Browsing Tag

La Mata

Spanien Torrevieja Utflykter

Njutflykt per cykel till La Mata

12 april, 2017

Vackra dagar har vi och med behagligt blå himmel och en termometer som visar +23 så är det bara behagligt att ge sig ut på en ”njutflykt” per cykel.  (Har upppfunnit ordet genom att sätt samman njuta och utflykt och tycker det passar bra då en utflykt är extra njutbar.) Vi tar oss ganska ofta till fots eller per cykel till grannbyn La Mata, en sträcka på fem kilometer från oss. Blir en bra promenad dit och hem, men skulle man tyckea det känns långt eller så går det även buss. Vid promenad dit så märks det inte direkt att det är stora nivåskillnader, men när vi cyklar så kan jag lova att skillnaderna känns. Eftersom jag inte direkt är tävlingscyklist så väljer jag att gå uppför de längsta backarna  och det är ett par rejäla sådana på vägen men sedan kan man också susa ner. Och det är likadant på hemvägen. Backarna hinner liksom inte plattas ut under dagen-

La Mata hör till Torrevieja kommun och hela namnet är  Torre La Mata. Själva området  där runt kyrka är ganska litet och under lågsäsong bor inte mer än ca 2000 människor där men här liksom på många andra platser mångdubblas invånarantalet under högsäsong. Eftersom jag är intresserad av ortsnamn har jag nu tillsammans med mina spanska grannar försökt komma fram till  vad La Mata/Torre La Mata betyder och enkelt är det inte. Enklare är det med namnet Torrevieja som betyder gammalt fyrtorn och namnet känns naturligt eftersom det här längs kusten förr fanns många fyrtorn och även torn som kulle hålla utkik och varna för fiender. (Torre=torn, vieja = gammalt) La Mata har  olika betydelser och de är vitt skilda. Det kan betyda fiender, skogsdunge, buske, växt, planta m.m. och av dessa finns det en hel del, dock kortväxta och vinpinade.  Torre La Mata kan ha betydelsen dödsporten, dödstornet eller findens port/torn.

Här har vi tagit oss uppför en bra bit och är färdiga att susa nerför den kilometerlånga backen till La Mata.

De blå nyanserna är fortfarande lika vackra och just här stannar vi till vid det gamla tornet i just La Mata för att fundera över var lunchen ska intas. Restaurangbrist är det inte och vi väljer ett av stamställena, Zana, med vacker utsikt åt alla håll där vi beställer ett par smårätter. Men så små var de inte direkt.

Vakttornet i La Mata hade i uppgift att se till att saltbåtarna som lastades här inte skulle angripas av fienden från norr.

Ensalada Rusa, rysk sallad, en typisk spansk tapasrätt och här i modell större.

Ensalada Rusa kan påminna lite om legymsallad. Ingredienserna är oftast tärnad potatis, morötter, hårdkokta ägg, oliver, tonfisk, majonäs, olja och vinäger och gärna lite vitlök. Gott! Salladen dekoreras ofta med dessa hårda brödstänger och de passar bra till.   En extrabeställning blev ”hummus” där kikärter, sesampasta, olivolja, färskpressad citronsaft, vitlök och kryddor mixas till en sametslen röra och till det beställde vi pitabröd. Inte så spanskt, men väl så gott.

Jättegod hummus med alldeles nybakat pitabröd.

Men luften gick ur brödet när vi skar i det. Men väldigt gott var det.

Att ha denna utsikt som sällskap, ja förutom varanandra och vakttornet gjorde att vi satt länge och åt.

Vägen hem gick både upp och ner, precis som vägen hit och vi passade på att handla på en Mercadonabutik. En stor ”supermarket” men tyvärr  saknas här i butiken en manuella kött och ostdisk så det blir bara det nödvändigaste som handlas. Gillar mina lokala butiker med manuella diskar.

Och visst blev det en fin njutflykt och motionen kom som det där ”lilla extra”.

