Browsing Tag

Spanien

Spanien Torrevieja

Apropå miljön

9 maj, 2017

Miljön, både den mer närbelägna och den mer avlägsa hamnar ofta i våra tankar Hur är det nu? Hur var det förr? Hur  är det med ekologiska varor som transporteras över halva jorden för att vi ska äta dem eller att barn skjutsas per bil till skolan och då  sträckor som är några hundra meter. Alla tekniska apparater? Funderingarna kan bli många. Visst fanns det saker som var bättre förr, i alla fall i mitt tycke. Men också mycket som inte var det. Och utvecklingen går tursamt nog framåt…

Fick häromdagen ett papper som jag vet cirkulerat i omgångar sedan 2010 och kanske innan dess. Visst var miljön viktig även förr och då utan att man fuderade så mycket. Nu funderas det mycket – men undrar om det stannar där. Alltså i funderandet.

Tycker om taken att i Torrevieja sitta på en restaurang och där personalen plockar citroner från det egna trädet för att  lägga i den dryck jag jag beställt. 

Har nu uppnått åldern (som bara är en siffra) där jag kan känna igen mig i denna eventuella händelse.

”Jag skulle betala i affären nyligen och kassörskan föreslog att jag skulle ta med mig egna kassar eftersom plastpåsar inte är bra för miljön.

Jag bad om ursäkt och förklarade att vi inte har det miljötänket i våra dagar.

”Er generation brydde sig inte tillräckligt för att bevara miljön till kommande generationer”, sa kassörskan. Hon hade förstås rätt härvidlag – vår generation hade inte miljötänket på ”vår tid”.

Men vad hade vi i vår tid? Efter långt funderande och sökande djupt i mitt inre insåg jag vad vi hade.

Då hade vi mjölkflaskor som vi lämnade tillbaka, läskflaskor som vi pantade. Butiken skickade tillbaka dem till tillverkaren, som tvättade dem för återanvändning. Så de var verkligen återanvända. Men vi hade inte uppfunnit miljötänk.

Vi gick i trappor för vi hade inte hiss eller rulltrappor i alla affärer, skolor och företags-byggnader. Vi gick eller cyklade till affären för att handla och tog inte bilen – om vi hade någon – för att förflytta oss några hundra meter. Men kassörskan har rätt, ordet miljötänk fanns ännu inte.

Då tvättade vi blöjor för att det inte fanns engångsblöjor. Vi torkade våra kläder på linor, inte i ett energiförbrukande monster. Sol och vindkraft torkade våra kläder. Barnen ärvde kläder från sina syskon, inte alltid av det senaste märket. Men kassörskan hade rätt, ordet miljöförstöring var i stort sett ett okänt begrepp.

På den tiden hade vi i bästa fall en enda tv eller radio i hemmet, inte en i varje rum. Tv:n hade en liten skärm ungefär som en näsduk – inte som halva Gotland.

I köket blandade, vispade vi alltid för hand, vi hade inga maskiner som gjorde allt åt oss. När vi packade sköra saker i paket, använde vi gamla tidningar för att skydda dem, vi hade inte bubbelplast eller styrénkuddar.

På den tiden startade vi aldrig en bensinslukande motor för att klippa gräset, vi sköt gräsklipparen för hand. Vi motionerade genom att arbeta – så vi behövde inte gå till ett gym som använder elmaskiner som löpband. Men kassörskan hade rätt – vi hade inte lärt oss att tänka på miljön.

Vi drack vatten från kranen istället för att använda en plastmugg eller köpa vattnet på flaska varje gång, transporterat med långtradare från Frankrike.

Vi fyllde våra bläckpennor med bläck när de tog slut i stället för att köpa en ny.

Vi satte i nya blad i rakhyveln istället för att kasta hela hyveln bara för att bladet är slött.  Men än en gång: Vi hade inte miljötänket då.

