I gårdagens inlägg funderade jag en del kring att vila men ändå vara i rörelse. Eller tvärt om. Rörelse i vila. Rörelsen kan ju också vara sorts vila. För mig är båda varianterna ett vinnande koncept. Hit hör också att trivas i vardagen, att se och hitta glädjeämnen och att ha humorn med. I stort och smått. Hemma eller på resande fot.
Vad gäller gårdagens inlägg fick jag en hel del ”feed back” och det var både roligt och intressant att ta del av hur andra funderar. Stort tack!
Att trivas är viktigt. Och vi gör det mer eller mindre. Men vad är det som får oss att känna/tycka att något är trevligt. Kanske öppna och titta in genom en port/dörr och se vad som döljer sig där.
Att trivas
är viktigt för välbefinnandet. Och sedan vad/var man trivs med – vad man tycker är roligt eller lustfyllt varierar förstås. När är man/jag nöjd? I vilka sammanhang? Jag kan tänka tillbaka och minnas mängder av roliga händelser och upplevelser. Jodå, en del har också hänt under årens lopp som inte ”varit den dans på rosor.” Och så är det nog för många. Men den ”dansen” har ofta gett erfarenheter att ta med vidare.
För egen del trivs jag (och maken) med att resa. Har alltid gjort. Och för egen del är jag nästan född på resande fot. Tyvärr har vi nu ”legat av oss” en hel del vad gäller resandet. Men det kan vi ändra på.
Jag trivs väldigt bra i Stockholm, ”hemma på Södermalm” och jag trivs även i Torrevieja. Här är det mer som ett fritidsboende och jag uppskattar verkligen att vara här framförallt när det är mörkt och grått hemma. Att kunna pendla hit är perfekt och någon lång startsträcka behöver jag inte heller. Bara en flygbiljett.
Det är lätt att trivas här i Torrevieja där det grönskar hela året om. Stan i sig tycker jag inte är vacker, inte alls. Men det är en levande stad. Så hela året om.
För min del är glädjeämnen i vardagen att bl.a träffa vänner, äta gott, umgås med make, döttrar och barnbarn, läsa, gå på konserter, bio, teater, promenera, resor och möten med människor, att jobba med resor och att fortfarande vara efterfrågad på arbetsmarknaden, omväxling i vardagen och att som pensionär äga min tid. Andra glädjeämnen är att planera resor…
Vad får dig att känna att du trivs och var hittar du glädjeämnen i vardagen. För det är ju mest där vi är.
Trevligt
är det också att träffa vänner. Och det gör vi både planerat och mer oplanerat. Igår var det fredag och då var det ”fredagsgänget” som sågs. Fint att sitta i solen med tapas och något gott i glasen. Många skratt blir det alltid och trivselfaktorn är hög.
Alltid trevligt att ses. Och platserna som fredagsgänget ses på varierar. Denna fredag var det Bosse, (maken) Dan, Patrik, Ami, Carita och jag.
Solen hängde kvar, det var +23 grader så Bosse och jag tog en sväng ner mot havet innan vi styrde stegen hemåt.
Att trivas med strålande solsken och ett glittrande Medelhav framför fötterna är inte svårt.
Även kvällen blev vacker och vi satt länge ute på terrassen och såg solnedgången och hur himlen skiftade i olika rosa och orange nyanser. Ett glädjeämne och underhållande att bara sitta här-
Trevligt och väldigt inspirerande var det också att i går kväll läsa vännen Gerties blogg och om deras nyligen avslutade fantatsiska resa i Afrika, 450 mil i jeep, med Masai Mara, Victoriasjön, Serengeti och Ngorongoro. Fantastiska bilder med mänder av djur och natur. Ja, i bloggen finns mycket av det mesta i resväg och med fokus på naturupplevelser och djur runt hela världen. (Jodå, även här hemma i Norden. Ett härligt inlägg från Norge läste jag också på nytt igår. Ren inspirtion med mycket vacker natur.
