Stockholm

Tre gånger L – Lars Lerin på Liljevalchs konsthall

11 juni, 2018

Välkomna med ut till Djurgården i Stockholm och till tre gånger L –  Liljevalchs konsthall och delar av Lars Lerins bildvärld. Här pågår fram till den 9 september 2018 en utställning med ett hundratal målninger gjorda av Lars Lerin. Tavlorna är målade under perioden 2002-2018 och tar besökarna med på en biografisk resa till bl.a. Värmland, Lofoten, Egypten och  Syrien samt en hel del foton från Brasilien. Många av fotomotiven från Brasilien är hemlösa katter och hundar som med sina speciella ramar  och säkra kompositioner verkligen berättar något om sina hund/kattliv.

Tre gånger L. Lars Lerin och Liljevalchs konsthall i StockholmMålning från Syrien

Tre gånger L

I Lars Lerins utställning på Liljevalchs konsthall i Stockholm har man valt att satsa mest på allvaret i konstnärsskapet. Här finns över hundra målningar att se och Mårten Castenfors, som är chef på Liljevalchs, har enväldigt fått välja ur Lars Lerins ofantliga produktion. Castenfors har medvetet valt bort det  lättsamma för att ta fram allvaret, mörkret och tyndgen hos Lars Lerin. Och detta har han verkligen lyckats med. Utstäällningen var mörk. Jag har under 2017  varit tre gånger på Sandgrund, Lars Leins permanenta konsthall i Karlstad och där finns en större bredd av tavlor från det allra ljusast till det mörka. Men här på Liljevalchs är det mörkret som är i fokus.

Några akvareller från utställningen

Syrien, fasa och mörker, raserade städer.  Vi matas dagligen med detta i media. Vi ser, men ändå inte. Stänger av. Lars Lerins målningar visar vad som pågår och får oss att se .

Sönderbombade hus.

Segelfartyg som är på väg. Äventyr, öppet hav och  det ljusa blandas med det mörka. En egen värld i livet ombord.

 

”Stylade hem” på hemnet. Längtan och drömmen till något annat. I Lars Lerins akvareller  framträder här en tomhet. Det är avskalat och det är ensamt

Ett ”stylat hem” på en söksida för bostäder.

Samlad kunskap i pärmar, en dokumentation före den digitala tiden – ett bibliotek, ett arkiv. Ett stycke sparad kultur i akvarellform. Kanske en hyllning till läsandet och kunskap.

Kanske hyllar Lars Lerin här kunskap och läsande. Pärmarna är en dokumentation.

Jag tyckte utställningen var sevärd, absolut. Men den gick i moll och så är det ju tänkt. Att sedan Liljevalchs lokaler är tämligen mörka bidrog förstås till den mörka stämningen. Utställningen är väl värd ett besök och Lars Lerins akvarellmålningar är fantastiska oavsett om de är mörka eller ljusa.  På måndagar har Liljevalchs konsthall gratis entré så det kan vara ett bra tips. För andra dagar går det bra att köpa biljetterdirekt i kassan eller förköpa via internet.

Min personliga åsikt är att Sandgrund erbjuder ett mer varierat utbud av Lars Lerins konst och där också nya målningar ständigt kommer till. Jag har här skrivit om ett av besöken på Sandgrund och om Lars Lerin.

 

Du Kanske Också Gillar

30 Kommentarer

  • Svara znogge 11 juni, 2018 | 12:49

    Jag tycker mycket om Lerins målningar så det är garanterat en utställning helt i min smak. Därför måste jag helt enkelt se till att lägga in ett besök till Stockholm inom den tiden.

    Kram och ha en härlig måndag!

    • Svara Ditte 11 juni, 2018 | 19:07

      Det är ju väldigt roligt att Lars Lerin nu ställs ut på Liljevalchs och mårten Castenfors, Liljevalchs direktör, har personligen valt ut alla tavlorna och medvetet tagit de som går i moll. På Sangrund är det betydligt stöörre variation av målningarna.
      Hoppas du får till ett besök i huvudstaden.
      Önskar dig också en fin måndag.
      Soliga kramar

  • Svara Anette 11 juni, 2018 | 13:52

    Det kan ju bli väl tungt om hela utställningen är dyster. Men det berör säkert åskådarna och det är förmodligen det som är meningen.
    Själv föredrar jag en viss blandning av dur och moll.

    • Svara Ditte 11 juni, 2018 | 19:04

      Museiechefen för Liljevalchs, Mårten Castenfors, har valt ut tavlorna och han vill ha just dessa som går en hel del i ”moll”. En hel del av tavlorna hade jag inte sett tidigare och jag har ju de år som varit besökt Sandgrund, Lerins permanenta konsthall, flera gånger. Men där är lokalerna så mycket luftigare och ljusare så det mörka känns ändå inte mörkt.
      Jag vill också ha både dur och moll.

  • Svara Primrose 11 juni, 2018 | 14:43

    Vilken konstnär!
    Mycket duktig.
    Förstår att det var givande ,-)
    Har aldrig riktigt sett hans konst, en tavla eller så, men det här gillar jag!
    Ha det fint
    STOR KRAM Primrose ,-)

    • Svara Ditte 11 juni, 2018 | 18:57

      Jag tror du än mer skulle tycka om ett besök i hans permanenta konsthall, Sandgrund, i Karlstad.Där blandas detmörkare med det ljusare och lokalen i sig är ävldigt luftig och ljus. Betyder mycket det också.
      Stor kram!

  • Svara Fia 11 juni, 2018 | 15:13

    Ja, visst är denna utställning litet dyster, , mycket beroende på motiven från Syrien, som verkligen visar på Lerins mångsidighet och viktiga engagemang. I olika sammanhang. I övrigt njöt jag även av ett par favoriter, björkskogen och bokhyllorna!
    Jag blev också imponerad av fotokollaget i caféet, med hund-och kattmotiv. Snyggt komponerat!

    • Svara Ditte 11 juni, 2018 | 19:11

      Roligt att du också sett den. Men utställningen skulle vara dyster tyckete Mårten Castenfors, museiedirektör. Men visst har lerin en otrolig mångsidighet och engagemang. Bokhyllorna och björkskogen är så läckra och jag tykcte ockkså om fotona från Brasilien med hundar och katter. Jag ska till Sandgrund på fredag då jag åker hem från Bohuslän och har då igen möjligheten att ”frossa” i Lars Lerins målningar.
      Ha det gott!

  • Svara Ama de casa 11 juni, 2018 | 17:32

    Han kan verkligen måla, den mannen! Även om det här gick i moll så är det fantastiska konstverk.

    Skam å sägandes så har jag aldrig varit på Liljevalchs… Kanske borde göra nåt åt den saken vid nästa Stockholmsbesök.

    Ha en härlig kväll!

    • Svara Ditte 11 juni, 2018 | 18:54

      Absolut! Och man rycks med som besökare. Jag är än mer förtjust i den kost som Lars Lerin visar på Sandgrund i Karlstad. Han byter ju tavlor då och då så det finns alltid något nytt att se liksom en del man sett. Jag har ju varit där ganska mycket nu, men ser alltid nya saker även i de tavlor jag sett tidigare. Han är verkligen fascinerande. Och på så många sätt och vis.
      Önskar er också en fin kväll.
      STockholm fortsätter att stråla.

  • Svara Eva 11 juni, 2018 | 18:32

    Javisst är det intressant med konst, för alla ser olika saker i den o där du var ser intressant ut 🙂 hoppas ni har fint väder o kan vara ute kram o go kväll

    • Svara Ditte 11 juni, 2018 | 18:51

      Jag är väldigt förtjust i Lars Lerin men tycker bättre om hans tavlor som finns i hans prermanenta utställningshall på Sandgrund I Karlstad. Där blandas det mörkare med det ljusare och den lokalen är mycket mer rymlig. Men roligt att se utställningen här också.
      Strålande sol i Stockholm.
      Kram och trevlig kväll.

  • Svara Miss Philipsen 11 juni, 2018 | 19:19

    Jag har lite svårt för konst, eller jag tycker bara att det är lite konstigt emellanåt men jag föredrar konst i mer positiv riktning, färg, ljus och bilder som man ser vad det är.

    • Svara Ditte 11 juni, 2018 | 21:21

      Lars Lerins akvarellmålningar tycker jag mycket om och man ser vad det är. Här hade museiechefen valt mörka målningar för sådan är ju verkligheten också. Men i Lars Lerins permanenta konsthall på Sandgrund i Karlstad, Värmland, är det mycket som är ljust också. Så vackra målningar som visar så mycket av livet och annat.

  • Svara Geddfish 11 juni, 2018 | 19:49

    Jag tycker Lars Lerin är oerhört fascinerande. Här blev jag åter igen imponerad. Man berörs. Andemeningen var ju att utställningen skulle gå i moll och vara dyster, precis som verkligheten är på många håll.. Det har han verkligen lyckats beskriva.
    Jag föredrar också Sandgrund, för där är mera lättsamt, ljust och mera luftigt.
    Stor kram!

    • Svara Ditte 11 juni, 2018 | 21:19

      Visst är han! Och här på Liljevalchs, i denna utställning, är ju tanken att det ska vara målningar i moll. Och just så är ju mångas verklighet.
      Här tror jag att det mörka blev än mer påtagligt just i dessa lokaler. Sandgrund är ju luftigare och ljusare. Men som sagt ett medvetet val av museiechefen Mårten Castenfors som själv valt målningarna.
      Fint att vi var här tillsammans.
      Stor kram!

  • Svara Paula 11 juni, 2018 | 20:22

    Hade inte sett tavla Stylat hem, den är förfärlig i sin vita sanning. För precis så ser alla hemnet-hem ut! Inte ett dugg inbjudande tycker jag, men jag vet att de flesta gillar stilen. Men varför ska alla hem se likadana ut? Varför så färglöst? Kliniskt rent och ingenting får ligga framme. Nä jag blir mörkrädd och jag tycker Lerin har fångat den symboliska ångesten i den tavlan väldigt bra.
    Tack för dina fina ord och din omtanke. Jag mår redan bättre när saker hunnit lägga sig och jag har fått fundera färdigt.
    Kram

    • Svara Ditte 11 juni, 2018 | 20:56

      Jag blev både väldigt berörd och upprörd när jag läst om hur du blivit behandlad inom vården- Sådant tål jag inte. KLivet genast upp på barikaderna. Är lik far min här, att kämpa för det jag tycker är rätt och tror på. Skönt att du mår lite bättre men man behöver tid på sig för att förlika sig med allt och kunna sortera in i ”facken”.
      De flesta tavlorna här på Liljelalchs har jag inte sett på Sandgrund. Och Liljevalchs chef, Mårten Castenfors hade valt ut dem. Jag tycker det var väl dystert men det är var nog ett medvetet val. TYcker att tavlorna på Sandgrund är mer blandade och där är lokalen så mycket större och ljusare , vilket också påverkar.
      Jag fastnade både för foton på hemlösa katter och hundar från Brasilien (inga bilder på dem), kriget i Syrien och dessa målningar från ”hemnet”. Lars Lerin är ju fenomenal på att fånga känslor och stämningar. Och det vita avskalade visar ju också på en tomhet och ensamhet.
      Många tankar till dig.
      Kram!

  • Svara Herr Nilssons Fru 11 juni, 2018 | 20:23

    Konst har jag inget större intresse för. Så konstig är jag. Jag gillar färgstarka glada saker, mycket färg, lite hemlighetsfull och glad.
    Tur vi alla är lite olika. Jag har aldrig varit på någon kost utställning.
    Kramiz

    • Svara Ditte 11 juni, 2018 | 20:49

      Tur att vi är olika. Det berikar. Jag tittar gärna in då och då på olika konstutställningar Lars Lerin tycker jag mycket om men är nog mest förtjust i de tavlor som finns i hans permanenta konsthall i Karlstad. Jag gillar också det lite färgstarka och glada men också där man får fundera en del själv.
      Kram!

  • Svara BP 11 juni, 2018 | 21:20

    Är som du vet väldigt förtjust i Lars Lerins akvareller. Man brukar ju säga att konstnärer utvecklas, men jag är inte så himla säker på att jag gillar utvecklingen som Lerin har genomgått. Husen i Syrien är ju grymma och hemska såklart, men där har han lyckats med ”skildringen”. Båten tycker jag är inte alls hans ”stuk” och den målningen gillar jag inte. Inte det stylade hemmet heller. Det är liksom inte Lerin, för mig alltså.
    Väggen med pärmarna tycker jag om, även om tavlan inte heller är Lerin riktigt.

