Browsing Tag

visit sweden

Resor i Sverige

Triss i V

14 augusti, 2017

Växbo kvarn, Växbo lin och Våsbo fäbodar är en fin Hälsinglandstrio i vackra och grönskande omgivningar och där de ”blå bergen”, liksom glittrande sjöar och älvar ger en fin inramning.

Växbo kvarn, ligger i ett område som kallas Trolldalen och ligger ett par mil öster om Bollnäs. Trolldalen ligger längs Sveriges längsta rullstensås, den 500 km långa Uppsalaåsen som passerar Växbo. Genom den mäktiga grusåsen har vattnet gjort en skärning och i samband med det bildades Trolldalen och de branta sluttningarna som finns här. I dalgångens botten slingrar sig Växboån som under århundraden gett kraft till olika vattendrivna verk.  Kvarnen byggdes 1866 av tre hemmansägare i byn och var en s.k.  tullkvarn som innebar att mjölnaren tullade av de inlämnade spannmålen som ersättning för malningen. Kvarnen drevs med ett vattenhjul fram till början av 1900-talet då en turbin installerades och då höjdes samtidigt dammen och kvarnen var i drift fram till början av  1950-talet. I mitten av 1980- talet började området att rustas upp av entusiasten Rolf Åkerlund och har sedan blivit tillgängligt för allmänheten i form av dels ett fint friluftsområde och btggnader och lokaler upplåtes och där lokala konstnärer och hantverkare kan arbeta och ställa ut. Mer info om Växbo kvarn och krog finns här. 

Växbo lin har bevarat miljörna från linets glansdagar i Hälsingland. Varje gård hade förr sin egen lintillverkning och sin egen linbod där linet förvarades i anslutning till beredningen. Här på Växbo lin väver och syr man på fabriken men linet kommer idag inte från Sverige utan importeras till största delen från Belgien. Och det är maskiner som idag utför vävningen.

Här används skyttelvävstolar och i dessa slås en skyttel med inslagsgarn fram och tillbaka i sin skyttelbana. Där tråden vänder bildas en stadkant- precis sim vid vävning för hand. Och det anses som att en vävd stadkant innebär god kvalité.

I butiken finns mängder av vackert linne som också är till försäljning.

Våsbo fäbodar ligger en mil nordväst om Edsbyn i Hälsingland, mot gränsen till Dalarna och hit till fäbodarna i trakten har bönderna från byarna nere i dalen varje försommar tagit sina djur för bete och så i flera hundra år. Här finns fyra fäbovallar och till varje vall hör flera olika byggnader – vallstuga, olika bodar, stall, härbren, fähus, logar och lador. Fäbodarna var kvinnornas arbetsplats under somrarna där de följde djuren ut på bete och djuren måste skyddas från rovdjuren och sedan följas hem för att mjölkas på kvällen. Förr mjölkade korna och getterna som mest under sommaren och kunde under vintern helt sina. För att ta vara på den färska mjölken gjorde kvinnorna ost, smör och messmör.  Männen kom hit upp från byn då och då för att laga gärdesgårdar, hugga ved, slog hö och hämtade hem ost och smör.

Våsbo fäbodar är ett kulturreservat, ett område som avsätts för att bevara värdefulla kulturmiljöer för framtiden.

En av Våsbos fäbovallar.

Vår duktiga guide som lotsade oss genom fäbodsområdet och berättade och visade på många speciella växter som trivs här.

Fortfarande tillverkas och lagas gärsgårdarna på gammalt vis. 

 

 

 

Resor i Sverige

”Land vid smalt vattendrag” – Hälsingland

11 augusti, 2017

Mötet med Hälsingland kändes väldigt trevligt och förutom de vackra ”blå bergen” möttes vi också av ett stycke spännande historia.  –  Hit kom de första människorna för 9000 år sedan och levde då på jakt och fiske och långt senare kom sädesodling och hållande av tamboskap att ta över försörjningen. Just de olika naturtyperna med skogar, forsande älvar, berg , dalar och odlingsbar mark har bidragit till lönsamma inkomstkällor sedan lång tid tillbaka. Och skogen kom att bliden allra mest lönsamma inkomstgrenen. men skogen kom ved till uppvärmning, , gräs och löv till foder till djuren, myrmalm till järn, virke till att byggnader och näver till hustaken. Att sedan ”hälsingarna” rådde sig själva och styrde sina byar, gårdar och lantbruk och heller hade adel som la beslag på landskapet och ägorna påverkade välståndet här i stor grad.