Viktigt för min del när det gäller trivseln är hur jag mår i mig själv
Känner jag mig harmonisk så kan jag nästan känna trivsel var som helst
Den mänskliga omgivningen har också betydelse
Som vänner etc
Ungefär allt det du beskriver
Ha det fortsatt trivsamt
Jag har förstått att vi tänker i liknande banor angående det här med att trivas och vad som bidrar till det. Och att just vara harmonisk är viktigt liksom de människor man omger sig med.
Önskar er en fin helg.
Strålande sol och +23 nu sent på eftermiddagen hos oss på terrassen.
Jag håller med Karin om att det egna måendet är otroligt viktigt för trivseln. Själv tycker jag också mycket om att resa och skulle vilja resa mer än vad vi gör men som hundägare är det lite av ett trixande. Med tanke på att vi bor som vi gör så kan man en fin sommar inte ha det bättre än på våra fantastiska stränder men vädret lämnar tyvärr inga garantier. När det gäller glädjeämnen är det självklart barn och barnbarn och deras välmående som betyder mycket. Även hundarna och en bra bok ger stor livskvalitet. I min brassestol har jag det helt enkelt bra 😀
Jag förstår att ni trivs bra i Torrevieja och det är viktigt att det är en levande stad. Sedan kan jag hålla med om att den inte är speciellt vacker men man får ta det onda med det goda.
Kram och god kväll!
Visst är det egna måendet viktigt och därför att fundera över vad man mår bra av. Och göra mer av det om så är möjligt.
Sverige är ju fantastiskt och sommartid vill jag helst inte vara någon annanstans än i Norden. Jodå, en vecka eller så….Men jag solar ju inte längre utan ska undvika den och det är svårt i sydligare trakter. Känner igen mig i mycket av det du trivs med och vad gäller hund så har jag ibland förmånen att ha Curre. Vi växlar ju gärna mellan Stockholm och Torrevieja men hemma för mig är absolut Stockholm.
Önskar dig en trevlig kväll.
Kram från terrassen (Och fortfarande klockan 18.30 +23 grader.)
Strålande sol och 23 plusgrader mitt i den svenska vintern, ja då kan man ju inte göra annat än att trivas tycker jag. Å eftersom du/ni vet vart ni ska gå för att njuta lite extra med pitstops och promenader längs havet förstärker ju bara trivseln tycker jag.
Dessutom måste man ju trivas med sig själv också, men det man gör respektive inte gör, eller vill göra. Å det är ju tyvärr så att ju äldre man blir, ju mindre gör man. Man kanske trivs ”hemma”, njuter av tillvaron och kollar resebloggar istället för att göra långresor som man gjorde förr.
Torrevieja är precis lagom långt från Stockholm för att skippa vintern här hemma. Ingen tidsskillnad heller, så jetlag faller också bort.
PS. Nio grader och tre timmar sol idag, bara så du vet;-) DS.
Jag trivs ju också väldigt, väldigt, bra hemma i Stockholm.Vi har ju båda två rest mycket och är nöjda med att ha gjort det.Många erfarenheter har vi med oss i bagaget. Nu blir det inte heller här så många långresor. Men jag skulle tillsammans med döttrar och barnbarn vilja resa till Sri Lanka igen . Sydafrika och Japan lockar liksom en djur och naturresa i Afrika.Också Alaska. Men hälsan får helt klart avgöra .
Torrevieja ligger på bra pendelavstånd och det är smidigt att ta sig hit. Idag +24 grader och nu i kväll +22 på terrassen. Behagligt.
Ja, tre timmar sol – bättre än inget. Men jag skickar genast lite.
Det är viktigt att trivas och må bra. Och visst trivs vi när vi träffas….och en hel del skratt blir det ju. Och ett gott skratt förlänger livet, eller åtminstone munnen 😀
Stor kram
Visst är det så! Och ett gott skratt förlänger livet. Ja, även på de som kan tillhöra ”antikrundan”. Men ålder är ju mest en siffra. Eller? Än hänger vi med.
Stor kram
Så härligt det är när man trivs. Att du har det bra där vid det glittrande havet med maken och goda vänner är lätt att förstå.
Jag trivs nästan överallt, vet inte om jag någonsin vantrivts.
Livet kan vara upp och ner men oftast väldigt bra.
