Browsing Tag

njutflykt

Skyltar Spanien

Utför i Alcalá del Júcar och med Skyltsöndag

11 februari, 2018

Söndag och det innebär ”Skyltsöndag” som bloggvännen BP så förtjänstfullt förvaltar. Veckans skyltar kommmer från den vackra byn Alcalá del Júcar, grottbyn, dit vi i veckan var på ”njutflykt”.  Mycket uppför var det och sedan utför. Men upp till vår lunchrestaurang åkte vi buss, vilket var tidsbesparande. Och  jag har svårt att framför mig se oss bussresenärer komma tågandes på led uppför berget och genom hårnålskurvorna.  Men visst hade det fungerat. (Jodå, det fanns vandringsleder uppför och utför berget också, men vår tid var inte direkt evig)

Välkommen till Alcalá del Júcar!

Inte att ta miste på var vi hamnat. Flera varubilar var märkta med byns namn.

Vandringen utför börjar

Området runt byn är minst sagt kuperat men det finns cykelleder och fina vandringslder. Cykelleden gick delvis i ”naturen”  och det kändes betryggande då vägarna både uppför berget och utför var väldigt smala och kurviga..

Cykelleden var lätt att hitta och dessa stolpar återkom med ojämna mellanrum.

Utsikten ner mot själva byn och angränsande områden visar de stora nivåskillnaderna. Många berg och dalar är det.

Upp till restaurangen i Alcalá del Júcar tog oss bussen och utför, ner mot byn, vandrade viSnart dags att bege sig ner mot byn. En sista titt…Byn skymtar långt där nere i dalen.

Själva byn klättrar upp mot kalkstensberget ochoch husen, grotthusen, är byggda i olika nivåer. Och  det är bara de yttre fasaderna som finns mot de smala gränderna. .

Uför har vi gått och längs smala gränder i byn Alcalá del JúcarMysiga gränder som på sina ställen är målade. Observera elledningarna och tv- antennen. 

Grottor finns det gott om och skyltar, målningar visar vägen.

Och möjligheter till ”pitstop” saknades heller inte . Fanns flera i olika grotthus.

Smala gränder är det.

Skyltar kan se ut på olika sätt och varföe inte en gående reklamskylt.

Gående reklamskylt.

När vi kommit hela vägen ner ser vi att det även är möjli att ta sig fram med bil.Viss precision krävs försås.

Kändes lite udda med en Volvo parkerad här i gränden. Men den fick ju plats. Och här har det festats 2017.

Tydligt skyltat här med turistkontoret, oficina de turismo.  Dock nu med begränsdade öppettider.

Fler söndagsskyltare finns här. Titta gärna in!

Spanien Torrevieja

Busspromenad mot okänt mål-lyckad ”njutflykt”

31 januari, 2018

Gårdagen bjöd på en oväntad busspromenad. Spännande, roliga och oväntade inslag i vardagen gillas och lite av det blev det alltså igår. De dagliga långpromenaderna, ofta längs havet uppskattar vi och målen under gång  är tämligen oplanerade. Ofta finns de inte alls från början utan  ger sig efter hand. Oftast blir det väldigt bra och både restauranger och tapasställen längs vägen hjälper till att hålla energinivån konstant.

”Palmdungen”  finns ca åtta kilometer söderut från Torreviejas centrum och är idag ett inhägnat område för att skydda palmerna. (Men det går fint att ta sig förbi längs havet. )

Busspromenad, en spontan idé

Vi passerade under ”gång” busshållplatsen ”Eras del Sal”  där många av stadens lokala bussarna stannar. Här bakom ligger de gamla utskeppningsplatsen för saltet från Torrevieja så ett stycke historia är området i sig.  När vi gick förbi här kom vi plötsligt på tanken att hoppa på första buss som kom och åka med till ändhållplatsen. Var vi skulle hamna var en öppen fråga och hem brukar man kunna ta sig helt oavsett. Priset för en enkel biljett är 1,35 euro och man betalar på bussen. Vi konstaterade snabbt att vi var på väg söderut och kändigen oss. Bussen körde oss runt olika områden en bit upp på omliggande kullar. Och så småningom kom vi ner till havet igen och klev av vid Punta Prima, ca 9 km från busshållplatsen. Sightseeing var det under vägs så det var god valuta för busspengarna.

