Search results for

just här och nu

Foto Stockholm

Just här & nu

7 augusti, 2017

Södermalm möter med halvsol denna måndag förmiddag och jag slår mig ner på den efter gårdagen regndoftande balkongen med en extra kopp kaffe. Även blomorna har en frisk regndoft och de ser pigga ut. Kommer inte att behöva extra vatten idag.  Förmiddagen har gjort entré och jag är här, här på balkongen både till kropp och själ. Många gånger är jag fysiskt på en plats men tankarna kan då ha skenat iväg mot nya mål och möten. Men nu är jag alltså bara här.  Här och nu är veckans ord i hos Sanna i Gemsweeklyword ord som fritt kan tolkas i ord och bild och här finns också andra tolkare med.

Jag sitter i min stol och blicken går österut. Hammarbykanalen, en del av Östersjön, ligger nedanför och de vanliga husbåtarna, de som alltid finns här, ligger på sina platser. Husbåtarna som har tillstånd att ligga här här måste alla kunna flyttas och detta är för att de vartannat år måste på genomgång för besiktining så att de uppfyller de säkerhetskrav som gäller. (Brandsäkerheten är extra viktig.) Husbåtarna här har kommunalt vatten, el och avlopp och betalar en månadsavgift för att få ligga här och tillstånd krävs. Här finns även några säsongsplatser men även då måste tillstånd sökas och båtarna uppfylla säkerhetskraven. På andra sidan kanalen syns en liten del av  Södra Hammarbyhamnen, Hammarby sjöstad, som också räknas till Södermalm trots att det inte ligger på “malmen”.

Globen är alltid mäktig att se och nu såg jag att något rörde sig här, något som klättrade. 

Jodå, här är det ett par personer som håller på med något arbete, väl fastspända i linor.

Högt är det förvisso, drygt 85 meter över markytan  och totalhöjden är 130 meter över havet. Globen är i huvudsak byggd av betong, stål, aluminium, plåt och glas. Globen tog tre år att bygga och invigdes i februari 1989. Globen är en stor inomhusarena och som vid konserter kan ta emot drygt 16 000 personer (en del ståplatser) och vid ishockey ryms ca 14 000 . Globen är en “multiarena” och kan snabbt anpassas till olika evenemang allt efter behov. Är man sugen att se Stockholm från ovan så går det en s.k. skylift upp till toppen och en vacker dag så har man här en fin vy över Stockholm.

Jag blickar till höger, och ser  mer av kanalen, liksom Hammarbyslussen som nu är den enda väg för alla båtar, stora som små,  att ta sig in i Mälaren. (Om de inte först vill ta sig söderut till Södertälje förstås) Tidigare kunde de mindre fritidsbåtarna utan mast ta sig ut och in i Mälaren via Karl Johanslussen (vid Slussen) i Stockholm, men där byggs det om så den slussen är stängd och kommer så att vara i många år till.

Hammarbyslussen, invigdes 1930,  med Skansbron underst, en klaffbro som öppnas för segelbåtar. Övre bron är Skanstullsbron. Ibland är det många båtar som vill slussa och då får några vänta. Köbildning gäller, men nyttotrafik som t.ex. sightseeingbåtar har företräde.

Ny slussning, ny broöppning. Skillnaden i vattendjup mellan Mälaren, som ligger högre, och Östersjön är ca 70 cm och beror på om det är hög eller lågvatten.

Jag har suttit ute en timme och solen har kommit högre så de automatiska solgardinerna på kontorsbyggnaden vid slussen har fällts ner- och det är dags för nästa broöppning.  Här kan man sitta länge och alltid är det något som händer.

Här vid Hammarbyslussen ligger också en av Sjöräddningens stationer men just nu är alla båtar ädr inne så läget verkar vara lugnt till sjöss-

Innan dagens bestyr tar vid vrider jag huvudet not norr, bort från vattnen och ser att måsmamman med ungar på taket till huset mitt emot rör sig.  Ungarna växer med rekordfart och skriker en hel de så jag hoppas de snart är flygfärdiga. Jag zoomar in och lyckas få med dem. (I övrigt är det uppsatt spikar på våra hustak för att måsarna inte ska boa här, men här har de hittat en spikfri zoon. )

 

Spanien Torrevieja

Oväder har vi haft – Men nu verkar det ha försvunnit

22 januari, 2020

Ett rejält oväder har vi haft  hos oss här i Torrevieja. Ja, stora delar av Spanien har blivit drabbade och på olika sätt. Hit kom i söndags eftermiddag regnet. Ett regn som hade väldigt hårda vindar i sitt följe och även rejält med åska under natten till måndag. Även måndagen gick i ovädrets tecken. Natten till tisdag var det uppehåll i kortare perioder men med en del åska. Och i sällskap av åskan följde en del blixtrar. Men igår, tisdag lättade det hela och ovädret verkade över för denna gång-

Att det blir oväder här händer då och då och senast jag var med om det var i slutet av april förra året.  Då gjorde  allt regn att det blev översvämningar och bilarna inte kunde ta sig fram och vägar stängdes. (Och att det är väldigt dålig avrinning gör det inte bättre)

Stranden Los Locos, en av stränderna inne i Torrevieja. Det oväder som varit har dragit vidare men det tar tid att få det hela i ordning igen. Tisdag eftermidddag och det oväder som varit har dragit vidare. Här en av stränderna inne i stan, Playa de los Locos.