Visst är det en skön känsla att var nöjd med den tillvaro man har. Och det är jag nog till största delen. Har man sedan hälsan med sig blir tillvaron ofta än mer trivsam. Och visst kan det vara lätt hänt att tankarna hamnar hos andra som man tycker har det ”bättre”. Jag trivs också bra nästan överallt. Och jag tror att har man några år bakom sig, i ett land långt borta, ser man ofta saker och ting med andra ögon.
Jodå, livet kan gå upp och ner här också. Men oftast är det väldigt bra.
Vilka bilder, porten och den vackra gula färgen ,-)
Blir glad bara jag ser den.
Trivas….jag brukar glädja mig åt de små sakerna i vardagen ,-)
En hjärtformad sten…hundarna som leker, grå himmel som ger mystik.
Jag ser humor i vardagen som jag skrattar åt. Familjen.
Ja det är mycket ,-)
Väntar man bara på resor och annat i det slaget då skulle det vara länge med glädjeämnen, men jag hittar olika saker alldeles framför mina ögon ,-)
Att ni har det mysigt, det förstår jag, ser underbart ut ,-)
Ha det jättefint
KRAM Primrose ,-)
Tack! Och vad roligt om mina bilder kan vara till glädje. Här finns mycket fint även om jag nog inte, i sig, tycker att Torrevieja äe en vacker stad- Men den är personlig och har sin charm.
Och visst är det de små sakerna i vardagen som kan lyfta mycket. Det är ju i vardagen vi är- Mestadels. Humor! så viktig och distans till sig själv och tillvaron. Att längta tycker jag om att göra men jag vill också hitta glädjen i vardagen.
Önskar dig det bästa.
Kram
Att trivas med tillvaron är viktigt, och oftast blir den ju till vad man själv gör den till. Att resa gör att jag trivs himla bra, men även på hemmaplan finns det trivselfaktorer på hög nivå 🙂
Ha en fin Schlagerkväll! (Som vi nog skippar till fördel för en vinprovning. Anders är lite ledsen för det… 😉 ).
Visst är det viktigt att trivas med tillvaron och där man är. Jag reser gärna men trivs också väldigt bra hemma i Stockholm och även här i Torrevieja. Men omväxlingen berikar mig och på många olika sätt.
Kan berätta att Anders inte alls behöver vara ledsen för att missa ”mellon”. Jag har den på i bakgrunden , men tycker det är en tämligen platt historia.Tänk ABBA! Nej, det är ju ingen idé. Men det var ju något.Och de står sig än. Ja, alltså musiken och artisterna. De glömmer en inte och är gångbara än idag lite drygt 40 år senare. Häftigt!
Önskar er en trevlig kväll.
Mycket läsvärt och tankeväckande inlägg idag! Även det igår vad beträffade vila i rörelsen satte fart på mina funderingar runt ikring livet och dess varande.
Och vad är då att vara nöjd? Hur är det och hur gör man för att hitta vardagens glädjeämnen? Jo, jag tror faktiskt att det är just det…att vara i vardagen hela tiden, att se vardagen som ett normaltillstånd och att ha förmågan att se och känna, när det där lilla extra uppenbarar sig.
Det borde vara att vara nöjd, men jag är långt ifrån säker. Jag försöker och ibland tror jag till och med att jag lyckas ganska bra med nöjdheten. Jag försöker leva mitt liv utan att snegla till höger och vänster…eller rättare sagt, jag är inte avundsjuk på de som har ett annat liv. Vi har inga barn, vi har inga syskon, vi har ”bara” kvar svärmor, 92 år…så mao är vi ganska alena. Vi lever vårt liv som består av många och ibland långa resor, vi trivs och vi tar vara på dagarna…och så blir vi så ledsna och bedrövade när vi hör och ser all ogrundad och obegriplig avundsjuka.
Hur svårt kan det vara, hur svårt och hur omöjligt är det att sätta sig in i andra människors livsvillkor? Vi har vårt och andra har sitt…och inte för en sekund kan jag tänka mig att vara avundsjuk och missunnsam mot någon annan…vi har ett eget val, vår himmel och vårt eget lilla helvete.
Det blev långt det här Ditte, du får ursäkta, men det satte igång så många tankar.
