Monthly Archives

juni 2018

Stockholm

God utsikt och bra underhållning med variation

25 juni, 2018

Söndagen bjöd på god båtunderhållning i Hammarbyslussen och i kanalen. Just söndagen efter midsommar är det alltid många båtar som både ska in i Mälaren från Saltsjön (Östersjön) och ut från Mälaren. Bara att slå sig ner på balkongen, på  parkettplats, och med god utsikt över “scenen” och skådespelet nedanför

God underhållning är det att se allt som händer i HammarbykanalenÄven vattenscootrar tar sig gärna en tur in i Mälaren.

God utsikt

har jag från balkongen och det är riktigt roligt att se vad som händer nere på kajen, inne i Hammarbyslussen, i kanalen och ombord på båtarna. (Och ibland tar jag kikaren till hjälp.)  Just när kanalen fylls av båtar, fritidsbåtar, passagerarbåtar (turistbåtar) och fartyg i olika storlek som går i  i linjetrafik är underhållningsvärdet särskilt stort. Och både strax före midsommar, och så här söndagen efter, är det extra många båtar i kanalen som bidrar till detta. Området här, Norra och Södra Hammarbyhamnen, är gammalt, men under de senare åren har  en hel del nyproduktion av bostäder kommit till men slussen och kanalen är som de alltid varit.

Här ligger båtarna i Saltsjön/Hammarbykanalen och väntar på att få komma in i Hammarbyslussen och sedan ut i Mälaren.

Jag bukar inte varit hemma i Stockholm under midsommarhelgen så jag hade nästan glömt bort hur livligt det här  kan vara på båtfronten. Och med god zoom på kameran så ser man mycket.

God utsikt in i Hammarbyslussen från balkongen. Inne i Hammarbyslussen och båtarna väntar på att slussportarna ska öppnas.  (Slussen ligger ett par hundra meter bort längs kajen från där vi bor)

Klart att köra ut i Saltsjön.(Men så salt är det ju inte i Östersjön direkt)

Segelbåt på väg mot slussen.

Och fendrar – “putt-i-från-kuddar”- ska ut. Men var är flytvästen…

Tiden går och jag sitter kvar på balkongen i den fina kvällssolen och jag tar med mig middagen ut. Och här  blir jag sittandes. Länge. Jag äger tiden.

Kvällssolen speglar sig i Globen innan den sjunker ner i väster. Och jag sitter kvar på balkongen.

 (Globen ligger ca 800 m bort fågelvägen)

 

Det var inte alls tänkt att jag sulle vara i Sverige under midsommarhelgen utan direkt efter Bohuslänsresan skulle jag rest till den spanska sommarstugan för en kortare vistelse.  Men så blev det inte utan det där med “hälsan” kom emellan.  Något jag inte alls kunnat påverka för då hade jag genast gjort det. Och här hjälpte inte alls min envishet.

 

 

Resor i Sverige Skyltar

Kommunikation på olika sätt via skyltar

24 juni, 2018

Söndag igen! Och dags för ännu en trevlig och rolig ”Skyltsöndag” som bloggvännen BP så förtjänstfullt förvaltar. Här är det skyltar av olika slag som gäller och tolkningen är väldigt fri. Om man nu kan kalla det en “röd tråd” (vet inte varför den ska vara just röd)  så är det  kommunikation i olika varianter som går igen dagens skyltar. Skyltar fångade under min resa i och från Bohuslän. Håll till godo

Undrar vad “tyst trafik innebär.” Skylten stod vid  Gustafsberg, strax utanför Uddevalla.

Kommunikation

har flera synonymer bl.a en förbindelse -trafikförbindelse, en dialog, kontakt på olika sätt, informationsöverföring och informationsutbyte. Kommunikation är även ett äldre namn på tidtabell för tåg och bussar. Telekommunikation, kommunikation mellan människa och dator hör också hit. Ibland fungerar kommunikationerna riktigt bra men då och då kör det ihop sig med både de verbala och de mer fysiska kommunikationerna. De fungerar liksom inte och kommunikationsproblem uppstår.

Och visst kan kommunikationerna vara mer eller mindre tydliga.

Kommunikation är viktigt. Och bra att få veta hur man läser en turlista. Ett gott exempel på dett förtydligande är hur en turlista ska läsas. Här vid Gustavsbergs havsbad utanför Uddevalla.

