Browsing Tag

Stockholm tourism

Stockholm

Att fånga månen

8 augusti, 2017

Huvudstaden bjöd på en vacker måndag och det fina augustivädret höll i sig under hela kvällen. Middag på balkongen kändes helt rätt och sedan blev vi sitttandes. Länge. Med en kofta på, ljuslyktor tända och en kvällstemperatur som erbjöd  +21 kändes det riktigt behagligt. Det var en vacker kväll och vi inväntade månens framträdande i sin fulla skepnad. Och visst kom han, ”gubben i månen”. Dock inte helt lätt att fånga på bild, men jag gjorde några försök och helt oavsett så var det underhållande och vackert att titta på månen och alla ljus från båtar, lyktor och lampor som lekte ta fatt runt oss.

Från balkongen måndag kväll.  Inga båtar i Hammarbyslussen för tillfället men det var många hågade slussare som passerade under kvällen. 

Månen framträder och här har molnslöjorna just lättat och jag försöker zooma in den.

Svårt att inte darra på handen och stativet till kameran borde jag förstås tagit fram.

Absolut njutbar vy. Och Globens blåa färg skymtas också till höger i bild.

 

 

 

Foto Stockholm

Just här & nu

7 augusti, 2017

Södermalm möter med halvsol denna måndag förmiddag och jag slår mig ner på den efter gårdagen regndoftande balkongen med en extra kopp kaffe. Även blomorna har en frisk regndoft och de ser pigga ut. Kommer inte att behöva extra vatten idag.  Förmiddagen har gjort entré och jag är här, här på balkongen både till kropp och själ. Många gånger är jag fysiskt på en plats men tankarna kan då ha skenat iväg mot nya mål och möten. Men nu är jag alltså bara här.  Här och nu är veckans ord i hos Sanna i Gemsweeklyword ord som fritt kan tolkas i ord och bild och här finns också andra tolkare med.

Jag sitter i min stol och blicken går österut. Hammarbykanalen, en del av Östersjön, ligger nedanför och de vanliga husbåtarna, de som alltid finns här, ligger på sina platser. Husbåtarna som har tillstånd att ligga här här måste alla kunna flyttas och detta är för att de vartannat år måste på genomgång för besiktining så att de uppfyller de säkerhetskrav som gäller. (Brandsäkerheten är extra viktig.) Husbåtarna här har kommunalt vatten, el och avlopp och betalar en månadsavgift för att få ligga här och tillstånd krävs. Här finns även några säsongsplatser men även då måste tillstånd sökas och båtarna uppfylla säkerhetskraven. På andra sidan kanalen syns en liten del av  Södra Hammarbyhamnen, Hammarby sjöstad, som också räknas till Södermalm trots att det inte ligger på ”malmen”.

Globen är alltid mäktig att se och nu såg jag att något rörde sig här, något som klättrade. 

Jodå, här är det ett par personer som håller på med något arbete, väl fastspända i linor.

Högt är det förvisso, drygt 85 meter över markytan  och totalhöjden är 130 meter över havet. Globen är i huvudsak byggd av betong, stål, aluminium, plåt och glas. Globen tog tre år att bygga och invigdes i februari 1989. Globen är en stor inomhusarena och som vid konserter kan ta emot drygt 16 000 personer (en del ståplatser) och vid ishockey ryms ca 14 000 . Globen är en ”multiarena” och kan snabbt anpassas till olika evenemang allt efter behov. Är man sugen att se Stockholm från ovan så går det en s.k. skylift upp till toppen och en vacker dag så har man här en fin vy över Stockholm.

Jag blickar till höger, och ser  mer av kanalen, liksom Hammarbyslussen som nu är den enda väg för alla båtar, stora som små,  att ta sig in i Mälaren. (Om de inte först vill ta sig söderut till Södertälje förstås) Tidigare kunde de mindre fritidsbåtarna utan mast ta sig ut och in i Mälaren via Karl Johanslussen (vid Slussen) i Stockholm, men där byggs det om så den slussen är stängd och kommer så att vara i många år till.

Hammarbyslussen, invigdes 1930,  med Skansbron underst, en klaffbro som öppnas för segelbåtar. Övre bron är Skanstullsbron. Ibland är det många båtar som vill slussa och då får några vänta. Köbildning gäller, men nyttotrafik som t.ex. sightseeingbåtar har företräde.

Ny slussning, ny broöppning. Skillnaden i vattendjup mellan Mälaren, som ligger högre, och Östersjön är ca 70 cm och beror på om det är hög eller lågvatten.

Jag har suttit ute en timme och solen har kommit högre så de automatiska solgardinerna på kontorsbyggnaden vid slussen har fällts ner- och det är dags för nästa broöppning.  Här kan man sitta länge och alltid är det något som händer.