På den tiden åkte folk buss, barnen cyklade eller gick till skolan istället för att tvinga föräldrarna att starta en taxirörelse, öppen dygnet runt.

Vi hade ett eluttag i varje rum istället för ett dussintal uttag i en förgrening. Vi behövde inte en datoriserad pryl som skickar signaler 2 000 mil ut i rymden för att hitta närmaste pizzeria.

Att tänka på miljön är viktigt men det är lätt att konstatera att man kan göra det på olika sätt.”

Kan inte ange källan/källorna till texten (har letat en hel del) men den har funnits länge och finns fortfarande att ta del av både på internet och i olika tidningar.

restaurang Mundo pequeñ0, vår kvartersrestaurang i Torrevieja (väl värt ett eller flera besök med adressCalle Marcelina 44)  tittar jag gärna på återanvända detaljer. Och att måla konservburkar och dekorera dem blir perfekta krukor för olika växter.

Gott och trevligt på restaurang Mundo i kvällssolen. Här tilllsammmans med make, svåger och svägerska.

Spanien Torrevieja

Festligt

6 maj, 2017

Det vackra vädret består och ”Inte ett moln. Så långt ögat kan nå. Inte en droppe regn. På flera dar”. (Thomas Ledin) Väldigt behagligt och klart njutbart.

Idag hade vi några uppdrag och i stället för att dra oss mot havet som vi brukar blev det först en promenad till vårt närbelägna shoppingcenter ”Habaneras”. Behändigt att gå hit på dryga 10 minuter och vi hade inte tänkt bli så långvariga för visst lockade havet även idag.

Uppdragen uträttades snabbt och alldeles lagom tills de var klara hamnade vi på en ”fiesta”. Trevligt. En del av shoppingcentrat hade förvandlats till ett torg där en scen och några matdiskar var uppdukade. Färgglada bord och stolar var utplacerade, ballonger i taket så det var bara att slå sig ner.

Starbucks coffee hade ett fåtal gäster idag. Kan tänka mig att de flesta fördrog strandlivet…

Vi bjöds på dansuppvisning i Sevillanas, en spansk fartfylld dans  som liknar flamenco. Sevillanas är en livlig och levande dans och musiktradition i södra Spanien, och särskilt i närheten av staden Sevilla.

Färgglatt som det ska vara.

 Att prova på en blandad tallrik med några typiska spanska rätter kändes helt passande och stärkta av dessa drog  vi oss hemåt för att sedan på nytt  dra oss ut. Frisk luft får vi förvisso. Och njutbart är det.

Lite paella fick det bli. Musslor var det gott om men viss brist på räkor var det. 

Tortilla española, omelett med råstekt potatis och lök. Gott!

En variant av ”huevos rancheros”, ranchägarens ägg- potatis i bitar som stekts med grönsaker på slutet steks äggen med i pannan . Denna rätt kommer i många olika varianter. Endast fantasin begränsar.

Absolut njutbart!

 

 

Spanien Torrevieja

En liten ”värld” på matnära håll-

5 maj, 2017

Gårdagen bjöd på många trevligheter och en av dem var en riktig långlunch och det på en för mig ny restaurang i Torrevieja, nämligen ”Il Mondo”, ”Världen”. Lokalen har jag besökt när en tidigare restaurang huserade här, Le France. Namnet lät ju bra för en sådan som mig som både tycker om det franska språket och fransk mat. Men tyvärr lyckades jag inte bli serverad där. Vi var då ett sällskap som satt och väntade i över 30 minuter på att ens få se menyn och sedan passerade ytterligare 20 minuter och vi hade då inte ens fått beställa. Jättetrist – så vi lämnade utan att äta ,för här i stan finns gott om restauranger med betydligt bättre service. Jag bestämde mig för att inte gå tillbaka hit. Men man kan ändra sig och det gjorde jag.  En långpromenad med väninnan Biritta längs havet, samtal om olika restauranger, menyer och livet i största allmänhet ledde oss förbi denna tavla på restaurang ”Il Mundo” där dagens lunchmeny presenterades. Och vilken meny! Allt lockade! Birgitta hade provat restaurangen några gånger och var mer än nöjd och nu med nya ägare så var jag bredd att ge etablissemanget en ny chans. Stort tack Birgitta för detta förslag och denna lunchupplevelse.

