Browsing Tag

världsarv

Resor i Sverige

Vidare mot nya upplevelser

12 augusti, 2017

Fredag morgon och strålande sol, vilket bådade gott för dagens njutflykter. Så efter att ha avnjutit en varierad och god frukostbuffé på hotellet i Bollnäs,  med vacker sjöutsikt som sällskap, var vi alla väl rustade för en heldag i västra Hälsingland. Vårt första stopp blev i Alfta, några mil öster om Bollnäs där vi besökte, Löka, en av alla de vackra Hälsingegårdar som finns. Och det finns många! Hälsingegårdarna är ett världsarv som 2012 tillkom på UNESCOs lista och är ett samlingsnamn för de gårdar här i landskapet, i 36 socknar  där inredning och folkkonst visar höjdpunkter i en lång byggnadstradition i fyra århundraden. (Ett Världsarv är en miljö som anses uniki världen och ska ha stor betydelse för hela mänskilgheten både nu och i framtiden – enligt UNESCOs kriterier.)

Hälsingegården Löka ligger vackert med linfälten runtomkring.

Vår guide Kalle tar emot oss på den vackert utsmyckade verandan, något som verkligen kännetecknar Hälsingegårdarna.

Dessa stora hus med sina  vackert utsmyckade salar inreddes, smyckades och målades (väggmålningar) bara för att vid några tillfällen under ett helt liv öppnas och användas och då vid speciella tillfällen. I övrigt bodde man i de mundre husen dom tillhörde gården. Just under 1800- talet kulminerade hälsingeböndernas vana att bygga stort och påkostat. Böndernas mycket god ekonomi kom av jordbruk, boskapsskötsel, linnetillverkning, handel och även av försäljning av skogsmark och avverkningsrättigheter.

Denna målning från 1847 täcker en del av salsväggen här på gården Löka. Många fler målningar finns så väggarna är i princip täckta av dem och de är gjorda av olika hälsingemålare som reste runt till olika gårdar och målade. 

Löka ligger vackert omgiven av linfält.

Vi fortsatte resan västerut och passerade Edsbyn för att ett par mil senare nå Våsbo Fäbodar där vi guidades runt och kunde tänka oss in i hur livet på en föbod kunde te sig. Våsbo har använts i minst 250 år  och markerna hålls fortfarande öppna genom bete och slåtter och här får sällsynta växter möjlighet att leva kvar- Fäboden var kvinnans särskilda arbetsområdeoch den gav henne en stark ställning i hushållet. Hårt arbete från morgon till kväll

En del av Våsbo Fäbodar.

Efter en god lunch i slottsmiljö, på Hälsinglands enda slott, Voxna herrgård var dte dags för fler naturupplevelser och färden gick än mer västerut och vi närmade oss gränsen till Dalarna. Här var Hylströmmen målet. Hylströmmen är Sveriges största obundna fors söder om fjällkedjan och den ligge i Voxnan, älven Ljusnans största biflöde. Fallhöjden är 23 meter på en 200 meter lång sträcka och medelflödet ca 12 m3/sekund. Över strömmen kan man ta sig via en hängbro. Och givetvis ville jag testa.

En del av Hylströmmen.

En innehållsrik dag var det och att slå sig ner för en god middag i ett växthus kändes både annorlunda och väldigt trevligt. Verkligen en speciell miljö på Lilla K´s trädgårdskök som tillhör Mobackens handelsträdgård i Bollnäs.

Rolig och inspirerande middagsmiljö.

Dagen hade för länge sedan övergått i en vacker kväll och vi satt länge ute på hotellets terass och sammanfattade dagen. Att den varit väldigt givande var vi alla överens om.

 

Resor utomlands

Ett världsarv – Sveaborg/Finlandsborg

4 augusti, 2017

Vi kom till ett Helsingfors som mötte oss med blå himmel men som redan på förmiddagen övergick i olika nyanser av grått för att fram på eftermiddagen på nytt återta den blå kulören. Vi hade tänkt oss en båttur ut till sjöfästningen Sveaborg, en tur på ca 20 minuter med båt från Salutorget mitt inne i Helsingfors. Färjorna till och från Sveaborg går dagtid under sommaren var tjugonde minut så några direkta tider att passa blir det inte.

Vackert väder var det när vi anlöpte Helsingfors och Sveaborg som syns i bakgrunden till höger hälsar oss välkomna.

Suomenlinna – Finlandsborg /Sveaborg.

Med våra införskaffade Helsingforskort behövdess ingen extra biljett till färjan över till Sveaborg så vi går ombord och slår oss ner på övre däck för att få en god överblick. Helsingfors har vi besökt flera gånger men detta var första gången vi tog oss ut till Sveaborg. Man passerar ju förbi med fartygen vid ankomsten till Helsingfors men nu ville vi titta närmare på fästningen.

Vi passerade nya”Allas Sea Pool” – havsbad, ett stort och uppvärmt bassängbad med Östersjön och Salutorget som närmaste granne som har öppet året runt och erbjuder rekreation för hela familjen. Här ordnas även konsterter, utställningar och diverse andra evenemang. Flera restauranger och cafér finns inom området.

Sveaborg är en av världens störstasjöfästningar och finns med sedan 1991 på UNESCOS världsarvslista med motiveringen att kunna berätta för kommande generationerom sin tids europeiska fästningsbyggnadsarkitektur.(UNESCO är FNs organisation för utbildning, vetenskap, kultur och det är till dem respektive medlemsland ger förslag på det som ev. kan komma med på världsarvslistan. ) Sveaborg byggdes under 1700- talet och består av sju öar och är idag en del av Helsingfors där drygt 800 personer bor året runt. även den Finska sjökrigsskolan är placerad här.

