Monthly Archives

december 2018

Stockholm

Hand till hand, Sagoland och Stockholm – Möten på Fotografiska

21 december, 2018

Fotografiska museet i Stockholm besöker jag gärna och var där för någon vecka sedan. Här pågår flera utställningar samtidigt så det kan vara bra att ha gott om tid vid ett besök.  Att vila fötter och tankar i restaurangen eller caféet kan ge ny energi. Om utställningen “Smile”- “Möt världen med ett leende” skrev jag om den 10/12. En stark utställning som pågår till februari 2019 och som visar hur några barns framtid kan avgöras med hjälp av en ganska enkel operation i gommen. Och det finns hopp. Utställningen Hand till hand avslutades den 18/12 men både “Sagoland” och  “Stockholm for ever” finns kvar en bit in på 2019. Plus en del nya utställningar. (Fullt program för utställningar som pågår och kommande finns på Fotografiska museets hemsida.

Vatten är viktigt för alla oavsett var på jorden vi lever.

Hand till hand

en fotoutställning av  Paul Hansen och Åsa Sjöström. Här handlade det om vattnets betydelse runt om i världen och framförallt att ha tillgång till rent vatten. Man räknar med, enligt WHO/UNICEFs gemensamma program för vattenförsörjning och sanitet, så uppskattas åtminstone 1,8 miljarder människor världen över  dricka vatten som inte skyddas mot förorening från avföring. Bristen på rent vatten,  bra sanitet och hygien gör att sjukdomar och epidemier sprids över kontinenter och nationsgränser.

En hjälpande hand i fotoutställningen "Hand to hand"En hjälpande hand är viktig. Liksom rent vatten.

Sagoland – Wonderland

en utställning av fotografen m.m. Kirsty Mitchell. Ett projekt som är som en saga med många bottnar, på många olika sätt.Projektet med detta “Wonderland” inleddes 2009, strax efter det att hennes mamma avlidit i cancer. Skapandet blev hennes från en smärtsam verklighet och Kirsty Mitchell sökte sig till den sagovärld som hon delat med sin mammaunder sin uppväxte. Och i skogen och runt hemmet fick fantasins karaktärer ett liv framför kameran.

En fantasivärld som blev “en vandring genom helade sorg i sagornas rike.”

“När jag växte upp var blåklockornas plötsliga uppdykande något av det mest fascinerande jag visste. Jag kan inte koma på något annat naturfenomenjag har sett sedan dess som drabbat mig på samma sätt”.

“Stockholm for ever” – ett par exempel från utställningen

Stockholm, en stad i ständig rörelse. “Vi rör oss dagligen här och vi tror oss vara uppmärksamma på på det vi ser. Att se sin stads förändring kan vara lika svårt som att se sina barns utveckling. Plötsligt upptäcker man häpet hur mycket som har hänt”. De tidigaste bilderna som är från Stockholm är från 1800-talet men i utställningen finns fokus på foton från 1930 och fram tills idag.  Verkligen en stad i stor förvandling och på många olika sätt-

Innan Västerbron byggdes var man tvungen att passera Slussen för att ta sig landvägen från Södermalm och till Kungsholmen. Och sedan bron kom till tar man sig direkt från Södermalm till Kungsholmen. Bron invigdes 1935 och då trängdes närmare 20 000 stockholmare för att se den dåvarande kungen, Gustav V inviga bron. Västerbron är 602 meter lång och lär än idag vara Sveriges största bågbro-

 

Västerbron byggs . Foto av Emil Heilborn 1900-2003, ingenjör och fotograf.  (Jodå, han blev 103 år)

Bildserien om Frälsningsarméns arbete skulle bli ett vanligt reportage i tidningen Veckojournalen. Men det växte. Efter två månaders arbete och 2500 bilder blev det tre stora reportage och en bok. Senare kom det även att bli en utställning på Moderna Museet. Bilden här, från raggarnas möte på på Kungsgatan med frälsningssoldaten, kom att bli känd.

Foto av Lennart Nilsson 1922-2017 – Kungsgatan 1963.

 

28 kommentarer
Stockholm

Båtar, vatten, skulpturer och grönområden präglar vår kaj

20 december, 2018

Kajen här längs Norra Hammarbyhamnen, på Södermalm i Stockholm, var länge ett hamn och industriområde som inte var tillgängligt för allmänheten. Men i början och mitten av 1990-talet när området bebyggdes omvandlades kajområdet så att det skulle bli mer tillgängligt. Belysning, ny stenbeläggning, (kullerstenar) bänkar, cykelbana, träd och grönområden, t.ex.  Anna Lindhs park piggade upp och många båtar, mest husbåtar, kom att få sin placering här.  (Båtarna måste vara flyttbara för att få ligga här) Området här längs kajen kom att bli en omtyckt plats att bo på med närheten till vatten, natur och båtar. Och samtidigt med Söders puls nära inpå.

Båtar av olika varianter finns längs kajen i Norra Hammarbyhamnen Kajen utanför hos oss. Hammarbyslussen, Skansbron (nederst) och Skanstullsbron och Johanneshovsbron högre upp. Tvärs över kanalen ligger det nybyggda Fredriksdalsområdet. 

Norra Hammarbyhamnens mellersta del är märkt med rött.