Apelsinodlingar såg vi många under denna busspromenad. Inte direkt ekologiska apelsiner som växer så nära motorvägen...Många  apelsinodlingar såg vi längs  busspromenaden. Kanske inte direkt ekologiska med tanke på läget…

Längs havet gick vi

från Punta Prima och tillbaka till Torrevieja. Här är sandstränderna utbytta mot klippor och havet erbjuder fina snorklingsmöjliheter. (Jodå, jag har testat sommartid när det var +25. Vill helst inte bada i svalare vatten…)

En busspromenad längs kusten kan bjuda på mycket. Torrevieja kan anas i fjärran.

Kan det månne ha varit en silkeshäger vi såg. Eller???

Efter ett par kilometer var det lagom med lite enegiintag på den mysiga restaurangen Cala Ferris. även området heter så.  Just här finns det bara denna restaurang och stundtals är den väldigt välbesökt. Vi har varit här många gånger och här är ett perfekt ”pitstop” på vägen när man går längs havet. (Restaurangen kan även nås per bil. Man kan även cykla hit från Torrevieja och en del av cykelväge/stigen( nåja…) går längs med havet.

Njutbar utsikt och trevligt ”pitstop”.

Vi vandrade vidare hemåt längs havet och gick hela vägen tillbaka till Torrevieja.

Ett stopp blev det (i slutet eller början av – beroende varifrån man kommer) vid Playa de  los Naufragos för att se saltbanden rulla ut på kaje lastade med salt. Saltet läggs dels på hög och dels lastas det direkt på  fartyg som kommer in i hamnen. Och saltet har alltid varit betydelsefullt för Torrevieja och är det än idag.

Rullbandet med saltet-

-och en av salthögarna som väntar på att lastas på fartyg.

Perfekt med busspromenad och en trevlig  spontan njutflykt blev det. (Njutflykt är en kombinationen av njuta och en utflykt som är lite ”extra.” Ett ord jag kom på för ett bra tag sedan och som ibland passar in.)

När vi framåt sena eftermiddagen kom hem så hade vi gått 12 km och det kändes skönt att så småningom sätta sig på terrassen och njuta av en full måne. (Med tjock tröja på.)

Gårdagens måne.

 

Trevligheter Utflykter

Uppsala, en trevlig ”njutflykt”

8 november, 2017

Gårdagen bestod av diverse trevligheter som sol, kaffe och en stund på balkongen, lite jobbuppdrag och även en ”njutflykt” till Uppsala. Till Uppsala åker jag gärna och med en dotter och två barnbarn där så är det ju mer än själva staden som lockar. Om man säger så- (Ordet njutflykt har jag kommit på för ett  ra tag sedan och det innebär en utflykt av något slag som är extra njutbar.)

Smidigt att ta tåget hit, om det nu rör sig framåt förstås. Men igår fungerade det bra. (Värre var det med tågen söderut) Resan tar ca  40 minuter från Stockholm central, så bekvämt och miljövänligt dessutom.  (Med bil tar det oftast den dubbla tiden, inte för att det är så långt, ca 7 mil, men ofta långa köer och mycket trafik. )

Uppsala station och stationsområdet med de nybyggda husen som piggar upp. Uppsala station. Kvarteret och husen, bostadsrätter, på andra sidan spårområdet heter ”Uppsala Entré” och är ett par år gamla. Attraktivt läge, nära stationen så höga priser medföljer. Kostnad på mellan 2 och 10 miljoner, beroende på storlek.

Yngsta barnbarnet William, 4 år,  tillsammans med sin mamma Liv, välkomnade  glatt mig och sin moster Helen.

Eftermiddagens trevligheter

Max, sju år,  äldsta barnbarnet och sedan i höst ”riktig skolkille” i klass ett hämtades på sin skola, Vaxalaskolan, och tog oss med på en kortare rundtur. Skolan är både gammal och anrik med  elever från förskoleklass till klass nio. Visserligen i olika delar av skolan. Det ger en bra mix och de äldre tar väl hand om de yngre.

Vaksalaskolan ligger centralt i Uppslala, alldeles vid Vaksala torg och där ligger också Konsert och Kongresshuset. Och på Max förslag tog vi oss högst upp i huset för att titta på den fina solnedgången. Max har varit här på studiebesök och kunde fint guida och lotsa oss  genom byggnaden och  visste var allt fanns. Jättefint att i solnedgången blicka ut över nejden och stan och där både domkyrkan och  slottet framträdde lite extra.