Sveaborg började att byggas 1748 när Finland var en del av Sverige och är genom tidernaSveriges dyraste försvarsprojekt.  Sverige kom att förlora sin ställning som stormakt under första hälften av 1700- talet i krigen med Rysslandoch det ansågs nödvändigt att förstärka försvaret av Finland, men fästningen blev aldrig helt färdigbyggd. Sveaborg belägrades under finska kriget av ryssar 1808  och av någon oklar anledning bestämde sig fästningens kommendant (han som bestämde) att kapitulera. Sveaborg intogs av ryssar och en ny era började. Finland blev ett självständigt storfurstendöme under Ryssland och Sveaborg förblev ryskt. Men efetr den ryska revolutionen 1918 blev Sveaborg finskt och nu med namnet Finlandsborg/ Suomenlinna.

Tjocka murar syns överallt. Man kan gå tämligen fritt inom området men eftersom det är militärt är delar avspärrade. 

Historiens vingar finns med oss hela tiden.

En jagare såg vi men vi blev dock inte jagade…

Finlandsborg/Sveaborg var vårt sista ”stopp” under Helsingforsresan och man hinner mycket på en dag och det utan att alls ha bråttom. Det grå vädret som följt oss under dagen övergick till en mer blå nyans och även på hemvägen över Östersjön kunde vi njuta av god mat och en vacker solnedgång.

 

 

Resor i Sverige

Omväxlande

20 juli, 2017

Höga Kusten, kuststräckan i Ångermanland, från Härnösand i söder  upp till Örnsköldsvik i norr,är ett unikt världsarv, ett av de femton världsarv som finns i Sverige.   Ett världsarv är ett kultur eller naturminne som anses vara angeläget för hela mänskligheten. Det kan vara en plats, ort, miljö eller objekt som på ett unikt sätt vittnar om jordens och människornas historia- Världsarven utses av UNESCO, FNs organ för utbildning, vetenskap och kultur och det är respektive land som lämnar in förslag hit för att komma med på listan. En bedömning görs av Världsarvskommittéen och om förslaget uppfyller uppsatta kriterier hamnar det på listan. Och på listan fanns över tusen världsarv i juli 2017 och fler tillkommer för varje år.

Under vår resa längs Höga Kusten har vi upplevt ett fantastiskt vackert och omväxlande landskap där höga berg, låga klippstränder, dalar, gröna skogar, blomstrande ängar, älvar och hav  ständigt varit närvarande. För oss blev det en avstickare till Rotsidans naturreservat, de vidsträckta hällarnas reservat, en fyra kilometer lång kuststräcka där man kan vandra längs de röda granitklipporna från Barsta kapell och till Rotsidans naturreservat, båda  närheten av Nordingrå. Vill man inte vandra så går det bra att nå Rotsidan med bil. En skogsväg tar en ner till en rondell  och där finns en stor parkering.

En skogsrondell, den första jag sett men  t.o.m. vår stora turistbuss kunde ta sig runt.

En några hundratal meter lång och vacker skogsväg  tog oss ner till havet och den vidsträckta klippstranden. 

Den röda färgen på klipporna av Höga Kustengranit har försvunnit i motljuset men utsikten är njutbar.

 

Här längs Höga Kusten, vid Skuleberget, finns världens högsta kustlinje på nästan 300 meter, alltså den nivå dit havet nådde som högst under eller efter den senste istiden.  Isen var som mest tre km tjock och marken trycktes ner 800 meter och när isen smälte bort började marken att långsamt höja sig. Landhöjningen pågår fortfarande och man räknar med att den är ca 8 m.m/år.

Från Bottenhavet och Rotsidan tog vi oss vidare med vår buss till Skuleskogens nationalpark och här finns svaren att få se på hur inlandsisen, landhöjningen och havsvågor fromat landskapet. Det soliga vädret hade nu för vår del bytts ut mot ösregn, men visst ville de flesat i gruppen ändå ta sig upp med linbana till toppen av Skuleberget som är 293 m högt.

På väg upp mot Skulebergets topp-Toppen var en gång den yttersta kobben i urtidshavets Höga kusten. 

I Skuleskogen och kring Skuleberget finns många varierande, vandringsleder och för den klättringsintresserade finns stora möjligheter. Vintertid går det bra skida på längden och utför .

Tydliga spår av landhöjningen finns överallt och för den växtintresserade erbjuds en frodig och varierad växtlighet. Ångermanland är känt som ett landskap där många sydliga växter når sin norrgräns och på nordsluttningarna och i raviner hittas fjällväxter.  Lodjuren och mårdar trivs här i skogarna liksom olika många fåglar och däribland olika hackspettar.

Alldeles vid Skulebergets naturreservat, någon mil från nationalparken ligger Naturum,– ett aktivt och levande museum, där man vill inspirera bsökar att ta del av landhöjningens fantastiska geologiska och kulturella historia och områdets vackra natur. Utställningar och bildspel tar oss med på en resa bakåt i tiden.  Väl värt ett besök.

En något disig vy från Skuleberget och här med Nokkfjärden nedanför. Avståndet dit är ca. två km.

Mer dis – men trakten är vacker i alla fall.

Men efter regn kommer sol.  Vacker utsikt vid Nordingrå kyrka och vår resa fortsätter.