Browsing Tag

njutflykt

Resor i Sverige

Fiskelägen finns det många

18 juli, 2017

Fiskelägen längs Höga Kusten  finns det många av och på vår resa längs stannar vi till i Norrfällsviken och i Bönhamn  som båda har alla sin charm men är olika.

Fisket längs Norrlandskustenhar varit viktigt i århundranden och med Gävlefiskarna byggdes fiskelägen upp och som nu lockar många besökare.  I mitten av 1700-talet var Gävle norrlands största stad  och där halva befolkningen var fiskare och dessa bedrev ett omfattande fiske längs den norrländska kusten, särskilt det som idag kallas höga kusten, eftersom tillgången på fisk här var så mycket bättre än i havet utanför Gävle. Själva grunden för Gävlefiskarna lades i mitten av 1500- talet då kung Gustav Vasagav Gävle fiskerskap ensamrätt till allt fiske längs Norrlandskusten mot att de betalade högre tull. Gävlefiskarna reste i början av somrarna ut till fiskelägena och slog här tillfälligt ner sina bopålar . De hade med sig sina familjer och byggde upp små ”kokhus” där det fanns en eldstad och plats att sova. Fisken som fiskades konserverades i form av salt strömming, surströmming, krampsill (soltorkad strömming) och när dte blev höst fraktades fisken hem till Gävle där den såldes.

Norrfällsviken i yttersta havsbandet är ett av dessa gamla fiskelägen. (Ligger ungefär mellan Härnösand och Örnsköldsvik)  Här kan man uppleva genuin fiskemiljö men Norrfällsviken har också satsat mycket på turism och här finns en rejäl camping, campingstugor, hotellrum, en 18-håls  golfbana, ett par restauranger, en fritidsbåtshamn och badmöjligheter som blandas med fina naturupplevelser.

Utsikt från restaurang Fiskarfänget.

I Norrfällsviken som i de andra fiskelägena ligger röda sjöbodar längs vattnet och de små bostadshusen, kokhusen, strax ovanför.

Fiskemuseet i Norrfällsviken gav en fin inblick i hur gävlefiskarnas tillvaro kunde te sig.  Ett stycke historia att ta med sig vidare.

Nästa fiskeläge vi besöker är Bönhamn, ett par mil söderut.  Även här var det Gävlefiskarna som byggde de första husen. Här känns det mer genuint och vill man övernatta finns det privata rum och stugor att hyra och kommer man med egen båt är gästhamnen rankad som en av de bästa i landet. Det berättas att Bönhamn  fått sitt namn av att fiskarna förr kom in hit för att ”böna” – täta sina båtar, men idag finns inga yrkesfiskare kvar här men namnet vittnar om den tid som var.  Att strosa runt här och slå sig ner på någon brygga är en lisa för själen och det känns som om tiden stannar för ett ögonblick.  Och hela tiden omges man av en natur och miljö som är svår att se sig mätt på. Absolut njutbart!

Sjöbodarna ligger längs vattnet och bostadshusen högre upp. (Jag såg att den del sjöbodar också var till uthyrning och här skulle jag helt klart kunna stanna ett tag.)

Just bilden här ovan är lite speciell för jag fick en kommentar här på bloggen av Åsa och det visar sig att hom och maken är med på fotot, det abdra från vänster. De sitter på bryggan vid båthuset och när jag förstorade bilden såg jag också detta. Ännu ett sammanträffande är att de också har ett boende i Torrevieja så ibland är världen liten.

Bönhamn. Och här finns ställningarna kvar där fiskarna en gång trokade sina nät.

Och dessa vackra blomsterängar som finns överallt…

 

 

 

Resor i Sverige

Tällberg och Dalhalla

9 juli, 2017

Gomorron! Jag befinner mig just nu på jobbresa med övernattning i Tällberg, Dalarna, och skickar en färsk skylthälsning härifrån. Mycket står på agendan, även idag, söndag , och Dalarna visar sig just nu från sin soligaste sida så frukost på hotellets terrass, en promenad i omgivningarna, förberedelser inför dagen och sedan avresa klockan tio. Vi har ett par besök att göra under dagen innan bussen på eftermiddagen åter ställer färden mot Stockholm och visst blir det en bra dag även idag.

Söndag är det och ”skyltsöndag” som BP så förtjänstfullt förvaltar. Och mitt bidrag kommer idag just från Dalarna.

På resande fot. Bra buss och chaufför är viktigt och det har vi verkligen.

Ankomst till Tällberg och ”First Hotell ”, tidigare hotell Gyllene Hornet.