Här vid Hammarbyslussen ligger också en av Sjöräddningens stationer men just nu är alla båtar ädr inne så läget verkar vara lugnt till sjöss-

Innan dagens bestyr tar vid vrider jag huvudet not norr, bort från vattnen och ser att måsmamman med ungar på taket till huset mitt emot rör sig.  Ungarna växer med rekordfart och skriker en hel de så jag hoppas de snart är flygfärdiga. Jag zoomar in och lyckas få med dem. (I övrigt är det uppsatt spikar på våra hustak för att måsarna inte ska boa här, men här har de hittat en spikfri zoon. )

 

Stockholm

”Fågelperspektiv”

31 juli, 2017

Vädret varierar en hel del men en får passa på att ge sig ut när solglimtar erbjuds och rätt som det är tar den blå himlen över. Att ta sig upp till Södra teatern i Stockholm, området runt Mosebacke torg och gärna Mosebacketerrassen, är något vi  gör vi både ofta och gärna under vår sommar och höst, en promenad hemifrån på runt 20 minuter. Området runt Mosebacke, uppe på Katarinaberger, har alltsedan 1700- talet varit ett nöjescentrum i Stockholm och det består. Här låg på 1600- talet Mosis kvarn och Mosis Backe, som nöjesetablissemang,  finns omtalat på 1700- talet då Carl Mikael Bellman ofta var i trakterna. August Strinberg hade Mosebacke terrass som en favorit och första kapitlet i hans bok Röda rummet heter ”Fågelperspektiv i Stockholm” och där Stockholm sett från Mosebackes terass beskrivs.

Mosebacke terrass tidigt på eftermiddagen och det finns fortfarande lediga platser kring borden. Men här brukar man ”knö ihop sig” så att många ska få plats och här är  alla åldrar verkligen välkomna. 

Utsikten över Stockholm är inbjudande och vacker. Här in mot City. 

Djurgården med Kaknästornet, Högloftet på Skansen och nöjesattraktionerna på Gröna Lund framträder.

Mer av Stockholm syns genom träden.

Från Mosebacke tog vi oss genom de gamla gränderna på Söders höjder, bakom Mosebacke, ner mot Katarina kyrka. Kullerstengator och gamla hus påminner om en svunnnen tid och rätt som det är hamnar man tillbaka i det moderna igen.

Vackra gamla miljöer blandas med det mer moderna. På en husgavel på Fiskargatan 9 finns sedan i juni 2017 denna målning som täcker en hel vägg. Målningen är gjord av två brasilianska bröder, Os Gemeos, gatu/grafittikonstnärer och det lär ha gått åt tusen burkar färg till målningen och det tog tio dagar att få den klar. Tanken är att målningen ska finnas här under fem år. Fastighetsägaren betalade grundmålningen av väggen och konstnärernas levnadskostnader i Stockholm och Stockholmskonst, som har hand om den offentliga konst som finns i Stockholm resten.  (Stockholm konst är en del av Stockholm stads kulturförvaltning)

Just här på Fiskargatan 9, högst upp,  bodde den fiktiva Lisbeth Salander i Stieg Larssons Milleniumtriologi och man kan säker se motivet på husväggen som en ”blinkning” till denna serie.

I mitt tycke klart uppiggande och passande här.

Katarina Kyrkogård passerar vi ofta och stannar gärna till en stund och så även nu även nu och såg mängder av blomster som lämnats i samband med skådespelaren  Mikael Nyqvists begravning den 21 juli. Och visst kommer tankarna. Livet pågår här och nu.

Igår var igår och idag är en annan dag och jag är just på väg in till Helsingfors med båt från Stockholm. Nya upplevelser och möten väntar.

Stockholm

Provtur

29 juli, 2017

Igår var det så äntligen dags för mig att för första gången prova den nya citybanan. Passade utmärkt attt kombinera en tur här med besöket hos goda vännen Preciosa i Sundbyberg.  Citybanan är en sex kilometer lång pendeltågstunnel mellan Stockholm södra station och Tomteboda i Solna och där två nya stationer kommit till, vid T centralen i City och vid Odenplan och där en pendeltågsstation, Karlberg, har tagits bort. Tanken med Citybanan som invigdes den 9/7- 2017 är att spårkapaciteten ska fördubblas i Stockholm och att tågen ska gå punktligare och med tätare trafik. Den trängsel och de förseningar som varitanses till stor del ha berott på att järnvägsspårens kapacitet söder om Stockholm central inte räckt till därför att all tågtrafik – pendel, regional, gods och fjärrtåg samsats på två spår.

Nu har de båda nya stationerna direktkontakt med bussar och tunnelbana och det anses förkorta resvägen. Pendeltågsstationen på Stockholm Central ligger några våningar rakt under tunnelbanan och förbinds med de olika linjerna direkt via rulltrappor och hissar, vilket kändes väldigt smidigt.

Vid pendeltågsstatiobnerna Odenplan och Stockholm central finns förutom dörrarna till pendeltågen även extra glasdörrar som öppnas just när tågen stannar, vilket anses vara en god förbättring av säkerheten. (Jag noterade att tågen stannade exakt vid dessa extradörrar.)

Givetvis ville jag testa de två nya stationerna och se hur det fungerade att ta sig till bussar och tunnelbana, men det blev efter mitt besök i Sundbyberg.

I Sumpan mötte jag Preciosa och det blev fika på Wayne´s kaffe. Varmt i luften så det gick fint att sitta ute och det fortsatte vi med trots en mycket rejäl regnskur. Tursamt nog fanns ett rejält tak att sitta under. Jättetrevligt att ses igen och timmarna försvann snabbt. De brukar göra det när man har trevligt och det här gör vi förstås om.