Skulpturer längs kajen

sattes upp inför kulturhuvudstadsåret 1998. Tretton stycken, sju meter höga sten och terrazzoskulpturer placerades ut och av dessa är det sju som har fiberoptikslingor som sprider ljus när mörkret faller på. (Terrazzo är konststen som är framställd av krossad marmor eller av krossade hårda bergarter och cement)  Stadsdelsnämnden i Katarina-Sofia försökte stoppa denna utsmyckning och hundratals boende protesterade och ville absolut inte ha några neonskulpturer i detta område. Men skulpturerna kom på plats trots protesterna.

Här en av de blå skulpturvarianterna. 

Skulpturerna har olika belysning och förutom den blå finns grönt och rött. Skaparna av dessa omdiskuterade skulpturer är svensk/danska,  Gun Gordillo och Freddy Fraek. Längs kajen finns på en del platser s.k. “fågeltrappor” där man lätt kan nå ner till vattnet.

Båtar och fartyg

väcker ofta intresse både för de som passerar här och de boende. Det finns alltid något att titta på. Man räknar med att det här varje år passerar ca 4 500 fartyg och 33 000 fritidsbåtar. Och nu när  Karl Johan slussen vid “Slussen” är stängd några år för ombyggnaden blir det ännu fler fritidsbåtar som passerar Hammarbyslussen. Detta är nu enda vägen att ta sig mellan Saltsjön/Östersjön och Mälaren.

Stockholm hamn har fortfarande kvar verksamhet här i Hammarbykanalen med bl.a transporter till Fortum, värmeverket. Även en del bogserbåtar ligger längs kajen.

Skeppet Gratia ligger vid kajen utanför vårt hus.

Skepp längs kajen

finns det gott om och de flesta tillhör Hammarbyhamnens fartygsförening som bildades 2003. Detta är en intresseförening för fritidsskepp. Här ligger många unika skepp med sin egna intressanta historia. Och skepp är de och för att kallas skepp ska längden vara minst 12 meter och bredden 4 meter.  De flesta är idag husbåtar men kan ursprungligen varit något helt annat; fiskebåtar, lots eller passagerarbåtar, bogserare, kanal eller fraktskutor. Gemensamt för alla båtar här är att de måste kunna förflyttas för egen maskin så de är alla ombyggda, rustade och godkända för sjöfart. Till de flesta skeppen hör också en namntavla som berättar om deras ursprung.

Alldeles nedanför oss ligger ståtliga Gratia. Byggd 1946 i holländska Groeningen och hade Härnösand som hemmahamn.Gratia gick i kusttrafik med styckegods och spannmål men togs ur trafik 1985. Fartyget bebos hon året om  och lastrummet är ombyggt till en 200 m2 stor salong. Sommartid så ser Gratia ut som prunkande trädgård. Helt översållad av blommor och växter. (Denna bild är från i somras med de andra är nytagna idag.)

Gratia i sommarskrud. Som ett växthus. Tagen i augusti i år.

M/S  Sjöstjärnan

med  det tidigare namnet Polstjernan, levererades från Göteborgs Mekaniska Verkstad till “Venerns Seglationsstyrelse” i Åmål 1890 som lotsångare. Hon köptes av Mariestads bryggeri  och fraktade öl runt Vänern fram till 1970.  Hon levde ett brokigt liv med olika ägarbyten och uppgifter, och kom på plats här vid kajen 1988. Ångmaskinen är utbytt mot en modern volvodieselmotor.

Nella, ett annat fartyg längs kajen.

M/S Crusco

var planerad att byggas i aluminium men så blev det inte utan de som skulle köpa henne valde betong i stället. Hon byggdes mellan 1974 till 1980 på Lidingö och på den tiden var detta ett nytt material. Båten användes flitigt av ägarna och det blev många resor, bl.a. till Helsingfors.  Några ägarbyten har även skett här och 2014 kom hon till Hammarbykajen och är nu hem åt en ny ägare.

Gott om olika båtar är det längs Hammarbykajen och alla med sin speciella historia.Här "Crusco" - en båt i betong. Betongfartyget M/S Crusco

M/S Stjärnfors

är ganska ung, byggd 1962 i Flekkefjord i Norge. Hon såldes till Göteborg och fick namnet Gullmaren och användes här som fiskefartyg och senare för fångst av skaldjur i Skagerrack. Några ytterligare ägarbyten blev det och sedan 2013 finns fartyget här vid kajen och renovering pågår.

Stjärnfors under renovering.

Och förutom fartygen så verkar det även finnas tomtar i närheten av kajen.

 

 

16 kommentarer
Stockholm Trevligheter

Uppiggande, färgstarkt, gott och trevligt.

19 december, 2018

Lite snö har fallit i huvudstaden och visst lyser den upp dessa ganska grå dagar. Och vill man ha mer färg i tillvaron får man nog stå för det inslaget på egen hand. Åtminstone ett tag till. Visserligen finns julbelysningar, julskyltningar och annat som kan bidra till att lysa upp tillvaron. Men för egen del så är jag inte så där julig så jag kompletterar gärna med  det där “andra” som också är uppiggande.

