Monthly Archives

oktober 2019

Spanien Torrevieja

I Torrevieja och den väntande sommar/vinterstugan

31 oktober, 2019

Vi är sedan några dagar i Torrevieja och kom hit lite tidigare än planerat. Vår resa längs den spanska Atlantkusten blev kortare än vi tänkt oss.  På just den sträcka, där vi tänkt resa, skulle rälsen läggas om på den smalspåriga järnvägen. Olika bussar skulle ersätta tågtrafiken på delar av sträckan. Men  eftersom jag lätt blir åksjuk så är bussresor ett vågspel. (Får jag sitta längst fram/långt fram så jag ser vägen fungerar det bra) Ett ett par fina tågturer fick vi ändå till. Och även besök i de charmiga byarna  Unquera och San Vincente de la Barquera.

I Torrevieja. Känns bra att vara här också. I Torrevieja.  Känns bra att vara här igen. Skön svensk sommarvärme med +24 grader är behagligt

Tillbaka i Torrevieja

Jodå, det känna bra det också. Men snopet att resan vi tänkt oss, med tåg längs den spanska Atlantkusten, blev betydligt kortare än planerat. Men det är ingen idé att fundera över sådant man inte kan påverka och sommar/vinterstugan här välkomnade oss. Allt är välbekant.  Promenaderna här blir ganska många och långa. Ofta längs havet och trevliga “pitstop” finns att tillgå. Och vill man äta lunch eller middag är restaurangutbudet stort.

Middag på restaurang Alingui i Torrevieja centrumMiddag på restaurang Alingui i Torrevieja Centrum är trevligt. En meny med tre rätter (många valmöjlighetet) för ca 8 euro.Här min tapasförrätt. Riktigt gott.

Efter maten blev det en skön promenad längs havet. Och med +23 grader på kvällen kan man gå i långsam takt. Man behöver inte hålla värmen genom att gå fort.

Ett landmärke. “La bella Lola” fiskarhustrun som så länge suttit här på bänken i Torrevieja och undrar om maken ska komma tilbaka. 

En vacker kväll.

Den långa piren är vackert upplyst.

Och bänken alldeles vid havet och där vi gärna gärna slår oss ner var ledig-

Playa del Cura, "Prästens strand", en av stränderna inne i Torrevieja vilar och inväntar morgondagens besökare. Playa del Cura, en av stränderna inne i Torrevieja inväntar nästa dags besökare. 

 

Resor utomlands Spanien

Medeltida by vid spanska Atlantkusten – San Vincente de la Barquera

30 oktober, 2019

Efter att av en slump, en bra sådan, ha hamnat i den lilla nordspanska byn Unquera tog vi oss  vidare till nästa by. Nu till San Vincente de la Barquera, en medeltida by vid spanska Atlantkusten. Och det var hit vi från början tänkt oss med tåget som ställdes in. Här hade vi  turen att pricka in en av de tre dagliga bussarna som stannade just här.

San VIncente de la Barquera är en vacker, spansk, medeltida by vid Atlantkusten med byggnader från 1200-talet.San Vincente de la Barquera är en vacker medeltida by. Och läget vid havet har gjort att fisket alltid varit viktigt för att försörja sig.

 

San Vincente de la Barquera är en medeltida by

som ligger vackert vid Atlantkusten. Byn har cirka 4000 invånare och består idag av två delar. Uppe på höjden ligger den verkligt gamla delen av byn med lämningar från 1200-talet av ett par sjukhus, en borg och en kyrka. Troligen är byn äldre än så för arkeologer har funnit fynd från 1000 år före Jesu födelse. Borgen är ett landmärke och är väl synligt både från hav och land.  Så det var hit upp vi först av allt styrde stegen.

En spansk medeltida by har oftast en borg. Så även San Vincente. En spansk medeltida by har ofta en borg. Så också San Vincente.

Nedanför borgen i San Vincente ligger den mer moderna delen av denna medeltida by. Nedanför borgen  i San Vincente (en vedertagen förkortning) ligger den mer moderna delen av denna medeltida by.

Vi tar oss uppför trapporna och genom smala gränder för att nå borgen.

Borgen har ett strategiskt läge uppe på höjden och med god utblick både över land och hav. Men visste aldrig varifrån farorna skulle komma.

Här passerar vi själva borgen.

Högst upp finns ruinerna från både ett par sjukhus och en kyrka . Kyrkan blev uppförd mellan 1200- 1500-talet och är troligen byggd ovanpå en kyrka som tidigare blivit förstörd.

“Änglarnas kyrka” – Iglesia señora de Los Angeles”

Byn här, San Vincente, var en viktig del av pilgrimsvägen, Camino de  Santiago de la Compostela. Här stannade många pilgrimer till för att vila eller få sjukhusvård så ett par olika sjukhus fanns.