Och på hemvägen klev jag av både på Odenplan och på Stockholm City för att se hur det fungerade med att snabbt nå bussar och tunnelbana. Tydlig info och fräscha stationer bidrog till att känslan av att ta sig fram snabbt infann sig. Men å andra sidan har jag ju sällan bråttom och det skulle aldrig falla mig in att springa för att hinna.

Nya fräscha vagnar fick jag åka i och här var det extra gott om utrymme både för människor,  bagage, barnvagnar, rullstolar och cyklar.

Tydligt skyltat med ”Stockholm City”- alltså Stockholm stad, och hur man ska ta sig vidare mot bussar, tunnelbana och andra tåg. Bra kartor dessuom!

Pendeltågsstationen vid Stockholm City ligger en bra bit under jord och under tunnelbanelinjerna men det gick snabbt att ta sig upp och de nya rulltrapporna kändes snabba.

Här syns även de extra glasdörrarna som går ut till perrongen och som öppnas automatiskt när tåget stannat.  (Vid strömavbrott vet jag inte hur det går…)

Rymligare och luftigare tågvagnar kändes bra. Klädseln är densamma som varit med sedan 1997 när SL köpte in motivet med stiliserade stockholmsbygnader av konstnären/regissören/skådespelaren/musikern m.m -Lasse Åberg.

Karta över hur pendeltågslinjerna går från Stockholms södra station, via Stockholm City och Odenplan för att komma ut ut tumnneln vid Tomteboda i Solna.

Idag ägnar jag mig åt ”boat &waterspotting” på hemmaplan och en tur runt Södermalm. Till fots och troligen med ett och annat ”pitstop”.

 

 

Stockholm

Vad händer?

22 juli, 2017

Vad händer?  Ägnade drygt en timme åt att dokumentera vad jag såg från balkongen och på en hundpromenad i närområdet. En hel del och ändå har jag batra tagit med en bråkdel av allt. Denna helg är vi hundvakter åt Helenfamiljens labrador, Curre, så det blir en del promenader i omgivningarna längs vattnet, men vandringar med tillhörande ”tittningar” runt om i stan får anstå till nästa vecka.

Vad gäller att titta och spana så är det något måsmamman gör som sitter på hustaket mitt emot oss. Hon har full koll på ungarna som befinner sig på ett utrymme längre ner i huset. Då och då tar hon sig en kortare flygtur för att komma tillbaka med mat till de ständigt hungriga ungarna.  Och hela tiden har hon koll på ungarna, nog så viktigt, eftersom det finns trutar och andra faror i närheten som gärna kan tänka sig något att äta.

Måsmamman har god uppsikt över sina ungar från taket.

Och ungarna växer…

I kanalen kom en sorts båt, snarare badkar, guppandes. Något ovanlig form för att vara båt. Undrar vad man ska ha den till. Kanske som jolle efter en större båt.

Promenad längs Årstaviken (en del av Mälaren) är alltid trevligt och går jag här med Curre, så vill han gärna gå så nära vattnet som möjligt och helst i vattnet. Labradorer tycker mycket om att bada men när jag är med blir det bara till att se på vattnet.

Curre ser längtansfullt mot Årstavikens/Mälarens vatten och önskar sig ett dopp. Men tyvärr…

Roligt att vid Årstabron se  pontoner som man trampar fram. Dessa syns nu på många ställen i Stockholm på Mälarens vatten och jag skulle gärna testa. 

”Popup” caféer finns det gott om och miljön är strandlik. Jodå, man kan också sitta på bryggan med fötterna i vattnet, eller ta sig ett dopp om man är badsugen.

Mitt i stan, mitt på Södermalm och ändå med naturen inom några hundratals meter. Bara att välja vad man för stunden har lust med. Eller ta lite av varje. Möjligheterna finns.

Stannade till och såg molnen spegla sig så fint i vattnet innan jag igen var hemma på kajen.

Och på den populära restaurang  Thaiboat var det en mindre kö redan när de öppnade. En solstol på stranden här är eftertraktad så fort solen är framme och kanske även en bit thailändsk mat i restaurangen. En skön känsla är det att sitta här och med perfekt utsikt över kanalen med båtar  av alla slag som slussar och passerar. Riktigt trevligt att bo här och kunna njuta sjö och båtlivet även från balkongen.

Restaurang Thaiboat med sin sköna miljö. Lätt att slinka in här och slå sig ner på stranden  och här möts alla åldrar.