Uppiggande med lite snö som lyser upp de tämligen grå dagarna. Härhemma på Hammarbykajen. Lite snö som fortfarande är vit ligger kvar och lyser upp. Här hemma på kajen. Nytt byggs och en del gammalt finns kvar.  

Vid “Svampen”

“känd mötesplats” på Stureplan i Stockholm, mötte jag väninnan Ninni. Och här funderade vi över var vi kunde inta en sen lunch Utbudet av restauranger i området är stort så vi fick fundera lite.

Själva Svampen byggdes som ett regnskydd redan 1937 av stadsträdgårdsmästaren och arkitekten Holger Blom och stod kvar till 1988 då den revs. Men den byggdes upp på nytt igen några år senare. Svampen är en betongkonstruktion och där “kragen” vilar på en 3,3 meter hög pelare. Alla var inte direkt förtjusta i konstruktionen och Stockholms skönhetsråd med arkitekten Ragnar Östberg (har bl.a. ritat Stockholms stadshus) i spetsen tyckte inte att denna betongklump passade in i miljön, men den fick stå kvar. Och ända fram till högertrafikomläggningen 1967 fungerade den som kiosk, mötesplats och regnskydd. Svampens konstruktion hade tagit skada när trafiken lades om  så de revs 1988. Detta var något stockholmarna i högsta grad ogillade så en ny “Svamp”, en kopia, byggdes upp. Visserligen står den inte på exakt samma plats, men nästan.

(En annan “Svamp” är ju vattentornet  i Örebro. Dock betydligt yngre. Finns mer att läsa om det här. Var där till första advent. )

 

Ganska grått även vid Stureplan.  Här “Svampen”, en vanlig mötesplats i stan.

 

Ett uppiggande och trevligt

lunchställe med god mat ville vi ha. Och i det valet förflyttade vi oss till betydligt varmare breddgrader. Vi tog en lunchresa till Thailand och till ön Koh Phangan.  En ö jag besökte för länge sedan.(Här var jag redan i slutet på 70-talet några gånger men då fanns inte direkt datorer och bloggar )

Att komma in på restaurang Koh Phangan, (vi var på Nybrogatan, men restaurangen finns även på Södermalm i Stockholm och i Uppsala) är lite som en att förflytta sig till en liten restaurang vid stranden i Thailand. Absolut “more is more” vad gäller lampor, färg, mat och miljö. (Här finns en lunchmeny som är  billigare och en kvällsmeny med lite högre priser) Riktigt god mat och tydligt angivet på menyn var rätternas “hetta”. Vill man inte ha stark mat finns även sådana val, liksom rent vegetariska rätter.

Jodå, en vit julgran mötte oss i entrén.

Uppiggande och färgstark miljö på restaurang Koh Pangan i StockholmFärgstarkt!

En tuk tuk finns också.

Färgglatt även på toaletterna.

Inte direkt grått….

Ninni åt en vegetarisk wok med tofu och grönsaker. Gott och rikligt.

 

Uppiggande att både äta och se på var min wok med skaldjur, bläckfisk och grönsaker på restaurang Koh PhanganganJag valde whiskymarinerade skaldjur och bläckfisk i en mustig thailändsk wok med chili och vitlök. Starkt och gott!

En välbehövlig promenad blev det efter den sena lunchen. Även den var uppiggande. Och vacker.

 

 

42 kommentarer
Foto Stockholm

Glas – Veckans ord i Gems Weekly Photo Challenge

18 december, 2018

Glas är ordet att tolka denna vecka i Sannas roliga fotoutmaning – Gems Weekly Photo Challenge. Utmaningen i sig är att med bild /och/eller/ text – tolka det angivna ordet. Här är det fritt fram för egna funderingar. Och alla är välkomna att vara med. I veckans omgång har jag valt  världens största sfäriska byggnad, Globen – (En sfär är en klotformad kropps yta och alla punkter befinner sig på samma avstånd från sfärens medelpunkt, centrum- radie)  Vad gäller Globen är  det en byggnad som finns med i mitt dagliga liv här hemma på Söder i Stockholm och som jag  ser från alla fönster. (Några bilder är helt nytagna och andra från mitt arkiv.)

Globen, Eicssom Globe, är en arena byggd av glas, betong, stål och aluminium.Globen färgas  allt efter de olika evenemang som äger rum. Här en kraftigt inzoomad bild från vår balkong. Globen ligger ca 800 m bort fågelvägen.

Globen består av en konstruktion av glas

betong, stål,  aluminium och plåt – i huvudsak. Globen, officiellt Ericsson Globe, ligger i Stockholmsområdet Johanneshov, några kilometer söder om city.  Globen består av flera byggnader och den största är själva arenabyggnaden som allmänt kallas Globen. Invigningen var i februari 1989 så den har några år på nacken och nu läste jag att det är dags här för viss renovering. Globens höjd är ca 85 meter (totalt 130 meter ö.h.) och den utvändiga diametern är dryga 110 meter. Själva kupolen bärs upp av 48 stålpelare som sträcker sig till halva byggnadens höjd. Känns rejält.

Globen och hela området omkring ritades av Berg Arkitektkontor som vann den projekttävling som utlystes av Stockholm stad. Men när Globen skulle börja byggas hade finansiärerna hoppat av och den vinnande arkitektgruppen lyckades ordna nya finansiärer och första spadtaget togs i september 1986. Och tre år senare var det dags för invigning.