En huvudbyggnade med reception, matsal, sällskapsrum och hotellrum finns. Större och mindre stugor och härbren i gammal dalastil finns  runtom.

Lite frukt smakar alltid gott och fruktkorgar finns utplacerade lite här och var. Vatten, kaffe och te likaså.

Huvudbyggnaden och med vacker utsikt över Siljan från fönstren.

Från Tällberg gick resan  lördag kväll vidare mot Dalhalla och konserten med Malena Ernman och Helen Sjöholm. (Mer om det kommer i veckan, men en helt enastående föreställning var det.)

En fantastisk musikupplevelse blev det verklige i ett fullsatt Dalhalla. En regnfri kväll och 4000 personer i publiken gav en fantastisk stämning.

Helen Sjöholm och Malena Ernman.

Bild – ”skylt”  från i morse strax före klockan sju. Jodå, jag var uppe för det är ju arbetsdag…En strålande vacker morgon i Tällberg.

 

 

Stockholm

Kungliga Djurgården

22 maj, 2017

Stockholm har gott om parker och jag besöker dem gärna och ofta.  Natur, frisk luft, vacker grönska och vatten finns det gott om i huvudstaden, liksom fina promenadvägar, ”pitstop” i variation,  historia, kultur, fart och fläkt. Valmöjligheterna är stora.

En park eller snarare område dit jag ofta styr stegen är Kungliga Djurgården som också är en kunglig Nationalstasdspark, världens första nationalstadspark, med en yta på 27 km2. Parken omfattar stora delar av Stockholms, Solnas och Fjäderholmarna som hör till Lidingö kommuner.  Här finns mer att läsa om nationalstadsparken.

En del av södra Djurgården sedd från Nacka strand med Blockhusudden, Gustav Daléns första AGA fyr och stora Sjötullen. (Med i gårdagens inlägg)

Alltsedan 1400-talet har Kungliga Djurgården, en stadsdel i Stockholm, disponerats av svenska regenter. På 1600- talet hette ön Valdemarsön och öns äldsta kända namn är Walmundzö- De tidigaste spåren av att människor vistats här går tillbaka till järnåldern, 550-1100 e. Kr.  då ett gravfält, Walmundsön, med åtta synliga gravhögar hittats och i oh med detta tror man också att bebyggelse funnits här.

Bakgrunden till det nuvarande namnet Djurgården, kommer från den djurgård som kung Johan den III inrättade på öns nordvästra del  i slutet av 1500- talet. I djurparken fanns då renar, rådjur, älgar och hjortar. Under kung Karl XIs tid, från mitten till slutet av 1600- talet, uppfördes ett två mil långt staket , ”Djurgårdsgärdesgården” som gick runt hela kungliga Djurgården och det för att hålla de djur som fanns där inom hägn och hålla björn och varg utanför. Här ordnades det jakter för inbjudna gäster och tillsyningsmän såg till att djuren hade det bra.

Men på 1700- talet i samband med att Gusta III tillträdde som kung förändrades Djurgården och blev mer av en folklig nöjespark och här ute fick nu utöändska diplomater bygga sina villor. (Många finns kvar än idag.)

Karta över Kungliga Djurgårdens södra del.

Eftersom jag var på Djurgården hoppades jag på att få se några djur, men resultatet blev inte så gott.

En förirrad fru and befann sig långt uppe på land

Vi passerade Rosendals trädgårdar och där  var det odlingshelg som hade lockat många.  Men en hel del stod även i kö för att köpa nygrillade revbensspjäll. Ett besök här rekommenderas -bra ”pitstop” och väldigt trevlig miljö vare sig man vill luncha, fika eller ta nå gott att dricka.  Och vill man köpa blommor, växter, bröd, marmelader, honung m.m. så är urvalet stort i butiken.

Varmt i luften men en del moln var inget hinder för att njuta i den stora trädgården vid Rosendal.

Några djur fanns till påseende. Inte direkt så alerta.

Hittade en fin sittplats för att invänta fler djur. Men tyvärr var den inhängnad. Sittplatsen alltså. Fanns i en trädgård. Kanske mer i en privat park om man säger så. Men blommor fanns det gott om.

 

Och plötsligt såg jag tecken på djurliv. Ett lejon. Jodå, det sägs  att ett par importerade lejon fanns här ute på 1500- talet och om det stämmer vet nog ingen.

Ett lejon mitt på gräsmattan.