 

Stockholm

Bra komplement

12 juli, 2017

Jag är väldigt nöjd med den kamera jag har, en Canon G7X,  som är med mig i stort sett dagligen. Liten och smidig med många inställningsmöjligheter/funktioner om man så vill. Dock inte en bra zoom. Men å andra sidan har den stort ljusinsläpp och är perfekt till det mesta utom just att zooma in på långa avstånd och då menar jag avstånd på mer än 100 meter.  Hushållet äger också en stor systemkamera, men den tycker jag är för tung att bära med mig och inte ryms den heller i en mindre väska eller ryggsäck, men ska jag sitta på vakt och invänta något eller inte gå så långt kan den få följa med. Men det är viss risk för innan jag hunnit byta objektiv kan det jag tänkt fotografera försvunnit. Skulle behöva träna upp mig vad gäller detta, men det har ännu inte blivit av. Tanken finns i varje fall. Den nyinköpta mobilen finns också, men har ju inte samma kapacitet vad gäller upplösning, men smidig för mycket. Men jag har alltid kameran med och mobilen kan  få var komplement till instagram .  Så jag har saknat en kamera med bra zoom. (Hade tidigare en Canon Powershot med bra zoom, men den blev stulen…)

Efter att nu ha funderat ett tag gjorde jag igår slag i saken och gick till min ”hovleverantör,” Fotokungen på Kocksgatan här på Söder. Personligt och med mycket kunnig personal och man får hjälp med inställningar om så önskas och kan komma in närsom och fråga om det är något som är oklart. För mig brukar en del vara just det när jag köper en ny kamera. Och den nya kameran skulle förstås provas och resultatet var helt klart tillfredsställande.

Globen ser vi från lägenheten och balkongen och den ligger fågelvägen ca 900 meter söderut. Här lätt inzoomad-

Mer inzoomad, dock inte maximalt.

Skanstullsbron överst och Skansbron, alldeles ovanför Hammarbyslussen, ligger ca 300 meter bort. Här har jag  zoomat in ytterst lite.

 

Detaljbild av Skanstullsbrons pelare. Inte full zoom, lätt att bilden då blit suddig. Här är fokus på brons ”pelare.”

Utan zoom, vy mot Hammarbyslussen och de båda broarna men också Thaiboat med lampor i masten. (Thaiboat ligger ca 200 meter bort)

Lite zoom och detaljerna framträder.

Mer inzoomat, dock inte ”all”. 

Och här är den nya kameran,  Canon PowerShot SX730 HS som jag hoppas ska bli ett bra komplement.

(Att det blev ytterligare en Canon berodde på att jag är inkörd på dem och att den har både de funktioner jag vill och fanns inom den prisbild jag hade tänkt. Och den är ett komplement)

 

 

 

Resor i Sverige Stockholm

Ny resa

7 juli, 2017

Fredag eftermiddag och Stockholm bjuder på vackert sommarväder.  Jag har ”studiedag”, idag också, inför helgens reserelaterade uppdrag men tar  gärna en paus för att promenera längs Årstavikens vatten. (Mälaren) Jag bor mitt i stan, på Söder i Stockhom, och bara några minuters gångväg hemifrån byts storstadens buller mot vågskvalp, båtar, änder som tjattrar och riklig grönska.  Flera olika koloniområden klättrar upp för berget och jag njuter av att titta på alla vackra växter som finns i koloniträdgårdarna.

Längs Årstaviken.

Möte. En and och en sothöna bekantar sig med varandra.

Eriksdalslundens kolonistugor klättrar uppför berget –

– och jag klättrar efter på gångvägarna.

Lummigt, blommigt och grönt.

Välskötta små kolonistugor där det verkligen blommar.  Jag sätter mig ner, andas in dofter och tar den vackra sommardagen till mig. 

Och när jag andats färdigt klättrar jag ner till vattnet och fortsättr hemåt. Jag passerar Hammarbyslussen, tittar på båtar som slussar ut i Saltsjön(Ästersjön) och går den sista biten hem längs kajen.

Helgens resejobb går till Dalarna och Dalhalla, norr om Rättvik, det gamla kalkstensbrottet som sedan 1993 byggts om och ut till en stor amfiteater- konsert och operascen. Även i år är det Malena Ernman som ger en konsert och nu tillsammans med Helen Sjöholm. Jga gjorde även resan förra året och då var det Sarah Dawn Finer som tillsammans med Malena gav en fantastisk konsert. Boendet har vi i Tällberg med utsikt över Siljan. Jag ser verkligen fram emot en fin jobbhelg och förutom konserten i morgon kväll blir det en hel del annat vi också ska se och uppleva under resan. Och visst är det fantastiskt att kunna förena nytta med nöje och en nygammal yrkeskarriär på ”äldre dar”.  Vill du läsa mer om Dalhalla och förra årets konsert så finns det här.

 

 

Bild från 10/7-2016 i Dalhalla när konserten var slut.

Malena Ernman, Sarah Dawn Finer och en ”junior” på trumpet.

 

 

 

Stockholm

Mobilvandringen i Stockholm fortsätter

6 juli, 2017

Min vandring runt östra Södermalm i författaren Per Anders Fogelströms fotspår fortsätter och  appen jag laddat ner till mobilen, Tempus Fugit” leder mig runt. Stadsmuseet i Stockholm tillhandahåller appen gratis under sommaren och jag låter mig villigt tas med runt östra Södermalm, det blir sammanlagt 15 stopp  som behandlas i 15 kapitel och där varje kapitel är mellan tre och åtta minuter långa. (Första delen av vandringen skrev jag om den 3/7.)