Att vara på en av barnbarnet guidad tur i Konsert och Kongresshuset tar på orken så  ”meze”- grekiska smårätter på lokal kändes som en bra fortsättning.

Vaksalaskolan och portalen mot Vaksala torg.

Max provar nya vantar som moster Helen hade med sig. Mycket lyckat! Och den häftiga gröna reflexen lyser upp.

Uppsala konsert och kongresshus invigdes 2007 och är ritat av den danske arkitketen Henning Larsen Tegnestue. Byggnaden har en metallglänsande fasad som är vinklad och tanken är att metallbitarna ska likna kristaller. Ett besök här rekommenderas och gärna att ta en tur högst upp för att njuta av utsikten. Man har räknat med att det här sedan invigningen varit över 2000 kulturevenemang och att drygt fem miljoner besökare sökt sig hit.

Uppsala konsert och kongresshusVaksala torg med  det åtta våningar höga Uppsala konsert och kongresshus.

Uppsala- landets fjärde stad och en gammal universitetsstad. 

Uppsala har sin historia som går långt tillbaka i tiden och universitete här är Nordens äldsta och grundades 1477 och rankas som ett av världens 100 bästa universitet. Populärt är det om ca 26 000 helårsstuderande lär finnas inskrivna. Uppsala känns som en småstad, den är lättillgänglig och mycket är samlat i centrum men  har dryga 180 000 ivvånare i stadskärnan och närmare 250 000 i kommunen.

Uppsala domkyrkaHär  från Konsert och kongresshuset syns så fint i skymningen Uppsala domkyrka med sina två torn –

Domkyrkan ligger på Domberget och den började byggas i slutet av 1200- talet men den tog tid att bygga och invigningen skedde 1435. Den är byggd i tegel, i fransk katedralstil, gotisk stil, där mycket är spetsigt. Tornen syns vida omkring och är 118.7 meter höga och det är också den längd kyrkan har. Kyrkan byggdes som en kröningskyrka och de flesta svenska regenter är krönta här. (Undantag drottning Kristina, Karl XII och Kristian den II som krötes i Stockholm)

Uppsala slott– och Uppsala slott.

Uppsala slott började byggas i mitten av 1500-talet som ett av Vasaslotten, befästningar/borgar som  Gustav Vasa och hans söner lät uppföra som skydd mot inhemska och utländska faror. Helt färdigt blev inte slottet p.g.a bränder förrän i början av 1600-talet. Och funktionen var att förutom att ”skydda” skulle slottet fungera vid kröningsfestligheter i domkyrkan. Numer är slottet ett byggnadsminne och ett museum och här bor också  i en del landshövdingen.

Efter all kultur så behövde magen sitt och den grekiska restaurangen Akropolis inne i köpcentrat Kvarnen vid Vaksala torg passade oss perfekt. En restaurang med riktigt bra service, god mat och rimliga priser. En bra avslutning på en jättetrevlig eftermiddag- tidig kväll.

”Moster” Helen, mamma Liv, William och Max äter gärna grekiska smårätter, ”meze”. Jodå, jag också-

Och lite kakor som dessert. Fina burkar med kakor till båda pojkarna som moster Helen haft med sig.

 

Trevligheter Utflykter

Minisemester på landet – mitt i naturen

20 oktober, 2017

Jag är just hemkommen från en dygnslång minisemester på ”landet”, strax norr om Stockholm. En resa med pendeltåg till Märsta och sedan en kort biltur tar mig på drygt en timme från dörr till dörr hit ut till Steninge marina och Steninge Slottsområde. Steninge slott är byggt i italiensk och fransk stil och ritat av Nicodemus Tessin d.y. och färdigbyggt 1705. Slottet har haft många olika ägare och här bl.a. har Axel von Fersen bott i slutet av 1700talet och början av 1800 talet.
Området  runt Steninge och Steninge slottsby har varit bebyggt sedan 1200 – talet och eftersom Steninge ligger nära den gamla staden Sigtuna, byggd i slutet av 900 talet, så är detta verkligen historisk mark.

Här ute bor vännerna Vivi och Ubbe och att komma hit är verkligen en lisa både för kropp och själ.  Här ute på landet känns hösten, om möjligt, än vackrare i sina starka färger denna vackra oktoberdag. Mälarens vatten glittrar i solskenet och det enda som bryter tystnaden är fåglarnas sång och en och annan motoråt som kör förbi.