Ja trivs där jag är och precis som du har jag fått resandet med modersmjölken.
Återigen tack för att du väckte mina tankar och så hoppas jag att du får och har haft en fin helg nere i värmen!
Kram!
Tack, Gertie! Och tack för din fina och tankeväckande kommentar. Den fick mig att fundera vidare på just tillståndet ”nöjd”.
Nej, att vara avundsjuk eller missunsam är så fjärran även från mig och den jag är. Men jag ser den också här och var. På avstånd.
Jag försöker ta vara på dagarna men skulle vilja bli bättre på det. Och jag har några resor ogjorda och där har du inspirerat mig en hel del till att sätta fart. Har väl lång startsträcka. Undrar om det är åldern. Men ingen idé att grunna utan mer fruktbart att handla.
Önskar er en fin helg.
Kram
Ja nog tåls det att fundera på, hur man gör sitt liv till en intressant resa, både utvändigt och invändigt.
Jag har senaste veckorna gjort en tvärvändning, eller kanske inte? Jag var väldigt bestämd att när väl Blinka inte levde längre då skulle jag inte vara bunden av ett djur. Katterna finns, javisst, men är betydligt enklare att få hjälp med om man vill resa bort. När det sedan blev skarpt läge kändes livet inte ett dugg fritt och spännande utan erbarmligt ensamt och ledsamt. Och jag var tvungen att tänka igenom om jag verkligen ville vara fri att åka bort, och kom fram till att min kropp inte håller för transporter längre. Inte minst fick jag bevis igår då drygt tre timmars bilfärd gav mig nackspärr och ont i slutryggen. Bara att inse vilka begränsningar som finns. Och hur mår jag då bäst? Jo genom att ha en liten flock som jag pysslar om och som gör att jag kommer ut o motionerar lite i min egen takt. Så enkelt var det…när saker ställdes på sin spets! Tack för alla varma kommentarer som du skrivit under senaste veckan, jag är så glad över dem. Kram
Detta att ompröva tankar,fundera , tänka till och tänka om tror jag är viktigt att man gör. För det är alltid svårt att veta vad som ska kännas bra och helst rätt. Jag förstår så väl ditt val och att du är nöjd med det beslut du fattat. Det är lätt att tänka ”att gräset är grönare på andra sidan”. Men så är det inte alltid. Ganska sällan tror jag.
Nu har du din ”flock” som du så fint pysslar om och som ger dig så mycket glädje. Och du dem. En härlig känsla som får er alla att må bra. Viktigt att landa i detta.
Önskar er alla nu det bästa.
Vram kram
Trivsel för mig är inga stora saker som ska göras utan de små sakerna i vardagen. Det är att sitta i solen och läsa en bok och veta att familjen är i närheten. Att gå en promenad i vackra omgivningar. Att sitta i soffan alla tre och se en film.
Jag tycker det är trevligt att resa men vi gör det så sällan och det blir så stort då, lite stressande innan. Eftersom jag är sådan. 😊
Inte behöver trivsel vara några stora saker utan det är ju mest i vardagen vi lever. Att där då känna att man har det bra och mår bra, både i kropp och själ, är viktigt. Jag älskar att resa och har rest sedan jag föddes, så det är aldrig stressande utan något jag, hela familjen, trivs väldigt bra med. även vuxna döttrar och barnbarn. Och resandet har alltid varit en del av vardagen på sitt sätt.
Däremot trivs jag inte om tillvaron känns instängd eller ”låst eller begränsad. Har aldrig gjort det. Och både nyfikenheten och upptäckarglädjen finns kvar och den värnar jag om. Också viktigt för att jag ska trivas-
Härliga vyer, själv lever jag just nu i något som är mellan ditt klimat där nere och svensk vinter.
Låter bra! Jag skickar lite sol och värme så kan det blandas med det svenska klimatet. Men kanske är London ett bra mellanting.
Mitt liv har blivit ganska instängt och begränsat, efter jag fyllde 90. Kör inte bil längre. Jag
älskade att köra bil och brukade ge mej ut i Shenandoah Valley eller Blue Ridge Mountains
på söndagsmorgon, då det inte var mycket trafik. Att fara omkring ensam utan mål – underbart!