Per Anders Fogelström var en stor humanist och engagerad i många olika samhällsfrågor och var starkt engagerad i Förbundet för religionsfrihet som var föregångare till Förbundet humanisten. Att kyrkan skulle skiljas från staten var en viktig fråga för Fogelström och så skedde år 2000.  Borgerliga begravninga och borgerliga vigslar  som alternativvar andra viktiga frågor och Fogelström har skrivit de vigsellöften som idag ofta används vid borgerliga vigslar.

Per Anders Fogelström var en stor opinionsbildare och tillsammann med bl.a journalisten – krigskorrespondenten- och författaren Barbro Alving, Bang, och författaren Sara Lidman arbetade han aktivt för att Sverige inte skulle bli en atomvapenmakt, vilket var tänkt i slutet av 1950 – talet. Opninionsbildningen gav resultat och 1968 tog regeringen och riksdagen tillbaka beslutet. Jag hör detta berättas för mig när jag sitter i Stig Claessons, ”Slas” park här på östar Södermalm.

Parken fick detta namn 2008 när författaen som bott invid parken i nästan hela sitt liv avled..

”Slas” – författare, illustratör och konstnär var en mycket god vän till Fogelström och har illustrerat flera av hans böcker.

Karta över delar av Södermalm. Stig Claessons park är den lilla gröna fyrkant som är utmärkt norr om Vita Bergen.

Jag går vidare söderut och stannar till vid Borgmästargatan och ser Sofia Kyrka uppe i Vita Bergen framför mig. I detta gula hus startade Per Anders Fogelström, då 16 år gammal tillsammans med vänner ”Sofia småklubbar”, en sorts fritidsgård på östar Södermalm. Sofia kyrka ägde lokalerna och dessa fick lånas kostnadsfritt. Här samlades under åren närmare 1000 ungdomar i åldrarna 10 -15 år och olika aktiviteter erbjöds alltifrån idrott, till teater, film, högläsning, konst och poesi. Här höll Nacka Skoglund till och det var här hans fotbollsintresse väcktes.

 

Borgmästargatan 11, huset som under många år var en stor fritidsgård på östra Södermalm.

Sofia kyrka uppe i Vita bergen syns vida omkring, 46 meter över havet.

Jag tar mig upp i Vitabergsparken”Vitan” eller Vita bergen, kärt barn har många namn, ett område som är kulturreservat sedan 1956. Nuvarande namet tillkom så sent som 1967 och tidigare var detta ”Hvita Bergen”. Namnet vet man funnits sedan början av 1800- talet och kom till för att berggrunden här är så ljus. Kråkberget vet man var beteckningen på berget under 1600- talet. I slutet av 1800- talet var var detta område ett av Stockholm absolut fattigaste och har skildrats i bla. Röda rummet av Strindberg. Även Per Anders Fogelström syftar på Vita Bergen i boken ”Vita bergens barn”. I boken berättas om de nästan bortglömda åren i svensk historia i början på 1800-talet och fattiga människors livsvillkor.

Vitabergsparken är ett stort friluftsområde med både dansbana, en friluftsteater, ett café, musikpaviljong, lekytor och stora grönområden och många Stockholmare njuter här uppe av de vackra omgivningarna och utsikten över Stockholm.

Jag sitter på en parkbänk på en för dagen ganska öde friluftsteater, lyssnar och ser mig omkring.  Det är alldeles tyst, men i juli och augusti blir det mer liv och aktivitet. Stockholms Parkteater erbjuder många föreställningar och det är gratis. I sommar kan men bla. se Babben Larsson, hyllningsöreställning till Cornelis Vreesvijk, dansteater, ”Vegas i Vitan” med Carl Dyall och Rennie Mirro och Richard Wolff.  Teatern här  kom till 1954 och när det är föreställningar  vilket det är ganska ofta sommartid byggs en rejäl scen upp.

Musikpaviljongen är från början av 1900- talet.

Ett café mitt i grönskan. Fint att slå sig ner här och bara njuta av all grönska en fin sommardag.

Jag stannar till och slår mig ner på gräset vid de gamla husen Bergsprängargränd och lyssnar vidare. Just detta område i Vita bergen var ju så fattigt och eländigt och om jag blundar kan jag se framför mig hur tillvaron kunde te sig.

Jag har kommit till promenadens slut, gått ner från ”Vitan” och lyssnar på det sista kapitlet ”I kvinnoland”.Fogelsröm var omgiven av kvinnor i sin närhet, starka kvinnor som kämpat hårt och Fogelström har  beskrivit kvinnorna i sina böcker som”stötttepelare”. Redan när han skrev boken ”Sommaren med Monika” 1953, en bok som sedan blev film i Ingmar Bergmans regi, beskriver han monika som en fri och självständig kvinna. I ”Stadsserien” är det Emeli som står för godhet, mod och styrka liksom hennes mamma Lotten och mormor Johanna. Just de vårdande egenskaperna är viktiga i samhället och för en bättre värld . Kvinnors utsatthet i Stockholm  har beskrivits och hur de fått ta de smutsigaste och hårdaste arbetena t.ec som ”mursmäckor” . Ett jobb där de fick klättar högt upp på stegar med tunga murbrukshinkar och ge till murarna som stod där upp och bara murade. I Stockholm var prostitutionen omfattande och även dessa kvinnors villkor har beskrivits i flera av Fogelströms böcker. Jag har börjat läsa om hans böcker, böcker som jag läste både i min ungdom och läste om i tidig vuxen ålder, men det är dags igen. Och även läsa fler av Fogelströms kvnnoskildringar t.ex ”I kvinnoland” och ”I en borg av tystnad”, böcker jag inte tidigare läst.