Efter att ha gått drygt en mil i ”natruliga omgivningar” fick det bli en kortare bussresa den sista biten hem. Och där mötte vi i barnvagn en pigg katt på ett år. (Ägarinnan till katt och vagn berättade för hela bussen historien om sin katt och om vagnen, modell från 1965, och vi var flera resenärer som drog på munnen. Hund i vagn har jag sett tidigare men inte katt. Jo, katten hade koppel också.

 

Stockholm

Stockholm- ”Vatten! Stan är full av vatten…”

20 maj, 2017

”Vatten- stan är full av vatten” sjöng Robban Broberg som en hyllning till Stockholm redan 1981 och visst är det så.  Idag har jag tagit  mig fram på delar av Sltsjöns vatten och varvat båresorna med promenader vilket är en perflekt kombination. Och vill man hellre varva med buss och spårvagn, eller både och så går det precis lika bra. Att ta sig fram på vattnet i Stockholm är enkelt och det är ett smidigt sätt att uppleva Stockholm. Det finns ”hop on-hop off båtar”  med fasta turer dit man köper ett dagspass men man kan också på egen hand och förhållandevis billigt ta sig fram och runt på vattnen i Stockholm, vilket innebär störrre valmöjligheter och man kan själv lägga upp sin rutt. Jag har just fått ett uppdrag att sammanställa en liten reseguide för  olika båturer och det ska bli riktigt roligt. Och idag blev det viss provåkning i Saltsjön samt en promenad på Djurgården och längs vattnen där.  Och fler båtturer i och runt Stockholm kommer jag att göra efter hand.

Norra Hammarbyhamnen och  jag är på väg mot Barnängsbryggan, 700 meter bort, för att där ta färjan Emelie in till Djurgården. (Tidtabeller och priser finns här.)

En båttur är alltid trevligt och det är trängselfritt. För de som har SLs månadskort är resan kostnadsfri fram till oktober eftersom tvärbanan repareras. Övriga kort på  på SL  gäller inte. för närvarande.  Färjan startar vid Lumabryggan i Sjöstaden (Södra Hammarbyhamnen)  och stannar vid Barnängsbryggan på Södermalmssidan. Ytterligare stopp är Henriksdalsbryggan, sedan Masthamnen där många kryssningsfartyg lägger till. Djurgården/Allmänna gränd angörs sedan eftersom många besökare vill till Skansen, Gröna Lund, eller promenera ute på Djurgården. Slutstoppet är Nybroplan framför Dramaten.

Emelies väg från Södra Hammarbyhamnen in till Nybroviken.

Danviksbro, en klaffbro, över Danviksknalen kör Emelie under. 

Danviksbro är egentligen är två stycken broar med en meters avstånd från varandra. Den första kom till 1922 och den andra 1956. På bron går Saltsjöbanan vanligtvis (men nu repareras den och ersätts av bussar) och även vägen mot Nacka och Värmdö.  Bron har vait med i ett par filmer bl.a SOS  Segelsällskapsresan  och ett par ”Jönsonligor”.

Masthamnen. Där låg detta gigantiska kryssningsfartyg Regal Princess, byggt 2014 med en längd av 330 meter och bredd 38 meter. Antalet passagerare kan vara upp till  3560 och besättningen lär uppgå till 1346.

Vid Allmänna Gränd klev vi av för att till fots korsa Djurgården och gå längst ut till Blockhusudden.

Skulle man vilja fortsätta med båt går det utmärkt att ta ”Sjövägen”. Här gäller alla SL kort. (Stockholms lokaltrafiks kort) och  kostnaden för Sjövägen varierar beroende med den typ av biljett man har.  Man kan kliva av och på vid de stopp man vill.  På SLs hemsida finns alla biljett priser. Cyklar är välkomna att tas med.

Vid bl.a Djurgårdsbron finns det flera ställen där man kan hyra kanot. Ett bra sätt att ta sig fram.

En familj är ute och paddlar på Djurgårdsbrunnsviken, Djurgårdens norra sida.  Och man kan med båt ta sig runt hela Djurgårdsön.

Här har vi korsat Djurgården och på nytt kommit ner till vattnet, men nu på västra sidan den sidan där alla stora  och indre sttora fartyg tar sig till och från Stockholm. Här kantas promenadvägen av många stora villor och trädgårdar med egna bryggor.

Vi passerar Stora sjötullen vid till Blockhusudden. (Vid Blockhusudden finns också en hållplats om man kommer med ”Sjövägen”.) Under hundtatals år har Blockhusuddenhär vid inloppet till Stockholmhaft en strategisk betydelse för all sjötrafik in till Stockholm. Redan 1623 omtalas en tull/tullhus här på södra Djurgårdens östligaste udde.  Detta tullhus byggdes på ruinerna av det gamla blockhus som fanns här reda på 1500-talet. På 1500-talet, under Gustav Vasas tid fanns blockhuset här för att spärra inloppet till huvudstaden. (Blockhuset var en mindre försvarsanläggning av sten och trä och en viktig del av stadens försvar.)

Stora sjötullen. Sedan 1903 hyrs huset ut av Djurgårdsförvaltningen som bostäder.

Från Blockhusudden ser man över till Nacka strand. Och dit kan man även ta sig med ”Sjövägen” en resa på några minuter. Från Nacka strand kan man efter ett ev. stopp fortsätta mot Lidingö eller med nästa båt mot Stockholm. 

Blockhusuddens fyr.

Fyren, en AGA fyr, som byggdes 1912 efter en uppfinning av Gustaf Dalén. Det var den första fyren i världen med solventil. När fyren elektrifierades 1995 konstaterade man att ventilen aldrig reparerats så bra kvalité var det på den.

Avslutningen på dagens runda blev att ta ”Sjövägen” till hållplats Saltsjökvarn och sedan gå längs Hammarbykanalen hem.  En perfekt dag, omgiven av vatten och även ett ”pitstop” blev det ute på café Blockhusudden där man näste sitter i sjön. Rekommenderas. (Vill man inte åka båt eller gå ut till Blockhusudden går det bar att ta buss nr 69 från Stockholms central. )

Stockholm Trevligheter

Sommar i luften

19 maj, 2017

Första sommardagen kom till Stockholmsområdet i går. Och sommaren sträckte sig även några mil norrut, till Uppsala, dit jag denna vackra, varma och soliga dag var bjuden på sommarfest. Yngsta barnbarnet Williams förskola  bjöd in och givetvis ville jag vara med. För mig blir det ingen riktig sommar om jag inte fått vara med och sjunga ”Idas sommarvisa” och helst också ”Den blomstertid nu kommer”, men man kan inte få alla önskningar på en gång. Här fick jag möta skön sommarkänsla med Idas sommarvisa, glada barn, gott fika och strålande sol. Så för mig är sommaren nu inledd. I varje fall försommaren.

Sommarkänsla!.

William var glad över sitt fika.

William tog en tur med sin pappa på stan och Liv (äldsta dottern, en kvart äldre än sin syster) och jag slog oss ner på Radisson Blu för att fira denna första försommardagen med ett glas bubbel . Mysigt!

 

Äldsta barnbarnet Max anslöt och en stor glass smakade bra. Tänk till hösten är han skolkille ”på riktigt” och börjar första klass.  Undrar vart dessa sju år tagit vägen.

Mitt första möte med Max i Peking, april 2010. Då var han tre månader.

Tåget tar jag gärna till och från Uppsala. Det är smidigt och bekvämt och tar från ”dörr till dörr” under en timme. (Det går även pendeltåg , men det tar betydligt längre tid och blir dessutom dyrare eftersom det passerar två län. Dock stannar pendeltåget på betydligt fler stationer, vilket kan vara en fördel och man inte ska in till Stockholm eller fortsätta till Stockholms södra förorter.)

Försommarkänslan fanns kvar i Stockholm till sena kvällen och det var trångt på stadens uteserveringar. Många ville njuta. Såg dock att restaurang Thaiboat vid vår kaj hade några lediga platser på stranden men å andra sidan var restaurangen helt fullbokad och med kö som det brukar vara. Så sommaren är här. Just nu.

 

Sommaren är kvar även idag och troligen stannar den hela helgen.  Just nu visar termometern på+24 i skuggan och det är dags att lämna balkongen och ge sig ut i ”stadens hank och stör”.

Stockholm

I storstan – med naturen nära inpå

13 maj, 2017

Södermalm bjuder oss på strålande sol och vackert vårväder och sista delen av frukosten kan avnjutas på balkongen. Och utan att ha jacka på sig. Riktigt behagligt! Till frukostkaffet ser vi många fritids och sightseeingbåtar på väg ut från Mälaren till Saltsjön via Hammarbyslussen. Vi har lätt att följa dem för vi bor i princip ”på kajen” men utan att bo i husbåt, så båtlivet utanför är en del av vår vardag och så hela året om. Men visst är trafiken från nu och fram till oktober inne i en livligare period.