Funderade på restaurangens namn som klingade italienskt men där  menyn var skriven på franska. Men eftersom det är en fransk/italiensk restaurang blir det ju en bra mix.

Lunchen blev lång och det hann bli sen eftermiddag innan vi rullade ut från ”Världen” och det för att möta en annan värld utanför.  Och visst ska man försöka ta det bästa från de världar man vistas i. I alla fall om det är möjligt.

Det blev svåra val för oss. Allt lockade – en aptitretare och sedan val av förrätter  där ostfundue med skinka, cappaccio på lax eller pilgrimsmusslor med räkor och saffranssås var alternativen. Sorbet serverades innan varmrätten där valet var torskfilé, makrillfilé eller fläskfilé på pata negraskinka. Priset bör observeras, 15 euro.

Vi gjorde vår beställning och kunde sedan frottera oss med Hollywoodskådisar från den ” gamla goda tiden”. De flesta kände jag igen, men är tveksam till ett par, så om någon kan  hjälpa till är jag tacksam. (Har fått hjälp från Susan på Åsöberget i Stockholm så nu har jag nog alla i hamn/famn. Stort tack!)

Helan &Halvan, Elvis, Richard burton, Kirk Douglas, Chaplin, Marlyn Monroe, James Dean,Clark Gable, Fred Astaire, Gary Grant, Gaucho Marx och möjligen en ung Tony Curtis.

Birgitta funderar över lunchens dryckesbeställning.

Aptitretare med ibericoskinka och sedan pilgrimmsmusslor och räkor i en ljuvlig saffranssås. Äpple och aprikossorbet för att rensa smaklökarna innan varmrätten kom in. Fläskfilé men murkelsås, primörer och puffad potatis höll samma höga klass som förrätten. Dessserten i form av en len pannacotta blev en perfekt avslutning. Hit kommer jag väldans gärna tillbaka.

                        

Il Mundo har ingen  hemsida men ”googlar” man kommer den upp via Tripadvisor och ”ansiktsboken”.  Adressen är Avenida de la Purisma 61 (österut, mot Los Locosstranden.)

Spanien Torrevieja

Möten

4 maj, 2017

En dag fylld av trevliga och speciella möten av skilda slag har övergått i tidig kväll och det är snart dags för  aftonens möten att ta över. Visserligen är jag pensionär och mötenas tid borde vara förbi, men möten kan vara nog så trevliga och likaså att mötas. Så jag kör på.

Ett fint möte med  havet  uppskattar jag alltid. Och visst är färgen blå. Väldigt blå- 

Nästa möte för dagen blev med en liten ödla som tursamt nog hamnade på makens tröja. Ett kort möte. 

Möte nummer tre blev ett mycket speciellt och en ren höjdpunkt. En lunchträff  med mängder av klassiska skådespelarer. En fantastisk möte som varade i flera timmar.  Återkommer med rapport.

Spanien Torrevieja

Kreativitet, färg och variation

3 maj, 2017

Den spanska sommarstugevistelsen, (fritidshus, sportstuga eller vad man nu ska kalla det för, men litet är det)  kan varieras en hel del, men ibland är det skönt att inte variera så mycket heller. Sitta ute i skuggan och läsa, lösa korsord eller träna på min kurs i spanska är riktigt trevligt det också. Och att läsa bloggar förstås. Så tråkigt blir det inte.  Utomhus är vi många timmar per dag och vid ett hastigt överslag kom jag fram till att sådär en tio timmar blir det, så D-vitaminerna kommer per automatik. Dagliga promenader blir det och ofta ganska långa. Trevliga  ”pitstop” med tapas bidrar också  bidrar till trevligheterna samt ofta träff med vänner längs vägen.

Men det finns lite annat också att syssla med. Som stugägare är det ibland så att visst underhåll behöver göras. Och tursamt nog har jag sedan många år tillbaka tränat på den arbetsledande uppgiften att fördela och leda arbetet och det gör jag riktigt bra.

Min egen kreativitet gör sig inte så bra i målarsammanhang eller i direkt praktiska situationer, men på andra områden så kan den blomstra. (Här innefattas också visst handlag med blommor.)

Maken målar vår vita mur och för att den vackra passionsblomman inte bli vitprickig håller sopkvastar och linor ut den från väggen.  (Inte min uppfinning)

Arbetet hemma fortgick och jag uträttade ett par ärenden i kreativ anda när ändå farten var uppe. Ett besök på den stora ”Chinobutiken” kan ge mycket inspiration och utveckla fantastin och fina växter finns också-  (Här finns allt man kan tänka sig och en hel del till, dock inte något ätbart. Allt är också väldigt billigt.)

Denna vackra hortensia som i verkligheten är mer lila än rosa höll på att få följa med hem. Men jag insåg att jag behövde ta den på cykeln så den får komma med hem i morgon i stället.  Ett verkligt fynd för 6 euro.

Målningen och ”målaren” behövde sin rast och vad passade då bra om inte en promenad med tapasstopp. Och vid ett stopp kan man se mycket.

Parasollet, damens klänning, strandväskan och kepsen håller samma färgskala. Genomtänkt och kreativt här.

Kreativ parkering. (Ama får ta fram en stor papperspåse) Undrar hur de två bilarna som har funnit sina parkeringar längst fram ska kunna komma ut. Svårt att backa med ett par bilar bakom. Framför ligger en restaurang så det är inte optimalt att ta den vägen.

Nere på strandpromenaden kom denne unge gentleman förbi oss och var med målmedvetna steg på väg till stranden.

Vi satt länge och tittade  på havets och himlens skiftande blå färger där några ”molngubbar” skymtade i horisonten.

 

Spanien Torrevieja

Segla på ett moln

1 maj, 2017

Att segla på ett moln över Torrevieja var inte riktigt det jag tänkt mig idag med däremot en  en segeltur till havs. För några dagar sedan fick jag ett mail från vår lokala turistbyrå (vilket händer då och då) och nu ville de att jag skulle testa aktiviteter idagm den 1/5,  när många olika hamna inom  Valencias distrikt bjöd in till ”Öppet hav”. Aktiviteter som skulle erbjudas var bl.a. rodd, paddling, vindsurfing, dykning och segling och detta skulle vara kostnadsfritt. Trevligt tänkte jag och var inställd på rodd, paddling, segling och eventuell vindsurfing. Helst segling, men hade gärna prövat allt. Tiden var mellan 10 och 13 och jag var välkommen till Torreviejas Club Nautico. En lite detalj som inte meddelats mig var att föranmälan krävdes  och att de flesta aktiviteter var för barn. (Jag kunde ju själv ha tittat på hemsidan förstås, vilket jag inte gjorde.) Vi var på plats  11.30 men då var allt fulltecknat och reservplatserna bokade. Kunde inte annat än att le åt det hela. Men lite missbelåten var jag över att ha missat seglingen. Dock var Aktiviteterna var överlag  av modell mindre i Torrevieja men säkert var det mer fart på ”Det öppna havet! i de andra städerna längs Cosat Blanca.

Några som fick sig en bra segeltur i vinden idag var i alla fall måsarna. Men inte seglade de på molnen även om ett par  molntussar svagt kunde skönjas . Perfekt seglarväder.

En härlig vind på ca 7 m/sekund och ett inbjudande hav.

Fler måsar som seglar fram.

Jodå ett par båtar seglar också. Men jag fick vackert stanna på land denna gång. 