Ordet Hälsingland kommer från ordet ”hals”, inte en kroppsdel,  utan i betydelsen smalt vattendrag (Helsingör, Helsingborg) och ”inge” som betyder invånare, de som bebor land vid smalt vattendrag-

Stockholm- Uppsala- kaffestopp utanför Gävle – på Gävlebro- vidare mot Söderhamn där vi svängde västerut. Landskpet skiftade hela tiden karaktär och den vackra grönskan var påtaglig. liksom bergen som reste sig upp framför oss.

Lunch och rejäl paus blev det på Växbo kvarn, 14 km från Bollnäs. Området har legat i ”träda” sedan 1950- talet men 1985 började en upprustning av området och idag är det fint friluftsområde som är tillgängligt för allmänheten. Här finns en väldigt bra restaurang, Växbo krog, där vi åt en jättegod lunch i härlig miljö och med de vackra omgivningarna dom fina kulisser.

En del av själva kvarnen. 

Kvarnen var en s.k. tullkvarn där mjölnaren ”tullade på” de inlämnade spannmålen som ersättning för malningen. Inom kvarnens område finns också olika hantverksmiljöer, både tillverkning och till försäljning. Alldeles i närhetem ligger Växbo lin. Lin har förr odlats i Hälsingland och här var man känd för sin linberedning. Och just den vattenkraft som fanns tillgänglig var viktig för linframställningen. Vi stannade vid fabriken och fick en guidad tur och kunde se hur den moderna lintillverkningen går till.  Numer är det maskiner som sköter det hela men med det mänskliga ögat som övervakar. ( Mer om Växbo lin kommer i senare inlägg. Tiden för att blogga under resans gång är begränsad)

Moderna vävstolar.

I Bollnäs väntade vackra omgivningar, hotell och middag på oss och i den fina kvällen var det lätt att njuta av all

Utsikten över sjön Varpen från mitt hotellfönster och denna vy ackompagnerade vår middag. 

En stilla kvällspromend längs sjön lockade.

Dagens resväg från Stockholm till Bollnäs.

 

Resor i Sverige

Levande kulturarv

25 juli, 2017

Är man vid vid Höga Kusten så är man hela tiden nära den svenska industrihistorien. Den är påtaglig nästan överallt. Älvarna finns kvar, skogarna och sjöarna också och mycket som berättar om den tid som varit. I Brynge cirka tre mil sydost om Örnsköldsvik, vid Nätraåns strömmar, är en del av den ångermanländska rikedomen samlad på samma plats. Här har energi ur vattnet tagits tillvara för att driva kvarnar, såg, mangel, tegelstamp, (en stamp är en sorts kross)-  färgeri, vadmalsstamp och en kraftstation och mycket av detta finns kvar att se. Vi fick en fin guidad tur i området av Tommy som gav oss svar på flera frågor om hur det varit här under traktens industriella glansdagar.

Timret som hämtades från skogen skulle förädlas och det flottades på vattendragen till sågverken där det sågades upp till brädor och plank både för försäljning och för husbehov. Sågverket i Brynge är traktens första finbladiga såg och anlades 1764 och sista gången den användes var 1923 innan kraftverket som finns inom området öppnades.

I Sverige var vatten länge den viktigaste kraftkällan för sågverken som ofta  kallades ofta ”sågkvarnar” och i Sverige togs det första finbladiga vattensågverket i bruk i Kramfors, Ångermanland, några mil från Brynge redan 1744 och sedan blev de fler och fler.  (Den första vattensågen i landet, en kronosåg, anlades i Kalmar i början av 15o0 talet och på begärna av kung Gustav Vasa. Syftet med den var att förse statsmakten med virke. ) Under 1800- talet kom ångsågarna att dominera i Sverige och senare i modern tid har elen gjort sitt intåg.