Mycket är det som ska byggas både här i Globenområdet och på Södersidan, mest kontorshus. Men även det gamla finns bevarat. Tursamt nog.(Bild från igår kväll)

En inzoomad Globen. Lite snö har också fastnat. (Gårdagskvällens bild)

Globen används

för olika sport och underhållningsevenemang och antalet besökare arenan kan ta emot varierar. Vid ishockey ryms ca 14 000 åskådare (en del är ju då is) och vid konserter kan dryga 16 000 få plats.  Publikrekordet har hårdrockbanet Metallica som i maj 2018 hade 17 303 besökare.

Globen i juni månad 2018.

För att få in ljus i Globen finns det runt om, både i övre och nedre delen,  många fönster av glas. 

En gondolbana i glas

“SkyView”  löper på Gobens västra utsida.  Dessa två gondoler tar besökare upp till toppen. Ingång från Arenatorget alldeles vid Globen. (Priset är för barn mellan 5 och 12 år och pensionärer 120 kr och för övriga 150 kr. ) Skyview invigdes i februari 2010 och tar passagerarna upp till toppen där gondolerna stannar en stund så att man kan se på utsikten. En resa upp och ner tar ca 20 minuter. Och även för dessa glasgondoler ansvarade Berg Arkitektkomtor AB.

Här syns tydligt de två gondolerna i glas som tar besökare upp på toppen. För några år sedan gjorde jag denna tur med barnbarnet Max och det var väldigt uppskattat. (Blogginlägg om  finns här.)

Här de två gondolern av glas som tar besökare upp till Globens topp.

Är det vackert väder har man en verkligt fin vy över Stockholm med omnejd uppe från toppen av Globen. (Arkivbild och inzoomad från vår balkong)

Dagens Glob.

Att ta sig hit. Intill Globenområdet ligger Globens tunnelbanestation (grön linje ca 9 minuter frn T-Centralen och även tvärbanan stannar också här. Nära ligger också Gullmarsplans och Skärmarbrinks tunnelbanestationer med några minuters gångväg till Globen. Kommer man med bil finns parkeringsgarage och med tur även lediga p-platser.

Titta gärna in här för att se fler av veckans kantiga tolkningar.

 

32 kommentarer
Trevligheter

Full fart i huset – Gott och trevligt blev det

17 december, 2018

En vecka kvar till julafton! Känns lite annorlunda att vara hemma i Sverige denna tid för så brukar det inte vara. Vi har under några år varit i Thailand under december och så även över julhelgen. Och förra året tillbringade vi för första gången  december och  julhelgen i Spanien. Hur det blir i år är fortfarande en öppen fråga. Spontana infall dyker ju upp då och då. Mer planerat var då “pysselträffen” här hemma i lördags. Då var det full fart på det mesta.

Snön kom till Stockholm i natt och så här såg det ut nere på kajen hos oss på Södermalm.

Full fart

var det redan från start här hemma.Vi var nio stycken som samsades om ytan och det hela flöt på oklanderligt. Vad som stod på “att göra listan” var pepparkaksbak, godistillverkning och bakning av syltkakor  som var Max önskan . (Äldsta barnbarnet, åtta år) En hel påse med inspiration till andra julpysselsaker fanns också om någon hade haft lusten.

Full fart med pepparkaksbak. Gamla pepparkaksformar, ärvda efter min mamma, fungerar utmärkt. Tror de varit i farten i ca 80 år, så snart antika.

Yngsta barnbarnet William 5 år får lära sig av kusin Leo hur man kavlar.

Glasyren på.

Samtidigt som pepparkaksbak pågick i köket var hallongrottorna/syltkakorna på gång . Recept här-

Full fart gällde även vid tilllverkningen av syltkakornaHelen, (yngsta dotter, en kvart yngre än sin syster) Max och allas vår vän Sara. (Varit klasskamrat med Helen sedan klass 1 och vänskapen har bestått alla år)

Riktigt fina blev syltkakorna. Och mycket hallonsylt skulle det vara….

Godis hör till. Och ska det vara så ska det. Här är “rocky road”. Innehåller mycket av det mesta; ljus och mörk blockchoklad, dumlekolor, marshmallows och salta pistagenötter. Recept finns här.

Väldigt goda men en bit räckte långt.

Middag blev det förstås fram på kvällskvisten och spagettin och köttfärssåsen smakade väldans gott. Och kan man änka sig att det också kommit en leverans från Tomten och det var ju lika bar att dela ut den när den ändå var på plats.

Alla är samlade och paketutdelningen påbörjas. Många paket fanns det. 

Sara fick en jultröja som verkligen blinkade-

Lite dans mellan paketöppningen. Full fart även här.

 

Lego till Max och William fanns också i något paket och här satte kreativiteten in.

 

En av mina klappar, en ljusstake, från “Helenfamiljen.” Jag vet att jag för länge sedan såg denna på Designtorget i Stockholm. Men då blev det bara en titt. Men jag tyckte den var så vacker. Nu blev den i alla fall min och den gläder mig så.