Torrevieja -märkt med rött här på kartan.

Det blev ett rejält oväder här

men jämfört med många andra platser i världen som brukar drabbas så var det lindrigt. Vindstyrkan uppgick stundtals till 30 meter/sekund och detta förde med sig höga vågor. Uppmätt höjd på dem var  mellan 6 och 8 meter och det ligger en otrolig kraft i både dem och i havet. Vågorna förde med sig både större och mindre stenar som havet slungade upp och som hamnade en bra bit upp på land. En följd av ovädret var också att flygplatsen i Alicante stängdes under söndagen och flygtrafiken blev omdirigerad till den lilla flygplatsen, Corvera, utanför Murcia. (Ca. 7 mil sydväst om Torrevieja)

Playa de los Locos i Torrevieja. Kraftig sjö ligger kvar efter det oväder som varit. Playa del Los Locos. Här ligger kraftig sjö  kvar efter det oväder som varit. 

Just här vid stranden, på en del av den, fyllde man på vit sand för ett tag sedan. En sand som skulle var tyngre och bättre stå emot havets makter. En del av sanden låg kvar men mycket hade också havet tagit med sig ut igen.

Här en annan del av stranden där den gamla, bruna sanden är kvar. Tycker inte just att skillnaden mellan de båda sandsorterna är så stor.  Havet har dragit ed sig båda. (Bilden är tagen i motljus men visst ser man tydligt det upprörda Medelhavet.)

En del höga vågor vittnade om det oväder som varit. Att det varit ett kraftigt oväder vittnade de höga vågorna om.  

Ute på vår promenad för att se förödelsen träffade vi på Ami och Patrik.Och de var även ute i måndags och dokumenterade förödelsen de såg då.

Vågorna förde med sig mängder av stenar upp på land och här har de samlats ihop i högar .

Alldeles här till vänster, vd lådorna, ligger två av våra favorittapasbarer. Här går det inte nu att sitta ute.

Mycket regn och dålig avrinning på gatorna. Men visst  blev speglingarna i vattnet bra.

Vi gick vidare

och passerade av de andra stränderna inne i stan, Playa de la Cura. Här fanns det ingen strand kvar över huvud taget.

Playa del Cura, en annan av stränderna inne i stan , hade ingen strand kvar efter helgens oväder. Playa del Cura hade ingen strand kvar efter helgens oväder.

Och ett “pitstop” är alltid trevligt. Här tillsammans med Ami och Patrik.

Visst finns det entusiaster. Och att ägna sig och vattensport i dessa vågor hör ju helt klart dit.

DElar av strandpromenaden i Torrevieja var avstängda efter allt oväder. Delar av strandpromenaden var avstängda efter allt oväder.

Och att slå sig ner på “min bänk” hade jag ingen tanke på. Havet går här upp flera meter högre än det brukar.

 

Stockholm

Kultur på Södermalm – Och alldeles inpå knutarna

9 januari, 2020

Gårdagens runda här hemma på Söder i Stockholm bjöd på en hel del historia som lättsamt blandades upp med kultur. I och för sig var det inte för mig några  direkta”nya kvarter” jag strosade runt i. Tvärt om. Jag har gått här många gånger men det finns alltid något att titta på och uppleva.

Kultur och historia finns det gott om på Södermalm. Och det blandas fint. Kultur och historia  finns det gott om på Södermalm. Just här är jag  på den östra delen av Åsögatan, på Åsöberget, 37 m över havet. Och i dessa kvarter, har man hela tiden författaren Per Anders Fogelström och hans Stockholmsserie som sällskap.

Kultur och historia på Södermalm

finns det gott om. Och detta är verkligen en stadsdel som har varit i stor förvandling och fortfarande är det. Här blandas det gamla med det nya.  Åsön var det tidigare namnet på Södermalm. Ett namn som kom från den tid då den mäktiga Stockholmsåsen sträckte sig genom hela Stockholm i nord-sydlig riktning.

Gårdagens runda bjöd mig både på en hel del historia blandat med kultur.

Jag startade hemma vid kanalen, vid den röda markeringen och gick norrut fram till  Tjärhovsgatan. Namnet kommer från att det här på gatan låg  en “tjärhov”. En tjärhov var en byggnad där man arbetade med tjära och där man tog bort vattenhaltiga avsättningar från tjära. En hel del sådana fanns förr på Södermalm. (Omskrivna också i Fogelströms Stockhholmsskildringar)

Här vek jag av österut och det första delmålet var Åsöberget och de östra, gamla delarna av Åsögatan. Jag stannade till vid de gamla 1700-tals husen. Hus där många varvsarbetare och sjöfolk bodde som under 1700 och 1800-talet. Här bodde man trångt och fattigdomen var stor. (Mer att läsa om detta finns via länken) Det var också hit, till detta område, den unge Henning kom 1860 från landet för att söka lyckan och arbete här  i staden. (Henning är tillsammans med Lotten, sin blivande fru, två av huvudpersonerna i Fogelströms “Stockholmsserie” som börjar med “Mina drömmars stad”.

Kultur idag. De gamla stugorna uppe på Åsögatan/Åsöberget. Kultur idag. Men livet här uppe på Åsöberget var hårt. Här på 1700 och 1800-talet var det nog få, om alla några, som tyckte att dessa hus var pittoreska eller charmiga. 

Många kultur hus ligger här uppe på åsöberget. Dessa gamla hus, idag kallade kulturhus, förvaltas av “Stadsholmen”.Och de är för uthyrning så man kan ställa sig i kö- Men den är lång och speciella krav gäller på hyresgästerna.

Här Lotsgatan på Åsöberget. Flera av gatorna, grändernarhar namn efter de yrkesgrupper som bodde här.

Från ett berg till ett annat och mer kultur

Jag lämnade Åsöberget och gick en bit söderut och gick uppför backarna till Vita bergen, en park och friluftsområde. Det nuvarande namnet kom till 1967 och innan dess var namnet “Hvita Berget”. Det namnet kom i sin tur till i början av 1800- talet och troligen fick det heta så p.g.a. den vita berggrunden. Även detta är ett kulturområde idag och på olika sätt. I den oländiga terrängen kring Vita bergen bosatte sig även här under 1700 och 1800- talet fattiga människor. Många av dessa arbetade bl.a. i traktens textilfabriker i Barnängsområdet. Under sent 1800-tal skildrar bl.a. Strindberg detta område som “stadens fattigaste och mest vanlottade trakt.” Detta finns med i romanen Röda rummet som kom ut 1879.

Sofia kyrka, 46 meter över havet, är ett landmärke som syns vida omkring upp på sin kulle i Vita bergen.

Barnängen

är ett f.d. fabriksområde som låg här vid Hammarby sjö och i boken Vävarnas barn, den första i  P-A Fogelströms Stockholmsserie,(verklighetsbaserad) beskrivs livet och villkoren här i Barnängens manufakturfabrik under åren  1750 till 1780. Mot slutet av 1600-talet byggde handelsmannen Jacob Gavelius en manufakturfabrik här och som i första hand skulle tillgodose arméns behov av textilier. I området kom också byggnader till för väverier och färgerier.  av 1700-talet var textilfabriken Stockholms största arbetsplats med över 600 arbetare. Textilfabriken upphörde  i början av 1800-talet. Men en ny fabrik tillkom 1868, Barnängens tekniska fabrik. Här tillverkade man då bläck och finare “eau de cologne” men snart kom också produktionen att innefatta  tvåltillverkning. (Än idag finns Barnängens tvålar och andra produkter.) Under  1950- talet flyttades och avvecklades industrierna här.

Namnet Barnängen är en förenkling av ordet Barnstugeängen och kommer från att det här på ängarna  vid Hammarby sjö i slutet av 1500-talet skulle byggas ett barnhospital som skulle tillhöra Danvikens hospital som låg en bit bort.

Jag fortsätter

min promenad men är också på väg hemåt. Stannar  först till och blickar mot Globen och den nya skyskrapan tvärs över kanalen från oss.

Kultur på sitt sätt. I varje dall Globen erbjuder det i variation. Kultur på sitt sätt. I varje fall Globen Vad gäller skyskrapan Stockholm New, som ska vara färdig till hösten är nog det kulturella där en öppen fråga.

Alldeles när jag gått nerför backen från Vita bergen och mot Malmgårdsvägen stannar jag till vid det välkända röd-gröna huset. Hasse& Tages skrivarstuga, Svenska Ords skrivstuga. Detta lilla hus från 1700-talet där så många härliga och underfundiga texter kommit till.  Kultur på alla nivåer.

Kultur på alla nivåer. Hasse& Tage. Här deras skrivarstuga. Kultur på alla nivåer. Hasse &Tages skrivarstuga. Och visst stannar jag till en stund . Och minns. 

Kina Resor utomlands

Festival i Harbin i norra Kina – I en värld av is och snö

9 december, 2019

Det stundtals grå decembervädret har fått mig att gå igenom och rensa bilder från ett par datorer. Och där är mängder av bilder från olika resor jag gjort under åren är lagrade. (Och även på hårddiskar)  Resandet, långt eller kort är något jag gärna gör. Så idag, när jag är hemma i ett halvmulet Stockholm, blir det via bildarkivet en resa tillbaka i tiden. Till  2009 och en festival i Harbin i norra Kina. En festival med tema is och snö.

Och genom att nu sortera ut gamla bilder har jag återupplevt många av de resor jag gjort. För egen del  har jag alltid varit intresserad av att resa och att läsa om resor. Och på senare år har jag fått många bra tips genom olika resebloggar. Just nu, har jag under en tid fått inspiration, fakta och trevlig läsning från bloggen “Grattis världen. En reseblogg med fokus på bekväma resor till bra pris och med många, i mitt tycke, användbara tips.

Festival i HarbinFestival i Harbin i Norra Kina. Här är det skulpturer av snö och is som gäller.

 Harbin

Under åren 2007 till 2010 arbetade jag på Svenska skolan i Peking och under dessa år blev det också en hel del resor både inom Kina och i Asien. Och i februari 2009 blev det en resa till nordöstra Kina och till staden Harbin, en flygresa på ca 2 timmar. Namnet Harbin,  är ett  manchuriskt ord och betyder” platsen där man torkar fisknäten”. (Harbin ligger vid floden  Songhuas östra strand och floden är rik på fisk)  Vad gäller Harbin så är det här varma och korta somrar som är fuktiga och rejält kalla vintrar.

Man räknar med att den högsta medeltemperaturen i januari är – 12 och den lägsta är – 24. Detta är alltså medeltemperaturer. Med tanke på klimatet, snö och frost, mellan oktober och slutet av april så är staden klart lämpad för en festival med snö och is som tema. Och trots att snösäsongen är lång så är den “svarta jorden” i Harbin bland de mest näringsrika i Kina så skördarna blir goda.

Vi flög från Peking till Harbin i nordöstra Kina. En stad som ligger 50 mil från den ryska gränsen.

 

En festival med snö och is som tema

och som anses vara världens största.  Detta beroende på områdets storlek och alla snö och is som är i bruk. Festivalen i sig är en värld i snö och is och en hel del is är hämtad från floden Songhua. I vintras var det 10 år sedan vi var på plats  här. 2019 pågick denna snö och is festival mellan den 5/1, invigning, och den 5/2. I år var det “Harbins isvärld” som var temat och när vi var på plats var det Finland. Varje år bygger man  upp  ett hundratal hus, landskap och skulpturer och enorma mängder snö och is går åt till detta jätteprojekt. Under årets festival räknade man med att 110 000 m3 is och 120 000 m3 snö använts-

Det är också varje år olika tävlingar där skulptörer från 12 olika länder ställer ut sina verk. I övrigt brukar det vara dryga 2000 olika snögubbar i olika former som finns att beskåda längs floden. Välkomna med!

Harbin. En festival i snö och is. Flera stora byggnader har byggts upp till denna festival.  Alla vackert belysta. Alla bilder är  från februari 2009

Fantastiska detaljer och helheter i snö

Kallt var det, -20, och vi vaggade fram som pingviner, väl påpälsade i våra dunjackor och “snowboots”.  Just 2009 var det Finland som var huvudtemat och det framkom på olika sätt runt om i parken. Vi gick runt och såg många fantatsiska skulpturer gjorda i konstsnö. Och först av allt begav vi oss till den finska avdelningen.

Mitt resesällskap; maken och vännen Anna.

Här har vi hamnat i den finska delen av snölandskapet.

“Bank of Finland” är helt byggt av konstsnö-

När det är festival och med Finland som tema är kompositören Jean Sibelius givenOch när det är  festival i snö och is, med tema Finland, så är den musikkompositören Jean Sibelius given.

Jultomten sägs komma från Finland så det är kanske anledningen till att han nu är på besök i Harbin. Och tänk! Visst är det Muminfamiljen som också kommit hit.

Jultomten och ett jullandskap som helt klart är inspirerat från Finland.

Hela Muminfaniljen har rest till Harbi för att vara med på denna snö och is festival.Hela Muminfamiljen har rest hit för att vara med på denna fantastiska festival i Harbin.

Mumintrollen och jag på festival i Harbin, Kina. Mumintrollen och jag på festival i Harbin.

 Till sist, några andra varianter av snöskulpturer. Otroligt välgjorda och med mängder av detaljer. Visst är de fina!

 

På bilden nedan finns de olika vinnarna från OS i Peking, i augusti 2008, avbildade. Fågelboet och den kinesiska muren är annat som här finns med. Allt skulpterat i snö.

 

 

Resor i Sverige

En sevärdhet – Härkeberga kyrka och kaplansgården

18 juli, 2019

Vi lämnade i lördags Hjälmare kanal efter den fina kanalturen  och tog det norra varvet runt Mälaren tillbaka mot Stockholm. Vi passerade Västerås och hade vårt nästa stopp i den lilla byn Härkeberga, en mil nordost om Enköping i västra Uppland. Här väntade en sevärdhet på oss. Ett besök med guidning i den gamla Härkeberga kyrka stod på programmet liksom en visning av den den gamla kaplansgården.

Härkeberga, nordost om Enköping kyrka är en sevärdhetHärkeberga kyrka, med stora delar från 1300-talet är en sevärdhet. Och de gamla takmålningar gjorda av av Albertus Pictor på 1400-talet är verkligen speciella.

Härkeberga kyrka är en sevärdhet

särskilt om man har vägarna förbi Enköpingshållet. Kyrkan hör till Uppsala stift och är till stora delar från 1300-talet.  Och vad som gör kyrka så speciell är alla de  kalkmålningar som finns i taket och är gjorda av Albertus Pictor.  (Via länken finns många målningar och med förklaringar) Alla  målningarna är hämtade från bibliska figurer, väsen ut folktron och exotiska djur.

Men vem var då Albertus Pictor. Han var troligen föd i Tyskland runt 1440 och avled i Stockholm 1550. Han var verksam runt Mälardalen och i inte mindre än i 37 kyrkor här finns han representerad.

Även i sakristian finns Albertus Pictors målningar. 

Här är Jona som blev slukad av en fisk. (Eller var det en val?)

De gamla målningarna i Härkrberga kyrka från 1300-talet är en sevärdhet. Spännande och väldigt detaljrika målningar är verkligen en sevärdhet i kyrkan.

Vackra omgivningar.

Härkeberga kaplansgård är också en sevärdhet

och ligger några hundra meter från kyrkan. Området består av 17 olika byggnader, de äldsta från 1600-talet och framåt, och ägs sedan 1929  av Nordiska  Museet.Byggnaderna här  är av trä och grupperade runt en mangårdsbyggnad. De äldsta byggnaderna är från 1600-talet. En “kaplan” var kyrkoherdens närmaste medhjälpare och idag är namnet kaplan utbytt mot “komminister”.

Här finns  bostadshus, stall, ladugård,bodar, lider, loge och drängstuga. Allt nu inbäddat i vacker grönska.

I bostadshuset tog kaplanen emot sina besökare och hade där ett kontor. En präst på landet var också jordbrukare så årstidernas växlingar styrde arbetet en hel del. Boningshuset är uppdelat i olika avdelningar och har ett stort rum i mitten, en sal.Själva huset är tillbyggt i olika omgångar och interiören går i olika stilar beroende på när de kommit till.

Kaplansgården i Härkeberga, här bostadshuset, är en sevärdhet i sig. Boningshuset och de andra byggnaderna på gården är en sevärdhet i sig.  Här i huset är  många möbler och bruksföremål är bevarade.

I ett av rummen finns flera gamla bruksföremål att titta på. Här en gammal smörbytta.

Många av dessa gamla gårdar hade ett vårdträd planterat mitt på gården. Så också här på kaplansgården i Härkeberga. Ett vårdträd var i svensk gammal folktro det stora lyckobringande trädet på släktens gård. Och förutom att bringa lycka var det tänkt att trädets stora lövkrona skulle hindra gnistor att sprida sig vidare till gårdens andra byggnader som hade vasstak. Att skada eller hugga ner trädet var att dra olycka över gården.

Denna lön planterades här på Härkeberga kaplansgård i mitten av 1800-talet.

Lönnen är verkligen stor med ett omfångsrikt lövverk. Och bakom den ser man tydligt de vassbeklädda taken.

Just nu

hinner jag nästan inte avsluta en resa förrän nästa är på gång. Och nu på morgonen bär det av norrut i Sverige. Höga kusten väntar.

Vi startar i Stockholm och tar oss upp till vackra Örnsköldsvik dit vi kommer sent i kväll. Och trevliga stopp blir det under vägs- Välkomna med till Höga kusten.

Resor i Sverige Skyltar

Furuviksparken har sin plats i Skyltsöndag.

14 juli, 2019

God morgon!  Och dags igen för  ”Skyltsöndag” tillsammans med  bloggvännen BP och många andra. Här är det skyltar av olika slag som gäller och med väldigt fri tolkning.  Dagens skyltar/bilder är hämtade  från gårdagens resa till Furuviksparken. En heldagstur jag gjorde tillsammans med barnbarnen och döttrarna.

För egen del väntar idag en ny jobbresa, en heldagstur där vi reser Mälaren runt.  En av dagens höjdpunkter blir en båtresa,  på Hjälmare kanal och med slussningar inkluderade. Strålande sol i Stockholm och jag hoppas den följer med oss under dagen.

Furuviksparken välkomnar med blommor. Furuviksparken välkomnar med blommor.

 

Furuviksparken

– cirka en mil öster om Gävle är en trevlig bekantskap. En park med mycket natur, djur, upplevelser, tivoli och en hel del annat.  Här har jag varit i unga år och här  var vi när  döttrarna var små. Senaste besöket här, tillsammans med döttrar roch barnbarn, var 2015. Så nu var det dags igen.  Och vilken lyckad dag det blev. På alla sätt. Och besöket här i Furuviksparken ska få ett alldeles eget inlägg i kommande vecka. Men idag är det alltså skyltar från parken som gäller.

Lite gamla skyltar. Kanske kommer ni ihåg några av dem. Jag gör det i varje fall.

Furuviksparken bjuder på mycket av det mesta och även vad gäller slyltar. Furuviksparken bjuder på mycket av det mesta och även tydliga skyltar.

Stora grönområden och hela tiden närheten till de djur som finns i parken gör besöket än trevligare. Här är vi på väg att se lemurer som får mat. Och t-shirten i rött vitt och blått ger en tydlig vink om nationalitet.

Mängden besökare i Furuviksparken med utländskt ursprung var stort. Men många var mer diskreta än denne man. Mängden besökare i Furuviksparken med ursprung i andra länder var stor. Men alla skyltade inte lika mycket.

I Furuviksparken har man byggt ett par stora insektshotell. Och man har lockat hotellgäster till sig genom att bygga olika rum på hotellet. Rum som kan fyllas med bl.a.  bamburör, träpinnar, kottar och kanske tegelstenar. Insekterna söker även skydd mot kyla så det är bra om “hotellet” har ett ljust läge och är placerat 1 -1 1/2  meter ovan marken och har vatten i närheten. Eftersom vi människor har förändrat insekternas naturliga miljö behöver de nu hjälp på traven för att kunna sprida pollen. Blommor och insekter är beroende av varandra.

I Furuviksparken har man låtit bygga ett par stora insektshotell I Furuviksparken har man låtit bygga  ett par stora insektshotell. Och invånarna trivs.

 

Äventyrsön

fanns även när vi var här 2015, men då besökte vi den inte. Här på Gråberget i Furuvik är det kustartelleriet som haft ett batteri (En samling kanoner som samverkar mot främmande styrkor.) “Batteriet” utgick ut krigsorganisationen 1984 och lämnades över till Furuviksparken 1993. Och man kan nu gå ner här i kulvertarna och se hur det såg ut. Och visst gjorde vi det.

Barnbarnet Max, 9 år, inspekterar radarstationen här upp. Och förklarar för mig.  

 

Ett annat äventyr var att pojkarnas moster vann på ett “godishjul”. Mycket godis blev det och lyckliga gossar. Och att utflykta med dessa juniorer är alltid roligt, var sig det är till land eller sjöss. Eller en kombination. (Som t. ex. när vi i Stockholm åkte på sightseeingtur med en amfibiebuss. )

Max är stolt bärare av sin “moster Helens” vinst på godishjulet.

Och William bär på sockervadd. Lycka! Men smaken var nog inte den bästa. En hel del hamnade i en papperskorg. Foto Liv Viberg, Williams mamma)

Fler ”söndagsskyltare” finns här!  Titta gärna in!

 

Resor utomlands Spanien

Mojácar – En liten spansk by med stor charm

17 april, 2019

Det var en strålande morgon. Och även om jag var lite sen ut på terrassen såg jag solens morgontrötta strålar hitta upp mot mot berget och den lilla vita staden/byn, Mojácar.  Hit hade vi tänkt oss  idag. Välkomna med!

Här uppe på berget ligger den vackra byn Mojácar. Utsikt från vår terrass upp mot berget och den lilla staden/byn Mojácar.

Mojácar

har också smeknamnet Mojácar Pueblo, byn. Själva byn ligger 152 m över havet och en bit upp på berget Sierra de Cabrera i provinsen Almeria och distriktet Andalusien.   Även en nyare och modernare variant finns,  Mojácar Playa, eller som man ibland säger Mojácar Marina. Här har läget längs Medelhavet gjort att den tidigare fiskebyn nu blivit en välbesökt och omtyckt turistort.

Vi ville förstås gärna ta oss upp och titta på gamla Mojácar. I sig inga problem att gå de fem kilometrarna uppför. Men vägen är smal och rejält trafikerad så valet föll på den kommunala bussen. Bussen är en ringlinje så det blir dessutom en trevlig sightseeingtur till det facila priset av 1.20 euro, enkel resa. (Bljett köps på bussen)

Den kommunala budden tog oss upp till Mojácar på 10 minuter. På väg upp till Mojácar med bussen. perfekt att den hade hållplats vid vårt hotell. 

Framme och har just klivit av bussen.

Mojácar ligger 158 m över havet. Inte sp högt, men utsikten är magnifik. Särskilt en dag med god sikt. Vacker vy utöver landskapet.

I byn

har människor av skilda slag bott i ca 4000 år;  greker, cartagener, fenicier, romare och morer. De nordafrikanska morerna etablerade sig i Spanien under 700-talet och har satt sin prägel på många byggnader, storartade som mindre. Och morerna kom att bli kvar ändå till slutet av 1400-talet och Mojácar var ett av deras fästen. En jordbävning förstörde stora delar av byn på 1700-talet men så småningom ökade befolkningen igen. En glansperiod var under 1800-talet när det fanns omkring 10 000 invånare. Olika anledningar, där bl.a. sjukdom och svår torka här i ökenlandskapet gjorde att befolkningen minskade drastiskt under 1900-talet. Man räknade med att det 1960 endast bodde 1000 personer i trakten.

En typisk liten gränd i Mojácar.En typisk liten gata i Mojácar Pueblo. De fanns gott om dem.

Men det skedde en förändring.  Politikerna bestämde sig då för att skänka bort gamla ruckel till hus och även mark för att locka mer människor att bosätta sig här. Ett villkor var att marken skulle bebyggas och rucklen rustas upp. Projektet föll väl ut och invånarantalet ökade igen. Många konstnärer valde att bosätta sig i trakten och i byn och 2013 fanns Mojácar med på en lista över Spaniens vackraste byar. Och visst finns det här i Spanien, precis som runt om i världen, många vackra byar. Här har vi besökt några bl.a Alcala del Jucar, en grottby, ca 15 mil nordväst om Torrevieja och Frigiliana som ligger en bit ovanför Nerja på Solkusten.

Följ med på en liten byvandring.

Även Mojácar har kreativa dragningar av elkablar. Även här finns det kreativa dragningar av elkablar.

Ibland blir det lite trångt. Men med god vilja fungerar det.

Gott om blommor på husfasaderna.

Skulle man vilja övernatta i byn finns flera möjligheter. Här ett av flera mindre boenden. Ja, det fanns inga stora…

Många trappor och svindlande gränder. Här är vi på väg upp till byns högsta punkt.

Mirador del Castillo är byns hösta punkt. Kanske har det förr varit en borg, men senast en restaurang. Nu stängd.

Utsikt över trakten och ner mot Medelhavet- Tyvärr var det just här inte helt klart. Men vackert var det ändå.

 

Mer från Mojacar kommer i morgon.

 

Stockholm Trevligheter

Utekväll – En helt vanlig tisdag i januari

16 januari, 2019

Stockholm bjöd oss på sol och lite “bitigt” vinterväder denna helt vanliga tisdag. En långpromenad blev det och i övrigt varvades dagen med ett verkligt spännande samarbetsprojekt. Men tisdag var det och ibland är det också förknippat med utekväll.  Och idag var det just en sådan tisdag. “Lokestisdag”. Alltså middag med vänner på kvartersrestaurangen Lokes bar här på Södermalm i Stockholm.

