia är det förvisso. Och många av Bellmans epistlar lever ju verkligen kvar. Är särskilt förtjust i både Cornelis och Fred Åkerströms tolkningar.
      En sen lunch blev det, men väldigt god. Var länge sen jag åt kolja så det smakade extra fint och med goda tillbehör.

  5. Spännande läsning, men denna trapp o kryckor hade jag nog inte vågat ge mig på ,du är otrolig:) maten såg väldigt god ut,önskar dig en fin kväll

    1. Ett väldigt intressant besök på många sätt. Och visst var trappan brant men det var breda steg och jag är stark i armarna. Ingen brådska heller. Många hjälpande händer fanns ockås om jag behövt.
      En sen lunch blev det men allt var supergott. Och trevligt att prata om det vi sett och upplevt.
      Önskar dig en fin kväll.
      Kram

    1. Tack! Det var ett intressant och givande besök med en väldigt entusiastisk ciceron. Nog så viktigt. Och Bellmans texter och musik är ju levande än idag. Ganska fantastiskt.

  6. Tack för ytterligare ett intressant inlägg. Så lite man vet. Måste ha sovit mig genom alla historialektioner på gymnasiet. Då tyckte jag att “sånt” var urtrist och tråkigt. Nu är det intressant istället.
    Dödsmasken påminner om en samtida konstnär vars namn jag glömt som gör keramikansikten av olika kända och okända personer. Å utan tvekan så var dödsmasken någon slags “ansiktsigenkänning”. Man var helt klart före sin tid då…

    1. Kul att du hängde med även idag. Bellman med musik är ju aktuell än idag men visst ligger det också mycket traagik bakom allt. Så var det förr och så även idag.
      Detta med dödsmasker var vanligt nere i Europa från medeltiden och ännu tidigare i Kina och Japan. Men senare blev det också mer förekommande i Sverige. Intressant med konstnären du nämner och jag känner igen det hela.

  7. Vilken trappträning du fick. Salig människan var inte rolig hemma. Ett sådant här inlägg går jag igång på. Vad mycket intressant jag fick läsa & se. Visste inte att han provat på olika yrken och hans koppling till den kände kungen. I min ungdom hade jag gärna haft en vindsvåning utan drag och med en tilldragande utsikt.
    Blåsiga vinterkramar från ett mörkt Visby

    1. Jag tog det lugnt i trapporna, hade tid på mig och vänner runt om spm kunde stötta.
      Besöket var väldigt givande och intressant och inte minst gjorde den entusiastiske ciceronen sitt till.
      Intresset för Bellman och hans sånger/epistlar är fortfarande stort. Och jag lyssnar gärna både på Fred Åkerström och Cornelis som tolkar Bellman .
      Väldigt roligt att du var med.
      Kram från ett idag lite vårlikt Södermalm.

  8. Läste nu även fortsättningen på ditt besök hos Bellman. Superintressant.
    Han var väldigt lång för sin tid. Och så typiskt, “inte rolig hemma” som hustrun uttryckte det.
    Dödsmask efter döden, det har jag inte hört talas om. Tänkte bara på att ansiktet förändras när döden inträtt, allt sjunker in.
    Ja, nu är det åter kvällen. Mätt och belåten drar jag mig från datorn.
    Trevlig kväll. Stor kram!

    1. Vad roligt att du följde med även på fortsättningen. Och tänk att ännu efter alla dessa år är hans sånger och epistlar än med. Jag är förtjust i både Cornelis och Fred Åkerströms tolkningar- Vi som var på plats tänkte nog alla just på att Bellman var så lång. Inte så vanligt på den här tiden-
      Dödsmasker var vanliga i Europa från medeltiden och framåt och så även i Sverige. Jag har sett några tidigare på Nordiska museet. Dödsmaskerna gjordes strax efter dödsfallet så ansiktet hade då oftast inte hunnit att sjunka in.
      En skön dag här idag med lite vårkänsla och en del snö som smält bort.
      Varm kram och trevlig kväll

  9. Tack för all den här presentationen. Gillade den gröna kakelugnen men dödsmasken var lite obehagligt. Tycker du är duktig som tar dig upp och ner för de slitna trapporna med kryckorna. Är väl skönt att stygn/agraffer är borta. Trevlig helg

    1. Jag är så glad att jag kan vara med på delar av Promenadklubbens aktiviteter. Och visst var trappan brant men jag had eingen brådska och fina vänner som hjälpte till med heja rop. Ett givande besök på alla sätt och på egen hand kommer en ju inte alltid iväg-
      De gröna kakelugnarna är så läckra och intressant att veta att de kom från rivningshus i Klarakvarteren.
      Agrafferna är borta men det är ändå stundtals ont och knepigt att stå och vara i rörelse-
      Önskar dig också trevlig helg.

