Browsing Tag

Voxna herrgård

Stockholm

Hallwylska palatset i Stockholm har sina rötter i Hälsingland

21 oktober, 2017

Idag har jag varit på en historisk resa. En spännande resa om hur ett påkostat museiepalats i Stockholm, Hallwylska palatset, skapades av pengar från träindustin i Ljusnetrakten i Hälsingland.

För  en tid sedan fick jag en inbjudan från Hallwylska palatset till en privat visning och idag var det dags. Jag har tidigare varit här ett par gånger men då inte haft sambandet helt klart för mig om bakgrunden till dess tillkomst. Men efter en jobbresa i somras till Hälsingland så blev detta väldigt påtagligt. Och historien började i Voxnadalen/Voxnabruk.

På väg upp genom parken till Voxnabruks herrgård- En augustibild! Och här vankades det lunch för oss denna vackra augustidag.

Här i Hälsingland började det.

Voxnabruk herrgård byggdes i slutet av 1700- talet för den  nyblivne bruksägaren J C Müller. DEt fanns redan tidigare en herrgård här, men den revs och den nya byggdes i slagsten och korsvirke. Och det berättades att denna herrrgård är och var Hälsinglands enda slott. Många år gick  och i mitten av 1800- talet  bytte bruket ägare och en av delägarna var grosshandlaren Henrik Willhelm Kempe.

Och han kom att förvandla Ljusne till en industrimetropol. Han föddes i Stralsund, i den del av Pommern som tilllhörde Sverige. Han talade ingen svenska med förstod sig bra på affärer. Bra starthjälp fick han av sin bror, JC Kempe, som grundade skogsbolaget MODO i Örnsköldsvik.

Ljusnetrakten hade sedan 1600- talet varit en järnbruksort, men nu byggde H.W. Kempe upp ett stort träimperium här på bondvischan. Virket togs från de strora urskogarna kring Voxna bruk och timret flottades sedan på Voxnan och Ljusnan tills det nådde justen och kunde skeppas vidare.

Voxnabruk herrgård är idag kombinerad restaurang/festvåning m.m. Både herrgården och trakten är väl värd besök.

Vacker miljö i herrgårdens restaurang. Och historiens vingar finns hels tiden med.

Familjen von Hallwyl

På en brunnsort i Tyskland hade Walther von Hallwyl, en fattig schweizisk greve, träffat på Wilhelmina Kempe, som kom från en av Sveriges rikaste famoljer.  Hon var också enda barnet till H.W. Kempe. Tycke uppstod och de gifte sig. Von Hallwyl kom att ta över hela det mäktiga företaget och kom liksom till ”dukat bord”. Han blev ni enväldig härskare över bolaget Ljusne- Woxna AB som var en mäktig industrikoncern. Affärerna gick strålande och familjeförmögenheten växte.  Och arbetarna fick slita ont och hårt.

Hallwylska palatset.

Tanken på att bygga en bostad på Hamngatan i Stockholm växte fram och 1893 började, Hallwylska palatset, som det heter idag, att byggas. Två tusen kvadratmeter och 40 rum för två personer för de egna döttrarna hade ”hittat sina adelsmän” och flyttat. Den nya bostaden utrustades med alla moderna bekvämligheter. Centralvärme, hissar,(mat och personhissar) telefon, varmvatten  och elektricitet.  Varmvatten fanns även i stallet.  Och än idag är bostaden, palatset, i stort sett i samma skick som när familjen von Hallwyl bodde här. Priset när palatset var klart slutade på 1.5 miljoner kronor. En summa som var större än vad alla Hallwyls arbetare i Ljusne tjänade på ett år. I dagens pennignvärde skulle det bli omkring 70 miljoner kronor. Grevparet donerade 1929 palatset  till svenska staten och tiden stannade. Än idag ser det ut som om när Walther och Wilhelmina bodde här.

Entrén hit är kostnadsfri och via hemsidan kan man se öppettider och de olika evenemang som förekommer.

Hallwylska palatset på Hamngatan i StockholmHallwylska palatset på Hamngatan. över porten finns ättens vapen och där står devisen ” Snabb som örnen-ren som guld. Dock på franska.

En av de många salongerna i Hallwylska palatset.En av de många salongerna. Noga utvalda möbler,takmålningar och gobelänger. Grevinnan samlade ständigt föremål och många har tagits hit från världens alla hörn.

Tavlor, främst målade av holländska och flamländska målare, var ett av gervinnans specialintressen.

Galleriet på vindsvåningen kom till 1905 och här hänger tavlorna tätt, just som modet var under 1800- talet.

En av salongerna gick genomgående i rosa.