Till en medeltida by i Spanien hörde förr ofta ett eller flera sjukhus. Så också här i San Vincente de lan Barquera. Till en medeltida by här i Spanien hörde ofta också ett sjukhus. Här “Hospital de la Conception”. Välbeslkt av pilgrimer som vandrade förbi San Vincente på vägen till Santiago de Compostela .

Och utanför murarna bredde det vackra landskapet ut sig.

Namnet San Vincente de la Barquera

är långt och byn kallas ofta bara för San Vincente.  San Vincente/Sankt Vincent var en diakon som dödades i religionsstrider. Han har också kommit att bli vinodlarnas skyddshelgon. (Mer om detta och hur han blev just vinodlarnas skyddshelgon finns att läsa i länken ovan)Vad gäller ordet “barquera” är det en sjöman, en förare av en båt. (Om det också är en plats vet jag inte)

 

Vi fick ännu en fin upplevelse här i byn innan det för oss blev dags för oss att ta sista bussen vidare.

Resor utomlands Spanien

Ett fint möte med Unquera – En spansk by nära Atlantkusten

29 oktober, 2019

Den tågresa vi tänkt göra i längs norra Spaniens Atlantkust blev betydligt kortare än planerat. För i våra planer ingick det inte att tågrälsen skulle repareras och bytas ut längs delar av sträckan. Och att dessa  skulle ersättas med buss. Vi är alltså nu tillbaka i Torrevieja,  tidigare än vi tänkt oss, och utan upplevelsen att ta oss med tåg genom Spanien. Men så kan det bli- Mycket har vi ändå sett och upplevt. I gårdagens inlägg kom vi med en kombination av buss och tåg till den lilla spanska byn Unquera. En by dit vi inte alls tänkt oss. Men ett fint möte blev det.

Ett fint möte. Vy över trakten runt Unqueera med Picos de Europa i bakgrundenFloden Deva delar byn Unquera mellan de spanska norra  provinserna Asturien och Kantabrien. I bakkrunden skymtar bergskedjan Picos de Europa.Och visst var denna vy över nejden ett fint möte med trakten.

Ett fint möte

blev det med denna lilla by. En by som höll på att vakna när vi klev av bussen. För att till viss del gardera oss för hur vi skulle ta oss vidare började vi med ett besök på busstationen. Förnämligt nog var den kombinerad med ett café så vi åt frukost samtidigt som vi konstaterade att någon mer tågresa denna dag skulle det inte bli.(Omläggning av räls pågick) Alltså fick vi tänka om och boka ett par olika bussbiljetter. Och med detta utfört var det dags för att titta närmare på byn.

Ett fint möte blev det med den spanska byn Unquera. Här busststionen kombinerad med ett café och biljettförsäljning. Ett fint möte blev det med Unquera. En by dit vi inte alls hade tänkt oss besöka. Bra kombo med busstation,biljettförsäljning och café. Allt i ett liksom.

Med det praktiska avklarat tog vi oss an byn.En by med dryga 800 invånare och där livet säkert gått sin gilla gång länge-

Smala gator med  färgglada hus och några helt utan.

Ett hus till salu. Kanske ett fynd för den händige. Flera liknande så vi runt om i byn.

Vi stannade till och pratade med ett äldre par som odlade valnötter och lagt ut dem på tork. Detta är egentligen ingen nöt, trots namnet, utan en stenfrukt. (Även i Sverige odlas valnötter men mognar sälla eftersom det är för kallt.) Vi lämnade paret och fick några nötter med oss som smakprov.

En restaurang som gjort hål i taket för att träden som fanns fritt skulle kunna växa. Varför inte?

Förutom möten med olika människor i byn Unquera bleb det ett fin möte med en katt. Vänliga människor träffade vi på i byn och det blev även ett fint möte med en katt. Och katten traskade efter oss på promenaden genom byn.

Alldeles i utkanten av byn betade kor och åsnorna gick fritt. Och grönt är det överallt.

Vad kan göra här i byn?

Ta det lugnt, njuta av naturen och stillheten. Vi uppskattade att det just nu var “turistfritt”. Men det kan variera. Olika vandringsleder till bergsområdet Picos de Europa och nationalparken härlockar många. Likaså passerar en del av vandringsleden “Camino de Santiago” -“Jokobsleden”genom byn. Detta är egentligen en rad olika vandringsleder som går genom Europa och som knyts samman i Santiago de Compostela.

Ytterligare ett fint möte i Unquera. En supermysig restaurang inrymd i en byggnad från 1868. från 1868- Ännu ett fint möte. Ett jättetrevligt “pitstop” i en gammal byggnad. Här är det både bar, café och restaurang.