Minisemester på landet

En perfekt början på minisemestern var att slå sig ner på bryggan i sällskap med Vivi och de tre goa hundarna, Elvis, Märta och Oliver. Lite ”bubbel” till detta gjorde det hela än festligare.

Minisemester under ett dygn ute vid Steninge slottsby. Mysigt brygghäng denna vackra höstdag. 

 Att så småningom förflytta sig upp till altanen på husets andra våning och avnjuta en god sushilunch blev perfekt.

Minisemester i Steninge slottsby med sushilunch och Mälarutsikt. Absolut njutbart!

Vivi, min väninna, som ordnat allt så fint!

Tystnaden bröts då och då av ett par båtar på sjön.

Till vänster mot vattnet syns delar av den gamla fabriken, Steninge lervarufabrik.

Steninge keramikfabrik grundades här 1932 av Steninge slotts dåvarande ägare, Wolfgang Thomas och den drevs av honom fram till 1937 då han sålde den. Med det nya namnet, Sigtuna keramik och ny ägare drevs fabriken ytterligare några år och tillverkade då bruks och prydnadskeramik. I början var det mer småskalig tillverkning av blomkrukor men den utökades och här fanns ett tag ett 50-tal anställda. Och många krukor tillverkades. I början av 1970- talet köpte Uppsala Ekeby keramikfabriken för att lägga ner tillverklningen. Men redan året därpå återupptog några av de anställda tillverkningen undernamnet Steninge keramik AB. Här kom bl.a. keramiekerna Lisa larsson och Signe Persson – Melin att arbeta med sin keramik. Men fabriken lades ner för gott 1984 efterr det att Boda Nova i Småland köpt den. Numer är byggnaden kulturmärkt men skulle behöva en uppfräschning.

Lånad hatt för att inte solen ska nå mitt ansikte.

Det blev en sen lunch som följdes av en uppriskande promenad, mer altanhäng, så småningom middag. Inte direkt utesittarvärme men ändå med en strålande vacker utsikt.

Det verkar som om höstfärgerna här ute är än mer intensiva än inne i stan.

På hemvägen efter promenaden var solen på väg ner på andra sidan Mälaren.

I väntan på middagen bjöds jag på denna vy från vardagsrummet.

Även de tre hundarna tycker om att titta på den fina utsikten.

Dags för middag! Bara att slå sig ner på denna ”femstjärniga” restaurang där Vivi, maten och miljön gav så mycket extra energi. Stort tack för en fantastisk minisemester! Denna lägger jag till skörden av fina upplevelser.

 

 

Stockholm Utflykter

Njutflykt med passande tillbehör

18 oktober, 2017

Inte ett moln syns på himlen, solen strålar och jag bestämmer mig raskt för att dagen är  som gjord för en ”njutflykt”. Att kombinera en båttur med en promenad på Kungliga Djurgården och ett besök på härliga Rosendals trädgårdar kändes som en god idé.

Njutflykt med båten Emelie från Söder och Barnängsbryggg till Djurgården

Njutflykt med passande tillbehör.

Njutflykt är ett begrepp jag myntade för ett par år sedan och tämligen ofta kommer det till användning. För mig är en njutflykt en utflykt som är extra njutbar och som kan vara det på olika sätt.

Att bara kliva ut genom porten och gå de 800 metrarna längs kajen till Barnängsbryggan är trevligt i sig och här finns alltid mycket att titta på. Och i sällskap av solen, den blå himlen och alla vackert färgade lövträd hade jag passande tillbehör med mig.

Från Barnängsbryggan går färjorna Lotten och Lisen (döpta efter de starka kvinnor som förekommer i Per Anders Fogelströms Stockholmsserie) ungefär tre gånger i timmen över till Hammarby sjöstad och Henriksdalsbryggan och oftare i rusningstrafik. Här är resan är kostnadsfri.

Det går också fint att ta båten Emelie härifrån in till Nybroplan och med stopp vid Djurgården. Dessa turer går ca en gång/ timme och med rejäla lunchuppehåll. Här gäller inget SL kort utan biljetter köps ombord. (Tidtabell finns här, Ressels rederi. )

Söders höjder, Åsöberget, med Katarina kyrka som höjer sig över nejden syns väl från vattnet. Jag slår mig ner på ”Emelies” övre däck, ser mig omkring och njuter av den tjugo minuter korta sjöresan.