Här lämnar vår grupp hotell Bohusgården. Bra där med tydlig skyltning både på buss och hotell.

I Lysekil blev de förutom ett besök i “Havets hus” också en titt på stan och ett besök i Lysekils vackra kyrka uppe på berget. Här i kyrkan slogs jag av att den är både enkel och vacker och extra mycket tyckte jag om cafét som är inrymt i kyrkan. En fin mötesplats.

Lysekils vackra kyrka

Kommunikation var bestå av en dialog. Här ett gott förslag i Lysekils kyrka. Ett sätt till kommunikation i kyrkan –

-och ett annat.Här är det sandaler gjorda av gamla bildäck som säljs och pengarna går till välgörande ändamål i Tanzania.

I Smögen hittade jag en liten kombinerad livsmedelsbutik, bageri och konditor. Tydligt buskap på anslagstavlan.

 

Fjällbacka nästa!

Här på bryggan var det inte svenska som gällde denna dag. Vet inte hur det är övriga dagar.. I varje fall inte om man ville ta en båttur. Men det var filminspelning på gång och jag blev tilldelad en liten statistroll. Jag skullle gå av och på båten. Flera gånger.

 

Men uppmaningen till handlande öbor var de fick förtöja sin båt var skriven på svenska.

Sjöräddningen har 68 stationer längs de svenska kusterna och i de stora sjöarna. Och en av sjöräddningsstationerna finns i Fjällbacka. Drygt 2100 sjöräddare har jour dygnet runt för att finnas till hand vid tillbud till sjöss.

Tydlig kommunikation. Nu bor jag inte i Fjällbacka men intresserad är jag. Kanske lite i äldsta laget även om jag är pigg för min ålder.

Budskap som är lättförståligt

I Karlstad

stannade vi på Sandgrund och Lars Lerins permanenta konsthall, skrev om det besöket i gårdagens inlägg. Förutom Lars Lerins egna alster så finns en utställning av hans “lärjungar” och en fotoutställning av “Junior”, Manoel Marques, Lars Lerins make. Han har skildrat barn i Mocambique  och till dessa bilder behövs inga ord. Bilderna talar och budskapet når fram.

Ordlös kommunikation. Barn i Mocambique. En fotoutställning på Sandgrund av "Junior" Manoell Marques.

 

Fler ”söndagsskyltare” finns här!  Titta gärna in!

Resor i Sverige

Repris på Lars Lerin, Sandgrund och Karlstad

23 juni, 2018

Dags igen för en favorit i repris. Tillbaka till Värmland, Karlstad, Sandgrund och konstnären Lars Lerin. Många fantastiska repriser har det blivit de senaste åren och för 2018  är det andra gången jag är här.  Att komma hit och se tavlorna, som ofta byts ut eller hängs om, är att varje gång få en ny upplevelse. En skildring av en värld som fyllls av kontraster och ett magiskt ljus.  (Jag har utförligt i ett blogginlägg från 2016 skrivit om både Lars Lerins bakgrund och Sandgrund så vill ni läsa så finns det via länken här. )

Lars Lerin och Sandgrund en fin favorit i reprisEn av alla målningar från norska Lofoten där Lars Lerin levde i många år. Och visst är kjuset med trots mörkret.

En trevlig repris

blev det att komma tillbaka till Lars Lerins permanenta konsthall, inrymd i det gamla danspalatset Sandgrund, i Karlstad. Och det blir även denna gång en resa i tid, ljus, färg, natur och rymd. En resa genom livet där både glädje och sorg finns med i bagaget.

Jag såg för ett par veckor sedan Lars Lerins utställning på Liljevalchs konsthall i Stockholm och den var, i mitt tycke, inte så omväxlande och tilltalade som de målningar jag sett på Sandgrund. Men Liljevalchs chef, Mårten Castenfors, har valt ut tavlorna som ställs ut där och har givetvis en tanke bakom sina val. För mig kändes Liljevalchs lokaler trånga och mörka/dystra och så även många målningar. Jag tyckte utställningen var  bra men den på Sandgrund ger en betydligt större inblick i Lars Lerins otroligt varierande måleri. Sen kan man ju undra om dygnet hos Lerin har fler timmar äm vad vi anra har. För produktionen är stor både vad gäller böcker och målninga.