För att pigga upp mig blev det i alla fall kinainspirerad lunch vid havet, på restaurang Luna, och havsutsikten kunde jag njuta av och även en och annan segelbåt till havs. Och kanske är det inte så dumt att segla på ett moln. Utsikten är säkert fin.

 

 

Skyltar Spanien

I farten

30 april, 2017

I farten blir i stort sett den”röda tråden” i veckan skyltning.  (Rött ingår i också de flesta skyltarna.) Söndag är det och även Valborgsmässoafton, dagen då den svenska våren ska sjungas och eldas in. Båda kanske behövs för att hålla värmen.

Torrevieja bjuder idag på sol, mestadels blå himmel och en lagom temperatur på +22.  Helt klart ett bra vårväder. (Det har varit mulet, blåst och regn i några dagar, men här är vi bortskämda med det fina vädret så tre dagar mulet känns som om två för mycket.)

Skyltsöndagarna förvaltas hedersamt av bloggvännen BP och titta gärna in där för att finna både hennes skyltar och många andra ”skyltare” .

I farten – ”just passing through”, dock inte på en surfingbräda, men jag skulle mog vid tillfälle prova på nytt. Passerar sktltar har jag i alla fall gjort.

I den lilla bergsbyn Polop, vid ett av torgen, Plaza de los Churros,  finns vackra skyltar uppsatta med distriktets olika by/stadsvapen. Runt torget finns också 221 kranar med friskt och drickbart källvatten. Förr hämtade byinvånarna sitt vatten här och även när vi var förbi stannande många och fylde sina vattenflaskor. (När jag nu i veckan var i Polop hann jaga bara räkna till drygt 80 kranar innan en spansk dam kom och ville berätta för oss om Polop)

På en bar i Polop  hängde skyltar, halsdukar,  med olika fotbollslag  så det var bara att välja. Fler fanns.

I byn Jalon kunde man köpa mandariner till specialpris, fem kilo för 1.99 euro- Vi nöjde oss med mindre mängd.

Innan vi lämnade restaurangen ”Marlyns Carvery” i byn Moriara tog jag en bild av Andy Warhols klassiska foto på Marlyn Monroe. 

Nu är jag måttligt förtjust i Guinness, men skylten fastnade jag för.

En svart skylt utan tillstymmelse till rött hittade jag på vägen ut från ”puderrummet”. Och visst ligger det något i  budskapet. I alla fall ibland.

 

 

Spanien Torrevieja

Kontinuitet

29 april, 2017

Solen och det vackra vädret har varit på semester några dagar och fullt förståligt eftersom jag skickade en del av det hem till Sverige, där jag förstått att solen åtminstone delvis nått i Stockholmstrakten. At sedan värmen blev kvar  här  är en helt annan sak . Nåja så varmt är det inte i Torrevieja, men trots molnens framfart,en hel del blåst och lite regn  har temperaturerna dagtid legat på mellan 6–18 grader så klagar gör jag inte. Böcker, korsord, bloggläsande, promenader, trevliga möten med vänner och god mat piggar förstås upp det hela. Dagarna försvinner raskt här också.

Nu har det ju blvit lite av en tradition att vi tillsammans med vänner går ut och äter kinesisk mat tilll helgen och igår var det dags att prova en för oss ny kinesisk restaurang, restaurante Chino Nuevo Mundo – Kina, Nya Världen, en restaurang som ligger på Avenida de las Habaneras 78, i Torreviejas centrum.(Nära Palangerekurvan och Los Locos.)

Innan samlades vi hemma hos oss för att prata upp oss och gå igenom ”pinnföringen” eftersom de som var nybörjare för ett par veckor sedan nu tränat upp sig och med lätthet klarar att plocka både individuelle riskorn och jordnötter med pinnarna. Gruppen är verkligen läraktig. En av deltagarna hade som mål att äta soppa med en pinne och vi får jobba på det.