Matsalen. Här åt man både till vardags och fest. Oftast var det tre personer så åt – grevparet plus Wilhelminas sällskapsdam. Men några gånger om året dukadess det upp till fest för många gäster.

Matsalen där familjen dagligen intog sina måltider. Upp hit fanns en mathiss, smidigt eftersom köket låg i källaren.

Vad hände med arbetarna i Ljusne?

Greve von Hallwyls förhållande till arbetarna blev allt bistrare och all politisk och facklig verksamhet var förbjuden. inom hela orten. Men det socialdemokratiska ungdomsförbundet hade ingen lokal och höll sina möten utomhus. Som straff för olydnad avskedades flera arbetare.

Några år senare lades sågverket ner och greven hade då sålt stor del av skogen i Voxna. Många arbetare ställde sig på ungdomsförbundets sida och man räknar med att ca. 300 lämnade Ljusne och flyttade till Amerika. Först 1917 kunde sågverksarbetarna i Ljusne bilda fackförening och då var greven ute ur bilden.

Resor i Sverige

Vidare mot nya upplevelser

12 augusti, 2017

Fredag morgon och strålande sol, vilket bådade gott för dagens njutflykter. Så efter att ha avnjutit en varierad och god frukostbuffé på hotellet i Bollnäs,  med vacker sjöutsikt som sällskap, var vi alla väl rustade för en heldag i västra Hälsingland. Vårt första stopp blev i Alfta, några mil öster om Bollnäs där vi besökte, Löka, en av alla de vackra Hälsingegårdar som finns. Och det finns många! Hälsingegårdarna är ett världsarv som 2012 tillkom på UNESCOs lista och är ett samlingsnamn för de gårdar här i landskapet, i 36 socknar  där inredning och folkkonst visar höjdpunkter i en lång byggnadstradition i fyra århundraden. (Ett Världsarv är en miljö som anses uniki världen och ska ha stor betydelse för hela mänskilgheten både nu och i framtiden – enligt UNESCOs kriterier.)

Hälsingegården Löka ligger vackert med linfälten runtomkring.

Vår guide Kalle tar emot oss på den vackert utsmyckade verandan, något som verkligen kännetecknar Hälsingegårdarna.

Dessa stora hus med sina  vackert utsmyckade salar inreddes, smyckades och målades (väggmålningar) bara för att vid några tillfällen under ett helt liv öppnas och användas och då vid speciella tillfällen. I övrigt bodde man i de mundre husen dom tillhörde gården. Just under 1800- talet kulminerade hälsingeböndernas vana att bygga stort och påkostat. Böndernas mycket god ekonomi kom av jordbruk, boskapsskötsel, linnetillverkning, handel och även av försäljning av skogsmark och avverkningsrättigheter.

Denna målning från 1847 täcker en del av salsväggen här på gården Löka. Många fler målningar finns så väggarna är i princip täckta av dem och de är gjorda av olika hälsingemålare som reste runt till olika gårdar och målade. 

Löka ligger vackert omgiven av linfält.

Vi fortsatte resan västerut och passerade Edsbyn för att ett par mil senare nå Våsbo Fäbodar där vi guidades runt och kunde tänka oss in i hur livet på en föbod kunde te sig. Våsbo har använts i minst 250 år  och markerna hålls fortfarande öppna genom bete och slåtter och här får sällsynta växter möjlighet att leva kvar- Fäboden var kvinnans särskilda arbetsområdeoch den gav henne en stark ställning i hushållet. Hårt arbete från morgon till kväll

En del av Våsbo Fäbodar.

Efter en god lunch i slottsmiljö, på Hälsinglands enda slott, Voxna herrgård var dte dags för fler naturupplevelser och färden gick än mer västerut och vi närmade oss gränsen till Dalarna. Här var Hylströmmen målet. Hylströmmen är Sveriges största obundna fors söder om fjällkedjan och den ligge i Voxnan, älven Ljusnans största biflöde. Fallhöjden är 23 meter på en 200 meter lång sträcka och medelflödet ca 12 m3/sekund. Över strömmen kan man ta sig via en hängbro. Och givetvis ville jag testa.

En del av Hylströmmen.

En innehållsrik dag var det och att slå sig ner för en god middag i ett växthus kändes både annorlunda och väldigt trevligt. Verkligen en speciell miljö på Lilla K´s trädgårdskök som tillhör Mobackens handelsträdgård i Bollnäs.

Rolig och inspirerande middagsmiljö.

Dagen hade för länge sedan övergått i en vacker kväll och vi satt länge ute på hotellets terass och sammanfattade dagen. Att den varit väldigt givande var vi alla överens om.