Tommy förklarar hur vattensågen fungerar.

Förutom timmer så var linet viktigt och har gett trakten stor rikedom.  Det var under 1700- talet som det hela tog fart och linproduktionen ökade eftersom statsmakten då satsade extra på detta, men redan tidigare hade linnelärft av hög kvalité tillverkats både i Ångermanland och Hälsingland. En man från Skottland verkade som agent för svenska staten och lyckades, främst genom att påverka prästfruarna, få igång en ökad linodlings och beredningsverksamhet och allt sköttes på plats av bönderna själva. Man odlade, beredde, spann, vävde och sålde. Och mycket såldes söderut och på så sätt kunde bönderna genom överskottet satsa på den egna verksamheten.

Lin som blommar och ovanför en linloge där det finns en utställning om hur linneproduktionen gick till.

Stor betydelse för linets spridning söderut i landet hade ”Sörkörare” – handelsresande bönder i bygden som på vintern, när isarna lagt sig, med häst och släde gav sig iväg till Mälardalen,  främst Stockholm, för att göra affärer. Sörkörarna sålde här skinn, hudar, träskedar, linnelärft av mycket god kvalité, smör, fågel och renkött. Och med sig på färden tillbaka hade de ofta spannmål, silver och exotiska varor som siden och kryddor. Denna sörkörarresa kunde ta ett par månader och det var många gånger fest som gällde under resorna. Många lyckades mycket väl i sina affärer och andra misslyckades och blev ruinerade.

Linet sås i april-maj och blommar efter ca två månader och ska sedan skördas tre veckor efetr det att blomning skett. Hela växten med roten dras uppför hand och linet är då fortfarande grönt men bladen närmast marken har gulnat. Linet samlas i buntar och hängs upp för att torka.

Torkat lin.

När linet torkat förvaras det på torr plats i väntan på ”rötning” men först måste frökapslarna tas bort.Rötningen tar minst tre veckor och processen gör att fibern lätt kan skiljas från stjälkens veddelar och när dett är gjort sker ny torkning-.där vinden hjälper till. Linet ska sedan förvaras torrt tills det ska beredas och det sker i sin tur i tre olika moment; bråka, skäkta och häckla. När dessa moment är klara kan linet spinnas till lingarn. Ett otroligt arbete att få fram dessa linnevävar.

Lin som spinns.

Den första lärftmangeln i Ångermanland byggdes just här i Brynge i mitten av 1700- talet och drogs av hästar, i mitten av 1800-talet flyttades den närmare vattnet så att den blev vattendriven och det var den fram till krafttverksbygget i början av 1900- talet. De fina linnevävarna skulle sträckas, manglas och rullas upp och det var stora vävar som kunde vara upp till nästan 60 meter i längd. Den timrade kistan, med upp till två ton sten i, fördes fram och tillbaka över mangelbordet och lärften var upprullad på ”kavlar” som lag mellan stenkistan och bordet.

Den gamla lärftmangeln som drevs av hästar på 1700- talet finns bevarad. 

För att hålla reda på vilken by som stod i tur att få sin lärft manglad konstruerades ett bokningssystem med hjälp av hål i en bräda. Praktiskt!

 

Känner man sig färdig med kulturen så finns ett mysigt kafé och en trevlig restaurang, Kafé Alberts Hus och även här finns  den gamla idustrimiljön bevarad.

 

Stockholm

Tips

24 juli, 2017

Stockholm är alltid vackert och en fin sommardag är vår huvudstad än mer till sin fördel. Vatten har jag precis där jag bor, liksom båtar av skilda slag men att förena en mysig promenad längs kajen till ett trevligt ”vattenhål” gör vi gärna. Ett av våra favoritställen i stan här är  ”Boule & Berså”  som ligger under Danviksbro och där möter Hammarbykanale inloppet till Stockholm.  Att spela ett parti boule och kanske kombinera det med något gott att äta och dricka är ett bra tips en vacker sommardag, eller bara sitta och titta och låta tankarna fladdra. Här är närheten till vatten är påtaglig liksom utsikten samt alltid roligt att se båtarnas infart i Hammarbykanalen och in till Stockholm.