 

 

 

 

 

Spanien Torrevieja

Casino

5 april, 2017

Solen fortsätter att skina på oss och efter att ha ansat lite växter som frodats fint blev det vår vana trogen en långpromenad. Promenader blir det för oss vare sig vi är hemma i Stockholm eller ute och reser och även här i den spanska ”sommar/vinterstugan hör de liksom till. Och efter att ha avverkat piren och en del till infinner sig ofta tapaslängtan. Idag inget undantag. Vi har en handfull favoritställen, strategiskt utplacerade i stan och idag tog vi en repris av gårdagens tapasställe, Calabrio. Dock ingen spontan samling av vänner här vid ”pumpen” idag. Men som vanligt var det många gäster-

På Calbrio kostar dryck lite drygt en euro och då ingår en tapa som väljs av ägarna. Idag fick vi ett perfekt stekt ägg med en bit bröd.

Lagom stärkta av denna lilla lunch fortsatte vi promenaden till Casinot i Torrevieja och här ville vi se en fotoutställning med bilder tagna den 18/1-2017, den dagen då det snöade här. Snö har  inte kommit här  sedan 1927, alltså på 90 år. Bilderna från den snöiga dagen har lämnats in av allmänheten och sedan har de sammanställts till utställningen.

Casinot i Torrevieja är den plats, byggnad, som bäst kan sammanfatta det sociala livet som varit här sedan sekelskifter 1800-1900 talet. Torrevieja har i princip ingen gammal stadskärna eftersom den jordbävning som ägde rum 1829 förstärde i stort sett allt och så även längs stora delar av Costa Blanca.  (Kusten här)

Entrén till Casinot.

Ordet casino kommer från latin och betyder liten byggnad för njutning och nöje och på italienska betyder ordet litet hus. Första tanken på en social samlingsplats här i stan kom 1867 och då byggdes ett hus nära stranden som kallades för Numanica efter en amiral i den spanska flottan. Byggnaden som finns nu invigdes 1896 och kom att heta ”Sociedad Cultural Casino de Torrevieja” , en markering att detta skulle vara ett slags kulturhus. Byggnaden blev så vacker att den kallades för ”Pequeña Corte” lilla hovet. I början av 1900-talet inköptes fastigheterna bredvid och byggnaden fick sitt nuvarande utseende, där den moriska stilen är påtaglig.

Inbördeskriget i Spanien kom och Casinot användes för militära ändamål och men kunde efetr upprustning igen tas i bruk 1944.

Casinot är  fotfarande populärt och välbesökt med café, restaurang, bar och bibliotek. Utställningar  av olika slag, musikaftnar och allehanda kulturevenemang förekommer också. Och att ta en titt in här är att som at komma till en annan värld.

Här är det moriska rummet där det går fint att slå sig ner med en kopp kaffe eller något annat.

Vackra salonger och vackert utsirade innertak.

Cirka ett par hundra foton fanns att beskåda fråm snödagen.

Så här såg det under ett dygn på Playa de La Mata, några kilometer norr om stan. Och i stan försvann snön på några minuter.

Betydligt mindre snö fanns det hemma hos oss, men enen fick lite vitt på sig.

 

 

Spanien Torrevieja

En härlig dag…

15 februari, 2017

Nästan varje dag här blir det promenader av skilda slag och oftast vid och längs havet.  Och blir det inte promenader  är cykelturer trevliga eller också en och annan busstur om vi ska på utflykter lite längre bort. Jodå, en och annan biltur blir det också, men de är ganska få. Eller har hitintills varit.

Gårdagens vackra väder tog oss norrut mot grannbyn La Mata och där fortsatte vi en bra bit längs havet. Stranden var ganska öde men inte desto mindre vacker . Och om man inte vill ha sand i skorna eller känna sanden mellan tårna och under fötterna finns det fina solvärmda trädäck att gå längs. Sätter törsten in och man blir sugen på annat än det medhavda vattnet så ligger de olika ”pitstopen” på rad och där det går bra att få en matbit eller tapas. Valet är fritt.

