Browsing Tag

Chile

Resor utomlands

Kap Horn – Där Stilla havet och Atlanten möts

11 mars, 2019

Vi hade verkligen sett fram emot, att precis som de gamla segelskutorna runda Kap Horn, den allra sydligaste delen av Eldslandet, ”Tierra del Fugo,”  i sydligaste Sydamerika. (När vi var på plats för ett par veckor sedan skrev jag ett inlägg  om Kap Horn med lite historia som finns att läsa här.) Kap Horn eller på spanska, Cabo de Hornos, är mytomspunnet på flera sätt. Alltsedan udden passerades i början av 1500-talet, av spanjoren Francisco de Hoces, har många seglare följt i hans spår.

Tidig morgon och vi närmar oss.

Kap Horn

mötte oss med väldigt kraftiga vindar, 32 m/sek, nästan orkan. (Orkan är det vid ca 33m/sek.)  Ju närmare vi kom i lä av land desto mindre märkte vi vindarna. Bra så!  Och i detta område är det alltid vindarna som kunnat ställa till stora besvär för de som försökte ta sig runt udden. Förr, innan Panamakanalen kom till /var färdigbyggd 1914, gick sjövägen mellan USAs väst och östkust via Kap Horn. Även saltpetertraden mellan Chile och Europa gick förr denna väg.

Kap Horn reser sig mäktigt ut vattnet. Längst till vänster i bild ligger självaste ”Hornet”. Här har ett mindre fartyg, på väg mot Antarktis, tagit sig närmare land.

Översiktskarta med ”Hornet” märkt med rött. Strax söder härom, vid Drakes sund” möts Stilla havet och Atlanten.

Vindarna, framför allt västvindarna, skapar rejäl sjögång. Här i vattnen finns heller inga kontinenter som stoppar den hårda blåsten. Och så här långt söderut pressas vindarna ihop av bergskedjan Anderna och Antarktiska halvön. Havet är också grundare och starka strömmar finns som påverkar sjögången. Även isberg kan finnas. Förr, när det var segelfartyg som gällde, var det särskilt problematiskt  att runda udden från öster, Atlanten, till väster, Stilla havet – mot ström och vind. Det kunde ta veckor av kryssande (sick-sacka) innan man nådde Stilla havet.

Vårt fartyg rör sig i cirklar. Här syns svagt till vänster den väderstation som finns och som är till hjälp för sjöfararna.

Kap Horn på Eldslandet längst söderut i Chile ligger framför oss. Här möts Stilla havet och Atlanten. Fyren och väderstationen skymtar på land.

Går det att komma i land?

Finns det några som bor här? Jo, det kan gå att komma iland men det beror på hur vindarna blåser. För att ta sig in måste fartyget vara av  modell ”mindre” och heller inte så högt att det påverkas av vindarna. Här på Sydamerika sydligaste utpost, Kap Horn, bor bor en familj. Och att få möjligheten att få bo och arbeta här är det många som vill ha och jobbet är väldigt välbetalt. Även förenat med en hel del strapatser.  Vissa villkor finns och det är att barn till familjer som kommer och bor och arbetar här inte får vara äldre än sex år. (Finns ingen skola)

Rejält inzoomad bild med fyren,väderstationen och bostadshuset och den chilenska flaggan hissad.

Familjerna som bor och jobbar här har kontrakt på ett år. Mestadels är det män från chilenska flottan med familjer som söker sig hit.  Jobbet består i att sköta om fyren, sköta kommunikation via radion, rapportera vilka fartyg som passerar och sköta väderstationen med rapportering. Besökare vill gärna komma hit men det är aldrig tal om spontana sådana utan de förbereds i god tid och är oftast forskningsbetonade. Vad gäller ström finns en dieselgenerator ger el åt familjens bostadshus och fyren och kommunikationen här ute sker oftast via en VHF radio. (Kommunikationsradio som är vanlig till sjöss.

Att markera närvaro är också något som ingår i jobbet här. Kap Horn hör till Chile och har en militär strategisk betydelse för landet.

Gott om besökare denna dag. Här vid det albatrossliknande monument som finns för alla som förlist i havet här utanför.

Här finns bara hav

Inget land stoppar vind och vågor som kan härska helt fritt. Antarktis bidrar till de västliga vindarna, just de vindar som gjorde det så svårt för de stora segelfartygen att runda från Atlanthållet. Ibland gav de också upp och seglade jorden runt för att ta sig till Chile med sin last. Chile och Argentina har i många år legat i fejd med varandra om var nationsgränserna ska dras.  Så inbjudande känns inte ”Hornet”, mest som en bergsformation som sticker upp 464 meter ur havet .  (Förbjudet att bestiga)

Stålmonumentet som står uppe på höjden föreställer en gigantisk vandringsalbatross och kom till 1992 genom Kaphorn klubbens försorg.   Symboliken i monumentet är att när en sjöman dör förflyttas hans själ till en albatross. Och faktiskt när vi stod här på däck såg vi en albatross passera. Men den var snabbare än ät jag hann med att fånga den på bild.

Den blå himlen gjorde tappra försök att ta sig genom molnen, men lyckades inte helt. Men med tanke på 361 regndagar per år var det ändå helt ok. 