Och katten följde med oss hit.

Jag fick en rundvandring av restaurangägaren och här är den charmiga pation/innergården.

Och vandra vidare skulle vi göra. Dock inte på “Camino de Santiago”.

Foto

Kalla – Veckans ord att tolka i Gems Weekly Photo Challenge

28 oktober, 2019

Kalla är veckans ord att tolka i  Sannas roliga fotoutmaning – Gems Weekly Photo Challenge. Vad gäller utmaningen i sig så går den ut på att med bild och/eller text tolka det angivna ordet. Här är det fritt fram för egna funderingar och tolkningar. Och alla är välkomna att vara med. (OBS! Sanna  har en ny bloggadress. Finns i länken till henne här ovan)  Det är också alltid väldigt roligt att se hur andra deltagare tolkat det angivna ordet. Kreativiteten är stor.

 Äntligen dags för vår tågresa med FEVE.  Ett spanskt “pendeltåg” ett tåg som går på smalspårig räls.

Kalla

kan betyda olika saker men jag har tagit fasta på betydelsen anropa, locka och välja. Vi är i norra Spanien, vid Atlantkusten och har tillbringat ett par nätter i den fina staden Santander.  Här höll vi de två första dagarna på att regna bort så den tågresa vi från början tänkt oss upp i bergen fick vi ändra på. Men en båttur och promenader i stan blev bra det också.

Regnet drog vidare och det gjorde vi också. Det var en tågresa som lockade.  Vi hade tänkt oss att ta detta FEVE tåg så långt vi kunde och sedan byta till ett par andra för att fortsätta.(Tågens sträckningar avlöser varandra). Och några stopp skulle vi ta på vägen. Jag hade sett ut den lilla orten vid havet, San Vincente de la Barguera (trea av hållplatserna från vänster på tågkartan) som ett bra första stopp.

Först av allt gällde att köpa en biljett och det momenet gick bra.Så med biljetterna i handen passerade vi spärrarna och gick ut till perrongen. Och här kommer en man anställd av föertaget och berättar att just denna dag läggs spåren om så vi kan bara åka med tåget till hållplatsen Cabezon de la Sal.  Fortsättningsvis var det buss som gällde. Och biljetten gällde även där- Jaha!

En karta över ett par av FEVE-tågens sträckningar. Och den vänstra, gröna, linjen skulle vi ta.

I väg

kom vi och tåget puttrade på.  Vår avstigningsstation var nr 21 av hållplatserna, trodde vi. I alla fall enligt kartan. Men icke! Mellan de utsatta stoppen fanns det ytterligare 3-4 stopp så att resan skulle ta tid förstod vi. Enligt tidtabellen skulle tågresan, dessa sex mil, ta en timme och en kvart. Men tid hade vi.

Resenärer klev av efter hand och det blev mer och mer gott om plats. Men trångt var det inte ens vid avresan från Sntander. 

"Kalla den änglamarken eller himlajorden om du vill" - Vackra vyer utanöfr tågfönstren här i norra spanien vid Atlantkusten. “Kalla den änglamarken eller himlajorden om du vill” – Evert Taubes text passade in när vi såg all grönska utanför tågfönstret.

Framme i Cabezon de la Sal och här skulle vi byta och ta en buss ett par mil till San Vincente de la Barquera. Bussen väntade och i var åtta personer som klev på. Bussen stannar förvisso i San Vincente, vid järnvägsstationen, som ligger mitt ute i ingenstans. Men vi hade ju tänkt oss till havet. Bussen fortsatte och vi förutsatte att den skulle  ta oss till busstationen nere vid havet.  Men när vi körde ut på den stora vägen och fortsatte västerut var det bara att glömma San Vincente för denna gång-

I Cabézon de la Sal fickvi byta till buss. Spåren repareras. Kan vi kalla detta otur?Här fick vi byta till buss för att fortsätta. Spåren läggs om och inga tåg kan köra utan ersätts av bussar. Kan vi kalla detta otur? Vi som tänkt oss tåg. Men värre saker har hänt-

Jag frågade chauffören var nästa stopp var och det visade sig vara i en byn Unquera 12 km bort. Så där kunde vi gå av.

Kanske kan man kalla det tur

Vi hamnade alltså i Unquera en liten by med dryga 800 invånare. En by vi inte visst något om. Inte annat än att vårt FEVE tåg hade orten som slutstation och det var här man skulle byta till nästa tåg för att ta sig vidare.

Byn Uniquera i norra Spanien, ca en mil från Stlantkusten. Och visst kan man ka kalla det tur att hamna här. Unquera i norra Spanien, någon mil från Atlantkusten.  Kanske kan man kalla det tur att hamna här. Vi tyckte det.

Här var det inga turister, förutom vi, och livet gick sin gilla gång.