Jag, Ami, Fia, Lasse och Patrik går igenom kvällens utökade kurs i pinnföring. Stor munterhet!

Helt på kinamanér villle vi ha ett runt bord  med snurrbar skiva, dels för att det är trevligt och att man ser varandra  och dels är det då så mycket enklare att snurra till sig en maträtt. Vi åt lite olika menyér som alla innehåller förrätt, ris/nudlar, varmrätt och dessert och inom varje grup finns det olika rätter att välja på. Priset? Billigt 8-9 euro och då ingår det dryck i form av vatten, öl, lösk eller vin. Kart överkomligt. Här får man oftast säga till om man vill ha pinnar och det gjorde jag på kinesiska, tacksam för att en del av det jag lärde mig en gång fnns kvar, men servitören som serverade oss och i mitt tycke såg kinesisk ut förstod inte. Det visade sig att han talade spanska och engelska men inte mandarin.( Kanske talade han kantonesiska, gammal kinesiska och det språk man talar i bl.a Hong Kong, men det gick ju bra att få pinnar även på engelska…)

Stämningen är  god och maten också.

Kontinuiteten fortsatte idag och jag är nyss hemkommen från en tapasrunda för den fortsätter även denna helg. Vi hoppade över i torsdags (då blev det tapas här hemma) och igår men idag blev det två restauranger som vi besökte och några till får det bli i mogon. idag blev det ett ”säkert kort” och ett för oss helt oprövat.  Det oprövade var   Restaurante Bar Tapas Catalina II på Plaza Castellar. (Restaurangraden öster om vattenfallen) En tapas modell traditionell och en ”husets nya” blev det.

Den traditionella tapasen var en liten smörgås med stekt skinka, ost och oliver och den mer nydanande var en liten gryta med pasta, köttfärs och bechamelsås. Båda var bra och vi gav dem 3/5.  Vinet serverades desssutom i vanliga glas och inte i de små runda som oftast dyker fram just till tapasrundorna och annars inte förskommer.

Stopp nummer två blev på förra veckans favorti, Namm& Gastronomic, den ”blå restaurangen”med adress Paseo de la Libertad nr 9. Här fanns det husets egna varianter, inga traditionella, och båda var goda och fick 4/5 av oss. Ett litet minus här var vinet i de små runda glasen, men å andra sidan var det gott.

Till vänster ”mensaje del mar” – meddelande från havet, en tapa med räkor och vit fisk i en citronsås. Till höger är ett spett med ” sabores del mindo” -smaker från världen. I praktiken, tre olika falafelbollar och med olika smaker. KLart sting i dessa. Riktigt goda!

 

Spanien

Mot stad i sol- Altea

28 april, 2017

Matpauser är alltid trevliga och i byn Monte Pedreguer blev det lunchstopp på en väldigt trevlig brittisk restaurant, Monroes Carvery. (En restaurangkedja som förutom här finns i Benidorm och en bit norrut längs Costa Blanca, i Moriara. )

Med tanke att vi som reste runt i bussen var ett 40-tal så kunde det ju inte riktigt bli tal om en liten restaurang. Med skottar, britter, waelsare och irländare och så vi två svenskar är det full förståligt att ett ”carvery” valdes.  Här bjöds vi på god mat i form av dels en mör och saftig rosbiff och en lika fin kalvstek som skars upp i skivor efter önskemål, diverse tillbehör i potatisväg och en fräschsalladsbar. (Vegetariska alternativ fanns också.) Dessertutbudet var rikligt och det blev svårt att välja men jag slog till sist till på en ”peach melba” med glass. Valfri dryck ingick dessutom.

Monroes restaurant är byggd i spansk stil och påminner om en ”finca” och det var mysigt att sitta utomhus på gården och dricka kaffet för det vackra vädret var med oss.

Några ”bord” i taget gick fram till disken där köttet skars upp efter önskemål.