Min fina ljusstake passar fint i närheten av den tavla vännen Tove målat. Tavlan fick jag i present i samband med hennes vernissage förra sommaren. (Sedan i somras bor Tove i Arvika)

 

34 kommentarer
Resor i Sverige Skyltar

Arvikas bidrag till dagens skyltning. Håll till godo!

16 december, 2018

Söndag igen! Och dags igen för den trevliga och roliga ”Skyltsöndagen” som bloggvännen BP så förtjänstfullt förvaltar. Här är det ”skyltar” av olika slag som gäller och tolkningen är väldigt fri. Veckans skyltning blir också värmländska Arvikas bidrag och är hämtade från mitt besök där i veckan. Håll till godo”

Vacker solnedgång i i sjön Glafsfjorden. Här Arvika hamn.

Arvikas skyltbidrag

blir variaret, precis som staden i sig.

Arvikas järnvägsstationTåget som jag kom med till Arvika fortsatte mot Norge – Kongsvinger och  slutmålet Oslo.

Arvika har jag passerat många gånger med både tåg och bil men det har då inte blivit något stopp här. Nu var det alltså dags för ett besök här hos min vän Tove som flyttade hit från Skellefteå i somras.

Tove målar och mängden tavlor är stor och varierad.

Kanske skulle jag fylla denna lediga reklamplats med någon av Toves tavlor. Bara en tanke.

Arvika ligger alldeles vid sjön Glafsfjorden och hösten år 2000 orsakade den kraftiga översvämningar i Arvika och orsaken var ett kraftigt och ihållande regn. Evakueringar blev nödvändiga och översvämningarna orsakade skador för tusentals husägare och staden i stort. Barriärer hade byggts upp men vattnet steg över dem.

Glafsfjorden nådde den 30/11- 2000 den osannolika nivån av +48.3 meter – Alltså 3 meter över normal vattennivå.

Under besöket i Arvika

tog vi en titt på det fina Rackstadmuseet där grunden för konstnärskolonin Rackstadmålarna lades. (Skrev ett inlägg om detta här.)

Arvikas konstnärskoloni, Rackstgruppen finns omskrivna i flera böcker. Olika böcker finns som berättar mer om denna konstnärskoloni. Roligt att få vetamer om ett stycke svensk kulturhistoria.

Många steg hann vi gå och även om Arvika i sig är en liten stad så är den vidsträckt.

En bit av Kyrkogatan, en av Arvikas affärsgator. Här ligger också några av stans hotell-

Vi passerade det stora luftiga biblioteket där lilte Muminjul visades.

 

Glafsfjorden och kontakten med vatten är hela tiden nära. Och att mata fålarna som lever här undanbedes. Kommunen lägger ut mat åt sjöfåglarna och det finns också en del här där det ständigt är öppet vatten. (Det finns en sorts fontän ) Anledningen till skylten är att många av gammal vana matar sjöfåglarna  med bröd . DEtta i sin tur innebär att de äter sig mätta på brödet och då inte får i sig alla näringsämnen. Lätt hänt att fåglarna växer för snabbt och att deras vingar inte hinner med och att andra missbildningar uppstår.  (Om fåglarna får”fågelfrön” som har mer näring så är det annorlunda- )

 

Mörkret kom snabbt och på vägen till Arvika station passerade vi Arvikas fint upplysta musikskola

 

Dags för hemresa och en promenad till stationen. Nu tar resan till Stockholm ca fyra timmar med ett direkttåg och hela sträckan till Oslo, dryga sex timmar. Detta kan jämföras med de dryga tio timmar resan tog 1905.

Arvikas stationshus invigdes 1867 då järnvägssträckan här till Oslo också var klar.Arvika stationshus byggdes 1867, samma år som bandelen Arvika – Charlottenberg togs i bruk

Tiden i Arvika gick fort men jag kommer tillbaka i sommar. För visst vill jag även se staden och trakten i sommarskrud.

 

Fler ”söndagsskyltare”  finns här!  Titta gärna in!

34 kommentarer
Allmänt

Dagen P – Pepparkaksbak, pyssel och andra trevligheter

15 december, 2018

Lördag! Och för mig stundar dagen P – en “pysseldag” med barnbarnen och huset (lägenheten) kommer att bli välfylld) Nu är ju inte jag den där direkt pyssliga personen men pepparkaksbak ska jag nog få till. Ett önskemål som kommit från  äldsta barnbarnet Max är att även syltkakor ska bakas. Så visst gör vi det. Vad gäller övrigt “pyssel” i dessa tomtetider så kommer det en grupp handlingskraftiga och pysselintresserade “assistenter” som är fyllda med kreativa idéer. Och just att ha tur med att få pysselhjälp har jag alltid haft. Hittade här från den 15/12.2008, alltså tio år sedan och när hela Svenska skolan i Peking var i pysslartagen. Jodå, jag hade kvalificerad hjälp då också.

 

Så här såg det ut här hemma för några år sedan med döttrar och barnbarn i julpysseltagen.

 

Så till något helt annat. 

Bilder.  Jag tycker Instagram är roligt och jag  har ett konto där. Och igår fick jag en presentation av vilka nio bilder som där uppskattats mest.

Bild nummer 1 och 9 är från Sandgrund och Lars Lerins permaneta konsthall i Karlstad.

Bild nummer 2 är från London och resan dit med äldsta barnbarnet Max och båda döttrarna.