Vi går hemifrån, följer kajen och stannar till en stund på Danvikstullsbroarna och kisar i motljuset mot Globen och Hammarby sjöstad innan vi fortsätter över bron, ner mot Boule &Berså-

Vi hittar en plats i skuggan med bra ”span” och mest intresserade är vi av båttrafiken- 

– men även av att studera boulespelarnas olika stilar. Snart dags att själv testa.

Danviksbro, som bron officiellt heter. 

Hammarby sjö hade  förr här sitt utlopp i en bäck och det gick en träbro över. Kanalen sprängdes fram i början av 1920-talet och då byggdes den första av de två nuvarande broar som ersatte den viadukt som byggts i slutet av 1800- talet då Saltsjöbanan kom till. Det är numer två klaffbroar med en meters avstånd från varandra  som går över Danvikskanalen och den sista blev färdigbyggd 1956.

Broöppning av ”Danviksbron” sker ofta nu under högsäsongen och tankarna går ofrivilligt till filmen SOS, en segelsällskapsresa, från slutet av 1980- talet. Det var här som frun i familjen fick hänga i masten för att båten skulle ta sig under för att inte behöva invänta broöppning. Ingen god idé rent praktiskt, men en minnesvärd scen. Mycket att titta på är det denna eftermiddag och det är mysigt att sitta på första parkett med vattenkontakt och ha scenen alldeles intill.

Gröna Lunds attraktioner syns tvärs över vattnet.

Vikinglinjens kryssningsfartyg, Cinderella, som kommer  från Mariehamn/Åland är på väg in till Stockholm.

Strax efteråt kommer Birka Paradise även det ett kryssningsfartyg som i huvudsak går mellan Stockhholm och Mariehamn på Åland. (Sommartid görs också en del andra turer bl.a. till Gotland/Bornholm och längs kusten upp till Luleå.)

Strax bakom Boule&Beså ligger Saltsjökvarn, idag Elite hotell och härifrån kan man ta sig vidare ut i skärgården eller bara en uppfriskande  båttur med  ”Sjövägen” till Nacka strand, Blockhusudden på Djurgården, över till Lidingö eller in till Nybroviken i Stockholm. Och här gäller SLs kort.

 

 

 

 

Resor i Sverige Skyltar

” Så långt man kan minnas”

23 juli, 2017

I ”mannaminne” – så långt tillbaka i tiden man kan minnas eller på år och dag är definitionen på mannaminne, men det finns även en plats, ett museum i Häggvik, i Kramfors kommun, Ångermanland/Höga Kusten, som heter Mannaminne. ( Har skrivit om det museet här.)

Söndag är det,  tillika ”skyltsöndag,” som bloggvännen BP så förtjänstfullt förvaltar och där ni kan se fler skyltare och skyltar. Mitt bidrag denna vecka är hämtat från Höga Kusten som jag nyligen besökt och just från  ”Mannaminne”.

Vackra och varierande vyer är det längs hela Höga Kusten och utsikten från Mannaminne är inget undantag.  

Konstnären Anders Åberg som anlade Mannaminne 1980 ställer också ut runt om i landet.  Här på Mannaminne finns ett frmtiotal olika byggnader av skilda slag, både de som är byggda på plats och hittransporterade, gamla och mer moderna. 

Att få bra vägvisning kan vara en fördel men också svårt att välja vilken väg en ska följa.

Byggnaderna/föremålen är skiftande och jag blir extra nyfiken när jag ser ett landat/strandat ”drakenplan”.

Planet är bara ett skal men jag ser en skylt och blir nyfiken.

Hur ska  skylten tolkas? Lite tvetydig. – 

-Lättare med denna. En oxe är en oxe och det även med kunesisk skrift. Och dessutom är jag född i oxens år.

Apropå tydligheter/otydligheter. Vad är det som gäller? Bra när en får tänka själv och ta det som passar.

 

Stockholm

Vad händer?