Djurgårdsfärjorna har fortfarande resenärer som gärna kliver på vid Skeppsbron för att ta sig över vattnet.

Kaknästornet med sina 155 metrar, Stoclholms läns högsta byggnad, reser sig mäktigt bland Djurgårdens alla vackra lövträd.

Jag kliver av färjan vid ”Gröna Lund” och möts på nytt av solen som leker med mig. Jag tar mig in på de små stigarna bland träden och går längs vattnet – fortfarande med solen, alla vackra träd och den blå himlen som följeslagare.

Rosendals trädgård

Stegen tar mig mot Rosendals trädgård.

Njutflykt till Rosendals trädgård med solen som fint sällskap

Nästan framme! Och tänk om dessa vackra ekar kunde tala och berätta sin historia.

Några höstblommor finns fortfarande i rabatterna.

Kanske säsongens sista smultron.

Caféet har en hel del gott att bjuda på men det märks att det är lågsäsong för utbudet både av smörgåsar, bakverk och luncher är betydligt mindre nu än under högsäsong. Högst naturligt! Men å andra sidan är här alltid mycket folk helt oavsett årstid. Kaffe och en bit morotskaka blev lagom för mig. Och väldigt njutbart att sitta ute.

Rosendals trädgårdscafé är en fin njutflyktRosendals trädgårdscafé idag vid 12- tiden. (Platser finns även inomhus..)

En titt inne i växthusen blev det också och en blå hortensia, modell mindre, fick också följa med mig hem.

I växthusen på Rosendal finns mycket att köpa med sig hem. Svårt att välja bara.

Solen, den blå himlen alla vackra lövträd och den vackra höstdagen följde mig också hela vägen hem genom stan.

 

 

Resor i Sverige Utflykter

Konstrunda i Sörmland

2 september, 2017

God morgon! ”Morgon är det förvisso, men om den är god eller ej, det vet jag inte.” (Ett uttryck som en äldre vän till familjen alltid sa) Förutsättningarna är i alla fall goda.

Jag är på väg ut på ett resejobb över dagen. En konstrunda i Sörmland väntar, både roligt och spännnande.   Gårdagens fina väder inbjöd tilll balkonghäng och där tillbringade jag delar av dagen med att läsa  på om olika konstnärer inför dagens  konstrund.  En heldag med konst. Verkligen inspirerande.

Fin inläsningsmiljö inför kommande konstrunda i Sörmland. Strålande sol över huvudstaden. Perfekt att sitta på balkongen och repetera/läsa in.  

Gnesta konstrunda

Första helgen i september är det dags för Gnesta konstrunda och här i trakterna, i östra Sörmland är det drygt 50 konstnärer som öppnar sina ateljéer och ställer ut på 35 olika platser i trakterna kring Gnesta. I Gnesta satsas det aktivt från kommunens sida på ett rikt konstliv och denna konstrunda går nu av stapeln för 15de året. Variationen är stor. Här finns akvarell och akrylmålare, glasblåsare, smyckeskonstnärer och keramiker, fotografer, tråd och trähantverk, teckning och illustration, oljemålare och mycket annat.

Att hinna runt till alla konstnärer under en dag låter sig inte göras så vi har koncentrerat oss på några ateljér där vi får möta konstnärer av skilda slag. Och i slutet av dagen tittar vi på en  samlingsutställning utanför Stjärhov, i Lagårn i Ullsta, där alla konstnärer finns representerade på ett eller annat sätt.

Gnesta konstrunda-konstrunda i SörmlandGnesta ligger ca 70 km sydväst om Stockholm.

Ateljéerna är numrerade och utsatta på kartan så att blir lättare att hitta dem. Och till dessa som finns med här tillkommer ateljéerna i Gnesta som finns på ett separat  blad. En presentation av konstnärerna finns både på konstrundans hemsida och på upptryckta blad.

Bilder, sammanfattning och tankar  från dagens konstrunda i Sörmland kommer.