Gamla charmiga hus.

Floden “Rio Deva” rinner genom Uniquera.  I bakgrunden skymtar det snöklädda bergskedjan Picos de Europa där den högsta toppen är 2600 meter.

Bosse traskar på och imorgon fortsätter vi genom byn.

 

Titta gärna in här för att se fler av veckans  tolkningar.

Skyltar Spanien

Santander är platsen för veckans Skyltsöndag

27 oktober, 2019

Söndag! Och dags igen för en trevlig och rolig ”Skyltsöndag” som bloggvännen BP så förtjänstfullt förvaltar. Här är det ”skyltar” av olika slag som gäller och med väldigt fri tolkningen.  Just nu är jag på resande fot i norra Spanien, längs Atlantkusten, så veckans skyltbidrag kommer från staden Santander där vi bott några nätter.

Stor järnvägsstationer i Santander. Härifrån avgår tågen till de lite större orterna. “Stora” järnvägsstationen i Santander. Härifrån avgår de lite snabbare tågen, RENFE -tågoperatör ungefär som SJ (Dock inga högastighetståg) Och vi var här för att på plats få veta mer om olika tågvarianter.  

Santander

kom att bli vår “bas” för några nätter. Det var tänkt att vi skulle stanna här en natt innan vi reste vidare men det häftiga regnandet när vi kom gjorde att vi förlängde vistelsen. Vi var inte alls utrustade med rejäla regnkläder vilket hade varit en fördel.Men å andra sidan så blev vistelsen här mer än bra. Vi lyckades också i viss mån få info om hur vi skulle ta oss vidare västerut.

Vägg i vägg ligger “pendeltågsstationen”/FEVE och det var med dessa tåg vi hade tänkt att ta oss vidare. Vilket vi också gjorde . Med spänningsförhöjande moment. FEVE tågen går längs en smalspårig järnväg och finns främst i norra Spanien. Denna järnväg förbinder mindre orter som inte har en befintlig RENFE anslutning. Flera andra varianter av tåg finns också och varierar i olika delar av Spanien.

I Santander har FEVE- tågen/pendeltågen, till de mindre orterna har en egen byggnad.FEVE- tågen har en egen  byggnad i Santander och här finns en lucka för information. Och de tidtabeller som gäller finns uppsatta på en vägg. Dessa får man fotografera för några andra finns inte att tillgå.

Mer information ville vi ha så ett besök på turistbyrån blev det. Och ett “pitstop”. Här i norr heter det inte “tapas” utan pinchos (på spanska) och pintxos på baskiska. (Ett språk som talas av ca 1 miljon människor i norra Spanien och sydvästra Frankrike) Pinchos kommer från det spanska ordet pinchar som betyder att genomborra. Och dessa små rätter serveras alltid genomborrad av en lång tandpetare.  Vad gäller skillnaden mellan “tapas,” smårätter av olika slag och  “pinchos,” förutom tandpetaren, har jag ännu inte förstått- Inte mer än att man ofta betalar för pinchos och att atpas kan ingå i en dryckesbeställning. Men även detta är nog lokalt.

"Pitstop" i samband med besöket på turistbyrån i Santander. “Pitstop” i samband med besöket på turistbyrån i Santander.

Regnet drog vidare

och med sol i sinnet fortsatte vi att titta runt i Santander. Och här kom vi också att möta “Don Quijote”i form av målningar som skolelever gjort i en gång och bil tunnel i Santander

Ungefärlig översättning ” Vem är denne Sancho som verkar få mina hjälmar att mjukna eller mina hjärnor att göra det.”

 

Vi vill alltid ha en rejäl papperskarta med oss när vi är ute i för oss “nya” städer som ger en helhet. (Telefonen är ett bra komplement men man ser bara delar. ) Att ha koll på väderstrecken är viktigt och ibland kan det vara bra att det finns skyltar även med dem.

Snygg skylt som visar väderstrecken. Fanns flera liknande i Santander. Snygg skylt som visar väderstrecken. Såg dessa lite varstans i Santander.

Nu var ju tanken att vi skulle testa att ta oss längs Atlantkusten med den smalspåriga järnvägen. Men vi hittade ett litet alternativ. Och detta fordon/mopedbil av märket LiGiER tillhörde sportmodellen. Säljs även i Sverige.

Ett annat alternativ att förflytta sig i kan ju vara båt. Intressant modell.

En gammal hederlig telefonkiosk som fungerar. Bra att sådana finns. Och fint att kunna ringa efter  hjälp om det skulle behövas.

Jodå, telefonen fungerade. Och den var hel!

I morgon gör vi en tågresa. Välkomna med!

 

Fler ”söndagsskyltare” finns här!  Titta gärna in!