Hemma har jag en bokskatt att bläddra och läsa i, en bok skriven av Per Anders Fogelström som jag fått av Ruth i Virginia .  Boken är helt unik och där finns mängder av de bilder som Fogelström ritat i samband med att han skrivit sina böcker men bilder som inte publicerats där. Stort tack, Ruth! Boken ger mig så mycket glädje.

 

 

Stockholm

Mobilvandring i Stockholm

3 juli, 2017

I en av Södertidningarna, Södermalmsnytt,  hittade jag häromdagen förslag till en littterär mobilvandring där  författaren, journalisten, Stockholmsskildraren, miljöaktivist, opinionsbildaren och fredsaktivisten Per Anders Fogelström är huvudpersonen. Promenaden tar en runt på östra Söder och man får veta mer om Fogelström, hans sätt att se på Stockholm och vad som drev honom i sitt arbete.

I samarbete med Stadsmuseet kan man under sommaren ladda ner en gratisapp, ”Tempus Fugit”  och där finns en karta, introduktion och ljudberättelser om Fogelström. Vandringen består av 15 kapitel som är kopplade till 15  platser på Södermalm som var viktiga för Fogelström.  (För att kunna lyssna måste man vara på plats och följa vandringen.) Så idag har jag gjort en givande  vandring i Fogelströms fotspår och hoppas ni vill följa med.

Stadsgårdskajen

Vandringen strtade vid Katarinavägen i Stockholm, alldeles ovanför Fotografiska museet och Stadsgården där Finlandsfärjorna och en del kryssningsfartyg lägger till. Här ser man inloppet till Stockholm och denna sjöväg skulle Per Anders Fogelström komma att ta många gånger och han sågs ofta stå här senare i livet och blicka österut.

Per Anders Fogelström föddes i Stockholm 1917 men kom sedan att bo i Helsingfors, Petrograd i Ryssland, tillbaka i Stockholm och sedan vidare till Viborg i Finland – innan det på nytt blev Sverige, så att byta land blev en vana.  Fogelströms pappa arbetade för ASEA men hade förskingrat pengar för dem under flera år och flydde till Tyskland där han han fick jobb som säljare. Familjen var skuldsatt och Per Anders mamma valde skilsmässa och att flytta hem 1922 till Stockholm med de båda barnen och det trots osäker ekonomi.  Pappan försvann ur familjens liv och flyttade vidare till Amerika med en ny kvinna.

 

Monumentet restes här 1977 och är gjort av Liss Eriksson.

Nästa stopp i vandringen blev högre upp på Katarinavägen vid minnesmärket La Mano, ”Handen” till minne av de svenskar som kämpade för demokratin  och dog i det spanska inbördeskriget, 1936-1939 och av de ca 500 svenskar som var med dog nästan 200 personer. Fogelström menade att ”en enda människa kan göra skillnad genom att använda sin röst” och detta var något han själv gjorde i många sammanhang.

”Fjällgatan är väl idag den här stadens vackraste gata. En gammeldags smal gata som drar fram längs bergskantenmed kullerstenar närmast husmurarna och med lyktor som sträcker sig ut från husen”. (Fogelström)

Början av Fjällgatan.

Längs Fjällgatan finns de gamla miljöerna bevarade från 1700-talet med hus som är timrade och panelade och har långsidan mot gatan . I förlängneingen av huset finns ofta ett plank med port in till gården och på gården fanns ytterligare hus, dass, bodar, stall och ibland även i bagarstuga. I mitten av 1700-talet började Falu rödfärg komma och den grå trästaden blev röd. Mot slutet av 1700- talet målades också trähusens fasade i ljus oljefärg för att efterlikna de finare stenhus som fanns i andra delar av stan än Södermalm.

Sista Styverns trappa.

En brant trätrappa leder från Fjällgatan upp till Stigberget och fick 1967 det nuvarande namnet. Tidigare hette trappan Mikaels trappgränd efter Stockholms bödel Mikael Reissuer. Trappan bytte namn för namnberedningen i Stockholm tyckte att denne Mikael med både gata, trapp och kvarter uppkallat efter sig  fått tillräckligt med uppmärksamhet.  En annan anledning var också att man ville återta namnet Sista Styverns trappor som i början av 1800- talet ledde ner från just Fjällgatan till Stadsgården där båtarna låg och till krogen med samma namn, Sista Styvern. Det var här sjömännen tog ett sista glas innan de tog sig hemåt och det var lätt att även här spendera sina sista styvrar, pengar.  (Även i Göteborg, i Majorna finns Sista Styvern)

I slutet av Fjällgatan ligger Per Anders Fogelströms Terrass med härlig utsikt (om vädret är fint) över både  Stockholm och dess inlopp-

Vy från Fogelströmsterrassen in mot Gamla stan, City och Skeppsholmen – till höger. (Det var där alla båtar till Gotland runt låg )

Fjällgatan 30, huset där Per Anders Fogelström bodde från 1964 och fram till sin död 1998, ett gammalt hus som byggdes i mitten av 1700-talet av tröjvävaren Anders Berg och som är väl bevarat.