Nedanför oss och längs kajen här i Norra Hammarbyhamnen ligger många fartyg och båtar, mer eller mindre permanent ,och alla som ligger här måst ha tillstånd från Stockholm stad och de betalar en avgift för el och vatten och de måste också kunna flyttas för egen maskin. (Och de måste besiktigas med jämna mellarum för att se att de går att köra, är brandsäkra och sjödugliga.)

Här bor vi princip mitt i stan men har naturen alldeles i närheten, dels längs Årstaviken (Mälaren) och tar vi oss över kanalen så ligger det stora Nackareservatet bara 20 minuter bort och idag  bestämde vi oss för att lämna huvudstadens brus bakom oss och gå dit  längs vattnet.

Många husbåtar ligger längs kajen här på Södermalmssidan

Vid Barnängsbryggan, 700 meter från oss längs kajen, kan man ta båten, som är kostnadsfri, över Hammarby sjö (Saltsjön) till Södra Hammarbyhamnen (Hammarby Sjöstad) en resa på fyra minuter. Och skulle man vilja går det också bra att ta en båt till Djurgården eller fortsätta in till Nybroviken. (Betalresa) Det är Ressels rederi som har hand om trafiken.  Färjorna heter Emelie, Lotten och Lisen efter kvinnorna i Fågelströms Stockholmsböcker.

I Sjöstaden går vi längs Sickla kanal,  vattenvägen, mellan Hammarby sjö/Saltsjön, Sicklasjön och Järlasjön. 

I Sickla kanal finns numer två slussar, Sicklaslussarna som är handmanövrerade och öppnas mellan maj och september på lördagarna dels mellan klockan 11-12 och mellan 16 och 17 på eftermiddagen. Vill man med båt passera andra tider går det bra men man måste då helst ringa och meddela detta 24 timmar innan. Så någon spontan slussning blir det då inte tal om.

Här den nedre delen av Sicklaslussen som ligger i Stockholms kommun. Strax utanför slussen ligger passagerarbåten Ran som tar 30 personer och som sedan 1994 och oftast chartras för turer i Stockholm. Ran går även då och då turer genom kanalen och slussar för att fortsätta

Innan Hammarbyleden, den vattenväg/kanal på 5560 meter, som går mellan Saltsjön och Mälaren byggdes låg Sicklasjön  och Hammarby sjö i samma nivå. Men på 1920-talet sänktes Hammarby sjö och i samband med det bestämdes att bygga slussarna som öppnades 1931. Slussarna byggdes om och var stängda mellan 1999 och 2003 men är sedan dess igång.

Fram till 1913 gick det ångslupar från Barnängsbryggan på Södermalm (Barnängen var då ett stort industriområde) och till Nacka världshus där spriten flödade. Men när spriträttigheterna här drogs in så upphörde också båttrafiken.

Pilen visar på Sickla sluss och sedan går det att med mindre båtar och Ran fortsätta genom Järla sjö tills det tar stopp.

Övre delen av slussen och kanalen här är byggd på senare år och ligger i Nacka kommun.

Strax efter slussarna är vi inne i Nackareservatet och stillheten och grönskan omger oss.  Vackert och så grönt.

Här ser vi ut mot Järla sjö och i bakgrunden syns tv masterna I Nacka.

Vi tar oss tillbaka till Lumabryggan i Sjöstaden och hoppar på färjan hem till Söder och Barnängsbryggan där vi startade. Och vi ser Sofia kyrka reser sig majestätiskt, högt där uppe på kullen i Vitabergsparken, 46 meter över havet. Ett landmärke som syns från vilket håll man än vattenvägen närmar sig Stockholm.

Och visst känner jag mig hemma på Söder.

 

Stockholm Utflykter

Omgiven av vatten

11 maj, 2017

Njutbara dagar vill jag gärna ha och oftast är det är ju så att jag själv kan bestämma innehållet i dem. Jag tycker väldigt mycket om Stockholm och här finns mycket av det mesta och inom nåbara avstånd även utan bil. Båtar, där man kan använda sitt SL kort, tar en lätt runt. Ett exempel är Sjövägen där man kan ta en tur från Nybroviken (utanför Dramaten)  längs stadens östra kajer där båten stannar, vidare över till Biskoppsudden längst ute på Djurgården och därefter väntar Nacka strand och sedan Lidingö  som är slutstoppet.

Idag blev det ingen båttur men väl en promenad längs vår kaj för att sedan ta en buss ut till Nacka strand, en resa på nio minuter, och sedan känner man sig lite som i innerskärgården.

Sjövägens sträckning.