22 juli, 2017

Vad händer?  Ägnade drygt en timme åt att dokumentera vad jag såg från balkongen och på en hundpromenad i närområdet. En hel del och ändå har jag batra tagit med en bråkdel av allt. Denna helg är vi hundvakter åt Helenfamiljens labrador, Curre, så det blir en del promenader i omgivningarna längs vattnet, men vandringar med tillhörande ”tittningar” runt om i stan får anstå till nästa vecka.

Vad gäller att titta och spana så är det något måsmamman gör som sitter på hustaket mitt emot oss. Hon har full koll på ungarna som befinner sig på ett utrymme längre ner i huset. Då och då tar hon sig en kortare flygtur för att komma tillbaka med mat till de ständigt hungriga ungarna.  Och hela tiden har hon koll på ungarna, nog så viktigt, eftersom det finns trutar och andra faror i närheten som gärna kan tänka sig något att äta.

Måsmamman har god uppsikt över sina ungar från taket.

Och ungarna växer…

I kanalen kom en sorts båt, snarare badkar, guppandes. Något ovanlig form för att vara båt. Undrar vad man ska ha den till. Kanske som jolle efter en större båt.

Promenad längs Årstaviken (en del av Mälaren) är alltid trevligt och går jag här med Curre, så vill han gärna gå så nära vattnet som möjligt och helst i vattnet. Labradorer tycker mycket om att bada men när jag är med blir det bara till att se på vattnet.

Curre ser längtansfullt mot Årstavikens/Mälarens vatten och önskar sig ett dopp. Men tyvärr…

Roligt att vid Årstabron se  pontoner som man trampar fram. Dessa syns nu på många ställen i Stockholm på Mälarens vatten och jag skulle gärna testa. 

”Popup” caféer finns det gott om och miljön är strandlik. Jodå, man kan också sitta på bryggan med fötterna i vattnet, eller ta sig ett dopp om man är badsugen.

Mitt i stan, mitt på Södermalm och ändå med naturen inom några hundratals meter. Bara att välja vad man för stunden har lust med. Eller ta lite av varje. Möjligheterna finns.

Stannade till och såg molnen spegla sig så fint i vattnet innan jag igen var hemma på kajen.

Och på den populära restaurang  Thaiboat var det en mindre kö redan när de öppnade. En solstol på stranden här är eftertraktad så fort solen är framme och kanske även en bit thailändsk mat i restaurangen. En skön känsla är det att sitta här och med perfekt utsikt över kanalen med båtar  av alla slag som slussar och passerar. Riktigt trevligt att bo här och kunna njuta sjö och båtlivet även från balkongen.

Restaurang Thaiboat med sin sköna miljö. Lätt att slinka in här och slå sig ner på stranden  och här möts alla åldrar.

 

Resor i Sverige

Ett skepp kom lastat

21 juli, 2017

Skeppsmalen eller Skeppsmaln är ett fiskeläge som ligger på en udde ca två mil öster om Örnsköldsvik.  Här är lugnt och vackert. Här, liksom på många andra platser längs Höga  Kusten har Gävlefiskarna hållt till under månaderna maj till september. Fiskarna kom inte bara från Gävletrakten utan från andra delar av Gästrikland, från Stockholm, Norrtälje, Västerås, Enköping m.fl. städer.  Och anledningen till att fiskarna sökte sig hit var just den stora tillgången på fisk och att kung Gustav Vasa gett dessa fiskare ensamrätten att fiska här mot att de betalade rejält med skatt för sin fångst.  ”Gävlefiskarna” kom hit med sina familjer och i bohaget ingick också den tidens fattigmanskor, alltså getter. I fiskelägena längs Ångermanlands kust fanns ett hamnlag som skulle upprätthålla ordningen och varje fiskare var underställd hamnlaget. Och som chef för hamnlaget utsågs en hamnfogde. Fisket var reglerat och uppstod tvister fanns en hamnrätt för att lösa dem.

Tillgången på strömming var stor och i dessa trakter har strömming fångats sedan stenåldern. Strömmingen skulle på hösten fraktas hem för att säljas och att salta in den var inte möjligt i någon större utsträckning för dels var saltet dyrt och dels var det en brisvara så det blev att syra den – och surströmmingen var uppfunnen- På 1500-1600-talet fanns var Skeppsmaln en surströmmingsinläggningsort och det fanns sju fabriker. Så flera skepp kom fullastade hem med surströmming i alla varianter och fiskarna kunde göra sig bra förtjänster.