Otroligt vacker natur.
Kan inte beskriva hur roligt det är för mej att läsa bloggar om resor och få se fantastiska
foton från platser jag inte besökt. Öst-Europa var ju totalt stängt för oss i många år.
Freedomtravel (Helena och Peter) har haft flera fina inlägg om det området.
Jag trivs och har det bra – träffar grannar i olika åldrar.
Men vad skulle jag göra utan min dator! Kälra hälsningar till er alla!
Dittes Stockholminlägg är ju grädden på tårtan. Hur skulle jag veta, hur sta´n har
utvecklats, medan den gamla delen behållits, tack och lov.
en
Tack, Ruth för dina tankar. Jag inser ju också att livet förändras en del men tycker att du är helt fantastisk som hänger med i alla turer. Delar din känsla med att sätta sig i bilen och se var man hamnar. (Har numer ingen bil eftersom vi inte behövde den där vi bor mitt inne i Stockholm.)
Och visst är det fint att kunna resa runt med andra i olika bloggar- Minns också den tid Östeuropa var stängt. Var i Östberlin med min pappa i början av 1960-talet och det var spännande och läskigt. Jag var under den resan också med honom och några av hans vänner till Auschwitz. (Hans vänner hade suttit där och lyckades överleva.)
Jag har förstått att du har fina grannar och en hel del att ta dig för. Nog så viktigt.
Och visst är datorn ett fint sällskap som ger stora möjligheter .
Mer om Stockholm kommer förstås när jag kommer hem igen. Och ett vårlikt Stockholm är svårslaget
Önskar dig en fin helg.
Jag har inte rest så mycket utanför Sveriges gränser, det ska jag ändra på i mitt nästa liv 😉 men jag känner mig ändå nöjd. Att arbeta med nåt man är bra på, att känna att man är uppskattad för det man gör är nåt man får vara mycket nöjd med! Att kunna göra det som du, dvs arbeta när du känner för det, att resa när du vill, måste vara det ultimata <3
Hoppas nu att din söndag blir av det bättre slaget också <3
Jag tror att det viktigaste är att man är nöjd och trivs där man är och med det man gör. Och man måste ju inte göra så mycket. Kan vara fint att baka, läsa en bok, träffa vänner eller att rulla tummarna.Trivseln sitter många gånger inom en själv. Jag är uppvuxen och i stort sett född på resande fot så jag har haft det med mig genom livet.Men hade jag inte det så hade jag inte vetat om att jag skulle trivas med just det. Ofta är det möten med människor och platser som är viktiga och det kan ju ske var som.
Och en bra söndag blev det. Absolut!
Mår man bara bra så är det ju lättare att trivas…men visst, kan ju vara andra pusselbitar som inte passar in riktigt och då kanske det inte är så lätt.
Tex mitt arbete, jag trivs ju där men en del pusselbitar gör ju att det kan bli knepigt ibland, man får försöka sätta pusselbitarna på annan plats men om inte det fungerar så kan ju viss otrivsel infinna sig.
Tur ungarna är fina iallafall.
Ha det bäst.
Visst är det så! Men livspusslet består av många delar som ska passa ihop. Och dte gör de inte alltid.
Vad gäller ditt jobb förstår jag precis. Har ju en bana på dryga 40 år i skolbranschen, varav en hel del år på högstadiet. Och jag har nog jobbat i tämligen lugna områden. Oftast! Att jobba i skolans värld kräver ju att alla pusselbitar är med.
Önskar dig en bra vecka.
Jag trivs bäst i skogen … jodå, jag trivs i övrigt också, även om nu inte livet blev riktigt som vi önskat. Ibland är det tungt med Lasses sjukdom, men vi försöker ändå hålla oss med näsan över vattenytan …
Kram
Nej, livet blir inte alltid som man önskat, hoppats eller tänkt. Och vad livet har med sig vet man inte. Förstår att det är knepigt med Lasses sjukdom och att det ibland krävs rejäla krafttag för att hålla huvudet över vattenytan. Skogen och naturen har du helt nära och jag förstår att den ger dig både energi och glädje.
Kram och många tankar