Den sydligaste udden av Kap Horn . Självaste "hornet". Den sydligaste udden på Kap Horn. Och vi kom en bit runt.

Vi lämnar ”Hornet”.  Molnen hopar sig på nytt. Och nästa stopp för oss efter ett par dygn till havs blev Falklandsöarna. Men först kommer vi att passera en del av Drakes sund där Stilla havet och Atlanten möts. Det är också det vatten som skiljer Eldslande vid Sydamerikas sydspets från Antarktiska halvön och Västantarktis.

Mäktiga vyer. Tänk att jag faktiskt varit här. Nästan en svindlande tanke.

Och så intyget som faktiskt bevisar att jag var på plats. (Jodå, maken har också ett intyg.)

 

 

Resor utomlands

Santiago i Chile – Startpunkten för vår resa i Sydamerika

7 mars, 2019

Nu är det i dagarna en månad sedan vi kom till Santiago Chiles huvudstad – startpunkten för vår resa längs Chiles och Argentinas kuster. Här mötte oss efter den 18 timmar långa flygresan en storstad  med småstadskänsla och det mer småskaliga blandades med det större. Och kanske var detta en av anledningarna till att stan kändes greppbar och överkomlig redan från början.

Utsikt över delar av den nya Santiago från Metropolitanparken. Observera smoggen över stan. Utsikt över delar av det nya och moderna Santiago från den stora Metropolitanparken och berget San Christobal. Observera ”smoggen” som ligger nedanför Anderna.

Santiago

har fått sitt namn efter en en av Jesu lärljungar, Jakob, som på spanska blir just Santiago. Detta är en storstad men inom citykärnan/kommunen bor ”bara” ca 160 000 invånare .  Till själva storstadsområdet  har betydligt fler invånare och man räknar där  med mellan 6-8 miljoner. De flesta som bor i utkanterna av stan  har sina arbetsplatser inne i Santiago. Detta i sin tur gör så trafiken in till stan är tung och avgaserna  närvaro är påtaglig.

Uppe i Metropolitanparken går det att få en fin vy över Santiago men smoggen gör att vyn blir dimmig.

Santiago ligger i Bergskedjan Anderna och det är en av anledningarna till att staden inte får tillräckligt med vind och det är också  en av anledningarna att det blir mycket luftföroreningar, särskilt under vintern. Men även nu under sommaren är detta ett problem. (Sommar här på andra sidan ekvatorn är från mitten av december till mitten av mars)

En titt på stan

Visst är det en hel del trafik även här i stan men det gick ändå smidigt att ta sig runt med buss och få en överblick. Men det finns många gågator och en var hel del vi ville titta närmare på så bussen lämnade vi för några timmar.

 

Presidentpalatset –”Palacio de la Moneda” – ”Valutapalatset”  ligger mitt i city. Palatset började byggas 1784  och invigdes 1805. Från början var detta landets myntverk men 1845 blev det säte för presidenten. Chile har ju ett blodigt förflutet, på många sätt, något jag inte tar upp här, men vill man läsa finns det en hel del här.

En statskupp ägde rum 1973 och president Pinochet tog makten. Och i palatset dog då president Salvador Allende. Byggnaden blev delvis förstörd när den bombades men Pinochet lät restaurera palatset. I samband med renoveringen byggde han också en bunker. En del skotthål finns kvar än idag som en påminnelse, ett historiskt bevis, på militärkuppen.

Presidentpalatset, "La Moneta" i Santiago de ChileFramsidan av presidentpalatset.

På baksidan av presidentpalatset ligger det stora torget och  där finns ett minnesmärke av den både omtyckte och mindre omtyckte (beror på vilka vi talade med) presidenten Salvador Allende.

 

Gågator finns det gott om  och för att de inte ska kännas så grå har de målats i olika färger. Just denna gata har rött som tema- I övrigt såg vi orange, gröna, blå och gula gator.

Färgglada gågator finns dte gott om i Santiago, Chiles huvudstad.

Kul konstruktion på övergången mellan två kontorsbyggnader.

Dags för paus

och det fick bli på en central punkt i stan, Plaza de Armas.

Katedralen byggd på slutet av 1700- talet fick ett besök –

– och även det gamla postkontoret.

Byggnaden med ursprung från 1500-talet var från början ett guvenörspalats men omvandlades på 1800- talet till huvudpostkontor.  Huruvida postgången fungerar i Chile vet jag inte men man kunde i alla fall köpa frimärken och skicka post

Den stora skuggiga parken vid Plaza del Armas var helt prefekt för att pusta, vila fötter och titta på folklivet.

Sen lunch

väntade i den stadsdel vi bodde, Providencia. En fantastiskt god lunch i härlig miljö på restaurang  Como Aqua para Chocolate blev perfekt innan vi körde mot hamnstaden San Antonio för att gå ombord på fartyget Star Princess. Det blev en spännande bussresa. Milt sagt.

Gatubild från det mysiga området Providencia i Santiago de Chile. Många av gatorna i den stadsdel vi bodde i såg ut så här. Småskaligt. 

Vår lunchrestaurang. Helt fantastisk! Både mat, service och miljö.

En del av interiören på restaurangen. Väl värd både ett och flera besök.