  10. Spartanskt men hemtrevligt är mitt omdöme av miljön där han bodde. Mycket trivsamt även om man förstår att alla bekvämligheter inte var tillgängliga som vi är vana vid. Himla trevligt att man återskapat miljön så väl. Tack för titten. Kram

    1. Ja, detta var 1700-talet så säkert ganska bra ändå. Och kul att vet aatt det var just här Bellman skrev de flesta av epistlarna.
      Man inser också att tillvaron inte var så munter för fru Bellman.
      Kram

  11. En spännande läsning om Bellman, jag visste inte att han var gift och fick barn “Inte rolig hemma”, hoppsan!
    Spännande med dödsmasken, och att han var så lång? Skönt att du kom upp och nerför trapporna där, och lunchen ser ju jättegod ut!
    Ha det gott!
    Kram!

    1. Man tänker ju på Hagaparken och “Fjäril vingad” m.m- när det kommer till Bellman. Och även förstås mycket annat. Gillar just när Cornelis eller Fred Åkerström tolkar dessa.
      Kul var det i alla fall att få veta mer om Bellmans liv och att se vindsvåningen dör många av epistlarna skrevs.
      Trapporna gick ok och jag är ju stark i armarna. Hade också vänner som stöd bakom.
      Ha det gott du också.
      Kram

  12. Ett verkligt intressant studiebesök. Dessutom med egen autentisk bild på mannen i fråga.
    Han lämnade många text och musikskatter efter sej, drn gode Bellman. Och häftigt att vi fortfarande sjunger en del av dem efter 250 år.
    God fredagskväll! Kram

    1. Ett riktigt lyckat besök som gav mycket på olika sätt. En kunnig och lättsam ciceron hade vi också som lotsad eoss runt i huset och i Bellmans liv. Och visst är det fantastiskt att visorna och epistlarna är aktuelle efter alla dessa år. Lyssnar gärna på Cornelis och Fred Åkerström när de tolkar Bellman.
      Hoppas ni hade god lycka på kvällens quizz.
      Kram

  13. Tack igen Ditte för fortsättningen. Mycket intressant, även om jag i mitt stilla sinne undrar om allt som finns i rummet där han bodde är ursprunget men förmodligen är det så…eller ditåt. Fint att få följa med uppför och nerför trapporna tillsammans med dig 🙂
    Dödsmasken är speciell, ja, jag vet att det var vanligt på den tiden men ändå. Att han var så lång var långt för den tiden. Som ålänning så skulle jag tro att han åt mycket strömming 😉 Bosse vet vad jag menar tror jag. Man brukar säga att ålänningarna är långa p.g.a att de äter strömming.
    Mycket gott åt ni, så äkta vara också!
    Fint att du kan vara med på det sätt som du är, heja dig!
    Kram

    1. Nej, då! Inget i rummet är ursprungligt. Tror jag i texten (strax ovanför rubriken Vindsvåningen) nämnde att man i Bellmanhuset, i samarbete med stadsmuseet, försökt att skapa den miljö som rådde när Bellman bodde här. Jag reagerade också på att Bellman var så lång för så var det ju vanligtvis inte på 1700-talet. Kul uttryck om strömmingen och Bosse kunde minnas det långt i bakhuvudet .
      En sen lunch blev det men väldigt god. Dock inte strömming, utan kolja.
      Jag är så glad att jag kan vara med men det blev en vilodag dagen därpå.
      Kram och trevlig lördag och från ett Stockholm i strålande sol.

    1. Jadå! Det blev en hel del och ett väldigt lyckat besök med en lättsam och kunnig ciceron. P3 historia har ju en hel del bra program- Jag lyssnar ofta-
      Ha det bra du också.
      Trevlig helg

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *