Monthly Archives

februari 2020

Resor i Sverige

Aktiv semester -Jadå! Vemdalen med skidåkning

29 februari, 2020

God morgon lördag!  Här är det aktiv semester som gäller några dagar och med fokus på skidåkning. Klockan är snart 07.45 och det är dags för en riktigt god frukost på hotellet i Vemdalsskalet där vi bor.  Även idag ser det ut att bli en dag fylld av sol. Härligt!  Så vid 9-tiden vill vi vara på väg upp med liften och ta oss an dagens åkning. Och med tanke på torsdagen och den fina åkningenså kändes det hela väldigt bra.

Ser lovande ut redan tidigt med vacker blå himmel och en sol som är på väg upp.

 

En skidresa blir ofta en aktiv semester

för är man road av  utförsåkning på skidor så är det ju i backarna man vill vara. Och gillar man längdskidor så är det ju på fjället eller i skogen man helst tar sig en tur. (Men tycker man inte alls om skidåkning, eller av olika skäl inte kan åka, så går ju de mer snöiga varianterna bort.)

Gårdagen, fredag, såg ut så här! Välkomna med!

Fler som gillar en aktiv semester i just Vemdalen. Skidåkning gällerKlockan är här  strax efter nio fredag morgon och det är fler än vi som gillar en aktiv semester med skidåkning.  Snart på väg upp med liften.

Bekvämt med 6-stolsliftarna. Och utsikten är njutbar i det soliga vädret.

Lite stelt i första åket men jag verkligen gillar det här med aktiv semester. Lite stelt i första åket. Träningsvärken sitter  kvar sedan torsdagen och varenda muskel ömmar. Men det går över. Jag verkligen gillar det här med aktiv semester.

En tävling, en “kexchokladsjakt/orientering deltog vi i. Gällde att hitta kontroller enligt kartan och svara på frågor.

Barnbarnet Max, hans moster Helen och kusin Leo i rött stämplar sina kort. 

Jag passade också på att fotografera. Fascinerades av molnen som låg så lågt.

Absolut njutbar utsikt.

Stora delar av de “mina” är samlade.

En aktiv semester passar oss fint och att åka skidor här i Vemdalen gillar vi verkligenVi har flera intressen gemensamma men att vara på en aktiv semester med fokus på skidåkning passar oss fint. Här “delar av” mina nära och kära. Några saknas dock. 

Klockan är 16 och det är fortfarande en timme kvar till liftarna stänger. Men jag ger mig för dagen. Fem timmars aktivt åkande för en som inte åkt utför på sex år är helt ok. Jag är supernöjd med dagen och allt trevligt vi haft i backarna. Ihc det kommer även en lördag.

Vemdalsskalet. Nöjd och glad över en aktiv semester här. Nöjd och glad över möjligheten till en aktiv semester.  I detta fall skidåkning.

Och solen sänker sig så sakteliga även över Vemdalsskalet.

 

 

Resor i Sverige

Skidåkning i Vemdalen – En riktigt bra första dag

28 februari, 2020

I onsdags kväll kom vi med tåg från Stockholm hit upp till Härjedalen och Vemdalsfjällen. En trevlig och bekväm resa. Vemdalen mötte oss med vacker kvällssol så redan mottagandet kändes bra. Och inte bara mottagandet utan även vår första skiddag blev riktigt bra. Strålande sol och bra backar gjorde att det blev en perfekt dag för skidåkning. Visserligen är det sportlov i Stockholmsområdet och några andra delar av landet så vi är inte riktigt ensamma i backarna. (Men det hade vi inte heller räknat med)

Fin skidåkning väntade denna vår första skiddag. Här uppe på Vemdalsskalet.Fin skidåkning väntade. Här upp på Vemdalsskalet.

Skidåkning i Vemdalen

erbjuder inom området 35 liftar och 58 nerfarter. Och till Vemdalsområdet hör även Björnrike, Klövsjö och Storhogna. Man kan med buss  (ingår i liftkortet) ta sig mellan orterna så omväxling saknas inte vad gäller nerfarter.

Ändå sedan jag var barn, väldigt länge sen, så har jag haft egen skidutrustning. Och den har bytts ut nu och då. För precis som på andra tekniska områden kommer nyare varianter. Så även vad gäller skidor och pjäxor. Så numer hyr jag  för att vara “uppdaterad” vad gäller utstyrseln.Jag hade hemma i Stockholm beställt utrustning via SkiStar och det var bara att i uthyrningsbutiken ta en nummerlapp och kvittera ut det jag skulle ha. Skidorna var inställda efter min vikt och pjäxorna passade i bindningarna. Hjälm och stavar plockade jag ihop själv. Efter viss möda med att få på pjäxorna var både jag och resten av gänget klart för skidåkning. Vi är totalt åtta personer så lite logistik krävs. Men det är vi bra på.

Mina hyrskidor och pjäxor klara. Gillade särskilt att skidorna matchar min ryggsäck. 

Pjäxorna ska på och det tar sin lilla tid. Liv kommer med uppmuntrande tillrop för det är ganska knepigt att få på dem.

Barnbarnet Max får god assistans av moster Helen

Jag är klar för skidåkning. Och nu väntar Vemdalens backar. Klar för skidåkning. Och förutom att skidorna matcher ryggsäcken så går pjäxorna bra ihop med jacka och byxor.

Då kör vi!

Vi började med “sexstolsliften “upp. Ja, man sitter sex personer i den. Och den går snabbt. Därav namnet, “Skalet Express”.

Max är klar för skidåkning upp på Vemdalsskalet. Max är klar för skidåkning och vi andra också. Visst har han en snygg skiddräkt? Och det bästa är att han syns i backarna.

Ibland blir det en  paus i backen. För Max del en ofrivillig en. Men moster Helen assisterar. 

Jag var lite tveksam till hur min skidform skulle vara. Räknade ut att senast jag åkte skidor var här i Vemdalen 2014. Men det är med skidåkning som med simning och cykling – har man en gång lärt sig så kan man. Måste dock medge att de två första åken så var jag allt lite ringrostig.

Fin skidåkning här i Vemdalen och perfekt väder. Fin skidåkning här i Vemdalen och härligt väder.

Fram på eftermiddagen kändes benen inte helt fräscha längre så vid 15.30, jodå vi hade lunchpaus, så gav jag upp.

Kroppen i gott skick efter torsdagens skidåkning.

 

Kan berätta att träningsvärken gör sig påmind idag. Men kanske kan jag träna bort den med mer skidåkning. Hoppas på det. En strålande dag blir det idag också.

 

 

Resor i Sverige

Tåg till Härjedalsfjällen och Vemdalen- Smidigt och bekvämt

27 februari, 2020

God torsdag morgon! Vemdalen och Vemdalasskalet  anropar! Hit kom vi igår med tåg för några dagars skidåkning.  SJ körde oss galant från Stockholm till Mora och där bytte vi till Inlandsbanan som tog oss vidare via Sveg till den lilla byn Röjan. Två fina tågresor i strålande sol. Kunde inte varit så mycket bättre.

(När tåget rullade in på Centralen så förvissade jag mig om att det var rätt tåg. På infoskylten var det angivet att det var spårbyte men inte till vilket spår. Och jag hade ju inte tänkt mig ett annat resmål. Men det har hänt en gång att det blev fel tåg och det var första gången jag skulle till Arvika.

Vårt tåg mot Mora rullar in i god tid på Stockholms central. Och många resenärer ska med. Vårt tåg  mot Mora rullar in i god tid in på Stockholms central. Resenärerna är många och även om sportlovet här i Stockholm med omnejd pågått några dagar så verkar fjällen locka.

 

Här på kartan är bilvägen markerad men tåget kör i princip samma sträcka. (Dock är Inlandsbanans färdväg betydligt vackrare än bilvägen- ) Vad gäller tiden så tar resan med tåg och sista biten med buss  ungefär samma tid som med bil. Men med bil kanske man också stannar och pausar ett par gånger.

Tåg från Stockholm till Mora. Där byte till INlandsbanan och fortsatt fär till byn Röjan. Ohc sista biten bleb med buss till Vemdalsskalet. Vi tog tåg från Stockholms Central till Mora. Där tågbyte till Inlandsbanan och fortsatt färd till byn Röjan. Och sedan tar  bussen, “Snöpendeln”,  oss den sista biten upp till Vemdalsskalet. 

Äldsta barnbarnet Max ägnar sig åt lite  läxläsning på tåget. Här är det matte som gäller.

Mora. Tågets slutstation. Och tågbyte

Max på väg mot Inlandsbanan.

Framme i Mora. Resan hit med tåg från Sockholm tar ca.4 timmar. Framme i Mora. Resan hit från Stockholm med tåg tog ca 4 timmar.  Här väntade Inlandsbanan. 

Resan med Inlandsbanan

från Mora och till Röjan, via Sveg, ta ca tre timmar.  Och under resan i Dalarna lyste snön med sin frånvaro.Men när vi passerade gränsen till Härjedalen så fanns den här.

Solen var med oss nästan hela resan och ju längre norr ut vi kom desto finare blev vädret.

Tåg. Här Inlandsbanan mellan Sveg och Röjan. Att åka tåg tycker jag om. Och just Inlandsbanan är dessutom väldigt personlig. Om nu en tågresa kan vara det.

I Röjan by väntade “Snöpendeln” en buss på tåget och efter 30 minuters resa var vi uppe i Vemdalsskalet. Här väntade och välkomnade oss dotter Helen.

Framme i Vemdalsskalet. Båda döttrarna och Max.

Högfjällshotellet i Vemdalsskalet där Liv och jag ska bo.

Det här blir bra!

Vårt boende!

Och utsikten.

Nu väntar hotellfrukost, en tidig sådan, att hyra skidor och köpa liftkort. Och givetvis hoppas jag på en fin skiddag i backen.

Stockholm

Välfylld och trevlig tisdag- Och idag till fjälls

26 februari, 2020

Dagarna försvinner i rask takt och efter bästa förmåga fyller jag dem med trevligheter av skilda slag. Gårdagen, här hemma i Stockholm, var inget undantag. Och en välfylld och trevlig onsdag blir det också. Idag ska nämligen SJ och Inlandsbanan ta mig till byn Röjan i Härjedalen.  Tågbyte i Mora och sedan vidare till Röjan och därifrån buss, “Snöexpressen”, en 20 minuters tur, upp till Vemdalen by.

Men åter till tisdagen.

En ny dag! Och välfylld skulle den komma att bli. Tisdag morgon hemma på Söder. Vad gäller det vädermässiga är det svårt att här sia om det. Solen är här på väg upp.Och helt oavsett väder skulle det bli en välfylld dag. 

Tisdagen blev både välfylld och trevlig

och jag inledde dagen med ett morgonbesök hos sjukgymnasten.Försöker få ryggen i bättre skick och bli av med en envis muskelinflammation. Att det var “fettisdagen” kom jag på och fastän jag inte är så förtjust i semlor (väl mäktiga och stora) gick jag in på “Lilla Caféet på Söder”, på Ringvägen 131, vid Skanstull,för att se om de fanns i mindre varianter. Och visst fanns det!

Ett av många trevliga caféer här krokarna. Varmare tider också uteservering. 

Här är det semlor på gång. Man räknar med strykande åtgång.

Och visst fick en nybakad och välfylld semla från Lilla Caféet på Söder följa med hemOch visst fick en välfylld nylagad semla följa med hem. Inga farbriksgjorda varianter här inte.

Inför en fjällresa/skidresa blir det en helt annan packning än för en stads eller solsemester. Nu var det några år sedan jag var iväg på skidsemester så först gällde det att hitta utrustningen. Gick förvånansvärt bra. (God ordning på mina pinaler.) Nästa moment var att prova framförallt överdragsbyxor. Senast de var i användning var 2014. Lite omoderna och fladdriga kändes de men å andra sidan finns det att köpa på plats om de fladdrar för mycket.

Nästa moment var väska. Att ha med en resväska till fjällen har jag aldrig haft utan en “bag” känns mer passande- Och en sådan fanns. Också modell äldre. Men den reste jorden runt med oss 2005 och bör med lätthet klara en tur till de svenska fjällen.

Ungefär vad som ska med. För det lär bli en hel del minusgrader så rätt klädsel är viktigt.

En välfylld väska som är klar för Vemdalen och skidåkningEn välfylld  väska. Och det fanns en del utrymme kvar.

Tisdag kväll

innebär då och då träff med vännerna Susan och Jörgen och middag på Lokes bar. Och det var just en sådan kväll. Alltid lika trevligt och gott och ett bra sätt att spontant ses. (S&J har alltid ett reserverat bord här på tisdagarna) En väl

Välfylld tallrik med en fin köttbit, beasås och sallad. (Man kan här byta ut potatis/pommes mot sallad om man vill)

“Lokekväll.” Bild lånad av Susan. Jörgen, jag och Bosse.