Hamnen i Skeppsmaln med sjöbodarna nere vid vattnet och bostadshusen ligger en bit upp.

Här är det alltså till största delen strömmingfiske som bedrivits. Strömming lever i vatten med lägre salthalt och sill finns där salthalten är större. I ett kungligt påbud från 1500-taletfastställdes en strömming/sillgräns för ostkusten, en gräns som gick mellan Kalmar och den polska kusten.

Skeppsmalen fick sitt kapell 1799 och hade dessförinnan delat kapell med Skagshamn, en mil bort. Gudstjänster började hållas men oftast kunde inte prästen komma hit utan gudstjänsterna leddes av någon som prosten i närbelägna Skagshamn utsett. Kapellet hade  vintertid en roll som materialförråd där fiskarna hängde upp sina nät i taket och där deras fiskeredsakp förvarades under hösten och vintern.

Skeppsmalns kapell.

Här i taket hängdes näten på tork och bankarna kunde fällas ihop så att fiskeutrustning fick plats.

 

Skeppsmaln var från böejan en ö men landhöjningen har gjort att det nu är landförbindelse. PLatsen har alltid varit viktig som lotsstation. I slutet av 1700-talet var det ofta fiskare som kände farvatnen som arbetade extra somr lotsar och hjälpte båtarna som skulle till olika sågverk  att ta sig fram. Ofta fanns det inga fartyg som skulle tillbaka utan lotsarna fick gå och på så sätt finns dessa lotsstigar bevarade. Dessa är idag vackra vandringsleder längs havet.

Lotsstigen från Skepsmalen till Skagshamn, en mil bort, går här.

Här bakom kyrkan finns en gård, Högbergsgården, som anlades av fiskarsläkten Högberg från Gävle på 1700-talet. Släkten kom att gå från fiskare till att bli grosshandlare och skeppsredare och la grunden till Rederi AB Svea i Stockholm  i slutet på 1800- talet.

Här i Skeppsmaln finns också världens enda surströmminngmuseum, Fiskevistet  och förutom surströmming i olika former (i burkar) kan man se båtar, fiskeredkap och annat som hörde till livet här ute. ) Skeppsmalen har idag ca sju stycken helårsbosatta men släkter har kvar hus och sjöbodar som de tidigare fiskarna använt.

 

Resor i Sverige

Omväxlande

20 juli, 2017

Höga Kusten, kuststräckan i Ångermanland, från Härnösand i söder  upp till Örnsköldsvik i norr,är ett unikt världsarv, ett av de femton världsarv som finns i Sverige.   Ett världsarv är ett kultur eller naturminne som anses vara angeläget för hela mänskligheten. Det kan vara en plats, ort, miljö eller objekt som på ett unikt sätt vittnar om jordens och människornas historia- Världsarven utses av UNESCO, FNs organ för utbildning, vetenskap och kultur och det är respektive land som lämnar in förslag hit för att komma med på listan. En bedömning görs av Världsarvskommittéen och om förslaget uppfyller uppsatta kriterier hamnar det på listan. Och på listan fanns över tusen världsarv i juli 2017 och fler tillkommer för varje år.

Under vår resa längs Höga Kusten har vi upplevt ett fantastiskt vackert och omväxlande landskap där höga berg, låga klippstränder, dalar, gröna skogar, blomstrande ängar, älvar och hav  ständigt varit närvarande. För oss blev det en avstickare till Rotsidans naturreservat, de vidsträckta hällarnas reservat, en fyra kilometer lång kuststräcka där man kan vandra längs de röda granitklipporna från Barsta kapell och till Rotsidans naturreservat, båda  närheten av Nordingrå. Vill man inte vandra så går det bra att nå Rotsidan med bil. En skogsväg tar en ner till en rondell  och där finns en stor parkering.

En skogsrondell, den första jag sett men  t.o.m. vår stora turistbuss kunde ta sig runt.