Att känna skärgårdskänsla, möta yngsta dottern Helen (en kvart yngre än sin syster) och äta lunch på restaurang J, alldeles på kajen i Nacka strand, alltid väldigt trevligt. Tre önskningar i ett som kunde uppfyllas. Precis som i ett ”Kinderägg”.

Utsikten över Stockholms inlopp, från Helenfamiljens lägenhet högt uppe på berget i Nacka strand är vacker även om solen har paus. Fjäderholmarna ligger rakt ut och på andra sidan vattnet ligger Lidingö. 

Det är en bit ner till vattnet och idag valde vi att ta bergbanan. Men det finns även trappor. Längst ner skymtar  Carl Milles staty ”Gud Fader på himmelsbågen” eller som den också heter ”Gud Fader på Regnbågen”.

Statyn är 24 meter hög och syns vida omkring och är en fontän, ibland är vattnet avstängt och så var det idag. Statyn föreställer Gud som är i färd med att sätta stjärnorpå himlen och assisteras av en ängel. Statyn ritades av Carl Milles men färdigställdes  av hans assistent Marshall Fredricks och restes 1994. Från början var statyn tänkt att placeras utanför FN- byggnaden i New York. Regnbågsmotivet syftar på bågen som förenande kraft mellan olika ländes och var tänkt som ett fredsmonument. Men av bl.a. ekonomiska orsaker blev det inte en placering i New York.

Denna bild togs jag för ett par år sedan och här är fontänen i gång. Längst in ligger restaurang J, perfekt läge.  

Lunch skulle vi äta och man kan alltid välja dagens lunch där det finns olika alternativ eller från deras à la cartemeny. TYvärr var det inte direkt utesittarväder, men att sitta inne i den mysiga lokalen och ändå känns sig som om man satt på kajen är behagligt. Vi kom lite efter lunchrusningen och det var då gott om plats.

Mysig och maritim interiör.

Jag beställde en fisk och skaldjursgrytagryta på tomatbas med gott om härliga musslor, räkor i olika storlekar, lax och torskrygg. Den absolut bästa fiskgryta jag ätit. (Nej, inlägget är inte sponsrat. )

Fönsterbord med vatten och båtar utanför.

Jättemysigt att luncha här med yngsta dottern.

Blockhusudden på Djurgården ligger tvärs över vattnat, Kaknästornet syns i bakgrunden och en båt som går ”Sjövägen” är på väg in mot Stockholm.

 

 

Spanien

Vi fortsätter…

27 april, 2017

Vi fortsätter att vidga vyerna och har tagit oss en bit nerför bergssluttningarna och ner i Vall de La  Jalon/Val de La Xaló  (på valenciano, ett av Spaniens fem språk) och är på väg till huvudorten i distriktet, den lilla byn Jalon/Xaló. Trakten är sedan slutet av 1400-talet ett vinodlarområde då vindruvorna som odlades skickades till konungadömet Valencia som låg en bit norröver. Klimatet i dalen lämpar sig fint för jordbruk och under 1700 och 1800- talet utökades vinodlingarna och fortfarande låg fokus på muscatdruvan som verkligen trivdes i klimatet här.

Under turen ner till Jalon såg vi en del stenhus med tunga trädörrar som finns kvar  och bevarade sedan morerna lämnade området i början av 1600- talet. (Tyvärr blev inte fotona på husen tagna genom bussen presentabla.)

Gott om vinodlingar är det och dessa varvas med olivodlingar, odling av ”nisperos”, (japansk mispel på svenska och smakar som en blandning av aprikos och persika och används som plommon. ) mandelträd och citrusodlingar.

Vi stannade i Jalon och passade på att besöka en ”bodega” där olika sorters vin från trakten säljs liksom andra lokala produkter som olika sorters olivolja, honung av skilda slag, marmelader m.m. Lokalerna där bodegas Xaló är inrymd var tidigare förråd för olika redskap som användes för vinframställningen men är sedan 1960-talet en bodega. Bodegorna i byn och en stor del av vinproduktionen drivs av ett kooperativ där 400 personer odlar 400 hektar. (En hektar är 1 km2. Alltså odlar de 4 km2, en fyrkant med varje sida 4 km vilket är mycket och det är inte direkt platt mark det är fråga om)

Provsmakning ingick och det fanns cava, vitt vin i torr, halvtorr och söt smak, likaså rött vin och rosévin i likande smaker. Både billigare viner och dyrare kunde ses på hyllorna.

Närproducerade marmelader och sylter fanns i många olika varianter och i större och mindre burkar.