Vår  jätteduktiga guide Karin, och god vän med Lars Lerin, inleder med att berätta om hur arbetet med  tavlor och böcker växer fram från skiss till färdiga alster. Även Karin var en fin repris.

Under dryga 30 år har Lars Lerin gestaltat det nordiska landskapet och dess ljus och detta med ljuset har blivit någor av hans signum. Ett ljus  som finns med även i målningarna från besökta platser runt om i världen och där tillvaron inte är direkt ljus.

Följ med på en rundtur på Sandgrund. Starkt förkortad.

Många av målningarna har inga ramar utan “nubbas” fast på väggen.

 

Dessa silverskålar var modeller för en målning.

“Modeller” –

Det målade resultatet. Och ljuset är med.

Lerins lärlingar

var namnet på ett tv program som sändes under våren och just nu ställer dessa lärlingar ut sina alster i gästutställarlokalen på Sandgrund.  Och detta var inte bara ett tv-program bara därför att utan lärlingarna och Lars har fortsatt att träffas under våren. Jag följde programmet med stort intresse och fängslades över lärlingarnas utveckling både som personer och i sitt sätt att uttrycka sig.

Lars Lerin i repris och det kan få bli många sådana.

 

Ett par av lärlingarnas målningar har jag med här och det fanns många. Alla lärlingar var rikt representerade på Sandgrund och några mer än andra. Roligt att se dem här och inte bara på tv. Och har någom missat programmen så ligger de på SVT play. Själv ska jag se en repris eller två..

 

 

 

 

Resor i Sverige

Trevliga stopp på vägen mot Stockholm

22 juni, 2018

Vi lämnade Uddevalla och Bohuslän och tog oss mot Stockholm via Vänerns västra sidan upp mot  den norra delen. Och under vägs passerade vi delar av Västergötlad, Dalsland, Värmland, Västmanland och Södermanland passerade  innan vi åter var tillbaka i Stockholm. Några trevliga stopp  av skilda slag blev det också under vägs.

Vi lämnade fina Uddervalla och vår fantastiska chaufför, Bengt, lostade oss genom sommarvackra landskap.

Hemresan inritad med blått.

Några trevliga stopp

var inplanerade och det första tog vi i Säffle i Värmland (strax norr om siffran 2) Och en kopp kaffe här är ju klassiskt efter Hasse &Tages sketch “På jobbet” från “88 öres revyn”. Här diskuteras det semesterplaner av stora mått. Och på slutet frågar Tage vart Hasse själv ska åka på semester och han svarar då “Säffle, kan man få en kopp kaffe”.  För vår del blev det en snabb kopp kaffe innan vi fortsatte till Karlstad. Här väntade lunch på Sandgrund, Lars Lerins permanenta konsthall och senare en jättefin visning  av hans målningar. Och här fanns nya verk  på plats. En del har ju åkt på utställning till Liljevalchs i Stockholm.  (Får ett eget inlägg)

DEt finns många trevliga caféer bara man kommer bort från de större vägarna. Här Arboga och "Två Skator"

Numer, när man oftast kör de större vägarna, passerar man sällan genom städer/orter utan ser bara namnskyltarna. Men vill man hitta de lite trevligare platserna att pausa på så är en liten omväg in i mindre städer oftast ett bra val. Vi hade ett inplanerat kaffe och smörgåsstopp i Arboga på det mysiga caféet “Två Skator” som kan har anor från 1700-talet. Men här i huvudbyggnaden fanns också i slutet av 1800-talet  huvudentrén till Arboga margarinfabrik. (Tyvärr vet jag  inte varifrån namnet Två Skator härstammar.)

Mycket gott fanns det. Men för vår del var det rejäla ostmackor på färskt bröd som gällde.

“Två Skator” finns också omnämnd i “White guide” som ett mycket besöksvärt café och det är väl värt en liten omväg. Plats dinns att sitta både inomhus och ute i den lummiga trädgården. 

 

Arboga i sig

är värt ett besök och är en gammal stad där det fanns bebyggelse redan på 900-talet och på 1200-talet blev Arboga stad. Men inte förrän i slutet av 1400-talet fick Arboga stadsrättigheter. (Innebar viss självstyrelse, egen borgmästare, tillstånd att bedriva handel och i viss mån fick de boende is stan färdas utom och inom riket) Rent historiskt hölls också Sveriges första riksdag i Arboga, Arboga riksmöte 1435 och landet kunde nu besluta om sina egna angelägenheter. Och mycket mer historia finns vad gäller Arboga.