 

 

Foto

Klubb/Klubba – Ordet att tolka i Gems Weekly Photo Challenge

25 februari, 2020

Klubba är veckans ord att tolka i  Sannas roliga fotoutmaning – Gems Weekly Photo Challenge. Vad gäller utmaningen i sig så går den ut på att med bild och/eller text tolka det angivna ordet. Nytt för i år är att alla ord är homonymer. (Ord som stavas och uttalas på samma sätt men med olika betydelse.) Det är också fritt fram för egna funderingar och tolkningar och alla är välkomna att vara med. Ordet har varit med tidigare, i augusti 2019, och då såg tolkningen ut så här.  Så nu var de flesta funderingar jag hade kring ordet redan använda. Så vad göra? Att ooppa över utmaningen denna vecka var inget alternativ. Men på eget bevåg plockade jag bort den sista bokstaven “a” och fick ordet klubb.

Och se! Genast kom gårdagens bokcirkel/klubb med “The Beijing Ladies” upp som ett passande bidrag. (Vi träffades under åren vi bodde i Peking och har även efter hemflytt, runt 2012, fortsatt att träffas. )

Odenplan och Gustav Vasa Kyrka. Och jag är på väg till vår bokcirkel/klubb Odenplan och Gustav Vasa kyrka i strålande sol. Och jag är på väg till vår bokcirkel/klubb.

Klubb

i form av bokcirkel blev det igår. Stockholm bjöd precis som i söndags på strålande och våren fanns i luften. Färden gick per tunnelbana från hemmatrakterna på Söder och till Odenplan i Vasastan. För min del gamla hemtrakter för här bodde jag från 2002 -2004 och det känns alltid lite hemtamt att komma tillbaka till Vasastan, denna fina del av Stockholm.

I vår bokklubb träffas vi ca. en gång i månaden och eftersom vi nu bor lite utspridda utspridda i landet så kan våra träffar ske lite varstans. Eftersom vi inte direkt är uppbundna av “vanliga” jobb så har vi efter hand flyttat träffarna till lunchtid. Betydligt enklare och gör att det också fungerar bra att t.ex. ta tåget hit från Göteborg över dagen.  Och ibland blir det utflykter och upplevelser i kulturens tecken som ett komplement till böcker.

Bordet är vackert dukat  för lunch hos vår värdinna, Marianne. Rosor är det genomgående temat för dukningen. (Både på bordet och servetterna)

Antalet deltagare varierar och vi brukar vara 6-7 stycken, en ganska lagom grupp. Vi ses ofta hemma hos varandra men även i andra sammanhang men då har vi inte vi direkt med böckerna rent fysiskt. Men diskussioner om böcker och boktips har vi med.

Boksamtal och andra samtalsämnen finns det gott om. Här är resor ett hett samtalsämne. Runt bordet värdinnan Marianne på kortsidan, Åsa, Mona, Birgitta och Marita.

Läcker förrätt; rödbetssoppa med pepparrotsyoghurt. Testa gärna! Försvinnande god!

Efter den goda soppan fick vi “blinier”, boveteplättar med goda tillbehör. Och våra samtal fortsatte. Nu med mer fokus på lästa böcker.

Vi läser

oftast inte någon bestämd gemensam bok men ibland blir det så.  Genom att läsa och presentera olika böcker vi läst eller lyssnat på  får vi många smakbitar. Och vad gäller de fysiska böckerna så lånar vi ut till varandra.

Bokprat och bokpresentationer. Och väldigt trevligt.

Visst är böckerna viktiga i vår klubb. Visst är  böckerna är viktiga i vår “klubb.”Men också själva samvaron, alla samtal, god mat och dryck. 

Fler smakprov.

Och utöver dessa hade flera läst  bl.a.  “Drömhjärta” av Cecilia Samartin, “Den tyska flickan” av Arnando Lucas Correra, “Allt jag fått lära mig” av Tara Westover, “De sju syskonen” av Lucinda Riley och “Stjärnklart” av Lars Wilderäng.

Stort tack Marianne för en jättetrevlig och “god” bokklubb med “all inclusive.”

 

Titta gärna in här för att se fler tolkningar av ordet klubba

Stockholm

Söndagspromenad längs Årstavikens vatten- I vårens tecken

24 februari, 2020

Lördagens regn och det mesta av den hårda blåsten som låg över Stockholm hade under natten till söndagen dragit vidare. En vackert blå himmel ersatte också den tunga, grå, filt  av molnsom under lördagen låg över Stockholm. Och för mig, liksom för många andra, blev det en söndagspromenad längs med Årstaviken. (En del av Mälaren)

Skansbron och Johanneshovsbron leder till och från Södermalm. I bakgrunden skymtar skyskrapan Stockholm New/Syockholm 01.Inga bostäder här utan kontor för “kreativa yrken”. Och byggandet har vi följt med intresse. Tyvärr missade vi när alla byggkranar blev nedmonterade och försvann.

Jag startade promenaden hemma på kajen, strax till höger om den röda markeringen och gick bort till Tanto.Där klättrade jag upp på berget och fortsatte tillbaka hem längs kolonilotternas små gångstigar. 

 

En behaglig söndagspromenad

blev det. Och med gott om vårtecken Jag går flera gånger i veckan här längs Årstaviken och viker ofta av, in och upp bland några av  de välskötta koloiområden som finns. Gläds åt att bo mitt i stan men med naturen helt inpå och både Saltsjön (utanför hos oss) och Mälaren på andra sidan Hammarbyslussen helt inpå.

Och just här längs Årstaviken är det lika vackert att gå alla årstider. I januari när jag gick här och tittade då också efter några vårtecken. Väl tidigt för vår då. Men några såg jag. Funderade på hur det såg ut förra året, den här tiden i februari men då var jag och träffade pingviner på Falklandsöarna i samband med vår resa i Sydamerika.

Änderna är också ute på en söndagspromenad. Snarare söndagssimning. Tillbaka till Årstaviken och min söndagspromenad. Vintergäcken fanns i mängder både i koloniträdgårdarna och längs vattnet. 

Änderna är också ute på en söndagspromenad. Snarare söndagssimning. Änderna var också ute på sin söndagspromenad. Snarare söndagssimning. Skönt för dem att slippa is och snö.

Det vackra vädret lockar många till söndagspromenad längs Årstaviken. Många är ute på söndagspromenad i det vackra vädret. Fint också att hitta en bänk att slå sig ner på.

Vid Tanto viker jag av och går uppför de branta trapporna. Här uppe är jag nästan ensam. Och vägen tillbaka går jag här uppe bland de små stigarna som tar mig längs kolonilotterna.

Blåsippor har kommit upp på några av kolonilotterna. Ett säkert vårtecken.

och efetr fem km är jag tillbaka nästan där jag började min söndagspromenad. Vid Årstavikens början.Och efter fem kilometer är jag tillbaka  vid Årstaviken. Nästan där jag började min söndagspromenad.

Hemma hos mig på kajen.

Fascineras av molnen som dansar över himlen och närmar sig solen.

Skymningen sänker sig så sakteliga över Stockholm och Södermalm. Och för vilken gång i ordningen, jag minns inte, går jag ut på balkongen och förevigar stunden.

Skymningen sänker sig. Vy från vår balkong  och österut över Hammarbykanalen/Saltsjön ( en del av Östersjön). PÅ andra sidan kanalen ligger södra Hammarbyhamnen/Hammarby sjöstad.

Västerut från balkongen ser det ut så här. Hammarbyslussen, längst bort i bild, har slussportarna öppna för att minska vattennivån i Mälaren.

Skyltar Torrevieja

Spanskt bidrag till Skyltsöndag – Och Torrevieja levererar

23 februari, 2020

Söndag! Och dags igen för en trevlig och rolig ”Skyltsöndag”som bloggvännen BP så förtjänstfullt förvaltar. Här är det ”skyltar” av olika slag som gäller och med väldigt fri tolkning. Visserligen är jag tillbaka i Stockholm sedan i torsdags kväll men det blir ändå ett spanskt bidrag till Skyltsöndag. Håll till goda med veckans skörd.

Ett färgglatt och spanskt bidrag medverkade förra veckan i Skyltsöndag. Så jag inleder även idag med färg. Ett spanskt bidrag, tämligen färgglatt, hade jag med förra veckan, så jag inleder även denna vecka med färg. Liknande kakelplattor finns uppsatta på ett bostadsområde i Torrevieja som heter just “Aldea del Mar”

 

Ett spanskt bidrag

blir det idag också. Passade på att föreviga några varianter innan jag åkte hem. och vi börjat med det drick och ätbara. Uteserveringarna håller öppet hela året och exponerar gärna en del av sitt utbud i olika menyer. På Strandpromenaden i Torrevieja noterade jag ett  “Fever – Treee.” Nej, är inget feberträd utan olika blandningar för drinkar. De anser sig också  ha extra god kvalité på sina varor.  Företaget är brittiskt och grundades 2003.