Här är ”nispero”, japansk mispel, det svenska namnet. Lite lustigt namn med tanke på att den ursprungligen kommer från södra Kina.

Runt om i byn fanns frukt och grönsaker till försäljning, allt närproducerat och väldigt billigt.

Och förutom att stanna till vid frukten så blev det per automatik ett stopp vid en bil. En alldeles blåskimrande bil och av ett märke jag inte kunde minnas att jag sett tidigare. Lacken var minst sagt glänsande. Inte ett dammkorn eller ett litet märke på den 10 år gamla Chevroleten SSR – Super Sport Roadster. En pickup i cabmodell och just denna var specialbyggd med sina 600 hk. (De finns även med mindre stark motor.)

Superläcker cab! Och lacken den verkligen blänkte och än mer i det strålande solskenet. Och den polske ägaren delade gärna med sig av info om bilen. Han hade kört ner bilen från Polen och det hade gått undan i svängarna. 

Pick up var det! Inte ett dammkorn här heller.

Förutom bilen så fanns en tjusig HD i samlingen. Perfekt att köra omkring här i bergen med. Ja, enligt ägaren. Och den hade hustrun kört ner från Polen. Inte ett dammkorn på den heller. Hade hoppats på att blli erbjuden en tur, men jag hade inte tid att vänta på detta erbjudande utan vi rullade vidare. Kanske nästa gång.

I mitten av kartan ligger byn Xaló/Jalon och man kör hit från kusten på drygt 30 minuter. Till byn, alltså vill man  upp till Coll de Rates få man berökna betydligt mer tid och det alltefter trafiken och antalet cyklister. Kommunalt kan man ta sig till Jalon/Xaló med buss från flera orter längs kusten om man nu inte vill köra bil. Det finns också reseföretag som erjuuder turer hit och ett besök  i området rekommenderas verkligen om man är i trakterna.

 

 

Spanien

Naturliga spiraler

26 april, 2017

I gårdagens inlägg var vi på väg upp i bergen norr om Benidormoch besökte den lilla staden Polop och därifrån fortsatte vi på slingrande, smala serpentinvägar upp till 780 meters höjd och utsiktspunkten Colle de Rates.Hela resan gick genom den vackra dalen Jalon Valley eller som den heter på ”valencian” Vall de Xaló.  Valencian är destsamma som katalanska ,ett av Spaniens fem officiella språk och de övriga är spanska, (kastellanska) galiciska, aranesiska och baskiska.

Polop ligger strax nordväst om Benidorm, som är utsatt längst söderut på kartan och därifrån fortsatte turen  till Coll de Rates, ungefär i mitten av kartan. 

Vägarna var asfalterade, vilket i sig var lite lugnande, men väldigt smala och två fordon kunde knappast mötas. Nu åkte vi buss och det innebar att vi inte kunde möta några fordon utan att något fick backa. Och som mer spänningshöjande detaljer var det cykeltävlingar i bergen så hundratals cyklister ömsom susade nerför backarna eller trampade uppför dem. Ett under var att ingen av cyklisterna körde in i bussen i någon av de många 180 graders kurvorna.

Några cyklister som vi mötte på en raksträcka. Fick inte till några kurviga bilder med dem.

Låga järnräcken fanns det till största delen längs vägen och på en del ställen såg vi de gamla i sten bytas ut. Och där körde det ihop sig rejält med att ta sig förbi.

Utrymmet mellan bussen och ”arbetsbilen”, lastbilen, som bytte ut cementblocken var milt sagt minimalt- Damen syns genom fönstret i bussen och vägarbetataren ombord på lastbilen. Närkontakt var det. 

Uppe på nästan 800 meters höjd är utsikten svindlande och en bit ner i dalen växer pinjeträd och man ser odlingar av  oliv, mandelträd, apelsiner och vindruvor. Vill man se mandelträden i blom så är slutet av februari en bra månad och då föärgas dalen här rosa av alla vackra blommor.

Här i dalarna är det perfekt att bl.a. odla moscateldruvan och det har gjorts sedan slutet av 1400-talet då morerna bodde här. De skickade detta vin som de producerade till Valencia och det sägs ha lagt grunden för för den goda ekonomin där.  Idag odlas många andra sorters vi i dalgångarna och nästan varje by har sin egen bodega och vintillverkning. Än idag är vingårdarna många i trakten.

Mäktig utsikt och ner mot  dalen ser man de små sprialerna till vägar som leder ner mot  mysiga byar. 