Efter en skön paus här fortsatte vi mot Stockholm och vår resa var slut för denna gång. För mig blir det än fler trevliga resor av skilda slag i Sommarsverige.  Något jag verkligen ser fram emot. Jodå, jobbresor också,

 

Och nu är det midsommar! Önskar alla läsare en riktigt fin midsommar. Och fint kan det ju vara helt oavsett väder.

 

 

Trevligheter Utflykter

Gott och blandat och viss spänning med SJ

21 juni, 2018

Dags för ett spänningsförhöjande moment i den dagliga tillvaron. Och det kan bli absolut bli spännande att ta sig en tur till och från Uppsala med tåg. Man vet nämligen inte alls om de går, så det gäller att chansa. Och det visade sig att vår “njutflykt” skulle komma att innehålla ingredienserna ingredienserna gott och blanda och med visst twist av spänning.

Uppsala domkyrka från  1400-talet är tillsammans med slottet ett par av stadens  “landmärken”

Gott och blandat

skulle det bli och på olika sätt. Tågresan från Stockholm gick för vår del (min och dotter Helen) planenligt och utan stopp eller direkta förseningar. Visserligen fick tåget ta en annan väg än den planerade, över Arlanda, och det ställde till det för de som hade tänkt kliva av eller på i Märsta. Så melllan och Märsta Arlanda fick de ta ordinarie buss. Nåja. Vi kom till Uppsala och gladdes åt det.  När det gäller SJ är man glad för det lilla som fungerar. (Det är ofta trassel på linjen mellan Uppsala och Stockholm)

Här Fyrisån  med sina blomdekorerade små broar.

Jag var på jobbresa när barnbarnet Max hade sin skolavslutning i klass ett och avslutningar ska firas. Och även jag vill ju fira in sommarlovet. Det hör liksom till och så även ett restaurangbesök. Nu valde vi på Max önskemål en grekisk restaurang och eftersom den grekiska maten gillas av alla kändes valet lyckat.  Och här blev det ett antal smårätter, “meze” som beställdes in. Verkligen gott och väldigt trevligt.

Gott och blandat med diverse mezerätter på restaurang i Uppsala, Döttrarna Helen och Liv och så finaste Max.

Och William fyra år –

– vill gärna visa sina nya skor med favoriterna “The Paw Patrol” inköpta av mormor Ditte i Torrevieja.

Jodå, det är fotboll som visas i en hörna på restaurangen och Max följer med i spelet.

Och lite efterrätt fick det förstås bli.

William njuter av sin glass. Gott!

Sommarlovet har firats in rejält.

Dags för hemresa

Helen och jag går mot Uppsala station för att se när tågen går. I min SJ app ser jag att det inte ska gå några tåg. Alla är inställda och ingen info om när de ska börja att gå. Inget tåg ska i varje fall rulla på dryga halvtimmen så vi piggar upp oss i den läckra choklad, lakrits och pralin butiken “Chocolat” som ligger i den lilla gallerian snett emot stationen. Några inköp gjordes och sedan var vi hoppfulla inför eventuell tågavgång.

Mycket gott i butiken Chocolat i Uppsala

 

Men hoppet förlorades raskt. Vi var på stationen första gången  klockan 16 och då var alla tåg inställda och ingen info om när de skulle tänkas kunna börja gå och ingen trafikvärd att fråga. Inte heller när vi återkom 30 minuter senare fanns någon info.  En gnutta hopp tändes när vi såg ett pendeltåg rulla in på stationen. Så vi beslöt att köpa nya biljetter och nu med SL. (SJs biljett som vi inte kunde använda nu måste man skicka in för att få pengar tillbaka)

SL s pendeltåg avgick strax före klockan 17 och då var det fortfarande ingen som visste när SJs trafik skulle starta.  Pendeltåget tar dryga 60 minuter på sig till Stockholm (mot ca 30 minuter med SJ -alltså när tågen går) Men denna timma blev längre för det var kö påspåren in till Stockholm. Och efter att ha varit på väg i dryga tre timmar inkl. väntan kändes det skönt att vara hemma igen. Och att resa med SJ innebär förvisso en del spänning.