 

Resor i Sverige Resor utomlands

Åland- en njutflykt

27 juli, 2017

Ibland blir det snabba infall och beslut så igår bestämde vi oss för att ta en tur ut i skärgården. Perfekt att ta bussen upp till Kapellskär i Roslagen, cirka en timmes resa från Stockholm och där gå ombord på Vikinglinjens Rosella för en tur och returresa över Ålands hav till Mariehamn. Sjöluft, vacker skärgård, skönt sommarväder och god mat var tanken och så blev det. Bekvämt att ta bussen från Cityterminalen i Stockholm. Man kan även kliva på vid Danderyds sjukhus, Roslags Näsny och en del andra platser i Stockholmsområdet och bussar kör även från Norrtälje, Uppsala, Gävle, Bollnäs, Nykvarn, Sandviken m.fl. orter. Karta finns  hemsidan och bussresan ingår i biljettpriset som är mycket förmånligt och ibland helt gratis. (Är man med i Viking Club som är  kostnadsfri, reser man oftast helt utan kostnad. )  Vi valde att denna gång att satsa på båtresan men man kan resa med en båt som går 9 på morgonen (nu under sommaren) tillbringa dagen i Mariehamn och resa tillbaka på kvällen. Bussen hämtar i Kapellskär. En perfekt utflykt och särskilt i vackert väder. Och igår hade vi verkligen tur med vädret.

Kapellskär är en udde i Roslagen, på Rådmansö, drygt nio mil norr om Stockholm. Kapellskär som hamn har byggts ut rejält och är den av Stockholms hamnar som ligger längst norrut och är viktig för passager och godstrafik till Finland och Estland.

Fint att sitta på akterdäck och passera över ett glittrande Ålands hav.

Vi närmar oss Åland. Resan mellan Kapellskär och Mariehamn tar ca två och en halv timme och förutom att njuta av vacker skärgård och en stunds öppet hav finns god mat och dryck att tillgå alltefter tycke och smak.

Kobba klintar

Kobba klintar är skär i farleden in mot Mariehamn och här ute det förr var en lotsstation. Lotsstationen kom till i mitten av 1800-talet eftersom behovet var stort för fartyg att bli lotsade här i farvattnen och många är de  skepp som förlist här utanför.  I samband med att lotsstationen kom till byggdes en ”båk”, ett sjömärke utan ljussken,  som skulle vara till hjälp för navigationen. Just här är båken vit, men ofta är de rödfärgade.

Västra hamnen i Mariehamn.

 I Västra hamnen, eller i Långnäs  på Åland anlöper  fartyg från Sverige som ska vidare till/från övriga Finland eller de Baltiska länderna och de lägger till här för att möjligheten att sälja/köpa taxfree ska få finnas ombord på båtarna. Enligt reglerna ska man vara borta minst 20 timmar vid resa via Åland för att få ta med taxfria varor, men det är en regel som verkar vara till för annat än realiteten. Åland och Kanarieöarna har har undantag från EUs skatteregler.

Rosella har angjort Västra hamnen i Mariehamn och släåpper av bilar och passagerare och nya kommer på.

Mariehamn är Ålands enda stad, en populär sommarstad med många besökare, men bara ca 12 000 är bosatta här året runt och på hela Åland med alla öar bor ca 30 000 personer.  Mariehamn grundades 1861 och var då en del av det ryska imperiet. Staden och fick sitt namn efter Maria Alexandrovna, den dåvarande ryske tsaren Alexander den II:s fru. Åland är en autonom, svenskspråkig kommun/ö  i Finland, alltså själbestämmande  inom flera områden och språket här är svenska.

God mat brukar vi äta i den lilla, mysiga i à la carterestaurangen och så även denna gång. Även en bra buffée restaurang finns, men jag är inte mycket för att stå i kö för att få mat. Men  undantag finns. Vill man äta är det en god idé att boka bord i samband med att man beställer resan.

Vi hann även med att njuta av Ålands hav och skärgården från akterdäck  på hemvägen.

En vacker kväll blev det också och nöjda med dagen var vi åter i Stockholm strax efter 21. 

 

 

Resor i Sverige

Fiskelägen finns det många

18 juli, 2017

Fiskelägen längs Höga Kusten  finns det många av och på vår resa längs stannar vi till i Norrfällsviken och i Bönhamn  som båda har alla sin charm men är olika.