Bild nummer 3. Här  försöker jag med en “selfie” men armarna räcker inte riktigt till.

Bild nummer 4 är utsikten från vår balkong hemma på Söder i Stockholm

Bild nummer 5 och 7 är från Kina och kinesiska muren  (Tagna vid olika tidpunkter och olika platser)

Bild nummer 6 och jag fångade solen bakom palmerna på strandpromenaden i Torrevieja.

Bild nummer 8. ???? Tja, inte vet jag.

38 kommentarer
Resor i Sverige

Svensk konstnärskoloni i Arvika – Rackstadmuseet

14 december, 2018

I Arvika finns en hel del att se och uppleva och att detta är en konst, hatverks och kulturtrakt märks tydligt och på flera sätt  sätt. Ett par kilometer från själva  centrum finns Rackstadmuseet som visar svensk konst och konsthantverk med utgångspunkt från en samling konstnärer i Rackstadkolonin/Rackstadgruppen/Rackengruppen. Kärt barn har många namn.

Jag hade tidigare hört talas om både museet och flera av konstnärerna men fick  nu tillfälle att komma hit på besök. Musik och teaterkvällar ordnas här året runt  liksom guidade visningar och föreläsningar. Och under den varma årstiden utgör parken en fin mötesplats.

Rackstadmuseet - Just här bildades en svensk konstnärskoloni

 

Rackstadmuseet och en svensk konstnärskoloni

Rackengruppen, Rackstadgruppen eller Rackstadkolonin –  En svensk konstnärs/konsthantverksgrupp med anknytning till sjön Racken norr om Arvika i Värmland. Här i gruppen kom många kända kontnärer att ingå.  Själva byggnaden, där museet finns, “Haget” är från 1800-talet och var skulptören och bildhuggaren Christian Erikssons födelsegård. Och alldeles i närheten, i den vackra parken, lät han bygga sin kombinerade bostad och ateljé, Oppstuhage, numer en del av Rackstadmuseet. Men arbete väntade för  Stockholm för Christian Eriksson i sTockholm så Oppstuhage hyrdes ut.  Huset blev konstnärsparet Gustav och Maja Fjæstads bostad. Och detta kom att bli stommen till Sveriges främsta konstnärskoloni, Rackstadkolonin. Besök gärna Museets hemsida om du vill läsa och veta mer både om museet och Rackstadkolonin.

 

Christian Erikssons många statyer finns att se runt om i landet och här finns mer att läsa om honom och hans  verk.

Uppgången till museet med en staty av Gustaf Fjæstad.

Byggnaden, som kommit att bli ett museum, har varsamt renoverats och invigdes  av kung Karl XVI Gustav i juni 1993. I ena flygeln visas den permanenta utställningen med svensk konst från från förra sekelskiftet och tidigt 1900-tal av konstnärerna i Rackstadskolonin.

Gustaf Fjæstad 1868- 1948

och är mest känd för sina målningar av vinter och snölandskap. Men han har även bistått Carl Larsson i arbetet med målningen i trapphallen till Nationalmuseum i Stockholm och även varit medhjälpare till Bruno Liljefors arbete med målningen på biologiska museet i Stockholm. Gustaf kom till Oppstuhage tillsammans med sin hustru Maja  och med sig i bagaget hade de en oviss framtid som konstnärer. Båda var mångsidiga konstnärer och utöver målandet ägnade sig Gustaf åt keramik och försökte sig även på att bygga båtar och fioler. Smide och möbelsnickeri var annat som Gustaf också ägnade sig åt med lyckat resultat. En av hans möbelgrupper finns idag på Thielska galleriet i Stockholm.

Målning av Gustaf Fjæstad

Flicka vid vattnet av Gustaf Fjæstad

Maja Fjæstad 1873-1961

började redan som 11 – åring på konstskola i Landskrona. Senare genomgick hon en gedigen textilutbildning och vidareutbildade sig också inom måleriet. Hon flyttade i slutet av 1800-talet hit  till Oppstuhage med sin make.  Trots stor familj och många vänner som besökte hemmet höll hon fast vid sitt konstnärsskap. Trä och linoleumsnitt med växtmotiv och blev något av hennes signum men också en hel del arbeten i textil-

Kuddöverdrag gjort av Maja Fjæstad

“Faster”, en skulptur gjord i brons finns utanför entrén till Rackestadmuseet. Den är  gjord av skulptören Liss Eriksson.  (Liss Eriksson är son Christian Eriksson, som föddes just här på gården.

På  nedre planet

finns skulpturer, möbler och konsthantverk från trakten som också kommit till från slutet av 1800-talet och en bit in på 1900-talet.  Och flera av dessa föremål byts ut under året. Här finns också ett bibliotek med många intressanta konstböcker som man är välkommen att slå sig ner och bläddra i.

Flicka med spegel också gjord av Liss Eriksson.

Keramik av Hilma Persson Hjelm 1877.1953. Lika aktuell idag som den var förr.