Som en av våra mest kända  Stockholmsskildrare har Per Anders Fogelström kanske  blivit mest känd för Stadsserien, romanerna om Henning och Lotten och deras släkt som beskriver livet i Stockholm mellan åren 1860 och 1968.  Stockholm och främst Södermalm skildras  från mitten av 1700- talet och hundra år framåt i Fogelströms ”Barnserie” , där barnens situation belyses.  I ”Vävarnas barn” beskrivs barna arbetsförhållande och liv på Barnängens klädesfabrik 1749-1779 . ”Krigens barn” utspelar sig mellan 1788 och 1814 och skildrar genom stockholmarnas ögon de år då Sverige deltog i olika krig och hur barnen hade det. ”Vita Bergens barn” är en fortsättning på på Krigens barn och utspelar sig mellan 1821 och 1860 och skildrar fattiga människors liv i en tid av politisk oro. Här möter man som läsare de människor som förekommit i de övriga böckerna och om deras efterkommande.

Fortsättning följer.

Resor i Sverige Resor utomlands

Frågor från en resebloggare till en annan

20 juni, 2017

Anna driver två resebloggar,  Travel on a Cloud där hon skriver inspirerande om resor i största allmänhet och en New York blogg, ”My bite of The Big Apple” som  är en fantastisk guide till denna spännande och fascinerande stad.  I bloggen finns allt och lite till om ”The Big Apple”. New York är en stad som jag också är väldigt förtjust i och besökt många gånger och jag hade också lyckan och förmånen att som tämligen ung bo där i ett år under 1979. Ett fantastiskt år med  många spännande och roliga upplevelser.

Jag vet att jag har en del nytillkommna läsare på bloggen och därför passar det bra att  jag anammar min bloggvän Annas idé om att göra en presentation om vem jag är genom 10 intervjufrågor med svar.  Anna har ställt frågorna och  på sin blogg.   Och det mesta handlar förstås om resor.  Ett väldigt stort intresse.  Jag har hittills besökt 58 länder och jag hoppas på att besöka fler. Att resa i vackra Sverige tycker jag också om och har här hälsat på i samtliga landskap där några av dem fått fler besök än andra.

1.Vem är du egentligen?  Bra fråga! Nästa! Skämt åsido…Jag är utbildad lärare och har arbetat inom grundskolans alla stadier under drygt 4o år.  Min första utbildning var en gymnastikdirektörsexamen vid GIH, Gymnastik och Idrottshögskolan i Stockholm och senare byggdes den på med en mellanstadielärarexamen, utbildning speciallärare och diverse kompletteringar. Jobbkarriären avslutades i Kina, i Peking, där jag i nästan fyra år arbetade på Svenska skolan. Fyra fantastiska år som gav så mycket i fråga om ALLT.  Så jag blev en ung pensionär och valde att bli det när vi flyttade hem igen till Stockholm 2010. Men jag har inte slagit mig till ro utan har nya utmaningar som väntar lite här och var.  Jag är tvillingmamma till två vuxna döttrar och mormor till två härliga barnbarn. Gift är jag med B som inte är en del av bloggen.

Jag bor i Sockholm, på Södermalm och i princip på kajen till Saltsjön. Naturen är nära liksom all den puls som Stockholm ger. En liten spansk sommarstuga  ingår också i hushållet och dit åker vi när andan faller på.

Hemma hos oss på kajen.

 2. Hur började ditt reseintresse? Jag är nästan född på resande fot. Min mamma var norska och min pappa   som var svensk arbetade en hel del i Norge såjag bodde där långa perioder under min uppväxt. Först agågen jag reste med tåg till Norge och Oslo var jag bara ett par månader. Resorna inom Norge blev många  och det var me rhemtamt där än Sverige. Men 1959 flyttade vi från Västergötland och Töreboda (en ”gudsförgäten håla”, enligt min mamma) till Solna, några km från Stockholms city, och året efter, som 11- åring,  skedde min första längre resa som gick till Mallorca. En resa som gick med ett Transairplan från Bulltofta i Skåne, ett plan utan truckkabin så mitt örsprång var plågande.  En mellanlandning i Basel blev det och slutligen efter åtta timmars resa landade vi på Mallorca. Denna resa kom att bli straten för mitt reseintresse och sedan blev det fler länder i Europa bla. Italien, Grekland, Spanien, Corsica och f.d. Jugoslaviensom fick besök av vår familj. Och det var det charterresor med flyg som gällde.

Äntligen framme! Minns min fina ”bardotrutiga” klänning i rosa och vitt…En klänning som kom till efter att en då berömd fransk skådespeleska, Brigitte Bardot, haft en liknande klänning.