Bergsområdet runt  Vall de Jalon heter Sierra de Bernia och här är det populärt både mer vandringar och cykelturer.

Cykelturen avstod vi och tyckte att det var helt perfekt att denna dag fortsätta med buss. Men visst skulle jag vid ett annat tillfällle gärna vandra här i bergen.

Vår njutflykt fortsatte nerför bergen längs de smala serpentinvägarna och har man kommit upp så ska man helst ner. Och fler trevliga stopp blev det under färden.

Detta är mitt bidrag till Sannas  fotoutmaning denna vecka, gemsweeklyphotochallenge ,och där ordet är spiral. Titta gärna in där för fler tolkningar.

Spanien Torrevieja Utflykter

Njutflykt per cykel till La Mata

12 april, 2017

Vackra dagar har vi och med behagligt blå himmel och en termometer som visar +23 så är det bara behagligt att ge sig ut på en ”njutflykt” per cykel.  (Har upppfunnit ordet genom att sätt samman njuta och utflykt och tycker det passar bra då en utflykt är extra njutbar.) Vi tar oss ganska ofta till fots eller per cykel till grannbyn La Mata, en sträcka på fem kilometer från oss. Blir en bra promenad dit och hem, men skulle man tyckea det känns långt eller så går det även buss. Vid promenad dit så märks det inte direkt att det är stora nivåskillnader, men när vi cyklar så kan jag lova att skillnaderna känns. Eftersom jag inte direkt är tävlingscyklist så väljer jag att gå uppför de längsta backarna  och det är ett par rejäla sådana på vägen men sedan kan man också susa ner. Och det är likadant på hemvägen. Backarna hinner liksom inte plattas ut under dagen-

La Mata hör till Torrevieja kommun och hela namnet är  Torre La Mata. Själva området  där runt kyrka är ganska litet och under lågsäsong bor inte mer än ca 2000 människor där men här liksom på många andra platser mångdubblas invånarantalet under högsäsong. Eftersom jag är intresserad av ortsnamn har jag nu tillsammans med mina spanska grannar försökt komma fram till  vad La Mata/Torre La Mata betyder och enkelt är det inte. Enklare är det med namnet Torrevieja som betyder gammalt fyrtorn och namnet känns naturligt eftersom det här längs kusten förr fanns många fyrtorn och även torn som kulle hålla utkik och varna för fiender. (Torre=torn, vieja = gammalt) La Mata har  olika betydelser och de är vitt skilda. Det kan betyda fiender, skogsdunge, buske, växt, planta m.m. och av dessa finns det en hel del, dock kortväxta och vinpinade.  Torre La Mata kan ha betydelsen dödsporten, dödstornet eller findens port/torn.

Här har vi tagit oss uppför en bra bit och är färdiga att susa nerför den kilometerlånga backen till La Mata.

De blå nyanserna är fortfarande lika vackra och just här stannar vi till vid det gamla tornet i just La Mata för att fundera över var lunchen ska intas. Restaurangbrist är det inte och vi väljer ett av stamställena, Zana, med vacker utsikt åt alla håll där vi beställer ett par smårätter. Men så små var de inte direkt.

Vakttornet i La Mata hade i uppgift att se till att saltbåtarna som lastades här inte skulle angripas av fienden från norr.

Ensalada Rusa, rysk sallad, en typisk spansk tapasrätt och här i modell större.

Ensalada Rusa kan påminna lite om legymsallad. Ingredienserna är oftast tärnad potatis, morötter, hårdkokta ägg, oliver, tonfisk, majonäs, olja och vinäger och gärna lite vitlök. Gott! Salladen dekoreras ofta med dessa hårda brödstänger och de passar bra till.   En extrabeställning blev ”hummus” där kikärter, sesampasta, olivolja, färskpressad citronsaft, vitlök och kryddor mixas till en sametslen röra och till det beställde vi pitabröd. Inte så spanskt, men väl så gott.

Jättegod hummus med alldeles nybakat pitabröd.

Men luften gick ur brödet när vi skar i det. Men väldigt gott var det.

Att ha denna utsikt som sällskap, ja förutom varanandra och vakttornet gjorde att vi satt länge och åt.

Vägen hem gick både upp och ner, precis som vägen hit och vi passade på att handla på en Mercadonabutik. En stor ”supermarket” men tyvärr  saknas här i butiken en manuella kött och ostdisk så det blir bara det nödvändigaste som handlas. Gillar mina lokala butiker med manuella diskar.

Och visst blev det en fin njutflykt och motionen kom som det där ”lilla extra”.