Restaurangen har fått sitt namn efter skådespelerskan Marlyn Monroe och hennes foton förekom i mängder på restaurangens väggar så att ägarna är ett fan av Marlyn Monroe går inte att missa.

Ett foto från filmen ”Flickan ovanpå” berömt för att kjolen blåste upp. Just denna klänning såldes för några år sedan på auktion för motsvarande 31 miljoner kronor. Marlyn dog 1962 i Los Angeles, endast 36 år gammal,och för att hedra henne sattes det för några år sedan upp en staty på åttta meter i Chicago, ”Forever Marlyn” och hit har det vallfärdat besökare. (Många ville se vad som fanns under kjolen och kröp under öfr att fotografera. Men ett par rejält tilltagna underbyxor blev vad de fick se.)

Resan fortsatte mot den vackra kuststaden Altea, ingringadpå kartan. Altea är en en gammal stad som precis som många andra spanska städer påverkats av de folkgrupper som bott här. Greker, romare och fenicier ägnade sig åt handel och fiske och morerna hade mer fokus på att utveckla jordbruket och vinodlingarna. (Morerna fanns i Spanien från ca 700- talet till 1300-talet, lite olika för olika delar av landet.) Altea har haft stadsprivilegier sedan slutet av 1200- talet men hade redan 1244 återerövrats från morerna av James den I av Aragonien .

Att ta reda på varifrån städer/platsers namn kommer tycker ja är intressant och likaså om ett namn kan betyda något.  Vad gäller Altea kommer det troligen från det grekiska ordet ”althaia” som betyder ”jag botar”.  I stan finns floden Algar och det namnet anses betyda häsa och välmående. Så hälsosamt lär det var i Altea. Även mikroklimatet i de omigvande bergsområdena ansågs och anses som bra för just välmåendet och särskilt bra för lindring av lungsjukdomar.

En promenad i vackra Altea blev det och jag tycker om när den gamla stadskärnan finns bevarad. Altea är en liten stad med ca 26 000 invånare men som mer än fördubblas under turistsäsongen.  Men staden lever hela året och är populär bland konstnärer, författare och musiker. Livet och tillvaron här är enkelt enligt några infödda Alteabor vi träffade på.

Ett kännetecken i den gamla stadsdelen är den vackra församlingskyrkan med två kupoler, ursprungligen morisk, Nuestra Senora Del Consuelo. Just här i gamla stan finns många restauranger, gallerier, bostadshus, mysiga gränder så det är lätt att stanna här ett tag.

I många av gränderna samsades både bilar, växter, gående och gäster på barer.

Vackert och rofyllt i gamla stadsdelen, ”fornet”.

Vi drar oss ner mot havet och hamnar vid fritidsbåtshamnen där vi ser mängder av ”bryggseglare” – mest ganska vanliga fritidsbåtar. De riktigt stora yachterna är ännu inte på plats.

Vi stannar till en stund och fnderar om vi ska ge oss ut på en vandring i Alteas omgivningar men inser att tiden blir knapp. Men förslag till vandringar finns det på lite olika platser i stan. Och man kan lika gärna cykla.

Kustremsan i Altea är caåtta km lång men ma har inte någon riktig strand, om man med det menar en lång sandstrand. Nu har man till en viss sträcka kört hit sand, till den övre delen av starnden, men längre ner mot havet ligger stora, vackra stenar men dessa förutsätter att man har solstol eller solsäng med sig. Men dessa finns också att hyra vid den bortre delen av stranden inne i stan.

Altea är en lugn stad och vill man ha lite mer fart kan man promenera ca 30 minuter söderut till grannstaden Albir där stranden är lite mer sandig. Önskar man än mer fart och fläkt, mer sand och strandliv så ligger Benidorm inte mer än en kvarts tågresa söderut.

Visst kan det stämma att ljuset gör så att det blå verkar mer blått, det vita mer vitt och det grönare än grönare- i varje fall om jag ser på mina bilder.