En några hundratal meter lång och vacker skogsväg  tog oss ner till havet och den vidsträckta klippstranden. 

Den röda färgen på klipporna av Höga Kustengranit har försvunnit i motljuset men utsikten är njutbar.

 

Här längs Höga Kusten, vid Skuleberget, finns världens högsta kustlinje på nästan 300 meter, alltså den nivå dit havet nådde som högst under eller efter den senste istiden.  Isen var som mest tre km tjock och marken trycktes ner 800 meter och när isen smälte bort började marken att långsamt höja sig. Landhöjningen pågår fortfarande och man räknar med att den är ca 8 m.m/år.

Från Bottenhavet och Rotsidan tog vi oss vidare med vår buss till Skuleskogens nationalpark och här finns svaren att få se på hur inlandsisen, landhöjningen och havsvågor fromat landskapet. Det soliga vädret hade nu för vår del bytts ut mot ösregn, men visst ville de flesat i gruppen ändå ta sig upp med linbana till toppen av Skuleberget som är 293 m högt.

På väg upp mot Skulebergets topp-Toppen var en gång den yttersta kobben i urtidshavets Höga kusten. 

I Skuleskogen och kring Skuleberget finns många varierande, vandringsleder och för den klättringsintresserade finns stora möjligheter. Vintertid går det bra skida på längden och utför .

Tydliga spår av landhöjningen finns överallt och för den växtintresserade erbjuds en frodig och varierad växtlighet. Ångermanland är känt som ett landskap där många sydliga växter når sin norrgräns och på nordsluttningarna och i raviner hittas fjällväxter.  Lodjuren och mårdar trivs här i skogarna liksom olika många fåglar och däribland olika hackspettar.

Alldeles vid Skulebergets naturreservat, någon mil från nationalparken ligger Naturum,– ett aktivt och levande museum, där man vill inspirera bsökar att ta del av landhöjningens fantastiska geologiska och kulturella historia och områdets vackra natur. Utställningar och bildspel tar oss med på en resa bakåt i tiden.  Väl värt ett besök.

En något disig vy från Skuleberget och här med Nokkfjärden nedanför. Avståndet dit är ca. två km.

Mer dis – men trakten är vacker i alla fall.

Men efter regn kommer sol.  Vacker utsikt vid Nordingrå kyrka och vår resa fortsätter. 

Resor i Sverige

Fiskelägen finns det många

18 juli, 2017

Fiskelägen längs Höga Kusten  finns det många av och på vår resa längs stannar vi till i Norrfällsviken och i Bönhamn  som båda har alla sin charm men är olika.

Fisket längs Norrlandskustenhar varit viktigt i århundranden och med Gävlefiskarna byggdes fiskelägen upp och som nu lockar många besökare.  I mitten av 1700-talet var Gävle norrlands största stad  och där halva befolkningen var fiskare och dessa bedrev ett omfattande fiske längs den norrländska kusten, särskilt det som idag kallas höga kusten, eftersom tillgången på fisk här var så mycket bättre än i havet utanför Gävle. Själva grunden för Gävlefiskarna lades i mitten av 1500- talet då kung Gustav Vasagav Gävle fiskerskap ensamrätt till allt fiske längs Norrlandskusten mot att de betalade högre tull. Gävlefiskarna reste i början av somrarna ut till fiskelägena och slog här tillfälligt ner sina bopålar . De hade med sig sina familjer och byggde upp små ”kokhus” där det fanns en eldstad och plats att sova. Fisken som fiskades konserverades i form av salt strömming, surströmming, krampsill (soltorkad strömming) och när dte blev höst fraktades fisken hem till Gävle där den såldes.

Norrfällsviken i yttersta havsbandet är ett av dessa gamla fiskelägen. (Ligger ungefär mellan Härnösand och Örnsköldsvik)  Här kan man uppleva genuin fiskemiljö men Norrfällsviken har också satsat mycket på turism och här finns en rejäl camping, campingstugor, hotellrum, en 18-håls  golfbana, ett par restauranger, en fritidsbåtshamn och badmöjligheter som blandas med fina naturupplevelser.

Utsikt från restaurang Fiskarfänget.

