Browsing Tag

restaurantefu

Spanien Torrevieja

”Ingen ko på isen”

24 april, 2017

Ingen fara! Ingen ko på isen. Uttrycket används ofta men vad betyder det.

Bengt af Klintberg kan emellertid visa att det populära talesättet är första ledet i ett ordspråk: ”Det är ingen ko på isen så länge rumpan är på land.”

Detta ordspråk har i sin tur motsvarigheter i mycket gamla talesätt som betonar vikten av att hålla fast i kosvansen när kossan ger sig ut på farligheter. ”Ho som koen äger, han måste taga i rumpan”, heter det sålunda i Sveriges äldsta ordspråksbok från 1604. Dessutom påpekar Klintberg att ”ingen ko på isen” till sin innebörd är ungefär liktydigt med ”ingen fara på taket”, som också det förekommer i en längre ordspråksform: ”Det är ingen fara på taket så länge skorstenen står” eller ”så länge sotarn är där.”

Igår, söndag eftermiddag, var vi till en matbutikerna och skulle hitta något gott att äta till middag. På söndagar är de flesta butikerna här stängda, men det finns undantag. Ja, Carre, ”Carrefour” är alltid öppet och det 365 dagar per år. Men nu var vi hemma sent efter lite rejsande på tapasfronten och besökte närmaste butik.  Jag hade tänkt mig en bit oxfilé och frågade efter det på spanska -”solomillo de ternera” och damen i den manuella disken visade ett stycke kött som jag inte tyckte motsvarade det jag tänkt och hon meddelade att på tisdag skulle det finnas. (Idag är det lokal helgdag så inga leveranser.)  Tittade då bland de färdigförpackade köttalternativen, vilket jag sälla gör  och hittade ett par köttbitar som såg bra ut, men som jag inte riktigt visste vad det var.  Att det var nötkött hade jag förstått och någon sorts filé; solomillo de cadera. Men det var ordet cadera jag var osäker på.  De jag frågade klappade sig på ryggslutet så jag tänkte mig då ryggbiff eller rostbiff och paketet fick följa med hem. Rostbiff var vad detta var och det blev riktigt gott tillsammans med ugnsrostade frönsaker och en kall sås.  Så kon på isen var långt borta.

Ibland kan det ju vara mindre utmanande att besöka vår kinesiska favoritrestaurang, Fu. Och kinesisk mat, när den är gjord på ”rätt sätt” är en favorit. För det måste vara lite sting i den. Asiatisk mat över huvud taget gillas högt och i lördags blev det ett gott och väldigt trevligt besök i den kinesiska matkulturen tillsammans med vänner. En kväll med många skratt och härlig stämning. Nu var vi sex personer som slog oss ner vid ett av de runda borden med en på kinamanér snurrande skiva ovanpå. Vitsen med den är att de olika rätterna  ska kunns snurras runt till alla för smakprov.

Ami, Patrik, Bosse, Lasse och Fia. Och alla äter nu med pinnar och kurs har hållits. Tycker själv att jag fått upp ett intresse för detta med pinnar även hos de som varit ovana. Och vilken snits de fick upp! Bra jobbat!

Så ”kon på isen” kan helt klart ge nya erfarenheter och på olika sätt.

 

 

Spanien Torrevieja

Samling

18 april, 2017

Ännu en vacker dag i Torrevieja övergick i fin kväll och det blev en trevlig ”samling vid pumpen” hemma hos vännerna Susan och Jörgen. I och för sig var pumpen utbytt mot en pool och duschar (i det runda ”huset”) men samling var det. Och pumpen kanske finns…

Samlingen samlad på ett och samma ställe och med flera bloggare till städes är kameran ofta både med och framme. Patrik, värdparet Jörgen&Susan, Ama och Anders i soffan, Bosse och sedan Ami som sitter bakom hatten. En annan sorts hatt, korken, hade Jörgen framför sig när han skickligt öppnade cavaflaskan och den andra hatten verkade intresserad av vad som hände. Ja, det var vi alla.

Goda tilltugg bjöds vi också på. Och dessa underbaar oliver… inköpta på marknaden i fredags. 

Nästa samlingspunkt var den kinesiska restaurangen Fu, på Avenida Baleares 36 även den  en av våra favoriter i restaurangväg. Och asiatisk mat, gärna kinesisk som lagas på rätt sätt, är verkligen gott. På Fu är personalen kinesisk och så även den familj som arrenderar restaurangen. Här kan man beställa menyer med fyra rätter för ca 12 euro (olika rätter  att välja på och med olika ”hetta”) och där dryck ingår. Vill man  själv plocka ihop sina rätter gör man det. I Kina är det brukligt att man beställer in många olika rätter som placeras mitt på bordet och sedan äter alla av allt. Men man behöver ju inte göra så… För egen del blev det ett par kinesiska favoriter som inte finns på menyn men som lagades till mig. Den ena var en stor vårrulle som var fyllde med räkor och vitkål och sedan beställde jag en ”gongbao jiding”, palatsväktarens kyckling, en klassisk rätt från sichuanköket i mellersta Kina där maten kan vara ganska ”het” och sichuanpepar ingår i rätten liksom brynt chili.  Just såsen är viktig, mild sötsur sådan och i kombination med kryddorna gör hela rätten.  Kycklingfilé, vitlök, ingefära, salladslök, hackad röd paprika och rostade jordnötter är övriga ingredienser i rätten.

Framme vid Fu står en hund på taket och välkomnar oss. Och den har strategiskt, säkert för min skull, placerat sig vid den norska flaggan.

Restauranglokalen på Fu är stor och även en del bord så trångt var det inte. Vi var några tappra som åt med pinnar och extra roligt var att Ami ville lära sig den ädla konsten. Och att då sitta mellan mig och Susan och ha Ama mitt emot och alla är vi måna om att ge personlig handledning. Hur det gick? Utmärkt! Kanske har Ami lite träningsvärk i tumgreppet idag, men det är övergående och vi ska träna mer. I övrigt kan det tänkas att skrattmusklerna också fick sig en rejäl träningsomgång i denna samling.

Samlade till middag. Mat på gång till oss alla. Väldigt gott och rikligt. Obs! Amis pinnfattning.


Övning ger färdighet och Ami åt hela måltiden, alla fyra rätterna med pinnar. Bra där!