Utekväll på kvartersrestaurangen Lokes bar på Bondegatan på Söder i Stockholm. Utekväll med vänner på Lokes Bar på Södermalm. 

En trevlig utekväll

med middag blev det på Lokes Bar tillsammans med vännerna Susan och Jörgen. De brukar “checka in” här på tisdagar och ibland är vi medföljande. Alltid lika trevligt och gott. Perfekt också med gångavstånd. Senast vi sågs var i Spanien i samband med nyår och “njutflykter” och sedan dess har det hunnit gå ett par veckor. Så att ses här en tisdagskväll var jättetrevligt.

En lugn tisdagskväll. I alla fall när vi kom och restaurangen fylldes på efter hand.

Stambordet för stamgästerna. Jo, Susan och Jörgen här till dem och maken och jag är “stamgästsvänner.”

God och vällagad mat till rimliga priser uppskattas och så även att ett stort glas vin kostar 54 kr. (I Stockholm ligger det ofta på mellan 80 och 120 kr) Att maten lagas efter att den beställts och att det finns möjligheter att välja till och från vad gäller tillbehören uppskattas också. Och till Lokes Bar är även hundar välkomna. (Men de måste ligga vid  ägarens bord och “uppföra sig”.) En väldigt trevlig kväll blev det. Precis som det brukar bli när vi ses. Att sedan sakta gå hemåt  i kvällningen är inte heller så dumt.

Nytorget. Och i bakgrunden syns Sofia kyrka uppe i Vita bergen.

Och hemma på kajen var allt som vanligt och även joggarna kämpade på i kyliga kvällen.

Och jag kunde inte motstå att gå ut på balkongen och titta mig runt. Fint med alla ljus som speglar sig i vattnet. På andra sidan ligger Södra Hammarbyhamnen (Hammarby sjöstad som inte fysiskt räknas till Södermalm)

Kajen där “vårt hus” står och i bakgrunden Hammarbyslussen, Skansbron och Skanstullsbron.

Vy  österut.

Torrevieja

Här och Nu – Ögonblicksbilder från veckan som varit

23 november, 2018

Jag har samlat ihop veckan i bilder. Här och nu situationer har fångats och från olika vinklar.  Veckan har vädermässigt serverat en mix av regn, sol, blåst och moln. Och som vanligt har trevligheterna avlöst varandra. God mat och dryck i variation, träff med vänner, promenader längs havet, lite jobb, trevliga böcker, korsord och spanskstudier -har lätt fyllt veckan och även gett utrymme för att inte heller göra något. (Men jag måste tillstå att just det är en utmaning för mig.  Att inte göra något.)

Här på Playa del Cura i Torrevieja hade söndagens stora regnmängder spolat bort stranden,Det intensiva skyfallet i söndags kväll och natt och som fortsatte under måndagen spolade bort stora dela av Playa del Cura, en av stränderna inne i stan. 

Här och nu som jag såg det

De stora mängder regnvatten som samlades på gatorna forsade med stor kraft ner mot flera stränder i stan och fört sanden med sig ut i Medelhavet.

Inte mycket sand kvar på stranden efter söndagsnattens intensiva regn. Men kommunen är rask med att fylla på ny.

Ingen trängsel alls på Palya del Cura. 

Mycket regn kom det under ett dygn och det känns betryggande att denna tjur i alla fall har stövlar på frambenen.

“Se på dina skor! Andra gör det” . En gång i världen reklam för Bostons skokräm. Och dessa skor såg jag från vårt “pitstop”.

Här vill det till att ha klackarna i rutorna. Vill till att hålla klackarna i “rutorna”.

Man kan se mycket under ett “pitstop” och bl.a denna bil som skulle in i garaget mellan restaurangens solar och bord. Och visst flyttade vi på oss för att damen skulle kunna köra in bilen.

Att parkera i ett garage som ligger inom restaurangens område är knepigt. Men här lyckades damen fint. Trångt att köra in bilen i detta garage.

På samma restaurang finns flera laddningsstationer mellan borden. Och visst går det bra att lämna sin telefon för laddning för tat återkomma senare. Jodå.  Telefonen låg kvar.

Nytt med laddningsstationer mellan borden.

Lunch, en sen sådan, tillsammans med vännerna Per Ove och Birgitta på en av favoritrestaurangerna, Tasca Nueva Bahia. En rejäl trerättersmeny med dryck för 11 euro och med flera val av både för, varm och efterrätter. Rekommenderas.

Här en sen lunch med vänner på restaurang Tasca Nueva Bahia i Torrevieja. Väldigt gott och trevligt. Tack för en fin eftermiddag.

Ja, det är inte bara vi som gladeligt äter god mat. Såg på en uteservering denna som också satte sig till bords.

Perfekt lunch för en duva. Men servitören var snabbt på plats så det blev ingen längre sittning

En längre sittning blev det för dessa damer som intagit parkettplatsen på en av bänkarna vid havet.

