Browsing Tag

Hallwylska palatset

Stockholm

Hallwylska palatset i Stockholm har sina rötter i Hälsingland

21 oktober, 2017

Idag har jag varit på en historisk resa. En spännande resa om hur ett påkostat museiepalats i Stockholm, Hallwylska palatset, skapades av pengar från träindustin i Ljusnetrakten i Hälsingland.

För  en tid sedan fick jag en inbjudan från Hallwylska palatset till en privat visning och idag var det dags. Jag har tidigare varit här ett par gånger men då inte haft sambandet helt klart för mig om bakgrunden till dess tillkomst. Men efter en jobbresa i somras till Hälsingland så blev detta väldigt påtagligt. Och historien började i Voxnadalen/Voxnabruk.

På väg upp genom parken till Voxnabruks herrgård- En augustibild! Och här vankades det lunch för oss denna vackra augustidag.

Här i Hälsingland började det.

Voxnabruk herrgård byggdes i slutet av 1700- talet för den  nyblivne bruksägaren J C Müller. DEt fanns redan tidigare en herrgård här, men den revs och den nya byggdes i slagsten och korsvirke. Och det berättades att denna herrrgård är och var Hälsinglands enda slott. Många år gick  och i mitten av 1800- talet  bytte bruket ägare och en av delägarna var grosshandlaren Henrik Willhelm Kempe.

Och han kom att förvandla Ljusne till en industrimetropol. Han föddes i Stralsund, i den del av Pommern som tilllhörde Sverige. Han talade ingen svenska med förstod sig bra på affärer. Bra starthjälp fick han av sin bror, JC Kempe, som grundade skogsbolaget MODO i Örnsköldsvik.

Ljusnetrakten hade sedan 1600- talet varit en järnbruksort, men nu byggde H.W. Kempe upp ett stort träimperium här på bondvischan. Virket togs från de strora urskogarna kring Voxna bruk och timret flottades sedan på Voxnan och Ljusnan tills det nådde justen och kunde skeppas vidare.

Voxnabruk herrgård är idag kombinerad restaurang/festvåning m.m. Både herrgården och trakten är väl värd besök.

Vacker miljö i herrgårdens restaurang. Och historiens vingar finns hels tiden med.

Familjen von Hallwyl

På en brunnsort i Tyskland hade Walther von Hallwyl, en fattig schweizisk greve, träffat på Wilhelmina Kempe, som kom från en av Sveriges rikaste famoljer.  Hon var också enda barnet till H.W. Kempe. Tycke uppstod och de gifte sig. Von Hallwyl kom att ta över hela det mäktiga företaget och kom liksom till ”dukat bord”. Han blev ni enväldig härskare över bolaget Ljusne- Woxna AB som var en mäktig industrikoncern. Affärerna gick strålande och familjeförmögenheten växte.  Och arbetarna fick slita ont och hårt.

Hallwylska palatset.

Tanken på att bygga en bostad på Hamngatan i Stockholm växte fram och 1893 började, Hallwylska palatset, som det heter idag, att byggas. Två tusen kvadratmeter och 40 rum för två personer för de egna döttrarna hade ”hittat sina adelsmän” och flyttat. Den nya bostaden utrustades med alla moderna bekvämligheter. Centralvärme, hissar,(mat och personhissar) telefon, varmvatten  och elektricitet.  Varmvatten fanns även i stallet.  Och än idag är bostaden, palatset, i stort sett i samma skick som när familjen von Hallwyl bodde här. Priset när palatset var klart slutade på 1.5 miljoner kronor. En summa som var större än vad alla Hallwyls arbetare i Ljusne tjänade på ett år. I dagens pennignvärde skulle det bli omkring 70 miljoner kronor. Grevparet donerade 1929 palatset  till svenska staten och tiden stannade. Än idag ser det ut som om när Walther och Wilhelmina bodde här.

Entrén hit är kostnadsfri och via hemsidan kan man se öppettider och de olika evenemang som förekommer.

Hallwylska palatset på Hamngatan i StockholmHallwylska palatset på Hamngatan. över porten finns ättens vapen och där står devisen ” Snabb som örnen-ren som guld. Dock på franska.

En av de många salongerna i Hallwylska palatset.En av de många salongerna. Noga utvalda möbler,takmålningar och gobelänger. Grevinnan samlade ständigt föremål och många har tagits hit från världens alla hörn.

Tavlor, främst målade av holländska och flamländska målare, var ett av gervinnans specialintressen.

Galleriet på vindsvåningen kom till 1905 och här hänger tavlorna tätt, just som modet var under 1800- talet.

En av salongerna gick genomgående i rosa.

Matsalen. Här åt man både till vardags och fest. Oftast var det tre personer så åt – grevparet plus Wilhelminas sällskapsdam. Men några gånger om året dukadess det upp till fest för många gäster.

Matsalen där familjen dagligen intog sina måltider. Upp hit fanns en mathiss, smidigt eftersom köket låg i källaren.

Vad hände med arbetarna i Ljusne?

Greve von Hallwyls förhållande till arbetarna blev allt bistrare och all politisk och facklig verksamhet var förbjuden. inom hela orten. Men det socialdemokratiska ungdomsförbundet hade ingen lokal och höll sina möten utomhus. Som straff för olydnad avskedades flera arbetare.

Några år senare lades sågverket ner och greven hade då sålt stor del av skogen i Voxna. Många arbetare ställde sig på ungdomsförbundets sida och man räknar med att ca. 300 lämnade Ljusne och flyttade till Amerika. Först 1917 kunde sågverksarbetarna i Ljusne bilda fackförening och då var greven ute ur bilden.