    • Svara Ditte 11 juni, 2018 | 21:27

      Till utställningen på Liljevalchs har ju museiechefen Mårten Castenfors på egen hand valt ut de målningar han vill ha hit. Men jag instämmer helt med dig. Det blev mycket i moll, men jag tror Castenfors ville ha det så. De flesta målningar här har jag inte alls sett på Sandgrund och där var jag ju tre gånger förra året. Blir ett nytt besök där nu på fredag. Men Lars Lerin är ju väldigt allsidig. Sandgrunds lokaler är mer ljusa och luftiga så de målningar som finns där och går i moll blir ändå inte så dystra.Trots ett dystert budskap.
      Pärmarna har jag sett på Sandgrund och nu är det utlånade hit. Även en del björkar från Sandgrund finns nu här på Liljevalchs.

  • Svara Eva Trillian 12 juni, 2018 | 06:52

    Än har jag inte haft förmånen att se Lerins kost Live – men det ska bli av. Lerins konst är ju fantastisk!
    Fin start på min dag att komma in här och njuta av konst!

    • Svara Ditte 12 juni, 2018 | 06:57

      God morgon! Visst är Lars Lerins konst är verkligen allsidig och det är en fin upplevelse att se och ta del av den.
      Önskar dig en fortsatt bra dag.

  • Svara Karin Eklund 12 juni, 2018 | 22:57

    Jag har inte sett någon Lars Lerin-utställning live men det jag har läst och sett på bilder är suveränt skickligt gjort.
    Den här mörkare varianten är rätt ny för mig, ofta har hans målningar varit ljusa och euforiska på sitt sätt. En dag ska jag försöka ta mig till Sandgrund och se hans utställningar där. Han är så egen,originell, vanlig och nära på ett särskilt sätt. Han är sig själv helt enkelt. Så känns hans målningar, de bilder jag har sett av dem.
    Tack för titten in på Liljewalchs. Där har jag däremot varit då andras utställningar har hängts ut.

    • Svara Ditte 12 juni, 2018 | 23:02

      Får du tillfälle så är Sandgrund väl värt ett besök. Och orådet kring Karlstad har mycket i lvrigt också att erbjuda.
      Här nu på Liljevalchs tror jag att museiechefen valt det mörkare för att få oss besökare att reagera. Och det gjorde vi ju. Det är hemkt det som händer i Syrien.
      Liljevalchs har ju ofta utställningar men gärna vill se.

  • Svara Annette 13 juni, 2018 | 07:15

    Jag har inte upptäckt honom som konstnär förrän på senare år, men jag gillar det jag sett. Jag tycker om alla målningarna du visar här, men skulle kanske inte vilja ha en tavla med sönderbombade hus eller ett stylat hem på väggen. Men jag gillar som sagt stämningen och känslan i det han gör. Tack för tipset om Karlstad, i sommar kanske det kan bli en liten utflykt dit.

    • Svara Ditte 13 juni, 2018 | 21:38

      Jag rekommenderar verkligen ett besök på Sandgrund, Karlstad. Där är variationen på målningarna betydligt större och lokalerna ljusare. Och vÄrmland har ju mycket att erbjuda på många sätt-

  • Svara Byblixtra 17 juni, 2018 | 16:17

    Det blir ett besök på Liljevalchs i sommar och det ska bli spännande att se utställningen även om den innehåller mycket svärta. Vi var till Sandgrund förra sommaren och det var fantastiskt att gå runt där. Jag gör gärna ett besök där igen men det besöket får vänta. 🙂

    • Svara Ditte 17 juni, 2018 | 16:45

      Utställningen på Liljevalchs är helt klart sevärd och just det mörka får en att stanna upp. Men det finns även en del målningar här som du sett på Sandgrund bl.a. björkar och pärmarna. Sandgruns lolalerär så ljusa och ytorna stora så det blir ju aldrig trångt. Jag var på Sandgrund i fredags och det fanns en hel del nya alster där. Jätteroligt att se!

    Kommentera