Fever- Tree. Ett mer brittsikt än spanskt bidrag. Men dryckerna säljs på en spansk bar i Torrevieja. Mer brittiskt än spanskt bidrag.  Men just här säljs drinkmixarna på en bar i Torrevieja.

Och från en dryck till en annan. Nu till ölet “Estrella Damm”- ett katalanskt öl som bryggts sedan 1876 på bryggeriet Damm i Barcelona. Här på ölunderlägget kan man läsa om vilka ingredienser ölet har, varifrån det kommer och hur tillverkningen går till- Bl.a står det “Vi tillverkar Estrellaölet sedan 1876 med råvaror från Medelhavsområdet och samarbetar med lokala odlare som odlar korn. I närheten har vi våra egna mälterier. (Där mälter man kornet. Man väcker alltså de enzymer till liv som kan omvandla stärkelsen som finns i korn till förjäsbart socker)

Ett spanskt bidrag till konsumnetuoolysning. Bryggeriet Estrella Damm berättar om hur de framställer sitt öl. deras öl Ett underlägg och samtidigt ett spanske bidrag till konsumentupplysning om hur bryggeriet framställer det katalanska ölet Estrella Damm.

En gammal coca-cola skylt platser också.

Restaurang Faro ligger vid “Kyrktorget” och den vita kyrkan i Torrevieja. Bra och prisvärda lunchmenyer. Och vill man inte äta så kan man ta en dryck för 1.50 i euro och då ingår en god tapa.

På menyn finns en stor sallad som på spanskt vis placeras mitt på bordet. Sedan finns ett par kötträtter, en fiskrätt och en vegetarisk rätt. Bröd, efterrätt och dryck för 10 euro.

Ytterligare en gammal skylt.

Nu över till fordonsavdelningen.

Spanjorerna är bra på kreativa parkeringar. Och står man inte i vägen så…

Sedan en skylt vi skrattat åt en hel del. Vi är alltså i Spanien, Torrevieja och alldeles där vi bor finns denna skylt. UNdrar om spanjorerna förstår. Till saken hör att p-platserna här utanför husområdet ingår eller så hyr man dem separat. Risken finns att om det är trångt på gatan så ställer man sin bil här i stället. Men kanske kunde en motsvarande spansk skylt vara ett komplement.

 

Busstationen i Torrevieja. Hemresedags. Bilden/skylten avslutar för denna gång vistelsen i Torrevieja.

 

Fler ”söndagsskyltare” finns här!  Titta gärna in! Och välkommen att vara med.

 

 

Stockholm

Hemma i Stockholm igen – Och det känns riktigt bra

22 februari, 2020

Hemma i Stockholm igen! Och det känns riktigt bra. Visserligen är inte vädret så mycket att jubla över vare sig när vi landade på Arlanda i torsdags kväll eller idag – Regn, grått och kraftig blåst idag också. Lockar verkligen inte alls till någon långpromenad. Inte ens till en kort variant. Tursamt nog bjöd gårdagen däremot på  promenadvänligt väder. Så i sällskap av en blekblå himmel och “bitig”vind  gav jag mig ut på en runda.

Fint att vara hemma i Stockholm igen. Här på kahen hos oss på Söder. Norra HammarbyhamnenFint att vara hemma i Stockholm igen. Här hemma hos oss på kajen i Norra Hammarbyhamnen

Att vara  hemma i Stockholm igen

känns alltid bra. Lika trevligt som det är att resa iväg är det att komma hem hit igen. För det är Stockholm och Söder som är hemma för mig. I dryga fem veckor har vi varit i Torrevieja och vårt spanska lilla hus så det var helt klart dags att växla  till några veckor i Stockholm.

Intressant är också att se om det hänt något vad gäller byggnationer eller annat i närområdet/grannskapet när man varit borta ett tag.

Restaurang Thaiboat ligger kvar och kvar finns också där sandstranden brukar vara dessa igloon i plast. Det är populärt att sitta där ute och det finns värme.

Förvisso är februari en vintermånad.Men i år har vintern, i alla fall i Stockholmstrakten,inte varit direkt så närvarande. Snarare verkar en alltför tidig vår ge sig till känna. Noterade att på vår innergård var många buskar buskar i knopp och gräsmattorna var gröna. Snödroppar var framme och påskliljorna hade kommit upp en bit.

Hemma i Stockholm var gräsmattan på vår innergård grön. Hemma i Stockholm, på vår innergård, var gräsmattan grön.

Snödroppar.

Påskliljor på väg upp.