Fisket längs Norrlandskustenhar varit viktigt i århundranden och med Gävlefiskarna byggdes fiskelägen upp och som nu lockar många besökare.  I mitten av 1700-talet var Gävle norrlands största stad  och där halva befolkningen var fiskare och dessa bedrev ett omfattande fiske längs den norrländska kusten, särskilt det som idag kallas höga kusten, eftersom tillgången på fisk här var så mycket bättre än i havet utanför Gävle. Själva grunden för Gävlefiskarna lades i mitten av 1500- talet då kung Gustav Vasagav Gävle fiskerskap ensamrätt till allt fiske längs Norrlandskusten mot att de betalade högre tull. Gävlefiskarna reste i början av somrarna ut till fiskelägena och slog här tillfälligt ner sina bopålar . De hade med sig sina familjer och byggde upp små ”kokhus” där det fanns en eldstad och plats att sova. Fisken som fiskades konserverades i form av salt strömming, surströmming, krampsill (soltorkad strömming) och när dte blev höst fraktades fisken hem till Gävle där den såldes.

Norrfällsviken i yttersta havsbandet är ett av dessa gamla fiskelägen. (Ligger ungefär mellan Härnösand och Örnsköldsvik)  Här kan man uppleva genuin fiskemiljö men Norrfällsviken har också satsat mycket på turism och här finns en rejäl camping, campingstugor, hotellrum, en 18-håls  golfbana, ett par restauranger, en fritidsbåtshamn och badmöjligheter som blandas med fina naturupplevelser.

Utsikt från restaurang Fiskarfänget.

I Norrfällsviken som i de andra fiskelägena ligger röda sjöbodar längs vattnet och de små bostadshusen, kokhusen, strax ovanför.

Fiskemuseet i Norrfällsviken gav en fin inblick i hur gävlefiskarnas tillvaro kunde te sig.  Ett stycke historia att ta med sig vidare.

Nästa fiskeläge vi besöker är Bönhamn, ett par mil söderut.  Även här var det Gävlefiskarna som byggde de första husen. Här känns det mer genuint och vill man övernatta finns det privata rum och stugor att hyra och kommer man med egen båt är gästhamnen rankad som en av de bästa i landet. Det berättas att Bönhamn  fått sitt namn av att fiskarna förr kom in hit för att ”böna” – täta sina båtar, men idag finns inga yrkesfiskare kvar här men namnet vittnar om den tid som var.  Att strosa runt här och slå sig ner på någon brygga är en lisa för själen och det känns som om tiden stannar för ett ögonblick.  Och hela tiden omges man av en natur och miljö som är svår att se sig mätt på. Absolut njutbart!

Sjöbodarna ligger längs vattnet och bostadshusen högre upp. (Jag såg att den del sjöbodar också var till uthyrning och här skulle jag helt klart kunna stanna ett tag.)

Just bilden här ovan är lite speciell för jag fick en kommentar här på bloggen av Åsa och det visar sig att hom och maken är med på fotot, det abdra från vänster. De sitter på bryggan vid båthuset och när jag förstorade bilden såg jag också detta. Ännu ett sammanträffande är att de också har ett boende i Torrevieja så ibland är världen liten.

Bönhamn. Och här finns ställningarna kvar där fiskarna en gång trokade sina nät.

Och dessa vackra blomsterängar som finns överallt…

 

 

 

Resor i Sverige

Tällberg och Dalhalla

9 juli, 2017

Gomorron! Jag befinner mig just nu på jobbresa med övernattning i Tällberg, Dalarna, och skickar en färsk skylthälsning härifrån. Mycket står på agendan, även idag, söndag , och Dalarna visar sig just nu från sin soligaste sida så frukost på hotellets terrass, en promenad i omgivningarna, förberedelser inför dagen och sedan avresa klockan tio. Vi har ett par besök att göra under dagen innan bussen på eftermiddagen åter ställer färden mot Stockholm och visst blir det en bra dag även idag.

Söndag är det och ”skyltsöndag” som BP så förtjänstfullt förvaltar. Och mitt bidrag kommer idag just från Dalarna.

På resande fot. Bra buss och chaufför är viktigt och det har vi verkligen.

Ankomst till Tällberg och ”First Hotell ”, tidigare hotell Gyllene Hornet.

En huvudbyggnade med reception, matsal, sällskapsrum och hotellrum finns. Större och mindre stugor och härbren i gammal dalastil finns  runtom.

Lite frukt smakar alltid gott och fruktkorgar finns utplacerade lite här och var. Vatten, kaffe och te likaså.

Huvudbyggnaden och med vacker utsikt över Siljan från fönstren.