Torrevieja

Tapasrundan -“Ruta de la Tapa” har startat i Torrevieja

16 november, 2018

Igår startade den XVI “Ruta de la tapa” – “tapasrundan” i Torrevieja. Dessa tapasrundor finns på flera ställen i Spanien och kan vara av olika karaktär. I Torrevieja förekommer dessa rundor flera gånger per år och med lite olika inriktningar.  Men nu är höstens runda i gång. Från torsdagen den 15/11 till söndagen den 18/11  är första delen. Och från den 22/11 till den 25/11 är det del två av rundan som pågår. Tapas serveras mitt på dagen mellan 12 och 16.30  och kvällstid mellan 19 och 23. Detta är också en tävling om vilken restaurang som serverar den bästa tapasen. I en kategori röstar gästerna på dels de vanliga och  dels på de tapas som ska vara av gourmetvariant. Och i  en annan kategori är det en mer professionell jury som bedömer de olika varianterna.

Tapasrundan, november 2018 har startat i Toerrevieja.Den XVI omgången av tapasrundan har startat. Och mer info finns här om både restauranger och vilka tapas som serveras.

Tapa/tapas

Tapas i olika varianter testar vi dagligen när vi är här och det oavsett om det är speciella “tapasrundor” eller inte. Väldigt ofta kommer det med en liten “tapa” när man på en bar beställer  en dryck. Den ingår och serveras ofta med lite bröd.  En bit potatisomelett, sardiner, bläckfisk, oliver eller en bit korv är vanligt. Själv uttrycket tapa/tapas har de flesta hört, och det är samlingsnamnet för flera olika smårätter och kommer från det spanska ordet “tapar” som betyder täcka över, sätta på ett lock. Förr var det vanligt med flugor och olika insekter inne på barerna och för att förhindra att dessa drunknade i dryckerna täcktes glasen med ett lite fat. Här på fatet kunde det ligga en bit bröd med olivolja, oliver, eller en bit skinka. Men detta var också ett bra sätt att låta gästerna få något i magen mellan dryckesbeställningarna.

Vanligt är att man beställer in flera sorters tapas och delar på. En “media” är en halv portion och en “racion” en hel portion. Och de olika soeterna av tapas som baren har brukar visas i disken så man kan titta och peka. Prisläget på dessa separata tapas (som man beställer extra) kan variera mellan 75 cent och 1,50. Ibland lite mer. (Ofta kostar här en dryck med “husets” tapa – alltså man väljer inte själv, ca, 1,50. Ibland lite mer och ibland lite mindre.)

Vi startade gårdagens runda på Tapas Bar Catalina, Plaza Castelar, 1. (Nära vattenfallen.)

Tapasrundan

nu i höst har 43 restauranger/barer som är med i “leken” varav en del ligger lite utanför själva stadskärnan. Å andra sidan är det också skönt med lite promenader mellan de olika varianterna av tapas. En vanlig tapa med dryck kostar under tapasdagarna 2 euro och 2,50 för en “gourmet tapa”.  Vad som räknas som räknas till vad står i häftet, men vi tog det som såg godast ut. Vi testade tillsammans med vännerna Anna Carin och Krister fyra olika restauranger och eftersom vi valde lite olika fick vi smaka på fler.

“Catalina” testade vi köttgryta med grönsaker och en krokett  fylld med potatis och mozarella Här hade nog osten försvunnit.Vi var inte direkt imponerade här. Ganska smaklöst. Men köttet var mört.

Köttgryta och “krokett. Mitt betyg blev 2/5 för maten. Vinet 4/5

Vi gick några kvarter bort mot strandpromenaden och slog oss ner på “El Piscolabis” med adress C/Ramon y Cajal, 1. Här valde Anna Carin “merluza” – kummel och vi andra kyckling med grönsaker inbakade i filodeg. Till det en sås med sting.

Anna Carin, Bosse och Krister och här är det minivinglas som gäller.

Små vinglas var det och snålt med vin. Men maten klättrade upp ett pinnhål för min del Betyg 3/5.

Tapas med färg var det här. “Krispig kyckling”. 

Nästa stopp blev på “Paseon” – Strandpromenaden och restaurang La Cantina Cubana. Här testade vi  gratinerade champinjonhattar som var fyllda med ost och skinka. Detta på inrådan av Ama och Anders som just testade dessa. Mitt betyg här blev nog 3.5/5 på både vin och tapa.

Riktigt gott!  Och fin uppläggning. 

Sista besöket för tapasrundan

denna torsdag blev en favorit i repris, Casa Juani, Calle Heraclio 29. Hit går vi gärna då och då både för tapas och lunch och tycker det alltid är ett säkert kort. Det var det nu också. Här serverades antingen en thailändsk soppa med kyckling, grönsaker, nudlar och kokosmjölk eller ett litet bröd med tonfisk och grönsaker.

Fin presentation av Casa Juanis tapas .Och väldigt gott. Betyg 4/5 både på dryck och mat. Väldigt fin service också.

Inga tapas

blev det häromdagen när vännerna Leffe och Ingrid var på besök. Här körde jag riktigt svenskt med köttfärslimpa med gräddsås, ugnsstekt potatis, smörkokta morötter, lingonsylt och inlagd gurka.  Och till dessert  blev det äppelpaj med vaniljsås. När vi är här i Torrevieja och går ut och äter blir det mest på spanska/internationella eller kinesiska restauranger. Undviker helst de som serverar “svensk mat” för den kan jag ju själv laga här. Om andan faller på.  Sen kan man ju fundera vidare på vad “svensk mat” är. Men det är en annan historia…