 

 

Spanien

Vi fortsätter…

27 april, 2017

Vi fortsätter att vidga vyerna och har tagit oss en bit nerför bergssluttningarna och ner i Vall de La  Jalon/Val de La Xaló  (på valenciano, ett av Spaniens fem språk) och är på väg till huvudorten i distriktet, den lilla byn Jalon/Xaló. Trakten är sedan slutet av 1400-talet ett vinodlarområde då vindruvorna som odlades skickades till konungadömet Valencia som låg en bit norröver. Klimatet i dalen lämpar sig fint för jordbruk och under 1700 och 1800- talet utökades vinodlingarna och fortfarande låg fokus på muscatdruvan som verkligen trivdes i klimatet här.

Under turen ner till Jalon såg vi en del stenhus med tunga trädörrar som finns kvar  och bevarade sedan morerna lämnade området i början av 1600- talet. (Tyvärr blev inte fotona på husen tagna genom bussen presentabla.)

Gott om vinodlingar är det och dessa varvas med olivodlingar, odling av ”nisperos”, (japansk mispel på svenska och smakar som en blandning av aprikos och persika och används som plommon. ) mandelträd och citrusodlingar.

Vi stannade i Jalon och passade på att besöka en ”bodega” där olika sorters vin från trakten säljs liksom andra lokala produkter som olika sorters olivolja, honung av skilda slag, marmelader m.m. Lokalerna där bodegas Xaló är inrymd var tidigare förråd för olika redskap som användes för vinframställningen men är sedan 1960-talet en bodega. Bodegorna i byn och en stor del av vinproduktionen drivs av ett kooperativ där 400 personer odlar 400 hektar. (En hektar är 1 km2. Alltså odlar de 4 km2, en fyrkant med varje sida 4 km vilket är mycket och det är inte direkt platt mark det är fråga om)

Provsmakning ingick och det fanns cava, vitt vin i torr, halvtorr och söt smak, likaså rött vin och rosévin i likande smaker. Både billigare viner och dyrare kunde ses på hyllorna.

Närproducerade marmelader och sylter fanns i många olika varianter och i större och mindre burkar.

Här är ”nispero”, japansk mispel, det svenska namnet. Lite lustigt namn med tanke på att den ursprungligen kommer från södra Kina.

Runt om i byn fanns frukt och grönsaker till försäljning, allt närproducerat och väldigt billigt.

Och förutom att stanna till vid frukten så blev det per automatik ett stopp vid en bil. En alldeles blåskimrande bil och av ett märke jag inte kunde minnas att jag sett tidigare. Lacken var minst sagt glänsande. Inte ett dammkorn eller ett litet märke på den 10 år gamla Chevroleten SSR – Super Sport Roadster. En pickup i cabmodell och just denna var specialbyggd med sina 600 hk. (De finns även med mindre stark motor.)

Superläcker cab! Och lacken den verkligen blänkte och än mer i det strålande solskenet. Och den polske ägaren delade gärna med sig av info om bilen. Han hade kört ner bilen från Polen och det hade gått undan i svängarna. 

Pick up var det! Inte ett dammkorn här heller.

Förutom bilen så fanns en tjusig HD i samlingen. Perfekt att köra omkring här i bergen med. Ja, enligt ägaren. Och den hade hustrun kört ner från Polen. Inte ett dammkorn på den heller. Hade hoppats på att blli erbjuden en tur, men jag hade inte tid att vänta på detta erbjudande utan vi rullade vidare. Kanske nästa gång.

I mitten av kartan ligger byn Xaló/Jalon och man kör hit från kusten på drygt 30 minuter. Till byn, alltså vill man  upp till Coll de Rates få man berökna betydligt mer tid och det alltefter trafiken och antalet cyklister. Kommunalt kan man ta sig till Jalon/Xaló med buss från flera orter längs kusten om man nu inte vill köra bil. Det finns också reseföretag som erjuuder turer hit och ett besök  i området rekommenderas verkligen om man är i trakterna.