I Norrfällsviken som i de andra fiskelägena ligger röda sjöbodar längs vattnet och de små bostadshusen, kokhusen, strax ovanför.

Fiskemuseet i Norrfällsviken gav en fin inblick i hur gävlefiskarnas tillvaro kunde te sig.  Ett stycke historia att ta med sig vidare.

Nästa fiskeläge vi besöker är Bönhamn, ett par mil söderut.  Även här var det Gävlefiskarna som byggde de första husen. Här känns det mer genuint och vill man övernatta finns det privata rum och stugor att hyra och kommer man med egen båt är gästhamnen rankad som en av de bästa i landet. Det berättas att Bönhamn  fått sitt namn av att fiskarna förr kom in hit för att ”böna” – täta sina båtar, men idag finns inga yrkesfiskare kvar här men namnet vittnar om den tid som var.  Att strosa runt här och slå sig ner på någon brygga är en lisa för själen och det känns som om tiden stannar för ett ögonblick.  Och hela tiden omges man av en natur och miljö som är svår att se sig mätt på. Absolut njutbart!

Sjöbodarna ligger längs vattnet och bostadshusen högre upp. (Jag såg att den del sjöbodar också var till uthyrning och här skulle jag helt klart kunna stanna ett tag.)

Just bilden här ovan är lite speciell för jag fick en kommentar här på bloggen av Åsa och det visar sig att hom och maken är med på fotot, det abdra från vänster. De sitter på bryggan vid båthuset och när jag förstorade bilden såg jag också detta. Ännu ett sammanträffande är att de också har ett boende i Torrevieja så ibland är världen liten.

Bönhamn. Och här finns ställningarna kvar där fiskarna en gång trokade sina nät.

Och dessa vackra blomsterängar som finns överallt…

 

 

 

Resor i Sverige

I Mannaminne

17 juli, 2017

Mannaminne är ett slags allkonstverk i närheten av Nordingrå i Ångermanland, mitt i världsarvet Höga Kusten och som grundades 1980.  Här har konstnären Anders Åberg samla ihop ett femtiotal olika  byggnader, en del hitflyttade och andra byggda på plats och här samsas spårvagnar, konst, fordon och museieföremål som  samlats under en tid av  snart 40 år. Och arbetet fortsätter.

Området innefatttar också ett dragspelsmuseum  eftersom just dragspel var det instrument som användes mycket i dessa trakter. Här finns ett hotell där de 15 rummen, var och ett på sitt sätt, har en personlig utsmyckning. Det finns stugor för uthyrning, ”bed&breakfast” i Norgehuset, samt en restaurang.  Musikfestivaler och konserter av skilda slag, tillfälliga utställningar, speciella barnaktiviteter, gästande hantverkare och olika evenemang lockar många besökare hit.

”Besökare världen över dras till olika platser som man hört talas om och många dras  till Mannaminne, en vacker trakt i Ångermanland där målare från Nordingrå under säkert 150 år målat sina backar, hus och byar och visat på strrstädernas gallerier. Och kanske är Nordingrå känt som ett nordligt Österlen” .

Mycket att titta på finns det och det är minst sagt en ”salig blandning”. Min tanke var också hur allt forslats hit. Men på plats är det förvisso

Vi hade bokat en guide som berättade för oss om Anders Åbergs tankar om grundandet av Mannaminne. Kultur är viktigt och har få eller inga begränsningar. 

Ett jordbruksmuseum finns och där många gamla arbetsredskap som använts i trakten är  bevarade.

En rostig gammal ångslup som gått på Ångermanälven finns i alla fall nu på land och bärgad från älvens djup.

En kinesisk paviljong fick Anders Åberg i början av 2000-talet i gåva av den kinesiske ambassadören i Stockholm. En hel kinesisk delegation besökte Mannaminne i omgångar och blev förtjusta i trakten, och i Mannaminne. En kinesisk paviljong kunde också passa in här –

-Liksom ett gammalt uttjänat ”drakenplan” . (Ingen inredning finns i planet.)

Ett intressant besök och ett unikt konstmuseum i en vacker trakt är det.

Utsikt från Mannaminne ner över Ångermanälven.