Att promenera längs den flera kilometer långa La Matastranden i solsken är njutbart. I regn har jag inte provat…

Absolut njutbart!

I går promenerade vi både till La Mata och tillbaka till Torrevieja, (ibland tar vi bussen hem) en sträcka på drygt en mil och sedan blev det lite promenerande här i stan för att verkligen njuta av den vackra dagen. Bäst att passa på.

Olika nyanser av blått är alltid vackert. Här vid strandpromenaden i Torrevieja. 

En svalkande dryck i skuggan och scenen framför oss är skiftande. Många soldyrkare var det.

En sen  lunch, eller tidig middag om man så vill och med njutbar havsutsikt smakade utmärkt innan vi fram på kvällskvisten stegade hemåt.

 

 

 

 

 

Spanien Torrevieja

Fiesta- fest

30 januari, 2017

Fiesta- grisens internationella dag.  Söndagen bjöd delvis på uppsprickande molntäcke och vi bedömde regnrisken som minimal så en långpromenad till grannbyn La Mata kändes som ett bra val. En trevlig promenad på ca 6 km, visserligen en del backar på vägen men lite extra träning sägs vara bra för det mesta.  Extra bra var det  att komma hit just  denna söndag för att det gavs tillfälle att tillsammans med många andra fira ”grisens internationella dag- Día Internacional de Cerdo.  Tveksamt om det nu är så mycket att fira, men å andra sidan är det trevligt att fira det som går.

Över stock och stenar? – Snarare under palmers grenar.

Och en bra bit längs havet traskade vi innan vi nådde målet för festligheterna, kyrktorget i La Mata.

Arrangörerna hade bunkrat upp med 1500 kg griskött, skuret i fina minder bitar, 125 liter vin, 10 tunnor öl, 150 baguetter och som grönsak  fanns mängder av selleri. Jag försökte fråga om varför just selleri fanns med som tillbehör men förstod inte svaret. Allt är gratis och erbjuds tills det är slut. Visserligen får man stå i kö men den rörde sig snabbt så långa väntetider var det inte frågan om.

Firandet skulle  ha ägt rum förra söndagen men då ösregnade det så det var klokt att invänta på bättre väder. Detta var det sjuttonde året festivalen firades och av antalet beräknade besökare, över 2000, kan man förstå att den är populär. Människor kommer även resandes resandes från grannstäderna för att vara med.

Stora allmänna grillar finns uppsatta runt om i området och många har också egna grillar med sig, liksom medhavda stolar, bord och extra mat och dryck i långa banor. En riktig folkfest med hög stämning.

Ölutskänkningsstationen. Men just öl blev jag utan för när jag kom fram var ölen slut. 

Kön för att få kött rörde sig raskt framåt och där hade vi tur och fick det sista köttet. Festivalen öppnade klockan 12 och kommer man ett par timmar senare (som vi gjorde) så var det lyckat att  något ens fanns kvar.

Maken ställde sig vid en av grillarna och jag gjorde ett försök med vinkön som var ganska kort. Jag förstod varför när jag kom fram. Muggarna var slut. Jag hade inga muggar men såg att det stod två vid öldisken och tog genast hand om dem så vin fick vi. Bra så, eftersom ölen tog slut när just jag var framme i kön.

Även tidigare år har vi varit här men då blivit avskräckta av de långa köerna och ätit lunch på någon restaurang i stället men nu vet vi att köerna går snabbt framåt och är en erfarenhet rikare.  Vi hade en jättetrevlig eftermiddag och extra roligt var den höga stämningen och alla glada människor.

Min köttbit i väntan på att bli grillad.

Maken sköttte grillningen med bravur och extra eloge för att han  klarade det utan andra redskap än händerna för  det blev varmt över grillen.  Bestick hade vi inte tagit med men det gick bra att hålla köttbiten i en servett och äta den med bröd till. Är det picknick så är det.

Gott och väldigt trevligt. Njutbar picknickplats.