 

28 kommentarer
Resor i Sverige

Välkommen till Arvika – En fin stad med stor generositet

13 december, 2018

Det blev ett väldigt fint första möte. Mitt första möte med Arvika. Och jag kände mig genast välkommen av både min vän Tove och staden. Här, i “hjärtat av Värmland,” finns Arvika som i sig bjuder på en trevlig stadskärna med många små butiker, trevliga restauranger och caféer. Här i stan har man inte bråttom. Området runt Arvika erbjuder rikliga tillgångar till friluftsliv med vandringsleder, kanotleder och mängder av cykelvägar. Arvikatrakten har sedan förra århundradet lockat konstnärer, hantverkare och musiker. Och traditionen lever vidare än idag.

God morgon Arvika!

1 = Arvika. I “hjärtat av Värmland”. 

Att ta sig till Arvika

är möjligt på många sätt.Många passerar här med bil till och från Norge. “Värmlandstrafik” svarar för all regiontrafik med bussar och tåg i Värmland. Flygplats finns inte men från Arvika är det ca 15 mil till den internationella flygplatsen Oslo Lufthamn(Gardemoen) i Oslo. Även viss flygtrafik förekommer till och från Karlstad flygplats. Har man båt så har Arvika Sveriges innersta hamn med förbindelse med havet genom olika sjö/ kanal och slussystem. Flera småbåtshamnar för fritidsbåtar finns  i kommunen. Men någon kommersiell båttrafik finns inte för närvarande. Arvika ligger strategiskt längs järnvägslinjen Stockholm – Oslo.  Förutom SJ så finns också Värmlandstrafiks tåg som passerar Arvika. För egen del har jag passerat Arvika många gånger med tåg och bil, men detta blev första gången jag stannade till här. Och nu kom jag med tåg.

Välkommen

med på en kortare tur i och genom Arvika. Arvika  är en liten stad med ca 14 000 invånare och  här det är nära till det som är viktigt i vardagen.; jobb, skolor, natur, och fritidsaktiviteter. (Kommunen är den näst största i Värmland med ca 26 000 invånare.)

Välkommen till en av Arvikas huvudgator. Centrum av stan. Här Kyrkogatan som är en gågata och längs gatan finns butiker, caféer, restauranger och hotell.

I Arvikas centrum finns två stora väggmålningar som skapades i samband med gatukonstfestivalen “Artscape” 2017. På Hantverksgatan 12 passerade vi “Pipe Dream” som är skapad av Norman Clan som är två kvinnliga gatukonstnärer från England.

“Pipe Dream”

“Pipe Dream” beskriver konstnärerna som “En gammal fiskare med en ouppnålig dröm full av oändligt många fiskar och hopp om att fånga nästa stora. I en tid då sjöns surhet stiger och finbalansen i ekosystemet lutasså kan traditionerna från det det förflutna bli ett avlägset minne”.

Vi går vidare till Arvika Konsthantverk, Sveriges äldsta konsthantverksbutik, från 1922. Just nu pågår här en mer julinspirerad utställning . I butiken finns överlag många fina alster från lokala konsthantverkare.

Välkommen in till Arvika konsthantverk på Kyrkogatan 17BPå Kyrkogatan 17B ligger Arvika Konsthantverk. Välkommen in

Keramik, handgjorda mindre trämöbler och linne från Klässbols linneväveri.

Klässbols linneväveri

ligger ca 20 km söder om Arvika och är kunglig hovleverantör och levererar också dukar och servetter till svenska ambassader utomlands och till Nobelfesten. (Vi hann inte med ett besök i fabriken som är öppen för visningar och har försäljning men såg en hel del linne härifrån här i butiken) Klässbols linneväveri startades 1920 och är Skandinaviens enda damastlinneväveri. (speciell vävteknik och i länken beskrivs den)

Fantasifulla väggskåp

Stadsparken

i Arvika kom till 1913 och här finns en fågeldamm, utegym, lekparker som inbjuder till lek och kreativitet, Sveriges längsta pergola (82 m) och mängder av rabatter som sommartid fylls av vackra blommor. I parken, som verkligen är fin, finns många skulpturer att njuta av.  (Arvika är ju en “skulpturernas stad och många konstnärer har haft och har sin bas här.) Vi går genom parken och fortsätter längs med Glafsfjorden bort mot Såguddens friluftsmuseum..

“Hind med kid” av Arvid Knöppel.  I bakgrunden stadshuset

Stadsparken ligger alldeles vid sjön Glafsfjorden. Och solen lyser denna dag med sin frånvaro…

Såguddens friluftsmuseum

ligger vackert vid  Kyrkvikens strand och  består av ett 20-tal byggnader, från det gamla bondesamhället. Byggnaderna är från tiden mellan 1600 och 1800-talet och kommer alla från västra Värmland. Här finns tidsenliga miljöer med vackra allmogeskåp, möbler, husgeråd samt många målningar. (Sommartid är byggnaderna öppna för besökare.)  GRatis entré och man kan ladda ner en mobilguide för att få veta mer. På området finns också äventyrslekplats, djurhagar där man sommartid kan hälsa på “böndernas djur,” örtagård och en rik flora med många svenska träd vars namn finns på skyltar. Tackar för det. Och om hungern sätter in eller man blir sugne på fika finns trevliga  Kafé&Kök Nystuga som har öppet året om.

Här på Sågudden ordnas under hela året  olika evenemang där  julmarknader, midsommarfirande, nationaldagsfirande, konserter och  teaterföreställningar är några.