Från Tällberg gick resan  lördag kväll vidare mot Dalhalla och konserten med Malena Ernman och Helen Sjöholm. (Mer om det kommer i veckan, men en helt enastående föreställning var det.)

En fantastisk musikupplevelse blev det verklige i ett fullsatt Dalhalla. En regnfri kväll och 4000 personer i publiken gav en fantastisk stämning.

Helen Sjöholm och Malena Ernman.

Bild – ”skylt”  från i morse strax före klockan sju. Jodå, jag var uppe för det är ju arbetsdag…En strålande vacker morgon i Tällberg.

 

 

Stockholm

Kungliga Djurgården

22 maj, 2017

Stockholm har gott om parker och jag besöker dem gärna och ofta.  Natur, frisk luft, vacker grönska och vatten finns det gott om i huvudstaden, liksom fina promenadvägar, ”pitstop” i variation,  historia, kultur, fart och fläkt. Valmöjligheterna är stora.

En park eller snarare område dit jag ofta styr stegen är Kungliga Djurgården som också är en kunglig Nationalstasdspark, världens första nationalstadspark, med en yta på 27 km2. Parken omfattar stora delar av Stockholms, Solnas och Fjäderholmarna som hör till Lidingö kommuner.  Här finns mer att läsa om nationalstadsparken.

En del av södra Djurgården sedd från Nacka strand med Blockhusudden, Gustav Daléns första AGA fyr och stora Sjötullen. (Med i gårdagens inlägg)

Alltsedan 1400-talet har Kungliga Djurgården, en stadsdel i Stockholm, disponerats av svenska regenter. På 1600- talet hette ön Valdemarsön och öns äldsta kända namn är Walmundzö- De tidigaste spåren av att människor vistats här går tillbaka till järnåldern, 550-1100 e. Kr.  då ett gravfält, Walmundsön, med åtta synliga gravhögar hittats och i oh med detta tror man också att bebyggelse funnits här.

Bakgrunden till det nuvarande namnet Djurgården, kommer från den djurgård som kung Johan den III inrättade på öns nordvästra del  i slutet av 1500- talet. I djurparken fanns då renar, rådjur, älgar och hjortar. Under kung Karl XIs tid, från mitten till slutet av 1600- talet, uppfördes ett två mil långt staket , ”Djurgårdsgärdesgården” som gick runt hela kungliga Djurgården och det för att hålla de djur som fanns där inom hägn och hålla björn och varg utanför. Här ordnades det jakter för inbjudna gäster och tillsyningsmän såg till att djuren hade det bra.

Men på 1700- talet i samband med att Gusta III tillträdde som kung förändrades Djurgården och blev mer av en folklig nöjespark och här ute fick nu utöändska diplomater bygga sina villor. (Många finns kvar än idag.)

Karta över Kungliga Djurgårdens södra del.

Eftersom jag var på Djurgården hoppades jag på att få se några djur, men resultatet blev inte så gott.

En förirrad fru and befann sig långt uppe på land

Vi passerade Rosendals trädgårdar och där  var det odlingshelg som hade lockat många.  Men en hel del stod även i kö för att köpa nygrillade revbensspjäll. Ett besök här rekommenderas -bra ”pitstop” och väldigt trevlig miljö vare sig man vill luncha, fika eller ta nå gott att dricka.  Och vill man köpa blommor, växter, bröd, marmelader, honung m.m. så är urvalet stort i butiken.

Varmt i luften men en del moln var inget hinder för att njuta i den stora trädgården vid Rosendal.

Några djur fanns till påseende. Inte direkt så alerta.

Hittade en fin sittplats för att invänta fler djur. Men tyvärr var den inhängnad. Sittplatsen alltså. Fanns i en trädgård. Kanske mer i en privat park om man säger så. Men blommor fanns det gott om.

 

Och plötsligt såg jag tecken på djurliv. Ett lejon. Jodå, det sägs  att ett par importerade lejon fanns här ute på 1500- talet och om det stämmer vet nog ingen.

Ett lejon mitt på gräsmattan.

Efter att ha gått drygt en mil i ”natruliga omgivningar” fick det bli en kortare bussresa den sista biten hem. Och där mötte vi i barnvagn en pigg katt på ett år. (Ägarinnan till katt och vagn berättade för hela bussen historien om sin katt och om vagnen, modell från 1965, och vi var flera resenärer som drog på munnen. Hund i vagn har jag sett tidigare men inte katt. Jo, katten hade koppel också.