En bit bort längs kajen,

närmare Skansbron och Hammarbyslussen hade bygget av den nya hissen kommit långt. Här har man byggt en inglasad hiss som ska gå från Skansbron och ner till torget och kajen i det nybyggda Fredriksdalsområdet. Hissen är tänkt att sammankoppla det södersidan med kajen i Södra Hammarbyhamnen som ligger på andra sidan Hammarbykanalen. Hissen ska ha plats för 26 personer och kommer att invigas nu i februari.

En del har hänt här hemma i Stockholm när vi varit borta. hissen från Skansbron till kajen i Södra Hammarbyhamnen är nästan klar. En del har hänt i närområdet  här hemma i Stockholm. Hissen ner till kajen på Sjöstadssidan är nästan klar.

Södra Hammarbyhamnen och kajen där sedd från Södersidan. 

Jag har gått mina 5 km. Det har börjat skymma och jag är hemma på vår kaj igen.

Jodå, de vanliga husbåtarna ligger kvar. (Alla husbåtar här måste vara flyttbara av egen kraft)

Hemma på balkongen ser jag två solar som sänker sig i vattnet. Riktigt vackert.

Vacker skymningsbild över kanalen och Hammarbyslussen. Och två solar känns fint att se.

Stockholm Torrevieja

Från Torrevieja till Stockholm – Smidigt och ganska bekvämt

21 februari, 2020

Igår var det så dags för hemresa från Torrevieja. Strax efter klockan 11 lämnade vi vårt spanska näste på “Solskensgatan “och promenerade till busstationen. Härifrån går det i princip varje hel timme direktbuss till Alicantes flygplats. En bussresa som tar mellan 45 och 50 minuter. Smidigt! Och sedan var det dags att vänta på avgång. Men Alicantes flygplats har gott om butiker, en hel del serveringar/restauranger och en bra “lounge” så väntan känns sällan lång. (Annat blir det ju om ett plan är kraftigt försenat)

Denna vy från Torrevieja tar jag med mig hem. Denna vy från Torrevieja tar jag med mig hem. Och här längs havet går jag gärna. 

Att ta sig från Torrevieja

och flyga någonstans är ganska smidigt. (Ja, det är smidigt med bil eller annat färdmedel också) Flygbussen tar en direkt på under en timme till El Altet, Alicante – Elches flygplats. (Liknande förbindelser har även många andra städer i närheten) I området här har det funnits en flygplats sedan 1936 och som byggts ut och till många gånger.  Den nuvarande flygplatsen togs i bruk 1967 men även den moderniseras och byggs ut efter hand. Och en av anledningarna till det är att antalet passagerare ständigt ökar st (Flygplatsen har namn efter området där den ligger och i övrigt ligger den i Elches kommun och i provinsen Alicante.)

Flygbussen kommer och vi är snart på väg från Torrevieja mot flygplatsen i Alicante- ElcheFlygbussen kommer och snart är vi på väg från Torrevieja för den här gången. (Pris 7 euro. Billigare om man är skriven i Spanien och pensionär)

Gatorna i Torrevieja är ganska smala och det är en konst att manövrera en buss mellan butiker och parkerade bilar.

I en trång gatukorsning där bussen svänger ligger en fruktbutik. Och jag är fascinerad var gång att bussen inte hamnar inne i butiken.

Bussen tar oss motorvägen mot flygplatsen och ju närmare Alicante vi kommer ju närmar kommer också bergen.

På vägen från Torrevieja mot flygplatsen i Alicante kommer vi allt närmare bergen.På vägen från Torrevieja mot Alicante kommer vi allt närmare bergen.

 

Snart framme. Och visst är det så att när man lyfter och landar här på flygplatsen så är det bara en kort bit från Medelhavet.

Snart framme!

Terminalen är stor

och det är smidigt att både scanna sitt boardingkort och passera säkerhetskontrollen. (Finns mängder av dem. Här kunde Arlanda se hur de skulle kunna förbättra detta) På 8 minuter var vi klara. Hade bara handbagage med. Så från det att vi gick hemifrån Solskensgatan, väntan på bussen och tills dess att vi var “klara” tog det  1 1/2 timme. ((Vill vara i god tid  till bussen för att få sitta långt fram eftersom  jag  lätt blir åksjuk)

Nu väntan på avgång. Alltså 1 1/2 timme till boarding. 

Planet vi ska hem med har landat så det ser lovande ut.

Att köa är jag inte så mycket för så vi brukar betala lite extra både för prioriterad ombordstigning och för att välja en plats  långt fram i planet. 

Flygledarstrejk i Frankrike, hastigt påkommen, så vårt plan dirigerades om, och fick ta en extra sväng österut. Så resan tog 4 timmar. (Planerat var en restid på 3 1/2 h.)

Hemma

Stockholm – Arlanda mötte med kraftiga vindar och rösegn. Ett riktigt ruskväder. Vi skyndade oss att ta fram jackorna innan vi ilade till flygbussen. Och från det att vi landat på Arlanda tills det att vi klev in genom dörren här hemma tog det 1h och 15 minuter med buss, tunnelbana och promenad hem.

Så från dörr till dörr, inklusive att “vänta” tog resan oss 10 h. Helt ok med tanke på att vi färdats ca 330 mil.

Hemma på kajen på Söder i Stockholm.  Utsikt i regn och rusk i går kväll.

Idag klockan 11 var utsikten denna.

 

 

Torrevieja

Fina dagar i Torrevieja- Och med lite av varje som händer

20 februari, 2020

God morgon! Idag är det dags för oss att  lämna den spanska sommar/vinterstugan. Åtminstone för ett tag. Vi har haft många fina dagar här efter det att  stormen Gloria i slutet av januari gjort sitt och drog vidare.  Mest har vi tillbringat tid här i Torrevieja och i närområdet och det har både varit avkopplande och trevligt. Fina promenader längs havet, några cykelturer och träff med vänner.  Men lite har pckså vi vidgat vyerna. Jag hade en önskan om att få se mandelträd i blom så vi tog en organiserad busstur upp i bergen. En resa norrut längs “vår kust” – Costa Blanca.

Många fina dagar har vi haft i Torrevieja från mitten av januari och till nu. Den svenska vintern känns fjärran-Många fina dagar har vi haft i Torrevieja från mitten av januari och till nu. Visserligen bjöd gårdagen på en del moln men skönt var det ändå att gå längs havet.

 

Fina dagar

har det varit. Och väldigt behagligt att byta ut den gråaktiga vintern hemma i Stockholm mot fin “svensk försommar.”  Vissa dagar och kvällar har också bjudit på mer somriga temperaturer. Även då jämfört med Sverige. (Här i Torrevieja innebär sommartemperaturer något hel annat; dryga 30 grader)

Några var igår sugna på ett bad, trots lite moln mellan varven.  Och Medelhavet lär bjuda på i alla fall +18-19 grader.

Visst kan det vara fina dagar även om ett och annat moln finns på himlen. Lite halvsoligt. Men en del besökare på stranden var det. när vi passerade.  Och det kan helt klart vara fina dagar även om det finns ett och annat moln.

Havet fascinerar mig alltid. Och fina dagar här innefattar också oftast en promenad längs havet. Havet fascinerar mig alltid. Det “ger och det tar”. Och fina dagar för mig innebär nästan alltid att jag tar en promenad längs havet.

Havet skiftade i olika blå och blågrå nyanser, lite beroende på om solen gömde sig bakom några moln eller inte. En del inslag av vitt fanns också. Och på väg mot dagens tapas passerade vi det här tämligen nymålade huset. Färgerna är tydliga och framträdande.

Vitt och blått! Inga tveksamheter vad gäller detta nymålade hus.

Dagens tapa

intog vi på 100 Montaditos på gatan Ramon Gallud 94.  Detta  är en restaurangkedja som finns representerad på många olika ställen i Spanien. 100 “Montaditos” betyder att det finna 100 olika varianter av mindre smörgåsar att välja på. Man prickar i på en lista den eller de man vill ha. Listan, lappen, lämnas i kassan och man betalar. Där beställer  man också sin dryck som tas med . Och när mackorna eller det man beställt är klart blir man uppropad med namn.

På onsdagar och söndagar kostar alla små smörgåsar/tapa 1 euro – även de som i vanliga fall är lite dyrare. Men billigt är det hur som helst. Även andra dagar då priset ligger på  1 euro för en del och 1,50 för annat. (Även andra rätter är dessa dagar reducerad i pris)

 

Dagens tapa, en onsdag, på 100 Montaditos Torrevieja . Dessa fina dagar sitter vi gärna utomhus. Och visst sitter vi gärna utomhus dessa fina dagar. Här dagens tapa. Och dryck.

Stärkta av våra tapas drog vi oss så sakteliga hemåt. Lite att göra i ordning inför hemresan är det ju alltid.