Här “Storbondegården”

Kafé Nystugan. Här utanför finns små julgranar som barn från olika förskolor smyckat. Varje förskola har smyckat sin egen gran.

Tillbaka mot centrum

styrde vi stegen. Nu hade hungern satt in på allvar. Många timmar sedan frukost. Vi försökte få äta en sen lunch på stadshotellet men  vi var alltför sena. Likadant var det på några andra ställen. Har klockan passerat 15 så är det ju efter den mer vanliga lunchtiden. Men Tove fann på råd. Ett väldigt bra sådant; “Elins Bakgård” på Magasinsgatan 4. Här andades hela miljön en svunnen tid. Konst och konsthantverk finns att se på och köpa med sig om så önskas och fokus ligger på både miljö och det som serveras. Även här kände jag mig varmt välkommen.

Välkommen till "Elins Bakgård" i ArvikaMysigt och gott på “Elins bakgård”. Även här känner jag mig välkommen.

Själv bakgården dit dörrarna öppnas vid varmare årstid.

 

28 kommentarer
Resor i Sverige

Arvika i Värmland – Målet för resan

12 december, 2018

Gårdagens tågresa från Stockholm fick en rivstart men när jag snabbt kom på att jag var på fel tåg och kunde byta tåg i Södertälje så gick  resan “som på räls”.  Och målet var Arvika, en liten stad i västra Värmland. En stad jag tidigare endast passerat med bil och tåg men aldrig direkt stannat till i. Men nu så…

Arvika ligger vackert i västra Värmland, vid Glafsfjorden.På bilden kan man vid en noggrann titt se tre solar som speglar sig i både i Glafsfjorden och järnvägsspåren här i Arvika

Arvika

välkomnade med strålande sol och ett vackert vinterväder. Att “sola“ ska lysa i Karlstad är ju ett begrepp och det gjorde den när vi passerade där också. Och följde med hit. Värmland besöker jag en del i mitt reserelaterade jobb men hitintills har det inte blivit något besök i Arvika. Jag har jag många gånger passerat här med tåg och bil på väg till och från Norge. Men något uppehåll här i stan har det inte blivit. Så nu fick det bli ändring på det och en tur till Arvika blev av. Och orsaken? Jo, min goda bloggvän Tove. Hon lämnade i somras Skellefteå uppe i norr och flyttade hit till Värmland. I Skellefteå besökte jag Tove i juni 2017 i samband med att hon skulle ha vernissage.  Och då blev Skellefteå en ny bekantskap.

Arvika och min goda bloggvän Tove välkomnar. Här välkomnas jag av Tove och ett härligt vinterväder.

Arvika i Värmland är märkt med 1.

Vi ser oss omkring

och eftersom jag ofta dras till vattnet blev det så nu också. Även här i hamnen speglar sig solen så fint. Skulpturen på bilden ,”Torso”, är gjord av Liss Eriksson, som skapat ett 40-tal skulpturer och statyer runt om i landet.  (Skillnaden mellan statyer och skulpturer är inte helt klar  “en staty är alltid en skulptur, men det är inte alla gånger skulpturer är statyer, till exempel Niki de Saint Phalles färgglada verk utanför Moderna museet i Stockholm och Carl Fredrik Reuterswärds knutna pistolmynning” förklarar Lennart pettersson, universitetslektor vid institutionen för kulturvetenskap på Göteborgs universitet.)

En liten del av Arvikas hamn som är den innersta belägna hamnen i Sverige.

Ett av hamnmagasinen (finns två)och här finns restaurang, hantverksbutiker och utställningslokaler.

Och en lunch i dessa vackra omgivningar kändes helt klart lockande. Sagt och gjort och den mysiga restaurangen “Bar Bord”uppsöktes. Perfekt läge alldeles vid vattnet och en restaurang som rekommenderas. Även värd en omväg.

Utanför restayrang "Bar Bord" vid Glafsfjorden i ArvikaRestaurang Bar Bord i bakgrunden. Och läget vid Glafsfjorden är så fint. Absolut njutbart denna vackra dag. 

Välkomnande inredning och en lika välkomnande personal.

Dagens lunch för vår del blev rimmad oxbringa och persiljepotatis serverad med grov senap, syrad lök och riven färsk pepparrot. En fräsch sallad serverades före maten och efter serverades  kaffe, liten kaka och en hallonpannacotta . Priset på 119 kr är mycket överkomligt. Billligt skulle jag vilja säga. (Vinet ingick inte i priset…)

En väldigt god lunch och så fint serverad. 

Vi går längs Glafsfjorden

efter vår långa lunchsittning och skymningen sänker sig redan. Glafsfjorden  är en sjö  i Arvikas och Säffles kommuner och ingår i Göta älvs huvudavrinningsområde. Sjön är 26 meter djup och ligger ca 45 meter över havet  vilket tar den till till plats nummer 25 bland Sveriges största sjöar. Glafsfjorden får i Säffle förbindelse med sjön Vänern. Trots namnet är det ingen fjord, men det har varit det. För länge sedan. Runt 7500 år f. Kr. var Glafsfjorden just en fjord i Ancylussjön, ett forntida innanhav och därav sitt långsträckta utseende.

 

28 kommentarer