3. Vad är du rädd för när du reser? En del.  Är klart orolig vid strak turbulens i luften och särskilt clear air turbulence, ”klarluftstuebulens”,  när ett flygplan råkar ut för turbulens utan föregående varning av t.ex. moln. DEtta fenomen upppstår då luftströmmar rör sig i olika hastigheter och möter varandra. Flygplanets färd i luften blir ryckig och som passagerare kan man ”kastas omkring” inne i planet. Har upplevt detta ett par gånger över öken och bergsområden i USA.  Kraftigt åskväder med blixtar gillas inte heller vid flygningar och inte heller storm på havet  där en  passargerarbåt tar in vatten.

4.Resa ensam eller i sällskap? Förr reste jag en del ensam och det var både bra och ibland tråkigt för visst är det roligt att kunna dela minnen och erfarenheter.  Jag är van att resa på egen hand och har gjort det mycket. Att besöka en storstad utan resesälllskap tycker jag kan var skönt några dagar, likaså att göra en kortare resa inom Europa på egen hand. Men jag reser gärna med min make, en god vän/goda vänner eller döttrar.  Viktigast är att man fungerar tillsammans, kan improvisera, skratta och ha roligt. Och att dela upplevelser för resan fortsätter på olika sätt när man kommit hem.

5. När du inte reser?  Mycket tid tillbringar jag i Stockholm  och där finns ständigt något att se, uppleva och göra om man vill. Som pensionär också en del reserelaterade uppdrag av olika slag och där jag både har Stockholm och delar av Sverige som arbetsplats. Jätteroligt! Och vänner, döttar och barnbarn träffar jag gärna. Jag disponerar fritt min tid och försöker göra sådant jag blir glad av.

6. Vad är viktigt på en resa. Det kan variera, men jag vill inte skynda på.  Tiden är viktig att ha och jag samlar inte på länder eller platser utan vill hinna ta in det jag upplever. Jag bokar oftast våra resor och på egen hand både vad gäller flyg ochboende för då har vi strörs flexibilitet. Men visst har det då och då ramlat in en charterresa som kan vara bekväm i sig.

Att bo bra, i den bemärkelsen att bo centralt om jag besöker en storstad underlättar och spar tid. Gångavstånd är bra eller en kortare tunnelbanefärd om det är i en miljonstad. Jag bor helst på mindre hotell som känns mer personliga än de större kedjorna. Och åker jag till en ”badort” vill jag helst bo nära havet och med havsutsikt.

I vårt boende i Thailand trivs vi jättebra- en lugn by och med havet som närmsta granne och långt från turismen.

7. Ett av de bästa reseminnena? En svår fråga för jag har många fina reseminnen, i stort sett bara sådana. Men om jag ska välja får det bli tre.  En långresa vi gjorde runt om i USA med döttrarna när de var 10 år och delvis bilade ner längs västkusten med avstickare till Vegas och Crand Canyon för att senare åka över till Hawaii. Tågresan och allt med vår resa till Tibet är fantastiskt och likaså den jorden-runt -resa vi gjorde i samband med att B och jag gifte oss på Fidji. Vi hade planerat alla flyg och med ombokningsbara biljetter eftersom det var svårt att på förhand veta hur länge vi ville stanna på varje plats, något vi kan att utnyttja vid några tillfällen- En del hotell var bokade men det mesta bokade vi under resans gång. En minnesvärd resa på åtta veckor men fina upplevelser. Direkt Stockholm- London- Los Angeles och Honululu på Hawaii, dä rdet blev stopp i fem dagar. Vidare till Fidji och båtturer i arkipelagen där – Nya Zeeland och Sydön. Australien med Sidney, tåg längs östra kusten och senare Barriärrevet. Bali blev nästa stopp och där var vi då i hela tre veckor. Singapore och Bangkok fick sina stopp innan vi åter var hemma.

På resa i den Fidjiska arkipelagen.

8. En resa du aldrig gör om? Att i höststorm ge mig ut på havet och resa frå Nynäshamn till Gdansk. En gammal  och skraltig kombinerad passagerar och transportbåt  som for som en vante på, över och i vågorna. Och det var storm 25m /sek. Vi kunde inte ens på morgonen gå in i kanalen in till Gdansk utan fick ligga och vänta utanför i fem timmar. Hemskt!

9. Bästa matminnena från en resa? Jag har rest mycket i Asien och efter att ha bott nästan fyra år i Peking så tycker jag mycket om riktig kinesisk mat. Inte den som lagas för att passa oss västerlänningar, utan den genuina som man får på små ”hål i väggen restauranger”.  Maten i Singapore är jag väldigt förtjust i för där möts Asiens alla kök och det passar mig fint. Vietnam är ett annat favoritland i Asien, liksom Thailand och Malaysia  och maten här, likson platserna jag besökt tillhör också favoriterna. För mat jag äter förknippa jag ofta med platser jag besökt.

10. Om du bara ska göra en endaste resa till i ditt liv,  vart ska den gå- Jag skulle vilja ta mig med ett mindre men bekvämt fartyg  från Sydamerika genom Panamakanalen mot Galapagosöarna, Påskön, runda Cap Horn, vidare mot Antarktis och Södra Gerogien. Och jag vill inte ha bråttom tan stanna och uppleva platserna så resan får ta tid.